Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i 1.9 § lagen om folkpensionering.

1940-05-21 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:29, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring i 1.9 § lagen om folkpensionering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss

ändring i 1.9 § lagen om folkpensionering.

I en inom amira kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 60,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Andersson i Malmö m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte besluta vidtaga den ändringen i 19 § i lagen örn

folkpensionering, att fjärde stycket: »Beslut skall underställas---— an
förda

skäl ogilla» utgår, och i stället införes en bestämmelse av följande

lydelse: »Beslutet skall anmälas till Konungens befallningshavande.»

Motionärerna hava till utgångspunkt tagit den de senaste åren aktuella

frågan örn sammanslagning av de nuvarande fem pensionsdistrikten i Malmö

till ett enda. En redogörelse för denna frågas behandling lämnas i det följande.

För närmare kännedom örn de i motionen anförda synpunkterna får utskottet

hänvisa till densamma.

Utskottet har i annat sammanhang avgivit utlåtanden rörande vissa till

utskottets behandling hänvisade folkpensioneringsärenden, nämligen utlåtandena

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 26 och 30 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr 434) örn

folkpensionering, m. lii., och nr 8, i anledning av väckt motion örn rörligt

tillägg till folkpensionerna m. m.

19 § i lagen den 28 juni 1935 om folkpensionering har följande lydelse:

Varje socken å landet samt varje stad ävensom varje köping, som utgör

egen kommun, bildar ett pensionsdistrikt.

Hava två eller flera socknar på landet gemensam kommunalförvaltning,

skola de samfällt utgöra ett pensionsdistrikt.

Där på grund av kommuns vidsträckthet eller folkmängd eller andra förhållanden

så prövas lämpligt, må kommunen fördelas i två eller flera pensionsdistrikt.

Likaså må, där så med hänsyn till föreliggande förhållanden prövas

lämpligt, två eller flera kommuner sammanslås till ett pensionsdistrikt. Beslut

örn sådan fördelning eller sammanslagning ävensom om upphävande eller förändring

därav fattas å landet av kommunalstämma och i stad av stadsfull

mäktige eller, där sådana ej finnas, av allmän rådstuga.

Beslutet skall underställas Konungens befallningshavande, som äger att

detsamma antingen oförändrat fastställa eller ock på anförda skäl ogilla.

Fråga om fördelning eller sammanslagning av pensionsdistrikt må även

väckas av Konungens befallningshavande, och skall därvid i övrigt förfaras

på sätt här ovan är sagt.

I förevarande sammanhang må jämväl erinras örn vissa andra stadgande!!

i berörda lag. Enligt denna gäller, att för varje pensionsdistrikt skall finnas

/lilläng till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 29.

574 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

en pensionsnämnd, bestående av en ordförande och ett jämnt antal ledamöter,

högst sex. Ordförande i pensionsnämnd och suppleant för honom

förordnas av länsstyrelsen för fyra år i sänder (20 §). För varje distrikt skall

vidare finnas ett av pensionsstyrelsen förordnat ombud; dock må samma

person kunna förordnas till ombud för flera pensionsdistrikt. Ombudet äger

närvara vid vederbörande pensionsnämnds sammanträden och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten (27 §).

Föreskrifter angående pensionsnämndernas verksamhet hava lämnats, förutom

i lagen örn folkpensionering, jämväl i Kungl. Maj:ts instruktion deli

13 mars 1937 för pensionsnämnderna. Enligt denna instruktion åligger det

inom varje pensionsdistrikt pensionsnämnd, dess ordförande och ledamöter

bland annat att hava sin uppmärksamhet riktad på att personer, som äro

berättigade till folkpension, må erhålla dylik till vederbörligt belopp och att

pensionstagare förhjälpas till ökning av folkpensionen, där omständigheterna

därtill föranleda, samt att, innan ansökning om folkpension behandlas av

nämnden, söka så noggrant som möjligt utreda de förhållanden, som äro av

vikt för bedömande av sökandens rätt till folkpension.

