Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925

1940-04-11 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:15, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den

12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga, vilka hysa

samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, samt

till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni

1925 (nr 183) örn straff för förbrytelse^'' i tjänsten

av vissa värnpliktiga (civilarbetare), dels ock motioner

i ämnet m. m.

Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 109, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

i) Lag

om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925 (nr 338) om värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring.

Härigenom förordnas, att §§ 1—8 lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

§ I
Värnpliktig,

som — — — föreskriver, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse allenast tjänstgöring med vapen,

fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje slag av militär tjänstgöring,

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete inom försvarsväsendet eller

eljest för statens räkning.

§ 2.

Ansökan örn tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt i § 1 sägs

göres i samband med inskrivningen. Tillstånd meddelas av vederbörande

inskrivningsrevision.

För särskilt fall må Konungen, när synnerliga skäl därtill föreligga, meddela

tillstånd som i första stycket sägs, oaktat ansökan därom gjorts först

efter inskrivningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 15.

640 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

§ 3.

1. Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring

på sätt i § 1 a) angives eller att, enligt vad i § 1 b) sägs, i stället för militär

tjänstgöring utföra civilt arbete, är skyldig att under fredstid tjänstgöra ett

antal dagar, som i förra fallet med nittio och i senare fallet med etthundratjugo

dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring

i fredstid enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen skolat åligga honom.

Tjänstgöringen skall fullgöras i en följd eller i två omgångar.

2. Med stöd av bestämmelserna i § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen

äger Konungen till tjänstgöring inkalla värnpliktig, som i mom. 1

här ovan avses.

§ 4.

1. Befinnes tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på sätt i § 1 omförmäles

hava grundats på uppenbart vilseledande uppgifter, eller gör den

värnpliktige under tjänstgöringen sig skyldig till upprepade allvarligare förseelser

i tjänsten, må tillståndet återkallas av den myndighet, som meddelat

detsamma.

2. Förklarar värnpliktig, som erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på

sätt i § 1 sägs, sig icke vidare hysa samvetsbetänkligheter mot tjänstgöringens

fullgörande i den ordning, värnpliktslagen föreskriver, skall frågan rörande

hans värnpliktsförhållanden hänskjutas till Konungens prövning.

§5.

Huruvida och i vad mån värnpliktig må, efter det ändring i hans värnpliktsförhållanden

blivit jämlikt denna lag vidtagen, med hänsyn till redan

fullgjord tjänstgöring erhålla avkortning i för honom bestämd tjänstgöringstid,

därom förordnar Konungen.

§ 6.

Värnpliktig, vilken erhållit tillstånd att fullgöra tjänstgöring på sätt i

§ 1 b) sägs (civilarbetare), är i fråga örn fel och försummelser med avseende

å nämnda tjänstgöring underkastad därom i särskild lag givna bestämmelser,

där han icke lyder under strafflagen för krigsmakten.

§ 7.

De bestämmelser, som finnas meddelade angående värnpliktigs underhåll

och förmåner samt angående understöd i anledning av skada, ådragen under

militärtjänstgöring, skola äga motsvarande tillämpning å civilarbetare; dock

att penningbidraget till civilarbetare utgår med femtio öre örn dagen under

hela den i § 3 mom. 1 avsedda tjänstgöringstiden.

§ 8.

Har värnpliktig under i § 3 mom. 1 föreskriven tjänstgöring blivit fälld till

straff för olovlig bortovaro av minst ett dygns varaktighet, eller har hans

tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete eller omedelbart ådömt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

fängelsestraff, skall den tid, under vilken han olovligen varit frånvarande eller

hans tjänstgöring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom

tjänstgöringstid, där ej Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I

vad---bestämmer Konungen.

Värnpliktig jämlikt---för böter.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Efter inskrivningen

gjord ansökan örn tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring på sätt

i § 1 sägs, vilken avgivits före denna lags ikraftträdande men ännu icke avgjorts,

prövas av vederbörande inskrivningsrevision. Beslut, varigenom inskrivningsrevision

i nyss avsedda fall meddelat värnpliktig dylikt tillstånd,

skall underställas Konungens prövning.

2) Lagom

ändrad lydelse av 1 § lagen den 12 juni 1925 (ur 183) om straff för

förbrytelser i tjänsten av vissa värnpliktiga (civilarbetare).

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 12 juni 1925 örn straff för förbrytelser

i tjänsten av vissa värnpliktiga (civilarbetare) skall erhålla följande

ändrade lydelse:

1 §■

Denna lag äger tillämpning^ värnpliktiga, som erhållit tillstånd att fullgöra

dem åliggande värnpliktstjänstgöring genom att i stället för militär

tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning (civilarbetare), där de

icke jämlikt strafflagen för krigsmakten lyda under sistnämnda lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels tre

före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta motioner, nämligen

motionen nr 25 i första kammaren av herr Velander m. fl. samt motionerna i

andra kammaren nr 56 av herr Hedlund i Häste m. fl. och nr 82 av herrar

Liedberg och Holmgren, dels ock tre i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen motionen nr 171 i första kammaren av herr Lindblom

ävensom motionerna i andra kammaren nr 221 av herrar Gustafsson i Bogla

och Norén samt nr 222 av herrar Nilsson i Norrlångträsk och Sandberg.

