Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om ändrad lydelse av 23 § 2 inom. och 34 § 1 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936
1940-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1940:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående förordning om ändrad lydelse av 23 § 2 inom. och 34 § 1 mom. vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
1
Nr 20.
Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1940 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående förordning om ändrad lydelse av 23 § 2
inom. och 34 § 1 mom. vägtrafikstadgan den 23
oktober 1936 (nr 562), dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 1 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 99, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden,
anhållit örn riksdagens yttrande över följande förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 23 § 2 inom. och 34 § 1 moni. vägtrafikstadgan
den 23 oktober 1936 (nr 562).
Härigenom förordnas, att 23 § 2 mom. och 34 § 1 mom. vägtrafikstadgan
den 23 oktober 1936 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
23 §.
2 mom. Automobil med större bredd än 220 centimeter må ej framföras å
allmän väg, gata eller annan allmän plats utan särskilt tillstånd. Detta skall
sökas hos länsstyrelsen i det län, där vägen är belägen, eller, örn trafiken
skall försiggå inom viss stads område, hos polismyndigheten i staden. Där
sådant tillstånd lämnas för omnibus, skall högsta tillåtna bredden bestämmas
till 230 eller till 240 centimeter, beroende av vägens beskaffenhet.
Automobils bredd---—- och snökedjor.
34 §.
1 mom. Örn till automobil kopplas fordon, må fordonen icke framföras
med högre hastighet än nedan för varje särskilt fall sägs, nämligen där till
automobilen kopplats
a) endast en släpvagn, vars totalvikt icke överstiger en tredjedel av
automobilens tjänstevikt, med samma hastighet, som är medgiven för automobilen
utan släpvagn;
b) endast en släpvagn, vars totalvikt överstiger en tredjedel av automobilens
tjänstevikt, med högst 35 kilometer i timmen;
c) två eller — -—- — timmen; samt
Bihang till riksdagens protokoll 1040. 9 sand. 2 aud. Nr 20 och 21.
683 10
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
d) annat fordon---i timmen.
Meddelas tillstånd---böra ifrågakomma.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband med propositionen bar utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen motionen nr 160 i första
kammaren av herrar Tamm och Sundberg samt nr 220 i andra kammaren av
herr Herou m. fl.
I motionen 1:160 har hemställts, att riksdagen ville besluta sådan ändring
av stadgandet i 34 § i förslag till förordning örn ändrad lydelse av vägtrafikstadgan
den 23 oktober 1936 (nr 562), att örn till lastbil kopplas endast en
släpvagn, någon annan fartbegränsning icke skall gälla, än som är fastställd
för bilen själv.
Motionen II: 220 utmynnar i en hemställan, att riksdagen måtte besluta
följande ändring av vägtrafikstadgan 34 § 1 morn.:
a och b) endast en släpvagn, därest släpvagnen försetts med effektiv bromsanordning,
med samma hastighet, som är medgiven för automobilen utan
släpvagn.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de till behandling föreliggande
förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan,
hänvisa till propositionen och motionerna.
1 23 § 2 och 3 mom. i vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 stadgas följande
om den största tillåtna bredden för motorfordon:
2 mom. Omnibus med större bredd än 220 centimeter och annan automobil
med större bredd än 210 centimeter må ej framföras å allmän väg, gata
eller annan allmän plats utan särskilt tillstånd. Detta skall sökas hos länsstyrelsen
i det län, där vägen är belägen, eller, örn trafiken skall försiggå inom
viss stads område, hos polismyndigheten i staden. Där sådant tillstånd
lämnas för omnibus, skall högsta tillåtna bredden bestämmas till 230 eller till
240 centimeter, beroende av vägens beskaffenhet.
Automobils bredd mätes över de längst utskjutande delarna av fordon och
last, varvid dock bortses från backspegel, utfälld körriktningsvisare och snökedjor.
3 mom. Vid lämnande av medgivande eller tillstånd, som i 1 och 2 mom.
sägs, skola fastställas de villkor, som kunna anses nödiga till trafiksäkerhetens
främjande eller vägens skyddande.
I 33 § 1 mom. stadgas vidare, att vad som i 23 § är föreskrivet beträffande
annan automobil än omnibus skall äga motsvarande tillämpning å fordon, som
tillkopplas automobil.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 3
Rörande den högsta tillåtna hastigheten för automobil med släpvagn
stadgas i 34 § 1 mom. vägtrafikstadgan följande:
Örn till automobil kopplas fordon, må fordonen icke framföras med
högre hastighet än nedan för varje särskilt fall sägs, nämligen där till automobilen
kopplats
a) endast en släpvagn, vars totalvikt icke överstiger 350 kilogram, med
samma hastighet, som är medgiven för automobilen utan släpvagn;
b) endast en släpvagn, vars totalvikt överstiger 350 kilogram, med högst
35 kilometer i timmen;
c) två eller flera släpvagnar eller endast en släpsläde, med högst 25 kilometer
i timmen; samt
d) annat fordon eller mer än en släpsläde, med högst 15 kilometer i timmen
eller örn fordonet har hjulringar av järn eller annat hårt material, med högst
10 kilometer i timmen.
