Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum ra. ra., dels ock i ämnet väckta motioner.
1940-02-22 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1940:7, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum ra. ra., dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1940 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om skyldighet för ägare av
anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum
ra. ra., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 6 februari 1940 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 43, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, dels föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat
förslag till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att
anordna skyddsrum m. m., dels ock anhållit örn riksdagens yttrande över
ett propositionen vidfogat förslag till kungörelse örn ändring i vissa delar
av byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364).
Författningsförslagen äro av följande lydelse:
1) Förslag
till
Lag
om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna
skyddsrum m. m.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelse.
1 §•
Inom område, som Konungen bestämmer, skola i fråga örn anläggningar
och byggnader vidtagas åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall
enligt vad nedan i 2—10 §§ sägs.
Konungen äger, i den mån det prövas erforderligt, förordna, att bestämmelserna
i 2—10 §§ skola äga tillämpning jämväl i fråga örn anläggningar
och byggnader, som ej äro belägna inom sålunda bestämt område.
Örn skyddsrum.
^ §•
Följande anläggningar och byggnader skola förses med skyddsrum:
1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning, som är av vikt
för allmänna samfärdseln,
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 7.
418 40
2 Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
2. industriell anläggning, vid vilken i regel minst tjugufem personer samtidigt
äro sysselsatta,
3. anläggning, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller
pensionat och är avsedd att hysa minst tjugufem personer,
4. byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del är avsedd till
bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt
5. annan anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller eljest
vanligen vistas, såframt skyddsrum är erforderligt med hänsyn till anläggningens
eller byggnadens beskaffenhet och läge.
Vind anses i denna lag såsom våning allenast örn mer än hälften är avsedd
till bostad.
3§-
Skyddsrum skall såvitt möjligt kunna hysa så många människor, som i
allmänhet kunna antagas samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta
eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden eller den del därav,
för vilken skyddsrummet anordnas.
Skyddsrum skall anordnas på sådan plats inom eller invid anläggningen
eller byggnaden, att det utan tidsutdräkt kan uppsökas av dem, för vilka det
är avsett.
4§-
Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot
splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom
mot stridsgaser. Ar skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av
byggnad, skall det hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå den
belastning som kan uppkomma, örn byggnaden sammanstörtar.
5 §•
Kunna två eller flera närbelägna fastigheter ej lämpligen var för sig förses
med skyddsrum, må gemensamt skyddsrum anordnas. Föreskrift härom
meddelas, när så erfordras, av länsstyrelsen, som äger att, där ej överenskommelse
träffas, bestämma de grunder efter vilka kostnaden skall fördelas
mellan fastigheterna.
6 §•
Finnes skyddsrum lämpligen böra anordnas å allmän plats eller annat
område som enligt gällande byggnadsbestämmelser ej får bebyggas eller
skall vara avsatt för särskilt ändamål, må länsstyrelsen medgiva undantag
från byggnadsbestämmelserna.
Om brandskyddsåtgärder.
7 §.
Vid uppförande av byggnad, som avses i 2 §, i mer än två våningar skola
vertikala bärverk, bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed
likvärdigt bärverk vilande bjälklag utföras brandsäkert. Uppföres sådan
byggnad i mer än fyra våningar, skola samtliga bjälklag utföras brandsäkert.
3
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
8§-
Undergår byggnad, som avses i 2 § och som är uppförd i mer än två
våningar, sådan ombyggnad, ändring eller utvidgning, att den kommer att i
väsentliga delar framstå i nytt skick och i avsevärd mån öka i värde, skall,
därest brandbotten saknas, sådan anordnas å översta på mur eller därmed
likvärdigt bärverk vilande bjälklag.
Ändå att ombyggnaden, ändringen eller utvidgningen är av mindre omfattning,
skall brandbotten anordnas enligt vad nu sagts, örn kostnaden därför
är ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess helhet.
9§-
Då byggnad, som avses i 2 §, uppföres med mindre än tre våningar, skola
bärande konstruktioner utföras brandsäkert, i den mån det prövas skäligt.
Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning vid väsentlig ombyggnad, ändring
eller utvidgning av sådan byggnad.
10 §.
Kan i annat hänseende än ovan nämnts i fråga örn anläggning eller byggnad
till minskande av brandskador genom luftanfall vidtagas åtgärd som utan
kostnad av någon betydenhet medför väsentlig fördel, må länsstyrelsen
föreskriva sådan åtgärd.
Gemensamma bestämmelser.
11 §•
Skyldigheten att vidtaga åtgärd, varom ovan sägs, åvilar anläggningens
eller byggnadens ägare. Såsom ägare anses jämväl den som innehar anläggning
eller byggnad med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller därmed
jämförlig rätt.
Inneliaves anläggning eller byggnad eller del därav med nyttjanderätt,
då åtgärden vidtages, och yrkar ägaren att nyttjanderättshavaren skall bidraga
till kostnaden, vare nyttjanderättshavaren, såframt därefter minst ett
år återstår av tiden för nyttjanderätten och det finnes uppenbart obilligt
att ägaren skall vidkännas hela kostnaden, pliktig att utgiva skäligt bidrag
till amortering och ränta för den återstående tiden för nyttjanderätten.
Skall skyddsrum inrättas i byggnad, som tillhör bostadsrättsförening,
vare bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i föreningens stadgar bestämts,
pliktiga att tillskjuta det belopp som erfordras för bestridande av kostnaden.
Ä beslut örn tillskott för sådant ändamål skall vad i 60 § 1 lagen örn bostadsrättsföreningar
är stadgat ej äga tillämpning.
12 §.
Det åligger byggnadsnämnd att, innan byggnadslov meddelas, pröva
vilka åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas.
I fråga örn anläggning eller byggnad, som avses i 2 § 1—3, skall byggnads
-
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
nämnden underställa meddelat beslut örn byggnadslov länsstyrelsens prövning
såvitt angår luftskyddet.
13 §.
Finnes ej byggnadsnämnd i ort, där åtgärder till skydd mot skador genom
luftanfall skola vidtagas, skall, örn någon vill utföra anläggning eller byggnad,
som avses i 2 § 1—4, eller verkställa väsentlig ombyggnad, ändring
eller utvidgning av sådan anläggning eller byggnad, länsstyrelsens godkännande
av företaget i förväg inhämtas såvitt angår luftskyddet.
14 §.
Länsstyrelsen äger helt eller delvis medgiva befrielse från vidtagande av
åtgärd som avses i denna lag, örn åtgärden prövas medföra oskälig kostnad
eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga anspråk
på luftskydd.
I den mån det finnes lämpligt må länsstyrelsen uppdraga åt byggnadsnämnd
att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar utöva befogenhet som
nu sagts.
I övrigt må Konungen medgiva undantag från lagens bestämmelser.
15 §.
Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, där ej Konungen annorlunda
förordnat, under länsstyrelsens inseende av luftskyddschefen.
Örn byggnadsnämnds tillsyn å byggnadsföretag är särskilt stadgat.
16 §.
Envar som äger eller innehar anläggning eller byggnad vare pliktig tåla,
att den besiktigas för utrönande, vilka åtgärder till skydd mot skador genom
luftanfall som vidtagits eller böra vidtagas.
17 §.
Länsstyrelsen äger vid vite tillhålla den som är pliktig att anordna skyddsrum
eller vidtaga annan skyddsåtgärd som ovan sägs att fullgöra sin skyldighet.
Länsstyrelsen må ock, örn försummelse föreligger, ombesörja åtgärden
samt uttaga kostnaden av den försumlige.
18 §.
Den, som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande i
fall, varom i 13 § sägs, eller åsidosätter föreskrift, som meddelats av länsstyrelsen
vid prövning enligt samma paragraf, straffes med dagsböter och
vare skyldig att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som
redan utförts.
Yägrar någon utan skälig anledning att låta anläggning eller byggnad
besiktigas enligt vad i 16 § sägs, straffes med dagsböter.
19 §.
Förseelse mot denna lag eller mot föreskrift som utfärdats med stöd av
lagen åtalas av allmän åklagare.
5
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
Åtal för sådan förseelse anhängiggöra vid polisdomstol, där sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän
domstol.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
20 §.
Över byggnadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, må besvär
anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhöll del av
beslutet. Kätt att anföra besvär tillkommer jämväl luftskyddschefen.
Talan mot beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelsen, må
föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning som för
överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.
Kätt att föra talan tillkommer jämväl luftskyddsinspektionen.
21 §.
När synnerliga skäl därtill äro, äger länsstyrelsen förordna, att dess beslut
omedelbart skall lända till efterrättelse.
22 §.
Konungen äger förordna, att fråga, i vilken enligt denna lag beslut meddelas
av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall prövas i särskild ordning.
Konungen må ock medgiva undantag från vad gällande bestämmelser örn
byggnadsverksamheten innehålla angående tillstånd till åtgärd som kräves
för anordnande av skyddsrum.
23 §.