I motionerna I: 25 och II: 56, vilka äro likalydande, har hemställts, att

riksdagen måtte besluta att i § 1 i lagen den 12 juni 1925 örn värnpliktiga,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, skola utgå orden

»eller av annan jämförlig orsak». Den i dessa motioner påyrkade lagändringen

skulle innebära, att tillstånd till fullgörande av värnpliktstjänstgöring i den

ordning, som angives i nämnda lag, icke vidare skulle kunna grundas på s. k.

etiska skäl.

I motionen II: 82 har hemställts, att riksdagen ville besluta att samvetsömma

värnpliktiga, samtidigt med att övriga värnpliktiga av samma årsklass

inkallas till förstärkt försvarsberedskap eller neutralitetsvakt, inkallas och

till en början erhålla en kortare utbildning inom det specialområde, för vilket

de avses.

Motionerna I: 171 och II: 222, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan,

att riksdagen måtte med ändring av propositionen besluta, att nedanstående

delar av den däri föreslagna lagen måtte erhålla följande lydelse:

§ I
b)

därest samvetsbetänkligheterna avse varje slag av tjänstgöring vid krigsmakten,

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning.

§ 2.

Ansökan---inskrivningsrevisionen.

För särskilt fall må Konungen meddela tillstånd som i första stycket sägs,

oaktat ansökan därom gjorts först efter inskrivningen eller sedan värnpliktstjänstgöring

i fredstid fullgjorts i vanlig ordning.

§3.

2. Med stöd av — — — ovan avses.

I fråga örn tjänstgöringstidens längd skola i förevarande fall civilarbetare

och vapenvägrare likställas med övriga värnpliktiga, såvitt de redan fullgjort

värnplikten som samvetsömma med förlängd tjänstgöring.

I motionen II: 221 har yrkats sådan ändring i propositionen, att § 1 får

följande lydelse:

§ 1.

Värnpliktig, som —--föreskriver, må,

a) därest hans samvetsbetänkligheter avse allenast tjänstgöring med vapen,

fullgöra sin tjänstgöring vid krigsmakten utan att övas i vapens bruk eller

bära vapen eller ammunition, samt

b) därest samvetsbetänkligheterna avse varje slag av militär tjänstgöring i

stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete inom försvarsväsendet, samt

c) därest samvetsbetänkligheterna avse varje slag av tjänstgöring inom

försvarsväsendet, utföra civilt arbete för statens räkning utom försvarsväsendet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de av Kungl. Maj:t och

motionärerna framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse för

dem icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Huvudbestämmelserna örn samvetsömma värnpliktiga äro givna i lagen

den 12 juni 1925 (nr 338) örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring. Tidigare gällde en provisorisk lag i ämnet av

den 21 maj 1920 (nr 303).

De grundläggande bestämmelserna i den nu gällande lagen innehålla följande.

Enligt § 1 må värnpliktig, som på grund av religiös övertygelse eller av

annan jämförlig orsak hyser allvarliga samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring

i föreskriven ordning, fullgöra sin tjänstgöring på annat sätt,

enligt två i lagen angivna alternativ. Avse samvetsbetänkligheterna tjänstgöring

med vapen (§ 1 a)), skall tjänstgöringen äga rum vid krigsmakten, men

den värnpliktige må icke övas i vapens bruk eller bära vapen eller ammunition.

Sådana samvetsömma värnpliktiga, s. k. vapenvägrare, fullgöra alltså sin

värnplikt i form av vapenfri militärtjänst. Därest åter samvetsbetänkligheterna

avse varje tjänstgöring vid krigsmakten (§ lb)), må den värnpliktige

i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för statens räkning. Samvetsömma

av denna kategori benämnas i lagen »civilarbetare».

Tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöringen på angivna sätt meddelas

enligt § 2 av vederbörande inskrivningsrevision.

I § 3 givas bestämmelser örn längden av den tjänstgöring, som skall åvila

de samvetsömma värnpliktiga under fredstid. I detta avseende stadgas,

att den samvetsömme är skyldig tjänstgöra ett antal dagar, som ifråga örn

vapenvägrare med nittio och beträffande civilarbetare med etthundra tjugo

dagar överstiger det sammanlagda antalet dagar, varunder tjänstgöring i fredstid

enligt § 27 mom. 1 eller 2 värnpliktslagen skolat åligga honom. Frågan örn

tjänstgöringens längd vid krigstillfälle beröres icke i lagen.

Under senare tid har ur olika synpunkter gjorts gällande, att den nuvarande

lagstiftningen örn samvetsömma värnpliktiga är i behov av omarbetning.

Sålunda har chefen för armén i skrivelse den 5 maj 1939 gjort framställning

örn översyn av bestämmelserna örn de samvetsömmas tjänstgöringsskyldighet

i allmänhet, varjämte från skilda privata sammanslutningar påpekanden

gjorts örn önskvärdheten av att reglerande bestämmelser utfärdades

rörande de samvetsömmas tjänstgöring under krigstid.

I anledning därav har inom försvarsdepartementet utarbetats en preliminär

promemoria med förslag till vissa ändringar i lagen örn samvetsömma värnpliktiga.

Över nämnda promemoria hava infordrade yttranden avgivits av cheferna

för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet, arméförvaltningens civila

departement, marin- och flygförvaltningarna samt domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen.

