Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för hyresvärd att i vissa fall anmäla hyresledighet med mera.

1940-03-09 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för hyresvärd att i vissa fall anmäla hyresledighet med mera.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

1

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1940 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för

hyresvärd att i vissa fall anmäla hyresledighet med

mera.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 59,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Malmö m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte besluta, att i den nya hyreslagen måtte på

lämplig plats införas följande bestämmelse:

Konungen äger pa framställning av stadsfullmäktige i stad, som upprättat

kommunal bostadsförmedling, förordna om skyldighet för hyresvärd att, beträffande

omöblerad bostadslägenhet, enligt därom i sammanhang med’förordnandet

givna föreskrifter, göra anmälan om hyresledighets inträdande och

upphörande, ävensom lämna andra för förmedlingen erforderliga uppgifter.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt yttranden

över motionen av socialstyrelsen, varjämte utskottet berett Sveriges

fastighetsägareförbund och hyresgästernas riksförbund tillfälle att yttra sig.

I anledning härav inkomna yttranden finnas såsom bilagor fogade vid detta

utlåtande.

9 § i den numera upphävda lagen den 10 mars 1923 med vissa bestämmelser

rörande hyra innehöll stadganden örn kommunal bostadsförmedling

och örn sådan anmälningsskyldighet, som av motionärerna nu föreslås.

Nämnda lagrum var av följande lydelse:

1. Inom stad nied en mantalsskriven folkmängd vid 1923 års ingång av

minst 30 000 skall, där icke Konungen på framställning av stadsfullmäktige

medgiver undantag, genom kommunens försorg förmedlas uthyrning av

omöblerade bostadslägenheter.

2. Konungen äger på framställning av stadsfullmäktige i stad, där bostadsförmedling

jämlikt 1 moni. eller eljest av kommunen ombesörjes, förordna

örn skyldighet för hyresvärd att, beträffande omöblerad bostadslägenhet,

enligt därom i sammanhang med förordnandet givna föreskrifter göra anmälan

örn hyresledighets inträdande och upphörande ävensom lämna andra för

förmedlingen erforderliga uppgifter.

Bihang till riskdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 12.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Ilar sådant förordnande meddelats, vare den, som försummar alt i föreskriven

tid och ordning göra anmälan eller lämna uppgift, förfallen till ansvar

av böter från och med fem till och med tvåhundra kronor.

3. Stadsfullmäktige äga besluta, huru kommunal bostadsförmedling skall

anordnas, samt huruvida och med vilka belopp avgifter för sådan förmedling

skola utgå, dock alt, där anmälningsskyldighet jämlikt 2 mom. föreskrivits.

fullgörande därav icke må medföra skyldighet för hyresvärden att erlägga

avgift, med mindre han vid sin anmälan tillika påkallar förmedling.

I 12 § samma lag lämnades föreskrifter örn åtal för förseelse, som avsågs i

9 § 2 morn., samt örn fördelning och förvandling av böter, som ådömdes

enligt sistnämnda lagrum.

Författningsföreskrifter örn kommunal bostadsförmedling meddelades

första gången 1917. 1 den skrivelse från socialstyrelsen till Kungl. Majit,

genom vilken förslag till 1923 års lagstiftning framlades, yttrade styrelsen

bl. a., att bostadsförmedlingen under den förutgångna kristiden icke kunde

sägas hava infriat de förhoppningar, som på många håll torde knutits till

densamma, då den infördes. Verksamheten hade nämligen bedrivits under så

utomordentligt ogynnsamma betingelser, att dess ringa framgång läte sig

fullt förklara med en hänvisning till dessa. Den naturliga omflyttningen hade

till ytterlighet begränsats, och bostadsknappheten hade gjort bostadslägenheter

lill den grad begärliga, att ofta ett flertal personer långt i förväg anmält

sig såsom spekulanter till lägenheter, som förväntats bliva lediga. Huvudsyftet

med en kommunal bostadsförmedlingsverksamhet vore emellertid att

samla utbud och efterfrågan på en enda punkt, vilket under tider av fri omflyttning

och åtminstone någorlunda normal bostadstillgång ovillkorligen

mäste för den enskilde underlätta åtkomsten av en efter hans förhållanden

lämplig bostadslägenhet. Styrelsen tvekade därför icke att obetingat lörorda

fortsatta författningsföreskrifter i ämnet.

