Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krig såtgärd, m. m.

1940-04-04 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:14, Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krig såtgärd, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl Maj:ts proposition med

förslag till förordning om ersättning av statsmedel

i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som

förorsakats av krig såtgärd, m. m.

Genom en elen 1 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 105, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

föreslagit riksdagen att dels antaga vid propositionen fogat förslag

till förordning örn ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av

olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd, dels ock bemyndiga Kungl. Majit

att, i enlighet med vad i förordningen stadgas, utgiva ersättning för olycksfall,

som inträffat innan förordningen trätt i kraft.

Författningsförslaget är av följande lydelse:

Förslag

till

Fö rordning

örn ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall,

som förorsakats av krigsåtgärd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §.

Går svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket förlorat eller förklaras det

efter sådan sjöolycka icke vara iståndsättligt och drabbas person, som varit

tjänstgörande ombord å fartyget, under å fartyg företagen hemresa till

Sverige inom sådant område och under sådan tid, att lagen om krigsförsäkring

för ombord å fartyg tjänstgörande personer är gällande, av olycksfall till följd

av krigsåtgärd, skall, där nämnda lag dock icke är tillämplig å olycksfallet,

ersättning utgivas av statsmedel.

2 §-

Ersättning i anledning av olycksfall, som avses i 1 §, bestämmes av riksförsäkringsanstalten

och skola i fråga örn sådant olycksfall stadgandena i

förutnämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 14. ess to

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

3 §.

Har person, som varit tjänstgörande ombord å svenskt fartyg, i annat än

i 1 § avsett fall under hemresa till Sverige drabbats av olycksfall till följd

av krigsåtgärd, äger Konungen, örn skäl därtill äro, besluta, att ersättning

i anledning av olycksfallet skall med tillämpning av vad i 2 § stadgas utgivas

av statsmedel.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Enligt lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å

fartyg tjänstgörande personer [ändrad genom lag den 15 december 1939 (nr

854)] skall ombord å svenskt fartyg tjänstgörande person, som är försäkrad

jämlikt 1916 års lag örn försäkring för olycksfall i arbete — med tillämpning i

övrigt av vad i sistnämnda lag stadgas — vid olycksfall i arbete till följd av

krigsåtgärd erhålla dels vissa förhöjningar i ersättningarna enligt 1916 års lag,

dels ock viss särskild engångsersättning. Har olycksfallet medfört döden, skall

till den avlidnes efterlevande utgå, utöver livränta, viss engångsersättning.

Krigsförsäkringen äger rum inom område och under tid, som Konungen äger

bestämma. Denna försäkring avser emellertid ej personer, som tjänstgöra

ombord å krigsfartyg, och äger ej heller tillämpning i fråga örn skada, som

kan uppkomma därav att Sverige råkat i krig.

Beträffande lagens tillämpning hava föreskrifter meddelats i två kungörelser,

nämligen dels av den 26 augusti 1939, nr 572, enligt vilken lagen skall

gälla beträffande samtliga farvatten i fråga örn olycksfall till följd av militära

åtgärder i krig mellan europeiska stormakter, i vilket England, Frankrike eller

Tyska riket deltager, dels ock av den 15 december 1939, nr 855, enligt vilken

kungörelse lagen skall gälla inom Östersjön, Bottniska viken med Ålandshav

samt Ålands och Åbo skärgårdar, Finska viken och Rigaviken ävensom inom

farvattnet utanför Kina.

Sjömanslagen den 15 juni 1922 (nr 270) [ändrad genom lagar nr 49/1925,

165/1934, 288/1938 och 610/1938] innehåller vissa bestämmelser av intresse i

förevarande sammanhang rörande befälhavarens och besättningens ställning.

Beträffande befälhavaren stadgas i 6 §, att, örn fartyget till följd av sjöolycka

går förlorat eller örn det efter sjöolycka förklaras icke vara iståndsättligt,

tjänsteavtalet upphör att gälla, där ej annat följer av avtalets innehåll. Om

befälhavares rätt till, bland annat, fri hemresa med hyra och underhåll gäller

vad i 41 § är stadgat för sjöman.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. o

Med besättning förstås i lagen samtliga å ett fartyg anställda personer

utom befälhavaren, nämligen dels sjömän, vilka utföra skeppstjänst och bilda

den egentliga besättningen, och dels vissa andra personer, t. ex. fartygsläkare,

kypare och musikanter ävensom köks- och serveringspersonal. De två sistnämnda

kategorierna äro, till skillnad mot de förutnämnda, i vissa fall icke

anställda av redaren eller befälhavaren utan av t. ex. restauratören eller

restauratrisen.