Möjlighet att erhålla dispens från bestämmelserna i 33 § 1 mom. föreligger
emellertid. I 2 mom. av samma paragraf stadgas nämligen:
Där särskilda omständigheter sådant föranleda och fråga ej är örn fordon
med hjulringar av järn eller annat hårt material, må länsstyrelse eller, såvitt
angår viss stads område, polismyndigheten i staden för visst tillfälle eller
visst ändamål kunna bestämma, att i 1 mom. avsedda fordon må framföras
med högre hastighet än som i nämnda moment för varje särskilt fall angivits,
därvid skola fastställas sådana villkor, att fara eller olägenhet för annan trafik
ej uppkommer.
I förevarande sammanhang må även erinras örn 1 § 1 mom. andra stycket
motorfordonsförordningen, i vilken bestämmelse det med hänvisning till
förut i paragrafen givna definitioner stadgas som följer:
Föreligger särskild anledning att hänföra viss fordonstyp till annat slag
av fordon än som med tillämpning av ovan angivna beskrivningar skulle bliva
fallet eller kan med avseende å viss fordonstyp icke med ledning av nämnda
beskrivningar avgöras till vilket slag av fordon densamma är att hänföra,
bestämmer därom Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnar.
De nu föreliggande ändringsförslagen, vilka grunda sig på två särskilda
framställningar av statens gengasnämnd, gå ut på dels en ökning av högsta
tillåtna maximibredden för motorfordon, dels ock en uppmjukning av hastighetsbestämmelserna
för automobil med släpvagn. Båda förslagen hava till
syfte att underlätta gengasdriftens utveckling.
Föredragande departementschefen, statsrådet Andersson, har till det vid
propositionen fogade statsrådsprotokollet yttrat bland annat:
Ur synpunkten att främja en ökad användning av gengasdrivna automobiler
är en ökning av den största tillåtna bredden av motorfordon av betydelse. Enligt
vad gengasnämnden framhållit i sin framställning om en ökning av fordonsbredden
lägger nu gällande bestämmelse i ämnet i vissa fall hinder i vägen
för en ändamålsenlig montering av större gengasaggregat å automobiler, som
i övrigt äro för ändamålet lämpliga. Vidare kan anföras, att en större fordonsbredd
medför ökade möjligheter att förse fordonen med dubbla bakringar av
tillräcklig bredd och med lämpligt mellanrum, vilket ur synpunkten att minska
vägslitningen är av betydelse. Såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit
i sitt utlåtande över nu ifrågavarande spörsmål hava de allmänna vägarna
Utskottet.
4 Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
under de senare åren undergått väsentliga förbättringar, innebärande bland
annat breddning av en betydande del av vägnätet. De skäl, som tidigare talat
för att framgå med en viss försiktighet i vad avser att öka den normalt tillåtna
största bredden å automobiler, torde därför numera icke vara lika vägande
som förut. Av nu anförda skäl anser jag mig böra tillstyrka gengasnämndens
framställning örn en ökning av den största tillåtna bredden för automobil
från 210 till 220 centimeter. Skulle denna ökade fordonsbredd befinnas i
vissa delar av landet på grund av vägarnas och gatornas ringa bredd medföra
fara ur trafiksäkerhetssynpunkt, torde det få ankomma på vederbörande myndighet
att med stöd av 12 § vägtrafikstadgan utfärda inskränkande bestämmelser.
Enligt vad gengasnämnden meddelat i sin framställning den 4 januari 1940
överstiger i åtskilliga fall sammanlagda vikten av en släpvagn och därå
monterat gengasaggregat 350 kilogram. I dessa fall är sålunda den högsta
tillåtna hastigheten för fordonen endast 35 kilometer i timmen. Det torde
ligga i sakens natur, att åtskilliga fordonsägare, som eljest skulle övergå till
att driva sitt fordon med gengas, finna den omständigheten, att fordonen endast
må framföras med en så starkt begränsad hastighet, innebära en sådan
olägenhet, att de avstå från tanken på en övergång till gengasdrift. I likhet
med gengasnämnden finner jag det vara av stor betydelse, att särskilt
under nu rådande förhållanden motorfordon drivas med generatorgas, då
så ur teknisk synpunkt är försvarligt. Med hänsyn till nu anförda förhållanden
och då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ävensom automobilbesiktningsmännens
förening förklarat sig kunna tillstyrka en uppmjukning
av nu förevarande hastighetsbestämmelse anser jag mig icke böra motsätta
mig en sådan ändring av 34 § vägtrafikstadgan, att gengasnämndens önskemål
tillgodoses. I anslutning till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit
förordar jag, att hastighetsinskränkningen göres beroende av förhållandet
mellan det dragande fordonets tjänstevikt och släpfordonets totalvikt. Därest
den senare icke överstiger en tredjedel av dragautomobilens tjänstevikt, skulle
någon särskild, av fordonskombinationen beroende liastighetsinskränkning
icke gälla, Skulle däremot släpfordonets totalvikt överstiga en tredjedel av det
dragande fordonets tjänstevikt, skulle den högsta tillåtna hastigheten utgöra
35 kilometer i timmen. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att vad jag
nu förordat givetvis icke medför någon ändring av den allmänna bestämmelsen,
att vid framförande av automobil hastigheten städse skall anpassas efter vad
behörig hänsyn till andra vägfarande och till trafiksäkerheten kräver och
nödig försiktighet bjuder.