Bestämmelsen i 19 § lagen örn folkpensionering anknyter till liknande

stadganden i tidigare lagar och lagförslag i samma ämne. En i stort sett

likartad bestämmelse finnes redan i det förslag till lag angående försäkring

för beredande av pension vid varaktig oförmåga till arbete, som 1893 framlades

av nya arbetareförsäkringskommittén. I motiven till nämnda bestämmelse

yttrade kommittén i sitt betänkande (del I sid. 128):

I regel bör varje pensionsnämnds verksamhetsområde, pensionsdistriktet,

sammanfalla med den borgerliga kommunens. Flera kommuners förening till

ett pensionsdistrikt bör enligt kommitténs åsikt ej ifrågakomma. Däremot

kan det under vissa förhållanden bliva nödvändigt eller lämpligt att fördela

en kommun i flera pensionsdistrikt. Orsaker härtill kunna i främsta rummet

vara kommunens stora folkmängd eller vidsträckthet. Även andra förhållanden

kunna emellertid göra en fördelning lämplig, såsom befintligheten av större

industriella inrättningar i en del av kommunen, lokala egendomligheter m. m.

Beslut örn sådan fördelning eller örn upphävande därav skall enligt förslaget

underställas Konungens befallningshavandes prövning, vilken sålunda kan

bliva av mera materiell art än möjligt varit, därest densamma kunnat påkallas

allenast genom besvär enligt kommunallagarna.

I ålderdomsförsäkringskommitténs betänkande (1912) uttalades bland annat

(del I sid. 85 och 116—117):

Då en viktig förutsättning för de lokala organens, pensionsnämndernas,

arbete måste vara, att nämndens ledamöter så ingående som möjligt äro förtrogna

med förhållandena inom nämndens verksamhetskrets, har kommittén

föreslagit, att i regel varje kommun skall utgöra eget pensionsdistrikt.

I regel bör kommun utgöra ett pensionsdistrikt. Men örn två eller flera

socknar på landet hava gemensam kommunalförvaltning, faller det sig helt

naturligt, att de även i pensionsavseende utgöra en enhet, och kommittén föreslår

därför, att de under angivna förhållanden skola betraktas som ett pensionsdistrikt.

Å andra sidan kan det under vissa förhållanden bliva nödvändigt eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

lämpligt att fördela en kommun i flera pensionsdistrikt. Orsaker härtill kunna

i främsta rummet vara kommunens stora folkmängd eller vidsträckthet. Även

andra förhållanden kunna göra en fördelning lämplig, såsom t. ex. befintligheten

av industriella inrättningar i en del av kommunen. Beslut om sådan

fördelning ävensom örn upphävande eller förändring därav skall enligt förslaget

underställas Konungens befallningshavandes prövning.

Bestämmelser rörande distriktsindelningen inflöto sedermera i 19 § lagen

den 30 juni 1913 örn allmän pensionsförsäkring. Detta lagrum, som 1918 undergick

ändring, har sedan i detta ändrade skick influtit jämväl i den nu gällande

folkpensioneringslagen.

Frågan örn distriktsindelningen behandlades av statens besparingskommitté

i dess 1925 avgivna betänkande angående socialförsäkringens organisation.

(Statens off. utredn. 1925:8). I detta föreslogos emellertid inga ändrade bestämmelser

örn distriktsindelningen inom en kommun.