Därefter har frågan om ändrad lagstiftning på ifrågavarande område varit

föremål för ytterligare överarbetning inom försvarsdepartementet.

Utskottet kommer i det följande att först redogöra för det i motionerna

I: 25 och II: 56 behandlade grundläggande spörsmålet örn arten av de samvets
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

betänkligheter, som må godtagas såsom skäl för fullgörande av värnplikt i

den särskilda ordning, varom nu är fråga. I övrigt ansluter sig den följande

redogörelsen till den i propositionen tillämpade uppställningen. Under avsnitten

angående de samvetsömma värnpliktigas krigs tjänstgör ing samt örn

sättet för civilarbetarnas tjänstgöring kommer utskottet att behandla de

frågor, som berörts i motionen II: 82.

A. Samvetsbetänkligheternas art.

I detta avseende må hänvisas till det ovan återgivna yrkandet i motionerna

1:25 och II: 56, avseende borttagande av s. k. etiska skäl såsom grund för

tjänstgöring som samvetsöm. Samma yrkande har tidigare vid flera tillfällen,

senast vid 1937 års riksdag, varit föremål för prövning. I ämnet väcktes då

motionerna 1:171 av herr Velander m. fl. och II: 347 av herr Bagge m. fl.

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna, framhöll i sitt utlåtande nr 9

bland annat, att sammanlagda antalet beviljade ansökningar från samvetsömma

värnpliktiga under de då sistförflutna åren betydligt minskats. Särskilt

framträdande vore nedgången av antalet värnpliktiga, som åberopat samvetsbetänkligheter

på annan grund än religiös övertygelse. Utskottet fann det

icke uteslutet, att den påvisade minskningen av antalet samvetsömma värnpliktiga

stöde i samband med en genom en kungörelse den 9 januari 1935

företagen skärpning av föreskrifterna örn sättet att styrka påstådda samvetsbetänkligheter.

Med hänsyn bland annat härtill syntes det utskottet tillrådligt

att avbida ytterligare någon tids erfarenhet av utvecklingen på området.

Enligt utskottets mening förelåge alltså i varje fall icke för det dåvarande

anledning att ingripa med en lagstiftningsåtgärd. I enlighet med

utskottets hemställan blevo motionerna av riksdagen avslagna.

Utskottet lämnar här nedan vissa statistiska uppgifter, som kunna vara

av intresse i detta sammanhang.

I fråga örn antalet värnpliktiga, vilka under åren 1921—1936 beviljats

tillstånd att fullgöra tjänstgöring enligt bestämmelserna i § 1 av 1925 års lag,

får utskottet sålunda hänvisa till följande tabell:

Å r

Civilarbetare, § 1 b)

Övriga, § 1 a)

Summa

Summa

ay

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

summa

av

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

summa

av

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

1921 ....

151

151

344

344

495

495

1922 ....

152

—

152

259

—

259

411

—

411

1923 ....

210

—

210

189

—

189

399

—

399

1924 ....

245

—

245

149

—

149

394

—

394

1925 ....

178

—

178

46

—

46

224

—

224

1926 ....

283

7

290

99

i

100

382

8

390

1927 ....

264

4

268

61

2

63

325

6

331

1928 ....

407

14

421

61

3

64

468

17

485

1929 ....

378

7

385

56

2

58

434

9

443

1930 ....

446

29

475

53

1

54

499

30

529

1931 ....

429

102

531

53

1

54

482

103

585

1932 ....

449

149

598

39

3

42

488

152

640

1933 ....

540

270

810

36

4

40

576

274

850

1934 ....

489

242

731

44

8

52

533

250

783

1935 ....

452

86

538

44

—

44

496

86

582

1936 ....

322

89

411

43

1

44

365

90

455

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

För åren 1937—1939 är utskottet i tillfälle att lämna motsvarande uppgifter

endast angående civilarbetarna. Dessa uppgifter hava sammanfattats i

följande tabell:

Å r

Civilarbetare, s

lb)

av

religiösa

skäl

av

etiska

skäl

summa

1937 ....

291

41

332

1938 ....

301

39

340

1939 ....

247

9

256

Att märka är emellertid, att i siffrorna för år 1939 icke ingå de, som efter

inskrivningen erhållit tillstånd som i lagen avses, samt att ett stort antal ansökningar

örn sådant tillstånd för närvarande äro beroende på prövning av de

tidigast den 21 april sammanträdande inskrivningsrevisionerna.

B. Omfattningen av de samvetsöuima värnpliktigas fredstjänstgöring.

I sin förenämnda skrivelse den 5 maj 1939 har chefen för armén erinrat,

att bestämmelserna örn de samvetsömma värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet

(§ 3 i lagen örn samvetsömma) avvägts i viss relation till de bestämmelser

angående tjänstgöring, som gällde enligt § 27 i 1925 års värnpliktslag. Sedan

i fråga örn tjänstgöringsskyldigheten åtskilliga förändringar i värnpliktslagen

sedermera tillkommit, syntes en revidering av bestämmelserna örn de samvetsömma

värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet böra motses.

