Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 29 §§ lagen den 11 september 1936

1940-05-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 och 29 §§ lagen den 11 september 1936

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1940 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 3 och 29 §§ lagen

den 11 september 1936 (nr 506) örn förenings- och förhandlingsrätt.

Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 106, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 och 29 §§ lagen den 11 september 1936

(nr 506) om förenings- och förhandlingsrätt.

Härigenom förordnas, att 3 och 29 §§ lagen den 11 september 1936 örn

förenings- och förhandlingsrätt skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives:

3 §•

Med föreningsrätt förstås i denna lag rätt för arbetsgivare och arbetstagare

att tillhöra förening, varom i 2 § sägs, utnyttja medlemskap i förening

samt verka för förening eller för bildandet av sådan.

Föreningsrätten skall lämnas okränkt; och vare förening icke skyldig

tåla sådan kränkning av föreningsrätten, som innebär intrång i dess verksamhet.

Finnes huvudorganisation, skall vad här sägs om förening gälla

beträffande huvudorganisationen.

Kränkning av föreningsrätten föreligger, om å arbetsgivar- eller arbetstagarsidan

åtgärd vidtages mot någon å andra sidan för att förmå honom

att icke inträda i eller att utträda ur förening eller att icke utnyttja medlemskap

i förening eller att icke verka för förening eller för bildandet av sådan,

så ock om å ena sidan, till skada för någon å andra sidan, åtgärd

vidtages på grund av hans medlemskap i förening eller utnyttjande av detta

eller hans verksamhet för förening eller för bildandet av sådan. Kränkning

av föreningsrätten skall anses föreligga, änskönt åtgärden vidtagits till uppfyllande

av bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal.

Sker kränkning av föreningsrätten genom avtalsuppsägning eller annan

dylik rättshandling eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal,

vare rättshandlingen eller bestämmelsen ogin.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 24.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

Vad i denna paragraf stadgas skall icke utgöra hinder för intagande av

föreskrift i avtal, att arbetsledare ej må vara medlem i förening, som avser

tillvaratagande av honom underställd personals intressen gentemot arbetsgivaren.

Ej heller skall stadgandet äga tillämpning å åtgärd, som grundas

på sådan föreskrift. Med arbetsledare förstås den, som är anställd att

såsom arbetsgivarens ställföreträdare leda, fördela och kontrollera arbete,

vilket utföres av honom underställd personal och i vilket han icke annat

än tillfälligtvis själv deltager.

29 §.

Mål, som —--allmän åklagare.

Förening, varom i 2 § sägs, åge vid arbetsdomstolen väcka och utföra talan

i mål rörande föreningsrätt för medlem i föreningen; och må denne själv

ej kära i sådant mål, med mindre han visar, att föreningen undandrager

sig att tala å hans vägnar. Finnes huvudorganisation, skall vad här sägs

om förening gälla beträffande huvudorganisationen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940; dock att mål rörande föreningsrätt,

däri stämning till arbetsdomstolen dessförinnan utfärdats, skola behandlas

jämlikt äldre lag.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagen den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt innehåller

i sin 3 § bestämmelser angående föreningsrätt. Huvudstadgandet härom

innebär, att föreningsrätten skall lämnas okränkt. Innebörden av begreppet föreningsrätt

anges däremot ej i lagen, som ej heller eljest lämnar någon ledning

för ett fastställande av vad som skall anses innefatta kränkning av föreningsrätten.

Anledningen härtill är närmast den, att man vid lagens riksdagsbehandling

ansåg sig böra skrida till en närmare reglering av föreningsrätten

först sedan skilda problem rörande föreningsväsendet i allmänhet blivit underkastade

ytterligare utredning. Andra lagutskottet yttrade i sitt i ärendet

avgivna utlåtande (nr 58/1936), vilket i denna del godkändes av riksdagen,

att då skilda delar av de stora och betydelsefulla föreningsrättsproblemen

framträdde till övervägande på olika rättsområden, det för utskottet framstått

som den lämpligaste utvägen att komma till rätta med dessa problem,

att en enhetlig plan för deras behandling uppgjordes. Vad utskottet sålunda

anfört behövde emellertid enligt utskottets mening icke föranleda därtill, att

alla de lagstiftningsspörsmål inom skilda rättsområden, i vilka föreningsrättsproblemen

berördes, borde bringas till avgörande i ett sammanhang. Ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

skottet ansåg det i stället som möjligt att, sedan en plan blivit uppgjord,

huru problemen lämpligen borde bearbetas och lösas, det kunde visa sig, att

olika delar av desamma kunde behandlas i viss ordning efter varandra samt

sedermera, allteftersom utredningen på olika punkter blivit slutförd, föreläggas

riksdagen. I sin skrivelse i ärendet hemställde riksdagen, att Kungl.