1928 års pensions!örsäkringskommitté gick i sitt 1934 avgivna betänkande

nied förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen (statens

off. utredn. 1934: 18) icke in på en prövning av frågan örn eventuella ändringar

av de bestämmelser i den då gällande pensionsförsäkringslagen, som avsågo

pensionsförsäkringens lokala organisation. Kommittén hänvisade till att särskilda

sakkunniga voro tillkallade för att inom socialdepartementet biträda

med utredning angående den sociala försäkrings- och hjälpverksamhetens

organisation. De åsyftade sakkunniga, organisationssakhunniga, föreslogo i

sitt likaledes 1934 framlagda betänkande i nyssnämnda ämne (statens off.

utredn. 1934: 53), ntt i varje kommun med mera än 1,500 invånare skulle och

i mindre kommun finge inrättas en social nämnd med uppgift att handhava

kommunens verksamhet för fattigvård, barnavård, ungdomsskydd, allmän

ålderdomspensionering, behandling av alkoholister och arbetslöshetshjälp.

Enligt förslaget skulle kommun vidare kunna bestämma, att vissa grenar av

nämndens verksamhet skulle handhavas av särskilt tillsatta utskott av nämnden.

Därigenom skulle möjlighet öppnats för kommunerna, därest de så

önskade, att tillsätta ett särskilt pensionsutskott.

I förevarande sammanhang bör även erinras, att chefen för socialdepartementet

den 3 januari 1938 enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande utsett en kommitté,

socialvårdslcommittén, vilken enligt de för dess arbete givna direktiven

har såsom en huvuduppgift att göra lagstiftningen rörande socialförsäkringen

till föremål för en granskning.

Frågan örn en viss kommuns uppdelning i flera pensionsdistrikt har vid

några tillfällen dragits under Kungl. Maj:ts prövning. Rörande ett par äldre

sådana fall får utskottet hänvisa till regeringsrättens årsbok 1914 not. C 118

och 142.

I förevarande sammanhang tillåter sig utskottet att särskilt fästa uppmärksamheten

på två nyligen av Kungl. Maj:t avgjorda ärenden, i vilka frågan gällt

ändamålsenligheten av en sammanslagning av flera dittillsvarande pensionsdistrikt

inom en kommun. Akterna i dessa ärenden hava varit tillgängliga för

utskottet vid behandlingen av nu ifrågavarande motion.

T det ena av dessa fall, till vilket den föreliggande motionen anknyter, val''

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

sakläget följande. Vid sammanträde den 1 juli 1938 beslöto stadsfullmäktige

i Malmö, att staden, som är indelad i fem pensionsdistrikt, skulle utgöra ett

enda pensionsdistrikt. Sedan stadsfullmäktiges beslut underställts länsstyrelsen

i Malmöhus län, förklarade länsstyrelsen i resolution den 24 september

1938, att enär den beslutade indelningen med hänsyn till bestämmelserna i

folkpensioneringslagen och utfärdade föreskrifter rörande pensionsnämndsarbetets

bedrivande under nuvarande förhållanden icke kunde anses ända

målsenlig, länsstyrelsen funne sig förhindrad meddela fastställelse å beslutet.

Besvär över länsstyrelsens resolution anfördes enligt stadsfullmäktiges beslut

av Malmö drätselkammares första avdelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anförde i yttrande över besvären bland

annat:

Vid lagens tillkomst inskärptes särskilt vikten av att allmänheten icke på

något sätt skulle bibringas den uppfattningen, att tilläggspensionerna vore

en form av fattigvårdsunderstöd, utan att grundvalen för densamma utgjorde

en klar medborgerlig rätt. Det kail vara fara värt, att detta syfte blir undanskymt,

örn undersökningsarbetet överlämnas åt särskilt anställda helavlönade

tjänstemän, som komma att få en med våra fattigvårdsinspektörer likartad

ställning. Det är uppenbarligen en helt annan sak, om denna undersökning

på ett hänsynsfullt och diskretionärt sätt och med personlig insats handhaves

av nämndsledamöterna själva, så som nu sker.

Den faran ligger även nära till hands, att nämndens behandling av pensionsärendena

komme att bliva rent schablonmässig. När ledamöterna i denna enda

nämnd skulle sammanträda, bleve det så gott som endast att erhålla del

av de slutsatser, vartill tjänstemannen kommit, ty någon ingående kännedom

örn ole enskilda fällen skulle ledamöterna omöjligen ha hunnit skaffa sig.

