Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

1940-05-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Kr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1940 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition

med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser

rörande arbetstidens reglering m. m., dels

ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 17 maj 1940 dagtecknad proposition, nr 256, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

Lag:

om undantag frän gällande bestämmelser rörande arbetstidens

reglering lii. lii.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den omfattning

det prövas nödigt, meddela förordnande, att vad i nedannämnda

lagar är stadgat icke skall äga tillämpning, nämligen lagen örn arbetarskydd,

lagen om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen

åt flottningsarbetarna, lagen om arbetstidens begränsning, lagen om vissa

inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

skogshärbärgeslagen, lagen om semester, sjöarbetstidslagen, lantarbetstidslagen,

arbetstidslagen för detaljhandeln samt butikstängningslagen.

2 §•

Har genom förordnande, som avses i 1 §, straffbestämmelse helt eller

delvis satts ur tillämpning, skall den dock gälla beträffande förseelse, som

begåtts innan förordnandet trätt i kraft.

3 §•

Utfärdas förordnande, som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva, att handläggningen

av fråga, vilken enligt lag, som med förordnandet avses, tillkommer

viss administrativ myndighet, skall ombesörjas av annan myndighet.

Bihang till riksdagens protokoll 11)40. I) sami. 2 ami. Kr 31.

1809 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1941. Av Konungen jämlikt denna lag meddelat förordnande

äger icke tillämpning längre än lagen äger giltighet. Genom denna

lag upphäves lagen örn meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen

den 15 juni 1939 (nr 255) icke skall äga tillämpning.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 275, i vilken

herr Brädefors och fru Bonn-Christiansson hemställt, att riksdagen måtte besluta

avslå propositionen.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda lagförslaget samt för yrkandet i motionen, får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen

och motionen.

I en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionens för

ekonomisk försvarsberedskap kansli upprättad och till Kungl. Majit överlämnad

promemoria lämnades redogörelse för vissa av rikskommissionen

förberedda författningsutkast, vilka vid kristillfälle påkallade åtgärd av Kungl.

Majit. Vid promemorian funnos fogade — förutom utkast till lag örn tjänsteplikt

m. m. — utkast till lag om undantag från gällande bestämmelser angående

arbetarskydd m. m. Enligt sistnämnda lagutkast skulle Kungl. Majit

vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden

äga, i den mån det prövades nödigt, meddela förordnande örn undantag från

vad i lag vore stadgat örn arbetarskydd, semester, arbetstidens begränsning

eller förläggning och arbetares bostadsförhållanden eller örn begränsning

av tiden för idkande av handel och annan rörelse.

Sedan yttranden över förslaget avgivits, överlämnades rikskommissionens

samtliga författningsutkast och däröver avgivna yttranden till de jämlikt

Kungl. Majits den 24 mars 1939 givna bemyndigande tillsatta sakkunniga

rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap. De sakkunniga avlämnade

den 23 september 1939 till chefen för socialdepartementet utkast

till krisarbetslag jämte en i anslutning därtill utarbetad promemoria. Häröver

avgåvos yttranden av ett flertal myndigheter och sammanslutningar. I vissa

yttranden upptogs — i samband med de allmänna riktlinjerna för en lagstiftning

örn arbetsmarknadens reglering under krisförhållanden — till behandling

även frågan örn tillfällig suspendering av viss arbetarskyddslagstiftning.

Frågan om en sådan suspendering i syfte att delvis undanröja de svårigheter,

som uppkomma genom bristen på arbetskraft i vissa krislägen, behandlades

i en till urtima riksdagen 1939/40 avlåten proposition nr 70

med förslag till lag örn eftergift under vissa förhallanden från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd. Förslaget innebar befo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 3

genhet för Kungl. Majit att beträffande företag, som bedreve tillverkning

eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, under utomordentliga

förhållanden dispensera från gällande förbud mot kvinnors nattarbete. Förslaget

i propositionen var föranlett av en framställning från arméförvaltningens

tygdepartement. Över denna hade yttranden avgivits av myndigheter

oell sammanslutningar, bland annat av sakkunniga rörande arbetsmarknadens

försvarsberedskap, vilka uttalat, att det enligt deras mening för

det dåvarande icke förelåge behov att tillskapa en fullmaktslagstiftning pa

förevarande område utöver vad i nämnda proposition upptagits.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, anförde i propositionen,

att det icke för det dåvarande syntes påkallat att i vidare män än

som i propositionens lagförslag skett föreslå möjlighet till dispens fran

några av sociala hänsyn lagstadgade begränsningar i rätten att utnyttja arbetskraft.

