Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938

1940-04-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:17, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1940 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med

förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt

för luftskyddets behov.

Genom en den 5 april 1940 dagtecknad proposition, nr 184, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen antaga följande

förslag till

Lag:

angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)

om förfoganderätt för luftskyddets behov.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 §

1 mom. lagen den 31 mars 1938 om förfoganderätt för luftskyddets behov1)

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 3 § samma

lag skola upptagas två nya moment, betecknade 3 mom. och 4 morn., av

den lydelse nedan sägs:

1 §•

Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1—3 morn., 4 § samt 8 — 15 §§ skola äga tillämpning

allenast då luftskyddstillstånd, varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är

rådande.

3§-

3 mom. Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid

utrymning för luftskyddsändamål jämlikt 2 § fått sig ålagt eller i vederbörlig

ordning blivit av myndighet uppmanad att taga uppehåll utom sin bostad

eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder

med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och utrustning,

som av länsstyrelsen prövas erforderliga för ändamålet.

4 mom. Där det tinnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov,

som avses i 3 morn., vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är

ägaren eller innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att

'') Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se SFS 1939: 294.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 11.

857 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.

tåla åtgärden. Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig

i krig eller krigsfara.

&§•

1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 moni.,

är med nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av

egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.

För egendom---inverkande förhållanden.

Då egendom--— ersättning därför.

Har åtgärd varom i 3 § 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 mom. sägs vidtagits,

må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller

innehavaren i följd därav fått vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring,

som egendomen kan hava lidit.

6 §•

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller

4 § 1 morn., skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning,

som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att

egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda

tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning

därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej

förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla

vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.

14 §.

Länsstyrelsen må---tillkomma länsstyrelsen.

Därest Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild

myndighet att handhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas

av utrymning för luftskyddsändamål, skall nämnda myndighet i stället

för länsstyrelsen utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro

för utrymningens verkställande erforderliga å ort, varest uppehåll tages eller

är avsett att tagas.

Har i andra stycket avsedd myndighet förordnat särskild person att å ort,

som i samma stycke sägs, i egenskap av inkvarteringschef utöva den närmare

tillsynen över utrymningen, må myndigheten i den utsträckning som

befinnes lämplig å inkvarteringschef en överlåta sina befogenheter jämlikt

denna lag.

15 §•

1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats

av luftskyddschef, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över

inkvarteringschefs beslut enligt denna lag må anföras hos den i 14 § andra

stycket avsedda myndigheten. Besvär skola hava inkommit inom tjugu dagar

från det klaganden erhöll del av beslutet.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan myndighet,

varom förmäles i 2 §, eller av myndighet, som avses i 14 § andra

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17. 3

stycket, må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den man redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Det civila luftskyddets behov av förnödenheter m. m. tillgodoses genom

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov

(ändrad genom lag den 22 juni 1939, nr 294). Luftskyddsförfogandelagens

huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, då luftskyddstillstånd är rådande

(1 §). Enligt 13 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 äger Konungen,

örn riket befinner sig i krig eller krigsfara, förordna, att riket eller del därav

skall försättas i luftskyddstillstånd. I luftskyddsförfogandelagen stadgas

vidare, att Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller

annan myndighet äger föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall

från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom,

i den mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas (2 §).

Länsstyrelsen äger, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i

anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar,

materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves av

kommuner eller enskilda. Utrustningspersedlar eller materialier, som någon

innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom

anställda personer eller för skyddande av egendom, vilken av honom innehaves,

må dock icke tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller materialierna

finnas vara obehövliga för sådant ändamål (3 § 1 morn.). Markområden,

byggnader och utrymmen så ock transportmedel, vilka icke stadigvarande

erfordras för luftskyddsändamål, tagas i anspråk med nyttjanderätt.

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att

väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen finner lämpligt

eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderätt (3 § 2 morn.).

I länsstyrelsens hand äro jämlikt luftskyddsförfogandelagen lagda jämväl

vissa andra av luftskyddshänsyn betingade maktbefogenheter i förhållande

till kommuner eller enskilda.

Beträffande vissa av de länsstyrelsen givna befogenheterna — bland andra

de i 3 § angivna — gäller, att länsstyrelsen må i den utsträckning, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

finnes lämplig, uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva

desamma (14 §).

Beträffande ersättningen för egendom, som tages i anspråk, innehåller

luftskyddsförfogandelagen särskilda regler.

Beslut, som enligt lagen meddelats av luftskyddschef, må överklagas hos

länsstyrelsen, och beslut, som enligt samma lag meddelats av länsstyrelse

eller annan myndighet, varom förmäles i 2 §, hos Konungen (15 § 1 morn.).