I propositionen nr 31 till 1923 års riksdag anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Åkerman, att han delade socialstyrelsens uppfattning,

att de under kristiden vunna erfarenheterna icke borde tillmätas avgörande

betydelse, då fråga vore örn bibehållande i någon form av den kommunala

bostadsförmedlingen. Därest denna förmedlingsverksamhet bibehölles

under mera normala tider, kunde densamma komma att medföra nyttiga

verkningar och i allt fall giva erfarenheter av betydelse för institutets

vidare utveckling.

Första lagutskottet, som behandlade propositionen, anslöt sig i sitt härutinnan

av riksdagen godkända utlåtande nr 6 till departementschefens uppfattning.

Vid 1923 års ingång översteg den mantalsskrivna folkmängden 30 000 i

städerna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg, Gävle,

Örebro, Västerås och Eskilstuna. I samtliga dessa städer utom Malmö har

den kommunala bostadsförmedlingen i vart fall de facto upphört. Medgi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

3

vande till förmedlingens upphörande har av Kungl. Majit lämnats beträffande

Västerås 1924, Stockholm 1927, Norrköping 1929 samt Göteborg och

Hälsingborg 1934. Malmö stads bostadsförmedling, som inrättats redan innan

kristidslagstiftningen därom meddelade föreskrift, bedriver alltjämt en

synnerligen omfattande verksamhet,

Hyreslagstiftningskommittén, som i sitt betänkande med förslag till reformerad

hyreslagstiftning (Statens off. utredn. 1938:22) framhöll, att anmälningsskyldighet

jämlikt 9 § 2 mom. i 1923 års lag icke i någon stad varit

föreskriven efter den 1 oktober 1926, uttalade i anslutning därtill, att som

bestämmelserna i 9 och 12 §§ uppenbarligen icke längre fyllde något praktiskt

behov, kommittén ansåge desamma utan olägenhet kunna upphävas.

Kommittén framhöll emellertid, att det givetvis även framdeles stöde de

kommunala myndigheterna fritt att utan särskilt medgivande i lag anordna

kommunal bostadsförmedling, därest så funnes önskvärt.

Hithörande spörsmål hava icke närmare berörts i propositionen nr 166 till

1939 års riksdag med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 14 juni 1907 örn nyttjanderätt till fast egendom, m. m. — genom vilken

proposition förslag jämväl örn upphävande av 1923 års lag framlades -—•

eller i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 38 i anledning

av samma proposition.

I förevarande sammanhang må erinras, att Kungl. Majit den 15 september

1939 givit socialstyrelsen i uppdrag att skyndsamt verkställa undersökning

rörande den omfattning byggnadsverksamheten i riket kunde antagas erhålla

under tiden den 1 oktober 1939 -— den 30 september 1940. En preliminär

redogörelse för den i anledning därav verkställda undersökningen rörande

läget på byggnadsmarknaden hösten 1939 finnes intagen i Sociala meddelanden

1939 sid. 693—707. Undersökningen har givit till resultat, att den icke

statliga byggnadsverksamheten i städerna under nämnda tidrymd under vissa

närmare angivna förutsättningar kunde beräknas nå en omfattning av föga

över 40 % av föregående års. I samma publikation 1940 häftet 2 (sid. 81—

82) lämnas vissa uppgifter örn läget på byggnadsmarknaden i februari 1910,

grundade på en av socialstyrelsen anordnad enquéte bland de företagare, som

vid den tidigare undersökningen redovisat byggnadsplaner för säsongen

1939/40. Den viktigaste slutsatsen av svaren å den i februari gjorda förfrågan

blir, att byggnadsföretagarnas planer sedan oktober 1939 undergått

en ytterligare minskning. En direkt jämförelse mellan resultaten av de båda

rundfrågorna är emellertid icke möjlig. I sistnämnda häfte av Sociala meddelanden

(sid. 132—138) återfinnes vidare en preliminär översikt av byggnadsverksamheten

i vissa större städer under år 1939. Vidare lia i samma

tidskrift för 1939 (sid. 835- 840) meddelats vissa uppgifter rörande bostadsmarknaden

i rikets städer vid oktoberflyttningen 1939, kompletterade i årgång

1940 häftet 2 (sid. 89).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

Utskottet.