Rörande den utremitterade promemorians och de däröver avgivna yttrandenas

innehåll i förevarande hänseende får utskottet hänvisa till sid. 6—9 i

propositionen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld, har i propositionen

anfört:

Även örn det i viss mån teoretiska resonemang, som enligt vad av det

sagda framgår ursprungligen legat till grund vid bestämmandet av de samvetsömmas

tilläggstjänstgöring, skulle kunna åberopas som skäl för att låta tillläggen

röna inverkan av de efter lagens tillkomst genomförda ändringarna i

tjänstgöringstiderna för de värnpliktiga, synes det dock ur praktisk synpunkt

knappast nödvändigt uller ens önskvärt att så sker. De nu gällande tilläggstiderna,

90 respektive 120 dagar, torde i stort sett vara väl avvägda för sitt

praktiska ändamål — att utgöra ett avhållande moment för eventuella

simulanter — och någon anledning att nu rubba på dessa tider föreligger

enligt min mening icke.

En annan sak är, att frågan örn den tjänstgöringstid, som skall tjäna såsom

underlag för tilläggen, kan tarva uppmärksamhet i ett par hänseenden.

Sålunda har ifrågasatts, huruvida icke de genom 1936 års värnpliktslag

införda landstormsövningarna om 5 dagar för vanliga värnpliktiga i linjetjänst

och 12 dagar för studenter och likställda borde medräknas vid underlagets

bestämmande. Då emellertid huvuddelen av de samvetsömma är hänförd

till ersättningsreserven, vilken icke har att fullgöra landstormsövning,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

skulle en sådan regel endast få betydelse för sådana vanliga värnpliktiga,

vilka först efter inskrivning och placering i linjetjänst anmälde sig som

samvetsömma, ävensom för studenter och likställda; dessa kategorier skulle

få sina tjänstgöringstider ökade med 5 respektive 12 dagar. Tillräckliga skäl

för en ändring av så ringa räckvidd synas mig icke föreligga, allrahelst som

man därvid — av tekniska skäl, på vilka jag här ej ingår — måste göra en

åtskillnad mellan olika grupper av studenter.

Vidare kunde det tänkas, att den år 1939 införda beredskapsövningen örn

30 dagar (§ 27 mom. 2 a värnpliktslagen) medräknades vid bestämmandet av

underlaget för de samvetsömmas tjänstgöringstid. Som emellertid denna

övning icke utkräves regelbundet av övriga värnpliktiga utan till sin karaktär

är fakultativ, synes mig icke heller i detta avseende skäl föreligga att föreslå

någon ändring i de gällande bestämmelserna.

Såsom chefen för armén i sitt yttrande med rätta framhållit, böra de

samvetsömmas tjänstgöringstider utmätas även med hänsyn tagen till den

fredstjänstgöring som gäller för det stora flertalet av de värnpliktiga, nämligen

vanliga värnpliktiga tilldelade infanteriet i linjetjänst. I detta hänseende

har emellertid hittills någon egentlig förskjutning ej inträtt sedan

1925. De samvetsömmas sammanlagda tjänstgöring överstiger nämligen nu,

liksom fallet var 1925, infanteriets fredstjänstgöring med 90 respektive 120

dagar, därvid dock bortsetts från beredskapsövningen örn 30 dagar, vilken,

såsom nyss nämnts, icke synes böra beaktas i detta sammanhang. Det av

chefen för armén gjorda förslaget att under fredstid uttaga eventuell krigstjänstgöring

i förskott finner jag, såsom framgår av den följande redogörelsen,

icke böra genomföras.

Av det anförda framgår, att någon anledning till ändring av bestämmelserna

örn längden av de samvetsömma värnpliktigas fredstjänstgöring enligt

min mening icke för närvarande föreligger.

C. De samvetsömma värnpliktigas krigstjänstgöring.

I fråga örn innehållet i promemorian och remissyttrandena härutinnan må

hänvisas till redogörelsen å sid. 10—11 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i propositionen anfört:

Frågan i vilken omfattning den samvetsömme skall vara skyldig tjänstgöra

vid krigstillfälle har, såsom ock angivits i promemorian, lämnats öppen i den

nu gällande lagen. Då de samvetsömma torde vara underkastade värnpliktslagens

bestämmelser i de fall, då lagen örn samvetsömma icke meddelat därifrån

avvikande bestämmelser, lärer emellertid Konungen äga att med stöd

av § 28 morn. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen inkalla de samvetsömma till

tjänstgöring under de i sagda lagrum stadgade förutsättningarna.

Att, såsom chefen för armén föreslagit, låta de samvetsömma redan under

fredstid undergå en förlängning motsvarande eventuell krigstjänstgöring för

övriga värnpliktiga synes mig icke böra komma ifråga. Denna lösning vore

rent godtycklig och skulle kunna sägas innebära en orättvisa mot de samvetsömma

för det fall att någon krigstjänstgöring överhuvud icke skulle bliva

påkallad. Ej heller kan jag ansluta mig till tanken att på de samvetsömma

tillämpa lagen örn tjänsteplikt. De samvetsömmas tjänstgöringsskyldighet

grundas nämligen på deras värnplikt och för deras inkallelse erfordras ej de

rigorösa förutsättningar, som enligt lagen örn tjänsteplikt torde krävas.