Pensionsstyreisen framhöll i sitt yttrande, att — förutom Malmö — ej

blott Stockholm, Göteborg, Norrköping och Hälsingborg utan även åtskilliga

mindre städer vore uppdelade på ett större eller mindre antal pensionsdistrikt.

1 själva verket vore det av våra städer med över 20,000 invånare endast två,

som ej blivit föremål för dylik uppdelning, nämligen Eskilstuna och örebro

med en folkmängd vid 1937 års utgång av respektive cirka 38,000 och cirka

46,000 invånare. Med hänsyn till de faktiska förhållanden, som sålunda

bestode, hemställde pensionsstyrelsen, som i allt väsentligt biträdde de synpunkter,

åt vilka länsstyrelsen givit uttryck i sitt remissyttrande, att besvären

måtte lämnas utan bifall.

Även socialvårdskommittén avgav infordrat yttrande. Kommitténs majoritet,

bestående av fem ledamöter, anförde:

Enligt socialvårdskommitténs uppfattning synes utvecklingen, såväl i vad

angår pensionsnämndsverksamheten som beträffande socialvårdsarbetet i

allmänhet, gå mot en viss centralisering och rationalisering av verksamheten.

I enlighet härmed överväger man inom kommittén, ehuru något definitivt

ställningstagande ännu icke skett, att föreslå en mera centraliserad organisationsform

för det socialvårdande arbetet. Det lärer sålunda icke vara obefogat

att påstå, att den av Malmö stadsfullmäktige beslutade omorganisationen

av pensionsnämndsverksamheten ligger i linje med den allmänna utvecklingen

på förevarande område.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

5

l (letia sammanhang torde även få framhållas, att den i ärendet framförda

synpunkten örn decentraliseringens betydelse för den personliga kännedomen

örn klientelet synes vara överskattad. Med hänsyn till det stora invånarantalet

per pensionsdistrikt ävensom till den i allmänhet livliga flyttningen mellan

olika distrikt lärer det nämligen, vad Malmö angår, vara ur anförda synpunkt

skäligen likgiltigt vilkendera organisationsformen som tillämpas; i intetdera

fallet torde den personliga kännedomen örn klientelet vara av någon mera

ingående art.

Det torde slutligen icke böra bortses ifrån, att därest den beslutade omorganisationen

genomfördes och finge vara i tillämpning någon tid, vissa

erfarenheter skulle kunna vinnas, som kunde bliva av värde vid det slutliga

ställningstagandet till frågan örn socialvårdens organisation i riket.

Enligt kommitténs mening förefinnas knappast några avgörande skäl mot

den av stadsfullmäktige beslutade omorganisationen. I allt fall kan kommittén

icke finna, att sådana skäl föreligga av den styrka, att de giva statsmakterna

anledning att gå emot en kommun, som själv önskar att få pröva en ny

organisationsform på förevarande område.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner sig socialvårdskommittén böra

tillstyrka bifall till besvären.

Kommitténs ordförande, med vilken en av kommitténs övriga ledamöter

instämde, yttrade:

Det synes mig mindre välbetänkt att i förhandenvarande läge, då hela

frågan örn socialvårdens organisation är under utredning och omprövning,

skrida till en så genomgripande omläggning av pensionsnämndsverksamheten

i Malmö som den av stadsfullmäktige beslutade. Även om utvecklingen

inom socialvårdsarbetet går mot en centralisering av verksamheten, är det

dock fortfarande i hög grad ovisst, huru denna centraliserade verksamhet

skall gestaltas. Det är sålunda mycket möjligt, att den blivande organisationsformen

