Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1940-05-16 · 64 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 60 av 64 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1940 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 115, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för nämnda dag dels anhållit om riksdagens

yttrande över ett vid propositionen fogat förslag till förordning angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m., dels ock föreslagit riksdagen att å

sjätte huvudtiteln för budgetåret 1940/41 till statens biltrafiknämnd anvisa

vissa belopp.

I anledning av nämnda proposition hava inom riksdagen väckts följande

motioner, nämligen inom första kammaren nr 158 av herrar Nordenson och

Sylwan, nr 159 av herr Johan Bernhard Johansson och herr Frändén samt

i andra kammaren nr 215 av herr Anderson i Norrköping, nr 216 av herr

Eriksson i Frägsta och nr 242 av herrar Henriksson och Arnemark.

För de i motionerna framställda yrkandena, vilka samtliga avse ändringar

i olika hänseenden i Kungl. Maj ris förslag, kommer redogörelse att lämnas

i det följande vid behandling av de särskilda delarna av detta.

Nämnda proposition och i anledning av densamma väckta motioner hava

hänvisats, i vad avser anvisande av anslag till statens biltrafiknämnd, till

statsutskottet, samt i övrigt till lagutskott. I sistnämnda avseende hava

desamma behandlats av andra lagutskottet.

I samband med behandlingen av den på andra lagutskottet ankommande

delen av propositionen och förenämnda motioner har utskottet förehaft jämväl

följande inom riksdagen före propositionens avlåtande väckta motioner,

nämligen i första kammaren nr 27 av herrar Löfvander och Persson ävensom

i andra kammaren nr 58 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Lundgren

samt nr 146 av herr Svedman m. fl.

För innehållet i sistnämnda motioner, vilka samtliga avse ämnen, som behandlas

i Kungl. Maj ris nu förevarande förslag, kommer redogörelse att lämnas

i samband med utskottets behandling av motsvarande delar av Kungl.

Maj ris förslag.

Det i propositionen intagna författningsförslaget är av följande lydelse.

Bihang till riksdagens protokoll 19M. 9 sami. 2 avd. Nr 27. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Förslag

till

förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. ni.

Härigenom förordnas som följer:

Begreppet yrkesmässig trafik.

1 §•

Med yrkesmässig trafik förstås i denna förordning trafik, i vilken automobil

jämte förare mot ersättning tillhandaliålles allmänheten för personeller

godsbefordran. För sådan trafik gäller, utöver eller i stället för bestämmelserna

örn annan automobiltrafik, vad i denna förordning nedan stadgas.

Vad örn automobil är i denna förordning stadgat skall i tillämpliga delar

gälla jämväl i avseende å motorcykel och traktortåg.

2 §.

Från tillämpningen av bestämmelserna om yrkesmässig trafik i denna

förordning undantagas:

1) transporter med ambulansbil, som äges eller drives av stat, landsting,

kommun eller sjukvårdsanstalt;

2) transporter uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller ägg ävensom

transporter uteslutande av slaktdjur till slakteri.

Därest beträffande viss yrkesmässig trafik undantag i särskilt hänseende

från denna förordning visas vara påkallat, meddelas bestämmelser härom

av Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnat.

Om uppsikt över den yrkesmässiga trafiken.

3 §.

Det ankommer på en central myndighet — statens biltrafiknämnd — samt

länsstyrelserna att verka för ett ändamålsenligt ordnande av den yrkesmässiga

trafiken och främjande av en sund utveckling av densamma.

Biltrafiknämnden skall hava sitt säte i Stockholm och bestå av minst fem

och högst sju ledamöter, vilka förordnas av Konungen för viss tid. Konungen

utser en av ledamöterna till ordförande samt en till ställföreträdare

för denne. För annan ledamot än ordförande förordnar Konungen ersättare.

Till ledamöter och ersättare skola utses personer med insikt eller erfarenhet

i fråga om de viktigaste trafik-, yrkes- eller näringsintressen, som be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. 3

rörås av den yrkesmässiga trafiken. En av ledamöterna bör vara lagkunnig.

Avgår ledamot eller ersättare, förordnar Konungen annan för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit utsedd.

Närmare föreskrifter angående biltrafiknämndens verksamhet meddelas

av Konungen.

Olika slag av yrkesmässig trafik och rätt till dess bedrivande.

4 §•

Med linjetrafik förstås i denna förordning yrkesmässig trafik för regelbunden

befordran av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan

vissa orter under sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga om

automobilens utnyttjande icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter

gemensamt.

Yrkesmässig trafik, som icke är att hänföra till linjetrafik, benämnes

be ställning strafik.

5 §•

Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd (trafiktillstånd).

Tillstånd till bedrivande av linjetrafik å vägsträcka, som är belägen i mer

än ett län, eller mellan orter inom skilda län eller att i beställningstrafik

för godsbefordran använda lastautomobil med en lastförmåga överstigande

3,500 kilogram eller att till viss lastautomobil koppla sådan släpvagn,

vars högsta lastförmåga, tillsammans med automobilens, överstiger

4,000 kilogram, meddelas av biltrafiknämnden.

Tillstånd till beställningstrafik för personbefordran med stationsort i stad

meddelas av polismyndigheten i staden.

I övriga fall meddelas trafiktillstånd av länsstyrelse i det län, varest linjetrafik

skall äga rum eller stationsort för beställningstrafik skall förläggas.

Vad i denna förordning stadgas angående trafiktillstånd skall i tillämpliga

delar gälla jämväl beträffande tillstånd till ökning av det antal automobiler,

med vilket yrkesmässig trafik må av tillståndshavare bedrivas, eller lill

insättande av släpfordon i sådan trafik eller till sådant utbyte av automobil

eller släpfordon, som medför höjning av den största last eller det största antal

passagerare, som enligt meddelat tillstånd må befordras med fordon i

trafiken.

Om ansökningsförfarandet.

7 §•

1 morn. Vid ansökan örn trafiktillstånd skola fogas handlingar, som äro

ägnade att bestyrka sökandens lämplighet såsom utövare av det slag av yr
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

kesmässig trafik, ansökningen avser, ävensom, där ej fråga är om linjetrafik

för personbefordran, uppgift om typ och antal av de automobiler och släpfordon,

som äro avsedda att användas i trafiken, med angivande av den

största last eller det högsta antal personer, som skall kunna nied varje automobil

eller släpfordon befordras.

Vid ansökan skall fogas styrkt avskrift av densamma, så ock av de handlingar,

som därtill höra. Vad sålunda är stadgat äger dock ej tillämpning

å handlingar av vidlyftigare beskaffenhet.

2 mom. Ansökan om tillstånd till linjetrafik skall, utöver vad i 1 mom.

angives, innehålla uppgifter örn linjesträckning eller om de orter, mellan

vilka trafiken skall bedrivas, samt huruvida trafiken skall omfatta persontrafik

eller godstrafik eller bådadera, ävensom uppgifter om den taxa samt,

i förekommande fall, den turlista för befordringen, som önskas fastställd,

och om huru trafiken i övrigt skall anordnas och bedrivas.

3 mom. Ansökan örn tillstånd till beställningstrafik skall tillika innehålla

uppgift om stationsort.

8 §•

över ansökan om sådant tillstånd till linjetrafik, som det tillkommer

länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen ej mindre höra vederbörande

polismyndighet samt trafikföretag och sammanslutningar av utövare av yrkesmässig

automobiltrafik, som beröras av den ifrågasatta trafiken, än även,

om förhållandena därtill föranleda, på lämpligt sätt lämna vederbörande vägstyrelse,

kommuner och andra, som ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig.

Avser ansökningen rätt till linjetrafik med omnibus uteslutande inom viss

stad eller inom stad med dess närmaste omgivning, skall, om ansökningen

icke sker å stadens vägnar, dylikt tillfälle alltid beredas vederbörande kommunala

förvaltningsmyndighet i staden.

Över ansökan om tillstånd till sådan linjetrafik, för vars bedrivande biltrafiknämndens

tillstånd erfordras, skall nämnden infordra yttrande av vederbörande

länsstyrelser, som hava att verkställa erforderlig utredning under

tillämpning av bestämmelserna i första stycket.

9 §•

1 mom. över ansökan örn sådant tillstånd till beställningstrafik, som det

ankommer på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten

i den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken,

avses skola hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i på

förhand bestämd tidning bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare

av yrkesmässig trafik samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå,

tillfälle att yttra sig. Kostnaderna för nämnda tillkännagivande skola gäldas

av sökanden.

Därest lokalområde kan komma att omfatta delar av flera län, skall den

länsstyrelse, som äger meddela trafiktillstånd, över ansökningen höra övriga

vederbörande länsstyrelser, vilka före yttrandes avgivande hava att verk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

5

ställa erforderlig utredning, varvid bestämmelserna i första stycket skola

äga motsvarande tillämpning.

2 mom. över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, vars beviljande

ankommer på biltrafiknämnden, skall nämnden infordra yttrande

av vederbörande länsstyrelse och skola därvid i övrigt bestämmelserna i

1 mom. i tillämpliga delar gälla.

3 mom. Vad i 1 mom. är stadgat skall ock i tillämpliga delar iakttagas

beträffande behandling av ansökan om sådant trafiktillstånd, vars meddelande

ankommer på polismyndighet i stad.

10 §.

Ansökan örn trafiktillstånd må, utan hinder av vad i 8 och 9 §§ föreskrivits,

genast avslås, därest det synes uppenbart, att densamma ej bör

beviljas.

11 §.

Utan hinder av vad i 8 och 9 §§ är stadgat må infordrande av yttranden

inskränkas eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd

att i linjetrafik uteslutande befordra skolbarn och lärare till och från

skola,

att med en eljest i linjetrafik insatt omnibus eller personautomobil tillfälligt

ombesörja beställningstrafik inom visst begränsat område eller å viss

vägsträcka,

att för en tid av högst sex månader öka antalet automobiler eller insätta

släpfordon i viss trafik,

att i beställningstrafik utbyta omnibus eller personautomobil,

att utbyta lastautomobil eller släpfordon, såvitt därigenom den största

sammanlagda last, som enligt gällande trafiktillstånd må medföras å fordonen,

icke höjes till mer än två och ett halvt ton eller eljest med mer än

femton procent, eller

att jämlikt 20 § i linjetrafik för personbefordran medföra gods eller släpfordon

för godsbefordran med en högsta lastförmåga av femhundra kilogram.

Om trafiktillstånds meddelande m. m.

12 §.

Trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta trafiken finnes

behövlig samt i övrigt lämplig.

Trafiktillstånd må meddelas allenast den, som med hänsyn till erfarenhet

och vederhäftighet samt andra på frågan inverkande omständigheter befinnes

lämplig såsom utövare av yrkesmässig trafik. Där flera sökande finnas,

må tidpunkten för ansökans ingivande icke vara avgörande för företräde

dem emellan. Avser ansökan tillstånd till linjetrafik i konkurrens med

trafik, bedriven av förut bestående trafikföretag, skall, därest tillstånd meddelas

och förhållandena icke till annat föranleda, tillståndet lämnas inneha
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

vare av dylikt företag, därest denne ansökt därom och i övrigt befinnes

lämplig såsom trafikutövare.

Tillståndet skall ställas å viss fysisk eller juridisk person samt upptaga

de villkor och bestämmelser, som prövas nödiga. Tillstånd till beställningstrafik

må dock meddelas juridisk person allenast om särskilda skäl därtill

äro. Såvitt ej angår linjetrafik för personbefordran, skall tillståndet innefatta

föreskrift örn det antal automobiler, med vilket trafiken må bedrivas,

med angivande av den största last eller det högsta antal personer, som skall

kunna med varje automobil befordras. Därest förhållandena därtill föranleda,

bör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller

viss kortare tid. Beträffande linjetrafik skall, såvida ej särskilda omständigheter

till annat föranleda, föreskrivas, att trafiken skall framgå å viss vägsträcka.

13 §.

Vid meddelande av tillstånd till beställningstrafik skall bestämmas ort,

å vilken automobil, som brukas i trafiken, skall vara stationerad (stationsort).

I fråga om beställningstrafik för godsbefordran skall tillika angivas

ett lokalområde för trafiken. Lokalområde skall utgöras av län eller sammanhängande

delar av ett eller flera län.

Det ankommer på biltrafiknämnden att efter länsstyrelsernas hörande

och i övrigt erforderlig utredning indela riket i lokalområden.

Då med hänsyn till stationsortens belägenhet samt omständigheterna i

övrigt så finnes lämpligt, äger biltrafiknämnden med avvikelse från den

allmänna indelningen i lokalområden bestämma särskilt lokalområde för

viss trafikutövare eller viss grupp av trafikutövare.

Ansökan om sådant särskilt lokalområde, som i föregående stycke sägs,

skall ingivas till den myndighet, som enligt 5 § äger meddela trafiktillstånd.

Därest ansökan om trafiktillstånd, vars prövning ankommer på länsstyrelse,

ej avslås, åligger det länsstyrelsen att med eget yttrande samt den utredning

i övrigt, som kan finnas erforderlig, översända ansökan om lokalområde till

biltrafiknämnden.

14 §.

För linjetrafik bör tillståndsgivande myndighet efter nödig utredning fastställa

turlista i erforderlig omfattning.

Tillfälliga avvikelser från fastställd turlista må äga rum på grund av oförutsedda

omständigheter. Det åligger trafikutövaren att örn sådan avvikelse

göra anmälan på sätt och i den omfattning, den tillståndsbeviljande myndigheten

föreskrivit.

15 §.

Beslut, varigenom biltrafiknämnden meddelat trafiktillstånd, skall delgivas

länsstyrelse i län, inom vilket lokalområde eller linjesträckning, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27. •

avses i trafiktillståndet, är beläget, ävensom vederbörande polismyndighet

och statspolisavdelnings föreståndare.

Har länsstyrelse meddelat dylikt beslut, skall detsamma delgivas biltrafik - nämnden samt vederbörande polismyndighet och statspolisavdelnings föreståndare

inom länet. Gäller beslutet sådan beställningstrafik, för vilken

lokalområdet skall omfatta delar även av annat län, skall beslutet delgivas

jämväl länsstyrelsen i detta län samt vederbörande polismyndighet och statspolisavdelnings

föreståndare i sistnämnda län.

Av polismyndighet i stad meddelat beslut örn trafiktillstånd skall delgivas

biltrafiknämnden, länsstyrelse och statspolisavdelnings föreståndare i länet.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut

om ändring i trafiktillstånd. Om anslag av beslut, varom nu är fråga,

stadgas i 44 §.

Om trafikregister.

16 §.

Länsstyrelse skall föra förteckning dels över innehavare av tillstånd till

yrkesmässig trafik inom länet dels ock över automobiler, som äro godkända

för dylik trafik, dock såvitt angår beställningstrafik, allenast över automobiler

med stationsort inom länet.

Förteckning skall föras särskilt för linje- och särskilt för beställningstrafik

samt med uppdelning i vartdera fallet på trafik för person- och för godsbefordran.

Hos biltrafiknämnden skall föras register över trafik, som bedrives jämlikt

tillstånd meddelade av denna myndighet.

Närmare bestämmelser angående förtecknings och registers förande samt

om skyldighet för länsstyrelse att till biltrafiknämnden avlämna uppgifter

rörande förtecknings innehåll meddelas av Konungen.

Om trafiktillstånds giltighetstid m. m.

17 §.

1 mom. Där trafiktillstånd icke, på sätt i 12 § sägs, begränsas till viss

kortare tid, skall detsamma, såvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda,

meddelas att gälla tills vidare.

2 mom. Har den, som efter tillstånd bedrivit yrkesmässig trafik, avlidit

eller försatts i konkurs, må rörelsen utan särskilt tillstånd för dödsboets eller

konkursboets räkning fortsättas under en tid av högst ett ar från dödsfallet

eller första borgenärssammanträdet.

1 fall som i första stycket sägs åligger det dödsboet eller konkursboet, örn

det vill fortsätta rörelsen, att inom två månader från dödsfallet eller första

borgenärssammanträdet hos myndighet, som meddelat trafiktillståndet, anmäla

person, som antagits till föreståndare för rörelsen. Göres ej anmälan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andia lagutskottets utlåtande Nr 27.

inom föreskriven tid eller prövas den till föreståndare antagne icke vara därtill

lämplig, och har i senare fallet dödsboet eller konkursboet icke inom viss

av myndigheten fastställd tid anmält annan person, som av myndigheten

kan för ändamålet godkännas, anses trafiktillståndet hava upphört den

dag, tiden för anmälningsskyldigheten gått till ända eller beslut i frågan meddelades.

18 §.

1 mom. Tillstånd till yrkesmässig trafik må, då tillståndshavaren avlidit

eller försatts i konkurs eller då skäl eljest föreligga, överlåtas å annan efter

medgivande av den myndighet, som meddelat trafiktillståndet.

Vid ansökan örn tillståndets överförande å annan skall fogas avtal, som

kan hava upprättats rörande överlåtelsen.

Den tillståndsgivande myndigheten har att med avseende å skälen och

villkoren för överlåtelsen, lämpligheten hos den, å vilken överlåtelsen ifrågasättes,

samt omständigheterna i övrigt pröva framställningen.

2 mom. Avlider tillståndshavare, vilken bedrivit yrkesmässig trafik såsom

självständigt yrke, må den tillståndsgivande myndigheten, på framställning

av dödsboet, såsom villkor för tillstånd, som beviljas annan i stället för den

avlidne, föreskriva skyldighet för den nye tillståndshavaren att i viss omfattning

inlösa den eller de automobiler, som den avlidne eller dödsboet använt

i sin trafikrörelse. I samband med sådan föreskrift äger myndigheten jämväl

meddela erforderliga bestämmelser för reglerande av inlösningsplikten.

19 §.

Trafiktillstånd kan av myndighet, som meddelat tillstånd, återkallas eller

för viss tid indragas vid svåra eller upprepade överträdelser av bestämmelserna

i denna förordning, vid underlåtenhet att begagna tillståndet ävensom

när med hänsyn till trafikens ändamålsenliga ordnande eller eljest synnerlig

anledning därtill förekommer. Har innehavare av trafiktillstånd gjort

sig skyldig till förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse

eller indragning av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta rätta

sig utan sådan åtgärd, må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej

överklagas.

Vad i 15 § är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om beslut

om återkallelse eller indragning av trafiktillstånd. Dylika beslut ävensom

beslut om varning skola genom myndighetens försorg delgivas den,

som avses med beslutet.

Om vissa med trafiktillstånd förenade rättigheter och skyldigheter.

20 §.

Tillstånd till utövande av yrkesmässig trafik för personbefordran innebär

rätt till befordran även av passagerare åtföljande gods på sätt den tillståndsbeviljande

myndigheten äger närmare bestämma.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

9

I linjetrafik för personbefordran må jämväl, därest och i den omfattning

samma myndighet må finna skäl sådant medgiva, medföras gods för annan

än passagerare.

Utan hinder av vad nu är stadgat må, efter anmälan till den tillståndsgivande

myndigheten, i linjetrafik för personbefordran medföras gods för

postverkets räkning.

21 §.

1 mom. Beställningstrafik för personbefordran må bedrivas inom stationsorten

samt, därest och i den mån så erfordras för utförande av beställning,

som mottagits av eller delgivits automobilens förare inom stationsorten,

jämväl utom denna.

Har i anledning av sådan beställning körning avslutats utom stationsorten,

skall automobilen utan onödigt dröjsmål återföras direkt till denna ort. Under

återfärden må automobilen även utan föregående, inom stationsorten

mottagen beställning tagas i bruk för personbefordran till stationsorten eller

till ort, som under färden passeras.

Förare av automobil, använd i trafik, varom nu är fråga, må icke för att

erhålla beställning å körning uppställa eller kringföra automobilen utom

stationsorten.

2 mom. Därest det för tillgodoseende av tillfälligt behov av persontrafik

inom visst område erfordras, äger länsstyrelse medgiva, att automobil må,

utan hinder av vad ovan är stadgat, under viss tid eller vid visst tillfälle användas

inom sådant område.

Beslut, varom nu är fråga, ankommer på länsstyrelsen i det län, varest

automobilens stationsort är belägen, eller, örn automobilen är avsedd att användas

i annat län, på länsstyrelserna i de båda länen gemensamt.

22 §.

1 mom. Beställningstrafik för godsbefordran må, där ej med trafiktillstånd

förenade villkor och bestämmelser annat föranleda, bedrivas inom

lokalområdet samt, därest och i den mån så erfordras för utförande av beställning,

som mottagits av eller delgivits automobilens förare inom lokalområdet,

jämväl utom detta, dock må gods icke avhämtas utom lokalområdet

annat än för befordran till ort inom detsamma.

Har i anledning av sådan beställning körning avslutats utom lokalområdet,

må automobilen, även utan föregående inom lokalområdet mottagen

beställning, tagas i bruk för körning från det lokalområde, där körningen

avslutats, tillbaka till det lokalområde, som anvisats trafikutövaren. Tages

automobilen ej i anspråk för sådan körning, skall automobilen utan onödigt

dröjsmål återföras direkt till stationsorten.

Förare av automobil, använd i trafik, varom nu är fråga, må icke för att

erhålla beställning å körning uppställa eller kringföra automobilen utom

stationsorten.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

2 mom. För godstransport uteslutande inom viss stad må icke användas

automobil med stationsort utom staden, där ej länsstyrelse sådant medgivit.

Länsstyrelse må ock, när skäl därtill äro, förordna, att inskränkning, som

sålunda gäller i fråga örn rätt till godsbefordran inom stad, även skall tillämpas

inom annat samhälle eller beträffande visst område inom länet.

Länsstyrelses beslut om sådan inskränkning skall intagas i ortstidning.

3 mom. Vad i 21 § 2 mom. beträffande persontrafik är stadgat skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om beställningstrafik för godsbefordran.

23 §.

Innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik är skyldig att mot ersättning

enligt fastställd taxa samt under de villkor och enligt de bestämmelser

i övrigt, som innehållas i denna förordning eller med stöd av densamma

meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods å för sådan trafik

upplåtna vägar, allt under förutsättning:

a) att befordringen icke är enligt gällande författningar förbjuden,

b) att befordringen kan ske med automobil, som trafikutövaren erhållit

tillstånd att använda i yrkesmässig trafik,

c) att befordringen i övrigt icke må anses utesluten till följd av förhållande,

som tillståndshavare ej föranlett eller förmått avvärja,

d) att i beställningstrafik för godsbefordran avgift erlägges av en eller

flera beställare för hel automobillast, såvitt ej den tillståndsgivande myndigheten

annat föreskrivit,

e) att eljest giltigt skäl för vägran ej är för handen.

Myndighet, som meddelar trafiktillstånd, äger att i samband därmed närmare

angiva befordringspliktens omfattning och, där så av särskilda omständigheter

påkallas, helt eller delvis medgiva befrielse från ovan stadgad

skyldighet.

Har i beställningstrafik ersättning för hel automobillast erlagts, må icke

utan samtycke av den eller dem, som erlagt ersättningen, gods för annans

räkning samtidigt transporteras å automobilen.

24 §.

Innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik skall, därest den tillståndsbeviljande

myndigheten därom förordnat, vara skyldig att ansluta sig till

av nämnda myndighet godkänd och under myndighetens uppsikt stående

förening av utövare av yrkesmässig trafik med syfte att driva beställningskontor

eller handhava de gemensamma uppgifter i övrigt, som myndigheten

finner böra för trafikens ordnande åläggas en dylik sammanslutning.

I dylik förening må inträde icke förvägras utövare av sådan trafik, som

innefattas i föreningens uppgift.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Om automobiler i yrkesmässig trafik m. m.

25 §.

1 mom. Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan att vara

för sådan trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet, eller,

i fråga om trafik, vartill tillstånd medgivits av biltrafiknämnden, av länsstyrelse.

Då godkännande sökes, skall företes vederbörligt utdrag ur automobilregistret

eller, därest automobilen icke är registrerad, meddelas sådana

uppgifter om automobilens beskaffenhet, som enligt vad därom är stadgat

skola införas i automobilregistret, ävensom intyg av besiktningsman, att

automobilen är för trafiken lämplig. Ej heller må i yrkesmässig trafik användas

släpfordon, utan alt fordonet blivit i angiven ordning för trafiken

godkänt. Vid godkännande, som ovan sägs, skall bestämmas det högsta antal

passagerare eller den största last, som må i yrkesmässig trafik befordras

med automobilen eller släpfordonet.

För befordran av personer i yrkesmässig trafik må lastautomobil godkännas

allenast, då särskilda förhållanden därtill föranleda. Därvid skola för

trafiken påkallade anordningar å lastautomobilen godkännas av länsstyrelse

eller, i fråga örn trafik, vartill tillstånd meddelats av polismyndighet, av denna.

Tillika skall bestämmas det högsta antal passagerare, som må befordras

med fordonet.

Ej må automobil godkännas, med mindre det visas, att försäkringsplikten

fullgjorts.

Godkännande, varom ovan sägs, kan, när anledning därtill föreligger, av

vederbörande myndighet återkallas eller på viss tid indragas.

2 mom. Automobil, som användes i yrkesmässig trafik för personbefordran,

skall sist inom ett år efter närmast föregående besiktning uppvisas

för besiktningsman i det tjänstgöringsdistrikt, inom vilket automobilen har

sin hemort, för att undergå efterbesiktning. Därvid skall företes för automobilen

senast utfärdat besiktningsinstrument eller, i förekommande fall,

typintyg.

Besiktningsmannen skall senast inom två dagar från besiktningens avslutande

utfärda och tillhandahålla automobilens ägare bevis om att besiktningen

verkställts.

Befinnes vid besiktningen automobilen icke vara i föreskrivet och lämpligt

skick och varder den påtalade bristfälligheten ej inom av besiktningsmannen

föreskriven lid avhjälpt, skall besiktningsmannen göra skriftlig anmälan

därom hos länsstyrelsen i det län, där automobilen har sin hemort.

Angående skyldighet att för registrering anmäla den verkställda efterbesiktningen

är stadgat i motorfordonsförordningen.

Har trafiktillståndet meddelats av annan myndighet än länsstyrelsen i

det län, där automobilen har sin hemort, skall automobilens ägare så snart

ske kan och sist inom fjorton dagar från det besiktningen avslutats till dylik

myndighet insända bevis örn att besiktningen verkställts.

De befogenheter, som jämlikt motorfordonsförordningen tillkomma läns
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

styrelse att förordna om besiktning av automobil och att meddela förbud

mot automobilens användande, tillkomma med avseende å automobil, som

användes i yrkesmässig trafik, jämväl myndighet, som meddelat trafiktillstånd.

3 mom. Örn den eller de automobiler, som äro godkända för yrkesmässig

trafik för personbefordran, så ock om härutinnan beslutade ändringar

skall länsstyrelse eller annan myndighet, som i dylikt ärende meddelat beslut,

lämna vederbörande besiktningsman underrättelse.

4 mom. Där så finnes påkallat, äger länsstyrelse föreskriva, att omnibus

skall vara försedd med förbandslåda av modell, som fastställts av medicinalstyrelsen.

5 mom. Automobil, som användes i beställningstrafik för personbefordran,

skall, där ej myndighet, som meddelat trafiktillståndet, på grund av särskilda

skäl annorlunda föreskrivit, vara försedd med av myndigheten godkänd,

lätt avläsbar taxameter.

Vad sålunda är stadgat skall dock icke, där ej vederbörande myndighet

annorlunda förordnat, tillämpas på omnibus, som med vederbörligt tillstånd

användes i beställningstrafik.

26 §.

Angående särskild beteckning å automobil, som användes i yrkesmässig

trafik, ävensom angående tillhandahållande och återkallande av eller kontroll

över för ändamålet använda beteckningsmärken meddelas närmare bestämmelser

av Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar.

Om förare av automobil i yrkesmässig trafik.

27 §.

1 mom. Ej må någon tjänstgöra som förare av automobil i yrkesmässig

trafik utan att därtill hava erhållit särskilt tillstånd (trafikkort).

Trafikkort berättigar icke till förande av omnibus i yrkesmässig trafik,

där ej å trafikkortet uttryckligt medgivande härtill lämnats.

2 mom. Trafikkort må ej utfärdas för annan än den, som innehar gällande

körkort för automobil och uppnått tjuguett års ålder samt i övrigt efter

prövning av besiktningsman befinnes lämplig såsom förare i yrkesmässig

trafik.

3 mom. För erhållande av trafikkort har förare att till den länsstyrelse,

som för honom utfärdat körkort, insända ansökan därom samt därvid foga

de handlingar, som han till styrkande av sin kompetens och lämplighet vill

i ärendet åberopa.

Trafikkort, vartill formulär fastställes av Konungen, gäller för trafik inom

hela riket.

Vad i motorfordonsförordningen stadgas om utfärdande av duplettkörkort

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

skall äga motsvarande tillämpning beträffande utfärdande av duplettrafikkort.

4 mom. över utfärdade trafikkort skall länsstyrelse antingen föra särskild

förteckning eller göra anteckning i den liggare eller det kortregister,

som, enligt vad särskilt är stadgat, skall förås över utfärdade körkort; och

skall därvid för varje trafikkort antecknas nummer å trafikkortel samt dag

för dess utfärdande.

5 mom. Länsstyrelse, som utfärdat trafikkort, må, när anledning därtill

förekommer, återkalla detsamma eller, om det kan antagas, att förare skall

utan sådan åtgärd låta rätta sig, meddela varning. Sådan varning må ej

överklagas. Beslut örn återkallelse eller varning skall genom länsstyrelsens

försorg delgivas den, som avses med beslutet. Beslut om återkallelse skall

därjämte kungöras rikets polismyndigheter.

Har återkallelse skett, åligger det föraren alt efter anmaning överlämna

trafikkortet till länsstyrelsen.

Varder, efter anförda besvär, beslut om återkallelsen upphävt, skall trafikkortet

återställas till föraren.

Beslut, varigenom trafikkort återkallats, skall antecknas i förteckning,

liggare eller kortregister, som i 4 mom. sägs.

6 mom. Om skyldighet att under trafik medföra och på tillsägelse uppvisa

trafikkort för besiktningsman eller polisman ävensom angående påföljd

för uraktlåtenhet härav skall vad angående körkort är i sådant avseende

stadgat äga motsvarande tillämpning.

28 §.

I yrkesmässig trafik tjänstgörande förares arbetstid må under tjugufyra

på varandra följande timmar icke, där ej olyckshändelse eller annan dylik

särskild omständighet, som ej kunnat förutses, annat påkallar, överskrida

elva timmar. Då tjänstgöringen ej kan på annat sätt lämpligen ordnas, må

emellertid arbetstiden utsträckas till tretton timmar, därest arbetstiden under

en tidrymd av fyrtioåtta timmar ej överskrider sammanlagt tjugutvå

timmar.

I arbetstiden skall inräknas all den tid, föraren till följd av sin tjänstgöring

tillbringar å automobil, som brukas i trafiken, så ock tid, som åtgår för

automobilens skötsel eller för på- eller avlastning av gods, vilket befordras

med automobilen, ävensom rast, som understiger trettio minuter eller under

vilken föraren icke äger frihet att avlägsna sig från automobilen.

Utan uppehåll örn minst trettio minuter i följd må ej föraren framföra automobil

under längre tid än fem timmar, såvida icke sådan särskild omständighet,

som i första stycket sägs, därtill föranleder. Vad sålunda är stadgat

skall dock icke, därest ej billrafiknämnden annat föreskrivit, äga tillämpning

å linjetrafik med omnibus eller körningar uteslutande inom stationsort.

Uppehåll örn mindre än trettio minuter räknas som körlid.

Förare skall åtnjuta minst nio sammanhängande timmar för vila under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

varje tidrymd av tjugufyra timmar räknat från början av vilken tjänstgöring

som helst, därest ej sådan särskild omständighet, som i första stycket

sägs, annat påkallar. Denna vilotid må emellertid två gånger under varje

period av sju sammanhängande dygn minskas intill sju timmar.

Då synnerliga skäl därtill föranleda, äger biltrafiknämnden i erforderlig

omfattning föreskriva ytterligare begränsning av arbetstiden samt jämväl i

övrigt medgiva avvikelse från vad ovan är stadgat.

Om taxa i yrkesmässig trafik.

29 §.

1 mom. Utövare av yrkesmässig trafik skall vara underkastad de bestämmelser

rörande taxa, som fastställas av myndighet, vilken meddelat trafiktillståndet;

dock att taxa för beställningstrafik för personbefordran med

stationsort i stad skall fastställas i den ordning, § 23 i ordningsstadgan för

rikets städer den 24 mars 1868 angiver.

2 mom. Taxa för yrkesmässig trafik skall angiva avgifter, som trafikutövaren

må äga rätt att för person- eller godsbefordran kräva (maximiavgifter).

3 mom. Myndighet, som äger fastställa taxa, må, då särskilda förhållanden

därtill föranleda, beträffande linjetrafik för person- eller godsbefordran i

stället för maximiavgifter fastställa avgifter, som skola av trafikutövare oförändrade

tillämpas (fasta avgifter).

i mom. Allmänna grunder för uppställning av taxor fastställas av biltrafiknämnden

efter länsstyrelsernas hörande.

5 mom. över förslag till sådan taxa, som det tillkommer länsstyrelse att

fastställa, bör länsstyrelsen, när förhållandena därtill föranleda, bereda trafikföretag,

innehavare av tillstånd till transportförmedling, på vilkas rörelse

den ifrågasatta taxan kan komma att inverka, sammanslutningar av utövare

av yrkesmässig trafik, som ärendet kan angå, samt representanter för

näringslivet tillfälle att yttra sig.

Därest lokalområde skall omfatta delar av flera län, skall därjämte länsstyrelse,

som äger fastställa taxa, över förslag till taxa höra övriga vederbörande

länsstyrelser.

6 mom. Innan taxa av biltrafiknämnden fastställes, skall nämnden infordra

yttrande av vederbörande länsstyrelse, som har att verkställa erforderlig

utredning under tillämpning av bestämmelserna i föregående moment.

7 mom. Är taxa för yrkesmässig trafik inom visst område fastställd,

skall, om resan börjat inom detta område men utsträckes även till annat

område, den i förstnämnda område gällande taxan fortfarande tillämpas,

där ej avtal träffas örn tillämpning av den för det andra området gällande

taxan.

8 mom. Förare av automobil i yrkesmässig trafik, för vilken taxa är

fastställd, skall under färd medhava taxan för att på begäran av trafikant

eller polisman uppvisas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

15

Om statistiska uppgifter m. m.

30 §.

Om skyldighet att i yrkesmässig trafik föra anteckningar angående förares

arbetstid ävensom angående skyldighet att för offentlig myndighet uppvisa

och under viss tid förvara dylika anteckningar meddelas bestämmelser

av Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar.

31 §.

Utövare av yrkesmässig trafik skall vara skyldig att föra transporthandlingar

och driftstatistik i enlighet med bestämmelser, som biltrafiknämnden

eller länsstyrelse, som utfärdat trafiktillstånd, må finna skäl meddela, ävensom

att till nämnda myndigheter insända sådant sammandrag av driftstatistiken

eller de uppgifter angående trafiken i övrigt, som av dem infordras.

I övrigt skola transporthandlingarna och driftstatistiken hållas tillgängliga

för granskning av nämnda myndigheter när helst så påfordras.

Allmänna grunder för uppställning av transporthandlingar och driftstatistik

fastställas av biltrafiknämnden.

Örn uthyrningsrörelse.

32 §.

1 mom. Yrkesmässig uthyrning av automobil utan att förare ställes till

förfogande må ske endast efter tillstånd av länsstyrelsen i det län, varest

rörelsen skall bedrivas.

Ansökan om tillstånd, som i första stycket sägs, skall innehålla uppgift

örn ort, å vilken rörelsen skall bedrivas, ävensom om antalet av de automobiler,

som äro avsedda att användas i rörelsen; och skola i övrigt föreskrifterna

i 7 § 1 mom. i tillämpliga delar gälla.

2 mom. över ansökan skall länsstyrelse infordra vederbörandes yttranden,

på sätt i 9 § 1 mom. närmare angives.

3 mom. Tillstånd må meddelas allenast örn rörelsen finnes behövlig och

lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma. Vad i 12 § tredje

stycket samt 17 och 18 §§ är stadgat skall i tillämpliga delar gälla i fråga

örn uthyrningsrörelse.

Tillstånd kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen återkallas

eller för viss tid indragas. Har tillståndshavaren gjort sig skyldig till

förfarande eller försummelse, som kan föranleda återkallelse eller indragning

av tillståndet, och kan det antagas, att han skall låta rätta sig utan sådan

åtgärd, må varning i stället meddelas. Sådan varning må ej överklagas.

Beslut, innefattande meddelande av tillstånd eller ändring i eller indragning

på viss lid eller återkallelse av förut meddelat tillstånd, skall genom

länsstyrelsens försorg delgivas biltrafiknämnden samt vederbörande polismyndighet

och statspolisavdelnings föreståndare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Beslut om återkallelse eller indragning av tillstånd eller om varning skall

genom den beslutande myndighetens försorg delgivas den, som avses med

beslutet.

Vad i 16 § är stadgat om skyldighet att föra förteckning över innehavare

av tillstånd till yrkesmässig trafik samt automobiler i sådan trafik skall

äga motsvarande tillämpning å uthyrningsrörelse.

4 morn. Automobil må icke användas i uthyrningsrörelse utan att vara

därför godkänd av den länsstyrelse, som meddelat tillstånd till rörelsen. Då

godkännande sökes, skall företes intyg av besiktningsman, att automobilen

är lämplig för uthyrningsrörelse, varjämte skall visas, att försäkringsplikten

fullgjorts. Vid godkännande skall bestämmas det högsta antal personer eller

den största last, som må i uthyrningsrörelse befordras med automobilen.

Godkännande kan, när anledning därtill förekommer, av länsstyrelsen

återkallas eller för viss tid indragas.

Om den eller de automobiler, som äro godkända för användning i uthyrningsrörelse,

så ock om härutinnan beslutade ändringar skall länsstyrelse

lämna vederbörande besiktningsman underrättelse.

5 morn. Automobil, som användes i uthyrningsrörelse, skall för det ändamål,

varom i 25 § 2 mom. första stycket förmäles, sist inom sex månader

efter närmast föregående besiktning uppvisas för där angiven besiktningsman.

Därvid skall företes för automobilen senast utfärdat besiktningsinstrument

eller, i förekommande fall, typintyg.

Vad i övrigt är i 25 § 2 mom. stadgat skall äga motsvarande tillämpning

i fråga örn automobil, som användes i uthyrningsrörelse.

6 mom. Automobil, som användes i uthyrningsrörelse, må icke föras av

eller tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker sig vara

innehavare av gällande körkort för automobil och hava fyllt tjuguett år.

Sådan automobil må ej heller föras av någon särskilt för detta ändamål mot

ersättning anlitad person, dock må utan hinder härav dylik person användas

vid färd genom stad eller tättbebyggt samhälle.

7 mom. Utövare av uthyrningsrörelse skall vara skyldig att föra anteckningar

över verkställda uthyrningar och angående rörelsen i övrigt i enlighet

med bestämmelser, som vederbörande länsstyrelse, som utfärdat tillståndet,

må finna skäl meddela, ävensom att till nämnda myndighet insända

sådant sammandrag av dessa anteckningar eller de uppgifter i övrigt, som

av densamma infordras.

Anteckningarna skola hållas tillgängliga för granskning av biltrafiknämnden,

vederbörande länsstyrelse eller polismyndighet när helst så påfordras.

Allmänna grunder för uppställning av sådana anteckningar fastställas av

Konungen eller den myndighet, Konungen förordnar.

Om förmedling av godstransporter med automobil.

33 §.

1 mom. Rörelse, varigenom någon yrkesmässigt åt allmänheten ombesörjer

hopsamlande eller mottagande av gods till en eller flera upplags
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

17

platser för transport med automobil eller förmedling av anbud om utförande

av godstransporter med automobil eller örn tillhandahållande av gods för

sådan transport, benämnes i denna förordning transportförmedling. Därest

genom dylik rörelse förmedlas regelbundna transporter mellan vissa orter,

må densamma, med undantag som nedan under 2 mom. angivas, drivas

endast efter tillstånd av biltrafiknämnden.

Regelbunden transport mellan två orter skall i fall, varom i denna paragraf

är fråga, anses föreligga, därest mellan dem vanligen två eller flera

transporter för kalendervecka äga rum i samma riktning.

2 mom. Vad om skyldighet att söka tillstånd är i 1 mom. stadgat skall

icke gälla beträffande

1) transportförmedling, som utövare av yrkesmässig trafik bedriver allenast

i den utsträckning, som erfordras för trafik med automobiler, som han äger

att använda i trafik;

2) anordnande av uppsamlingsplatser vid hamnar eller järnvägsstationer

för gods, som efter befordran med järnväg eller fartyg är avsett att vidarebefordras

med automobil, eller beträffande förmedling av anbud om utförande

av dylika godstransporter eller om tillhandahållande av gods därför;
3)

transportförmedling, vilken drives allenast såsom underordnad del av

handels- eller därmed jämförlig rörelse och genom vilken icke förmedlas

transporter, som i genomsnitt för kalendervecka omfatta mer än 1,000 kilogram

gods eller befraktning av mer än en automobil;

4) förmedling av godstransporter uteslutande inom stad, såvitt ej biltrafiknämnden

annorledes förordnat.

I fråga om godsbefordran uteslutande inom visst annat område än stad

eller å viss vägsträcka äger biltrafiknämnden, därest förhållandena därtill

föranleda, föreskriva, att regelbunden transport enligt denna paragraf skall

anses föreligga allenast vid större antal turer än vad i 1 mom. angivits

eller eljest förordna, att vad om transportförmedling är stadgat icke skall äga

tillämpning.

3 mom. Ansökan om tillstånd, som i 1 mom. sägs, skall innehålla uppgift

örn den eller de orter, varest rörelsen är avsedd att bedrivas, samt de

orter, till vilka regelbundna transporter skola äga rum. Ansökan skall tillika

innehålla uppgift om den taxa samt, i förekommande fall, den turlista för

befordring av gods, som önskas fastställd, och örn huru rörelsen i övrigt

skall anordnas och utövas.

Om behandling av ansökan örn tillstånd skall gälla vad örn ansökan om

linjetrafik är i 8 § sista stycket stadgat.

4 mom. Tillstånd må meddelas allenast örn rörelsen finnes behövlig och

i övrigt lämplig samt sökanden skickad att handhava densamma. Där

flera sökande finnas, må tidpunkten för ansökningens ingivande icke vara

avgörande för företräde dem emellan.

Tillstånd skall ställas å viss fysisk eller juridisk person. I samband med

meddelande av tillstånd skola angivas de orter, mellan vilka regelbundna

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 9 sami. 2 avd. Nr 27.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra laffutskottets utlåtande Nr 27.

transporter må äga rum, samt meddelas de villkor och bestämmelser i övrigt,

som prövas nödiga.

Vad i 14 och 29 §§ är stadgat ifråga om linjetrafik ävensom vad i 16, 17,

18 och 19 §§ är föreskrivet skall äga motsvarande tillämpning å transportförmedling,

som i denna paragraf sägs.

5 mom. Innehavare av tillstånd till transportförmedling skall vara skyldig

att föra driftstatistik i enlighet med bestämmelser, som biltrafiknämnden

må finna skäl meddela, ävensom att till nämnden insända sådant sammandrag

av driftstatistiken eller de uppgifter angående rörelsen i övrigt, som

av nämnden infordras.

I övrigt skall driftstatistiken hållas tillgänglig för granskning av biltrafiknämnden,

när helst så påfordras.

Föreskrifter i avseende å förordningens^efterlevnad.

34 §.

/ mom. Bedriver någon linje- eller beställningstrafik eller uthyrningsrörelse

eller transportförmedling utan att vara berättigad till drivande av sådan

trafik eller rörelse, varom fråga är,

eller bryter någon i övrigt mot föreskrifterna i 21 eller 22 §§,

straffes med dagsböter.

Är på grund av särskild bestämmelse för viss ort obehörigt utövande av

drosktrafik eller liknande rörelse belagt med ansvar, må ej sådan bestämmelse

tillämpas vid ådömande av ansvar för motsvarande förseelse enligt

detta moment.

2 mom. Bryter någon mot föreskrifterna i 25 § 2 mom. första stycket

eller 5 mom. första stycket eller i 32 § 5 mom. första punkten,

eller uraktlåter någon, som innehar tillstånd till yrkesmässig trafik, att

fullgöra skyldighet, som enligt 23 § åligger honom,

eller bryter förare mot vad i 28 § är stadgat eller mot föreskrift, som meddelats

med stöd av samma paragraf, eller använder innehavare av trafiktillstånd

förare till arbete i strid mot vad i samma paragraf eller i dylik

föreskrift är stadgat,

eller uraktlåter utövare av yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse eller

transportförmedling honom jämlikt 31 § eller 32 § 7 mom. eller 33 § 5 mom.

åliggande skyldighet,

eller åsidosättes fastställd turlista utan att möjligheten att iakttaga densamma

kan anses utesluten till följd av förhållande, som vederbörande ej

föranlett eller förmått avvärja,

eller fordras vid yrkesmässig trafik betalning i strid mot fastställd taxa,

eller åsidosättas i övrigt av vederbörande myndighet vid meddelande av

trafiktillstånd eller tillstånd till bedrivande av uthyrningsrörelse eller transportförmedling

eller eljest enligt denna förordning lämnade föreskrifter,

straffes den felande med dagsböter.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra laffutskottets utlåtande Nr 27.

19

3 mom. Brukas i yrkesmässig trafik automobil eller släpfordon, som ej

godkänts för sådan trafik,

eller brukas i uthyrningsrörelse automobil, som ej godkänts för sådan

rörelse, I

straffes den, som utövar trafiken eller rörelsen, med dagsböter.

Ägde förare vetskap därom, att godkännande, varom ovan sägs, icke lämnats,

vare jämväl han förfallen till ansvar, som nyss sagts.

4 mom. Förer någon automobil i yrkesmässig trafik eller automobil, som

förhyrts i uthyrningsrörelse, utan att vara därtill berättigad, straffes med

dagsböter.