Svensk sjöman, som i utlandet avgår från tjänsten på grund av sjukdom

eller skada, är enligt 28 § första stycket berättigad till fri resa med underhåll

till sin hemort här i riket. Kan tjänst beredas honom å fartyg, som är bestämt

till Sverige eller till ort, varifrån han bekvämligen kan resa hem, är han emellertid

pliktig att antaga tjänsten, så framt hans hälsotillstånd medgiver det

och han anställes i egenskap motsvarande den, vari han förut varit anställd,

och på lika förmånliga villkor. Jämlikt 32 § äger befälhavaren avskeda sjöman,

som till följd av sjukdom eller skada för längre tid är satt ur stånd att

fullgöra sin tjänst eller som lider av sjukdom, som medför fara för de ombordvarande.

I detta fall äger emellertid sjömannen åtnjuta viss hyra. I 41 §

finnes en bestämmelse örn upphörande av sjömans tjänsteavtal, vilken överensstämmer

med den i 6 § för befälhavaren givna. Upphör till följd av fartygets

förolyckande svensk sjömans anställning i utlandet, äger han rätt att

erhålla fri resa till sin hemort här i riket med hyra och underhåll under

resan. Kostnaden för sjömans hemresa med underhåll skall i detta fall bestridas

av statsmedel. Sjömannen är dock pliktig att antaga tjänst å annat

fartyg enligt vad som stadgas i 28 § första stycket. Enligt 70 § skall beträffande

de å fartyg anställda personer, som äro antagna av redaren eller befälhavaren

men icke tillhöra den egentliga besättningen, vad i lagen är stadgat

för sjöman äga motsvarande tillämpning. Med avseende å ombord anställda

personer, som icke äro antagna av redaren eller befälhavaren, skall jämlikt 71 §

vad i vissa uppräknade paragrafer i lagen är stadgat äga motsvarande tilllämpning.

Bland de uppräknade paragraferna återfinnas emellertid icke 28 §

första stycket och 41 §.

På förekommen anledning uppdrog Kungl. Majit den 30 december 1939

åt riksförsäkringsanstalten att verkställa utredning rörande spörsmålet, huruvida

åtgärder borde vidtagas för att svenska sjömän, som — sedan det fartyg,

å vilket de tjänstgjort, strandat eller sänkts i närheten av Storbritanniens kust

— hemsänts till Sverige, skulle bliva berättigade till de fördelar, som krigsförsäkring

innebär, därest de under transporten till Sverige drabbades av olycksfall

till följd av krigsåtgärd. Riksförsäkringsanstalten har den 13 januari 1940

avlämnat utredning i ämnet, över vilken yttranden avgivits av försäkringsrådet,

statskontoret och de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens förening.

Vidare hava Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbcfälsförening,

svenska maskinbefälsförbundet, svenska sjöfolksförbundet, svenska stewartsförcningen

och Sveriges radiotelegrafistförening i skrivelse den 19

januari 1940 hemställt, att sådan ändring måtte vidtagas i 1937 års krigsfot
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14.

säkringslag, att personer, anställda ombord å fartyg, som på grund av krigsåtgärd

totalförlist, vilka i anledning därav nödgats företaga sjöresa för uppnående

av skandinavisk hamn, bleve krigsolycksfallsförsakrade jämväl under

resan.

På grundval av det sålunda föreliggande materialet har den nu ifrågavarande

propositionen utarbetats.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet anfört:

Det är otvivelaktigt ett samhällsintresse av stor vikt, att personer, som

tjänstgöra ombord på svenska fartyg, äro tillförsäkrade skälig ersättning för

olycksfall, som inträffa till följd av krigsåtgärd, ävensom att, örn de skulle

förolyckas, sådan ersättning utgår till deras efterlevande. Genom 1937

års krigsförsäkringslag hava statsmakterna avsett att tillgodose nyssnämnda

intresse. Den i nu förevarande ärende verkställda utredningen visar emellertid,

att fall kunna förekomma, då krigsförsäkringslagen icke torde vara

tillämplig men omständigheterna dock äro sådana, att ersättning för inträffade

olycksfall till följd av krigsåtgärd skäligen bör utgå. Hit synes i

allmänhet kunna räknas det fall, då sådant olycksfall inträffar under hemfärd

till Sverige, sedan det fartyg, å vilket vederbörande tjänstgjort, förolyckats.