Vidare må här hänvisas till en av bostctdssociala utredningen upprättad,

den 23 december 1939 dagtecknad promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten

och bostadsförsörjningen (Statens off. utredn. 1939:50). En

översikt av promemorians innehåll har lämnats i Sociala meddelanden 1940

häftet 1 sid. 17—20. Med stöd av statistiska och andra undersökningar, vilka

för år 1938 utvisade en byggnadsverksamhet för c:a 1 miljard kronor och en

bostadsproduktion för omkring 600 miljoner kronor, har utredningen utgått

från att det är ofrånkomligt, att bostadsbyggnadsverksamheten kommer att

starkt inskränkas under hyresåret 1939/40 och särskilt fr. o. m. våren 1940.

Detta medförde risk å ena sidan för en arbetslöshet, som icke kunde uppsugas

genom sysselsättningsexpansion på andra, i nuvarande läge mera

angelägna arbetsområden, å andra sidan för bostadsbrist. Utredningen bär

framhållit, att en reglering av hyrorna från det allmännas sida kunde komma

att bli nödvändig, men var av den uppfattningen, att man först borde söka

med positiva medel förhindra uppkomsten av bostadsbrist och mera avsevärd

hyresstegring. I sådant syfte har utredningen föreslagit gynnsammare

bestämmelser för de fr. o. m. år 1937 beviljade tertiärlånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet

samt såsom komplement skattefrihet under tio år för

under kristiden byggda fastigheter. Vidare borde det allmännas organ i sin

tomt- och stadsplanepolitik taga hänsyn till bostadsbyggandets försämrade

betingelser.

1 den föreliggande motionen har påyrkats återinförande av den i samband

med antagandet av 1939 års hyreslagstiftning upphävda bestämmelsen

om skyldighet för hyresvärd att göra anmälan om hyresledighets inträdande

och upphörande m. m. Sådan skyldighet skulle föreligga blott i städer med

kommunal bostadsförmedling och endast efter Kungl. Maj:ts förordnande.

Den ifrågasatta anmälningsplikten skulle förvisso vid en mera allmän

tillämpning vara ägnad att giva en klarare överblick över läget och eventuellt

inträdande förskjutningar på bostadsmarknaden än som nu kan

vinnas. Då kommunal bostadsförmedling av någon omfattning för närvarande

knappast torde förekomma annorstädes än i Malmö, skulle den

av motionärerna föreslagna lagändringen i och för sig få ringa betydelse.

Utskottet ansluter sig därför till den av socialstyrelsen uttalade uppfattningen,

att den föreliggande frågan bör upptagas i ett större sammanhang,

när anledning till ett dylikt allmänt övervägande kan föreligga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12.

5

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Roos, Olof Carlsson,

Wistrand, Nils Elowsson och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Pettersson i Hällbacken,

Molander*, Hermansson i Norrköping* och von Seth, fröken Ebon Andersson samt

herrar Holm* och Persson i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

KUNGL. SOCIALSTYRELSEN.

Bilaga A.

Stockholm den 16 februari 1940.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom beslut den 6 februari 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att till riksdagens andra lagutskott avgiva yttrande — varav styrelsen

samtidigt skall insända avskrift till justitiedepartementet — över en inom

andra kammaren väckt motion, nr 59, örn viss ändring i 1939 års liyreslagstiftning.

Med anledning härav får styrelsen anföra följande.