överhuvud torde det, enligt vad den verkställda fortsatta utredningen givit

vid handen, stöta på svårigheter att för de samvetsömmas krigstjänstgöring

utfinna någon annan och lämpligare norm än den allmänna i § 28 mom. 1 och

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen angivna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Uppmärksammas bör, att de samvetsömma i likhet med övriga värnpliktiga

må inkallas till tjänstgöring enligt sagda lagrum allenast i den mån och för

den tid behov därav föreligger. Därest deras tjänstgöring ordnas på sätt i

det följande föreslås, torde emellertid under mobilisering och förstärkt försvarsberedskap

föreliggande behov av arbetskraft för olika ändamål kunna

på ett lämpligt sätt fyllas genom inkallande av samvetsömma till tjänstgöring.

Någon anledning att under nämnda förhållanden låta inkallelserna för de

samvetsömmas del bliva av kortare varaktighet än för värnpliktiga i gemen

torde därför icke föreligga. Snarare torde ofta motsatsen kunna vara motiverad

av omständigheterna.

På grund av det anförda förordar jag, att den ordning bibehålies, som

enligt vad ovan sagts för närvarande torde gälla, nämligen att Konungen med

stöd av § 28 mom. 1 och § 36 mom. 2 värnpliktslagen äger inkalla de samvetsömma

värnpliktiga till tjänstgöring. Till undanröjande av tvekan örn bestämmelsernas

tillämplighet synes erinran härom böra göras i ett till § 3 i lagen

örn samvetsömma fogat nytt moment.

Såsom ovan anmärkts har i motionen II: 82 hemställts, att riksdagen ville

besluta, att samvetsömma värnpliktiga måtte inkallas till tjänstgöring samtidigt

med att övriga värnpliktiga av samma årsklass inkallas till förstärkt

försvarsberedskap eller neutralitetsvakt.

Här må även erinras örn det i motionerna 1:171 och 11: 222 framställda

yrkandet örn ett tillägg till det i propositionen föreslagna mom. 2 i § 3.

D. Sättet för civilarbetarnas tjänstgöring.

Enligt § 1 b) i lagen örn samvetsömma skola civilarbetama utföra »civilt

arbete för statens räkning». Av lagrummets lydelse i övrigt framgår, att

arbetet skall äga rum utom försvarsväsendet.

Vid framläggandet av propositionen rörande 1920 års lagstiftning örn

samvetsömma uttalade föredragande departementschefen, att den bästa lösningen

av spörsmålet örn de samvetsömmas krigstjänstgöring syntes vara, att

i lagen icke gjordes någon uttrycklig åtskillnad mellan fredstid och krigstid.

Meddelat tillstånd, varom här vore fråga, borde sålunda gälla tills vidare även

efter ett krigsutbrott. På vad sätt dessa värnpliktiga under krigstid skulle

tagas i anspråk för statens behov, syntes då bliva föremål för statsmakternas

särskilda prövning.

Såsom framgår av lagens avfattning och det nyss återgivna uttalandet,

gäller meddelat samvetsömhetstillstånd enligt § 1 i lagen tills vidare även

under krigstid.

I praktiken hava civilarbetarna fördelats till tjänstgöring huvudsakligen på

domänstyrelsens, riksantikvarieämbetets och vattenfallsstyrelsens verksamhetsområden.

Hos domänstyrelsen hava de framförallt sysselsatts med dikningsföretag

och hos riksantikvarieämbetet med utgrävningar. Arbetet hos vattenfallsstyrelsen

har mestadels bestått i reparationer å kraftledningar och dylikt.

Beträffande innehållet i promemorian och remissyttrandena må hänvisas

till sid. 12—14 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

Då det ur statens sj-npunkt måste vara ett i högsta grad framträdande

intresse, att tillgängliga arbetskrafter vid krigstillfälle kunna, insättas där

de bäst behövas, synes det erforderligt, att civilarbetarnas tjänstgöringsområde

i ett sådant läge utvidgas i möjligaste mån. Uppenbart är vidare, att

försvarsväsendet i krig bar behov av civil arbetskraft i mycket avsevärd omfattning.

Till följd av sin organisation torde också försvarsväsendet rent

allmänt sett vara mera ägnat än civila verk att emottaga arbetare av ifrågavarande

slag, vilka komma från spridda orter och för vilka alltså förläggning

och utspisning måste anordnas.

De betänkligheter, som chefen för armén i detta avseende framfört, synas

icke vara bärande. Att de samvetsömma värnpliktigas tjänstgöring inom

försvarsväsendets område skulle medföra behov att i krigstid avdela stridande

styrkor till deras skyddande är en uppfattning, till vilken jag icke kan ansluta

mig. De samvetsömma intaga ju i detta hänseende icke annan ställning än

de stora skaror av andra civila personer vilka jämväl i krigstid och kanske

framför allt då äro i arbete vid försvarsväsendet. I fråga örn förslaget att å

de samvetsömma tillämpa lagen örn tjänsteplikt har jag redan i det föregående

uttalat, att jag icke kan ansluta mig till detsamma.

Såsom exempel på lämpligt civilt arbete för de samvetsömma inom försvarsväsendet

må utöver de i promemorian anförda nämnas arbeten å flygfält

ävensom vissa fortifikatoriska arbeten. Civilarbetarna böra, såsom framhållits

i promemorian, vara befriade från skyldighet att bära militär tjänstedräkt.