Till enahanda ansvar gör sig ellvar förfallen, vilken såsom förare av automobil

i yrkesmässig trafik eller av förhyrd automobil anställer och brukar

den, som icke äger föra fordonet, ävensom envar, vilken eljest överlämnar

åt eller tillåter annan att föra sådan automobil utan att denne är därtill

berättigad.

35 §.

Med böter från och med tio till och med trehundra kronor straffes den,

som åsidosätter föreskrifterna i 27 § 5 mom. andra stycket eller 29 §

8 mom.

Till enahanda straff vare den förfallen, som åsidosätter föreskrifterna i

25 § 2 mom. femte stycket eller 5 mom. eller i 32 § 5 mom. andra stycket,

jämfört med förstnämnda stadgande.

36 §.

Har innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse

eller transportförmedling ådömts straff för förseelse mot denna förordning,

eller har högre rätt meddelat utslag i mål, vari underrätt ådömt

sådant straff, åligger det domstolen att inom åtta dagar från utslagets avkunnande

översända avskrift av utslaget till vederbörande tillståndsgivande

myndighet.

37 §.

De för ägare av automobil och släpfordon stadgade ansvarsbestämmelserna

skola äga tillämpning, i händelse fordonet tillhör någon, som står under

förmyndare eller annan laga målsman, å denne, samt där fordonet äges av

oskift dödsbo eller konkursbo eller av bolag, förening eller annat samfund

eller av stiftelse eller annan sådan inrättning, å den eller dem, som äga företräda

boet, samfundet eller inrättningen. I fråga om automobil eller släpfordon,

som tillhör staten eller kommun, skola nämnda ansvarsbestämmelser

gälla förarens närmaste förman. Har denne till förekommande av förseelse

mot förordningen gjort vad på honom ankommit och äger i följd av

överordnads åtgärd eller vållande förseelse likväl rum, varde den överordnade

drabbad av ansvar, som här avses.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Enahanda grunder skola tillämpas jämväl i fråga om ansvar, som enlig#

denna förordning skall ådömas innehavare av tillstånd att utöva yrkesmässig

trafik eller uthyrningsrörelse eller transportförmedling.

38 §.

Förseelse mot denna förordning skall, där ej allenast enskild målsägandes

rätt blivit därav förnärmad, åtalas av allmän åklagare, ändå att angivelse

därom ej skett.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare, eller, där sådan icke finnes, vid allmän

domstol; dock att mål, däri talan om skadestånd fores, må prövas allenast

av allmän domstol.

39 §.

Finner biltrafiknämnden, länsstyrelse eller polismyndighet anledning till

återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller trafikkort

eiler tillstånd till uthyrningsrörelse eller transportförmeding eller godkännande

eller medgivande, varom i denna förordning förmäles, skall vederbörande,

därest befogenhet i sådant avseende icke tillkommer denne, därom

göra framställning hos den myndighet, som har att besluta i ärendet.

Biltrafiknämnden äger med iakttagande av stadgad besvärstid under vederbörande

besvärsinstans’ prövning draga beslut, som av länsstyrelse eller polismyndighet

enligt denna förordning meddelats.

40 §.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Särskilda föreskrifter.

41 §.

Uttrycken automobil, personautomobil, omnibus, lastautomobil, motorcykel,

släp fordon, traktortåg och hemort användas i denna förordning i samma

bemärkelse som motsvarande beteckningar i motorfordonsförordningen.

Med polismyndighet förstås i denna förordning: för Stockholm Överståthållarämbetet,

för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga

städer magistrat eller, där magistrat ej finnes, kommunalborgmästare och för

landet polischefen i orten.

42 §.

För förrättning, som enligt denna förordning ankommer på besiktningsman,

skall erläggas avgift enligt taxa, som fastställes av Konungen.

43 §.

Ämbets- eller tjänsteman, som har att avgiva utlåtande angående frågor

om tillstånd till yrkesmässig trafik eller till rörelse, varom i 32 och 33 §§

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

21

förmärs, eller att föredraga eller till föredragning bereda eller besluta i

sådana ärenden, må ej

utöva sådan trafik eller rörelse,

eller driva handel med automobiler eller automobiltillbehör eller med

bränsle eller smörjmedel för automobiler,

eller vara kommissionär eller agent för annan, som utövar yrkesmässig

trafik eller rörelse, varom i 32 och 33 §§ sägs, eller bedriver handel med omförmälda

slag av varor, eller för försäkringsföretag, i vad detsamma meddelar

försäkringar, som hava samband med automobiltrafik,

eller vara delägare i handelsbolag eller styrelseledamot i aktiebolag eller

ekonomisk förening, som bedriver verksamhet av nu nämnt slag.

Ej heller må dylik tjänsteman, där han ej är hos myndigheten anställd

kommissionär, mot ersättning uppsätta ansökningar i ärenden av omförmälda

beskaffenhet eller biträda vid uppsättande av sådan ansökning eller

vid anskaffande av till densamma hörande handlingar.

44 §.

Emot beslut, som på grund av denna förordning meddelas av biltrafiknämnden,

länsstyrelse eller polismyndighet, må besvär anföras inom tid, som

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är

bestämd; dock gäde beslutet med nedan angivna undantag utan hinder av

besvär, intill dess annorlunda kan bliva vederbörligen förordnat.

Beslut, som innefattar trafiktillstånd eller tillstånd att bedriva uthyrningsrörelse

eller transportförmedling, vare, där ej på grund av särskilda skäl i

tillståndet annorlunda förordnats, icke gällande, förrän beslutet vunnit laga

kraft eller, där besvär däremot anförts, beslutet blivit slutligen fastställt.

Dylikt beslut skall anses hava kommit klagande till del den dag, då beslutet

tillkännagivits genom anslag i vederbörande myndighets lokal. Sådant tillkännagivande

bör ske inom fem dagar från beslutets dag.

Beslut om återkallelse eller indragning på viss tid av trafiktillstånd eller

annat tillstånd, som ovan sagts, vare ej gällande förrän den, som avses med

beslutet, därav erhållit del.

Beslut om återkallelse av trafikkort skall, där ej länsstyrelsen annorlunda

förordnat, gå i omedelbar verkställighet.

45 §.

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas av

Konungen.

Övergångsbestämmelser.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken

dag motorfordonsförordningen den 20 juni 1930 (nr 284), i vad densamma

ej dessförinnan satts ur kraft, skall upphöra att gälla. På biltrafiknämnden,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

länsstyrelser och polismyndigheter ankommande åtgärder för förordningens

tillämpning från nämnda tidpunkt skola i god tid dessförinnan vidtagas.

Mot beslut, som i anledning därav meddelats, äger vederbörande att föra

talan enligt bestämmelserna i denna förordning. Från och med ikraftträdandet

skall förordningen, under iakttagande av vad nedan är stadgat, tilllämpas

jämväl på yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse, vartill tillstånd

dessförinnan meddelats.

Vid förordningens ikraftträdande gällande tillstånd till linjetrafik skola

efter denna tidpunkt fortfarande äga giltighet. Vid samma tidpunkt gällande

tillstånd till stads- eller länstrafik skola därefter gälla såsom tillstånd

till beställningstrafik med stationsort på plats, som för detta ändamål tidigare

anvisats; åliggande det emellertid vederbörande utövare av trafik för

godsbefordran att, därest han efter förordningens ikraftträdande önskar fortsätta

sin rörelse, dessförinnan anmäla detta till vederbörande länsstyrelse för

att erhålla uppgift om lokalområde. Motsvarande anmälningsskyldighet skall,

för erhållande av närmare uppgift örn stationsort, åligga utövare av länstrafik

för personbefordran.

Gällande bestämmelser om yrkesmässig trafik med automobil innehållas

i de stadganden, vilka ännu återstå såsom gällande rätt av motorfordonsförordningen

den 20 juni 1930, nämligen §§ 23—29 a ävensom därtill anknutna

ansvars- och tillämpningsbestämmelser i nämnda förordning. I övrigt har

innehållet av 1930 års förordning ersatts av bestämmelserna i motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936.

Frågan örn reformering av omförmälda bestämmelser örn yrkesmässig

trafik har emellertid sedan länge varit aktuell och föremål för olika sedan

år 1932 pågående, av riksdagen påkallade utredningar.

På grundval av betänkanden, utarbetade av två utredningsorgan (1932 års

trafikutredning under ordförandeskap av landshövdingen A. von Sneidern

och 1936 års trafiksakkunniga under ordförandeskap av landshövdingen S.

Lubeck) framlade Kungl. Maj:t genom proposition nr 161 för 1936 års riksdag

förslag till ny författning i detta ämne.

Förslaget vann emellertid icke riksdagens gillande; i skrivelse, nr 419, anhöll

riksdagen, att Kungl. Majit ville, under beaktande av vad i utlåtande nr

54 av andra lagutskottet anförts upptaga ärendet till fortsatt beredning.

Närmast föranledde denna riksdagens hemställan, att dåvarande chefen

för kommunikationsdepartementet jämlikt erhållet bemyndigande av Kungl.

Majit tillkallade nio sakkunniga (förste vice talmannen, numera landshövdingen

Ola Jeppsson, Visby, ledamoten av riksdagens andra kammare, agronomen

friherre Arvid Louis Gerard De Geer, Hanaskog, åkeriägaren Carl

Lindberg, Varberg, dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare, numera

byråchefen Ragnar Lundqvist, Rotebro, ledamoten av riksdagens andra

kammare, ombudsmannen Johan Albert Hermansson, Norrköping, direktö
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

23

ren Percy Gustaf Waldemar Ternström, Göteborg, direktören Gösta Wilhelm

Robert Wahlstedt, Stockholm, trafikchefen Hans Erik Verner Malmquist,

Nora, samt ombudsmannen Johan Arvid Mårdh, Stockholm) för att inom

departementet biträda med utredning rörande ett ändamålsenligt ordnande

av den yrkesmässiga biltrafiken.

De sakkunniga, vilka antagit namnet 1936 års trafikutredning, hava såsom

resultat av sitt arbete överlämnat ett den 18 december 1938 dagtecknat betänkande

med förslag till förordning angående yrkesmässig biltrafik m. m.

(Statens offentliga utredningar 1938:59).

En sammanfattning av trafikutredningens förslag har lämnats å sid. 26—

29 i propositionen, vartill utskottet hänvisar.

över förslaget hava yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och sammanslutningar

förtecknade å sid. 29 i propositionen.

Det förslag, som förelädes 1936 års riksdag, avsåg, såvitt godstransporter Utskottet.

angår, att åstadkomma en på nya principer byggd organisation av den yrkesmässiga

automobiltrafiken genom uppdelning av densamma i två huvudgrupper,

närtrafik och fjärrtrafik. I motsats härtill bygger, såsom föredragande

departementschefen framhållit, det nu föreliggande förslaget i huvudsak

på hittills tillämpade principer i fråga om den yrkesmässiga trafikens

bedrivande, men har samtidigt upptagit vad som i tidigare utarbetade förslag

befunnits vara av värde och förenligt med en dylik grundläggande

synpunkt.

Förslaget är därför i huvudsak inriktat på att söka avhjälpa praktiska

olägenheter, som erfarenheten visat vara förenade med nu gällande bestämmelser,

och på att i erforderlig omfattning komplettera dessa bestämmelser.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, gör förslaget icke anspråk

på att innefatta en slutgiltig reglering av de många problem och intressekonflikter,

som förekomma på detta område. Ett fortsatt aktgivande

på utvecklingens krav och en alltjämt fortgående anpassning av lagstiftningen

därefter äro jämväl efter utskottets mening nödvändiga, även om bestämmelser

på grundval av det nu föreliggande förslaget meddelas. I detta

avseende torde kunna förväntas, att den föreslagna biltrafiknämnden, som

både genom sin sammansättning och sina i förordningen anvisade uppgifter

måste få kännedom om näringslivets och yrkesutövarnas behov på nu ifrågavarande

område, vidtager erforderliga åtgärder för att lagstiftning och rättstillämpning

skola följa och befrämja utvecklingen. På samma gång torde

också genom den statistik angående den yrkesmässiga biltrafiken och den

översikt över tillämpningen av gällande bestämmelser på ifrågavarande område,

som kommer att samlas hos biltrafiknämnden, grund att läggas för

ett mera tillförlitligt bedömande av med densamma förenade spörsmål än

hittills.

Utskottet har funnit det i propositionen framlagda förslaget i huvudsak

tillfredsställande och anser, att detsamma bör läggas till grund för nya stad
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

gander! i ämnet. Vad angår några mera betydelsefulla delar av Kungl.

Maj:ts förslag har utskottet velat uttala följande.

I likhet med departementschefen anser utskottet en större planmässighet

i meddelandet av trafiktillstånd kunna befrämjas genom en överflyttning av

prövningen av vissa mera betydelsefulla tillståndsfrågor till ett centralt organ,

statens biltrafiknämnd. I fråga om tillstånd till beställningstrafik för

godsbefordran torde för detta ändamål även vara till gagn, att antalet tillståndsbeviljande

organ, som för närvarande utgör omkring 140 — nämligen

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna samt polismyndigheterna i rikets städer

— väsentligt inskränkes, i det att antalet tillståndsmyndigheter avses för

framtiden skola uppgå till allenast 26, nämligen Överståthållarämbetet, länsstyrelserna

och biltrafiknämnden. Härigenom torde även en bättre anpassning

av tillgången på särskilt större bilar efter trafikbehoven i olika delar

av landet kunna åstadkommas än vad tidigare varit fallet.

Från allmänhetens liksom från trafikutövarnas synpunkter torde det komma

att visa sig vara till fördel, att ett flertal tidigare gällande inskränkande

bestämmelser i fråga om rätt att i beställningstrafik för godsbefordran utnyttja

bilarnas lastkapacitet enligt förslaget äro avsedda att definitivt upphävas.

I samma riktning torde även komma att verka bestämmelser, varigenom

såväl person- som lastbilar kunna för tillgodoseende av ett tillfälligt

trafikbehov under synnerligen enkla former överflyttas från ett område till

ett annat samt tillstånd till vissa slag av trafik, där så anses lämpligt, meddelas

utan föregående remiss eller efter ett förenklat remissförfarande.

Slutligen har förslaget även avsett att närmare reglera vissa för trafikutövarna

betydelsefulla frågor, beträffande vilka behovet av nya eller utförligare

bestämmelser är allmänt erkänt. Till dylika frågor äro att räkna bland

annat frågor i samband med överlåtelse av trafiktillstånd eller i samband

med tillståndshavares dödsfall eller konkurs, om rätt att bedriva uthyrningsrörelse

med automobil, att ombesörja förmedling av transporter i yrkesmässig

automobiltrafik samt om skyldighet för trafikutövare att under vissa omständigheter

ansluta sig till en av vederbörande myndighet godkänd förening

för handhavande av vissa, för trafikutövarna gemensamma angelägenheter.

Vid granskning av förslagets detaljer och de väckta motionerna har utskottet

ansett sig böra göra de uttalanden, som här nedan intagas.

2 §.

I denna paragraf meddelas föreskrifter om undantag från i förordningen

meddelade bestämmelser örn yrkesmässig trafik.

För närvarande gäller i detta avseende dels enligt § 23 i 1930 års förordning,

att de särskilda bestämmelserna angående yrkesmässig trafik icke skola

äga tillämpning, där automobil användes för transport uteslutande av mjölk,

mjölkprodukter eller slaktdjur, dels ock enligt 56 § andra stycket samma

förordning att, därest beträffande vissa andra motorfordon eller motorred
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

25

skap (än de i första stycket angivna) undantag i särskilt hänseende från

förordningen visas vara påkallat, bestämmelser härom meddelas av Konungen

eller den myndighet, Konungen därtill förordnar.

I samband med denna paragraf har utskottet till behandling upptagit följande

motioner, nämligen I: 159 av herr Johan Bernhard Johansson och herr

Frändén, II: 216 av herr Eriksson i Frägsta, I: 27 av herrar Löfvander och

Persson samt II: 58 av herrar Olsson i Kullenbergstorp och Lundgren ävensom

II: 146 av herr Svedman m. fl. Ingen av dessa motioner innefattar yrkande,

som utgör hinder för bifall till Kungl. Maj:ts förslag i nu förevarande

del. Däremot böra, därest och i den mån motionerna anses böra bifallas, de

av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna antingen genom tillägg till det i

propositionen under förevarande paragraf framlagda förslaget eller genom

särskild författning kompletteras med ytterligare undantagsbestämmelser av

i motionerna angiven omfattning.

I motionen I: 159 föreslås, att de i 2 § föreslagna undantagsbestämmelserna

måtte utvidgas till att gälla även transport av skogsprodukter från avverkningsplatsen.

I de likalydande motionerna I: 27 och II: 58, vilka väckts före avlåtandet

av Kungl. Majits nu förevarande proposition, föreslås, att transport av sockerbetor

och betmassa måtte likställas med transport av mjölk- och slaktdjur

och sålunda få utföras utan särskilt tillstånd.

I motionen 11: 216 föreslås, att bland de i 2 § punkt 2 förekommande undantagen

måtte upptagas även skolskjutsar.

I motionen II: 146, vilken motion jämväl väckts före propositionens avlåtande,

föreslås, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i gällande trafikbestämmelser,

att förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik må kunna

för län eller viss del därav genom länsstyrelses beslut sättas ur kraft, vad

beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets tjänst, under förutsättning

att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap blivit anbefalld för länet

eller orten i fråga.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för i motionerna gjorda yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna 1:27 och 11:58 har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtanden från järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen

ävensom från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län samt från

Sveriges trafikbilägares riksorganisation och Sveriges betodlares centralförening

u. p. a.

över motionen II: 146 har utskottet i förenämnda ordning inhämtat yttranden

från statens transportkommission, statens livsmedelskommission, länsstyrelserna

i Östergötlands, Gotlands, Kristianstads och Malmöhus län ävensom

av Sveriges trafikbilägares riksorganisation och riksförbundet landsbygdens

folk.

Omförmälda, av utskottet inhämtade utlåtanden ävensom däri åberopade

yttranden äro såsom bilagor fogade till detta betänkande.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utekottet. Vid bedömande av frågan om behovet av ytterligare undantagsbestämmelser

utöver vad Kungl. Maj :ts förslag innebär må till en början erinras om den

befogenhet, som enligt 22 § 3 mom. i förslaget är avsedd att tillkomma länsstyrelse.

Enligt detta stadgande äger länsstyrelse, därest det för tillgodoseende

av tillfälligt behov av godstrafik inom visst område erfordras, medgiva,

att automobil må, utan hinder av vad eljest är stadgat om skyldighet att

efter avslutad körning återföra automobil till stationsorten, under viss tid

eller vid visst tillfälle användas inom sådant område. Beslut varom nu är

fråga ankommer på länsstyrelsen i det län, varest automobilens stationsort

är belägen, eller, om automobilen är avsedd att användas i annat län, på

länsstyrelserna i de båda länen gemensamt.

Avsikten med detta stadgande — vilket i motsvarande mån gäller även persontrafik

(21 § 2 mom.) — är bland annat, att, därest ett tillfälligt stegrat

trafikbehov inom ett visst område kan tillgodoses genom ett överskott av

bilar inom angränsande eller närliggande områden, medgiva möjlighet att

temporärt överflytta detta överskott till det område, där behovet av ytterligare

trafikmedel gör sig gällande. Såvitt särskilt lastbilstrafiken angår, har

man, såsom framgår av vad i detta avseende anförts i 1936 års proposition

(sid. 77), åsyftat bland annat att exempelvis vid timmerdrivningar, vägarbeten

och större byggnadsarbeten kunna till arbetsplatsen flytta överskott av

bilar från angränsande trakter utan att under arbetssäsongen återföra dem

till stationsorten.

Vidare må erinras, att enligt 12 § i Kungl. Maj:ts förslag bör, därest förhållandena

därtill föranleda, trafiktillstånd begränsas att omfatta vissa slag

av transporter eller viss kortare tid. Även detta stadgande avser att möjliggöra

tillgodoseende av tillfälliga eller speciella trafikbehov utan intrång på

den yrkesmässiga trafiken i övrigt och torde bliva att tillämpa bland annat

i sådana fall, då tillstånd befinnes erforderligt under en begränsad säsong

eller för vissa specialtransporter.

Slutligen må erinras, att enligt 2 § andra stycket äger, därest beträffande

viss yrkesmässig trafik undantag i särskilt hänseende från förordningen visats

vara påkallat, Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar,

meddela bestämmelser härom.

Vad därefter innehållet av de särskilda motionerna angår, må med avseende

å till en början motionen 1: 159 erinras, att frågan, huruvida särskilda bestämmelser

böra meddelas för underlättande av transporter av skogsprodukter,

under senare år upprepade gånger dryftats. Närmare redogöres härför

i trafikutredningens betänkande sid. 101—-103, vartill i detta sammanhang

må hänvisas.

Av samma betänkande framgår (sid. 108), hurusom med anledning av en

av trafikutredningen till Överståthållarämbetet och länsstyrelserna gjord

förfrågan endast en länsstyrelse —■ i Norrbottens län — synes hava uttryckligen

förordat sådant undantag.

Av vad ovan anförts framgår, hurusom uppkommande behov av att under

en viss säsong eller eljest tillfälligt öka tillgången på lastautomobiler inom

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

27

ett visst område kail inom ramen av de av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna

tillgodoses såväl genom överflyttning av bilar från annat område

som genom särskilda trafiktillstånd, avseende det slag av transporter, varom

för tillfället är fråga. Att från bestämmelserna örn yrkesmässig trafik helt

undantaga transporter av skogsprodukter torde otvivelaktigt i många fall

allvarligt hota de yrkesmässiga trafikutövarnas ekonomi, som ofta nog torde

till väsentlig del vara baserad på tillgång till dylika transporter. Betecknande

är i detta avseende ett i trafikutredningens betänkande (sid. 108) anfört

yttrande av länsstyrelsen i Gävleborgs län, vari framhålles, att ett frigivande

av skogstransporterna från tillståndsprövningen åtminstone under

de i länet rådande förhållandena borde leda till ett övervägande av tillståndsprövningens

fullständiga upphävande. Även länsstyrelsen i Västernorrlands

län anser, att ett undantagande av skogsprodukter utan tvivel skulle ställa

en mycket betydande del av godstransporterna inom länet utom behovsprövningen.

På grund av ovan anförda förhållanden har utskottet funnit erfarenhet

böra till en början avvaktas angående verkningarna av de av Kungl. Majit

i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna, och i överensstämmelse

härmed har utskottet ej heller ansett motionen I: 159 böra för närvarande

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad ovan anförts beträffande det ifrågasatta undantagandet av skogsprodukter

torde i allt väsentligt kunna åberopas även beträffande det i motionerna

1: 27 och 11: 58 väckta förslaget, att transport av sockerbetor och betmassa

måtte undantagas från bestämmelserna om yrkesmässig trafik. Erinras må,

att järnvägsstyrelsen, svenska järnvägsföreningen, länsstyrelsen i Malmöhus

län och Sveriges trafikbilägares riksorganisation avstyrkt bifall till motionerna,

varjämte länsstyrelsen i Kristianstads län förklarat sig hysa stor

tvekan rörande lämpligheten av det i motionerna väckta förslaget. Å andra

sidan har Sveriges betodlares centralförening tillstyrkt bifall till motionerna,

varjämte statens livsmedelskommission ifrågasatt författningsändring i det

syfte motionerna avse.

