Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33

1940-05-31 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:33, Andra lagutskottets utlåtande Nr 33

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning au dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

lill lag om ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap.

14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt 17 kap. 1 § lagen den

18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet,

m. m., dels ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 1 mars 1940 dagtecknad proposition, nr 90, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

örn ändrad lydelse av 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt

17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1936 (nr 326) om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 8 §, 3 kap. 14 §, 4 kap. 3 och 4 §§ samt

17 kap. 1 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 KAP.

8 §•

Är skifteslag, som i 2 § under 1 eller 2 avses, ej förut genom lantmäteriförrättning

delat, må på yrkande av därtill behörig delägare laga skifte därå

äga rum, därest för envar delägare kan utläggas ägolott, som med avseende

å storlek och beskaffenhet samt med hänsyn jämväl till övriga föreliggande

förhållanden prövas kunna på varaktigt sätt erhålla ändamålsenlig användning

antingen såsom särskild fastighet eller, om fastigheten i samband med

skiftet sammanlägges med annan fastighet eller fastighetsdel, tillsammans

med denna eller, där skifteslaget utgör samfällighet för två eller flera ursprungliga

skifteslag, tillsammans med övriga ägor till fastighet, för vilken

ägolotten utlägges. Kan sådan ägolott utläggas allenast för sökanden eller,

jämte honom, viss eller vissa delägare, må jämväl skifte kunna äga rum, för

såvitt de å andra än nu omförmälda delägare belöpande andelar kunna utläggas

i gemensam ägolott av beskaffenhet, varom ovan sägs.

Är odelat---härför möter.

1

1 Senaste lydelse av 1 kap. 8 §, se SFS 1936: 317.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 9 sami. 2 avd. Nr 33.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Ej skall---för avstyckning.

Där enligt---till efterrättelse.

3 KAP.

14 §.

Under laga skiftes---tillträde (15 kap.).

Föredragas frågorna---i protokollet.

Anmäler ägare av fastighet inom skifteslaget, att han vill göra framställning

örn fastighetens sammanläggning med annan honom tillhörig fastighet

eller fastighetsdel, och är ej uppenbart, att sammanläggningen icke enligt

lag kan äga rum, förelägge lantmätaren honom viss tid, inom vilken framställningen

skall göras; och skall med skiftets fortgång, i vad det är beroende

på sammanläggningen, anstå till dess frågan örn sammanläggningen slutligen

avgjorts, såvida ej skiftet därav oskäligt uppehälles.

Frågor, som---ägodelningsrättens behandling.

4 KAP.

3 §.

Skriftlig redogörelse---biläggas protokollet.

På grund av utredningen skola förrättningsmännen meddela utlåtande,

innefattande yttrande om skifteslagets omfång samt besked, huruvida tillstånd

till det sökta skiftet lämnas eller icke. Har jämlikt 3 kap. 14 § tredje

stycket meddelats föreläggande av tid för framställning om sammanläggning,

som där sägs, och är frågan huruvida skiftet må verkställas beroende

av sammanläggningen, skall vid tillstånd till skiftet fästas villkor att sammanläggningen

äger rum.

Har fråga — — — denna del.

Varder tillstånd---äga rum.

Att, där---10 kap. 5 § stadgat.

4 §.

Har genom utlåtande, som i 3 § avses, meddelats tillstånd till delning av

skifteslag, varom i 1 kap. 7 eller 11 § sägs, eller tillstånd till skifte under

villkor, som i 3 § andra stycket omförmäles, eller innefattar utlåtandet bestämmelse

om avsättande av skogbärande eller till skogsbörd tjänlig mark

till gemensamhetsskog eller örn tillämpning av 1 kap. 4 §, skall utlåtandet

underställas ägodelningsrättens prövning; dock att, där i sistnämnda fall

allenast avses sammanförande till ett skifteslag av områden, vilka inom ursprungligt

skifteslag vid en eller flera lantmäteriförrättningar undantag^

för gemensamt ändamål eller eljest lämnats oskiftade, eller av samtliga ägolotter,

i vilka skifteslag, varom i 1 kap. 2 § under 1 eller 2 sägs, uppdelats,

eller av stamfastighet och avsöndrad lägenhet eller därmed jämförlig fastighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

3

eller avstyckad ägovidd, underställning ej erfordras, där ej sådan åtgärd

eljest skall äga rum.

