Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10

1940-03-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:10, Andra lagutskottets utlåtande Nr 10

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1940 kl. lif. m.

Uflätande i anledning av Kungl. May.ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde

stycket i övergångsbestämmelserna till lagen den 18

april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser örn

arbetsförmedling, m. m.

Genom en den 16 februari 1940 dagtecknad proposition, nr 71, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, dels föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i

övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa

bestämmelser örn arbetsförmedling, dels ock anhållit örn riksdagens yttrande

över spörsmålet, huruvida framställning skall göras örn revision av artikeln

3 mom. 4 d) och artikeln 4 c) i 1933 års konvention angående avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer.

Lagförslaget är av följande lydelse:

Förslag

tili

Lag

angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling.

Härigenom förordnas, att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling x) skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Enskild person eller annan, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning

bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må av socialstyrelsen erhålla

tillstånd att fortsätta verksamheten till och med den 31 december 1939.

För tiden därefter äger styrelsen bevilja förlängning av tillstånd som nu

sagts, dock för högst ett år i sänder och icke längre än till den 1 januari

*) Senaste lydelse se SFS 1938: 70.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1950 samt allenast beträffande yrkesgrupper som Konungen bestämt. Innan

sådan förlängning av socialstyrelsen beviljas, skall åt arbetsgivar- och arbetarorganisationer

inom den eller de yrkesgrupper förmedlingen avser beredas

tillfälle att yttra sig. Det ankommer på styrelsen att bestämma skälig

ersättning för förmedling, varom i detta stycke är fråga. I övrigt skola

lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å densamma, dock att, såvitt

angår förmedling av anställning åt musiker, sceniska artister och därmed jämförliga

yrkesutövare, 2 § tredje stycket skall gälla allenast därest Konungen

därom förordnar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I fråga örn de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

A den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbctsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention skola avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande

för vederbörande medlemsstat [art. 2 mom. 1]. Under denna tid må

nya sådana byråer icke upprättas [art. 2 mom. 2 a)]. En redan befintlig

avgiftskrävande byrå med vinstsyfte kan emellertid erhålla tillstånd av vederbörande

myndighet att under vissa förutsättningar fortsätta sin verksamhet

[art. 3]. Härom gäller, bland annat, att byrån skall innehava ett

för år meddelat tillstånd, som må förnyas efter vederbörande myndighets

gottfinnande under en tidrymd ej överstigande tio år [art. 3 mom. 4 b)]

ävensom att byrån icke må skaffa anställning åt arbetare utomlands eller

därifrån rekrytera arbetare, med mindre dess tillstånd berättigar därtill och

verksamheten bedrives enligt en mellan länderna ifråga träffad överenskommelse

[art. 3 mom. 4 d)]. Avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer utan

vinstsyfte skola inneliava tillstånd av vederbörande myndighet [art. 4 a)]

men må icke heller skaffa anställning åt arbetare utomlands eller därifrån

rekrytera arbetare under andra förutsättningar än nyss nämnts [art. 4 c)].

Vad angår den avgiftsfria arbetsförmedlingen lägger konventionen intet

hinder i vägen för utövare av sådan verksamhet att sträcka densamma utom

det egna landets gränser.

Sverige har ratificerat denna konvention, vilken för Sveriges del trätt i

kraft den 1 januari 1937. Förutom Sverige hava hitintills allenast fyra

stater, nämligen Chile, Finland, Mexiko och Spanien, ratificerat konventionen.

Gällande svensk lagstiftning på förevarande område — lagen den 18 april

1935 (nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling — innehåller

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

stadgande!!, som stå i nära överensstämmelse med innehållet i nyssnämnda

konvention. Lagen äger jämlikt 1 § tillämpning å all slags arbetsförmedling,

som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande av

skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt 2 § må arbetsförmedling

icke bedrivas i förvärvssyfte (första stycket). Vill någon eljest

bedriva arbetsförmedling, för vilken från arbetsgivare eller arbetssökande

uppbäres inskrivnings- eller förmedlingsavgift, periodiskt bidrag eller annan

ersättning, skall tillstånd sökas hos socialstyrelsen (andra stycket). Avser

verksamheten förmedling av anställning utom riket eller av anställning här

i riket åt utlänning, som vistas utom riket, må tillstånd beviljas allenast för

de fall och på de villkor Konungen efter överenskommelse med främmande

stat bestämmer (tredje stycket).

Avgiftsfri arbetsförmedling däremot må, även örn verksamheten utsträckes

till utlandet, bedrivas utan särskilt tillstånd.