I sitt den 31 oktober 1938 avgivna utlåtande över hyreslagstiftningskommitténs

betänkande rörande reformerad hyreslagstiftning lämnade socialsty

reisen utan erinran förslaget om upphävande av de i 1923 års hyreslag meddelade

föreskrifterna angående upprättande av kommunal bostadsförmedling

i vissa större städer samt rörande befogenhet för Konungen att förordna

om skyldighet för hyresvärd i stad med sådan förmedling att anmäla inträffade

hyresledigheter m. m. Enär dessa bestämmelser, såsom förhållandena

efter hand utvecklat sig i olika städer, icke längre ägde någon egentlig praktisk

betydelse, fann styrelsen ej anledning att på denna punkt motsätta sig

kommitténs förslag. Det torde emellertid i förevarande sammanhang böra

framhållas, att styrelsens ställningstagande till denna del av kommittéförslaget

i ingen mån innebar någon underskattning av betydelsen i och för sig

av en ändamålsenligt inrättad och väl skött kommunal bostadsförmedling.

En sådan förmedlingsverksamhet fyller enligt styrelsens mening en viktig

praktisk uppgift, varpå förhållandena i Malmö lämna ett gott exempel. Styrelsen

anser också, att det skulle vara av värde, örn sådan bostadsförmedling

kunde vinna större utbredning än vad för närvarande är fallet, detta

bland annat med hänsyn till önskvärdheten av att såvitt möjligt begränsa

den privata verksamheten på detta område, vilken understundom visat sig

arbeta i mindre tillfredsställande former. I vad mån förutsättningar föreligga

för en ökad utveckling av den kommunala bostadsförmedlingen — vilken

för närvarande finnes representerad endast i Malmö —- är emellertid ett

spörsmål, som faller utanför den nu föreliggande frågan.

Motionärerna inskränka sig nämligen till att föreslå återupptagande i den

gällande hyreslagen av motsvarande bestämmelser som i 1923 års lag rörande

anmälningstvång för hyresvärd vid uppkommande hyresledigheter

etc. Sådan skyldighet skulle alltså kunna inträda först efter särskilt förordnande

av Kungl. Majit samt tillämpas endast i stad, som upprättat kommunal

bostadsförmedling. Till stöd för förslaget anföres, att det inträdda

försämrade läget på bostadsmarknaden kan förväntas påkalla särskilda åtgärder

från det allmännas sida för befrämjande av bostadsbyggnadsverksamheten,

varvid såsom underlag för bedömandet av behovet av sådana stödåtgärder

torde erfordras såvitt möjligt vederhäftiga och uttömmande uppgifter

rörande bostadsbeståndet och det förefintliga behovet av nya lägenheter.

1 detta syfte borde enligt motionärerna införandet av obligatorisk anmälningsplikt

för hyresvärdarna i angivet hänseende bliva av stor betydelse.

Styrelsen delar motionärernas uppfattning örn betydelsen av att under en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

7

tid av minskad bostadstillgång och nedgående byggnadsverksamhet äga ökad

möjlighet att noggrant överblicka bostadsmarknadens läge och förskjutningar.

Sedan många år tillbaka utarbetar styrelsen en årlig översikt över

bostadsmarknaden i rikets städer vid oktoberflyttningen, grundad på uppgifter

från kommunala myndigheter, numera byggnadsnämnderna. Vissa

siffermässiga uppgifter erhållas, utom från Malmö, även från Stockholm och

Göteborg; i övrigt utgöras upplysningarna av mera allmänt hållna omdömen

rörande den föreliggande bostadstillgången m. m. För de övriga städernas

vidkommande är alitsa värdet av denna statistik mera begränsat än i fråga

örn de tre största städerna och giver i huvudsak endast tendensen år från år

för bostadstillgång och hyresnivå.

Enligt sakens natur skulle vid en mera allmän tillämpning den ifrågasatta

anmälningsplikten bliva av stort värde för erhållande av en bättre överblick

över bostadsmarknaden. Då motionärerna emellertid ifrågasatt möjlighet till

anmälningstvång blott i städer nied kommunal bostadsförmedling, skulle

åtgärden i nuvarande läge, då egentlig sådan förmedling finnes inrättad endast

i Malmö, få skäligen ringa betydelse ur bostadsstatistisk synpunkt. Den

i motionen framförda motiveringen för anordningen synes alltså ej bärande.