Hava i byggnadsordning föreskrivits skyddsåtgärder utöver vad i denna
lag stadgas eller med stöd av denna lag föreskrives, skola byggnadsordningens
bestämmelser gälla, såframt de ej strida mot lagen eller med stöd
därav meddelade föreskrifter.
24 §.
Denna lag äger ej tillämpning å anläggningar och byggnader för militära
ändamål.
25 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
2) Förslagtill
Kungörelse
om
ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931
(nr 364).
Härigenom förordnas, att 13, 15, 54, 101 och 108 §§ byggnadsstadgan den
20 november 1931 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
13 §.
Stadsarkitekt skall--- — hans verksamhetsområde.
Länsarkitekten, förste provinsialläkaren, provinsial- eller stadsläkaren,
luftskyddschefen och brandchefen äga likaledes att vara närvarande vid
byggnadsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i
besluten ävensom att, där de så önska, få sin mening till protokollet antecknad.
15 §.
Vid uppgörande--— större område;
att luftskyddets krav vederbörligen beaktas;
att bekväma---området främjas.
54 §.
I byggnadsordningen----brandsäkra väggar.
I byggnadsordningen--— göras brandsäkra.
Örn byggnads inrättande med hänsyn till luftskyddet är särskilt stadgat.
101 §.
Där så---kommunalfullmäktiges hörande.
A sådan sakkunnig skall tillämpas vad enligt denna stadga eller eljest
gäller örn byggnadsnämnd, som i detta kapitel avses.
108 §.
Skorstenar och--— antändligt material.
Trävirke må — — — brandfritt ämne.
Å golvet---eller järnplåt.
Örn byggnads inrättande med hänsyn till luftskyddet är särskilt stadgat.
Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
7
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma inom riksdagen väckta motioner, nämligen
i första kammaren:
nr 145 av herr Nordenson och
nr 146 av herrar Lindblom och Ekman; samt
i andra kammaren:
nr 201 av herr Dahlbäck m. fl. och
nr 202 av herr Eriksson i Stockholm.
I motionen I: 145 hemställes, att riksdagen måtte antaga förevarande proposition
med sådana modifikationer i den föreslagna lagtexten, att dels skyldighet
att inrätta skyddsrum ej skall åvila industriell anläggning, som med
hänsyn till omständigheterna befinnes kunna bereda ett tillfredsställande luftskydd
åt sin personal genom anläggningens utrymning eller på annat lämpligt
sätt, dels ock industriell anläggning icke skall behöva förses med skyddsrum,
med mindre vid densamma i regel minst femtio personer äro samtidigt
sysselsatta.
I motionerna 1:146 och II: 202, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i ifrågavarande lagförslag, att till de
fastighetsägare, som på grund av lagen bliva skyldiga att i nu befintliga fastigheter
anordna skyddsrum, må på därom gjord ansökan utgå statsbidrag med
högst två tredjedelar av den verkliga kostnaden och på samma villkor i övrigt,
som äro i förevarande hänseende bestämda för kommuner samt ägare av viss
anläggning eller inrättning.
I motionen II: 201 hemställes, att riksdagen må besluta sådan ändring i
förevarande lagförslag dels att till ägare av nu befintliga fastigheter, vilka
äro upplåtna för bostadsändamål, av statsmedel skall utgå bidrag med tjugufem
procent av den verkliga kostnaden för anordnande av skyddsrum för
hyresgäster att utbetalas på de villkor, som i särskild ordning bestämmes,
och dels att till andra stycket av 11 § i förslaget till lag örn skyldighet för
ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. skall
fogas följande mening: »Skyldighet att utgiva dylikt bidrag må icke påkallas
gentemot innehavare av bostadslägenhet, så framt icke minst fem år återstå
av tiden för nyttjanderätten.»
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
författningsförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen. I fråga örn motiveringen till motionärernas
yrkanden hänvisas till motionerna.
Sedan Kungl. Maj:t den 8 oktober 1937 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att
i samråd med luftskyddsinspektionen utarbeta och till Kungl. Maj:t inkomma
med förslag angående erforderliga lagbestämmelser örn inrättande av skyddsrum
m. m., har byggnadsstyrelsen den 19 september 1938 till Kungl. Maj:t
överlämnat en promemoria i ämnet jämte förslag till lag angående byggnadstekniskt
luftskydd samt till förordning angående ändring i vissa delar av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
byggnadsstadgan den 20 november 1931. Den 20 december 1939 bar sedermera
1939 års luftskyddsutredning i avgivet betänkande (statens off. utredn.
1939: 42) avlämnat förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum
för luftskyddsändamål.
Byggnadsstyrelsens förslag-.
I förenämnda promemoria har byggnadsstyrelsen framhållit, att det vore
av särskild vikt att skyddsrum redan i fredstid inrättas för ämbetshus och
andra allmänna byggnader ävensom för industriföretag m. m., som kunna
antagas bliva anfallsmål, samt för den aktiva luftskyddspersonalen. Styrelsen
har emellertid icke ansett sig i nu ifrågavarande sammanhang böra gå närmare
in på frågan örn inrättandet av skyddsrum i statliga byggnader eller av allmänna
skyddsrum överhuvud. Beträffande genomförandet av byggnadstekniska
åtgärder för tillgodoseendet av luftskyddet i övrigt har byggnadsstyrelsen
erinrat, att vid en byggnads planerande i allmänhet utan olägenhet
eller kostnadsökning kunde tillses, att källarutrymmena disponeras på ett
med hänsyn till inrättande av skyddsrum lämpligt sätt. I övrigt kunde enligt
uttalande av civila luftskyddsutredningen, som styrelsen åberopar, för en ringa
kostnadsökning verkställas nödig förstärkning av källartaket för att detsamma
skulle kunna motstå trycket av inträffande ras. Att förse vissa källarlokaler
med gastäta luckor och dörrar medförde ej heller någon större ökning av
byggnadskostnaderna. Enligt vissa erfarenheter från Tyskland skulle merkostnaden
för inrättande av skyddsrum vid nybyggnader ha uppgått till omkring
två procent av den totala byggnadskostnaden. Från sakkunnigt håll i
Tyskland hade emellertid gjorts gällande, att denna siffra genom olika åtgärder
kunde avsevärt nedbringas. Även möjligheterna att för en rimlig kostnad
tillgodose brandskyddet vore goda, då det gällde nybyggnader. Enligt
uppgifter från Tyskland hade i vissa fall anordnandet av brandbotten ökat
byggnadskostnaden med icke fullt en procent.
Styrelsen anför, att av styrelsen gjorda undersökningar givit vid handen
att den normala kostnaden för ifrågavarande luftskyddsåtgärder i varje fall
icke överstege de angivna procenttalen. Därest skyddsrum försåges med
luftreningsanordning, syntes kostnaden för skyddsrummet som regel komma
att understiga två procent av byggnadssumman. Merkostnaden för anordnande
av vindsbjälklag av betong syntes endast vid lägre hushöjder hålla sig vid
en procent av byggnadssumman. I en byggnad med mer än tre våningar syntes
nämnda kostnad ej överstiga en halv procent av den totala byggnadskostnaden.
Gjordes vindsbjälklaget av trä med brandbotten av tegel, bleve kostnaden
förhållandevis ännu mindre.
Styrelsen har ansett, att utförandet av brandskyddsanordningar
och skyddsrum i samband med nybyggnader borde göras obligatoriskt
inom ur luftskyddssynpunkt utsatta orter. Det syntes icke lämpligt
att i lag meddela någon fix bestämmelse örn sådana orter utan denna fråga
borde bliva beroende på Kungl. Maj:ts beslut. I regel syntes härvid icke
9
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
böra göras någon skillnad mellan brandskyddsbestämmelsernas och skyddsrumsbestämmelsernas
tillämpningsområden men möjligheten att göra en sådan
åtskillnad borde likväl stå öppen.
Beträffande det närmare innehållet av erforderliga lagstadganden syntes,
enligt vad styrelsen framhåller, dessa böra begränsas till att huvudsakligen
omfatta vad som erfordrades för att klargöra bestämmelsernas inflytande på
byggnaders konstruktion och deras ekonomiska innebörd. De närmare bestämmelser,
som erfordrades beträffande skyddsrums belägenhet, storlek och
anordnande i övrigt, syntes lämpligen kunna utfärdas av luftskyddsinspektionen
i samråd med byggnadsstyrelsen.
Såsom allmän norm för de föreskrifter, som avsåge byggnadens konstruktion
med hänsyn till brandskydd, borde enligt styrelsens mening uppställas,
att skyddet huvudsakligen skulle avse att genom inrättandet av brandbotten
m. m. förhindra mera omfattande eldsvådor och förstörelse av större ekonomiska
värden. Med denna utgångspunkt hade styrelsen stannat vid att föreskrifterna
i regel borde begränsas till att avse hus med mer än tre våningar.