Såvitt anginge undantag från de grundläggande bestämmelserna

i 1930 års allmänna arbetstidslag hade dispens i åtminstone ditintills erforderlig

utsträckning kunnat med stöd av lagen meddelas av arbetsrådet. I

övrigt hade behov av dispens från arbetarskyddslagen eller eljest gällande

arbetslagstiftning dittills icke gjort sig med någon styrka gällande. Skulle

så senare bliva fallet, finge i det läget övervägas, huruvida särskilda åtgärder

borde vidtagas. — Propositionen godkändes av riksdagen. Lag i

ämnet utfärdades den 8 december 1939 (nr 831). Den gäller till och med den

31 mars 1941. — Med stöd av berörda lag har Kungl. Majit meddelat dispens

i ett stort antal fall. Genom dispenserna har möjliggjorts användande av

kvinnor till skiftarbete, därvid det i avsevärd utsträckning varit fråga om

treskift sarbete.

I proposition nr 92 till 1939/40 års urtima riksdag med förslag till lag

örn tjänsteplikt, m. m. redogjorde föredragande departementschefen, statsrådet

Forslund, för vad i yttrandena över de sakkunnigas rörande arbetsmarknadens

försvarsberedskap förslag till krisarbetslag ävensom i propositionen

nr 76 förekommit samt förklarade sig åberopa, vad han i sistnämnda

proposition anfört. Därjämte underströks, att, örn särskild lagstiftning

rörande dispens från gällande arbetslagstiftning skulle visa sig behövlig,

densamma torde kunna utan dröjsmål tillskapas. — Lag om tjänsteplikt utfärdades

den 30 december 1939 (nr 934). Efter inhämtande av riksdagens

samtycke har Kungl. Majit genom kungörelse deli 26 april 1940 (nr 269),

med stöd av 1 § i lagen, förordnat, att dess 2 kap. omedelbart skall äga

tillämpning.

I anledning av framställningar från Gotlands lantarbetsgivareförening

den 27 februari 1940 samt från statens livsmedelskommission

den 12 april 1940, över vilka framställningar yttranden avgivits av

myndigheter och sammanslutningar, har Kungl. Majit den 17 april 1940,

med stöd av 10 § 2 mom. lantarbetstidslagen förordnat, att nämnda lag

under tiden till och med den 17 juli 1940 icke skall äga tillämpning inom

18 särskilda län.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31.

Kungl. Majit Ilar vidare den 26 april 1940 beslutat atti proposition nr

225 föreslå riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag

om meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen icke skall äga tilllämpning.

Vid remissen till lagrådet den 17 april 1940 av berörda lagförslag

anförde jag till statsrådsprotokollet, att situationen med avseende å

tillgången på arbetskraft för jordbruket vore sådan, att risk förelåge, att behov

av suspendering av lantarbetstidslagen i större utsträckning än vad som

skett genom Kungl. Majits beslut samma dag möjligen för riket i dess helhet

inom kort kunde uppstå. Då gällande lag icke innefattade möjlighet

för Kungl. Majit att fatta beslut i sådant hänseende, syntes Kungl. Majit

genom särskild lag böra bemyndigas därtill. — Sedan propositionen godkänts

av riksdagen, har lag i ämnet utfärdats den 10 maj 1940 (nr 309).

Lagen gäller till och med den 31 oktober 1940.

Genom beslut den 13 april 1940 har Kungl. Majit meddelat viss dispens

jämlikt 12 § butikstängningslagen. Därvid har beträffande Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län förordnats, att i do

orter inom respektive län, vilka länsstyrelsen ägde bestämma, butik, där

handel idkades huvudsakligen med livsmedel, järnvaror, beklädnadsvaror

eller tobaksvaror, söndagen den 14 april 1940 finge hållas öppen för allmänheten

från kl. 9 till kl. 11 samt från kl. 14 till kl. 17, dock ej under högmässogudstjänst.