Enligt lagens övergångsbestämmelser (tredje och fjärde styckena) kunde

den, som vid lagens ikraftträdande i behörig ordning bedrev arbetsförmedling

i förvärvssyfte och som före den 1 februari 1936 gjorde ansökan därom,

av socialstyrelsen erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten till och med

den 31 december 1939. Dylikt tillstånd må sedermera under vissa förutsättningar

kunna förlängas, dock högst till utgången av år 1949. Det ankommer

på socialstyrelsen att bestämma skälig ersättning för förmedling,

som sålunda må kunna i förvärvssyfte bedrivas efter lagens ikraftträdande.

I övrigt skola lagens bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling.

Såvitt angår 2 § tredje stycket har vad sist stadgats dock gällt först

från och med den 1 januari 1940.

I 1935 års lag i dess ursprungliga lydelse hade sista meningen i fjärde

stycket av övergångsbestämmelserna följande lydelse: »I övrigt skola lagens

bestämmelser i tillämpliga delar gälla å sådan förmedling» (i förvärvssyfte).

Härav följde, att, örn verksamheten avsåge förmedling av anställning utom

riket eller av anställning här i riket åt utlänning, som vistades utom riket,

tillstånd att efter lagens ikraftträdande (den 1 januari 1936) fortsätta verksamheten

finge beviljas allenast för de fall och på de villkor Konungen efter

överenskommelse med främmande stat bestämde.

Genom proposition (nr 42) till 1938 års riksdag föreslogs sådan ändring

av sista meningen i fjärde stycket av övergångsbestämmelserna, att densamma

skulle erhålla följande lydelse: »I övrigt skola lagens bestämmelser

i tillämpliga delar gälla å densamma, dock i vad angår 2 § tredje stycket

allenast för tid efter den 31 december 1939». Därvid yttrade föredragande

departementschefen bland annat, att vad socialstyrelsen i ärendet anfört

(se härom närmare den nu förevarande propositionen sid. 5—6) syntes giva

vid handen, att arbetsförmedling för musiker och sceniska artister samt liknande

yrkesutövare knappast kunde tänkas bliva på ett för de anställningssökande

tillfredsställande sätt bedriven annorledes än i förvärvssyfte. Örn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

9

detta vore riktigt, borde den svenska lagen, vari arbetsförmedling i förvärvssyfte

förbjödes, undergå sådan ändring, att densamma icke längre bleve

tillämplig å förmedling för nyss angivna yrkesutövare. Frågan härom syntes

emellertid icke kunna upptagas till behandling så länge vårt land vore

bundet av 1933 års konvention och denna bibehölle sitt nuvarande tillämpningsområde.

Däremot borde för denna förmedling tillvaratagas alla

de möjligheter, som konventionen beredde den i vinstsyfte bedrivna förmedlingen

att under en viss övergångstid få fortsätta verksamheten.

På hemställan av andra lagutskottet (utlåtande nr 11) biföll riksdagen

propositionen, och lag i ämnet utfärdades den 12 mars 1938 (nr 70).

I skrivelse den 13 oktober 1939 har delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet erinrat, att den anordning, som träffats genom

1938 års lagändring, upphörde att gälla med 1939 års utgång. Örn ej annan

lämplig åtgärd vidtoges, torde socialstyrelsen därmed i regel vara berövad

möjligheten att meddela tillstånd till bedrivande av sådan internationell

arbetsförmedling, varom nu vore fråga. Nämnda förhållande skulle enligt

socialstyrelsens mening medföra avsevärda olägenheter. Det enda tillfredsställande

sättet att jämväl för framtiden möjliggöra meddelande här i Sverige

av tillstånd till internationell förmedling bestode enligt delegationens mening

i åvägabringande av en lämplig revision av konventionen. Ett konferensbeslut

örn ändring i konventionen syntes emellertid, även örn krigsförhållandena

ej skulle verka uppskov icke kunna påräknas förr än våren

1941. Under mellantiden, d. v. s. från 1939 års utgång till nämnda tidpunkt

1941, skulle sålunda rätteligen ingen internationell arbetsförmedlingkunna

bedrivas här i landet, utan att överenskommelse träffats med vederbörande

främmande stat örn villkoren för förmedlingen. Delegationen har

emellertid anvisat den utväg ur svårigheterna, som i den föreliggande propositionen

begagnats.