Utskottet förutsätter emellertid, att vederbörande myndigheter utnyttja de

befogenheter, som enligt ovan anförda stadgande!! tillkomma dem för att

tillgodose näringslivets behov i omförmälda hänseende liksom också att biltrafiknämnden,

i den mån kompletterande bestämmelser för samma ändamål

kunna visa sig erforderliga, därom gör framställning till Kungl. Majit.

Örn det i rådande krissituation skulle visa sig erforderligt att redan före

ikraftträdandet av den i propositionen föreslagna förordningen äga tillgång

till bestämmelser med det i sistnämnda motioner angivna syftet, bör det ankomma

på Kungl. Majit alt meddela dylika.

Vad angår det i motionen II: 216 framförda förslaget, att skolskjutsar

måne upptagas bland de under 2 § angivna undantagen, må erinras, att enligt

Kungl. Majlis förslag (11 §) infordrande av yttranden må inskränkas

eller underlåtas, då ansökan avser tillstånd bland annat att i linjetrafik uteslutande

befordra skolbarn och lärare till och från skola.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

I propositionen redogöres å sid. 90 och 92 för de synpunkter, som i detta

avseende gjort sig gällande. Föredragande departementschefen har icke

funnit skäl vare sig att, i enlighet med vad från trafikägarehåll ifrågasatts,

meddela inskränkande bestämmelser beträffande rätten att erhålla tillstånd

till dylik trafik eller att, på sätt av skolöverstyrelsen föreslagits, meddela

särskild föreskrift att även annan än yrkesutövare må, därest fordonet vid

bilbesiktning godkänts, utföra trafik, varom nu är fråga. Genom det föreslagna

stadgandet kan, framhåller departementschefen, tillståndsförfarandet

förenklas, men hinder föreligger enligt detsamma icke för att vare sig vanlig

trafikutövare erhåller tillståndet eller att detsamma, med den begränsning,

som i detta sammanhang lämpligen synes böra ske, nämligen att tillståndet

endast skall avse nämnda slag av transporter, meddelas även annan än

den, som eljest innehar tillstånd till bedrivande av yrkesmässig trafik. Härigenom

torde enligt departementschefens mening de praktiska önskemål, som

i detta sammanhang göra sig gällande, bliva i erforderlig grad tillgodosedda.

Utskottet, som delar denna departementschefens uppfattning, till stöd för

vilken jämväl hänsyn till trafiksäkerheten kunna åberopas, har icke funnit

förevarande motion böra föranleda ändring i Kungl. Maj:ts förslag, så vitt

innehållet av 2 § angår.

Vad angår det i motionen 11: H6 väckta yrkandet, att förbudet mot utövande

av yrkesmässig trafik må kunna för län eller viss del därav genom

länsstyrelses beslut sättas ur kraft, vad beträffar utnyttjande av motorfordon

i jordbrukets tjänst, under förutsättning att mobilisering eller förstärkt

försvarsberedskap blivit anbefalld för länet eller orten i fråga, må erinras

om följande.

Såsom av statens transportkommission och statens livsmedelskommission

i avgivna yttranden över motionen framhållits, torde nu gällande bestämmelser

örn yrkesmässig trafik, i vilket avseende det nu föreliggande förslaget icke

innebär någon ändring, lämna ett icke ringa utrymme för sådan samverkan

mellan grannar, om vilken motionärerna tala och för vilken bestämmelserna

om yrkesmässig trafik förmenas innebära hinder. I det mål, som åberopas

i motionen, blev också, såsom statens livsmedelskommission erinrat,

åtalet för obehörigt utövande av yrkesmässig trafik ogillat redan i första

instans.

Behov att med hänsyn bil verksamheten inom de i motionen omförmälda

arbetsblocken meddela föreskrifter innefattande ändring i de nu gällande

eller de av Kungl. Majit föreslagna bestämmelserna angående yrkesmässig

trafik kan på grund härav icke anses ådagalagt. Till den del motionärerna

eljest avse, att bestämmelser om yrkesmässig trafik höra upphöra att gälla

vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, må erinras, att Kungl.

Maj :t, därest föreskrifter i dylikt syfte anses erforderliga, i ett krisläge torde

kunna meddela bestämmelser därom utan särskilt bemyndigande av riksdagen.

Exempel på dylika föreskrifter i ämnen, som äro nära jämförbara

med det, som avses i nu förevarande motion, föreligga i förordningen den

19 januari 1940 (nr 48) med vissa föreskrifter angående trafik med motor
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

29

fordon och släpfordon under luflskyddstillstånd (ändrad den 17 april 1940,

nr 226) samt kungörelsen den 12 april 1940 (nr 201) med föreskrift om undantag

i visst fall från gällande bestämmelser för förande av lastautomobil

i yrkesmässig trafik.

På grund härav och då det torde kunna förväntas, att Kungl. Majit, därest

behov av särskilda undantagsbestämmelser skulle visa sig erforderliga

med hänsyn till mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap inom vissa

områden, vidtager för ändamålet erforderliga åtgärder, har utskottet funnit

innehållet av motionen II: 146 icke heller i nu berörda del böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

3 §•

I 3 § av det föreliggande författningsförslaget, vilken paragraf innehåller

bestämmelser bland annat om sammansättningen av statens biltrafiknämnd,

föreskrives i detta avseende, att biltrafiknämnden skall hava sitt säte i Stockholm

och bestå av minst fem och högst sju ledamöter, vilka förordnas av

Konungen för viss tid. Konungen skall utse en av ledamöterna till ordförande

samt en till ställföreträdare för denne. För annan ledamot än ordförande

skall Konungen förordna ersättare. Till ledamöter och ersättare skola utses

personer med insikt eller erfarenhet i fråga om de viktigaste trafik-, yrkeseller

näringsintressen, som beröras av den yrkesmässiga trafiken. En av

ledamöterna bör vara lagkunnig.

Beträffande sättet för fattande av beslut inom nämnden och bedrivandet

av nämndens verksamhet i övrigt äro några bestämmelser icke meddelade i

detta sammanhang utan förutsättas komma att utfärdas av Kungl. Majit

genom instruktion för nämnden. I detta avseende har föredragande departementschefen

uttalat, att av den förordade organisationsformen icke borde

med nödvändighet följa, att nämndens beslut i ärenden, som ankomme på

dess prövning, borde bestämmas genom majoritetsbeslut. I huvudsak syntes

även i detta fall liksom inom förvaltningen i övrigt beslut böra träffas

under vanliga ämbetsmannamässiga former på ordförandens och vederbörande

föredragandes ansvar men med rätt för ledamöterna i nämnden att deltaga

i överläggningar angående besluten samt att få sina meningar, därest

de avvika från det fattade beslutet, antecknade till nämndens protokoll.

I samband med förevarande paragraf har utskottet behandlat de likalydande

motionerna I: 158 och II: 215, i vilka hemställes, att riksdagen måtte

dels besluta om sådana ändringar av § 3 i förslaget till förordning angående

yrkesmässig automobiltrafik, att antalet ledamöter i statens biltrafiknämnd

bestämmes till minst sju samt att föreskrift meddelas, att trafikanterna, i

främsta rummet näringslivet, skola hava lika stark representation i nämnden

som de där företrädda transportmedlen tillsammans, dels ock förklara, att

alla viktigare ärenden böra av biltrafiknämnden avgöras genom majoritetsbeslut.

Det torde böra nämnas, att från Sveriges trafikbilägares riksorganisation,

från åtskilliga organisationer för bedrivande huvudsakligen av fjärrgodstra
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Vtekottet.

fik samt från Stockholms handelskammare till utskottet inkommit framställningar

avseende nämndens sammansättning och sättet för fattande av

beslut inom densamma. Från trafikutövarhåll har därvid framhållits, att

antalet ledamöter icke borde lämpligen understiga sju med hänsyn till att

inom nämnden måtte bliva representerad sakkunskap för var och en av den

yrkesmässiga biltrafikens tre grupper: drosk-, lastbils- och omnibustrafik.

Tillika betonas i dessa framställningar, att nämndens mening bör fastställas

genom majoritetsbeslut. Av Stockholms handelskammare framhålles i huvudsak

samma synpunkter som i motionen och hemställes, att trafikanterna

måtte få åtminstone lika stark representation i nämnden som trafikutövarna

tillsammans samt alt för detta ändamål nämndsledamöternas antal utökas

till minst sju.

Vad till en början angår sättet för fattande av beslut inom nämnden, anser

utskottet ändamålsenligt att genom en av Kungl. Majit i sinom tid utfärdad

instruktion för nämnden uppdelning av ärendena sker på sådant sätt,

att mera betydelsefulla ärenden avgöras av nämnden in pleno genom majoritetsbeslut

under det att andra ärenden kunna hänskjutas till avgörande

i annan ordning, vare sig genom delegerade eller genom ordföranden efter

föredragning av vederbörande tjänstemän inom nämnden. Då en sådan anordning

jämväl synes vara åsyftad i Kungl. Maj:ts förslag och för varje fall

det föreliggande förslaget till författningstext icke utgör hinder för fastställande

av en dylik arbetsordning, har utskottet icke funnit motionerna I: 158

och II: 215 i denna del påkalla vidare yttrande.

I likhet med motionärerna finner utskottet, vad angår antalet ledamöter

i nämnden, angeläget, att jämväl näringslivet blir fylligt representerat inom

densamma. För detta ändamål synes erforderligt, att åtminstone till en

början, då det gäller att uppdraga principerna för nämndens fortsatta verksamhet,

antalet ledamöter icke understiger sju. Beträffande den höjning av

det av Kungl. Maj :t beräknade anslaget för biltrafiknämnden, som på grund

härav blir erforderlig, torde statsutskottet komma att avgiva yttrande.

4 §•

I propositionen behandlas under förevarande paragraf uppdelningen av den

yrkesmässiga trafiken i de båda grupperna linjetrafik och beställningstrafik,

varvid tillika linjetrafikens begrepp närmare bestämmes. Enligt förslaget

skulle med linjetrafik förstås yrkesmässig trafik för regelbunden befordran

av passagerare eller gods å viss vägsträcka eller mellan vissa orter under

sådana omständigheter att bestämmanderätt i fråga örn automobilens utnyttjande

icke tillkommer viss trafikant eller vissa trafikanter gemensamt.

I vissa till utskottet ingivna framställningar hava uttalats farhågor för att

en dylik bestämning skulle i den praktiska tillämpningen framkalla svårigheter.

Å ena sidan har därvid av representanter för fjärrtrafikutövare framhållits,

att stadgandet i fråga skulle kunna lägga hinder i vägen för att auto
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

31

mobilens möjligheter utnyttjades lika smidigt som hittills. Utgående från att

trafik i större utsträckning än tidigare skulle bliva att inbegripa under det sålunda

angivna linjetrafikbegreppet, har man därvid tillika hemställt, att de

trafikutövare, som i en lång följd av år bedrivit regelbunden godsbefordran

med lastbil med stöd av dem tilldelade rättigheter till stads- eller länstrafik,

måtte genom en särskild övergångsbestämmelse erhålla rätt att fortsätta

näringsutövningen även under den nya definitionen av linjetrafikbegreppet.

Å andra sidan har av Svenska järnvägsföreningen framhållits, att den föreslagna

formuleringen skulle lämna större möjligheter att kringgå linjetrafikbegreppet

än nu gällande bestämmelser genom att trafikantgrupper, huru lösligt

som helst sammansatta, skulle kunna påstå sig utöva bestämmanderätt

över automobilen.

Den i förslaget uppdragna gränslinjen mellan linje- och beställningstrafik,

nämligen att i beställningstrafik förfoganderätten över automobilen övergår

till beställaren men i linjetrafik förblir hos trafikutövaren, torde närmast

avse att tydliggöra, men däremot icke att vare sig inskränka eller utvidga

innehållet av nu gällande definition. Att förfaranden, som uppenbart

åsyfta kringgående av bestämmelserna om linjetrafik, skulle komma att godtagas

av domstolarna, synes icke heller antagligt. Utskottet har därför icke

funnit anledning till erinran mot förslaget i denna del.

5 §•

Utskottet har intet att erinra mot det sätt, på vilket tillståndsgivningen

enligt denna paragraf uppdelas mellan biltrafiknämnden och andra myndigheter.

Då det emellertid ej kan vara lämpligt, att nämnden i för stor

utsträckning övertager tillståndsgivningen i vad denna rör den rena lokaltrafiken,

vill utskottet uttala, att örn den pågående övergången från lättare

till tyngre vagnar inom sådan trafik fortsättes, det torde bliva nödvändigt

att inom en nära framtid höja den föreslagna gränsen för lastförmåga

från 3,500 respektive 4,000 kilogram till exempelvis 4,000 respektive

4,500 kilogram.

11 §•

Mot innehållet av 11 §, som avser att i vissa fall bereda möjlighet till ett

förenklat tillståndsförfarande, är från utskottets sida i sak intet att erinra.

Beträffande formuleringen av det först åsyftade fallet av undantagsbestämmelser,

nämligen då ansökan avser tillstånd att »i linjetrafik» uteslutande

befordra skolbarn och lärare till och från skola, anser emellertid utskottet,

att de citerade orden böra utgå, då det nämligen kan anses tveksamt, huruvida

transporter av nyss angivna slag alltid äro att hänföra till linjetrafik.

U iskotta.

Utskottet.

U tslcottet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

17 och 18 §§.

Under 17 § 1 mom. fastslås, att trafiktillstånd skall, därest detsamma icke,

på sätt i 12 § sägs, begränsas till viss kortare tid, meddelas att gälla tillsvidare,

såvitt ej särskilda omständigheter till annat föranleda.

17 § 2 mom. samt 18 § 1 och 2 mom. behandla följande spörsmål, nämligen
a)

frågan huruvida och i vad mån överlåtelse av trafiktillstånd genom frivilligt

avtal bör medgivas,

b) frågan om rätt för dödsbodelägare efter avliden trafikutövare att övertaga

utövningen av den avlidnes rörelse,

c) motsvarande spörsmål örn konkursbos rätt, därest tillståndshavaren

försatts i konkurs,

d) frågan huruvida genom särskilda författningsbestämmelser bör fastställas

befogenhet för tillståndsbeviljande myndighet att ålägga den, som i

stället för en avliden utövare av yrkesmässig trafik erhåller dennes trafiktillstånd,

skyldighet att under vissa förutsättningar inlösa automobiler, som den

avlidne eller hans dödsbo använt i yrkesmässig trafik.

Utarbetandet av de i propositionen i dessa avseenden föreslagna bestämmelserna

har föregåtts av en omfattande utredning, verkställd såväl av 1936

års trafikutredning som av för ändamålet särskilt tillkallade sakkunniga

(1938 års trafiksakkunniga). Beträffande innehållet av denna utredning må

hänvisas till propositionen (sid. 105—134).

I huvudsak innebära de föreslagna bestämmelserna följande.

Beträffande den under a) omförmälda frågan fastslås genom den föreslagna

lydelsen av 18 § 1 mom. i huvudsak, dels att överlåtelse av trafiktillstånd

icke må ske utan medgivande av den myndighet, som meddelat tillståndet,

dels skyldighet för sökanden att vid ansökan om tillståndets överförande

förete avtal, som kan hava upprättats rörande överlåtelsen, dels ock

de omständigheter, som av myndigheten böra tagas i övervägande vid prövning

av dylik ansökan.

Med avseende å det under b) omförmälda spörsmålet innebär den i 17 § 2

mom. i detta avseende föreslagna bestämmelsen icke annat ställningstagande,

än att rätt fastställes för dödsboet att under förutsättning av viss anmälningsskyldighet

utan särskilt tillstånd fortsätta rörelsen under en tid av högst

ett år från dödsfallet. Prövningen av huvudfrågan, nämligen huruvida dödsboet

även efter nämnda tids utgång skall få fortsätta rörelsen, förutsättes

skola äga rum på grundval av den ansökan, som dödsboet kan komma att i

sådant syfte göra under loppet av nämnda år, och böra ske med hänsyn till

omständigheterna i varje särskilt fall. För egen del har departementschefen

uttalat, att han principiellt finner arvsrätt till rättigheter av förevarande slag

icke kunna erkännas. Detta finge givetvis icke föranleda, att icke sterbhusdelägare

framför annan sökande kunde ifrågakomma till erhållande av den

avlidnes trafiktillstånd, därest han härför befunnes mest lämplig.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

33

Motsvarande bestämmelse som ifråga örn dödsbo föreslås i 17 § 2 mom.

gälla även beträffande den under c) omförmälda frågan om konkursbos rätt

att bedriva rörelse, därest trafikutövaren försatts i konkurs.

Beträffande det under d) omförmälda spörsmålet hava 1938 års trafiksakkunniga

såsom sin mening uttalat, att förutsättning för närvarande icke

finnes för införande i hela riket av inlösningsplikt, samt framlagt förslag till

bestämmelser, genom vilka fastställes principiell befogenhet för tillståndsgivande

myndighet att under vissa omständigheter föreskriva sådan inlösningsplikt,

varom nu är fråga. I anslutning härtill hava de sakkunniga vidare

föreslagit utförliga bestämmelser för ett närmare reglerande av vissa

med ett inlösningsförfarande förenade spörsmål. Departementschefen har

ansett detta problem ännu icke moget för lösning genom föreskrifter av det

detaljerade innehåll, som de sakkunnigas förslag innebär. Då emellertid

enligt de sakkunnigas uppfattning det måste anses ovisst, huruvida den tillståndsbeviljande

myndigheten utan uttryckligt stöd i författningen äger befogenhet

att i samband med beviljande av trafiktillstånd föreskriva dylik

inlösningsplikt, har departementschefen genom det i 18 § 2 mom. föreslagna

stadgandet velat meddela erforderlig bestämmelse för sådant ändamål.

I samband med behandlingen av förevarande paragrafer har utskottet förehaft

motionen II: 24-2, vari hemställes,

dels att 18 § måtte erhålla följande lydelse:

»Tillstånd till ---— trafiktillståndet.

Vid ansökan ---— överlåtelsen.

Den tillståndsgivande -— — — framställningen. Företrädesrätt till erhållande

av tillstånd bör dock medgivas tillståndshavares änka, som för sin försörjning

är beroende av verksamhetens fortsatta bedrivande, samt avliden

tillståndshavares son, vilken arbetar i företaget.»,

dels ock att i övrigt i motionen framförda synpunkter beaktas i motiveringen.

I motiveringen till motionen, som huvudsakligen behandlar de under b)

och d) avsedda spörsmålen samt därom meddelade bestämmelser i 17 §

2 mom. och 18 § 1 och 2 inom., framhålles huvudsakligen följande. Även om

den i 18 § 1 mom. föreslagna bestämmelsen medgåve möjlighet, att ett avtal

om överförande av trafiktillstånd å annan kunde innehålla bestämmelser

både om inlösen av alla befintliga inventarier, som tillhörde rörelsen, och

om ersättning för good-will, så uteslöte dess formulering icke heller en fortsatt

och utbredd tillämpning av den praxis, som 1935 införts av Överståthållarämbetet

och som hittills upptagits av tre andra tillståndsgivande myndigheter,

innebärande att änkor efter avliden trafikutövare medgåves rätt att

fortsätta rörelsen endast under tre år från tillståndshavarens död samt annan

sterbhusdelägare endast under sex månader från samma tidpunkt. En dylik

ordning vore enligt motionärernas mening synnerligen olycklig. Enligt deras

uppfattning måste författningen giva ett vidare skydd åt redan bestående

trafikföretag, varigenom större ekonomisk trygghet skulle skapas icke endast

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 aud. Nr 27. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

för de efterlevande till en avliden trafiktillståndshavare utan även för de i

hans företag anställda. De bestämmelser, som i 18 § 2 mom. föreslagits i

syfte att giva sterbliusdelägarna efter avliden trafikrättighetshavare en möjlighet

att erhålla åtminstone någon del av det i rörelsen investerade kapitalet

tillbaka, vore i realiteten tämligen värdelösa. De inskränkte inlösningsplikten

till skyldighet att »i viss omfattning» inlösa den eller de automobiler, som

den avlidne eller dödsboet använt i sin trafikrörelse, men omfattade icke i

övrigt erforderliga inventarier. Ej heller möjliggjorde de ersättning för goodwill.

Beträffande innehållet av nu ifrågavarande bestämmelser har utskottet

fått mottaga framställningar från Sveriges trafikbilägares riksorganisation,

Svenska droskbilägareförbundet, Stockholms droskägareförening u. p. a.,

Stockholms automobilförares fackförening och Fredrika Bremerförbundet.

Av Svenska droskbilägareförbundet, Stockholms droskägareförening och

Fredrika Bremerförbundet anföras synpunkter, vilka huvudsakligen sammanfalla

med vad i ovannämnda motion anförts. Sveriges trafikbilägares riksorganisation

anser, att den i 18 § 1 mom. föreslagna bestämmelsen är i

princip tillfredsställande, men anser det önskvärt, att i någon form uttryckes,

att avliden trafikutövares änka eller annan anhörig, som haft sin försörjning

av trafikrörelsen, tillerkännes företrädesrätt till övertagande av trafiktillståndet.

Av Stockholms automobilförares fackförening hemställes om avslag å

motionen och bifall till Kungl. Maj:ts proposition.

I likhet med departementschefen finner utskottet de bestämmelser, som

kunna ifrågakomma beträffande de under a)—c) avsedda spörsmålen, böra

snarare angiva förutsättningarna för än resultatet av en prövning. Huruvida

en för något av omförmälda ändamål gjord ansökan bör bifallas, synes

med andra ord böra avgöras med hänsyn till omständigheterna i det särskilda

fallet och icke genom en författningsbestämmelse. Allt för många

intressen kräva i dylikt sammanhang beaktande för att generell företrädesrätt

skulle kunna fastslås för något av dem.

Vad särskilt angår frågan om rätt för änka eller annan sterbhusdelägare

efter avliden trafikutövare att övertaga dennes trafiktillstånd, måste enligt

utskottets mening i princip fasthållas vid den av departementschefen intagna

ståndpunkten, nämligen att rättigheten i och för sig med hänsyn till sin

offentligrättsliga karaktär icke kan utgöra föremål för arvsrätt. Ett motsatt

förfarande skulle — såsom framhållits i departementschefens anförande till

statsrådsprotokollet den 14 oktober 1938 — innebära icke allenast, att det

allmännas intressen obehörigen skötes åt sidan för privata sådana, utan även

att en viss företagargrupps särskilda intressen skulle komma att tillgodoses

på bekostnad av andra enskilda intressen, vilka i icke mindre grad förtjäna

beaktande, då nämligen rättigheten till bedrivande av yrkesmässig

trafik skulle, örn trafiktillståndet ansåges vara föremål för arvsrätt, stanna

såsom ett ärftligt privilegium inom nämnda företagargrupp, under det att

de, vilka icke fötts inom densamma, endast i undantagsfall skulle kunna

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

35

erhålla rätt till bedrivande av detta yrke. Avgörandet av frågan, huruvida

sterbhusdelägare bör tillerkännas rätt att övertaga en avliden trafikutövares

tillstånd, synes på grund härav böra bero icke allenast på hänsyn till personliga

förhållanden utan böra ske under beaktande av huruvida och i vad

mån en dylik överlåtelse är förenlig med de offentligrättsliga intressen, som

tillståndsgivningen är avsedd att tillvarataga.