Från denna regel borde dock undantagas industriella och därmed jämförliga
anläggningar, för vilka våningsantalet i allmänhet icke lämpade sig såsom
måttstock. För sådana anläggningar syntes i stället såsom lämplig gräns
kunna bestämmas, att anläggningen vore avsedd att inrymma mer än femtio
personer. — I vissa fall, t. ex. beträffande orter med synnerligen utsatt läge
eller ur brandskyddssynpunkt olämplig befintlig bebyggelse, kunde behov
av mera omfattande bestämmelser föreligga. Det borde fördenskull tillkomma
Kungl. Majit att för sådana fall påbjuda, att jämväl andra byggnader eller
anläggningar än förut nämnts skulle i särskilda hänseenden utföras brandsäkert.
I fråga örn skyddsrum gjorde sig i viss mån liknande synpunkter gällande
som angående byggnaders konstruerande med hänsyn till brandskydd m. m.
Vid bebyggelse i lägre byggnadssätt syntes det sålunda som regel vara erforderligt
att föreskriva inrättande av skyddsrum allenast vid industrier eller
dylika anläggningar av viss omfattning. Styrelsen hade följaktligen ansett
sig kunna även här såsom huvudregel föreslå, att skyddsanordningarna gjordes
obligatoriska inom av Kungl. Majit bestämda orter beträffande byggnader
med mer än tre våningar samt industriella och därmed jämförliga anläggningar,
som vore avsedda att inrymma mera än femtio personer. Liksom i
fråga örn brandskyddsbestämmelserna kunde emellertid lokala förhållanden
påkalla strängare föreskrifter, och med hänsyn härtill borde meddelas bestämmelse
örn rätt för Kungl. Majit att beträffande viss ort utsträcka kravet på
skyddsrum till att avse även andra byggnader och anläggningar. Skyddsrum
borde bereda skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid
explosion kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser samt, om de vore
belägna inom eller omedelbart intill byggnad, mot de belastningar, som kunde,
uppkomma i följd av byggnadens instörtande. Anordnandet av s. k. fullträffsäkra
skyddsrum syntes icke böra göras obligatoriskt.
Deri uppställda normen för skyddsrums motståndskraft medförde i fråga
10
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
om kravet på utförandet av ytterväggar och golv, då skyddsrummet vore beläget
inom byggnad, icke någon avvikelse av betydelse från vedertaget utförande
av källarlokaler. Beträffande taket i ett dylikt skyddsrum innebure
normen i allmänhet krav på större hållfasthet än den vanliga, i det att bjälklaget
skulle kunna uppbära en med hänsyn till faran för byggnadens sammanstörtande
beräknad tilläggslast. Med stöd av bland annat de erfarenheter,
som gjorts under inbördeskriget i Spanien angående källarvåningarnas relativt
goda motståndskraft vid husras i anledning av bombnedslag, syntes man
numera böra räkna med avsevärt mindre tilläggslast än som tidigare skett.
För normala förhållanden borde 1,000 kilogram per kvadratmeter, motsvarande
fyra å fem gånger den nyttiga last, varmed man i allmänhet räknar i bostadshus,
vara tillfyllest. I s. k. skeletthus och betongbyggnader syntes man icke
behöva räkna med någon tilläggslast.
Byggnadsstyrelsen har förutsatt, att de föreslagna lagbestämmelserna icke
komme att förklaras tillämpliga annat än beträffande städer eller liknande
samhällsbildningar. Emellertid kunde behov tänkas föreligga av föreskrifter
även i fråga örn ensamt belägna industrier eller andra större anläggningar,
såsom hotell, vårdanstalter m. fl. Det syntes lämpligen kunna uppdragas åt
länsstyrelserna att beträffande sådana anläggningar av viss omfattning meddela
erforderliga bestämmelser örn anläggningens anordnande med hänsyn till
brandskyddet och inrättande av skyddsrum. Även för det fall att anläggningar
av sist angivna slag vore belägna inom en ort, för vilken lagens bestämmelser
skulle gälla, men folie utom lagens allmänna föreskrifter, borde länsstyrelsen
kunna meddela erforderliga bestämmelser.
De bestämmelser, som styrelsen enligt vad nu anförts förordat beträffande
nybyggnader, borde enligt styrelsens mening kunna i viss utsträckning vinna
tillämpning även vid sådan omändring eller utvidgning av en
byggnad eller anläggning, att denna i väsentliga delar komme att
framstå i nytt skick och i avsevärd män öka i värde. I samband med en sådan
ombyggnad syntes inrättande av skyddsrum böra göras obligatoriskt, varemot
skyldigheten att inlägga brandbotten m. m. borde göras beroende av prövning
i varje fall. Även vissa andra fall av ombyggnad borde jämställas med
de nu nämnda, därest kostnaden för luftskyddsåtgärderna vore jämförelsevis
ringa.
Byggnadsstyrelsen har beträffande befintliga byggnader, som ej bleve
föremål för ombyggnad, uttalat, att den icke ansåge sig kunna förorda en så
vittgående åtgärd som införandet av allmänna bestämmelser örn byggnadstekniskt
luftskydd.
I enlighet med angivna riktlinjer har byggnadsstyrelsen utarbetat förslag
till lag angående byggnadstekniskt luftskydd.
Förslaget upptager fyra huvudavdelningar. I den första avdelningen, som
omfattar 1—6 §§, meddelas bestämmelser rörande byggnads konstruktion med
hänsyn till brandskydd m. m. I den andra avdelningen lämnas under 7—16
§§ föreskrifter angående skyddsrum. Den tredje avdelningen innehåller under
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
11
17 § stadganden om vissa anläggningar, beträffande vilka bestämmelserna i
de tidigare avdelningarna icke gälla. I den fjärde avdelningen slutligen lia
under 18—29 §§ sammanförts vissa allmänna bestämmelser.
Enligt 1 § i första huvudavdelningen äger Kungl. Majit förordna,
att vid uppförandet inom vissa orter av byggnad med mer än tre våningar
eller av industriell eller därmed jämförlig anläggning, som är avsedd att
inrymma mer än femtio personer, skola iakttagas de bestämmelser för tillgodoseende
av brandskyddet som äro upptagna i 2—5 §§. I fråga örn föreskrifterna
i 2 och 5 §§ äger Kungl. Majit, örn särskilda skäl därtill äro, beträffande
visst område besluta, att de skola äga tillämpning även vid uppförandet
av andra byggnader eller anläggningar. I 2 § stadgas, att byggnads
bärande delar, bjälklag över källare och det översta på mur vilande bjälklaget
skola utföras i brandsäker konstruktion. Beträffande byggnad med mer än
fyra våningar stadgas härefter i 3 §, att även andra bjälklag skola utföras
brandsäkert. I fråga örn byggnad med minst sex våningar skola enligt 4 §
bärande delar och bjälklagen utföras av armerad betong, kringklädd stålkonstruktion
eller annan likvärdig konstruktion. 5 § innehåller föreskrift, att
skiljeväggar på vind skola utföras av metalltrådsnät, därest de icke äro av
brandhärdig konstruktion.
Berörda stadganden gälla enbart uppförandet av nya byggnader. Börande
ombyggnad av äldre byggnader stadgas i 6 §, att byggnadsnämnden äger
föreskriva, att brandbotten av tegel eller annat likvärdigt material skall anordnas
å det översta på mur vilande bjälklaget samt att skiljeväggar på vind
skola utföras på sätt förut nämnts. Yad nu sagts skall dock i regel gälla
endast, då byggnad eller anläggning, som avses i 1 §, undergår sådan ändring
eller utvidgning, att densamma i väsentliga delar kommer att framstå i nytt
skick och i avsevärd mån öka i värde. Är kostnaden för åtgärderna i fråga
att anse såsom ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess
helhet, skola emellertid dylika föreskrifter kunna meddelas, även örn ändringen
eller utvidgningen är av mindre omfattning.
Beträffande skyddsrum stadgas i andra huvudavdelningen under
7 §, att inom de orter, Kungl. Majit bestämmer, skall inrättas skyddsrum
vid uppförandet av sådana byggnader eller anläggningar, som omförmälas i
1 §. Kungl. Majit må därjämte, om särskilda skäl därtill äro, beträffande
visst område besluta, att skyddsrum skall inrättas jämväl vid uppförande av
andra byggnader eller anläggningar. Vidare föreskrives, att vad nu sagts skall
gälla jämväl sådan ändring eller utvidgning av byggnad eller anläggning,
som sägs i 6 §. I fråga om den närmare beskaffenheten av skyddsrum meddelas
härefter vissa bestämmelser i 8—16 §§. Enligt 8 § skall skyddsrum erbjuda
skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade
föremål ävensom mot stridsgaser. Är skyddsrummet beläget inom
eller omedelbart intill byggnad, skall närmast övervarande bjälklag eller
taklag givas sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå de belastningar,
som kunna uppkomma i följd av byggnadens instörtande.
I 9 § stadgas, att inom varje byggnad eller på lämpligt avstånd från den
-
12
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
samma skyddsutrymme skall beredas för det antal personer, som beräknas
komma att normalt vistas inom byggnaden. Skyddsrummet skall enligt 10 §
vara beläget i källaren, lätt tillgängligt för dem, som uppehålla sig i byggnaden.