I propositionen har föreslagits sådan lagändring, att det i 2 § tredje stycket

av 1935 års lag uppställda förbehållet, att tillstånd till verksamhet, avseende

förmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket

åt utlänning, som vistas utom riket, endast får meddelas för de fall och på

de villkor Konungen efter överenskommelser med främmande stat bestämmer,

skall gälla allenast därest Konungen därom förordnar.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i ärendet anfört

följande:

I samband med förslag till ändring år 1938 av lagen med vissa bestämmelser

örn arbetsförmedling framhöll jag, att vad socialstyrelsen i då föreliggande

ärende anfört syntes giva vid handen, att arbetsförmedling för

musiker och sceniska artister samt liknande yrkesutövare knappast kunde

väntas bliva på ett för de anställningssökande tillfredsställande sätt bedriven

annorledes än i förvärvssyfte. Fråga örn ändring av huvudbestämmelserna

i lagen, varigenom densamma icke längre skulle bliva tillämplig å arbetsförmedling

för nyss angivna yrkesutövare, ansågs emellertid icke kunna upptagas

till behandling, så länge vårt land vore bundet av 1933 års konvention

och denna bibehölle sitt nuvarande tillämpningsområde.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

En utväg, som gav en hjälp för tillfället, anlitades år 1938, i det att de

möjligheter till lindring i 1935 års lags bestämmelser utnyttjades, villia konventionen

själv erbjöd. Därvid kom — genom införande av stadgande i

fjärde stycket av övergångsbestämmelserna — sådan lagändring till stånd,

enligt vilken intill 1939 års utgång den bestämmelsen i lagen icke skulle

äga tillämpning, som föreskreve överenskommelse med främmande makt

såsom förutsättning för möjlighet att meddela tillstånd till avgiftskrävande

arbetsförmedling av anställning utom riket eller av anställning här i riket

åt utlänning, som vistades utom riket.

Att i enlighet med stadgandet i 2 § tredje stycket i 1935 års lag

— vari bestämmelser finnas intagna, som motsvara föreskrifterna i artikeln

3 mom. 4 d) samt artikeln 4 c) i konventionen — träffa internationella överenskommelser

örn villkoren för arbetsförmedling har hitintills icke låtit sig

göra, och sådana överenskommelser synas ej heller i fortsättningen kunna

förväntas bliva ingångna. Från och med den i januari 1940 är socialstyrelsen

därför berövad möjligheten att meddela tillstånd till internationell arbetsförmedling

för musiker, sceniska artister och därmed jämförliga yrkesutövare.

På sätt delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet anfört,

synes det emellertid vara angeläget att möjliggöra en fortsatt arbetsförmedling

av angivet slag. Härför erfordras, att en revision av konventionen

vidtages av den innebörd, att ändring av mom. 4 d) i artikeln 3 ävensom

av artikeln 4 c) kommer till stånd. Jag finner mig med hänsyn härtill

böra föreslå, att hemställan örn dylik revision göres från Sveriges sida.

Innan Kungl. Majit påkallar åtgärd härutinnan, torde riksdagens varande

böra inhämtas.

För att möjliggöra för socialstyrelsen att tillsvidare kunna meddela tillstånd

till internationell arbetsförmedling beträffande musiker, sceniska artister

och liknande yrkesutövare, oberoende av att överenskommelser därom

mellan Sverige och respektive främmande stat saknas, torde ändring av gällande

författning vara nödvändig. Erforderlig ändring synes enklast kunna

uppnås genom jämkning av lydelsen av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna.

Det må icke fördöljas, att en dylik åtgärd otvivelaktigt strider

mot den av Sverige ratificerade konventionen. Därest emellertid lagändringen

ifråga förklaras skola träda i tillämpning först sedan Kungl. Majit vidtagit

anstalter för att åstadkomma erforderlig revision av konventionen, synes

åtgärden dock kunna anses vara försvarbar.

Utskottet har ansett omständigheterna tala för bifall till det nu föreliggande

lagförslaget och Ilar ej funnit anledning till erinran mot föredragande

departementschefens uppfattning, att framställning örn revision av

1933 års konvention i de avseenden, varom nu är fråga, bör göras från

Sveriges sida.

Utskottet får därför hemställa,

A) att det genom förevarande proposition framlagda förslaget

till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i

övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)

med vissa bestämmelser örn arbetsförmedling måtte av riksdagen

antagas; samt

B) att riksdagen i anledning av förevarande proposition

måtte i skrivelse till Kungl. Majit meddela, att riksdagen för

sin del ansluter sig till den av föredragande departementschefen

i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet ut
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

talade uppfattningen, att framställning bör göras om revision

i enlighet med vad departementschefen anfört av artikeln 3

mom. 4 d) och artikeln 4 c) i 1933 års konvention angående

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Stockholm den 9 mars 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NÖSMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Roos, Olof Carlsson,

Wistrand, Nils Elowsson och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Pettersson i Hällbacken,

Molander*, Hermansson i Norrköping* och von Seth*, fröken Ebon Andersson samt

herrar Holm* och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående ändrad lydelse av fjärde stycket i övergångsbestämmelserna till a1 i texten