kommer att i väsentliga delar te sig annorlunda än den av stadsfullmäktige

nu beslutade, med påföljd att pensionsnämndsverksamheten i Malmö

inom ett fåtal år ånyo måste omläggas. Detta lärer icke vara ändamålsenligt

eller klokt. Ej heller finner jag mig kunna tillmäta den anförda synpunkten

örn värdet av de erfarenheter, som genom en omläggning till centraliserad

verksamhet skulle vinnas, någon egentlig betydelse, detta i ali synnerhet som

man redan nu i tvenne av våra större städer, Örebro och Eskilstuna, tillämpar

ett centraliserat system och man sålunda redan lärer hava erfarenhet av

verkningarna av ett sådant system. Med stöd av det anförda får jag därför

—- utan att i princip göra något uttalande till förmån för en centraliserad

eller en decentraliserad organisationsform — uttala den meningen, att besvären

icke böra föranleda till någon åtgärd.

På hemställan av regeringsrätten beslöt Kungl. Majit i statsrådet den

29 september 1939 att lämna besvären utan bifall.

Det andra av de åsyftade båda ärenden, som nyligen varit under bedömande,

gällde distriktsindelningen i Luvd, där stadsfullmäktige den 31 mars 1939

beslöto, att staden, som då var indelad i två pensionsdistrikt, skulle från och

med den 1 januari 1940 utgöra endast ett sådant distrikt. Länsstyrelsen i

Malmöhus län vägrade fastställelse med samma motivering som i Malmöfallet.

Sedan besvär över länsstyrelsens beslut blivit anförda, avgav pensionsstyrelsen

yttrande över besvären och anförde däri bland annat, att en pensions

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

nämnd med nuvarande organisation icke lämpligen torde kunna anordnas som

ett ämbetsverk. Av denna anledning syntes det icke med nuvarande organisation

väl förenligt, att större städer utgöra ett enda pensionsdistrikt. Det

torde ligga i sakens natur, att det ur sådana synpunkter skulle vara mest

önskvärt, örn Lunds stad vore indelad i mer än ett pensionsdistrikt. Å andra

sidan vore det klart, att det funnes en betydande skillnad i förevarande hänseende

mellan en stad av Malmös och en stad av Lunds storleksordning. Var

gränsen lämpligen borde dragas mellan kommuner, som borde utgöra ett och

kommuner som borde vara indelade i flera pensionsdistrikt, måste naturligtvis

bedömas från fall till fall och komme i åtskilliga fall att bli ett mycket vanskligt

spörsmål. Då emellertid av den förebragta utredningen framginge, att

städer av med Lund jämförbar storlek och till och med två städer, som vore

betydligt större än Lund, för närvarande utgjorde ett pensionsdistrikt, syntes

det pensionsstyrelsen svårt att vägra staden fastställelse å det underställda

beslutet.

På regeringsrättens hemställan fastställde Kungl. Majit i statsrådet genom

resolution den 8 mars 1940 stadsfullmäktiges beslut, enär tillräcklig anledning

att vägra godkännande av detsamma icke kunde anses vara för handen.

Utskottet tillåter sig vidare hänvisa till följande inom pensionsstyrelsen

gjorda, sedermera i visst hänseende kompletterade uppställning, avseende

städer, uppdelade i två eller flera pensionsdistrikt.

Stad

Invånar- antal '')

Distrikts-

antal

Areal i hektar

Vi 1939

Anmärkningar

Stockholm ..............

570,771

17

13,708

Uppsala ................

37,012

3

1,609

Gemensam ordförande.

Norrköping..............

69,434

7

16,013

Linköping ..............

35,234

2

6,071

Gemensam ordförande.

Jönköping ..............

35,008

3

4,728

Växjö ..................

9,954

2

895

Kalmar..................

21,124

2

2,164

Gemensam ordförande.

Karlskrona..............

27,849

2

1,103

Malmö..................

151,247

5

6.676

Lund....................

26,861

2

1,965

Hälsingborg ............

61,365

3

5,186

Halmstad................