I skyddsrum, som ej har ingång från annat skyddsrum, skall enligt
11 § inrättas gassluss. I 12 § meddelas bestämmelser örn reservutgång. Enligt
13 § skall skyddsrum vara försett med ventilationsanordningar. Skyddsrums
väggar och golv skola enligt 14 § utföras av betong eller i annan konstruktion
av likvärdig motståndskraft samt närmast övervarande bjälklag eller taklag
av armerad betong. Enligt 15 § skall varje till skyddsrum eller gassluss
ledande öppning vara försedd med tättslutande dörr eller lucka av erforderlig
motståndskraft. Slutligen stadgas i 16 §, att ledning för vatten, gas, avlopp
eller dylikt i regel ej må indragas i skyddsrum m. m. samt att i skyddsrum
ej må finnas ångpanna, värmeledningspanna eller annan inrättning, som kan
medföra fara för de i skyddsrummet vistande.
Tredje huvudavdelningen i lagförslaget innehåller i 17 § föreskrifter
för sådana fall, då bestämmelserna i föregående paragrafer icke äro tillämpliga
vid uppförande av industriell eller därmed jämförlig anläggning, avsedd att
sysselsätta mer än femtio personer, eller bostadsanläggning, hotell, pensionat,
undervisnings- eller vårdanstalt eller därmed jämförlig anläggning, avsedd att
normalt hysa mer än etthundra personer. Vederbörande länsstyrelse äger
enligt nämnda paragraf i dylika fall meddela föreskrift örn skyldighet att inrätta
skyddsrum samt att, där så erfordras, jämväl vidtaga särskilda anordningar
med hänsyn till brandskyddet. Tillika föreskrives, att detsamma skall
gälla i fråga örn sådan ändring eller utvidgning av anläggning som sägs i 6 §.
De allmänna bestämmelserna i fjärde huvudavdelningen inledas av
ett stadgande i 18 §, enligt vilket tillsynen å lagens efterlevnad utövas av —
förutom byggnadsnämnd, där sådan finnes — länsstyrelsen. I 19 § stadgas,
att byggnadsnämnd, innan den meddelar byggnadslov i fall som i 17 § sägs,
skall underställa länsstyrelsens prövning frågan, huruvida föreskrifter skola
meddelas jämlikt denna paragraf. Vill någon å ort, där byggnadsnämnd icke
finnes, utföra anläggning som i 17 § sägs, skall han enligt 20 § inhämta länsstyrelsens
godkännande av byggnadsföretaget i vad det rör luftskyddet, varjämte
förbud stadgas att nyttja anläggning som tillkommit utan länsstyrelsens
godkännande. Då anläggning som nu avses blivit fullbordad, skall enligt 21 §
anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som äger föranstalta örn besiktning.
I 22 § ha upptagits bestämmelser rörande undantag från tillämpningen av
lagens föreskrifter. Enligt denna paragraf äger byggnadsnämnden eller annan
myndighet, som har att avgöra fråga örn nybyggnad, medgiva undantag från
fullgörandet av bestämmelse i lagen, därest i följd av byggnads ändamål eller
byggnadsföretags natur bestämmelsen icke kan utan oskälig kostnad iakttagas.
Myndigheten äger även eljest medgiva avvikelse från de i 9—16 §§ meddelade
bestämmelserna, örn det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på
säkerhet. I övrigt äger Kungl. Majit medgiva undantag från tillämpningen av
lagens föreskrifter. Har byggnadsnämnden lämnat medgivande, som nyss
nämnts, skall enligt 23 § underrättelse därom insändas till länsstyrelsen.
13
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
I 24—27 §§ meddelas härefter vissa bestämmelser örn straff för överträdelse
av lagen och örn åtal m. m. Hava i byggnadsordning föreskrivits skyddsåtgärder
utöver vad i lagen stadgats, skola enligt 28 § byggnadsordningens bestämmelser
gälla, där de ej strida mot lagens bestämmelser. Till sist stadgas
i 29 §, att luftskyddsinspektionen skall i samråd med byggnadsstyrelsen utfärda
de närmare bestämmelser angående skyddsrums belägenhet, storlek och
anordnande i övrigt, som finnas erforderliga.
Byggnadsstyrelsen har såsom förut nämnts även upprättat förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november
1931. Enligt detta förslag skall i 15 § byggnadsstadgan intagas en bestämmelse,
att vid stadsplans uppgörande luftskyddets krav skola vederbörligen
beaktas. För att ytterligare tillgodose luftskyddssynpunkterna i samband
med bebyggelsens ordnande har föreslagits införande av bestämmelse i 13 §,
att länsarkitekten och luftskyddschefen skola erhålla rätt att närvara vid
byggnadsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna. Slutligen
ha föreslagits vissa redaktionella ändringar i 54 och 108 §§.
Över byggnadsstyrelsens förslag ha utlåtanden infordrats från chefen för
försvarsstaben, armé-, marin- och flygförvaltningarna, statskontoret, generalpoststyrelsen,
telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt vattenfallsstyrelsen ävensom från Överståthållarämbetet och
samtliga länsstyrelser. Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser ha vid
sina utlåtanden fogat yttranden från byggnadsnämnder och vissa tjänstemän
m. fl. Härjämte ha yttranden inkommit från svenska stadsförbundet, svenska
landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund,
svenska kommunaltekniska föreningen, föreningen Sveriges stadsarkitekter,
Sveriges fastighetsägareförbund, Stockholms fastighetsägareförening,
svenska brandskyddsföreningen, hyresgästernas riksförbund, svenska
arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen, Sveriges tegelindustriförening
och svenska murareförbundet.
En redogörelse för innehållet i de avgivna yttrandena lämnas å sid. 14—-20
i propositionen.
Luftskyddsutrechiingens förslag-.
I luftskyddsutredningens betänkande framhålles beträffande värdet av
skyddsrum, att det numera vore möjligt att med större säkerhet än tidigare
bedöma värdet av skyddsrum såsom medel för civilbefolkningens skyddande
mot verkningarna av luftanfall.
Utredningen förklarar sig ha kommit till den uppfattningen, att tvingande
bestämmelser örn anordnande av enskilda skyddsrum numera borde meddelas.
Erfarenheten hade visat, att man icke kunde räkna med att erforderligt
antal skyddsrum skulle komma till stånd på frivillighetens väg.
Beträffande nybyggnader anföres:
Åtgärder för inrättande av skyddsrum kunna i allmänhet utan svårighet
genomföras. Den normala kostnaden för dylika åtgärder lärer enligt av bygg
-
14
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
nadsstyrelsen verkställda beräkningar komma att understiga 2 procent av
den totala byggnadskostnaden. Med hänsyn därtill synes det i varje fall icke
för nybyggnadernas del kunna framställas några befogade invändningar mot
att inrättandet av skyddsrum göres obligatoriskt. Utredningen förordar därför,
att förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen
upprättade förslaget till lag örn byggnadstekniskt luftskydd förelägges riksdagen.
Därvid bör emellertid enligt utredningens uppfattning förslaget i
enlighet med hemställan av luftskyddsinspektionen sålunda jämkas, att huvudregeln
örn skyldighet att inrätta skyddsrum kommer att omfatta jämväl trevåningshus.
Då skyddsrum skulle anordnas utan samband med nybyggnadsföretag läte
sig enligt utredningens åsikt de erforderliga byggnadstekniska åtgärderna i
allmänhet icke genomföras lika lätt som då de kunde anknytas till ett pågående
^byggnadsarbete. Mera avsevärda kostnader uppstode dock egentligen
endast, då fråga vore örn inrättande av friliggande skyddsrum. Inom befintliga
byggnader kunde som regel betryggande normalskyddsrum anordnas med
relativt enkla medel.
Redogörelse för möjligheterna att inrätta sådana skyddsrum i källare samt
uppgifter rörande kostnadssiffror från skyddsrumsbyggen i Stockholm hava
lämnats å sid. 34 i betänkandet, vartill utskottet hänvisar.
Utredningen anför härefter:
Kostnaderna för inrättande av skyddsrum i redan uppförda hus äro icke
av sådan storleksordning, att det av ekonomiska hänsyn måste anses uteslutet
att göra åtgärder för sådant ändamål obligatoriska. Enligt utredningens uppfattning
böra därför bestämmelser örn skyldighet att vidtaga dylika åtgärder
meddelas även beträffande redan befintliga byggnader och andra anläggningar.
