Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.
1940-05-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1940:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Kr 31.
1
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1940 kl. 8 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser
rörande arbetstidens reglering m. m., dels
ock en i ämnet väckt motion.
Genom en den 17 maj 1940 dagtecknad proposition, nr 256, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande
förslag till
Lag:
om undantag frän gällande bestämmelser rörande arbetstidens
reglering lii. lii.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den omfattning
det prövas nödigt, meddela förordnande, att vad i nedannämnda
lagar är stadgat icke skall äga tillämpning, nämligen lagen örn arbetarskydd,
lagen om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen
åt flottningsarbetarna, lagen om arbetstidens begränsning, lagen om vissa
inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,
skogshärbärgeslagen, lagen om semester, sjöarbetstidslagen, lantarbetstidslagen,
arbetstidslagen för detaljhandeln samt butikstängningslagen.
2 §•
Har genom förordnande, som avses i 1 §, straffbestämmelse helt eller
delvis satts ur tillämpning, skall den dock gälla beträffande förseelse, som
begåtts innan förordnandet trätt i kraft.
3 §•
Utfärdas förordnande, som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva, att handläggningen
av fråga, vilken enligt lag, som med förordnandet avses, tillkommer
viss administrativ myndighet, skall ombesörjas av annan myndighet.
Bihang till riksdagens protokoll 11)40. I) sami. 2 ami. Kr 31.
1809 40
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till
och med den 30 juni 1941. Av Konungen jämlikt denna lag meddelat förordnande
äger icke tillämpning längre än lagen äger giltighet. Genom denna
lag upphäves lagen örn meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen
den 15 juni 1939 (nr 255) icke skall äga tillämpning.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 275, i vilken
herr Brädefors och fru Bonn-Christiansson hemställt, att riksdagen måtte besluta
avslå propositionen.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget samt för yrkandet i motionen, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
och motionen.
I en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionens för
ekonomisk försvarsberedskap kansli upprättad och till Kungl. Majit överlämnad
promemoria lämnades redogörelse för vissa av rikskommissionen
förberedda författningsutkast, vilka vid kristillfälle påkallade åtgärd av Kungl.
Majit. Vid promemorian funnos fogade — förutom utkast till lag örn tjänsteplikt
m. m. — utkast till lag om undantag från gällande bestämmelser angående
arbetarskydd m. m. Enligt sistnämnda lagutkast skulle Kungl. Majit
vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden
äga, i den mån det prövades nödigt, meddela förordnande örn undantag från
vad i lag vore stadgat örn arbetarskydd, semester, arbetstidens begränsning
eller förläggning och arbetares bostadsförhållanden eller örn begränsning
av tiden för idkande av handel och annan rörelse.
Sedan yttranden över förslaget avgivits, överlämnades rikskommissionens
samtliga författningsutkast och däröver avgivna yttranden till de jämlikt
Kungl. Majits den 24 mars 1939 givna bemyndigande tillsatta sakkunniga
rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap. De sakkunniga avlämnade
den 23 september 1939 till chefen för socialdepartementet utkast
till krisarbetslag jämte en i anslutning därtill utarbetad promemoria. Häröver
avgåvos yttranden av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. I vissa
yttranden upptogs — i samband med de allmänna riktlinjerna för en lagstiftning
örn arbetsmarknadens reglering under krisförhållanden — till behandling
även frågan örn tillfällig suspendering av viss arbetarskyddslagstiftning.
Frågan om en sådan suspendering i syfte att delvis undanröja de svårigheter,
som uppkomma genom bristen på arbetskraft i vissa krislägen, behandlades
i en till urtima riksdagen 1939/40 avlåten proposition nr 70
med förslag till lag örn eftergift under vissa förhallanden från bestämmelserna
i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd. Förslaget innebar befo
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 3
genhet för Kungl. Majit att beträffande företag, som bedreve tillverkning
eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, under utomordentliga
förhållanden dispensera från gällande förbud mot kvinnors nattarbete. Förslaget
i propositionen var föranlett av en framställning från arméförvaltningens
tygdepartement. Över denna hade yttranden avgivits av myndigheter
oell sammanslutningar, bland annat av sakkunniga rörande arbetsmarknadens
försvarsberedskap, vilka uttalat, att det enligt deras mening för
det dåvarande icke förelåge behov att tillskapa en fullmaktslagstiftning pa
förevarande område utöver vad i nämnda proposition upptagits.
Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, anförde i propositionen,
att det icke för det dåvarande syntes påkallat att i vidare män än
som i propositionens lagförslag skett föreslå möjlighet till dispens fran
några av sociala hänsyn lagstadgade begränsningar i rätten att utnyttja arbetskraft.
Såvitt anginge undantag från de grundläggande bestämmelserna
i 1930 års allmänna arbetstidslag hade dispens i åtminstone ditintills erforderlig
utsträckning kunnat med stöd av lagen meddelas av arbetsrådet. I
övrigt hade behov av dispens från arbetarskyddslagen eller eljest gällande
arbetslagstiftning dittills icke gjort sig med någon styrka gällande. Skulle
så senare bliva fallet, finge i det läget övervägas, huruvida särskilda åtgärder
borde vidtagas. — Propositionen godkändes av riksdagen. Lag i
ämnet utfärdades den 8 december 1939 (nr 831). Den gäller till och med den
31 mars 1941. — Med stöd av berörda lag har Kungl. Majit meddelat dispens
i ett stort antal fall. Genom dispenserna har möjliggjorts användande av
kvinnor till skiftarbete, därvid det i avsevärd utsträckning varit fråga om
treskift sarbete.
I proposition nr 92 till 1939/40 års urtima riksdag med förslag till lag
örn tjänsteplikt, m. m. redogjorde föredragande departementschefen, statsrådet
Forslund, för vad i yttrandena över de sakkunnigas rörande arbetsmarknadens
försvarsberedskap förslag till krisarbetslag ävensom i propositionen
nr 76 förekommit samt förklarade sig åberopa, vad han i sistnämnda
proposition anfört. Därjämte underströks, att, örn särskild lagstiftning
rörande dispens från gällande arbetslagstiftning skulle visa sig behövlig,
densamma torde kunna utan dröjsmål tillskapas. — Lag om tjänsteplikt utfärdades
den 30 december 1939 (nr 934). Efter inhämtande av riksdagens
samtycke har Kungl. Majit genom kungörelse deli 26 april 1940 (nr 269),
med stöd av 1 § i lagen, förordnat, att dess 2 kap. omedelbart skall äga
tillämpning.
I anledning av framställningar från Gotlands lantarbetsgivareförening
den 27 februari 1940 samt från statens livsmedelskommission
den 12 april 1940, över vilka framställningar yttranden avgivits av
myndigheter och sammanslutningar, har Kungl. Majit den 17 april 1940,
med stöd av 10 § 2 mom. lantarbetstidslagen förordnat, att nämnda lag
under tiden till och med den 17 juli 1940 icke skall äga tillämpning inom
18 särskilda län.
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.
Kungl. Majit Ilar vidare den 26 april 1940 beslutat atti proposition nr
225 föreslå riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag
om meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen icke skall äga tilllämpning.
Vid remissen till lagrådet den 17 april 1940 av berörda lagförslag
anförde jag till statsrådsprotokollet, att situationen med avseende å
tillgången på arbetskraft för jordbruket vore sådan, att risk förelåge, att behov
av suspendering av lantarbetstidslagen i större utsträckning än vad som
skett genom Kungl. Majits beslut samma dag möjligen för riket i dess helhet
inom kort kunde uppstå. Då gällande lag icke innefattade möjlighet
för Kungl. Majit att fatta beslut i sådant hänseende, syntes Kungl. Majit
genom särskild lag böra bemyndigas därtill. — Sedan propositionen godkänts
av riksdagen, har lag i ämnet utfärdats den 10 maj 1940 (nr 309).
Lagen gäller till och med den 31 oktober 1940.
Genom beslut den 13 april 1940 har Kungl. Majit meddelat viss dispens
jämlikt 12 § butikstängningslagen. Därvid har beträffande Göteborgs
och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län förordnats, att i do
orter inom respektive län, vilka länsstyrelsen ägde bestämma, butik, där
handel idkades huvudsakligen med livsmedel, järnvaror, beklädnadsvaror
eller tobaksvaror, söndagen den 14 april 1940 finge hållas öppen för allmänheten
från kl. 9 till kl. 11 samt från kl. 14 till kl. 17, dock ej under högmässogudstjänst.