27,222

3

2,450

Göteborg................

275,753

14

8,245

Uddevalla ..............

16,226

2

2,671

Gemensam ordförande.

Borås ..................

46,928

4

9,638

Trollhättan..............

16,479

2

2,626

Karlstad ................

27,948

4

7,469

Kristinehamn............

13,308

2

2,969

Västerås ................

36,551

3

6,330

Gemensam ordförande.

Gävle ..................

39,736

3

6,972

'') Enligt Årsbok för Sveriges kommuner 1939.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29. ^

Enligt av pensionsstyrelsen lämnade uppgifter finnas vidare 24 städer med

över 10,000 invånare, som det oaktat utgöra endast ett pensionsdistrikt.

Utgångspunkten för den föreliggande motionen är den av stadsfullmäktige

i Malmö beslutade sammanslagningen av de nuvarande fem pensionsdistrikten

i nämnda stad till ett enda. Sedan beslutet såsom i 19 § lagen örn folkpensionering

är föreskrivet underställts länsstyrelsen i Malmöhus län, vägrade

denna fastställelse. I länsstyrelsens beslut gjorde Kungl. Majit ej ändring.

I ett senare fall, som gällde distriktsindelningen i Lund, blev utgången i

högsta instans den motsatta. Ett avgörande moment härvidlag torde ha varit

skillnaden i storleksordning de båda städerna emellan; medan Malmö har

omkring 151,000 invånare, utgör folkmängden i Lund cirka 26,000. Att draga

gränsen mellan kommuner, som må utgöra ett enda pensionsdistrikt, och sådana,

som böra vara uppdelade i flera distrikt, är uppenbarligen ganska vanskligt.

Att märka är emellertid, att även städer med större invånarantal än Lund för

närvarande utgöra ett pensionsdistrikt. Så är fallet med Eskilstuna och örebro.

Socialvårdskommitténs flertal har i yttrande rörande den ifrågasatta sammanslagningen

av distrikten inom Malmö framhållit, att utvecklingen, såväl

i vad anginge pensionsnämndsverksamheten som beträffande socialvårdsarbetet

i allmänhet, syntes gå mot centralisering och rationalisering av verksamheten.

Två reservanter inom kommittén ansågo att, även örn så vore förhållandet,

en sammanslagning dock ej borde göras i nämnda fall. Utgången

av frågan örn distriktsindelningen i Lund visar, att gällande bestämmelser i

ämnet fått en tillämpning, som lämnar utrymme för en viss utveckling i nyss

angivna riktning. Försiktigheten synes emellertid bjuda att icke nu, då frågan

örn socialvårdens organisation är under omprövning och det fortfarande är i

hög grad ovisst, hur en centraliserad verksamhet på detta område skall

gestaltas, vidtaga en ändring av den omfattning, som motionärerna påyrkat.

Motionärerna ha uttalat, att en kommun bör äga frihet att ordna frågan

örn indelning i pensionsdistrikt på det för kommunen mest praktiska sättet

samt att lagen icke bör verka hindrande på utvecklingen. Motiönen utmynnar

i ett yrkande örn borttagande av den kontroll, som ligger i kravet på att beslut

i hithörande ärenden skola underställas länsstyrelsen. Det synes icke otänkbart,

att ett bifall till motionärernas yrkande i särskilda fall skulle kunna medföra

en mindre önskvärd uppdelning av kommunerna i flera distrikt än som

förut funnits.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet ej skäl föreslå riksdagen

att i anledning av den nu föreliggande motionen vare sig besluta lagändring

eller göra någon framställning till Kungl. Majit. Utskottet får därför

hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Utakottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 29.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Tamm, Löfvander*), Forslund*), Olof

Carlsson, Wistrand, Sten och Näslund; samt

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Skoglund, Pettersson

i Hällbacken, Sandström, Hermansson i Norrköping, Hansson i Örebro och

Persson i Norrby.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.