Av skäl, som under utredningen i ärendet anförts, torde det icke vara

lämpligt att vidtaga ändring i allmänna olycksfallsförsäkringslagen av år

1916 eller i 1937 års krigsförsäkringslag för att få till stånd bestämmelser

örn ersättning i nyss omförmälda fall. Föreskrifter därom torde i stället

böra intagas i en särskild författning. För sistnämnda tillvägagångssätt

talar även den omständigheten, att enligt min mening staten bör svara för

ersättningar av ifrågavarande art. Staten har nämligen i tider som de nuvarande

ett synnerligen starkt intresse av att sjöfolkets förhållanden så

ordnas, att det icke undandrager sig att ställa sina tjänster till förfogande.

I nyss omförmälda författning synes som huvudregel böra föreskrivas, att

örn — sedan svenskt fartyg genom sjöolycka utom riket gått förlorat eller

efter sådan olycka förklarats icke vara iståndsättligt — person, som varit

tjänstgörande ombord å sådant fartyg, under hemresa till Sverige, som företages

å fartyg, drabbas av olycksfall till följd av krigsåtgärd inom sådant

område och under sådan tid, att 1937 års krigsförsäkringslag är gällande,

ersättning skall utgivas av statsmedel. Stadgandet synes böra gälla såväl

befälhavare och sjömän som personer, vilka avses i 70 och 71 §§ sjömanslagen.

En förutsättning för dess tillämplighet torde dock av naturliga skäl

böra vara, att krigsförsäkringslagen icke är tillämplig beträffande det fall,

varom fråga är.

Ersättningen synes böra bestämmas av riksförsäkringsanstalten. I övrigt

torde krigsförsäkringslagen och på grund av innehållet i densamma jämväl

1916 års olycksfallsförsäkringslag i tillämpliga delar böra lända till efterrättelse.

Härav följer, bland annat, att vid missnöje med beslut av riksförsäkringsanstalten

klagan skall föras hos försäkringsrådet, vars beslut icke

får oö ver klagas.

Åtskilliga andra fall än det i det föregående behandlade torde, på sätt

bland annat försäkringsrådet omnämnt, kunna förkomma, då ersättning av

statsmedel för olycksfall på grund av krigsåtgärd under hemresa skulle

kunna ifrågasättas. Det synes mig lämpligt, att Kungl. Maj:t skall äga

möjlighet att, örn skäl därtill föreligga, besluta, att ersättning även i sådana

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 14. O

fall skall utgå i enlighet med de för huvudfallet föreslagna bestämmelserna.

Ett stadgande, innefattande fullmakt för Kungl. Maj:t av sådan innebörd,

vill jag därför förorda. .....

De kostnader, som kunna uppkomma vid tillämpning av de föreslagna

bestämmelserna, torde lämpligen kunna utgå från det å riksstatens tolfte

huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bestridande av statsverket åliggande,

av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete.

Bestämmelserna hava sammanförts i förslag till »förordning örn ersättning

av statsmedel i vissa fall för skada till följd av olycksfall, som förorsakats

av krigsåtgärd».

Denna förordning torde böra träda i kraft omedelbart efter utfärdandet.

Därest emellertid — innan förordningen träder i tillämpning — sådant

olycksfall skulle inträffa, som eljest regleras av förordningens bestämmelser,

synas billighetsskäl tala för att staten även i nämnda fall utgiver ersättning

i enlighet vad i förordningen stadgas. Med hänsyn härtill torde böra begäras

bemyndigande för Kungl. Majit att i dylika fall få utgiva ersättning,

vilken jämväl torde böra bestridas från förutnämnda anslag.

Vid granskning av de nu till behandling föreliggande förslagen har utskottet

ej funnit anledning till erinran. Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen måtte

A. antaga det genom förevarande proposition framlagda förslaget

till förordning örn ersättning av statsmedel i vissa fall för

skada till följd av olycksfall, som förorsakats av krigsåtgärd; samt

B. bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad i förordningen

stadgas, utgiva ersättning för olycksfall, som inträffat

innan förordningen trätt i kraft.

Stockholm den 4 april 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NURMAN.

Viel ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Sten, Näslund, Ekströmer,

Nils Elowsson och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren samt herrar Hage, Skoglund,

Pettersson i Hällbacken, Molander, Sandström, Gardell och Hansson i Örebro.

Utskottet

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:132 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ersättning av statsmedel i vissa fall för skada till följd av ol a1 i texten