Utredningen har varit tveksam örn, hur vittgående dessa bestämmelser
böra göras. En lokal, som inredes till skyddsrum, förlorar i regel därigenom
något av sin brukbarhet för fredliga ändamål. Med hänsyn härtill läte det
tänka sig, att fastighetsägarnas skyldigheter i fredstid kunde begränsas till
att avse anskaffning av erforderlig materiel, medan övriga åtgärder finge
anstå till dess luftskyddstillstånd inträtt. Emellertid bör det beaktas, att
vid luftskyddstillstånd tillgången på arbetskraft säkerligen kommer att bliva
knapp, enär en avsevärd del av den manliga befolkningen då måste tagas i
anspråk för försvar och folkförsörjning. Det kan därför befaras, att oöverkomliga
svårigheter skulle möta att tillräckligt snabbt ställa skyddsrummen i
ordning. Därtill kommer, att i många fall fördelen av ett uppskov säkerligen
bleve obetydlig örn ens någon. Sannolikt skulle det nyttiga utrymme, som
måste tagas i anspråk för lagring av materielen, ej sällan bliva lika stort som
det, vilket skulle gått förlorat, för det fall att materielen anbringats på sin
plats. På grund av vad sålunda anförts har utredningen kommit till den uppfattningen,
att skyldighet bör stadgas att iordningställa skyddsrummen redan
under fredstid. Utredningen förbiser icke, att fall kunna förekomma, då ett
uppskov är önskvärt eller rentav nödvändigt. För sådana fall synes emellertid
lämpligen ett dispensförfarande kunna anlitas.
Bestämmelserna örn anordnande av skyddsrum inom befintliga byggnader
och anläggningar torde böra givas giltighet endast inom vissa särskilt utsatta
orter eller områden samt göras tillämpliga allenast beträffande byggnader
och anläggningar av icke alltför obetydligt slag. De böra vidare kompletteras
med vissa normalföreskrifter angående skyddsrummens beskaffenhet och
belägenhet.
15
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
Utredningen berör i förevarande sammanhang i korthet frågan örn fördelning
av kostnaderna för inrättandet av skyddsrum i hyreshus. Härom anföres:
Utomlands hava på sina håll meddelats detaljerade föreskrifter örn hur
dessa kostnader skola fördelas mellan husägaren och hyresgästerna. I vårt
land, där hyresmarknaden är fri, synes det ej lämpligen kunna ifrågakomma
att införa tvingande bestämmelser i sådant hänseende. Utredningen får
emellertid uttala, att örn en husägare vill lägga den omständigheten, att
skyddsrum inrättats, till grund för hyreshöjningar, han därvid bör lämna
skriftlig, motiverad uppgift örn vilka kostnader skyddsrummets anordnande
föranlett.
T enlighet med de grunder, som sålunda angivits, har utredningen utarbetat
förslag till lag om skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum för luftskyddsändamål.
Enligt 1 § i förslaget skola inom område, som Konungen bestämmer, ändock
att luftskyddstillstånd icke blivit anbefallt, till beredande av skydd mot
skador i följd av luftanfall inrättas skyddsrum. Beträffande skyldigheten att
inrätta skyddsrum stadgas i 2 §, att ägare av industri- eller affärsanläggning,
vid vilken i regel sysselsättas minst femtio personer, ävensom ägare av hamn-,
järnvägs- eller annan trafikanläggning av motsvarande storlek skall vara
pliktig att anordna skyddsrum för personal, som är sysselsatt vid anläggningen,
samt i förekommande fall för trafikanter och andra, som begagna sig av anläggningen.
Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande
ägare av sådan hotell-, pensionat- eller restaurantanläggning, teater- eller biografbyggnad,
undervisnings- eller vårdanstalt eller därmed jämförlig inrättning,
som är avsedd att kunna hysa mer än etthundra personer. I övrigt skall ägare
av byggnad, där antalet våningar överstiger två och där människor bo eller
vanligt är att de eljest vistas, vara pliktig att anordna skyddsrum för de
personer, som bo eller uppehålla sig i byggnaden. Hå särskilda skäl därtill
äro, må länsstyrelsen enligt 3 § föreskriva, att vad i 2 § stadgas skall i tilllämpliga
delar gälla jämväl i fråga örn annan anläggning, inrättning eller byggnad
än där omförmäles.
Beträffande bedömandet av frågan, för vilket antal personer skyddsrum
skall inrättas, stadgas i 4 § att hänsyn bör tagas till de förhållanden, som
kunna antagas bliva rådande under krig. Skyddsrum skall enligt 5 § givas
sådan belägenhet, att det utan tidsutdräkt kan uppsökas av dem, för vilka
det är avsett. I 6 § stadgas, att skyddsrum skall vara så beskaffat, att det
erbjuder skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid explosion
kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser. Är skyddsrum förlagt inom
eller i omedelbar närhet av byggnad, skall skyddsrummet hava sådan hållfasthet,
att det kan beräknas motstå de belastningar, som kunna uppkomma
i följd av byggnadens instörtande.
Tillsyn å efterlevnaden av lagen skall enligt 7 § utövas av luftskyddschefen
under länsstyrelsens överinseende. Den som åsidosätter bestämmelse i lagen
eller föreskrift, som meddelats enligt 3 §, må jämlikt stadgande i 8 § av
länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Örn i följd av byggnads ändamål eller
16
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
konstruktion bestämmelse i lagen icke utan oskälig kostnad kan iakttagas,
äger länsstyrelsen enligt 9 § medgiva undantag från fullgörandet av bestämmelsen.
Då sådant prövas kunna ske utan eftergivande av skäliga anspråk på
säkerhet, äger länsstyrelsen även eljest medgiva avvikelse från de i lagen
meddelade bestämmelserna.
I 10 § meddelas bestämmelse örn överklagande av länsstyrelsens beslut.
Härefter stadgas i 11 §, att vad i lagen är stadgat örn länsstyrelse eller luftskyddschef
skall i fråga om anläggning, inrättning eller byggnad, som med
avseende å luftskyddet lyder under annan myndighet, gälla denna. Kungl.
Majit äger enligt 12 § meddela närmare föreskrifter angående lagens tilllämpning.
Över luftskyddsutredningens förslag lia infordrats utlåtanden från chefen
för försvarsstaben, armé-, marin- och flygförvaltningarna, statskontoret, medicinalstyrelsen,
generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Överståthållarämbetet,
länsstyrelserna och luftskyddsinspektionen. Överståthållarämbetet
och ett flertal länsstyrelser ha vid sina utlåtanden fogat yttranden av luftskyddschefer
och kommunalmyndigheter m. fl. Vidare har tillfälle att inkomma med
yttrande beretts svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
svenska landstingsförbundet, Sverige fastighetsägareförbund, Stockholms
fastighetsägareförening, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsföreningars riksförbund, Sveriges industriförbund, svenska kommunaltekniska
föreningen, föreningen Sveriges stadsarkitekter, svenska arkitekters
riksförbund, svenska teknologföreningen samt stadsfullmäktige i
Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Gävle, Kalmar och Sundsvall.
Å sid. 23—28 i propositionen redogöres för innehållet i de avgivna yttrandena.
De genom propositionen framlagda förslagen.
Vid remiss till lagrådet av upprättat förslag till lag om skyldighet för ägare
av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Westman — efter att
hava redogjort för byggnadsstyrelsens och luftskyddsutredningens förslag
samt de avgivna yttrandena — bland annat följande:
»Erfarenheten har visat, att skyddsrum äro av utomordentlig betydelse vid
iuftanfall, även örn de icke innebära skydd mot fullträffar. De förslag, varom
här är fråga, röra skyddsrum, avsedda för vissa anläggningar och byggnader.
Erågan örn anordnande av offentliga skyddsrum för gatutrafikanter samt
skyddsrum för den aktiva luftskyddspersonalen och för hjälpplatser har behandlats
i propositionen nr 18 till innevarande års riksdag.
Att skyddsrum böra i viss utsträckning inrättas vid utförandet av nya
anläggningar eller byggnader torde numera icke vara föremål för delade
meningar. I likhet med luftskyddsutredningen anser jag, att inrättandet av
skyddsrum bör föreskrivas jämväl beträffande redan befintliga anläggningar
17
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
och byggnader. I ärendet är ådagalagt, att kostnaden härför i allmänhet är
överkomlig. Givetvis kunna dock icke samma krav på skyddsrummens beskaffenhet
uppställas i fråga örn befintliga som beträffande nya anläggningar
och byggnader, där möjlighet finnes att från början ordna skyddsrum på bästa
sätt. Tillbörlig hänsyn måste tagas till de bestående förhållandena.
Frågan, huruvida skyddsrum över huvud skola inrättas inom en ort, skall
enligt såväl byggnadsstyrelsens som luftskyddsutredningens förslag vara
beroende av att Kungl. Majit meddelat beslut därom. I överensstämmelse med
förslagen förordar jag, att det skall ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn
till orternas mer eller mindre utsatta läge pröva denna fråga och att efter
sådan prövning bestämma inom vilka områden skyddsrum skola anordnas.
Dessutom bör Kungl. Majit äga föreskriva, att skyddsrum skola inrättas även
i fråga örn anläggningar och byggnader som ej äro belägna inom de på angivet
sätt bestämda områdena.
Av byggnadsstyrelsen har föreslagits, att vid utförande av nya anläggningar
och byggnader samt vid ombyggnad jämväl vissa särskilda brandskyddsåtgärder
skola vidtagas. Styrelsens förslag i denna del torde i huvudsak böra genomföras.