Majit måtte låta verkställa utredning av frågan örn föreningsväsendets

normering genom lagstiftning samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

denna utredning kunde giva anledning.

Såsom en första åtgärd med anledning av riksdagens nämnda hemställan

har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria om grunderna

för en lagstiftning angående ideella föreningar. Till reglering genom

en dylik lagstiftning ha i promemorian endast hänförts de frågor, som beröra

ideella föreningars organisation, över promemorian lia utlåtanden inhämtats

från myndigheter och sammanslutningar.

Sedermera har inom samma departement igångsatts utarbetande av en promemoria,

vari samtliga de problem, som här möta, avsetts skola upptagas

till belysning och bestämning med hänsyn till deras sakliga betydelse och under

framhållande av de olika möjligheter, som kunna föreligga för deras

behandling ur rättslig synpunkt.

I en vid 1939 års riksdag väckt motion (II: 245) framhölls, att lagen om

förenings- och förhandlingsrätt icke gåve bestämd ledning för bedömande,

huruvida kränkning av föreningsrätten enligt lagen kunde ske genom åtgärder,

som riktades mot den fackliga organisationen eller dess verksamhet.

Det vore tvivelaktigt, huruvida en organisation, vars medlemmar utsattes för

föreningsrättskränkningar, för egen del kunde yrka skadestånd för liden skada

på grund av det intrång i organisationsverksamheten, som de enskilda

kränkningarna innebure. Ännu tvivelaktigare vore, huruvida organisationen

på lagen kunde grunda anspråk till följd av sådant intrång i organisationsverksamheten,

vilket icke hänförde sig till åtkomliga föreningsrättskränkningar

mot enskilda. I motionen hemställdes om sådan bestämning av begreppet

föreningsrätt i lagen, att detta omfattade, förutom rätt för enskild

arbetsgivare och arbetstagare att tillhöra förening, även rätt för facklig organisation

att fritt utöva sin verksamhet. Andra lagutskottet fann i sitt utlåtande

(nr 25) över motionen övertygande skäl ha anförts för att det i motionen

berörda spörsmålet borde i lagstiftningsväg klarläggas. Visserligen måste

den i motionen berörda frågan, på sätt utskottet vidare yttrade, ses i sammanhang

med de mera omfattande spörsmål på föreningsväsendets område,

som inom justitiedepartementet underkastats förberedande undersökningar.

Utskottet fann det emellertid, såsom utskottet i sitt ovannämnda utlåtande

vid lagens tillkomst framhållit, vara möjligt att behandla olika delar av detta

frågekomplcx efter varandra samt sedermera, allteftersom utredningen på

olika punkter blivit slutförd, förelägga riksdagen förslag därutinnan. Enligt

utskottets mening borde den i motionen behandlade frågan kunna bringas

till en lösning, innan resultatet av det pågående utredningsarbetet i dess

helhet förelåge. Riksdagen, som godkände utskottets utlåtande, hemställde i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

skrivelse den 22 april 1939, nr 197, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning

angående ändring av lagen om förenings- och förhandlingsrätt i syfte

att närmare bestämma begreppet föreningsrätt ävensom att för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Vid anmälan i statsrådet av riksdagens sistnämnda skrivelse den 22 juni

1939 förklarade dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund,

att han i likhet med riksdagen ansåge det i skrivelsen omnämnda spörsmålet,

vilket visat sig äga avsevärd praktisk betydelse, böra bli föremål för

närmare undersökning. På dennes hemställan bemyndigade Kungl. Majit

nämnda dag chefen för socialdepartementet att tillkalla en sakkunnig för

verkställande av utredning rörande spörsmålet. Såsom sådan tillkallades

den 26 i samma månad revisionssekreteraren Ove Hesselgren.