Ändå att---ägodelningsrättens prövning.

Underställning, varom---i hela dess vidd.

Ej må---närmare förmäles.

17 KAP.

1 §•

Kostnaderna för laga skifte, vari inbegripas arvode till förrättningsmän

och sakkunniga ävensom resekostnadsersättning, i den mån sådan kostnad

ej gäldas av statsmedel, lösen för kartor och handlingar samt utgifter för

hantlangning, skola, där ej annat följer av vad nedan stadgas, utgöras av

alla delägarna i förhållande till det uppskattade ägobelopp var och en av

dem vid skiftet erhållit.

Har laga skifte förrättats på yrkande av ägare till sådan jord, som omförmäles

i 1 kap. 9 § andra stycket, skall vid skifteskostnadernas fördelning

mellan delägarna jämkning äga rum med hänsyn till den nytta envar av

dem haft av skiftet.

Har jämlikt---därefter lämpas.

Finnes, i fall då delägares fastighet i skifteslaget under skiftet sammanlagts

med däri icke ingående ägor, att skiftet medför avsevärd nytta vid

bruket av dessa, vare delägaren pliktig vidkännas sådan ökning av sin andel

av skifteskostnaderna, som med hänsyn därtill må anses skälig.

Rågrannar och---av förrättningen.

Vad om---14 kap. 10 § omförmäles.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

2) Lag

örn ändrad lydelse av 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om

sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 6 §§ lagen den 18 juni 1926 örn sammanläggning

av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives:

1 §-

Fastigheter å---å landet.

Vidare må---å landet.

Ej vare — — — mot sammanläggning.

Vad nu är sagt —--här är fråga.

1 Senaste lydelse av 1 och 6 §§, se SFS 1937: 165.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

Fastigheter, vilka ingå i ett och samma under laga skifte varande skifteslag,

må, oberoende av vad här ovan sägs, sammanläggas, där sammanläggningen,

på sätt i 3 kap. 14 § i lagen om delning av jord å landet förmäles, kan

ske under skiftet samt laga hinder mot sammanläggningen icke, efter ty nedan

i denna lag stadgas, prövas föreligga. Den omständigheten att fastighet,

som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag, utgör andel, för vilken

ägolott först genom skiftet skall utbrytas, medför icke heller hinder mot att

fastigheten i samband med skiftet sammanlägges med fastighet utom skifteslaget.

. | , ■

Ändå att fastigheterna ej ingå i samma skifteslag av beskaffenhet, varom

under 1 sägs, eller som avses i 1 kap. 3 § i lagen om delning av jord å landet,

må under i övrigt stadgade förutsättningar med fastighet eller för ändamålet

avstyckad del av fastighet sammanläggas:

från annan fastighet för ändamålet avstyckad del av beskaffenhet att ej

kunna bestå såsom särskild fastighet, eller

fastighet, från vilken avstyckning skett under villkor att återstoden skall

ingå i sammanläggningen och som efter avstyckningen ej kan bestå såsom

särskild fastighet, eller

fastighet, som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och för vilken

icke, med mindre sammanläggningen kommer till stånd, kan jämlikt 1

kap. 8 § första stycket i nyssnämnda lag vid skiftet utläggas särskild ägolott.

3 §•

Fastighet må ej ingå i sammanläggning enligt denna lag innan fastigheten

blivit upptagen i jordregistret. Vad sålunda stadgats gäde dock ej beträffande

fastighetsdel, vilken för sammanläggning med annan fastighet avstyckats

från fastighet, som är upptagen i jordregistret, ej heller i fråga om fastighet,

som ingår i ett under laga skifte varande skifteslag och som under

skiftet göres till föremål för sammanläggning med annan fastighet.

6 §•

Fastigheter, vilkas---laga skifte.

