Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938
1940-04-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1940:17, Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med
förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt
för luftskyddets behov.
Genom en den 5 april 1940 dagtecknad proposition, nr 184, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit riksdagen antaga följande
förslag till
Lag:
angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)
om förfoganderätt för luftskyddets behov.
Härigenom förordnas, dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 §
1 mom. lagen den 31 mars 1938 om förfoganderätt för luftskyddets behov1)
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 3 § samma
lag skola upptagas två nya moment, betecknade 3 mom. och 4 morn., av
den lydelse nedan sägs:
1 §•
Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1—3 morn., 4 § samt 8 — 15 §§ skola äga tillämpning
allenast då luftskyddstillstånd, varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är
rådande.
3§-
3 mom. Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid
utrymning för luftskyddsändamål jämlikt 2 § fått sig ålagt eller i vederbörlig
ordning blivit av myndighet uppmanad att taga uppehåll utom sin bostad
eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder
med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och utrustning,
som av länsstyrelsen prövas erforderliga för ändamålet.
4 mom. Där det tinnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov,
som avses i 3 morn., vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är
ägaren eller innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att
'') Senaste lydelse av 5 § 1 mom. se SFS 1939: 294.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 11.
857 40
2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 11.
tåla åtgärden. Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig
i krig eller krigsfara.
&§•
1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 moni.,
är med nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av
egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.
För egendom---inverkande förhållanden.
Då egendom--— ersättning därför.
Har åtgärd varom i 3 § 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 mom. sägs vidtagits,
må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller
innehavaren i följd därav fått vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring,
som egendomen kan hava lidit.
6 §•
Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller
4 § 1 morn., skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning,
som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att
egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda
tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning
därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej
förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla
vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.
14 §.
Länsstyrelsen må---tillkomma länsstyrelsen.
Därest Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild
myndighet att handhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas
av utrymning för luftskyddsändamål, skall nämnda myndighet i stället
för länsstyrelsen utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro
för utrymningens verkställande erforderliga å ort, varest uppehåll tages eller
är avsett att tagas.
Har i andra stycket avsedd myndighet förordnat särskild person att å ort,
som i samma stycke sägs, i egenskap av inkvarteringschef utöva den närmare
tillsynen över utrymningen, må myndigheten i den utsträckning som
befinnes lämplig å inkvarteringschef en överlåta sina befogenheter jämlikt
denna lag.
15 §•
1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats
av luftskyddschef, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över
inkvarteringschefs beslut enligt denna lag må anföras hos den i 14 § andra
stycket avsedda myndigheten. Besvär skola hava inkommit inom tjugu dagar
från det klaganden erhöll del av beslutet.
Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan myndighet,
varom förmäles i 2 §, eller av myndighet, som avses i 14 § andra
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17. 3
stycket, må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget, får utskottet, i den man redogörelse därför icke
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Det civila luftskyddets behov av förnödenheter m. m. tillgodoses genom
lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov
(ändrad genom lag den 22 juni 1939, nr 294). Luftskyddsförfogandelagens
huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, då luftskyddstillstånd är rådande
(1 §). Enligt 13 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 äger Konungen,
örn riket befinner sig i krig eller krigsfara, förordna, att riket eller del därav
skall försättas i luftskyddstillstånd. I luftskyddsförfogandelagen stadgas
vidare, att Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller
annan myndighet äger föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall
från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom,
i den mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas (2 §).
Länsstyrelsen äger, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i
anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar,
materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves av
kommuner eller enskilda. Utrustningspersedlar eller materialier, som någon
innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom
anställda personer eller för skyddande av egendom, vilken av honom innehaves,
må dock icke tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller materialierna
finnas vara obehövliga för sådant ändamål (3 § 1 morn.). Markområden,
byggnader och utrymmen så ock transportmedel, vilka icke stadigvarande
erfordras för luftskyddsändamål, tagas i anspråk med nyttjanderätt.
Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att
väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom
tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen finner lämpligt
eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderätt (3 § 2 morn.).
I länsstyrelsens hand äro jämlikt luftskyddsförfogandelagen lagda jämväl
vissa andra av luftskyddshänsyn betingade maktbefogenheter i förhållande
till kommuner eller enskilda.
Beträffande vissa av de länsstyrelsen givna befogenheterna — bland andra
de i 3 § angivna — gäller, att länsstyrelsen må i den utsträckning, som
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
finnes lämplig, uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva
desamma (14 §).
Beträffande ersättningen för egendom, som tages i anspråk, innehåller
luftskyddsförfogandelagen särskilda regler.
Beslut, som enligt lagen meddelats av luftskyddschef, må överklagas hos
länsstyrelsen, och beslut, som enligt samma lag meddelats av länsstyrelse
eller annan myndighet, varom förmäles i 2 §, hos Konungen (15 § 1 morn.).