Mot motionärernas förslag talar vidare det skälet, att det icke synes lämpligt

att genomföra en generell ändring i en allmän lag med hänsyn enbart

till de rådande förhållandena inom en enda kommun.

Styrelsen är för sin del av den uppfattningen, att den föreliggande frågan

lämpligen bör upptagas i ett större sammanhang, när anledning till ett

dylikt allmänt övervägande kan föreligga. I avvaktan härpå lärer det knappast

för närvarande anses påkallat att vidtaga någon åtgärd i det av motionärerna

avsedda syftet.

Ketri J. Höjer.

Sten Ringenson.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

SVERIGES

FASTIGHETSÄGAREFÖRBUND.

Bilaga B.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Utskottet berett Sveriges Fastighetsägareförbund tillfälle att avgiva

yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr 59, av herr Andersson

i Malmö m. fl. angående viss ändring i 1939 års hyreslagstiftning får

förbundet härmed anföra följande.

Av motiveringen framgår, att den anmälningsskyldighet som motionärerna

föreslå skulle tjäna ändamålet att åstadkomma underlag för bedömande

huruvida och i vilken mån det eventuellt blir nödvändigt att staten eller kom

munerna medverka till bostadsbyggande.

Att vittutseende och ekonomiskt betydelsefulla socialpolitiska åtgärder

vidtagas utan att behovet därav kan på ett vederhäftigt sätt påvisas är självfallet

icke tillfredsställande. Ur denna synpunkt är frågan örn hyresvärdens

skyldighet att anmäla uppkommen hyresledighet allenast en detalj i en mycket

större fråga, som icke sällan krävt sin lösning, nämligen åvägabringandet

av en tillförlitligare bostadsstatistik. Förbundet, som i princip icke vill

avstyrka, att hyresvärden ålägges här ifrågasatt anmälningsskyldighet, vill

därför i detta sammanhang begagna tillfället att framhålla önskvärdheten

särskilt av att åtgärder vidtagas för möjliggörande av ett mera tillförlitligt

bedömande av lägenhetsreservens storlek och tendensen i hyresprisutvecklingen.

Såvitt förbundet kunnat bedöma äro de enquéteundersökningar som Socialstyrelsen

sedvanligen företar i samband med oktoberflyttningarna icke alltid

grundade på så vederhäftiga primäruppgifter som önskligt vore. Uppgifterna

insamlas i allmänhet av en kommunaltjänsteman, som vid sidan av sitt

övriga arbete får att avge omdömena »knapp», »tillräcklig», »fallande» etc.,

vilka omdömen på grund av sakens natur ofta måste komma att bli subjektivt

betonade. På en del orter utnyttjas vid undersökningarna den kännedom

örn läget som fastighetsägareorganisationen på platsen besitter, på andra

orter användes däremot icke denna upplysningskälla.

Förbundet har härmed velat antyda önskvärdheten av att utskottet, oavsett

om det anser sig böra tillstyrka motionen, måtte i sitt utlåtande fästa

uppmärksamheten på vad som måste anses vara målet för strävandena på

förevarande område, nämligen en fullständigare och tillförlitligare löpande

bostadsstatistik överhuvud.

Till undvikande av missförstånd vill förbundet framhålla, att förbundet

med vad ovan anförts icke avsett att uttala någon anslutning till tanken att

kommunal bostadsförmedling bör anordnas. Hittillsvarande erfarenheter ha

i det stora hela givit vid handen, att en dylik förmedling är till ringa nytta.

Härutinnan kan bland annat åberopas förhållandena under det förra världskriget.

Vad beträffar motionärernas själva yrkande synes det förbundet, att en

regel om anmälningsskyldighet, som ju icke är av privaträttslig natur utan

tvärtom av offentligrättslig karaktär, icke bör lia sin plats i nyttjanderättslagen

utan i en särskild därifrån skild författning.

Stockholm den 29 februari 1940.

SVERIGES FASTIGHETSÄGAREFÖRBUND.