I propositionen lia vidare återgivits vissa uppgifter rörande arbetsrådets

dispensgivning enligt arbetstidslagarna, till vilka uppgifter

utskottet anhåller att få hänvisa.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har vid remissen till

lagrådet av förslag i förevarande ämne anfört bland annat följande:

Den anspänning av alla krafter, som nu erfordras för att vårt land skall

kunna motstå den rådande kristidens påfrestningar, föranleder på en mängd

områden förändringar av .hittills gällande förhållanden. Av olika skäl —

bland annat behovet av ökad produktion inom vissa för samhället särskilt

betydelsefulla näringsgrenar å ena sidan samt brist på arbetskraft på grund

av gjorda inkallelser till militärtjänstgöring å den andra — är det nödvändigt,

att de i produktionsverksamheten deltagande prestera arbete i en omfattning,

som vida överstiger den i lugna tider vanliga. Att under längre perioder uppnå

den önskade ökningen av arbetsprestationen genom en förlängning av arbetstiden

utöver den normala torde knappast vara möjligt. Däremot kan det

under en relativt kortvarig krissituation i många fall te sig som naturligt,

om parterna på arbetsmarknaden överenskomma örn en utsträckning av

arbetstiden. Det är då erforderligt, att åtgärder vidtagas, så att icke gällande

lagstiftning lägger hinder i vägen härför. I den mån det är fallet,

måste möjlighet beredas att helt eller delvis kunna sätta lagstiftningen

nr tillämpning. Det kan givetvis därvid icke undgås, att de sociala förmåner

av skilda slag i fråga örn förkortad arbetstid, semesterledighet

m. m., som tillförsäkrats arbetstagarna i vårt land, för tillfället i viss mån

inskränkas. Jag vill emellertid betona, att de försämringar av ifrågavarande

sociala förmåner, som sålunda kunna bliva nödvändiga, i och för sig äro

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 5

av ondo. En utväg sådan som den föreslagna bör därför få tillgripas

endast då synnerligen starka intressen fordra det och äga bestånd allenast

så länge tillgodoseendet av dessa intressen oundgängligen påkallar det.

För att nödig anpassning skall kunna vinnas efter det i varje läge förefintliga

behovet torde fullmakt böra lämnas Kungl. Majit att, med hänsyn

till föreliggande förhållanden, besluta i detalj härutinnan. På sätt framgår

av den i det föregående lämnade redogörelsen har en sådan lagstiftning i

olika sammanhang tillstyrkts från skilda håll. Förslag till en dylik fullmaktslag

har därför upprättats.

Förordnande enligt lagförslaget skall jämlikt 1 § av Kungl. Majit få meddelas

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. — — — — Omfattningen av

förordnandet bör lämpas efter det vid varje tillfälle oundgängliga behovet.

Det synes sålunda kunna ifrågakomma, att ett förordnande avser allenast

föreskrift av visst slag, t. ex. angående maximering av övertidsarbete, under

det att övriga författningsbestämmelser lämnas oberörda.

Den nu föreslagna lagen torde böra träda i kraft omedelbart samt gälla

till och med den 30 juni 1941. Av Kungl. Majit jämlikt lagen meddelat förordnande

synes icke böra äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.

Då denna lag innefattar möjlighet för Kungl. Majit att, i den omfattning det

prövas nödigt, förordna, att lantarbetstidslagen icke skall äga tillämpning,

torde i övergångsbestämmelserna till den nu ifrågavarande lagen böra föreskrivas,

att vid dess ikraftträdande lagen om meddelande av förordnande

att lantarbetstidslagen den 15 juni 1939 (nr 255) icke skall äga tillämpning

skall upphöra att gälla. Däremot synes den speciella fullmaktslagen den 8

december 1939 (nr 831) icke böra upphävas.

Den genom propositionen föreslagna lagen innefattar en tidsbegränsad

fullmakt för Kungl. Majit att i ett svårartat krisläge försätta omfattande och

betydelsefulla delar av den sociala lagstiftningen ur tillämpning. De författningar,

om vilka här är fråga, hava under en lång följd av år steg för

steg fått sin utformning och under denna tid vunnit uppskattning inom allt

vidare kretsar av vårt folk. Då så är förhållandet, måste tydligen ett förslag

örn undantag från nämnda författningar kunna grundas på utomordentligt

starka skäl. Sådana skäl föreligga i närvarande stund framför allt i det

behov av produktionsökning och den brist på arbetskraft, som gjort sig

gällande inom vissa särskilt samhällsviktiga näringsgrenar. Utskottet vill

emellertid i detta sammanhang betona angelägenheten av att en mera väsentlig

utsträckning av arbetstiden för de redan anställda icke sker i fall,

då ett stegrat behov av arbetskraft utan avsevärd olägenhet kan tillgodoses

genom nyanställning av personal.