Med luftskyddsförfogandelagens bestämmelser örn vilka myndigheter, som

äga utöva de i lagen angivna befogenheterna, torde böra jämföras föreskrifterna

i luftskyddslagen örn luftskyddets organisation. Enligt nämnda lag

utövas tillsynen å luftskyddet inom riket av luftskyddsinspektionen. Inom

varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Riket indelas i

luftskyddsområden. Inom varje sådant område utövas den omedelbara ledningen

av luftskyddet av en luftskyddschef.

De föreliggande lagförslagen beröra två särskilda, nämligen dels frågan

örn att till annan myndighet överflytta vissa av de befogenheter, som jämlikt

lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov tillkomma länsstyrelserna,

dels ock spörsmålet örn vidtagande av inredningsarbeten m. m. å byggnader,

som äro tagna eller skola tagas i anspråk för utrymningsändamål.

Beträffande förstnämnda fråga har föredragande departementschefen, statsrådet

Möller, anfört bland annat följande:

Man torde böra räkna med att vid verkställandet av de planer, som uppgjorts

för utrymningen av vissa luftskyddsorter, den förfoganderätt för

nämnda ändamål, som närmare regleras i luftskyddsförfogandelagen, kommer

att i betydande utsträckning behöva tagas i anspråk för inkvartering av de

befolkningsgrupper, vilka beröras av utrymningen. Yidtoges icke någon

ändring i luftskyddsförfogandelagen, komme förhållandet att bli det, att

särskilda utrymningsmyndigheter såsom sin huvuduppgift hade att planlägga

inkvarteringen och vid planernas verkställande svara för de skilda

arbetsuppgifter, som sammanhängde med den verkställda befolkningsomflyttningen,

därvid den måhända främsta arbetsuppgiften skulle komma att hänföra

sig till de bortflyttades bostadsfråga, men att utrymningsmyndigheterna

komme att sakna de maktbefogenheter, vilka, i den mån dessa angelägenheter

icke ordnades på frivillighetens grund, vore av nöden för fullgörandet

av de dem anförtrodda uppgifterna. Yid varje uppkommande fråga örn

tillämpning av luftskyddsförfogandelagen skulle nämligen under sådana förhållanden

länsstyrelses eller luftskyddschefs medverkan behöva sökas.

Att en sådan anordning är ägnad att försena förfoganderättens utövande

är uppenbart. Mot anordningen talar därjämte, att länsstyrelserna och

luftskyddscheferna helt naturligt komma att i betydligt mindre grad än

utrymningsmyndigheterna vara insatta i det praktiska förberedelsearbetet

för utrymningen. Länsstyrelsens ställning såsom förmedlande och reglerande

organ med avseende å planläggning i fredstid av förfogande inom

länet ger länsstyrelsen knappast kännedom annat än i stora drag örn inkvarteringsorganisationen

i länet. Avgörandet i frågan huruvida nu nämnda

anordning ändock bör bibehållas synes mig därför böra uteslutande bero av

huruvida de lokala utrymningsmyndigheterna kunna anses vara tillräckligt

kvalificerade för att tillerkännas de synnerligen vittgående befogenheter, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

erfordras för utrymningsåtgärdernas genomförande. Åv praktiska skäl torde

det nämligen icke vara möjligt att låta det centrala organet ensamt utöva

ifrågavarande befogenheter.

Jag förordar i anslutning till det sagda, att den befogenhet att för utrymningsändamål

taga i anspråk markområden, byggnader etc., som enligt 3 §

luftskyddsförfogandelagen tillkommer länsstyrelse, överflyttas å den centrala

myndigheten för utrymningsärenden. Tillika föreslår jag — i analogi med

förhållandet mellan länsstyrelse och luftskyddschef i fråga örn utövandet av

förfoganderätt för luftskyddsändamål — att den centrala utrymningsmyndigheten

tillerkännes rätt att, då inkvarteringschef förordnats, i den utsträckning

den finner lämplig överlåta sina nu nämnda befogenheter å denne.

De ändringar i luftskyddsförfogandelagen, som föranledas av nu nämnda

förslag, torde bestå dels i tillägg till 14 §, dels ock i vissa ändringar i

15 § 1 mom.

Rörande frågan örn vidtagande av inredningsarbeten m. m. å

byggnader, som äro eller skola tagas i anspråk för utrymningsändamål,

har föredragande departementschefen i anslutning till en inom

socialdepartementet upprättad promemoria angående civilbefolkningens bortfiyttning

vid luftskyddstillstånd yttrat bland annat följande:

Det torde vara lämpligt att i förevarande sammanhang upptaga det av

länsstyrelsen i Norrbottens län väckta spörsmålet, såvitt detsamma hänför

sig till frågan örn möjligheterna att vidtaga ändringsarbeten å byggnader,

som tagas i anspråk jämlikt luftskyddsförfogandelagen.

I visst hänseende är i luftskyddsförfogandelagen frågan örn skyldighet

att tåla åtgärder med avseende å egendom samt dess inredning och utrustning

berörd, nämligen i 4 § 1 mom. Skyldigheten gäller dock endast ägare

eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom,

för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, och avser

blott åtgärder, som prövas erforderliga för luftskyddets genomförande.