Såvitt utskottet kunnat finna, hava genom de i propositionen föreslagna

bestämmelserna sterbhusdelägarnas intressen tillvaratagits så långt det är

förenligt med andra intressen, som i detta sammanhang kräva beaktande.

De föreslagna bestämmelserna utgöra icke något hinder för att de tillståndsgivande

myndigheterna kunna, i den mån objektiva skäl befinnas föranleda

därtill, låta tillståndet överflyttas på änka eller annan sterbhusdelägare.

Längre torde det knappast vara möjligt att i lagstiftningsväg sträcka sig;

frågan i vilken omfattning den sålunda medgivna möjligheten bör komma

till användning synes böra tillhöra rättstillämpningen och icke komma till

avgörande i detta sammanhang.

Av det anförda följer, att utskottet icke funnit sig kunna förorda någon

sådan generell företrädesrätt till erhållande av tillstånd för tillståndshavares

änka eller son, som avses i motionen II: 242. Det må anmärkas, att meddelande

av trafiktillstånd för änka skulle enligt det i motionen framlagda författningsförslaget

göras beroende av försörjningsbehovet, något som måste

anses främmande för eljest tillämpade principer i fråga om beviljande av

tillstånd till yrkesmässig trafik.

Den ovan under d) avsedda frågan är avsedd att regleras genom det under

18 § 2 mom. föreslagna stadgandet. Enligt motionärernas hemställan skulle

detta moment strykas ur författningen. Utskottet kan emellertid icke finna

annat än att detsamma måste med hänsyn till sterbhusdelägarnas intressen,

vilka motionärerna avse att tillvarataga, innebära en förmån. Enligt detsamma

kan den tillståndsgivande myndigheten på framställning av sterbhusdelägarna

ålägga tillståndshavare, som erhållit avliden trafikutövares

trafiktillstånd, skyldighet att inlösa den eller de automobiler — vartill torde

böra räknas även erforderliga reservdelar och tillbehör — som den avlidne

eller dödsboet använt i sin trafikrörelse. Avgörandet av frågan, huruvida

åläggandet av en sådan lösningsskyldighet skall påkallas, ankommer

sålunda på dödsboet; önskar detsamma icke begagna sig därav, kan det uraktlåta

sådan framställning; om åter det finner åläggandet av en dylik lösningsskyldighet

önskvärt, så innebär stadgandet i fråga ett stöd för den tillståndsgivande

myndigheten att föreskriva sådan, därest så finnes påkallat.

Med hänsyn härtill måste enligt utskottets mening sterbhusdelägarnas intressen

mera gagnas genom införandet av en sådan bestämmelse, som föreslagits

under 18 § 2 morn., än genom strykandet av densamma.

21 §.

I de av trafikutredningen under 21 § föreslagna bestämmelserna angående

bedrivande av beställningstrafik för personbefordran hade icke upptagits

Utslcotlet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

någon motsvarighet till den i fråga om bedrivande av beställningstrafik för

godsbefordran under 22 § 2 mom. meddelade bestämmelsen, att för godstransport

uteslutande inom viss stad icke må användas automobil med stationsort

utom staden, där ej länsstyrelse sådant medgivit, samt att länsstyrelse

kan, när skäl därtill äro, förordna, att inskränkning, som sålunda

gäller i fråga om rätt till godsbefordran inom stad, även skall tillämpas inom

annat samhälle eller beträffande visst område inom länet.

Anledningen till att ett stadgande av dylik innebörd av trafikutredningen

ansågs kunna undvaras i fråga örn beställningstrafik för personbefordran

var tydligen, att enligt de i utredningens förslag under 29 § upptagna bestämmelserna

fasta taxor skulle kunna föreskrivas bland annat beträffande

beställningstrafik för personbefordran.

I propositionen (29 § 3 mom.) har möjligheten att fastställa fasta taxor

inskränkts till att gälla allenast linjetrafik för person- eller godsbefordran;

i beställningstrafik för personbefordran skola sålunda enligt propositionen

taxorna alltjämt hava karaktär av maximitaxor.

Med hänsyn till sistnämnda förhållande måste enligt utskottets mening

ifrågasättas, huruvida icke en obegränsad rätt för utövare av beställningstrafik

för personbefordran med stationsort utom stad att upptaga beställning

på körningar även uteslutande inom viss stad skulle kunna giva upphov

till en illojal konkurrens med trafikutövare med stationsort inom angränsande

stad exempelvis genom medgivande av fri framkörning i förening

med lägre taxeavgifter än de av trafikutövarna inom staden tillämpade.

Motsvarande synes också kunna inträffa med avseende på trafikutövare i

närheten av andra med städer jämförliga samhällen.

På grund av vad sålunda anförts anser utskottet, att i 21 § bör med avseende

å beställningstrafik för personbefordran upptagas motsvarande bestämmelse,

som i 22 § 2 mom. meddelats i fråga om beställningstrafik för

godsbefordran.

22 §.

Bestämmelser om rätt för innehavare av tillstånd till stads- eller länstrafik

för godsbefordran att utföra transporter innehållas för närvarande i 25 §

3—5 mom. i 1930 års motorfordonsförordning. Vissa däri stadgade inskränkningar

i fråga örn rätt att hämta gods utom trafikområdet hava emellertid

genom en förordning den 31 oktober 1939 (nr 768) förklarats skola tillsvidare

icke äga tillämpning.

De föreskrifter, som i detta sammanhang föreslås under 22 § 1 morn., innebära

i stort sett, att varje körning är tillåten, som i någon form tillgodoser

lokalområdets trafikbehov genom att körningen äger rum vare sig helt inom

eller till eller från lokalområdet. Däremot får transport, som till hela sin

sträckning är förlagd utom lokalområdet, enligt 1 mom. icke äga rum.

Under 2 mom. förklaras, att för godstransport uteslutande inom viss stad

icke må användas automobil med stationsort utom staden, där ej länsstyrelse

sådant medgivit, varjämte medgives befogenhet för länsstyrelse att, när skäl

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

37

därtill äro, förordna, att inskränkning, som sålunda gäller i fråga om rätt till

godsbefordran inom stad, även skall tillämpas inom annat samhälle eller beträffande

visst område inom länet.

Slutligen föreskrives i 3 morn., att vad i 21 § 2 mom. beträffande persontrafik

är stadgat (i fråga om rätt till överflyttning av bil från ett område till

ett annat för tillgodoseende av ett tillfälligt trafikbehov) skall äga motsvarande

tillämpning i fråga örn beställningstrafik för godsbefordran.

I samband med nu förevarande paragraf har departementschefen erinrat

om de genom ovan omförmälda förordning den 31 oktober 1939 (nr 768)

meddelade föreskrifterna. Departementschefen har härvid framhållit, att han

med hänsyn till nu rådande förhållanden anser att, därest vid tidpunkten

för ikraftträdandet av denna förordning skäl alltjämt föreligger för medgivande

av hämtningsrätt m. m. i den vidsträckta omfattning, nu provisoriskt

gällande bestämmelser innebära, frågan om meddelande av nya provisoriska

bestämmelser i dylikt syfte böra upptagas till prövning.

Utskottet, som delar departementschefens nyss angivna uppfattning, har

icke funnit anledning till erinran mot innehållet av förevarande paragraf.

24 §.

I 24 § stadgas skyldighet för innehavare av tillstånd till yrkesmässig trafik

att, därest den tillståndsbeviljande myndigheten därom förordnat, ansluta

sig till av nämnda myndighet godkänd och under myndighetens uppsikt

stående förening av utövare av yrkesmässig trafik med syfte att driva

beställningskontor eller handhava de gemensamma uppgifter i övrigt, som

myndigheten finner böra för trafikens ordnande åläggas en dylik sammanslutning.

I samband därmed föreskrives, att inträde i dylik förening icke

må förvägras utövare av sådan trafik, som innefattas i föreningens uppgift.

Såsom framgår av den redogörelse för i ärendet avgivna yttranden, som

lämnats i propositionen (sid. 158—159), hava åtskilliga erinringar mot innehållet

av motsvarande i trafikutredningens förslag upptagna stadgande förekommit.

Jämväl utskottet har fått mottaga vissa framställningar, i vilka

framställts erinringar av i huvudsak samma innehåll sorn tidigare. Vissa

organ, representerande fjärrtrafikutövare, hava hemställt, att de i 24 § meddelade

bestämmelserna icke måtte äga tillämpning på bilar sysselsatta i

långgående trafik och transportförmedlingsverksamhet, enär dylik trafik

redan bedreves under väl ordnade former. Två åkeriföreningar i Stockholm

hava anhållit, att obligatorisk anslutning till förening av nu ifrågavarande

slag icke måtte föreskrivas i fråga om exempelvis sådana åkeriföretag, som

äro att hänföra till expressinnehavare samt varuforslarc. Till stöd härför

anföres bland annat, att dylika företag i regel redan äro anslutna till på frivillighetens

väg bildade föreningar med beställningskontor och att de dessutom

ofta nog hava upparbetat en egen kundkrets, vars önskemål och behov

rörande transporternas utförande de äro i stånd att tillgodose bättre än vad

ett allmänt orderkontor för samtliga lastbilstrafikutövare på en viss ort skulle

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

kunna göra. För varje fall bestrida nämnda åkeriföreningar skyldighet att

till upprätthållande av en gemensam organisation vidkännas utgifter utöver

vad som fordras för bestridande av sådana kostnader, som äro till nytta

för samtliga medlemmar. Slutligen har Stockholms handelskammare åberopat

de synpunkter, som av densamma tidigare anförts och som finnas refererade

i propositionen.

I anledning av ovan omförmälda, till utskottet ingivna framställningar

må erinras örn att departementschefen med avseende å sättet för tillämpningen

av de nu ifrågasatta bestämmelserna uttalat bland annat följande.

Om jag---ansett mig böra i förordningen upptaga trafikutredningens

nu ifrågavarande förslag, så förutsätter jag dock, i likhet med utredningen,

att den befogenhet, som genom ifrågavarande bestämmelse tillägges vederbörande

myndighet, användes med största urskillning och endast i den mån,

det med hänsyn till allmänhetens intresse befinnes påkallat och en ur denna

synpunkt tillfredsställande organisation icke kan åstadkommas på frivillighetens

väg. Huvudsakligen torde på grund härav bestämmelsen komma att

tillämpas i fråga om drosktrafik och viss linjetrafik i städer och jämförliga

samhällen, under det att för annan trafik, särskilt på landsbygden,

större frihet bör kunna råda. På sätt tidigare framhållits, bör myndighets

beslut av nu ifrågavarande slag avse anslutning endast till av myndigheten

godkänd och under dess uppsikt stående förening. Innan sådant godkännande

meddelas, torde föreningens stadgar böra av myndigheten

granskas samt, där så finnes påkallat, utredning ske om arten av föreningens

verksamhet. För beslut om godkännande torde bland annat böra förutsättas,

att föreningen icke av sina medlemmar kräver större ekonomiska

prestanda än som erfordras för organiserandet av trafikutövningen, och den

uppsikt, som myndigheten har att ägna föreningens verksamhet, torde böra

avse bland annat att kontrollera samma förhållande.

I likhet med trafikutredningen förutsätter jag, att sådana särskilda grupper

av trafikutövare, vilkas rörelse icke är att jämställa med övriga i en viss

organisation inordnade trafikutövares, undantagas från skyldighet att tillhöra

denna. Med anledning av påpekande i remissyttrandena föreslås ett

tillägg, som fastslår, att dylika föreningar skola vara öppna för alla trafikutövare

av samma kategori inom området. Erinras må även, att besvärsrätt

tillkommer envar, som finner sin rätt kränkt av myndighets beslut vid tilllämpningen

av förevarande paragraf.

Utskottet. I likhet med departementschefen finner utskottet ett stadgande av den innebörd,

som innehålles i det nu föreliggande förslaget, kunna tillgodose viktiga

intressen i fråga om ordnandet av den yrkesmässiga trafiken. Utskottet

har därför icke funnit anledning till erinran mot stadgandets innehåll. De

farhågor, som i ovan omförmälda framställningar uttalats beträffande en tilllämpning,

som skulle kunna kränka vissa trafikutövares eller trafikanternas

berättigade intressen, torde med hänsyn till de riktlinjer, som i detta avseende

angivits i departementschefens yttrande och till vilka utskottet ansluter

sig, icke vara befogade.

25 §.

Utskottet. I 1 morn. av 25 § föreskrives bland annat, att lastautomobil må godkännas

för befordran av personer i yrkesmässig trafik allenast, då särskilda förhållanden

därtill föranleda. Utskottet, som förutsätter, att detta stadgande när
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

39

mast syftar på sådana fall, då en lastautomobil tillfälligt eller för en kortare

period apteras för användning för personbefordran, men däremot icke är avsett

att utgöra hinder för att en lastautomobil genom ombyggnad inrättas för

stadigvarande användning såsom kombinerad person- och lastautomobil, har

vid sådant förhållande icke funnit anledning till erinran mot den föreslagna

bestämmelsen.

27 §.

Villkor för erhållande av trafikkort hava i propositionen avfattats i enlighet

med nu gällande bestämmelser i 1930 års motorfordonsförordning. Trafikkort

må i enlighet härmed ej utfärdas för annan än den, som innehar gällande

körkort för automobil och uppnått 21 års ålder samt i övrigt efter prövning

av besiktningsman befinnes lämplig såsom förare i yrkesmässig trafik.

Det må erinras, att genom särskilda bestämmelser, vilka äro avsedda att

hava allenast provisorisk giltighet, lättnader i vissa fall medgivits i fråga om

förande av lastautomobil i yrkesmässig trafik. Sålunda har genom en kungörelse

den 12 april 1940 (nr 201) förordnals, att den, som innehar körkort

för förande av automobil, må, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar,

föra lastautomobil i yrkesmässig trafik, örn han åtföljes av person, som innehar

trafikkort och som besitter längre tids vana och skicklighet i fråga örn

körning med sådant fordon. Vidare har genom en kungörelse den 19 april

1940 (nr 293) förordnats, att trafikkort, berättigande till förande av allenast

lastautomobil i yrkesmässig trafik, må under iakttagande i övrigt av gällande

bestämmelser örn utfärdande av trafikkort utställas för den, som fyllt 18

men ej 21 år. Då innehavare av sådant trafikkort uppnått 21 års ålder, skall

trafikkortet gälla som tillstånd att föra jämväl personautomobil i yrkesmässig

trafik.

I detta sammanhang aktuella spörsmål äro bland annat frågor, huruvida

såsom förutsättning för rätt att erhålla trafikkort bör uppställas krav

på normalt färgsinne hos föraren samt i övrigt mera preciserade bestämmelser

än vad nu är fallet böra meddelas beträffande rätten att erhålla

trafikkort. Departementschefen har i likhet med trafikutredningen ansett

sig icke böra för närvarande framlägga något förslag i detta ämne. Enligt

departementschefens mening böra nämligen bestämmelser i nu ifrågavarande

avseende snarare meddelas genom en följdförfattning till nu ifrågavarande

förordning än i detta sammanhang. Departementschefen finner

emellertid lämpligt, att frågan örn ett närmare reglerande av villkoren för

erhållande av trafikkort snarast upptages till prövning i syfte att förebygga

en alltför stor skiljaktighet i praxis hos olika länsstyrelser.

Utskottet vill, med hänsyn till den betydelse nyss åsyftade frågor hava

för trafiksäkerheten, understryka vikten av att uppmärksamhet ägnas desamma

under ärendets fortsatta handläggning. Vad särskilt angår kravet

på normalt färgsinne vinner detta givetvis styrka i den mån antalet ljussignaler

ökas.

Utskottet.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

Utskottet.

Utskottet.

De i propositionen föreslagna bestämmelserna, vid sidan av vilka förenämnda

tillfälliga förordningar torde få förutsättas komma att gälla sä

länge nu radande krisförhallanden bestå, hava i övrigt icke givit anledning

till erinran från utskottets sida.

28 §.

Vid behandling av de under 28 § föreslagna bestämmelserna om förares

arbetstid har utskottet i likhet med departementschefen ej kunnat undgå att

uppmärksamma de faror för trafiksäkerheten, som kunna föranledas av

att särskilda bestämmelser icke meddelats för det fall att föraren vid sidan

av sin tjänst har annat arbete. Svårigheterna att på lagstiftningsvägen reglera

dylika förhållanden äro otvivelaktigt betydande, och utskottet har icke

ansett sig kunna för närvarande framlägga något förslag i detta syfte. Utskottet,

inom vilket exempel på vådorna av det nu åsyftade systemet anförts,

önskar emellertid understryka departementschefens uttalande, att de

tillståndsgivande myndigheterna böra i görligaste mån söka förebygga, att

en tillstandshavare använder »blandade» arbetare i sådan utsträckning eller

under sådana omständigheter, att trafiksäkerheten på grund av förarens

överansträngning eller trötthet äventyras, ävensom att biltrafiknämnden bör

följa utvecklingen på ifrågavarande område och i sinom tid framlägga förslag

till sådana bestämmelser, som på grund av erfarenheten kunna visa

sig erforderliga.

32 §.

Även örn yrkesmässig uthyrning av automobil kan i viss utsträckning tillgodose

berättigade behov, torde dock enligt utskottets uppfattning fog icke

saknas för de ofta uttryckta farhågorna att bedrivandet av dylik rörelse kan

i vissa fall öka riskerna i vägtrafiken. Särskilt torde detta gälla i sådana

fall då genom uthyrning personautomobiler ställas till förfogande för personer,

som sakna nödig körvana eller som eljest på grund av spritpåverkan

eller andra omständigheter icke lämpa sig för att framföra automobil. Utskottet

anser, att med hänsyn till dylika riskmöjligheter meddelande av

tillstånd till bedrivande av uthyrningsrörelse bör föregås av en noggrann

behovsprövning och inskränkas till vad som ur denna synpunkt finnes påkallat,

samt att uppmärksamhet bör ägnas åt frågan, huruvida sökanden

med avseende å ansvarskänsla och omdöme är lämplig att handhava rörelsen.

Vad beträffar meddelande av tillstånd till rörelse för uthyrning av lastautomobiler

och släpfordon bör därjämte varsamhet iakttagas till förhindrande av

osund konkurrens med utövare av yrkesmässig trafik för godsbefordran i

orten.

Beträffande de omständigheter, under vilka automobil må i uthyrningsrörelse

tillhandahållas, innehåller förslaget icke andra bestämmelser än föreskriften

i 6 morn., att automobil, som användes i uthyrningsrörelse, icke må

föras av eller tillhandahållas annan person såsom förare än den, som styrker

sig vara innehavare av gällande körkort för automobil och hava fyllt 21

s. 41 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

41

år. Även om, på skäl som av departementschefen anförts, utförligare bestämmelser

i detta avseende anses icke böra inflyta i författningen, är det

enligt utskottets mening av vikt att i samband med meddelande av tillstånd

erinra tillståndshavaren om att automobil icke må uthyras under sådana omständigheter,

att särskilda risker för övriga vägfarande kunna därigenom

framkallas.

Vad angår innehållet av 6 mom. i övrigt, har utskottet uppmärksammat

den i andra punkten förekommande bestämmelsen, att automobil, som användes

i uthyrningsrörelse, ej heller må föras av någon särskilt för detta ändamål

mot ersättning anlitad person. Avsikten med detta stadgande är, såsom

framgår av trafikutredningens motiv, att förhindra, att tillstånd till uthyrningsrörelse

skulle kunna utnyttjas för kringgående av bestämmelserna

örn yrkesmässig trafik genom att bil och förare samtidigt, om än från skilda

håll, tillhandahölles allmänheten. Den föreslagna bestämmelsen synes emellertid

kunna innebära hinder även för att exempelvis någon medlem av ett

sällskap, som förhyrt automobil, tillfälligt åtoge sig att mot ersättning föra

bilen åt de andra. Stadgandets innebörd torde på grund härav böra inskränkas

till att avse förbud mot att dylik automobil yrkesmässigt mot ersättning

framföres av för detta ändamål anlitad person.

övergångsbestämmelser.

Tiden för förordningens ikraftträdande föreslås i propositionen till den 1

juli 1941, varvid emellertid förutsättes, att biltrafiknämnden i god tid dessförinnan,

nämligen från och med den 1 januari samma år, träder i verksamhet

för att ombesörja de åtgärder, som äro erforderliga för förordningens

tillämpning från förstnämnda tidpunkt.

Såsom i propositionen framhållits, hava speciella kristidsföreskrifter ansetts

icke böra upptagas i det föreliggande författningsförslaget, som är

avsett att möta normala behov; dylika föreskrifter hava sålunda ansetts

böra bestå eller eventuellt ytterligare meddelas vid sidan av den nu ifrågavarande

förordningen.

Denna departementschefens uppfattning har i och för sig icke mött erinran

från utskottets sida. Emellertid anser utskottet såsom en konsekvens därav,

att därest situationen vid den tidpunkt, då biltrafiknämnden eljest bort

inrättas eller förordningen träda i kraft, är sådan, att det kan ifrågasättas,

huruvida den i förordningen angivna organisationen över huvud lämpligen

kan fungera, frågorna örn tidpunkten för biltrafiknämndens inrättande och

förordningens ikraftträdande underkastas förnyad prövning, samt att Kungl.

Majit, i den mån den ursprungliga planen befinnes icke kunna lämpligen

vidhållas, meddelar erforderligt beslut om uppskov i dessa avseenden.

På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla,

att vid granskning av det vid ifrågavarande proposition

Vtsleoltet.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27.

fogade förslaget till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. riksdagen ej funnit skäl att däremot göra

andra erinringar än utskottet i förevarande utlåtande upptagit;
B)

att motionerna I: 158 och II: 215, i den mån de icke

blivit beaktade genom vad utskottet under A) hemställt, icke

måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C) att motionerna I: 27, I: 159, II: 58, II: 146, II: 216 och

11:242 icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Hagman, Löfvander, Linnér, Forslund,

Roos och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Hage, Hallagård, Sandström, Hermansson i Norrköping,

von Seth, Hansson i örebro, Barnekow och Holm.

Reservation

av herrar Löfvander, Forslund och Nils Elowsson.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

43

Bilaga A.

Statens transportkommission.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan Kungl. Majit i anledning av framställning av utskottet anbefallt

statens transportkommission att avgiva yttrande över en inom andra kammaren

väckt motion, nr 146, om upphävande under viss förutsättning och

för visst område av förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik, vad beträffar

utnyttjande av motorfordon i jordbrukets tjänst, får transportkommissionen

anföra följande.

Enligt 23 § i 1930 års motorfordonsförordning föreligger yrkesmässig trafik,

då automobil tillhandahålles allmänheten mot ersättning.