’ Svårigheten att på förhand överblicka de från tid till annan skiftande

situationer på olika områden, som kristiden kail medföra, har nödvändiggjort,

att den föreslagna fullmakten för Kungl. Majit måst göras synnerligen

vidsträckt. Detta innebär emellertid icke, att hela det författningskomplex,

som angives i förslagets 1 §, i ett sammanhang skulle skjutas åt sidan.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, bör omfattningen av ett

med stöd av den föreslagna lagen utfärdat förordnande lämpas efter det vid

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andru lugutskoltets utlåtande Nr 31.

varje tillfälle oundgängliga behovet. Till närmare belysning av vad härmed

avses har i propositionen uttalats, att det syntes kunna ifrågakomma, att

ett förordnande avsåge allenast föreskrift av visst slag, t. ex. angående

maximering av övertidsarbete, under det att övriga författningsbestämmelser

lämnades oberörda. Kravet på varsamhet vid handhavandet av ifrågavarande

fullmakt och på noggrant beaktande av de i olika fall inträdande rättsverkningarna

av förordnanden med stöd av densamma gör sig enligt utskottets

mening gällande i fråga örn samtliga de författningar, örn vilka här är fråga,

men har särskilt framträtt beträffande vissa av dem.

Yad angår lagen örn arbetarskydd hava redan vid urtima riksdagen 1939/40

antagits bestämmelser örn rätt för Kungl. Majit att beträffande företag, som

bedriva tillverkning eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, under

utomordentliga förhållanden dispensera från det i nämnda lag intagna förbudet

mot kvinnors nattarbete. Det kan icke anses uteslutet, att ytterligare

undantag från arbetarskyddslagen kunna bliva erforderliga. Vid medgivande

av undantag från nämnda eller andra hithörande lagar får emellertid icke

förbises, att åtgärder till förekommande av olycksfall och ohälsa ofta torde

vara särskilt påkallade under de förhållanden, som inträda vid sådana jämkningar

i lagstiftningen. Det blir då också av ökad vikt, att arbetsförhållandena

stå under tillsyn av en i arbetarskyddsfrågor sakkunnig myndighet,

vilket bör beaktas vid tillämpningen av 3 § i den föreslagna lagen.

Beträffande semesterlagen tilldrager sig spörsmålet, örn arbetstagarna

även i fall densamma skulle i större eller mindre omfattning sättas ur tillämpning

må äga rätt till semesterersättning, särskilt intresse. I den mån

en viss tids semester redan intjänats, kan det icke rimligen ifrågakomma

att helt beröva arbetstagaren den rätt, han enligt lagen förvärvat. Örn arbetstagaren

genom ett förordnande enligt den föreslagna undantagslagen skulle

hindras från att utbekomma den intjänade semestern, bör han jämlikt grunderna

för semesterlagen i stället äga anspråk på semesterersättning. Utskottet

förutsätter, att ett eventuellt förordnande avseende semesterlagen så utformas,

att därav berörda arbetstagare icke gå miste örn semesterersättning

ävensom att rätt till semester kan intjänas jämväl efter ikraftträdandet av

ett dylikt förordnande.

Då vissa parter på arbetsmarknaden träffat avtal rörande spörsmål, som

avses i de i 1 § angivna lagarna, kan ett förordnande enligt undantagslagen

icke i och för sig rubba detta avtal. Därför kräves även, att parterna komma

överens örn den jämkning, varom fråga är, exempelvis en utsträckning av

arbetstiden. Den tilltänkta lagens syfte är att undanröja de hinder för

genomförandet av en överenskommelse örn sådan jämkning, som rests i gällande

lagstiftning.

Det torde kunga antagas, att eventuella förordnanden enligt undantagslagen

endast komma att drabba arbetare och tjänstemän inom vissa näringsgrenar.

Utskottet förväntar emellertid, att även andra kategorier av medborgare,

i den mån de komma i åtnjutande av semester, skola frivilligt åtaga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 31. 7

sig arbete på, sådana områden, där arbetskraft är påkallad oell deras insats

kan vara av värde.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att propositionen nr 256 måtte bifallas av riksdagen;

samt

B. att motionen II: 275 måtte anses besvarad genom utskottets

hemställan under A.

Stockholm den 29 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Hagman, Wistrand,

Näslund, Strand och Holstenson*;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,

Pettersson i Hällbacken*, Hallagård*, Molander och Sandström* samt fröken Ebon

Andersson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m a1 i texten