Den sinnesriktning hos de samvetsömma, som ansetts förhindra dem att

överhuvud verka inom försvarsväsendet — och som godtagits i den nu gällande

lagen — synes i ett för samhället brydsamt läge icke böra tillmätas den

betydelse, att andra hänsyn måste helt vika. Det torde icke vara obilligt att

av här ifrågavarande samvetsömma kräva den eftergiften, att de under rådande

förhållanden ställa sig till förfogande även för civilt arbete inom försvarsväsendet,

då behov av deras arbetskraft där förefinnes.

På sätt av den föregående redogörelsen framgår hävdas i den utremitterade

promemorian, att därest civilarbetarnas krigstjänstgöring på föreslaget sätt

utvidgas till att omfatta även försvarsväsendet, skäl saknas för att uppehålla

en annan princip i fråga örn fredstjänstgöringen. Till vad i detta hänseende

i promemorian anförts kan jag helt ansluta mig.

Jag föreslår sålunda den ändring i § 1 i lagen örn samvetsömma, att civilarbetarnas

tjänstgöring under såväl krig som fred utvidgas till att omfatta

jämväl civilt arbete inom försvarsväsendet.

I den under nästföregående avsnitt behandlade motionen 11:82 har hemställts

även att de samvetsömma värnpliktiga, som enligt motionärernas

mening borde inkallas i samband med inkallelser till förstärkt försvarsberedskap

eller neutralitetsvakt, till en början skulle erhålla en kortare utbildning

inom det specialområde, för vilket de avsåges. I motiveringen till

motionen har framhållits, att de samvetsömma borde kunna användas vid förstöring

av kringdrivande minor. På grund av de risker, dessa medförde för

sjöfarten, vore deras undanröjande enligt motionärernas mening ett humanitärt

önskemål.

I förevarande sammanhang må även hänvisas dels till det förutnämnda

yrkandet i motionerna 1:171 och 11:222 avseende § 1, vilket innebär ett

bibehållande av den nuvarande ordningen i fråga om sättet för civilarbetarnas

tjänstgöring, dels ock till ovan återgivna yrkande i motionen 11:221, syftande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 11

till införande av tre kategorier samvetsömma med avseende å sättet för tjänstgöringen.

E. Beviljande av samvetsömhetstillstånd efter inskrivningen.

I lagen om samvetsömma förutsattes, att tillstånd som där avses i regel

meddelas i samband med den värnpliktiges inskrivning. Emellertid har det

särskilt på senare tid visat sig, att ansökningar örn dylikt tillstånd i avsevärd

utsträckning inkomma även efter inskrivningen. Olägenheten härav har från

olika håll påpekats.

En redogörelse för vad promemorian och remissyttrandena om detta spörsmål

innehålla återfinnes å sid. 15—17 i propositionen.

Föredragande departementschefen har härom yttrat:

För min del är jag helt ense med de militära myndigheterna därutinnan,

att åtgärder måste vidtagas i syfte att förebygga missbruk av den nu föreliggande

möjligheten att även efter inskrivning som vanlig värnpliktig göra

anmälan om samvetsömhet. Att härvid, såsom chefen för armén föreslagit,

borttaga varje möjlighet att erhålla tillstånd efter inskrivningen synes emellertid

icke vara jDrincipiellt befogat.

I ändamål att ernå snabbare prövning av ifrågavarande ärenden har i

promemorian ifrågasatts, antingen att inskrivningsrevisionen i män av behov

skulle hålla särskilda sammanträden eller att densamma i en förenklad gestalt

skulle taga löpande befattning med ärenden, som inkomma mellan de sedvanliga

årssammanträdena. Yad den första utvägen angår, synes den innebära

alltför stor omgång för att lämpligen böra anlitas. Dessutom skulle på sätt

chefen för armén anfört ett avsevärt antal ändringar i inskrivningsförordningen

m. fl. bestämmelser bliva följden av ett sådant arrangemang, något som

helst bör undvikas. Att å andra sidan införa en löpande inskrivningsrevision

av förenklad sammansättning eller att, såsom chefen för armén ifrågasatt,

anknyta prövningen till militärområdesorganisationen möter även betänkligheter

med hänsyn till önskemålet om bästa garanti för allsidig och enhetlig

prövning av ärendena,

Såsom chefen för armén med fog framhåller, äro ifrågavarande ärenden av

allvarlig innebörd för staten. Detta gäller i särskilt hög grad de fall, då den

värnpliktige redan helt eller delvis genomgått militär utbildning. Med hänsyn

härtill och till vad ovan anförts har jag kommit till den uppfattningen, att

dessa ärenden böra ankomma på Kungl. Majis prövning. Härigenom ernås

syftet, att prövningen kan ske utan tidsutdräkt, och vidare tillkommer såsom

ett enligt min mening avgörande skäl för denna lösning, att ärendena genom

att läggas under Kungl. Majit kunna bliva föremål för ett enhetligt bedömande.

Vid genomförandet av en lagändring av den föreslagna innebörden lärer den

i tillämpningsförordningen till lagen örn samvetsömma intagna föreskriften,

att den som anhållit örn samvetsömhetstillstånd i allmänhet skall hemförlovas

från tjänstgöring, böra utgå. Under den korta tid som åtgår för erhållande

av Kungl. Majis beslut bör den värnpliktige kunna kvarhållas i tjänst.