Den sakkunnige har sedermera avlämnat ett den 30 december 1939 dagtecknat

betänkande med förslag till ändring i lagen om förenings- och förhandlingsrätt

(statens offentliga utredningar 1939: 49). Betänkandet har varit

föremål för remiss till ett stort antal myndigheter och sammanslutningar,

varefter den sakkunniges förslag med ledning av inkomna yttranden överarbetats

inom socialdepartementet och i sitt nya skick framlagts för riksdagen

genom förevarande proposition.

Beträffande frågan örn föreningsrätten nu bör närmare

regleras och i så fall i vilken omfattning detta bör

ske har föredragande departementschefen, statsrådet Möller, framhållit, att

det vid utredningen inom justitiedepartementet visat sig, att de till behandling

föreliggande problemen omspände föreningslivet ej blott på arbetsmarknaden

utan även på andra viktiga områden samt inrymde en mångfald spörsmål

av mycket invecklad och svårbedömd natur. Det kunde därför nu lika

litet som vid lagens tillkomst vara fråga örn att reglera föreningsrätten i vidare

mån än som erfordrades för förhandlingsrättens säkerställande. Med

hänsyn härtill syntes avgörandet av frågan, örn föreningsrätten nu borde regleras

i nyssberörda omfattning, främst vara beroende av huruvida ett behov

av sådan reglering förelåge. Utan tvivel hade det förhållandet, att i lagen

saknades varje närmare bestämning av det grundläggande begreppet föreningsrätt,

föranlett betydande svårigheter vid lagens tillämpning. Särskilt

syntes olägenheter ha vållats därigenom, att lagen icke gåve ledning för bedömande,

huruvida föreningsrätten kunde anses kränkt genom åtgärder, som

riktade sig mot den fackliga organisationen eller dess verksamhet. I en under

detta år meddelad dom hade emellertid arbetsdomstolen tagit ställning till berörda

spörsmål samt därvid funnit, att en organisation icke kunde på lagen

om förenings- och förhandlingsrätt grunda rätt till skadestånd för intrång,

som föreningen ansåge sig ha lidit i sin verksamhet. Ändring av lagen på

denna punkt borde ske. Samtidigt syntes det bliva ofrånkomligt att närmare

bestämma innebörden av begreppet föreningsrätt.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

5

I fråga om föreningsrättens innebörd har föredragande departementschefen

anfört bl. a. följande:

Enligt den sakkunniges förslag skulle förening visserligen icke tillerkännas

en självständig föreningsrätt. Dylik rätt skulle endast tillkomma enskild arbetsgivare

och arbetstagare. Men förening skulle icke vara skyldig tåla sådan

kränkning av arbetsgivares eller arbetstagares föreningsrätt, som innebär intrång

i föreningens verksamhet. I flertalet yttranden har man funnit denna

den sakkunniges avvägning riktig. Från några håll har däremot den meningen

framkommit, att rättsskyddet för förening borde utsträckas att avse

en självständig föreningsrätt. Även örn en sådan rätt icke kan frånkännas

viss praktisk betydelse, synas dock — såsom utredningen ger vid handen

— konsekvenserna härav för förhållandena på arbetsmarknaden vara

av den art, att försiktigheten bjuder att åtnöja sig med det mera begränsade

rättsskydd, som av den sakkunnige förordats. Den anordning, som från

visst håll föreslagits, att tillskapa en självständig föreningsrätt för förening

men samtidigt förklara den utan verkan i den mån en kränkning därav från

en arbetsgivares sida har stöd i en organisationsklausul, kan ej av mig rekommenderas,

eftersom på sätt den sakkunnige framhållit skillnad uppenbarligen

icke kan göras mellan det fall då arbetsgivaren till stöd för sitt

handlingssätt kan åberopa en organisationsklausul och då så ej är händelsen.

I fråga örn rätt, som i förevarande avseende bör tillkomma förening såsom

sådan, ansluter jag mig alltså till den sakkunniges förslag. Dock anser

jag, att nämnda rätt i fall, där huvudorganisation finnes, endast bör tillkomma

denna, vilket bäst synes överensstämma med förhållandena inom

organisationsväsendet.