Med luftskyddsförfogandelagens bestämmelser örn vilka myndigheter, som
äga utöva de i lagen angivna befogenheterna, torde böra jämföras föreskrifterna
i luftskyddslagen örn luftskyddets organisation. Enligt nämnda lag
utövas tillsynen å luftskyddet inom riket av luftskyddsinspektionen. Inom
varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Riket indelas i
luftskyddsområden. Inom varje sådant område utövas den omedelbara ledningen
av luftskyddet av en luftskyddschef.
De föreliggande lagförslagen beröra två särskilda, nämligen dels frågan
örn att till annan myndighet överflytta vissa av de befogenheter, som jämlikt
lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov tillkomma länsstyrelserna,
dels ock spörsmålet örn vidtagande av inredningsarbeten m. m. å byggnader,
som äro tagna eller skola tagas i anspråk för utrymningsändamål.
Beträffande förstnämnda fråga har föredragande departementschefen, statsrådet
Möller, anfört bland annat följande:
Man torde böra räkna med att vid verkställandet av de planer, som uppgjorts
för utrymningen av vissa luftskyddsorter, den förfoganderätt för
nämnda ändamål, som närmare regleras i luftskyddsförfogandelagen, kommer
att i betydande utsträckning behöva tagas i anspråk för inkvartering av de
befolkningsgrupper, vilka beröras av utrymningen. Yidtoges icke någon
ändring i luftskyddsförfogandelagen, komme förhållandet att bli det, att
särskilda utrymningsmyndigheter såsom sin huvuduppgift hade att planlägga
inkvarteringen och vid planernas verkställande svara för de skilda
arbetsuppgifter, som sammanhängde med den verkställda befolkningsomflyttningen,
därvid den måhända främsta arbetsuppgiften skulle komma att hänföra
sig till de bortflyttades bostadsfråga, men att utrymningsmyndigheterna
komme att sakna de maktbefogenheter, vilka, i den mån dessa angelägenheter
icke ordnades på frivillighetens grund, vore av nöden för fullgörandet
av de dem anförtrodda uppgifterna. Yid varje uppkommande fråga örn
tillämpning av luftskyddsförfogandelagen skulle nämligen under sådana förhållanden
länsstyrelses eller luftskyddschefs medverkan behöva sökas.
Att en sådan anordning är ägnad att försena förfoganderättens utövande
är uppenbart. Mot anordningen talar därjämte, att länsstyrelserna och
luftskyddscheferna helt naturligt komma att i betydligt mindre grad än
utrymningsmyndigheterna vara insatta i det praktiska förberedelsearbetet
för utrymningen. Länsstyrelsens ställning såsom förmedlande och reglerande
organ med avseende å planläggning i fredstid av förfogande inom
länet ger länsstyrelsen knappast kännedom annat än i stora drag örn inkvarteringsorganisationen
i länet. Avgörandet i frågan huruvida nu nämnda
anordning ändock bör bibehållas synes mig därför böra uteslutande bero av
huruvida de lokala utrymningsmyndigheterna kunna anses vara tillräckligt
kvalificerade för att tillerkännas de synnerligen vittgående befogenheter, som
5
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
erfordras för utrymningsåtgärdernas genomförande. Åv praktiska skäl torde
det nämligen icke vara möjligt att låta det centrala organet ensamt utöva
ifrågavarande befogenheter.
Jag förordar i anslutning till det sagda, att den befogenhet att för utrymningsändamål
taga i anspråk markområden, byggnader etc., som enligt 3 §
luftskyddsförfogandelagen tillkommer länsstyrelse, överflyttas å den centrala
myndigheten för utrymningsärenden. Tillika föreslår jag — i analogi med
förhållandet mellan länsstyrelse och luftskyddschef i fråga örn utövandet av
förfoganderätt för luftskyddsändamål — att den centrala utrymningsmyndigheten
tillerkännes rätt att, då inkvarteringschef förordnats, i den utsträckning
den finner lämplig överlåta sina nu nämnda befogenheter å denne.
De ändringar i luftskyddsförfogandelagen, som föranledas av nu nämnda
förslag, torde bestå dels i tillägg till 14 §, dels ock i vissa ändringar i
15 § 1 mom.
Rörande frågan örn vidtagande av inredningsarbeten m. m. å
byggnader, som äro eller skola tagas i anspråk för utrymningsändamål,
har föredragande departementschefen i anslutning till en inom
socialdepartementet upprättad promemoria angående civilbefolkningens bortfiyttning
vid luftskyddstillstånd yttrat bland annat följande:
Det torde vara lämpligt att i förevarande sammanhang upptaga det av
länsstyrelsen i Norrbottens län väckta spörsmålet, såvitt detsamma hänför
sig till frågan örn möjligheterna att vidtaga ändringsarbeten å byggnader,
som tagas i anspråk jämlikt luftskyddsförfogandelagen.
I visst hänseende är i luftskyddsförfogandelagen frågan örn skyldighet
att tåla åtgärder med avseende å egendom samt dess inredning och utrustning
berörd, nämligen i 4 § 1 mom. Skyldigheten gäller dock endast ägare
eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom,
för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, och avser
blott åtgärder, som prövas erforderliga för luftskyddets genomförande.