Det alltmera skärpta läge, i vilket vårt lands försörjning med motorbränsle
på senaste tiden kommit, har med förnyad styrka riktat uppmärksamheten
på betydelsen av att gengasdrivna automobiler komma till ökad användning.
De genom propositionen framlagda förslagen syfta till att på olika sätt befordra
en utveckling i sådan riktning.
För att underlätta en ändamålsenlig montering av större gengasaggregat
å automobiler samt för att bereda ökade möjligheter att förse fordonen med
dubbla bakringar av tillräcklig bredd och med lämpligt mellanrum har i
propositionen föreslagits en ökning av den största tillåtna bredden å motorfordon.
Mot detta förslag har utskottet intet att erinra.
I propositionen har vidare förordats en uppmjukning av hastighetsbestämmelserna
för motorfordon, till vilket en släpvagn kopplats. Enligt Kungl.
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20. 5
Marits förslag skall någon särskild, av fordonskombinationen beroende hastighetsinskränkning
icke gälla, om släpvagnens totalvikt icke överstiger en
tredjedel av dragautomobilens tjänstevikt. I annat fall skall den högsta tilllåtna
hastigheten utgöra 35 kilometer i timmen. Utskottet har intet att erinra
mot en ändring av bestämmelserna i sådan utsträckning. I båda de föreliggande
motionerna framställas emellertid längre gående yrkanden. Enligt
motionärernas mening borde särskilt för lastautomobil med endast en tillkopplad
släpvagn icke gälla annan fartbegränsning än den, som är fastställd för
automobilen utan släpvagn. En förutsättning härför skulle dock vara, att
släpvagnen vore försedd med bromsanordning. Såsom stöd för sina yrkanden
hava motionärerna åberopat, att en lastbil med släpvagn under last i regel
även efter vidtagandet av den i propositionen föreslagna uppmjukningen
bleve underkastad en begränsning av farten till högst 35 kilometer i timmen.
Motionärerna hava funnit detta vara mindre ändamålsenligt under nuvarande
transporttekniska förhållanden. Yad särskilt angår gengasdrivna lastbilar
hava motionärerna därjämte framhållit, att sådana vid inkörning i tvära och
korta stigningar nödgas hålla en tämligen hög ingångshastighet.
Även enligt utskottets mening är det av största vikt, att trafiken med lastautomobiler
och därtill kopplade släpvagnar under nuvarande förhållanden
rationellt utnyttjas. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen finnes
redan nu en möjlighet att för visst tillfälle eller visst ändamål erhålla dispens
från de för sådana fordonskombinationer meddelade hastighetsbestämmelserna,
Goda skäl kunna emellertid anföras till stöd för kraven på vissa generella
lättnader i dessa bestämmelser utöver vad som föreslagits i propositionen.
Givet är dock, att hänsynen till trafiksäkerheten icke därigenom får
åsidosättas. Det synes emellertid utskottet icke vara uteslutet, att sådana lättnader
skulle kunna medgivas åtminstone beträffande vissa typer av ifrågavarande
fordonskombinationer. En gränsdragning härvidlag torde emellertid
förutsätta ett mera ingående övervägande än som är möjligt med det material,
som står utskottet till buds. Örn en sådan gränsdragning skall göras, torde ett
medgivande av nyssnämnda art kunna lämnas icke blott i den av motionärerna
anvisade formen av en ändring i 34 § vägtrafikstadgan utan möjligen även
såsom en förklaring av Kungl. Majit, att en viss fordonstyp skall hänföras till
annat slag av fordon än som med tillämpning av de nu i motorfordonsförordningen
givna definitionerna skulle bliva fallet. Utskottet utgår emellertid från
att Kungl. Majit och de myndigheter, till vilkas arbetsområden hithörande
spörsmål höra, hava sin uppmärksamhet riktad på desamma. Vid sådant förhållande
anser utskottet icke erforderligt, att riksdagen —- som icke har att
besluta om ändring i vägtrafikstadgan —- i anledning av de föreliggande motionerna
gör någon framställning till Kungl. Majit.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,
att riksdagen ej funnit skäl att i anslutning till det vid ifrågavarande
proposition fogade förordningsförslaget göra andra uttalanden
än utskottet i förevarande utlåtande upptagit; samt
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 20.
JB. att motionerna 1:160 och II: 220, i den mån de icke blivit
beaktade genom vad utskottet i sitt utlåtande anfort, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 april 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman, Löfvander, Sten,
Näslund och Nils Elowsson;
från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård, Molander, Sandström, Hansson
i örebro och Barnekow samt fröken Ebon Andersson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:188 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående ersättning till vissa personer i anledning av sjukdom eller kroppsskada, ådragen under militärtj s. 2 i texten