I samband med laga skifte må sammanläggning av fastigheter äga rum,

allenast där de prövas kunna tillhopa bilda fastighet, vilken överensstämmer

med vad i 1 kap. 8 § första stycket samt i 13 kap. i omförmälda lag stadgas.

Sammanläggning, varom i 1 § sista stycket förmäles, må ej äga rum med

mindre därigenom befordras en lämplig fastighetsindelning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940. I

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma inom andra kammaren väckt motion, nr 211, i vilken

herr Holmbäck — jämte det han anhållit, att vederbörligt utskott ville

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

5

utarbeta nödig lagtext — hemställt, dels att riksdagen måtte besluta om

sådan ändring av bestämmelserna i 13 kap. 15 och 17 §§ samt 14 kap. 4 §

jorddelningslagen, att vid prövningen av frågor om utflyttning samt fördelning

och inlösen av byggnader hänsyn må tagas även till fastighet utom

skifteslaget, vilken ingår i sammanläggning med ägolott inom detsamma,

dels ock att riksdagen måtte avslå förslaget örn ändring av 17 kap. 1 §

samma lag.

I motiveringen till motionen har därjämte framhållits, att »frågan örn

lämpligheten av att, såsom i propositionen skett, låta termen fastighet avse

ej blott registerenhet utan även kvotdel av sådan» torde böra närmare övervägas.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de föreliggande förslagen,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen och motionen.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 9 juni 1939 meddelade bemyndigande har

chefen för justitiedepartementet tillkallat vissa sakkunniga för utredning

rörande revision av fastighetsbildningsväsendet å landet m. m. De sakkunniga,

vilka antagit namnet fastighetsbildningssakkunniga, hava under åberopande

av vad direktiven för deras verksamhet innehålla om lämpligheten

av att vissa frågor göras till föremål för särskilda förslag, avgivit ett den 17

november 1939 dagtecknat utlåtande med förslag till vissa ändringar i lagarna

den 18 juni 1926 om delning av jord å landet och om sammanläggning

av fastigheter å landet, m. m.

Yttranden över förslaget hava inhämtats från hovrätterna, kammarkollegium,

lantmäteristyrelsen och ägodelningsdomarna i 36 domsagor, varjämte

till lantmäteristyrelsens yttrande fogats över förslaget avgivna yttranden från

överlantmätarna i samtliga län.

Det genom propositionen framlagda förslaget överensstämmer, bortsett

från några smärre ändringar, med de sakkunnigas förslag.

Rörande propositionsförslagets grunder och allmänna

innehåll må följande anföras.

Förslaget avser att till befordran av en lämplig indelning av landets jord

vidga möjligheten att med laga skifte kombinera sammanläggning av fastigheter

och såmedelst eller i samband därmed undanröja vissa legala hinder

mot att till fullo utnyttja dessa båda fastighetsbildningsmetodcr.

Beträffande de sakkunnigas uttalanden härom samt remissyttrandenas

innehåll i denna del får utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats

å sid. 7—12 i propositionen. Utöver vad denna redogörelse innehåller må

följande upplysningar lämnas.

Lantmäteristyrelsen har i sitt yttrande hänvisat till ett uttalande av en

överlantmätare, att det borde utsägas, att gällande bestämmelser örn utflyttning

finge så tolkas, att hinder ej mötte att tillåta utflyttning till utom skif
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

teslaget belägen del av i skiftet i övrigt ingående fastighet, som därvid bildats

genom sammanläggning. Styrelsen har vidare erinrat, att en annan

överlantmätare upptagit samma fråga. Enligt styrelsens mening vöre det

sålunda upptagna spörsmålet värt beaktande, men då dylik utflyttning till

ägor utom skifteslaget kunde ifrågakomma jämväl i andra än nu förevarande

fall — i allmänhet då av utflyttande fastighets ägor endast en del inginge

i skiftet — holle styrelsen före, att spörsmålet lämpligen borde behandlas

i sammanhang med den allmänna revisionen av jorddelningslagstiftningen.

Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, har i förevarande

hänseende till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet för den 16

februari 1940 anfört bl. a.:

För egen del vill jag till en början betona att den av de sakkunniga väckta

frågan, även om den till det yttre framstår som en detalj, otvivelaktigt såväl

för de enskilda jordägarna som för det allmänna har sin stora betydelse

som ett led i strävandena att åstadkomma en lämplig indelning av fastigheterna.

För en sund jordpolitik är det av synnerlig vikt att fastighetsindelningen

såvitt möjligt bringas i överensstämmelse med vad som ur jordbrukssynpunkt

och med hänsyn till rådande äganderättsförhållanden kan anses

såsom lämpliga brukningsenheter. —--— Vad särskilt angår den av de

sakkunniga och i ett av remissyttrandena berörda frågan huruvida man

icke, där sammanläggningsmöjlighet för närvarande saknas, skulle kunna

nöjas åt ett faktiskt sambruk, må anföras att man vid den genom jorddelning

och sammanläggning skeende fastighetsbildningen måste söka eftersträva,

att icke någon registerfastighet bildas, med mindre den i och för

sig är tjänlig för visst förnuftigt ändamål, som därmed avses. Indelningen

av jorden i dylika fastigheter utgör visserligen icke någon fullgod

garanti för att ej på privat väg tillskapas en annan uppdelning i

brukningsenheter, som måhända alls ej motsvarar berörda lämplighetskrav.

Men särskilt om, såsom i viss mån redan för närvarande är fallet, reglerna

om lagfart och inteckning och rörande olika med äganderätt eller innehav

av jord följande rättigheter och skyldigheter bygga på registerindelningen,

måste det tydligen vara av intresse för vederbörande enskilda att söka rätta

äganderätts- och brukningsförhållandena efter denna indelning. Allmänt

lärer ock erkännas att densamma bör hava en viktig funktion ej blott i

redovisningshänseende utan även såsom ett medel att åstadkomma en privaträttslig

indelning, som ur nationalekonomisk synpunkt är tillfredsställande.

Fråga om att ytterligare stärka detta medels effektivitet står ju ock

på dagordningen och är föremål för de sakkunnigas undersökningar. Av

det sagda följer att man vid bedömandet av spörsmålet, huruvida viss delägares

andel i ett skifteslag må utbrytas, icke bör anse en brist i den tilltänkta

ägolottens beskaffenhet kunna avhjälpas genom sambruk med annan

fastighet. Att man det oaktat genom den särskilda lagstiftningen för vissa

delar av Kopparbergs län tillmätt sambruk viss betydelse i förevarande hänseende,

beror ju på speciella omständigheter, som icke kunna åberopas för

en allmän regel av dylikt innehåll. —--- Fastighetsindelningen kan ej få

byggas på så osäker grund som antagande om fortbeståndet av de för tillfället

rådande sambruks- och äganderättsförhållandena. —--De möj
ligheter

lagstiftaren berett för en kombination av jorddelning och sammanläggning

hava —- — — flitigt begagnats och visat sig mycket värdefulla.

Dessa möjligheter äro emellertid begränsade. Naturligt nog iakttogs vid

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

7

1926 års lagstiftning försiktighet med avseende å det då oprövade sammanläggningsinstitutet.

Dess användning medgavs endast i vissa uppräknade

fall, där behovet därav ansågs mest framträdande. Häri torde man böra

söka förklaringen till att lagen, medan den möjliggör sammanläggning i

samband med avstyckning och sammanläggning av fastigheter, som tillhöra

ett under laga skifte varande skifteslag, icke öppnar utväg att med

fastighets utbrytning genom laga skifte kombinera fastighetens sammanläggning

med en i skiftet icke ingående fastighet. Något skäl att förbjuda

en kombination av sistnämnda slag torde icke föreligga. Behovet av densamma,

vilket vid lagens tillkomst ännu icke trätt i dagen, är emellertid,

på sätt de sakkunniga utvecklat och många av remissmyndigheterna vitsordat,

numera kännbart. Saknaden av regler, som möjliggöra ifrågavarande

kombination av skifte och sammanläggning, måste därför anses som en

brist, vilken snarast bör avhjälpas. Väl krävas starka skäl för vidtagande av

partiella reformer då, såsom för närvarande är fallet, en överarbetning av

lagstiftningen å området i dess helhet förberedes. Sådana skäl torde emellertid

här vara för handen. Örn behovet av den nu föreslagna lagändringen

icke med samma styrka gjort sig gällande överallt, framgår dock av utredningen

att detsamma vad många orter beträffar är trängande. Hänsyn måste

tagas till att en fullständig revision av fastighetsbildningslagstiftningen säkerligen,