I rättstillämpningen ha i flera fall personer, som tillfälligt utfört transporter

mot ersättning, åtalats för olaga yrkesmässig trafik men friats med den

motiveringen, att det belopp, som gottgjorts dem, ej alls eller ej nämnvärt

överstigit driftkostnaderna. Såsom 1936 års trafikutredning framhållit, synas

domstolarna i dessa fall hava byggt sina avgöranden på en tolkning av

begreppet ersättning och icke av begreppet allmänheten.

Ersättning för de tillfälliga körningar, som avses i motionen, torde regelmässigt

icke komma att utgå eller i vart fall icke alls eller endast obetydligt

överstiga driftkostnaden. Härtill kommer, att i den mån körningar föranledas

av ett trängande behov, gällande rättsregler örn nödsituationer torde

medföra, att transporterna, även örn de ej särskilt undantagits, icke betraktas

såsom rättsstridiga.

På grund av vad sålunda anförts finner transportkommissionen, att de

körningar, varom här är fråga, icke äro belagda med straff, och det torde

liksom hittills kunna överlämnas till de rättstillämpande myndigheterna att

med hänsyn till omständigheterna taga ställning till de konkreta fallen. Det

kan förväntas, att rättstillämpningen vinner ökad stadga, sedan utskottet

uttalat sig för riktigheten av densamma. Vid dessa förhållanden lärer någon

ändring av gällande bestämmelser icke vara erforderlig.

Stockholm den 28 februari 1940.

Statens Transportkommission.

ELOF ERICSSON.

Chr. Gemzell.

Bilaga B.

Statens livsmedelskommission.

Till riksdagens andra lagutskott.

I anledning av därom utav utskottet gjord anhållan har Kungl. Majit anbefallt

statens livsmedelskommission att avgiva och till utskottet överlämna

yttrande över en inom andra kammaren väckt motion, nr 146, om upphävande

under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot utövande

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets

tjänst.

Till åtlydnad härav får livsmedelskommissionen anföra följande.

För livsmedelskommissionen framstår det förvisso som en synnerligen

angelägen sak, att den nyligen tillskapade organisationen med arbetsblock

inom jordbruket beredes möjlighet att fungera på ett tillfredsställande sätt.

I gällande trafiklagstiftning eller eljest eventuellt förefintliga hinder härför

synas böra skyndsamt och i största möjliga utsträckning undanröjas. Kommissionen

vill emellertid ifrågasätta, huruvida ej motionärerna något väl

starkt betonat de svårigheter, som kunna möta i förevarande hänseende.

Även nu gällande bestämmelser i ämnet torde — enligt den rättsuppfattning,

som under senare tid i allmänhet synes hava kommit till uttryck vid domstolarnas

hithörande avgöranden —- lämna ett icke ringa utrymme för sådan

samverkan mellan grannar, örn vilken motionärerna tala och som innefattar

det grundläggande momentet i blockidén. I det mål, som åberopas

i motionen, fälldes ju ock redan i första instans friande dom. Den numera

genomförda blockbildningen torde hava vidgat möjligheterna till dylikt samarbete

mellan jordbrukarna.

Måhända bör emellertid en viss åtskillnad göras mellan å ena sidan sådana

transporter, som helt falla inom blockets område, och å den andra

transporter, vilka utföras för blockets räkning till annan ort. Beträffande

de förra lärer någon egentlig tvekan knappast behöva råda örn att gällande

bestämmelser och rättspraxis medgiva långt gående samarbete och utbyte

av tjänster blockmedlemmarna emellan. Med det senare slaget av transporter

kan saken åter under vissa förhållanden möjligen ställa sig något annorlunda.

Även i fråga om dylika transporter torde emellertid blockets medlemmar

vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap böra äga odisputabel

rätt att bistå varandra, oberoende av om de innehava trafikrättigheter

eller ej. Livsmedelskommissionen vill därför för sin del förorda en viss uppmjukning

eller förtydligande på denna punkt av bestämmelserna om yrkesmässig

biltrafik. Då blockbildning förekommer inom landets alla delar,

torde dock denna uppmjukning lämpligen böra ske enhetligt för hela riket

genom en allmän författning och således icke, såsom motionärerna föreslå,

länsvis genom beslut av vederbörande länsstyrelse. Författningsändringen

synes vidare knappast böra taga sikte på »utnyttjande av motorfordon i jordbrukets

tjänst» över huvud taget utan, för undvikande av missbruk av de

ökade möjligheterna till koncessionsfri trafik, i stället så nära som detta lagtekniskt

låter sig göra anslutas till anordningen med arbetsblock.

Härutöver torde, enligt livsmedelskommissionens förmenande, böra till

närmare prövning upptagas även frågan, huruvida icke den i 23 § 1930 års

motorfordonsförordning år 1936 inryckta undantagsbestämmelsen för transport

uteslutande av mjölk, mjölkprodukter och slaktdjur skäligen bör utvidgas

till att omfatta jämväl transport uteslutande av sockerbetor. I själva

verket synas åtskilliga skäl tala för att betodlarna, örn möjlighet därtill finnes,

beredas den lättnad en dylik författningsändring skulle innebära.

Stockholm den 29 februari 1940.

Statens livsmedelskommission.

BO HAMMARSKJÖLD.

Olof Åkesson.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

45

Bilaga C.

Kungl. Maj:ts befallningshavando i Östergötlanda län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

I skrivelse av den 9 januari 1940 har Herr Statsrådet och Chefen för Kommunikationsdepartementet

anmodat länsstyrelsen avgiva yttrande över en

inom riksdagen väckt motion, A. K. nr 146, örn upphävande, under förutsättning

av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap, för visst område

av förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande

av motorfordon i jordbrukets tjänst.

Länsstyrelsen, som inhämtat yttranden över motionen från Östergötlands

läns trafikbilägareförening och sekreteraren hos Östergötlands läns hushållningssällskap,

överlämnar dessa yttranden1 samt får för egen del i ämnet

anföra följande.

Det kan onekligen förhålla sig så, att en jordbrukare, som tillhandagår

grannar med utförande av för jordbruket nödvändiga biltransporter mot betalning,

blir hemfallen under bestämmelserna om yrkesmässig biltrafik.

Under de förutsatta förhållandena kan en sådan lagtillämpning motverka

de strävanden för uppehållande av vår folkförsörjning, som bland annat föranlett

organiserandet av arbetsblock inom jordbruket. Länsstyrelsen instämmer

följaktligen med motionärerna i att en tillfällig uppmjukning av

bestämmelserna på detta område är önskvärd. Å andra sidan torde emellertid

regleringen av hithörande frågor icke få ske på sådant sätt, att jordbrukarna,

till avbräck för de många gånger under svåra förhållanden arbetande

trafikbilägarna, beredas tillfälle att utöva yrkesmässig trafik i vanlig

mening.

Flera sätt kunna tänkas för frågans lösning. Eli möjlighet vöre att genom

ett tillägg till § 23 i 1930 års motorfordonsförordning från begreppet yrkesmässig

trafik under ovan angivna förutsättningar undantaga körslor av det

slag, som i motionen avses. Härigenom uteslutes emellertid möjligheten av

erforderlig prövning till förebyggande av missbruk. Motionärerna hava ej

heller tänkt sig en så radikal lösning av frågan, utan i stället föreslagit

bemyndigande för länsstyrelserna att för respektive län eller del därav

sätta bestämmelserna om yrkesmässig trafik ur kraft, i vad avser körslor

för jordbrukets räkning.

Enligt länsstyrelsens mening kan syftet med motionen bäst vinnas så, att

genom en provisorisk författning länsstyrelserna erhålla befogenhet att, i

den mån av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap vållade förhållanden

det kräva, utan hinder av gällande bestämmelser om yrkesmässig

automobiltrafik meddela viss lantbrukare eller lantbrukarna i viss ort tillstånd

att inom ett på lämpligt sätt begränsat område tillhandagå andra

lantbrukare i orten med körslor, som äro nödvändiga för deras jordbruk.

Länsstyrelsen synes böra äga rätt att vid tillståndets meddelande stadga

närmare villkor, exempelvis angående ersättning för körslorna. Beslut, varigenom

tillstånd meddelats, bör äga tillämpning utan hinder av förd klagan.

Såsom garanti mot missbruk torde böra krävas, att ansökningen göres av

vederbörande krislidsnämnd eller åtminstone att denna erhåller tillfälle att

yttra sig i ärendet.

Linköpings slott i landskansliet den 1 mars 1940.

KARL TISELIUS.

V. E. von der Lancken.

1 Här uteslutna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Bilaga D.

Konungens befallningshavande i Gotlands län.

Landskansliet.

Till riksdagens andia lagutskott.

Genom Kungl. Kommunikationsdepartementets skrivelse den 9 februari

1940 har länsstyrelsen fått sig anbefallt att avgiva yttrande i anledning av

en i andra kammaren väckt motion (II: 146) om sådan ändring i gällande

trafikbestämmelser, att förbudet mot utövandet av yrkesmässig trafik må

kunna för län eller viss del därav genom länsstyrelses beslut sättas ur kraft,

vad beträffar nyttjande av motorfordon i jordbrukets tjänst, under förutsättning

att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap blivit anbefalld

för länet eller orten i fråga.

Till fullgörande härav får länsstyrelsen i ärendet anföra följande.

Den anbefallda partiella mobiliseringen på Gotland har i flera avseenden

haft högst oförmånliga ekonomiska återverkningar. Särskilt torde jordbruket

hava drabbats därav, i det att denna länets betydelsefullaste näringsgren

berövats en avsevärd del av sin bästa arbetskraft. Härigenom hava uppkommit

stora svårigheter att hålla jordbruksarbetet i gång. Under dessa

förhållanden är det fullt naturligt att jordbrukarna söka genom samarbete

och ömsesidigt bistånd övervinna svårigheterna. I denna strävan möter

emellertid, då det gäller den synnerligen viktiga transportfrågan, hinder av

annan art. Gällande bestämmelser om yrkesmässig trafik stadga förbud

mot sådan samverkan, om därvid nyttjas motorfordon vid transportarbete

för grannes räkning i mera avsevärd omfattning.

o De bekymmersamma förhållandena inom jordbruksdriften, som nu äro

rådande, torde icke kunna avhjälpas med mindre än att särskilda åtgärder

tillgripas. Föreliggande motion synes hava anvisat en framkomlig väg för

beredande av effektivt stöd åt jordbruket i förevarande hänseende. De föreslagna

åtgärderna skulle visserligen komma att göra intrång på den yrkesmässiga

lastbiltrafikens legitima intressen. Jämväl denna yrkesgren har

emellertid haft känning av den anbefallda mobiliseringen. Den krigstjänstgöringsskyldiga

trafikpersonalen har i stor utsträckning inkallats till militärtjänstgöring

och åtskilliga i trafiken nyttjade huvudsakligen lastautomobiler

hava tvångsvis uttagits för krigsmaktens behov och sedermera inköpts

för militärt bruk. Det fordonsmaterial, som sålunda undandragits

den yrkesmässiga trafiken, har väl delvis ersatts med ny, dock icke i sådan

omfattning, att lastbiltrafiken kan i full utsträckning uppehållas, varemot

den samlade trafikvolymen snarare torde hava ökats. Nu berörda förhållanden

synas ägnade att giva ytterligare stöd åt den i motionen ifrågasatta

ändringen av gällande trafikbestämmelser.

Syftet med den i motionen gjorda hemställan torde, enligt länsstyrelsens

förmenande, lämpligast kunna vinnas på det sätt att området för nu gällande

undantagsbestämmelser, avseende transport uteslutande av mjölk,

mjölkprodukter och slaktdjur, utsträcktes att inom område, där förstärkt försvarsberedskap

eller mobilisering blivit anbefalld, omfatta jämväl transporter

av övriga jordbruksprodukter samt för jordbruket erforderliga förnödenheter.

Att såsom i motionen föreslås överlåta på länsstyrelse att härom

besluta torde dock icke kunna förordas, utan synes det, med hänsyn till

kravet på enhetlighet i tillämpningen, böra ankomma på Kungl. Majit att

beträffande ifrågavarande transporter i administrativ ordning medgiva un
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor. 47

dantag från de rättsregler, som gälla för den yrkesmässiga trafiken i allmänhet.

På grund av vad sålunda anförts finner sig länsstyrelsen böra tillstyrka

den ifrågasatta lagstiftningen i huvudsaklig överensstämmelse med vad här

ovan andragits.

Visby i landskansliet den 19 februari 1940.

OLA JEPPSSON.

G. A. Broms.

Bilaga E.

Länsstyrelsen i Kristianstads län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan länsstyrelsen genom nådig remiss den 9 februari 1940 anbefallts att

avgiva yttrande öven en inom andra kammaren väckt motion, nr 146, om

upphävande under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot

utövande av yrkesmässig trafik, såvitt angår utnyttjande av motorfordon i

jordbrukets tjänst, får länsstyrelsen anföra.

Den senaste tidens erfarenhet har, såsom motionärerna framhålla, otvivelaktigt

visat, att vissa svårigheter att erhålla erforderlig arbetskraft inom

näringslivet uppstått vid den partiella mobilisering av landets försvarskrafter

som ägt rum. Dylika svårigheter — fastän i mindre grad — förekomma

jämväl i samband med den anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Huruvida

dessa svårigheter drabba jordbruket i högre grad än andra grenar

av vårt näringsliv, kan likväl anses ovisst. Länsstyrelsen anser emellertid

önskvärt, att i den mån så är möjligt åtgärder böra vidtagas, som äro ägnade

av avhjälpa dessa olägenheter.

Den fråga, som beröres i motionen, sammanhänger i hög grad med den

innebörd, som gives åt begreppet yrkesmässig trafik. Enligt nu gällande

bestämmelse (23 § i 1930 års motorfordonsförordning) föreligger yrkesmässig

trafik, när automobil tillhandahålles allmänheten mot ersättning. Definitionen

lämnar rum för olika tolkningar och domstolarnas praxis synes ha

varit ganska växlande. Även beträffande körningar, som kunna betraktas

såsom mera tillfälliga, ha olika uppfattningar gjort sig gällande, men i allmänhet

synas dylika tillfälliga transporter lia betraktats såsom yrkesmässiga,

så snart betalning lämnats för desamma, åtminstone i de fall då denna ersättning

varit högre än själva driftkostnaderna. Förvärvssyftet har sålunda

ansetts avgörande, då det gällt att avgränsa begreppet yrkesmässig trafik.

Det må ifrågasättas, örn en så restriktiv innebörd av vad som bör hänföras

till yrkesmässig trafik kan anses önskvärd. Örn en bilägare vid något eller

några enstaka tillfällen mot betalning utför körning åt en granne eller annan

bekant, som har svårigheter att erhålla arbetskraft eller transportmöjligheter,

borde detta icke betecknas som yrkesmässig trafik även örn det är

uppenbart att jämväl hänsyn till inkomsten varit motivet för tillhandahållandet.

Örn däremot tillhandahållandet sker ofta eller mera regelmässigt,

torde trafiken böra anses såsom yrkesmässig.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Det må ej förbises att ett bifall till den väckta motionen i många fall kan

komma att innebära ett visst ekonomiskt avbräck för de befintliga trafikföretagen.

Med hänsyn till den stora betydelsen av att vår folkförsörjning under

en brydsam tid på allt sätt stödes, synes dock vid extra-ordinära förhållanden

en uppmjukning av hithörande bestämmelser böra medgivas. För att

olägenheterna för befintliga trafikföretag skola bliva så ringa som möjligt

vill länsstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke de föreslagna undantagsbestämmelserna

borde inskränkas till att gälla endast egentliga jordbruksprodukter

såsom — förutom mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur, vilka redan äro

undantagna från trafikföreskrifterna — gödning, utsäde, foder, spannmål,

hö och halm, potatis, rotfrukter, betor och betmassa, men däremot icke

skogsprodukter. Ett frigivande av skogstransporterna från tillståndsprövningen

kunde åtminstone i vissa trakter leda till alltför allvarliga konsekvenser

beträffande ortens trafikbilägare. Transport av fisk, som ju i vissa

fall skulle kunna räknas till berörda kategori, synes icke heller böra ges

någon särställning.

Det är möjligt, att syftet med motionen kunde vinnas genom sådana ändringar

i motorfordonsförordningen, att länsstyrelse medgåves rätt att under

förstärkt försvarsberedskap eller vid mobilisering temporärt medgiva tillstånd

till länstrafik för godsbefordran, då så på grund av brist på arbetskraft

eller vid toppbelastning av lastbilsparken vöre erforderligt, och att därvid

det eljest föreskrivna kungörelseförfarandet icke behövde iakttagas. I

dessa fall borde därjämte trafiken få taga sin början omedelbart efter det

tillstånd meddelats och alltså oberoende av huruvida beslutet vunnit laga

kraft. Genom ett sålunda förenklat förfarande torde, på samma gång som

en viss kontroll utövades, uppnås en önskvärd snabbhet och smidighet i

handläggningen av dylika ärenden.

Kristianstad i landskansliet den 22 februari 1940.

A. E. RODHE.

Wilh. Rönström.

Bilaga F.

Länsstyrelsen i Malmöhus län.

Landskansliet.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom nådigt beslut den 9 februari 1940 har länsstyrelsen anbefallts avgiva

yttrande över en inom riksdagen väckt motion, II: 146, vari hemställts

örn sådan ändring i gällande trafikbestämmelser, att förbudet mot utövande

av yrkesmässig trafik skulle kunna för län eller viss del därav genom länsstyrelses

beslut sättas ur kraft i fråga örn utnyttjande av motorfordon i jordbrukets

tjänst, under förutsättning att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

blivit anbefalld för länet eller orten i fråga.

I anledning därav får länsstyrelsen anföra följande.

Redan förut hava svårigheter för lantbruket yppats till följd av ungdomens

alltmera ådagalagda obenägenhet att utföra jordbrukssysslor. Dessa

svårigheter hava givetvis avsevärt ökats genom inkallelse i krigstjänst av

män villiga till sådant arbete. De i motionen omförmälda arbetsblocken,

s. 49 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

49

som ju syfta till säkrande av arbetskraft åt jordbruket, hava i detta län

omfattats med stort intresse av jordbruksidkare. Länsstyrelsen, som anser

det synnerligen önskvärt, att sådana arbetsblock komma till stånd, har ej

annat att erinra mot bifall till motionen, än att länsstyrelsen anser, att det

bör tillkomma Kungl. Majit att på förslag av länsstyrelse besluta om temporärt

urkraftsättande av föreskrifterna örn yrkesmässig trafik rörande de

transporter, om vilka fråga är, samt att hemställan om vidtagande av erforderlig

ändring i 1930 års motorfordonsförordning av riksdagen måtte göras

till Kungl. Majit.

Malmö i landskansliet den 15 februari 1940.

ERIC SVERNE.

N. Wessman.

Bilaga G.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss i tillfälle att avgiva yttrande angående i riksdagens andra

kammare väckt motion nr 146 av herr Svedman m. fl. örn upphävande

under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot utövande av

yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets

tjänst, vill riksorganisationen härmed meddela, att samtliga anslutna specialförbund

— Svenska Droskbilägareförbundet, Svenska Lasttrafikbilägareförbundet

och Svenska omnibusägareförbundet — bereus tillfälle att yttra

sig över nämnda motion.

Från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet har inkommit yttrande, vilket

här bilägges.

Till förenämnda yttrande har Riksorganisationen tagit ställning och förklarat

sig icke hava något att erinra, utan vill för sin del helt biträda i detsamma

framförda synpunkter och yrkande örn avslag å motionen.

Stockholm den 29 februari 1940.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

GÖSTA WAHLSTEDT.

Johan Söderqvist.

Bilaga H.

Svenska Lasttrafikbilägareförbundet.

Till Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation,

Stockholm.

Motion nr 146 i andra kammaren vid årets lagtima riksdag örn upphävande

under viss förutsättning och för visst område av förbudet mot utövande

av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets

tjänst.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 27.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Med skrivelse den 7 februari har riksorganisationen remitterat andra lagutskottets

skrivelse den 6 i denna månad med lämnat tillfälle till yttrande

över ruhr. motion.

Förbundet har i sin tur lämnat länsföreningarna tillfälle till yttranden.

Dylika yttranden ha även avgivits av länsföreningarna i Uppsala, Östergötlands,

Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län (de fyra sistnämnda länsföreningarna

efter gemensam överläggning) samt i Kopparbergs och Gävleborgs län.

Med full samstämmighet ha dessa förbundets avdelningar uttalat sig i bestämt

avstyrkande riktning gent emot bifall till motionen.

Förbundet vill i korthet referera en del av de inkomna yttrandena.

Uppsala läns Lasttrafikbilägareförening:

Föreningsstyrelsen har beslutat avstyrka motionen under motivering att

ytterligare frigivning av godstransporter icke bör komma till stånd. De skäl,

som motionärerna anfört, kunna nog anses beaktansvärda, men vi kunna

ej gå med på att en lag skall stiftas, som i praktiken kommer att missbrukas.

--—

Östergötlands läns Trafikbilägareförening:

Vi finna icke något bärande motiv för förslaget utan se detsamma som en

aktion för legitimering av den olaga trafik, som uppväxt, tack vare de undantagsbestämmelser,

som redan finnas.---

Kalmar läns Lasttrafikbilägareförening:

De omnämnda omständigheter, motionärerna åberopa i sin motivering,

torde vara gällande inom alla näringsgrenar, sålunda ej blott för jordbruket.

Bestämmelserna i § 44 mom. 1 st. 1 i 1930 års motorfordonsförordning ha

väl tillkommit för att skydda den yrkesmässiga kårens sysselsättning från

obehörigt intrång av privata innehavare av motorfordon.---

Vad Kalmar län beträffar föreligger enligt vårt förmenande inga sådana

omständigheter, som motivera lagändring för utnyttjande av motorfordon i

jordbrukets tjänst.

Kristianstads läns Lasttrafikbilägareförening:

I den mån som arbetsblock vid krig eller krigsfara bildas inom jordbruket

komma tydligen blockenheternas enskilda lösören att drivas och förvaltas för

blockets gemensamma räkning och i blockets regi. Härav följer, att ett fordon,

vare sig det nu må vara ett hästfordon eller ett motordrivet dylikt, som

tillhör en nuvarande brukningsenhet, vid blockbildning övergår till blockledarens

områdes gemensamma användning. Den trafik, blocket utövar för

sina medlemmar, blir ej av yrkesmässig beskaffenhet och varje oro för motionärerna

att ett sådant förfarande skulle betraktas som lagbrott, torde vara

överflödig. Det exempel från Tingstäde, som i motionen anföres, är alldeles

missvisande, då den angivna trafiken ej skedde under krig eller vid krigsfara

och för jordbruksblock. Därtill bör trafiken ifråga betraktas som hjälpsamhet

i så måtto, att skäl föreligga för antagande att, därest lantbrukaren icke

hjälpt sin granne, grannen inte heller tillkallat yrkesmässigt företag för denna

transport utan utfört den själv med viss tidsförsening. —--

Malmöhus läns Trafikbilägareförening:

Vad denna motion åsyftar är att ödelägga all yrkesmässig trafik på landsbygden

samt att alla dessa åkare, som hava sin inkomstmöjlighet, skulle

bliva fullständigt ruinerade.---- Skall spannmål, mjölk, hetor, betmassa

och slaktdjur bliva fria då kan man fråga sig vad sedan återstår. Svaret

s. 51 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

51

blir: Intet. Mjölk- och slaktdjurstransporternas frigivande har lett till en

oerhörd villervalla och följts av lagöverträdelser, vilka även visat sig mycket

svåra att effektivt beivra. Skulle ytterligare transporter frigivas bleve resultatet

rent kaos.