I propositionen lia vidare återgivits vissa uppgifter rörande arbetsrådets
dispensgivning enligt arbetstidslagarna, till vilka uppgifter
utskottet anhåller att få hänvisa.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har vid remissen till
lagrådet av förslag i förevarande ämne anfört bland annat följande:
Den anspänning av alla krafter, som nu erfordras för att vårt land skall
kunna motstå den rådande kristidens påfrestningar, föranleder på en mängd
områden förändringar av .hittills gällande förhållanden. Av olika skäl —
bland annat behovet av ökad produktion inom vissa för samhället särskilt
betydelsefulla näringsgrenar å ena sidan samt brist på arbetskraft på grund
av gjorda inkallelser till militärtjänstgöring å den andra — är det nödvändigt,
att de i produktionsverksamheten deltagande prestera arbete i en omfattning,
som vida överstiger den i lugna tider vanliga. Att under längre perioder uppnå
den önskade ökningen av arbetsprestationen genom en förlängning av arbetstiden
utöver den normala torde knappast vara möjligt. Däremot kan det
under en relativt kortvarig krissituation i många fall te sig som naturligt,
om parterna på arbetsmarknaden överenskomma örn en utsträckning av
arbetstiden. Det är då erforderligt, att åtgärder vidtagas, så att icke gällande
lagstiftning lägger hinder i vägen härför. I den mån det är fallet,
måste möjlighet beredas att helt eller delvis kunna sätta lagstiftningen
nr tillämpning. Det kan givetvis därvid icke undgås, att de sociala förmåner
av skilda slag i fråga örn förkortad arbetstid, semesterledighet
m. m., som tillförsäkrats arbetstagarna i vårt land, för tillfället i viss mån
inskränkas. Jag vill emellertid betona, att de försämringar av ifrågavarande
sociala förmåner, som sålunda kunna bliva nödvändiga, i och för sig äro
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 5
av ondo. En utväg sådan som den föreslagna bör därför få tillgripas
endast då synnerligen starka intressen fordra det och äga bestånd allenast
så länge tillgodoseendet av dessa intressen oundgängligen påkallar det.
För att nödig anpassning skall kunna vinnas efter det i varje läge förefintliga
behovet torde fullmakt böra lämnas Kungl. Majit att, med hänsyn
till föreliggande förhållanden, besluta i detalj härutinnan. På sätt framgår
av den i det föregående lämnade redogörelsen har en sådan lagstiftning i
olika sammanhang tillstyrkts från skilda håll. Förslag till en dylik fullmaktslag
har därför upprättats.
Förordnande enligt lagförslaget skall jämlikt 1 § av Kungl. Majit få meddelas
vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. — — — — Omfattningen av
förordnandet bör lämpas efter det vid varje tillfälle oundgängliga behovet.
Det synes sålunda kunna ifrågakomma, att ett förordnande avser allenast
föreskrift av visst slag, t. ex. angående maximering av övertidsarbete, under
det att övriga författningsbestämmelser lämnas oberörda.
Den nu föreslagna lagen torde böra träda i kraft omedelbart samt gälla
till och med den 30 juni 1941. Av Kungl. Majit jämlikt lagen meddelat förordnande
synes icke böra äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.
Då denna lag innefattar möjlighet för Kungl. Majit att, i den omfattning det
prövas nödigt, förordna, att lantarbetstidslagen icke skall äga tillämpning,
torde i övergångsbestämmelserna till den nu ifrågavarande lagen böra föreskrivas,
att vid dess ikraftträdande lagen om meddelande av förordnande
att lantarbetstidslagen den 15 juni 1939 (nr 255) icke skall äga tillämpning
skall upphöra att gälla. Däremot synes den speciella fullmaktslagen den 8
december 1939 (nr 831) icke böra upphävas.
Den genom propositionen föreslagna lagen innefattar en tidsbegränsad
fullmakt för Kungl. Majit att i ett svårartat krisläge försätta omfattande och
betydelsefulla delar av den sociala lagstiftningen ur tillämpning. De författningar,
om vilka här är fråga, hava under en lång följd av år steg för
steg fått sin utformning och under denna tid vunnit uppskattning inom allt
vidare kretsar av vårt folk. Då så är förhållandet, måste tydligen ett förslag
örn undantag från nämnda författningar kunna grundas på utomordentligt
starka skäl. Sådana skäl föreligga i närvarande stund framför allt i det
behov av produktionsökning och den brist på arbetskraft, som gjort sig
gällande inom vissa särskilt samhällsviktiga näringsgrenar. Utskottet vill
emellertid i detta sammanhang betona angelägenheten av att en mera väsentlig
utsträckning av arbetstiden för de redan anställda icke sker i fall,
då ett stegrat behov av arbetskraft utan avsevärd olägenhet kan tillgodoses
genom nyanställning av personal.