7. Fagreus. Sigurd Ahlmark.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

9

HYRESGÄSTERNAS

RIKSFÖRBUND.

Bilaga C.

Till riksdagens andra lagutskott.

Styrelsen för Hyresgästernas Riksförbund, som av Lagutskottet bereus

tillfälle avgiva yttrande över en av herr Andersson i Malmö m. fl. väckt motion

(11:59) örn viss ändring i 1939 års hyreslagstiftning, får i anledning

härav anföra följande:

Motionen avser att införa skyldighet för hyresvärd att, beträffande omöblerad

lägenhet, till kommunal bostadsförmedling göra anmälan om hyresledighets

inträdande och upphörande m. m. Motsvarande stadganden hava

tidigare funnits i vårt land, införda 1917 och bibehållna i de därpå följande

årens krislagstiftning, senast i 1923 års lag med vissa bestämmelser rörande

hyra (9 § 2 morn.). Den situation å hyresmarknaden vid vilken stadgandena

infördes torde i allt väsentligt motsvara den som nu råder eller som kan

befaras råda inom kort. Förhållandena äro ju nu helt andra än dem som

rådde då hyreslagstiftningskommittén avgav sitt betänkande, vari stadgandena

i fråga föreslogos till upphävande.

Emellertid äro ifrågavarande bestämmelser, huru viktiga de än äro i och

för sig, allenast att betrakta som ett komplement till vissa andra stadganden

i krisårens hyreslagstiftning, nämligen dem som gällde upprättandet av kommunala

bostadsförmedlingar. Senast intogos bestämmelser i detta avseende

i 1923 års lag, 9 § 1 morn., enligt vilket i stad med en mantalsskriven folkmängd

av minst 30 000 skulle, där ej Konungen på framställning av stadsfullmäktige

medgåve undantag, genom kommunens försorg förmedlas uthyrning

av omöblerade bostadslägenheter. Denna skyldighet för ifrågavarande

städer har upphävts genom 1939 års hyreslagstiftning. Redan dessförinnan

hade den kommunala bostadsförmedlingsverksamheten i städerna

med över 30 000 invånare inskränkts, så att slutligen allenast Malmö och

Eskilstuna bedrev sådan verksamhet. I fråga örn städer med mindre än

30 000 invånare torde det numera endast i enstaka undantagsfall förekomma

dylik förmedling.

Uppenbart är att en bestämmelse, som den av motionärerna föreslagna har

en stor uppgift att fylla i nuvarande situation å hyresmarknaden. I detta

hänsende vill Riksförbundets styrelse kraftigt understryka betydelsen av de

i motionen anförda synpunkterna. Emellertid kommer en anordning såsom

den föreslagna att hava allenast ringa effekt för landet i dess helhet, med

hänsyn till den nästan totala avsaknaden av kommunala bostadsförmedlingsorgan.

Först när dylika organ upprättats kan den föreslagna anmälningsplikten

hava avsedd effekt. Det är därför angeläget att det system av

kommunala bostadsförmedlingsorgan som inrättades under föregående kris

snarast möjligt ånyo kommer till stånd och detta i större skala än tidigare.

Men alldeles oavsett behovet av att anknyta anmälningsplikten till kommunala

förmedlingsanstalter framstår det såsom ett självständigt behov att

dylika inrättas. För den hyressökande allmänheten är det givetvis i tider av

bostadsknapphet av värde att äga tillgång till av det allmänna anordnade

förmedlingsinst itu tioner.

Bihang till riskdagens protokoll 19A0. 9 sand. 2 aud. Nr 12

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 12; bilagor.

Riksförbundets styrelse får därför hemställa att bestämmelser införas

motsvarande dem som tidigare funnits i 9 § 1 och 2 mom. i 1923 års lag,

därvid skyldigheten att anordna bostadsförmedlingsorgan bör avse städer

med minst 5 000 invånare, varjämte erforderliga straffbestämmelser vid försummad

anmälningsplikt böra utfärdas.

Stockholm den 1 mars 1940.

HYRESGÄSTERNAS RIKSFÖRBUND

Stockholm.

Oskar Bengtsson.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940

041039

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.