Såsom huvudregel torde med hänsyn till det anförda böra fastslås, att

ansökan örn tillstånd skall göras i samband med inskrivningen; sådan ansökan

bör liksom för närvarande prövas av inskrivningsrevisionen. Prövning

av ansökan, som ingives efter inskrivningen, bör däremot ankomma på

Kungl. Maji. Då man ur statsnyttans synpunkt enligt min mening måste uppställa

som norm, att övergång till samvetsömhet efter inskrivningen endast

skall få äga rum. då den värnpliktige visar synnerligt fog för sin framställning,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15.

torde det böra stadgas, att sådant tillstånd må lämnas endast för särskilt fall

och då synnerliga skäl föreligga.

På grund av vad sålunda anförts torde § 2 i lagen om samvetsömma böra

erhålla ändrad lydelse av angivna innebörd.

I motionerna 1:171 och 11:222 har påyrkats borttagande ur § 2 andra

stycket i Kungl. Maj:ts förslag av orden »när synnerliga skäl därtill äro» samt

vidtagande av en annan jämkning i samma stycke.

F. Vissa detaljspörsmål rörande lagen om samvetsömma värnpliktiga.

Under denna rubrik har i propositionen behandlats spörsmål örn smärre

ändringar i lagen om samvetsömma värnpliktiga, delvis konsekvenser av förut

behandlade ändringsförslag. För närmare upplysningar örn dessa detaljfrågor

får utskottet hänvisa till sid. 18—19 i propositionen.

G. Viss ändring i lagen örn straff för förbrytelser i tjänsten av vissa

värnpliktiga (civilarbetare).

De samvetsömma värnpliktiga, vilka jämlikt § 1 b) i lagen örn samvetsömma

erhållit tillstånd att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring genom att i

stället för tjänstgöring vid krigsmakten utföra civilt arbete för statens räkning

(civilarbetarna), äro enligt nu gällande lagstiftning i fråga om fel och

försummelser med avseende å denna tjänstgöring underkastade särskild lag,

lagen den 12 juni 1925 (nr 183) örn straff för förbrytelser i tjänsten av vissa

värnpliktiga (civilarbetare).

Föredragande departementschefen har härom yttrat:

I det föregående har föreslagits den ändring i lagen örn samvetsömma, att

civilarbetarna skola vara skyldiga att utföra civilt arbete även inom försvarsväsendet.

Efter genomförandet av nämnda lagändring torde civilarbetarna, i fall då

deras tjänstgöring äger rum inom försvarsväsendet, jämlikt bestämmelserna i

strafflagen örn krigsmakten i allmänhet komma att lyda under sistnämnda lag.

Möjligen kunde det med hänsyn till civilarbetarnas särskilda ställning i

samvetsömhetsfrågan anses påkallat, att de, även då deras tjänstgöring äger

rum inom försvarsväsendet, ställdes utanför strafflagen för krigsmakten; i så

fall erfordrades ändring av 1 § 3:o) i nämnda lag. Emellertid måste beaktas,

att civilarbetarna under tjänstgöring inom försvarsväsendet ofta torde komma

att stå under militär arbetsledning och bliva förlagda i militära förläggningar.

Det synes därför av disciplinära skäl vara erforderligt, att de underkastas de

för militära förhållanden avpassade straffbestämmelserna i strafflagen för

krigsmakten. Att civila arbetare vid försvarsväsendet lyda under strafflagen

för krigsmakten är för övrigt ingen nyhet utan förekommer redan nu (jfr

1 § 4:o) nämnda lag).

Med hänsyn till det anförda finner jag någon ändring av strafflagen

för krigsmakten i angivna syfte icke böra äga rum. Däremot torde den föreslagna

ändringen av § 1 b) i lagen örn samvetsömma böra medföra en ändring

i den särskilda lagen örn straff för förbrytelser i tjänsten av civilarbetare

av innebörd, att sistnämnda lag äger tillämpning å civilarbetarna allenast i

fall då dessa icke lyda under strafflagen för krigsmakten.

Med hänsyn till civilarbetarnas ändrade tjänstgöring torde vidare orden

»tjänstgöring vid krigsmakten» i 1 § av den särskilda strafflagen böra utbytas

mot »militär tjänstgöring».

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 15. 13

Frågan om arten av de samvetsbetänkligheter, som må godtagas såsom skäl för

fullgörande av värnplikt i den särskilda ordning, varom stadgas i lagen om värnpliktiga,

vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, har vid

upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling. Spörsmålet har nu

ånyo upptagits i de före propositionens avlämnande väckta motionerna I: 25

och II: 56. Enligt utskottets mening är det avgörande momentet vid bedömandet

av ansökningar enligt nämnda lag, att man kan skilja fall, då samvetsbetänkligheterna

grunda sig på en ärlig och varaktig övertygelse, från fall av

annan art. Det framstår för utskottet såsom principiellt riktigare att göra

denna skillnad än att draga en gräns mellan samvetsbetänkligheter grundade

på religiösa och sådana som grundas på etiska skäl. Yrkandena om borttagande

av bestämmelserna örn rätt att åberopa samvetsbetänkligheter av sistnämnda

art torde emellertid stå i samband med att det i förra fallet ofta är

lättare att bilda sig en tillförlitlig uppfattning örn halten av de åberopade

skälen. De i propositionen föreslagna nya bestämmelserna åsyfta bland annat

att på andra sätt än det i nyssnämnda motioner föreslagna kringskära möjligheten

att missbruka lagen och torde vara väl ägnade att fylla detta ändamål. Med

hänsyn till det anförda finner utskottet ej skäl att tillstyrka berörda motioner.