Kopparbergs läns Trafikbilägarcförening:

----Av de erfarenheter, föreningen funnit genom de olägenheter, vilka

redan nu äro förknippade med frigivningen av mjölk- och slaktdjurstransporterna,

äro vi förvissade, att ännu större olägenheter komma att uppstå för

utövare av yrkesmässig lastbilstrafik, om det ena slaget gods efter det andra

lämnas fritt för envar att billedes transportera utan trafiktillstånd. Vi vilja

dock ej tro, att de lagstiftande myndigheterna skola falla till föga för dylika

försök att försämra betingelserna för och skapa oreda för den yrkesmässiga

biltrafiken.

Gävleborgs låns Lasttrafikbilågareförening:

Det kan ej vara lyckligt, att framskapa flera s. k. lokala veton. Det har

redan nogsamt visat sig, att det är svårt att av dessa förvänta några enhetliga

fördelar. — -—- — Vi hemställa, att motionens genomförande på allt sätt

motverkas.

Motionärerna vitsorda, att den väsentligt reducerade arbetskraften genom

värnpliktigas inkallande till militärtjänst föranlett stora svårigheter för jordbruket.

Det är under sådana förhållanden uppenbart, att den i resp. orter

hemmavarande återstoden av den arbetsföra och jordbrukskunniga befolkningen

behövs för i främsta rummet speciella jordbruksgöromål. En föga

lycklig splittring skulle lätt uppstå, om en hel del bland dessa personer skulle

i här tydligen avsedd omfattning tillåtas att ägna sig åt direkt trafikutövning

med lastbil.

Då förbundet har sig bekant, att särskilda beredskapsåtgärder för de skilda

orterna planlägges och ordnas även för att den oundgängligen nödvändiga

delen av den yrkesmässiga lastbilstrafiken skall kunna uppehållas under

utomordentliga förhållanden, synes det vare sig behövligt eller lämpligt med

särskild lagstiftning i uppenbart syfte att undantränga den yrkesmässiga

lastbilstrafiken från för densamma naturliga verksamhetsområden.

Förfogandelagen torde för övrigt tillägga vederbörande kristidsstyrelser befogenhet

att vid utomordentliga förhållanden tillgodose behov av föreliggande

art utan att motionen behöver vinna bifall.

I anslutning lill vad här anförts har förbundet äran hemställa,

att Riksorganisationen ville i sitt yttrande till Andra lagutskottet

med kraft tillbakavisa motionen för att förebygga

det intrång för utövare av yrkesmässig lastbilstrafik, som ett

bifall till densamma skulle innebära.

Stockholm den 27 februari 1940.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet

CEVE BYSTRÖM.

Carl Knutsson.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Bilaga I.

Riksförbundet Landsbygdens Folk.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss av den 6 februari 1940 har undertecknat förbund beretts

tillfälle att avgiva yttrande över motion nr 146 i andra kammaren av herr

Svedman m. fl. om upphävande under viss förutsättning och för visst område

av förbudet mot utövande av yrkesmässig trafik, vad beträffar utnyttjande

av motorfordon i jordbrukets tjänst, och får förbundet med anledning

därav anföra följande:

Vid utformandet av ett flertal nu gällande lagar rörande näringsutövande

har hänsyn uteslutande tagits till fredliga förhållanden och icke till de undantagstillstånd,

som inträda vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap.

Motionärerna ha endast pekat på ett fall, där under anförda förutsättningar

för samhället viktiga funktioner hindras genom nu gällande lagstiftning.

Ett flertal sådana, mer betydelsefulla än det av motionärerna anförda,

torde utan svårighet kunna framföras. Förbundet finner det absolut nödvändigt,

att vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap alla formella

hinder — hur berättigade de än kunna vara i fredstid — undanröjas på

det att speciellt för livsmedelsförsörjningen alla resurser kunna till det yttersta

utnyttjas. Då det i förväg torde vara svårt att avgöra, vilka förändringar i

nu gällande lagar som i olika lägen kunna vara påkallade och då man får

förutsätta behovet av ett snabbt avgörande, om ej värden skola förspillas,

finner förbundet önskvärt, att Kungl. Majit under de förutsatta omständigheterna

i full utsträckning bör äga sådan rätt.

I det av motionärerna påvisade fallet vill förbundet framhålla, att det torde

vara nödvändigt för ledaren av ett arbetsblock att utan formella inskränkningar

kunna dirigera inom blocket befintliga större maskiner, fordon och

redskap samt att detta kan ske utan att t. ex. en chaufför har trafiktillstånd.

Likaså måste visst vederlag alltid kunna lämnas ägare till fordon och maskiner,

i den mån dessa utnyttjas utanför ägarens gård.

Motionärerna framhålla behovet av en ändring av § 44 mom. 1, första

stycket i 1930 års motorfordonsförordning, men enligt förbundets uppfattning

kräver även samma paragraf mom. 2 första stycket och i samband därmed

förordningens § 27 mom. 4—6 en uppmjukning. Det torde icke vara

ändamålsenligt, att utnyttjandet inom arbetsblocken av bilar och släpvagnar

försenas eller belägges med extra kostnader genom besiktningstvång. Med

hänsyn till de stora svårigheter ledaren för ett arbetsblock vid jordbruket

ändå får att bemästra, bör han ha känslan av att utan formella hinder kunna

till fullo utnyttja alla till buds stående resurser.

Med ovan anförd motivering vill Riksförbundet Landsbygdens Folk ej

enbart tillstyrka föreliggande motion nr 146/AK av herr Svedman m. fl. utan

även förorda, att motionens princip får en i Kungl. Maj:ts hand lagd utvidgad

tillämpning.

Stockholm den 28 februari 1940.

Vördsamt

Riksförbundet Landsbygdens Folk (R. L. F.)

C. G. JOHANSSON.

G. Lundgren.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

53

Kungl. Järnvägsstyrelsen

Godstrafikbyrån

Bilaga K.

Svenska Jämvägsföreningen.

Till riksdagens andra lagutskott.

Motioner I: 27 och II: 58 om ändring

i motorfordonsförordningen.

Sedan Kungl. Majit den 9 dennes anbefallt järnvägsstyrelsen att till riksdagens

andra lagutskott avgiva yttrande över ovannämnda motioner och utskottet

härutöver genom remisskrivelse den 1 sistlidne februari berett Svenska

Jämvägsföreningen tillfälle att över samma motioner avgiva yttrande,

få Kungl. Järnvägsstyrelsen och Svenska Jämvägsföreningen härigenom

gemensamt anföra följande.

De likalydande motionerna innehålla yrkande örn sådan ändring i motorfordonsförordningen,

att transport av sockerbetor och betmassa likställes med

transport av mjölk och slaktdjur och sålunda får utföras utan särskilt trafiktillstånd.

Åberopad undantagsbestämmelse för mjölk och slaktdjur återfinnes i § 23

i 1930 års motorfordonsförordning, som lyder:

»Tillhandahålles allmänheten automobil mot ersättning (yrkesmässig trafik)

gäller, utöver eller i stället för bestämmelserna örn annan automobiltrafik,

vad i 24—29 §§ här nedan stadgas; dock skola de särskilda bestämmelserna

angående yrkesmässig trafik icke äga tillämpning, där automobil

användes för transport uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur.

»

Redan detta undantag, som sålunda beretts jordbruksnäringen för varuslagen

mjölk och slaktdjur, är i hög grad omstritt. Vi tillåta oss att härutinnan

hänvisa till den redogörelse, som i berörda avseende lämnats i 1936

års trafikutrednings betänkande (sid. 99—110). Av denna redogörelse framgår

bl. a. att undantagsbestämmelsen givit upphov till olaga yrkesmässig

trafik samt att den i viss grad försvårat behovsprövningen. Redogörelsen

ger vidare vid handen, att trafikutredningen, som närmast varit benägen

att förorda en stöpning av ifrågavarande undantagsbestämmelse, i vart fall

icke anser lämpligt, att — såsom från vissa håll föreslagits •— utvidga undantagsbestämmelsens

tillämpningsområde. Under sådana förhållanden och då

statsmakterna ännu ej tagit ställning till nuvarande undantagsbestämmelses

bibehållande kan en utvidgning av en dylik bestämmelse, som obestridligen

vållat viss oreda på transportmarknaden och som därjämte är ägnad att

försvåra behovsprövningen, icke vara lämplig.

Järnvägarna och särskilt de enskilda järnvägar, vilka äro att betrakta som

»betbanor», hava för bettrafiken anskaffat en stor godsvagnpark, lämpad

just för varuslagen betor och betmassa. Ett betydande kapital har nedlagts

i denna vagnanskaffning. Vidare hava godsvagnar moderniserats, bangårdar

utvidgats, särskilda lastnings- och lossningsanordningar vidtagits och i övrigt

förbättringar införts för att underlätta denna trafik, vilket allt dragit

avsevärda kostnader. Samtidigt har den fortgående rationaliseringen av sockerindustrien

undan för undan ökat dagsavverkningen och påkallat tillförsel,

per dag räknat, av med åren allt större myckenhet av betor. Rationaliseringen

har förkortat betkampanjen, och därmed även förkortat den tid,

under vilken »betbanornas» godsvagnpark helt utnyttjas, samtidigt som ökning

av godsvagnparken framtvingats, ehuru de för betor och betmassa avsedda

godsvagnarna under normala trafikförhållanden få till stor del stå oan
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

vända under tid av året, då betkampanj icke pågår. Denna, som vid råsockerindustriens

tillkomst sträckte sig över minst 5 månader av året eller

från oktober ena året till mars månad nästa år, har numera begränsats till

6 å 8 veckor under månaderna oktober, november och december. De ekonomiska

betingelserna för järnvägarnas bettrafik hava härigenom ofrånkomligt

undergått försämring.

Redan nu föreligger konkurrens mellan järnväg och den yrkesmässiga lastbilstrafiken

om transporterna av betor och betmassa. En icke obetydlig avledning

från järnväg till landsväg har sålunda ägt rum, och landsvägstrafiken

utgjorde under år 1938 enligt en för bettrafiken i Skåne verkställd utredning

omkring 38 %> av hela betleveransen.

Därest lastbilar nu skulle genom en undantagsbestämmelse beredas särskilda

förmåner i deras tävlan med järnvägen om transporter av betor och

betmassa, skulle följden bliva, att järnvägarna såge sina fraktinkomster för

denna trafik nedgå, utan att de kunde göra en mot trafikavledningen svarande

utgiftsminskning. Det är nämligen att märka, att såväl Sockerfabriksbolaget

som Betodlarnas Centralförening samfällt uttalat, att järnvägarna

för närvarande äro oumbärliga för bettrafiken och att en överflyttning av

denna trafik till landsvägarna skulle medföra betydande olägenheter. Örn

all transport skulle ske på landsväg, skulle sockerfabrikerna sålunda icke

kunna uppehålla kontinuerlig drift utan att bereda särskilda lagringsmöjligheter.

Den nuvarande ordningen att betor, som komma på landsväg,

omedelbart intagas till behandling, således under dagen, enär fabriksområdena

äro avstängda under natten, och att järnvägsbetor avverkas på nätterna,

skulle icke kunna bibehållas. I detta avseende få vi åberopa yttrandet

å sidorna 23 och 24 i här bilagd utredning1 örn bettrafiken, avlämnad

i maj 1939 av en av betodlarna, sockerfabriksbolaget och järnvägarna i Skåne

tillsatt bettransportkommitté.

Till förestående kan fogas dels att järnvägarna på ett erkänt tillfredsställande

sätt hittills förmått avverka transporterna av betor och hetmassa, dels

att tillgång till lastbilar med trafiktillstånd veterligen icke saknats i bettrafiken,

dels härutöver att betodlare, som övergått till bilbefordring, ånyo

återkommit till järnvägen delvis därför att befordring å järnväg ställt sig

billigare än befordring å lastbil.

En sådan ändring i motorfordonsförordningen, som motionärerna ifrågasätta,

synes på anförda skäl vara ur transportteknisk synpunkt opåkallad.

Föreliggande motioner torde emellertid böra bedömas även ur samhällsekonomisk

synpunkt med bortseende från järnvägarnas särskilda intressen.

Motionerna avse privata lastbilar utan trafiktillstånd. Man frågar sig, i vilken

utsträckning lastbilar förekomma, vilka i saknad av trafiktillstånd icke

deltaga i det allmänna varuutbytet, men däremot skulle kunna frigöras för

bettrafiken. Under normala förhållanden torde härvid närmast vara att

räkna med bilar, som forsla de under särskilda regler ställda varuslagen

mjölk och slaktdjur, och som icke äro helt sysselsatta med dylik forsling.

Vidare torde nu ifrågakomma bilar, som företagare använda i egen rörelse,

utan att dock kunna bereda dem full sysselsättning. Det torde emellertid

få anses ligga i sakens natur, ehuru närmare utredning därom icke kan

åstadkommas, att privata lastbilar utan trafiktillstånd och utan full sysselsättning

i ägarens egen rörelse icke kunna vara synnerligen talrika. I varje

fall äro vi förvissade om, att dessa privata lastbilar utan trafiktillstånd

icke förmå lösa sockerbetstransportproblemet. Bettrafiken innebär nämligen

framförande till sockerfabriker av över 1 miljon ton hetor och bortförande

från fabrikerna av över en halv miljon ton betmassa.

1 Här utesluten.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

55

Motionerna anses emellertid icke böra bedömas med tagen hänsyn enbart

till vad ett bifall skulle betyda med nu tillgänglig lastbilpark, som saknar

trafiktillstånd, utan i stället med hänsyn till den utveckling å lastbilsmarknaden,

som ett bifall till motionerna kan väntas skapa. Härvid måste vi

påkalla Utskottets särskilda uppmärksamhet därpå, att ifrågasatt frigivande

av transporter av betor och betmassa måste befaras medföra en nu icke

överskådbar ökning av antalet lastbilar utan trafiktillstånd. Firmor och

enskilda, som nu ha begränsat behov av lastbil för egna transporter och

därför hittills icke förvärvat egen bil, utan anförtrott sina transporter åt

den yrkesmässiga bilrörelsen, skulle inför möjligheten att under en del av

året få utan tillstånd åtaga sig transporter av hetor och betmassa stimuleras

till att förvärva egen lastbil. Sålunda uppkommande efterfrågan på lastbilar

kan förväntas föranleda, att innehavare av f järrtrafikbilar söka avyttra

äldre och begagnade bilar för att erhålla mera ekonomiska eller tjänliga biltyper.

Därigenom skulle en särskild lastbilpark för närtrafiken skapas, vilken

måste söka sin anpart å transportmarknaden. Den torde härvid bliva hänvisad

till att tillämpa en lägre taxa än de bilar, som äro upplåtna för yrkesmässig

trafik, vilket skulle vålla rubbningar i nämnda lastbiltrafik. Då bettrafiken,

såsom redan sagts, numera är begränsad till omkring 2 månader

av året, skulle innehavarna av lastbilar utan trafiktillstånd snart finna sig

icke kunna ernå nödig försörjning enbart genom att forsla betor och betmassa.

Yrkanden torde därför snart framkomma om rätt att utan trafiktillstånd

forsla även andra produkter inom jordbruksnäringen än betor och

betmassa och härvid närmast lantbruksprodukter av olika slag och gödning.

Ett bifall till motionerna befaras sålunda i fortsättningen bringa stor

oreda å transportmarknaden och för lastbiltrafiken skapa ett tillstånd, som

motorfordonsförordningen just avsett att förhindra. Därest transporterna

med lastbil av betor och betmassa i stället alltjämt hänföras till yrkesmässig

trafik, få myndigheterna möjlighet att pröva behovet i varje särskilt fall

och att i fråga om tid och transportslag begränsa tillståndet till vad som

kan anses skäligt och nödigt med hänsyn till i trafiken befintliga länstrafikbilar.

Till förestående kan ytterligare läggas, att det nuvarande tidsläget med

fara för avspärrning i tillförseln av flytande bränsle och smörjoljor icke

torde vara ägnat för en utvidgning av lastbilarnas andel i varuutbytet, allra

minst då det här gäller en för folkförsörjningen så viktig industri som

sockerindustrien, som ofrånkomligt måste vidmakthållas. Kunna härvid lastbilarna

icke besörja sin andel av transporterna, finnes intet annat transportmedel

än järnvägarna att lita till. Men det kan icke rimligen begäras, att de

berörda enskilda järnvägarna, av vilka flera äro för sin existens beroende

av jordbruket och sockerindustrien, skola, därest de berövas större eller

mindre del av bettrafiken genom lastbilarna, ändock för denna kortvariga säsongtrafik

hålla full beredskap av godsvagnar, lok och personal.

Med hänsyn till här påvisade förhållanden får Kungl. Järnvägsstyrelsen

och Svenska Järnvägsföreningen gemensamt hemställa, att motionerna

nr 27 i första kammaren och nr 58 i andra kammaren örn ändring i motorfordonsförordningen

i syfte att underlätta transporter av sockerbetor och betmassa

måtte av utskottet avstyrkas.

Stockholm den 6 mars 1940.

Kungl. Järnvägsstyrelsen

G. O. DAHLBECK.

Ragnar Trolle.

Svenska Järnvägsföreningen

IIJ. LUNDQVIST.

opaginerad Kontrollera mot PDF

56

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Länsstyrelsen i Kristianstads län

Landskansliet

Bilaga L.

Till riksdagens andra lagutskott.

Sedan länsstyrelsen genom nådig skrivelse den 9 februari 1940 anbefallts

att avgiva yttrande över i såväl första som andra kammaren väckta motioner

om ändring i motorfordonsförordningen i syfte att underlätta transport av

sockerbetor och betmassa, får länsstyrelsen anföra.

Under de senare aren hava i en del fall av betodlare och betodlareföreningar

framförts klagomål rörande svårigheterna att få utfört transporter av sockerbetor

till sockerfabrikerna på grund därav, att trafiklastbilarna under

betkampanjen ofta visat sig otillräckliga för att tillgodose behovet. Sådana

klagomål hava huvudsakligen förmärkts i länets södra delar — Ingelstads

och Järrestads härader. Anledningen härtill torde i viss mån vara att söka

\ derl. rationalisering av jordbruket, som de senare åren skett, och som haft

till följd, att antalet draghästar avsevärt minskats och ersatts av traktorer.

Länsstyrelsen har i ett par fall sökt avhjälpa klagomålen genom att bevilja

tillstånd till länstrafik för befordran endast under betkampanjen av enbart

betor och betmassa. En dylik differentierad tillståndsgivning har dock i ett

Pär fall föranlett vissa missförhållanden. Dessa begränsade tillstånd fresta

lätt till överträdelser och i de allra flesta fall har tillståndshavaren efter någon

tid inkommit med ansökan örn tillstånd att få idka godstrafik utan några

inskränkningar under framhållande av, att trafikföretaget eljest ej ekonomiskt

kunde bära sig.

För flera trafikbilägare inom länet utgöra transporterna av betor och betmassa

en icke oväsentlig del av deras trafikinkomster, varför ett bifall till

motionerna för manga kunde medföra intrång i deras försörjningsmöjligheter.

Jämväl för järnvägarna skulle ett dylikt frigivande av bettransporterna

komma att inom vissa områden bliva kännbart. Länsstyrelsen hyser

med hänsyn härtill stor tvekan rörande lämpligheten av det i motionerna

väckta förslaget.

Att under nu rådande förhållanden särskilda svårigheter kunna hava uppstått

torde vara otvivelaktigt. I motion inom andra kammaren, nr 146, beröras

de olägenheter, som mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap överhuvud

bereder jordbrukets transportförhållanden, och får länsstyrelsen hänvisa

till sitt denna dag över denna motion avgivna utlåtande.

Kristianstad i landskansliet den 22 februari 1940.

A. E. RODHE.

Wilh. Rönström.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

Landskansliet

Bilaga M.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom nådigt beslut den 9 februari 1940 har länsstyrelsen anbefallts avgiva

yttrande över två inom riksdagen väckta motioner, 1:27 och 11:58, i

vilka hemställts, att de särskilda bestämmelserna angående yrkesmässig tra
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

57

fik icke skulle äga tillämpning, då automobil användes för transport uteslutande

av betor eller betmassa.

I anledning därav får länsstyrelsen överlämna från Malmöhus läns trafik - bilägareförening inkommet yttrande samt för egen del anföra följande.

Länsstyrelsen har erfarit, att odlare av betor å mindre areal hos betodlareföreningen

framfört klagomål över svårighet att få betorna transporterade

under sista betkampanjen. Bilåkarna göra gällande, att anledningen härtill

varit antingen ovillighet att erlägga den för transporten begärda ersättningen

eller dröjsmål med beställning av automobil till en tidpunkt, då av sockerfabrikerna

fastställd plan för betleverans icke stått att ändra. Enligt vad

länsstyrelsen försport har betleveransen under senaste kampanjen försiggått

utan olägenhet för sockerfabrikerna, varför det finnes anledning antaga, att

de, som framfört klagomål, kunnat anskaffa transportörer, även örn de närmast

boende bilåkarna icke kunnat åtaga sig transporterna. Länsstyrelsen

förmenar därför, att verkligt behov för den föreslagna lagändringen icke

förefinnes. Malmöhus läns trafikbilägareförenings förslag i anledning av

motionerna sammanhänger med spörsmålet om rätt för tillståndsgivande

myndighet att för tillgodoseende av ett tillfälligt behov överflytta automobiier

i yrkesmässig trafik från ett trafikområde till ett annat. Länsstyrelsen

har förut i annat sammanhang haft att taga ställning till denna fråga och

har då tillstyrkt densamma. Men länsstyrelsen håller före, att sådan rätt bör

avse varje slag av automobiltransport och anser sig därför icke böra förorda

nu ifrågavarande förslag. I motionen II: 146 vid innevarande års riksdag

har föreslagits, att från yrkesmässig trafik skulle undantagas transporter åt

s. k. arbetsblock vid jordbruket. Örn detta förslag vinner bifall, torde även

det syfte som avses med motionerna I: 27 och II: 58 komma att tillgodoses.

Länsstyrelsen, som i annat yttrande till andra lagutskottet denna dag med

viss ändring tillstrykt bifall till motionen II: 146, får som sin mening uttala,

att nu ifrågavarande två motioner icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Malmö i landskansliet den 15 februari 1940.

ERIC SVERNE.

N. Wessman.

Bilaga N.

Malmöhus Läns Traflkhilägareförening.

Till länsstyrelsen i Malmöhus län.