Spörsmålet örn förhållandet mellan föreningsrättsskyddet

och en s. k. organisationsklausul har ingående behandlats

i propositionen. Härutinnan bär departementschefen anfört bl. a.:

I förevarande ämne äro -—---tre meningar företrädda, av vilka de två

äro varandra helt motsatta och den tredje, den av majoriteten inom arbetsdomstolen

omfattade, intager en mellanställning. Av de båda motsatta meningarna

innebär den ena, för vilken landsorganisationen och arbetarrepresentanterna

inom arbetsdomstolen gjort sig till tolk, att i förhållandet mellan

föreningsrätten och en organisationsklausul den .senare ges företräde och att

föreningsrätten alltså lider inskränkning i den mån en motsättning dem

emellan inträder. Enligt den andra av dessa meningar, till vilken bl. a. den

sakkunnige anslutit sig, skall däremot föreningsrätten gälla framför en organisationsklausul.

Vid ett ställningstagande till föreliggande spörsmål synes

det mig till en början böra beaktas, att de båda sist berörda meningarna var

för sig erbjuda en lösning efter en betydligt klarare linje än den arbetsdomstolens

majoritet följt, varför enligt min uppfattning valet här närmast

bör stå mellan sagda meningar. Som allmän regel torde gälla, alt där en

rättighet anses böra i lag tillförsäkras någon, denna rättighet också städse

bör tillkomma vederbörande. Endast där helt speciella förhållanden sådant

påkalla, bör denna ordning frångås, och så vitt jag kan finna föreligga bär

icke sådana förhållanden. Det må därjämte uppmärksammas, att även enligt

arbetsdomstolens bedömande, sådant detta kommit till uttryck i ett flertal

domar, en arbetstagare, som anställts efter det arbetsgivaren träffat överenskommelse

örn organisationsklausul med annan organisation än den arbetstagaren

tillhör, åtnjuter sin föreningsrätt utan inskränkning, örn han till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

stöd för denna sin rätt kan åberopa ett kollektivavtal mellan arbetsgivaren

och den organisation han tillhör, som ingåtts före överenskommelsen örn

organisationsklausul. — —--Men enligt min mening finnes icke anledning

bedöma fallet annorlunda, om stödet för föreningsrätten hämtas från lagen

i stället för att grundas å ett kollektivavtal. ----För egen del vill jag

därför ställa mig på samma ståndpunkt som den sakkunnige. Uppmärksammas

bör att även med denna ståndpunkt en arbetsgivare, som i strid mot

en organisationsklausul anställer annan arbetstagare än sådan, till vars förmån

klausulen gäller, gör sig skyldig till avtalsbrott och därmed ådrager

sig skadeståndsskyldighet gentemot den organsiation, med vilken han överenskommit

om klausulen. Emellertid finner jag, då arbetsdomstolen i sin

rättstillämpning kommit till ett annat resultat, att frågan i lagen bör erhålla

en positiv lösning. Detta har synts mig kunna ske genom intagande i lagen

av en förklaring av innehåll, att kränkning av föreningsrätten skall anses

föreligga, änskönt den föreningsrättskränkande åtgärden vidtagits till uppfyllande

av bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal.

Beträffande talerätten vid föreningsrättskränkning har i propositionen

föreslagits, att i mål rörande kränkning av den föreningsrätt, som tillkommer

medlem i förening, kärandetalan i första hand skall, oavsett örn kollektivavtal

föreligger eller ej, utföras av föreningen. Den sålunda föreslagna

ordningen för kärandetalan överensstämmer med vad som rörande mål om

kollektivavtal gäller enligt 13 § första stycket lagen om arbetsdomstol. Beträffande

svarandetalan i mål om den lagstadgade föreningsrätten har däremot

icke föreslagits, att den ordning, som enligt andra stycket nämnda lagrum

gäller angående sådan talan i mål örn kollektivavtal, borde vinna motsvarande

tillämpning, d. v. s. att i mål mot medlem eller förutvarande medlem

i förening även föreningen skulle instämmas och att föreningen ägde

svara å medpartens vägnar, där denne ej själv utförde sin talan. I flertalet

mål örn föreningsrättskränkning riktades nämligen, enligt vad departementschefen

framhållit, talan mot arbetsgivare, och förelåge ej kollektivavtal, kunde

det ej vara något intresse att — förutsatt att arbetsgivaren är organiserad

— jämväl hans organisation instämdes i målet. Då den materiella rätt, som

i förslaget tillagts förening, skulle, där huvudorganisation funnes, tillkomma

denna, borde enligt förslaget motsvarande gälla även med avseende å talerätten.