I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet, att det icke

för närvarande föreligger anledning till ändring av bestämmelserna örn längden

av de samvetsömma värnpliktigas fredstjänstgöring. Yad angår frågan örn

deras krigstjänst göring ansluter sig utskottet för sin del till förslaget örn förtydligande

av lagen därhän, att Kungl. Maj:ts rätt att med stöd av bestämmelserna

i § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen till tjänstgöring inkalla

även samvetsömma värnpliktiga kommer till klart uttryck. I sistnämnda

lagrum stadgas örn inkallelser av värnpliktiga, då rikets försvar eller dess

säkerhet eljest kräver det. Sådana inkallelser må äga rum endast i den mån

och för den tid behov därav föreligger. I likhet med föredragande departementschefen

anser utskottet anledning saknas att låta inkallelserna för de samvetsömmas

del bliva av kortare varaktighet än för värnpliktiga i gemen. Departementschefen

har vidare uttalat, att det snarare torde förhålla sig så, att motsatsen

ofta kan vara motiverad av omständigheterna. Gentemot detta uttalande

står yrkandet i motionerna I: 171 och II: 222 om uttryckligt stadgande

i § 3 mom. 2, att i fråga om krigstjänstgöringens längd de samvetsömma skola

likställas med övriga värnpliktiga, såvitt de redan fullgjort fredstjänstgöring

med den för samvetsömma stadgade förlängningen. I betraktande av att in

kallelser till krigstjänstgöring kunna drabba värnpliktiga i allmänhet synnerligen

ojämnt beroende på omständigheterna i de särskilda fallen, synes det

utskottet icke vara lämpligt att i lagtexten införa en bestämmelse av angivna

innebörd. Utskottet vill emellertid uttala, att i fall av den i nämnda motioner

avsedda arten en förlängning jämväl av krigst jänstgö ringen som regel icke

bör kunna grundas därå, att den värnpliktige är samvetsöm.

Genom utskottets ställningstagande till Kungl. Maj:ts förslag rörande de

samvetsömmas krigstjänstgöring har tillika det i motionen II: 82 framställda

yrkandet till en del vunnit beaktande.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr lo.

I fråga om sättet för civilärbetarnas tjänstgöring ansluter sig utskottet till

Kungl. Maj:ts förslag och kan således icke tillstyrka de därifrån avvikande

förslag härutinnan, som framkommit i motionerna 1:171 samt II: 82, II: 221

och 11:222. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall tjänstgöring för civilarbetare

kunna ifrågakomma såväl inom som utom försvarsväsendet, ehuru valrätt icke

tillkommer den samvetsömme. Utskottet förutsätter emellertid, att i den mån

man utan eftersättande av det allmännas intressen kan inom ramen av den i

propositionen föreslagna bestämmelsen i § 1 taga hänsyn till samvetsbetänkligheter

riktade mot försvarsväsendet som sådant, så ock sker.

I propositionen har föreslagits ett tillägg till § 2 av innebörd, att Kungl.

Maj:t för särskilt fall må, när synnerliga skäl därtill föreligga, meddela tillstånd

att fullgöra värnpliktstjänstgöring som samvetsöm, oaktat ansökan därom

gjorts först efter inskrivningen. I motionerna I: 171 och II: 222 har yrkats, att

orden »när synnerliga skäl därtill föreligga» skulle såsom obehövliga utgå ur

lagtexten. Enligt utskottets mening äro dessa ord ägnade att starkt understryka

kravet på en särskilt kritisk granskning av hithörande fall. Å ena sidan

måste hänsyn tagas till det allmännas intressen, i synnerhet örn den värnpliktige

redan helt eller delvis undergått militär utbildning. Å andra sidan

kan det icke vara utan betydelse för bedömandet, örn övergången till samvetsömhet

ägt rum, sedan risk för landets indragande i en väpnad konflikt redan

inträtt. Utskottet förordar sålunda på denna punkt Kungl. Maj :ts förslag.

I de hänseenden, som här ej särskilt berörts, har utskottet ej funnit skäl

göra någon erinran mot de i propositionen framlagda lagförslagen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen;

samt

B. att motionerna I: 25, I: 171, II: 56, II: 82, II: 221 och

II: 222, i den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet

under A. hemställt, icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 11 april 1940.

På andra lagutskottet vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*), Tamm*), Löfvander, Sten,

Näslund, Ekströmer*) och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, Hallagård,

Molander, Sandström, Hansson i Örebro*) och Barnekov)*) samt fröken Ebon

Andersson.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr lo.

15

Reservation

av herr Sandström, vilken ansett, att utskottet bort, med tillstyrkande av

motionerna I: 25 och II: 56, föreslå att orden »eller av annan jämförlig orsak»

skola utgå ur § 1 i lagen örn värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter

mot värnpliktstjänstgöring.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:147 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i lagen den 12 juni 1925 a1 i texten