Sedan vi satts i tillfälle att taga del av de motioner i första och andra

kammaren, som gå ut på viss ändring i Motorfordonsförordningen avseende

transport av sockerbetor och betmassa, få vi härmed vördsamt framhålla

följande:

I motorfordonsförordningen lämnas i §§ 23—29 särskilda föreskrifter örn

yrkesmässig automobiltrafik. Tack vare dessa särskilda bestämmelser har

såväl den yrkesmässiga trafiken som sådan som dess utövare kunnat kontrolleras

och en god ordning uppnåtts. Vi torde icke behöva hänvisa till

de tråkiga förhållanden, som voro rådande, innan motorfordonsförordningen

fått den utformning, som nu är fallet. Den yrkesmässiga trafiken stod

mycket lågt i kurs, beroende såväl på det dåliga fordonsmaterialet som på

en hel del av yrkesutövarnas osunda affärsmetoder. Vilka personer som

helst lingö köra med praktiskt taget hurudan vagn som helst.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Genom Kungl, förordningen av den 30 juni 1936 ändrades § 23 i motorfordonsförordningen

på så sätt, att automobil, som användes för transport

uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur, icke skulle gå in under

bestämmelserna för den yrkesmässiga trafiken. Vi sågo redan vid detta

tillfälle med en viss oro, att man började lätta på de band, som varit nödvändiga

för att åstadkomma en sund yrkesmässig trafik. Vi utgingo emellertid

ifrån, att det vid detta tillfälle icke skulle röra sig om något större

antal transporter och körningar.

Det har emellertid visat sig, att så snart mjölkkörning och körning av

slaktdjur blev fri, en mängd ytterligare fordon satts i trafik. Det visade

sig nämligen, att när en trafikchaufför bytte sin gamla bil mot en ny, övertogs

ofta den gamla bilen av någon person, som ägnade sig åt mjölkkörning

och slaktdjursköming med den gamla enligt trafikchaufförens uppfattning

slutkörda automobilen.

Det må jämväl påpekas, att vi konstaterat, att den fria mjölkkörningen

och slaktdjurskörningen inbjudit till annan icke laglig körning — något

som ju ligger i sakens natur. Det är ju t. ex. icke så lätt att skilja på slaktdjur

eller livdjur.

Det torde vara ofrånkomligt, att ju mera körning, som frigives, ju mera

osund konkurrens och bristande garantier för en perfekt yrkesmässig trafik.

Det må framhållas, huru noga en trafikchaufför numera är med att hålla

sin vagn i fullgott skick. Vidare besitter en trafikchaufför obestridligen

en yrkesskicklighet, som för den allmänna säkerheten har stor betydelse.

I de ingivna motionerna föreslås nu av herrar Löfvander och Persson i

första kammaren, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i motorfordonsförordningen,

att transport av sockerbetor och betmassa måtte likställas

med transport av mjölk och slaktdjur och sålunda få utföras utan särskilt

tillstånd.

I herr Svedmans m. fl. motion hemställes, att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i gällande trafikbestämmelser, att förbudet mot utövande av

yrkesmässig trafik må kunna för län eller viss del därav genom länsstyrelsens

beslut sättas ur kraft vad beträffar utnyttjande av motorfordon i jordbrukets

tjänst, under förutsättning att mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap

blivit anbefalld för länet eller orten i fråga.

För vår del måste vi bestämt uttala oss mot de båda motionerna.

Vad då först speciellt beträffar transport av sockerbetor och betmassa

vilja vi understryka, att motionernas uppgifter örn att den lokala yrkestrafiken

i stor utsträckning måste avsäga sig beställning av sockerbetstransport,

icke äro riktiga. Nödigt antal trafikbilar kan ställas till förfogande.

Däremot torde det i många fall vara en prisfråga. Lantbrukarna räkna

icke med att en lantarbetare endast betalas med 67 öre i timmen, medan

däremot en yrkeschaufför får betalas med minst kr. 1: — i timmen. Vidare

tillkommer för den ansvarskännande trafikbilägaren utgifter för vagnens

hållande i gott stånd, ev. transportförsäkringar etc.

Särskilt i Skåne är naturligtvis frågan om dessa betkörningar av avgörande

betydelse för flertalet åkeriägare på landsbygden. Det må anmärkas,

att i vår lokalavdelning i Ystad finnas 50 medlemmar, varav 45 hava

sin säkraste inkomst just på betkörning. De 5 medlemmar, som icke hava

betkörning, äro lokala Ystadsåkare.

Vi kunna icke finna det rätt och billigt, att de åkeriägare, som nu upparbetat

välorganiserade och vad materialen beträffar klanderfria trafikföretag,

genom den i motionen hemställda lagändringen skulle utsättas för en

konkurrens, som de under inga förhållanden kunde upptaga. En lagändring

skulle otvivelaktigt för en mångfald åkare i varje fall sockerbetsdis
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

59

trikten medföra praktiskt taget ruin. Det torde icke i dag behöva framhållas,

hurusom utövarna av den yrkesmässiga trafiken redan tidigare haft

att kämpa med stora svårigheter. Vi vilja då endast hänvisa till det avbräck,

som trafiken förorsakats genom bensinrestriktionerna.

Enär motionen om bettransporternas frigivande tydligtvis huvudsakligen

är baserad på att den lokala yrkestrafiken icke skulle kunna i tillräckligt

stor utsträckning fullgöra den körning, som är nödvändig vid betkampanjerna,

vilja vi slutligen föreslå, att denna fråga löses på ett enklare sätt,

nämligen därigenom att länsstyrelsen medgives möjlighet att under betkampanjerna

bevilja åkare från annat trafikområde rätt att utföra körning

jämväl inom det trafikområde, där betkampanj pågår. Skulle länsstyrelsen

erhålla denna möjlighet, våga vi försäkra, att envar lantbrukare absolut

kunde erhålla körning i vilken utsträckning han än skulle kunna påfordra.

Malmö den 14 februari 1940.

Malmöhus läns trafikbilägareförening.

N. PERSSON.

Ordf.

Bilaga O.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss i tillfälle att avgiva yttrande angående i riksdagen väckta

likalydande motioner nr 27 i första kammaren av herrar Löfvander och

Persson och nr 58 i andra kammaren av herrar Olsson i Kullenbergstorp

och Lindgren, angående ändring i motorfordonsförordningen i syfte att underlätta

transport av sockerbetor och betmassa, vill riksorganisationen härmed

meddela, att samtliga anslutna specialförbund -— Svenska Droskbilägareförbundet,

Svenska Lasttrafikbilägareförbundet och Svenska Omnibusägareförbundet

— beretts tillfälle att yttra sig över nämnda motioner.

Från Svenska Lasttrafikbilägareförbundet har inkommit yttrande, vilket

här bilägges.

Till förenämnda yttrande har riksorganisationen tagit ställning och förklarat

sig icke hava något att erinra, utan vill för sin del helt biträda i detsamma

framförda synpunkter och yrkande om avslag å motionerna.

Stockholm den 29 februari 1940.

Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation.

GÖSTA WAHLSTEDT.

_ Johan Söderqvist.

Bilaga P.

Svenska Lasttrafikbilägareförbundet

Till Sveriges Trafikbilägares Riksorganisation,

Stockholm.

Motioner vid årets lagtima riksdag nr 27 i första och nr 58 i andra kammaren

örn ändring i motorfordonsförordningen i syfte att underlätta transport

av sockerbetor och betmassa.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Med skrivelse den 3 februari har riksorganisationen remitterat andra lagutskottets

skrivelse den 1 i denna månad med lämnat tillfälle till yttrande

över motionerna.

Efterkommande riksorganisationens remiss har undertecknat förbund

äran att i ärendet anföra följande.

För att erhålla en klar bild över tillgången på transportmateriel även för

det ändamål, motionerna närmast avse, har förbundet dels infordrat yttranden

från länsföreningarna i de län, som utgöra de egentliga betdistrikten,

eller Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, dels ock lämnat

även övriga länsföreningar tillfälle till yttranden.

De direkt infordrade yttrandena ha ingått, varjämte sådana avgivits av

länsföreningarna i Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs (de

fyra sistnämnda länsföreningarna efter gemensam överläggning) samt i Kopparbergs

och Gävleborgs län.

Med full samstämmighet ha dessa förbundets avdelningar uttalat sig i bestämt

avstyrkande riktning gent emot bifall till motionerna.

Förbundet vill i korhet referera de inkomna yttrandena.

Uppsala läns Lasttrafikbilägareförening:

Föreningens styrelse har beslutat avstyrka motionerna under motivering

att de tidigare frigivningarna av mjölk och slaktdjur förorsakat den yrkesmässigt

bedrivna lastbilstrafiken så mycket obehag och intrång att det icke

finns några skäl att öka antalet för biltransport utan trafiktillstånd frigivna

varor.

Kalmar läns Lasttrafikbilägareförening:

För Kalmar läns vidkommande ha inga som helst svårigheter förekommit

att få sockerhetstransporterna utförda, änskönt avverkningskampanjen sker

med starkt forcerat tempo. Den yrkesmässiga lastbilsparken räcker mer än

väl till. I stället kunna vi med fakta som grund påpeka att alla lastbilar,

vilka vid tiden för sockerbetskampanjen stå utan sysselsättning, icke på

långt när kunna beredas sysselsättning. — Antalet beviljade trafikrättigheter

är så pass riktligt tilltaget, att de kunna fylla även betydligt starkare och

långvarigare säsongtrafik än vad sockerhetstransporterna i verkligheten påfordra.

Sockerhetstransporterna pågå nämligen endast en kortare tid, 6—8

veckor, enligt motionärernas egen uppgift.

Den klagan, motionärerna säga sig ha sport däröver att betodlarna icke

skulle få transporterna utförda på de dagar, uppgjord leveransplan förutsätter,

är, enligt vår erfarenhet, totalt grundlös och utmynnar i stället blott

uti ett försök att få även detta jordbruksalster — liksom förhållandet är

med mjölk- och slaktdjurstransportcrna — fria från den yrkesmässiga trafikens

bestämmelser för att därigenom kunna pressa ned frakterna till det

orimliga. — Att även andra privata lastbilägare gärna åtaga sig transporter,

utöver sina egna, är en sanning, men motionärerna ha noga aktat sig att

tala om de vådor en utökning av de s. k. fria transporterna i verkligheten

innebär. I Kalmar län förekommer intet fall då den yrkesmässiga trafiken

avsagt sig beställning av sockerbetskörning. Slutligen påpeka motionärerna

vilken betydelse deras förslag innebär för betmassans returtransporter

från fabriken till odlarna. Dessa returfrakter utföras emellertid, åtminstone

i Kalmar län, samtidigt med bettransportema i det att lastbilarna vid

återfärden från fabriken taga betmassan som återlass till odlarna.

Vi kunna icke finna något motiv, som talar för bifall till motionerna utan

tvärtom allt talar emot motionernas syfte.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

61

Blekinge läns Trafikbilägareförening:

Här vidtalar Sockerfabriken någon åkare, som är känd för punktlighet,

att åtaga sig transporter av sockerbetorna från ett visst område, t. ex. en

socken, till ett överenskommet pris per ton för hela kampanjen. Någon tid

före transporternas boxman tillsänder fabriken åkaren en s. k. transportplan,

vilken upptager transportdagar och det antal ton betor per dag, resp. lantbrukare

få lämna. Så snart åkaren studerat planen överväger han om det

låter sig göra att klara körningen med egna vagnar. Eljest har åkaren tid

på sig att anmoda annan kollega om biträde med transporterna.

Betmassan ta ges vanligen i retur.

Kristianstads läns Lasttrafikbilägareförening:

Den yrkesmässiga trafikutövaren har redan med frigivningen av transporterna

av mjölk och slaktdjur gjort idel ofördelaktiga erfarenheter. Åtskilliga

myndigheter dela dessa erfarenheter. — För trafikutövaren är det

sålunda viktigt, att hellre än en ytterligare utvidgning av de för transpoi-t

tillståndsfria varuslagen yrka på frigivningsbestämmelsernas avskaffande.

För den händelse motionärerna avsett som grund för sitt förslag de svårigheter,

som kunna uppkomma i ett onormalt transportläge i samband med

krisen, erinras om, att länens krisstyrelser tydligen ha möjlighet att enligt

förfogandelagen vidtaga åtgärder i sådan riktning utan ändring av nuvarande

bestämmelser.

Malmöhus läns Trafikbilägareförening:

Evad det gäller rationaliseringen vid jordbruket i Skåne i fråga om motordrift

så är det bara de större gårdarna, som lia anskaffat traktorer. Dessa

gårdar hava även egna lastbilar. Att det under betavverkningskampanjen

skulle vai-a brist på lasttrafikbilar motsäges detta påstående av det stora antal

trafikbilar, som för närvarande linnes och står till förfogande. Betodlarna

vilja icke betala det pris, som trafikbilägarna begära utan erbjuda

många gånger ett lägre pris än järnvägsfrakterna äro.

Skulle även dessa transporter frigivas genom lagstiftning bleve den yrkesmässiga

lastbilstrafiken helt handikapad. Följden bleve ytterligare framgång

för den olaga trafikens utövning.

I motorfordonsföi-ordningen lämnas i §§ 23—29 särskilda föreskrifter om

yrkesmässig automobiltrafik. Tack vare dessa särskilda bestämmelser har

såväl den yrkesmässiga trafiken som sådan som dess utövare kunnat kontrolleras

och en god ordning uppnåtts. Vi torde icke behöva återfalla på de

tråkiga förhållanden, som voro rådande innan motorfordonsförordningen i

denna del fått sin nuvarande utformning.

Den yrkesmässiga trafiken stod lågt i kurs, beroende såväl på dåligt fordonsmateriel

som på hel del yrkesutövares osunda affärsmetoder.

Det har visat sig, att så snart mjölkkörning och transporter av slaktdjur

frigetts en mängd ytterligare lastbilar insatts i tiafik. Det visade sig nämligen,

att när en trafikchaufför utbytte sin gamla bil mot en ny, övertogs

ofta den gamla bilen av någon person, som ägnade sig åt mjölk- och slaktdjurskörning

med den äldre enligt den yrkesmässiga trafikutövarens uppfattning

förbrukade bilen. Det må jämväl påpekas, att vi konstaterat, att

de fria mjölktransporterna och slaktdjurskörningarna inbjudit till annan

icke laglig körning, något som ligger i sakens natur. Det är ju t. ex. icke

lätt att skilja på slaktdjur eller livdjur.

Det torde få anses ofrånkomligt, att ju mera transporter som frigivas, ju

mera osund konkurrens och bristande garantier för en perfekt yrkesmässig

trafik.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Framhållas må, huru noga en trafikchaufför numera är med att hålla sin

vagn i fullgott skick. Vidare besitter en trafikchaufför obestridligen en yrkesskicklighet,

som för trafiksäkerheten är av stor betydelse.

Hallands Trafikbilägareförening. Göteborgs och Bohusläns Trafikbilägarejörening,

Älvsborgs läns Trafikbilägareorganisation och Skaraborgs läns

T rafikbilägare förening (gemensamt utlåtande):

Enhälligt uttalande emot biträdande av motionerna, då detta endast skulle

ytterligare irritera förhållandena på transportområdet och något som helst

behov, som icke kan tillgodoses av befintliga trafikutövare, här ej föreligger

för en utvidgning av frigivningsbestämmelserna på i motionerna angivet

område.

Kopparbergs läns Trafikbilägareförening:

Av de erfarenheter, föreningen vunnit genom de olägenheter, som redan nu

äro förknippade med frigivningen av mjölk- och slaktdjurstransporterna, äro

vi förvissade örn att ännu större olägenheter komma att uppstå för den yrkesmässiga

trafikens utövare, örn än det ena än det andra slags transporter

lämnades fritt för envar att verkställa.---

Gävleborgs läns Lasttrafikbilägareförening:

Sedan mjölk- och slaktdjurstransporterna blevo undantagna från bestämmelserna

för yrkesmässig trafik har det visat sig att detta för yrkesutövarna

var ett olyckligt beslut på grund av att en del helt mistade sina transporter,

då en ansenlig mängd gods, som hör hemma under bestämmelserna för den

yrkesmässiga trafiken, forslats i samband med mjölk- och slaktdjurstransporter.

---

Redan 1936 års Trafikutredning har i motiveringen till sitt »Betänkande

med förslag till förordning angående yrkesmässig biltrafik» (SOU 1938: 59)

å sid. 109 anfört, att »Ifrågavarande undantagsbestämmelse är i hög grad

omstridd, och det har från flera håll gjorts gällande, att densamma föranlett

vissa missförhållanden såsom olaga yrkesmässig trafik, djurplågeri m. m.

samt att den i viss grad försvårat behovsprövningen.»

Detta avser »där automobil användes för transport uteslutande av mjölk,

mjölkprodukter eller slaktdjur» (Sv. förf.-saml. 448/1936).

Trafikutredningen uttalar vidare: »I likhet med flertalet av de myndigheter,

som yttrat sig i ärendet, anser trafikutredningen, att ytterligare erfarenheter

av undantagsbestämmelsens verkningar böra avvaktas, innan statsmakterna

taga ställning till frågan, örn denna bestämmelse bör slopas. Att,

såsom från visst håll föreslagits, utvidga stadgandets tillämpningsområde till

att avse även transporter av skogsprodukter, fisk m. m. synes i varje fall ej

för närvarande lämpligt.»

Att icke de nu gällande frigivningsbestämmelserna vunnit sympati ens hos

alla tillståndsmyndigheter framgår av härefter återgivna utdrag av yttranden

över Trafikutredningens förslag av länsstyrelserna i Gotlands och Örebro län.

Länsstyrelsen i Gotlands län skriver sålunda:

»§ 1.

---Däremot är bibehållandet av undantagsbestämmelsen beträffande

transport av mjölk, mjölkprodukter och slaktdjur även med det modifierade

innehåll trafikutredningen givit åt stadgandet ägnat att inge betänkligheter.

Härigenom kommer att alltjämt uppehållas en nära den yrkesmässiga

trafiken stående grupp bilförare, vilka genom underbetalning för det arbete

de uträtta för mjölkprodukterna m. fl. tvingas, för att kunna livnära sig, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

63

parasitera på den yrkesmässiga trafiken, ett missförhållande, som på grund

av svårigheterna att upprätthålla en effektiv kontroll, tenderar att alltmera

utbreda sig.--—»

Länsstyrelsen i Örebro lån uttalar:

»§ 1.---I yttrande till trafikutredningen den 22 december 1937 har

Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande beträffande transporter av mjölk,

mjölkprodukter och slaktdjur framhållit, att dessas undantagande från den

yrkesmässiga trafiken medfört vissa olägenheter och föreslagit att de intressen,

som föranlett undantaget, skulle tillgodoses genom en differentierad tillståndsgivning.

Det finnes nämligen anledning antaga, att lantbefolkningen är

bättre betjänad av ett tillstånd till linjetrafik för befordran av — förutom

mjölk och mjölkprodukter — smärre paket, ägg, trädgårdsprodukter och dylikt

till närliggande stad eller annat större samhälle samt vid återfärden befordran

av redskap och andra förnödenheter, än möjlighet att utan särskilt

tillstånd få transportera endast mjölk, mjölkprodukter och slaktdjur. Då

sådana transporter, avseende vad som kan räknas till budskickning mellan

ett samhälle och närliggande landsbygd, i stor utsträckning komme att framgå

å vägar, som sakna annan regelbunden trafik, skulle behovsprövningen

sällan medföra avslag å ansökningar därom av hänsyn till andra trafikföretag.

---»

Belysande för tillgången på lastbilar i yrkesmässig trafik är att en för

visst ändamål företagen utredning över vilka lastbilar i dylik trafik, vilka använts

under veckan 15—21 januari 1940, ger ex.-vis för efterföljande län detta

resultat:

Kalmar län:

Av totala antalet lastbilar i yrkesmässig trafik, 647, (september 1939) ingingo

605 i utredningen. Dessa voro under veckan utnyttjade allenast under

i medeltal 29 timmar per bil.

Blekinge län:

Av totala antalet lastbilar i yrkesmässig trafik, 332, ingingo 139 (6 mindre

och 133 större) i utredningen. Under veckan utnyttjades de mindre vagnarna

allenast i 17 och de större i 25 timmar per vagn.

Malmöhus län:

Av totala vagnbeståndet i yrkesmässig trafik, 1,172, ingingo i utredningen

53 mindre och 504 större lastbilar. Genomsnittligt utnyttjande allenast: 11.6

timmar för de mindre och 30.5 timmar för de större lastbilarna, allt under

veckan för utredningen.

För hela riket var genomsnittliga utnyttjandet per bil under veckan av de

i yrkesmässig trafik gående lastbilarna endast 30.5 timmar för mindre och 38

timmar för större fordon.

Den alltjämt pågående utbyggnaden av lastbiltrafikens centralisering genom

de enskilda företagarnas anslutning till orderkontor och lastbilcentraler effektiviserar

även möjligheterna för vagnmaterielets utnyttjande.

En frigivning av bettransporterna enligt motionärernas önskan är, med

stöd av de alltjämt långt ifrån gynnsamma erfarenheterna av de gällande

frigivningsbestämmelserna, icke lämplig. I de fall, där behov av särskilda

trafiktillstånd för dylikt ändamål förmenas föreligga, böna vederbörande hänvisas

till trafiktillstånds sökande i härför föreskriven ordning, så att de uppställda

betingelserna för behov och lämplighet bliva på vanligt sätt prövade.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Andra lagutskottets utlåtande Nr 27; bilagor.

Det är alldeles uppenbart, att bilar, använda för bettransporter under endast

6—8 veckor, icke komme att lämnas stående outnyttjade under övrig

del av året. En sålunda anskaffad bilpark vore då redo att falla för samma

frestelse till lagöverträdelser genom utnyttjande emot motorfordonsförordningens

bestämmelser, som fallet i stor utsträckning blivit med de för mjölkoch

slaktdjurstransporter enligt 1936 års frigivningsbestämmelser använda

bilarna.

I anslutning till vad här anförts har förbundet äran hemställa,

att Riksorganisationen ville i sitt yttrande till Andra lagutskottet

under hänvisning till de skäl, som ovan anförts, med

skärpa avstyrka den i motionerna nr 27 i Första och 58 i

Andra kammaren avsedda ytterligare frigivning från för den

yrkesmässiga trafiken gällande bestämmelser beträffande

transporter av sockerbetor och betmassa.

Stockholm den 27 februari 1940.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet

CEVE BYSTRÖM.

Carl Knutsson.

Bilaga R.

Sveriges Betodlares Centralförening n. p. a.

Till andra lagutskottet, Riksdagen, Stockholm.

Genom remiss den 1 februari 1940 har Sveriges Betodlares Centralförening

u. p. a. anmodats avgiva yttrande över motion av herrar Löfvander och Persson

örn ändring av motorfordonsförordningen i syfte att underlätta transport

av sockerbetor och betmassa.

Med anledning härav får Sveriges Betodlares Centralförenings styrelse härigenom

på det livligaste tillstyrka, att riksdagen i enlighet med motionen måtte

besluta sådan ändring i motorfordonsförordningen att transport av sockerbetor

och betmassa måtte likställas med transport av mjölk och slaktdjur,

och sålunda få utföras utan särskilt tillstånd. I motionen påtalade olägenheter

hava gjort sig i högsta grad kännbara och styrelsen anser därför, att

sockerbetsodlingens intressen ovillkorligen kräva den nu ifrågasatta lättnaden.

Malmö den 19 februari 1940.

Å Sveriges Betodlares centralförenings styrelses vägnar:

A. ERICSSON.

Bengt Lanke.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

401605

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:291 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., såvitt angår föror a1 i texten