Det av styrelsen föreslagna stadgandet, att vissa byggnader skola utföras av
armerad betong eller i annan likvärdig konstruktion, synes emellertid med
anledning av vad i vissa yttranden anförts böra utgå. Även i övrigt böra. vissa
jämkningar vidtagas.
Av flera myndigheter har i yttranden över byggnadsstyrelsens förslag
uttalats, att statliga byggnader, som i luftskyddshänseende äro underkastade
särskild tillsyn, böra undantagas från de nya bestämmelsernas tilllämpning.
Tillräckliga skäl härtill torde dock icke föreligga, och det är ur
principiell synpunkt mindre tilltalande att i lagen undantaga staten från skyldigheter
som eljest åläggas ägare av anläggningar och byggnader. Endast anläggningar
och byggnader som tillhöra försvarsväsendet intaga en sådan särställning
att lagbestämmelserna icke böra göras tillämpliga å dem. I övrigt
torde i fråga om statliga byggnader endast erfordras ett förbehåll som ger
Kungl. Majit befogenhet att meddela bestämmelser örn särskild ordning för
prövningen av vissa frågor örn luftskyddet. En dylik befogenhet synes påkallad
även beträffande icke statliga sjukhus, enskilda järnvägar och vissa
andra företag.
I överensstämmelse med vad nu anförts har upprättats förslag till lag om
skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum
m. m., i vilket de frågor som beröras i byggnadsstyrelsens och luftskyddsutredningens
förslag blivit föremål för gemensam behandling.
I lagförslaget har såsom inledande bestämmelse under 1 § upptagits stadgande,
enligt vilket skyldighet att vidtaga åtgärder till skydd mot skador
genom luftanfall skall föreligga beträffande område som Kungl. Majit bestämmer.
Härjämte innehåller paragrafen bestämmelse örn rätt för Kungl.
Majit att meddela föreskrift örn motsvarande skyldighet beträffande anläggningar
och byggnader som ej äro belägna inom sådant område.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 1 avd. Nr 7.
418 40 2
18
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
1 fråga om de särskilda skyddsåtgärder som skola vidtagas har med anledning
av vad i yttrandena framhållits skyldigheten att inrätta skyddsrum i flera
hänseenden ansetts böra utsträckas utöver vad som åsyftas med byggnadsstyrelsens
och luftskyddsutredningens förslag.
Skyldighet att inrätta skyddsrum har i 2 § till en början föreskrivits i fråga
örn hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning,
som är av vikt för allmänna samfärdseln.
Beträffande industriella anläggningar har sådan skyldighet gjorts
beroende av att i regel minst tjugufem personer sysselsättas inom anläggningen.
Gentemot vad Sveriges industriförbund uttalat örn att skyddsrum ej skulle
behöva anordnas, där utrymning kan ske, vill jag erinra, att utrymning urflera
synpunkter oftast är en mindre önskvärd åtgärd. Utrymning kräver en
relativt lång varseltid. Och under den kalla årstiden är utrymning förenad
med särskilda olägenheter. Beträffande risken, att en fullträff i skyddsrum
kan medföra att ett stort antal människor dödas, må framhållas, att en större
personal lämpligen bör fördelas på flera mindre skyddsrum.
I fråga örn anläggning som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt,
hotell eller pensionat föreskrives, att skyddsrum skall inrättas
örn anläggningen är avsedd att hysa minst tjugufem personer. Till vårdanstalt
är bland annat att räkna sjukhus. Såsom i vissa yttranden anmärkts
är det icke praktiskt möjligt att anordna skyddsrum för alla som vårdas där.
Detta bör beaktas vid utfärdande av administrativa tillämpningsföreskrifter.
Skyddsrum har vidare föreskrivits i fråga örn byggnad med mer än två
våningar, som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kont or seller
affärslokal. Vind, som till mer än hälften är inredd för att användas
såsom bostad, skall räknas såsom våning.
Det kan emellertid icke anses tillfredsställande, att skyddsrum i regel skall
anordnas endast inom högbebyggelse. En sådan begränsning skulle i flertalet
av våra mindre och medelstora samhällen lämna större delen av befolkningen
utan skydd och dessutom verka synnerligen ojämnt. Även i fråga örn hus med
mindre antal våningar synes nödvändigt, att skäliga skyddsåtgärder vidtagas.
Kostnaden härför torde, i förhållande till antalet personer som skyddas, i
regel icke vara alltför betungande. I viss utsträckning äro dock äldre byggnader
uppförda på sådant sätt att skyddsrum svårligen kan anordnas inom
fastigheten. I sådan händelse bör emellertid undersökas, huruvida icke gemensamt
skyddsrum kan anordnas för två eller flera närbelägna fastigheter.
Vad nu sagts örn behovet av skyddsrum för lägre byggnader än trevåningshus
äger i huvudsak tillämpning även å mindre industriella och andra anläggningar,
vilka icke omfattas av de förut nämnda reglerna.
På grund av det anförda har i 2 § upptagits en bestämmelse, enligt vilken
skyddsrum även i andra fall än förut nämnts skall anordnas för anläggning
eller byggnad, där människor bo eller eljest vanligen vistas, såframt skyddsrum
erfordras med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet
och läge. Jag vill i detta sammanhang erinra, att enligt 14 § eftergift från
skyldigheten att anordna skyddsrum kan medgivas örn kostnaden är oskälig.
19
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
Frågan vad som skall anses skäligt bör bedömas med hänsyn till kostnaden
för varje person som skyddas. Örn denna icke överstiger motsvarande kostnad
vid större anläggningar eller byggnader, torde den i allmänhet få anses skälig.
I övrigt bör Kungl. Majit i tillämpningsföreskrifter giva anvisningar om den
utsträckning, i vilken skyddsrum på grund av bestämmelsen bör fordras inom
de särskilda orterna. Att i lagen närmare angiva detta synes icke möjligt.
Örn i 2 § stadgas skyldighet att inrätta skyddsrum i den omfattning som nu
angivits, är det icke behövligt att tillerkänna länsstyrelsen rätt att föreskriva
skyddsrum i andra fall. Av luftskyddsutredningen föreslagen bestämmelse
härom bör därför utgå.
I fråga örn teatrar och biografer torde en lättnad vara påkallad i
förhållande till luftskyddsutredningens förslag. Man synes sålunda svårligen
kunna kräva skyddsrum som kan mottaga hela publiken. Teatrar och biografer
lia fördenskull icke särskilt nämnts i 2 §. I den mån sådana lokaler ej äro
försedda med erforderliga skyddsrum, lärer länsstyrelsen, med tillämpning
av 15 § luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938, böra vid luftskyddstillstånd
föreskriva, att lokalerna ej må hållas öppna för allmänheten. Beträffande förhållandet
mellan husägare och innehavare av teater eller biograf i sådant fall
må framhållas, att innehavaren i regel enligt lag är berättigad till avdrag å
hyran för den tid lokalen skall hållas stängd.
Beträffande tillämpningen av de bestämmelser som upjdagits i 2 § vill jag
framhålla, att tillsynen över att skyddsrum komma att anordnas i främsta
rummet torde böra åvila länsstyrelsen såsom luftskyddsmyndighet för länet.
Av vikt är, att hänsyn tages till förhållandena i de skilda orterna och till
tillgången på arbetskraft och byggnadsmateriel. Erforderliga anvisningar till
ledning för myndigheterna torde även i detta hänseende böra meddelas i de
tillämpningsföreskrifter som komma att utfärdas av Kungl. Majit.
Under 3 § i den föreslagna lagen meddelas bestämmelse angående utrymmet
i skyddsrum. Härom har föreskrivits, att skyddsrum såvitt möjligt skall kunna
hysa så många personer som i allmänhet kunna antagas samtidigt besöka
eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom anläggningen eller
byggnaden eller den del därav för vilken skyddsrummet anordnas. Det är
tydligt, att vid bedömande av frågan örn utrymmet hänsyn bör tagas till förhållandena
under krig. För det fall att byggnad inrymmer teater eller biograf
behöver utrymme icke beräknas för dennas publik. Såsom nyss nämnts böra
föreställningar icke få hållas under luftskyddstillstånd, örn tillräckligt skyddsrum
saknas. Föreskrift har även meddelats örn att skyddsrum skall anordnas
på sådan plats inom eller invid anläggningen eller byggnaden att det utan
tidsutdräkt kan ujopsökas av dem för vilka det är avsett.
Beträffande beskaffenheten i övrigt av skyddsrum stadgas i 4 §. Bestämmelsen
påbjuder icke fullträffsäkra skyddsrum utan endast skyddsrum som
skydda mot splitter och stridsgaser samt instörtande vid ras. Enligt 14 § i
förslaget kan länsstyrelsen medgiva, att skyddsrum anordnas på enklare sätt,
vilket bland annat kan tänkas ifrågakomma för äldre och för mindre byggnader.