’ Svårigheten att på förhand överblicka de från tid till annan skiftande
situationer på olika områden, som kristiden kail medföra, har nödvändiggjort,
att den föreslagna fullmakten för Kungl. Majit måst göras synnerligen
vidsträckt. Detta innebär emellertid icke, att hela det författningskomplex,
som angives i förslagets 1 §, i ett sammanhang skulle skjutas åt sidan.
Såsom föredragande departementschefen framhållit, bör omfattningen av ett
med stöd av den föreslagna lagen utfärdat förordnande lämpas efter det vid
Utskottet.
6
Andru lugutskoltets utlåtande Nr 31.
varje tillfälle oundgängliga behovet. Till närmare belysning av vad härmed
avses har i propositionen uttalats, att det syntes kunna ifrågakomma, att
ett förordnande avsåge allenast föreskrift av visst slag, t. ex. angående
maximering av övertidsarbete, under det att övriga författningsbestämmelser
lämnades oberörda. Kravet på varsamhet vid handhavandet av ifrågavarande
fullmakt och på noggrant beaktande av de i olika fall inträdande rättsverkningarna
av förordnanden med stöd av densamma gör sig enligt utskottets
mening gällande i fråga örn samtliga de författningar, örn vilka här är fråga,
men har särskilt framträtt beträffande vissa av dem.
Yad angår lagen örn arbetarskydd hava redan vid urtima riksdagen 1939/40
antagits bestämmelser örn rätt för Kungl. Majit att beträffande företag, som
bedriva tillverkning eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, under
utomordentliga förhållanden dispensera från det i nämnda lag intagna förbudet
mot kvinnors nattarbete. Det kan icke anses uteslutet, att ytterligare
undantag från arbetarskyddslagen kunna bliva erforderliga. Vid medgivande
av undantag från nämnda eller andra hithörande lagar får emellertid icke
förbises, att åtgärder till förekommande av olycksfall och ohälsa ofta torde
vara särskilt påkallade under de förhållanden, som inträda vid sådana jämkningar
i lagstiftningen. Det blir då också av ökad vikt, att arbetsförhållandena
stå under tillsyn av en i arbetarskyddsfrågor sakkunnig myndighet,
vilket bör beaktas vid tillämpningen av 3 § i den föreslagna lagen.
Beträffande semesterlagen tilldrager sig spörsmålet, örn arbetstagarna
även i fall densamma skulle i större eller mindre omfattning sättas ur tillämpning
må äga rätt till semesterersättning, särskilt intresse. I den mån
en viss tids semester redan intjänats, kan det icke rimligen ifrågakomma
att helt beröva arbetstagaren den rätt, han enligt lagen förvärvat. Örn arbetstagaren
genom ett förordnande enligt den föreslagna undantagslagen skulle
hindras från att utbekomma den intjänade semestern, bör han jämlikt grunderna
för semesterlagen i stället äga anspråk på semesterersättning. Utskottet
förutsätter, att ett eventuellt förordnande avseende semesterlagen så utformas,
att därav berörda arbetstagare icke gå miste örn semesterersättning
ävensom att rätt till semester kan intjänas jämväl efter ikraftträdandet av
ett dylikt förordnande.
Då vissa parter på arbetsmarknaden träffat avtal rörande spörsmål, som
avses i de i 1 § angivna lagarna, kan ett förordnande enligt undantagslagen
icke i och för sig rubba detta avtal. Därför kräves även, att parterna komma
överens örn den jämkning, varom fråga är, exempelvis en utsträckning av
arbetstiden. Den tilltänkta lagens syfte är att undanröja de hinder för
genomförandet av en överenskommelse örn sådan jämkning, som rests i gällande
lagstiftning.
Det torde kunga antagas, att eventuella förordnanden enligt undantagslagen
endast komma att drabba arbetare och tjänstemän inom vissa näringsgrenar.
Utskottet förväntar emellertid, att även andra kategorier av medborgare,
i den mån de komma i åtnjutande av semester, skola frivilligt åtaga
Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 7
sig arbete på, sådana områden, där arbetskraft är påkallad oell deras insats
kan vara av värde.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att propositionen nr 256 måtte bifallas av riksdagen;
samt
B. att motionen II: 275 måtte anses besvarad genom utskottets
hemställan under A.
Stockholm den 29 maj 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman, Wistrand,
Näslund, Strand och Holstenson*;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*, Molander och Sandström* samt fröken Ebon
Andersson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m a1 i texten