I 3 § luftskyddsförfogandelagen, som är det tillämpliga lagrummet för
ianspråktagandet vid utrymning av byggnader i och för inkvartering, är
frågan örn vidtagandet av åtgärder, motsvarande de nyss nämnda, däremot
icke berörd. Då en byggnad jämlikt nämnda lagrum tages i anspråk med
nyttjanderätt, uppkomma icke några andra befogenheter med avseende å
byggnaden för den, som tager byggnaden i anspråk, än de, som kunna
anses inneslutna i nyttjanderätten. Riktigheten av denna slutsats bestyrkes
vid en jämförelse med 4 § allmänna förfogandelagen, som jämväl berör
skyldigheten att upplåta byggnad; i nämnda lagrum är nämligen särskilt
stadgat, att vederbörande ägare eller innehavare är pliktig tåla eller vidtaga
erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen.
— _ .— — — — — -----Det framhålles i promemorian, att de
fastigheter, som avses skola tagas i bruk såsom förläggningar, endast i
mindre utsträckning utgöras av förstklassiga pensionat, herrgårdar eller
bondgårdar. I regel hade man, säges i promemorian vidare, måst lita till
lokaler, som icke vore avsedda för detta ändamål, främst allmänna samlingslokaler
av olika slag. Inredning och utrustning torde enligt promemorian
i flertalet fall tarva förbättring, exempelvis i avseende å anläggning av sanitära
anordningar eller utvidgning av redan befintliga sådana anordningar,
förbättring av belysningsanordningar samt inredning eller förbättring av
Utskottet.
6 Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
köksanordningar (spis, vask, skafferi, källare, vattenledning). Därtill komme
åtgärder för att göra sommarbostäder eller eljest otillfredsställande lokaler
vinterbonade samt förbättring av uppvärmningsanordningar. Liknande inrednings-
och utrustningsproblem förelåge även, efter vad erfarenheten visat,
beträffande de inkvarteringsutrymmen, vilka stöde till buds för den enskilda
inkvartering, som ordnades genom samhällets försorg.
~ Med hänsyn till den synnerliga vikt för utrymningens praktiska
genomförande det äger, att de byggnader, som skola tagas i anspråk för inkvartering,
verkligen äro tjänliga för sitt ändamål kan man-----enligt min
mening icke nöja sig med att lita till frivilliga medgivanden av byggnadernas
ägare eller innehavare. Jag föreslår därför, att i 3 § luftskyddsförfogandelagen
upptages ett nytt moment (3 mom.) av innehåll, att örn byggnad tages
i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning för luftskyddsändamål
fått sig ålagt jämlikt 2 § eller blivit uppmanad av myndighet i vederbörlig
ordning att taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ägare eller
innehavare av byggnaden är pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden
ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga
för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål. Av mitt förut framställda
förslag beträffande 14 § luftskyddsförfogandelagen framgår, att då Konungen
förordnat särskild myndighet att handhava den centrala ledningen av utrymningsåtgärderna,
denna myndighet samt, i den mån myndigheten det förordnar,
inkvarteringschefer få handhava nu ifrågavarande befogenheter.
Såsom i det föregående nämnts äga bestämmelserna i luftskyddsförfogandelagen
tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är rådande. Då man torde
kunna i mångå fall räkna med såsom antagligt, att eventuella förordnanden
örn luftskyddstillstånd och örn verkställandet av utrymningsplanerna komma
att följa slag i slag, komma alltså i allmänhet nyss omnämnda åtgärder med
avseende å byggnader samt dessas inredning och utrustning icke att kunna
vidtagas förrän samtidigt med att byggnaderna skola upplåtas för inkvartering.
-----------—--------------
I anslutning till det sagda vill jag föreslå införande i luftskyddsförfogandelagen
av en bestämmelse — i form av upptagande av ett 4 mom. i 3 § —
av innehall att där det för att tillgodose behov, som avses i 3 morn., finnes
erforderligt, att i nämnda mom. angiven åtgärd vidtages redan innan byggnaden
tages i anspråk, ägaren eller innehavaren är, i den mån Konungen det
föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. Denna bestämmelse skulle alltså gälla
oberoende av örn luftskyddstillstånd är rådande. Jag vill emellertid föreslå
stadgande om att nyssnämnda föreskrift av Konungen får meddelas allenast då
riket befinner sig i krig eller krigsfara.
I fråga om ersättning för de åtgärder, som i det föregående varit på tal,
torde förfoganderättslagstif Langens ersättningsgrunder böra gälla. Ersättning
synes sålunda böra utgå ej blott för kostnad, som ägare eller innehavare
genom de vidtagna åtgärderna kan komma att vidkännas utan även
för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan hava lidit.
Vid granskning av nu föreliggande lagförslag har utskottet icke funnit
anledning till erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 11 april 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
7
Andra lagutskottets utlåtande Nr 17.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Hagman, Löfvander, Forslund, Wistrand,
Sten och Näslund-,
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken, Hallagård, Molander och Sandström samt fröken Ebon
Andersson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 a1 i texten