Det bör framhållas, att under tid då luftskyddstillstånd icke råder
20
Funsta lagutskottets utlåtande Nr 7.
skyddsrum keit. naturligt får användas till annat än luftskyddsändamål. Detaljbestämmelser
örn skyddsrum torde böra meddelas i administrativ ordning.
Såsom förut framhållits kan det mången gång vara erforderligt, att gemensamt
skyddsrum anordnas för två eller flera närbelägna fastigheter. I 5 § har
upptagits stadgande därom. Enligt detta stadgande må föreskrift om gemensamt
skyddsrum meddelas av länsstyrelsen, varjämte länsstyrelsen tillagts
befogenhet att på ansökan fördela kostnaderna på fastigheterna.
Det har ifrågasatts, huruvida icke den varje fastighet tillkommande rätten
att vid behov taga gemensamt skyddsrum i anspråk borde tryggas genom inteckning.
Detta synes dock icke vara behövligt. Om till fullgörande av en i
lag stadgad förpliktelse skyddsrum inrättas för flera fastigheters gemensamma
bruk, måste nämligen varje fastighets rätt till det gemensamma skyddsrummet
utan särskild åtgärd anses skyddad mot ny ägare av den fastighet, där skyddsrummet
anordnas. Beträffande möjligheten att tvångsvis inom en fastighet anordna
gemensamt skyddsrum bör i detta sammanhang erinras, att enligt förslag
till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen, som genom propositionen
nr 18 förelagts riksdagen till antagande, annans fastighet eller byggnad kan
tagas i anspråk för skyddsrum i enlighet med gällande plan för luftskyddet.
I några yttranden har anförts, att för inrättande av skyddsrum undantag
utan omgång borde kunna medgivas från gällande stadsplan eller andra byggnadsbestämmelser.
Ett stadgande av denna innebörd har meddelats i 6 §.
Yad härefter angår frågan om brandskyddsåtgärder har byggnadsstyrelsen
föreslagit, att vid uppförande av byggnad med mer än tre våningar eller av
industriell eller därmed jämförlig anläggning, avsedd att rymma mer än 50
personer, vissa bärverk skola utföras brandsäkert. En motsvarande bestämmelse
har i det föreliggande förslaget upptagits i 7 §. Denna har ansetts böra
göras tillämplig å byggnad med mer än två våningar, oavsett för vilket ändamål
den användes. I överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag har
en särskild föreskrift meddelats i fråga örn hus med fem eller flera våningar.
I 8 § har stadgats att brandbotten i vissa fall skall anordnas vid ombyggnad,
ändring eller utvidgning av hus med tre eller flera våningar.
Det torde icke vara möjligt att beträffande byggnader, som icke äro uppförda
i mer än två våningar, meddela några generella föreskrifter angående
brandsäkra konstruktioner. Härom bör lämpligen träffas avgörande efter vad
som finnes skäligt i varje särskilt fall. Detta har kommit till uttryck i 9 §.
I byggnadsstyrelsens förslag upptages jämväl en bestämmelse angående beskaffenheten
av skiljeväggar på vind. En dylik detaljbestämmelse torde
emellertid icke lämpligen böra inflyta i själva lagen. Under 10 § har i stället
meddelats ett stadgande av mera allmän innebörd, enligt vilket även andra
åtgärder än förut nämnts kunna påbjudas, örn de utan att medföra kostnad av
någon betydenhet medföra väsentlig minskning av risken för brandskador
genom luftanfall.
Beträffande frågan vem som skall vara skyldig att vidtaga förenämnda åtgärder
föreskrives i 11 §, att skyldigheten åvilar anläggningens eller byggnadens
ägare. Härav följer även, att ägaren är den som närmast skall svara för
Forsla lagutskottets utlåtande Nr 7.
21
kostnaden. Att såsom i vissa yttranden ifrågasatts ålägga stat eller kommun
att bekosta skyddsrum i fastigheter, som ej tillhöra dom, torde icke kunna
komma i fråga. Vad nu sagts utesluter uppenbarligen icke, att bidrag utgår av
allmänna medel, när särskilda skäl föreligga. Kan sådant bidrag ej erhållas,
kan detta föranleda, att enligt 14 § i lagen befrielse från åtgärden bör helt
eller delvis medgivas. Det kan sålunda t. ex. icke vara skäligt att ägare av
viss byggnad skall bekosta skyddsrum i densamma, om det är uppenbart att
byggnaden under krigsförhållanden kommer att tagas i anspråk för militärt
bruk.
Med ägare bör jämställas den som innehar anläggning eller byggnad med
fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller därmed jämförlig rätt.
Beträffande förhållandet mellan ägare och nyttjanderättshavare torde det
icke kunna förbises, att i fråga örn befintliga anläggningar och byggnader
skyldigheten för ägaren att bekosta åtgärden kan medföra obilliga verkningar,
t. ex. då en bostadslägenhet är uthyrd för flera år eller då en byggnad eller
anläggning för längre tid är uthyrd till hotell eller för industriell rörelse. Det
torde därför böra införas en bestämmelse, enligt vilken nyttjanderättshavaren
i dylika fall kan förpliktas att bidraga till kostnadens gäldande. På grund
härav stadgas i andra stycket av 11 §, att örn anläggning eller byggnad eller
del därav innehaves med nyttjanderätt och det finnes uppenbart obilligt, att
ägaren helt skall vidkännas kostnaden för åtgärden, nyttjanderättshavaren
skall vara pliktig att utgiva skäligt bidrag. Vad nu sagts har dock ansetts
böra begränsas till det fall, att minst ett år av tiden för nyttjanderätten återstår,
då yrkande örn bidrag framställes av ägaren. Örn billigheten kräver att
sådant bidrag skall utgå, är det tydligt, att ägaren icke bör vara berättigad
att av nyttjanderättshavaren erhålla bidrag till större del av kostnaden än vad
som belöper på återstående tid för nyttjanderätten. Nyttjanderättshavarens
förpliktelse har fördenskull begränsats till att avse bidrag till amortering som
belöper å nämnda tid och till ränta. Amorteringstiden kan icke fastställas
genom någon generell bestämmelse utan är beroende av beskaffenheten hos
de åtgärder som utförts. I fråga om ett på bästa sätt utfört skyddsrum fälman
räkna med en jämförelsevis lång amorteringstid. Vid bestämmande av
nyttjanderättshavarens bidrag bör i övrigt iakttagas att avdrag skall göras för
det ökade värde skyddsrummet eventuellt representerar genom att utrymmet
bättre än förut kan användas för annat ändamål.
Under 11 § har vidare såsom tredje stycke upptagits en bestämmelse angående
byggnad, som innehaves av bostadsrättsförening, i syfte att möjliggöra
uttaxering å bostadsrättshavarna av kostnaden för skyddsrum.
Av stor praktisk vikt är frågan, hur kontroll skall anordnas däröver att föreskrivna
åtgärder vidtagas. Inom ort, där byggnadsnämnd finnes, bör det ankomma
på byggnadsnämnden att i fråga örn ny- och ombyggnad pröva, vilka
åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas. En erinran
härom har intagits i 12 §, därvid tillika föreskrivits att byggnadsnämnden i
vissa fall skall underställa länsstyrelsen sitt beslut. Vad åter angår ort, där
Utskottet
22 F ''orsta lagutskottets utlåtande Nr 7.
byggnadsnämnd ej finnes, meddelas i 13 § bestämmelser örn skyldighet att i
förväg söka länsstyrelsens godkännande av företaget såvitt angår luftskyddet.
Understundom kunna de luftskyddsåtgärder som i allmänhet böra vidtagas
vara förenade med särskilt höga kostnader eller eljest bliva oskäligt betungande.
Härjämte är tänkbart, att åtgärderna på grund av särskilda förhållanden
äro onödiga. Det är fördenskull nödvändigt, att dispens kan medgivas.
Enligt 14 § i förslaget må länsstyrelsen meddela befrielse helt eller
delvis från åtgärden i fråga, om den prövas medföra oskälig kostnad eller ock
sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga anspråk på luftskydd.
Länsstyrelsen må ock uppdraga åt byggnadsnämnd att i enlighet med
länsstyrelsens anvisningar utöva denna befogenhet, i den mån det finnes
lämpligt. I övrigt har Kungl. Majit ansetts böra äga befogenhet att medgiva
undantag från lagens bestämmelser.
Under 15—21 §§ i den föreslagna lagen lia upptagits bestämmelser örn tillsyn,
vitesföreläggande och handräckning, straff, åtal och besvär m. m.
Såsom tidigare framhållits torde det vara lämpligt att i fråga om statliga
byggnader meddela särskilda bestämmelser i vad angår sättet för prövning av
frågor rörande deras luftskydd. Även beträffande sjukhus, som icke drivas av
staten, samt enskilda järnvägar och vissa andra företag ha undantagsbestämmelser
i sådant hänseende synts erforderliga. Av dessa skäl har i 22 § upptagits
stadgande, som ger Kungl. Majit rätt att förordna, att fråga, i vilken
beslut enligt lagen meddelas av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall
prövas i särskild ordning. För undvikande av dröjsmål har tillika ansetts böra
stadgas, att Kungl. Majit äger befogenhet att i fråga örn inrättandet av skyddsrum
medgiva undantag från vad i byggnadsstadgan eller byggnadsordning må
vara bestämt om skyldighet att inhämta byggnadslov.