I propositionen lia även berörts frågorna om de rättsliga följderna

av föreningsrättskränkning samt om undantag från

föreningsrätts bestämmelserna, ehuru några ändringar i dessa

hänseenden icke föreslagits. Beträffande det förra av dessa spörsmål är

emellertid att märka, att — såsom en följd av den förening tillagda rätten att

icke behöva tåla sådan kränkning av föreningsrätten, som innebär intrång i

dess verksamhet — i många fall av föreningsrättskränkning dubbelt skadestånd

skall kunna utgå. Vad angår den senare frågan ha krav på en omarbetning

av nuvarande föreskrifter örn undantag för arbetsledare under re
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

7

missbehandlingen framställts från flera håll. Föredragande departementschefen

har emellertid förklarat sig icke vara beredd att utan närmare undersökning

föreslå någon ändring härutinnan.

Av utskottets här ovan lämnade redogörelse framgår, att 1939 års lagtima

riksdag på utskottets förslag i skrivelse till Kungl. Majit hemställt om utredning

angående ändring av lagen örn förenings- och förhandlingsrätt i

syfte att närmare bestämma begreppet föreningsrätt samt om framläggande

för riksdagen av de förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Utskottet

har med tillfredsställelse sett, att den begärda utredningen verkställts och

att förslag i ämnet nu förelagts riksdagen.

I förslaget har föreningsrätten underkastats reglering i den utsträckning,

som erfordras för förhandlingsrättens säkerställande. Av särskild betydelse

torde vara, att förening som sådan erhållit ett visst rättsskydd. Visserligen

har förening icke tillerkänts någon självständig föreningsrätt, men det har

i lagen utsagts, att förening icke skall vara skyldig att tåla sådan kränkning

av arbetsgivares och arbetstagares föreningsrätt, som innebär intrång i

föreningens verksamhet. Den omtvistade frågan örn förhållandet mellan

föreningsrättsskyddet och en organisationsklausul har även bragts till en

lösning. Även i vissa andra hänseenden hava förtydliganden och jämkningar

i hithörande bestämmelser föreslagits.

Åtskilliga av de många invecklade spörsmål, som i detta sammanhang

framträda till övervägande, komma enligt utskottets mening att bliva på

lämpligt sätt reglerade, om det föreliggande lagförslaget antages. Utskottet

vill därför tillstyrka, att propositionen av riksdagen bifalles.

I sitt vid 1939 års lagtima riksdag avgivna utlåtande i förevarande ämne

framhöll utskottet, att det torde kunna visa sig erforderligt eller åtminstone

lämpligt att vid en sådan utredning som den av utskottet då ifrågasatta till

omprövning upptaga även vissa andra spörsmål sammanhängande nied lagen

om förenings- och förhandlingsrätt. Utskottet anknöt därvid till vad

arbetsdomstolens ordförande och de anställdas centralorganisation i yttranden

till utskottet anfört, nämligen att lagen i ett flertal avseenden, berörande

både de föreningsrättsliga och de förhandlingsrättsliga delarna, visat

sig vara otydlig och mycket svårtillämpad, varför lagen i dess helhet borde

göras till föremål för översyn. Utskottet nämnde i detta sammanhang såsom

ett exempel på hithörande spörsmål den kort förut genom en framställning

lill Kungl. Majit aktualiserade frågan örn lämpligheten av att utsträcka lagens

giltighetsområde till att omfatta även förhållandet mellan vissa självständiga

yrkesutövare samt dessas uppdragsgivare. Den sakkunnige, som

förberedelsevis behandlat denna fråga, har ansett, att densamma borde göras

till föremål för särskild utredning under direkt medverkan av representanter

för de intresserade yrkesgrupperna. I yttranden över den sakkunniges förslag

har från flera håll påyrkats omarbetning av lagens nuvarande stadgande

örn undantag för arbetsledare. Vidare har statsrådet och chefen för justitie
-

V tskoltet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 24.

departementet uttalat, att nästa led i utredningsarbetet i fråga om föreningsväsendets

normering vore att klargöra frågan örn föreningsrätten, såväl dess

positiva som dess negativa sida. Vissa spörsmål tillhörande ifrågavarande

problemkomplex återstå således alltjämt att pröva, varom utskottet i detta

sammanhang velat erinra.

Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 3 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander*, Olof Carlsson, Wistrand,

Sten, Näslund och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage*, Olovson i Västerås*, Pettersson

i Hällbacken, Hallagård*, von Seth* och Hansson i Örebro* samt fröken Ebon

Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401484

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:225 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen den 15 juni 1939 s. 4 i texten