I 3 § luftskyddsförfogandelagen, som är det tillämpliga lagrummet för

ianspråktagandet vid utrymning av byggnader i och för inkvartering, är

frågan örn vidtagandet av åtgärder, motsvarande de nyss nämnda, däremot

icke berörd. Då en byggnad jämlikt nämnda lagrum tages i anspråk med

nyttjanderätt, uppkomma icke några andra befogenheter med avseende å

byggnaden för den, som tager byggnaden i anspråk, än de, som kunna

anses inneslutna i nyttjanderätten. Riktigheten av denna slutsats bestyrkes

vid en jämförelse med 4 § allmänna förfogandelagen, som jämväl berör

skyldigheten att upplåta byggnad; i nämnda lagrum är nämligen särskilt

stadgat, att vederbörande ägare eller innehavare är pliktig tåla eller vidtaga

erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen.

— _ .— — — — — -----Det framhålles i promemorian, att de

fastigheter, som avses skola tagas i bruk såsom förläggningar, endast i

mindre utsträckning utgöras av förstklassiga pensionat, herrgårdar eller

bondgårdar. I regel hade man, säges i promemorian vidare, måst lita till

lokaler, som icke vore avsedda för detta ändamål, främst allmänna samlingslokaler

av olika slag. Inredning och utrustning torde enligt promemorian

i flertalet fall tarva förbättring, exempelvis i avseende å anläggning av sanitära

anordningar eller utvidgning av redan befintliga sådana anordningar,

förbättring av belysningsanordningar samt inredning eller förbättring av

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

köksanordningar (spis, vask, skafferi, källare, vattenledning). Därtill komme

åtgärder för att göra sommarbostäder eller eljest otillfredsställande lokaler

vinterbonade samt förbättring av uppvärmningsanordningar. Liknande inrednings-

och utrustningsproblem förelåge även, efter vad erfarenheten visat,

beträffande de inkvarteringsutrymmen, vilka stöde till buds för den enskilda

inkvartering, som ordnades genom samhällets försorg.

~ Med hänsyn till den synnerliga vikt för utrymningens praktiska

genomförande det äger, att de byggnader, som skola tagas i anspråk för inkvartering,

verkligen äro tjänliga för sitt ändamål kan man-----enligt min

mening icke nöja sig med att lita till frivilliga medgivanden av byggnadernas

ägare eller innehavare. Jag föreslår därför, att i 3 § luftskyddsförfogandelagen

upptages ett nytt moment (3 mom.) av innehåll, att örn byggnad tages

i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning för luftskyddsändamål

fått sig ålagt jämlikt 2 § eller blivit uppmanad av myndighet i vederbörlig

ordning att taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ägare eller

innehavare av byggnaden är pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden

ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga

för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål. Av mitt förut framställda

förslag beträffande 14 § luftskyddsförfogandelagen framgår, att då Konungen

förordnat särskild myndighet att handhava den centrala ledningen av utrymningsåtgärderna,

denna myndighet samt, i den mån myndigheten det förordnar,

inkvarteringschefer få handhava nu ifrågavarande befogenheter.

Såsom i det föregående nämnts äga bestämmelserna i luftskyddsförfogandelagen

tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är rådande. Då man torde

kunna i mångå fall räkna med såsom antagligt, att eventuella förordnanden

örn luftskyddstillstånd och örn verkställandet av utrymningsplanerna komma

att följa slag i slag, komma alltså i allmänhet nyss omnämnda åtgärder med

avseende å byggnader samt dessas inredning och utrustning icke att kunna

vidtagas förrän samtidigt med att byggnaderna skola upplåtas för inkvartering.

-----------—--------------

I anslutning till det sagda vill jag föreslå införande i luftskyddsförfogandelagen

av en bestämmelse — i form av upptagande av ett 4 mom. i 3 § —

av innehall att där det för att tillgodose behov, som avses i 3 morn., finnes

erforderligt, att i nämnda mom. angiven åtgärd vidtages redan innan byggnaden

tages i anspråk, ägaren eller innehavaren är, i den mån Konungen det

föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. Denna bestämmelse skulle alltså gälla

oberoende av örn luftskyddstillstånd är rådande. Jag vill emellertid föreslå

stadgande om att nyssnämnda föreskrift av Konungen får meddelas allenast då

riket befinner sig i krig eller krigsfara.

I fråga om ersättning för de åtgärder, som i det föregående varit på tal,

torde förfoganderättslagstif Langens ersättningsgrunder böra gälla. Ersättning

synes sålunda böra utgå ej blott för kostnad, som ägare eller innehavare

genom de vidtagna åtgärderna kan komma att vidkännas utan även

för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan hava lidit.

Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit

anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 11 april 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Löfvander, Forslund, Wistrand,

Sten och Näslund-,

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,

Pettersson i Hällbacken, Hallagård, Molander och Sandström samt fröken Ebon

Andersson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 a1 i texten