I 23 § har meddelats en bestämmelse angående verkan av särskilda föreskrifter
i byggnadsordning. Enligt 24 § skall lagen ej äga tillämpning å anläggningar
och byggnader som tillhöra försvarsväsendet. I 25 § har slutligen
Kungl. Majit tillerkänts rätt att meddela närmare föreskrifter angående lagens
tillämpning.
Enligt slutstadgandet skall lagen träda i kraft omedelbart.»
Med anledning av vissa uttalanden inom lagrådet har 5 § i lagförslaget
givits ändrad lydelse. Därjämte hava vissa jämkningar, huvudsakligen av
redaktionell innebörd, vidtagits i lagförslaget.
De förut omnämnda, av byggnadsstyrelsen föreslagna ändringarna i byggnadsstadgan
hava-upptagits i förslaget till kungörelse örn ändring i vissa delar
av byggnadsstadgan. Utöver vad styrelsen föreslagit har 101 § i stadgan
ansetts böra jämkas så att vad i förenämnda lagförslag är stadgat om byggnadsnämnd
kommer att bliva tillämpligt jämväl å sakkunnig som omnämnes i
paragrafen.
Genom de i propositionen nr 18 framlagda, numera av riksdagen antagna
ändringarna i luftskyddslagen hava införts bestämmelser örn inrättande av
23
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
allmänna skyddsrum, varmed avses skyddsrum för den aktiva luftskyddspersonalen
och för kjälpplatser samt offentliga skyddsrum för gatutrafikanter.
Det i den nu förevarande propositionen, nr 43, framlagda förslaget till lag
örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum
m. m. avser inrättandet av enskilda skyddsrum, eller sålunda skyddsrum
som avses för de personer, vilka vistas inom anläggningen eller byggnaden.
Förslaget avser härutinnan såväl redan befintliga byggnader och anläggningar
som nybyggnader. Därjämte upptar förslaget bestämmelser örn skyldighet
att i vissa fall vid nybyggnader och väsentliga ombyggnader vidtaga särskilda
åtgärder till skydd mot brandskador genom luftanfall, bland annat genom
anordnande av brandsäkra bärverk.
Förutsättningarna för skyldigheten att vidtaga de sålunda angivna åtgärderna
äro enligt lagförslaget bestämda med hänsyn huvudsakligen till anläggningens
eller byggnadens storlek eller beskaffenhet. I vad mån lagens
bestämmelser skola inom en viss ort erhålla tillämpning skall enligt förslaget
vara beroende av Kungl. Majis förordnande, antingen för visst område eller
ock för särskilda byggnader eller anläggningar, som ej äro belägna inom sålunda
bestämt område.
Med hänsyn till tidsläget måste det enligt utskottets mening anses ofrån
komligt att åtgärder av nu ifrågavarande slag till skydd mot luftanfall i erforderlig
omfattning vidtagas snarast möjligt, och utskottet har icke funnit sig
böra framställa någon erinran mot de grunder för skyldighet att vidtaga
nämnda åtgärder, på vilka lagförslaget är uppbyggt. Utskottet ansluter sig sålunda
till principen att skyldigheten att vidtaga de avsedda åtgärderna skall
åvila anläggningens eller byggnadens ägare och att ägaren är den som närmast
skall svara för kostnaden. Enligt 11 § i lagförslaget skall i vissa fall
nyttjanderättshavare kunna förpliktas att bidraga till amortering och ränta å
kostnaden. Vad åter angår den i motionerna 1:146, II: 201 och II: 202 framförda
frågan om bidrag av statsmedel till kostnaden för anordnande av skyddsrum
anser utskottet, att någon rätt i berörda hänseende icke bör stadgas i
lagen. Med den ståndpunkt, utskottet sålunda intagit, finner utskottet yrkandet
i motionen II: 201 örn viss ändring av 11 § i lagförslaget, vilket yrkande
gjorts under förutsättning att statsbidrag av i motionen avsedd storlek
lämnas, icke böra föranleda någon ändring i lagtexten.
I 2 § i lagförslaget upptagas under punkterna 1)—5) närmare bestämmelser
örn vilka anläggningar och byggnader som skola förses med skyddsrum; dessa
bestämmelser bliva av betydelse jämväl för frågan vid vilka nybyggnader eller
ombyggnader de i lagen angivna särskilda brandskyddsåtgärderna skola vidtagas.
I punkterna 1)—4) i 2 § avgränsas skyldigheten att anordna skyddsrum,
i fråga örn anläggningar huvudsakligen med hänsyn till antalet personer
inom anläggningen och i fråga örn enskilda bostads- eller affärshus med
hänsyn till våningsantalet: skyldigheten föreligger där beträffande byggnad
med mer lin två våningar. Åt do sålunda angivna förutsättningarna för skyldighetens
inträde har helt naturligt måst givas en schematisk karaktär, och
det torde få ankomma på de tillämpande myndigheterna att med stöd av
24
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
dispensbestämmelserna i 14 § i lagförslaget vidtaga de jämkningar som finnas
erforderliga. Utskottet anser icke skäl föreligga att, på sätt i motionen I: 145
påyrkas, beträffande industriella anläggningar draga gränsen vid ett antal
personer, som i regel samtidigt äro sysselsatta vid anläggningen, av femtio
i stället för tjugufem enligt lagförslaget. I samma motion yrkas därjämte att
skyldighet att inrätta skyddsrum ej skall åvila industriell anläggning, som
med hänsyn till omständigheterna befinnes kunna bereda ett tillfredsställande
luftskydd åt sin personal genom anläggningens utrymning eller på annat lämpligt
sätt. Såsom departementschefen uttalat är emellertid utrymning ur flera
synpunkter oftast en mindre önskvärd åtgärd. I den mån i särskilt fall utrymning
kan ersätta inrättande av skyddsrum utan åsidosättande av luftskyddets
krav, torde bestämmelserna i 14 § örn möjlighet till dispens från
skyldigheterna enligt lagen giva tillräckligt utrymme för tillgodoseende av
motionärens synpunkter.
I punkten 5) av 2 § stadgas härutöver, att även annan anläggning eller
byggnad, inom vilken människor bo eller eljest vistas, skall förses med skyddsrum
såframt sådant är erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens
beskaffenhet och läge. Enligt departementschefens uttalande bör
Kungl. Majit i tillämpningsföreskrifter giva anvisning örn den utsträckning,
i vilken skyddsrum på grund av sistnämnda bestämmelse bör fordras inom
de särskilda orterna. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla angelägenheten
av att i dessa tillämpningsföreskrifter skyldigheten avgränsas efter enkla
och klara linjer, samt att även i övrigt genom de tillämpande myndigheternas
försorg utfärdas så utförliga anvisningar som möjligt om lagens tillämpning.
När det gäller ny- eller ombyggnader, får vederbörande ägare regelmässigt
genom beslutet örn byggnadslov besked örn vad han har att iakttaga på grund
av lagen. Inom utskottet har den mening uttalats, att jämväl ägare av befintlig
anläggning eller byggnad borde äga rätt att hos de tillämpande myndigheterna
erhålla besked örn de skyldigheter som enligt lagen åligga honom.
Utskottet, som förutsätter att Kungl. Majit vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter
i ämnet tager detta spörsmål i övervägande, har med hänsyn härtill
icke funnit sig böra förorda något tillägg till lagförslaget härutinnan.
Förslaget till kungörelse örn ändring i vissa delar av byggnadsstadgan har
icke givit utskottet anledning till erinran.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A) att det genom förevarande proposition, nr 43, framlagda
förslaget till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och
byggnader att anordna skyddsrum m. m. måtte av riksdagen antagas;
B)
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att riksdagen vid sin granskning av det genom propositionen
framlagda förslaget till kungörelse örn ändring i vissa delar av
byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 304) icke funnit anledning
till erinran mot detsamma; samt
Första lagutskottets utlåtande Nr 7.
25
C) att de i ärendet väckta motionerna, I: 145 och 146 samt
II: 201 och 202, måtte anses besvarade genom utskottets hemställan
under A).
Stockholm den 22 februari 1940.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Gärde, Karl Emil Johanson, Wagnsson,
Branting, Eskhult, Karl Karlsson och Caap; samt
från andra kammaren: herrar Hedlund i Östersund, Ryberg, Olsson i Mellerud,
Gezelius, Berg, Lindberg i Stockholm, Dahlbäck och Hansson i Vännäsby.
Reservation
av herr Dahlbäck.
Bihang lill riksdagens protokoll 1940.
9 sami. 1 avd. Nr 7.
418 40 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:62 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsr a1 i texten