i anseende till dess betydande omfattning och väkt, kommer att

taga tämligen lång tid i anspråk och att den nu ifrågavarande ändringen

icke lärer vara av beskaffenhet att föregripa framtida avgöranden i tveksamma

spörsmål. Att inarbetandet av de nya reglerna i den gällande lagens

text måste tynga denna är en olägenhet, som icke kan tillmätas avgörande

betydelse och som torde kunna avhjälpas framdeles vid den allmänna revisionen.

Örn man alltså nu utvidgar möjligheterna att verkställa sammanläggning

under laga skifte så att kvotdel, som skall utbrytas genom skiftet, må sammanläggas

med fastighet, som ej ingår i skiftet, bör tydligen vad sålunda

skall gälla örn fastighet kunna tillämpas även å fastighetsdel, d. v. s. sådan

del av fastighet, som avstyckas under villkor om sammanläggning. Att detta

varit de sakkunnigas mening framgår av de av dem föreslagna ändringarna

av texten i vissa paragrafer. En missuppfattning av förslaget i denna punkt

har emellertid kommit till synes i några av remissyttrandena, varför jag

velat särskilt framhålla saken och betona att uttrycket ''fastighetsdel’ här såsom

eljest på förevarande lagstiftningsområde användes i nyssnämnda betydelse,

medan termen fastighet avser ej blott registerfastighet utan även

kvotdel av en sådan.

Även det av de sakkunniga föreslagna nya undantaget från regeln att i

sammanläggning få ingå blott fastigheter, som tillhöra samma ursprungliga

skifteslag, synes mig väl motiverat. Den inskränkning av sammanläggningsmöjligheterna,

som denna regel mnebär, har visserligen tillkommit i ett bestämt

syfte, nämligen att förebygga oreda i fastighetsförhållandena och minska

betvdclsen av det ännu olösta spörsmålet örn och i vad mån en fastighet,

som bildats av delar av olika skifteslag, skall ingå i skifte å ettdera av

dessa. Betydelsen härav får emellertid icke överdrivas. Jag vill i detta avseende

hänvisa till mina yttranden till statsrådsprotokollet år 1937, när jag

föreslog den av statsmakterna samma år genomförda inskränkningen i regelns

tillämplighet. Bl. a. framhöll jag då, hurusom de skäl, som kunde åberopas för

regeln, ägde enahanda giltighet beträffande sammanläggning av fastigheter

inom olika sekundära skifteslag. Sådan sammanläggning har emellertid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Xr 33.

varit medgiven alltsedan ikraftträdandet av 1926 års lagstiftning, och den

erfarenhet i förevarande hänseende, som man nu laar att bygga på, omfattar

alltså mer än ett årtionde. Då under hela denna tid de befarade olägenheterna

icke i något känt fall gjort sig märkbara, lärer sådan vikt icke behöva

tillmätas dem att varje i och för sig önskvärd utvidgning av möjligheterna

att sammanlägga över rågång eller skifteslinje måste väcka betänklighet.

Vidare må särskilt framhållas att en dylik, i enlighet med de sakkunnigas

förslag skeende utvidgning i själva verket icke skulle vara att gå ett steg

längre än vad 1937 års lagändring innebär utan endast att i full överensstämmelse

därmed medge enahanda undantag från regeln i ett parallellfall,

för vars uppkomst möjlighet skulle skapas genom den föreslagna nva kombinationen

av sammanläggning och laga skifte.

Jag delar alltså de sakkunnigas mening att omedelbart bör öppnas möjlighet

för sammanläggning under laga skifte mellan fastighet i skifteslaget

och fastighet utom detsamma samt att därvid bör göras ett mot 1937 års

lagändring svarande undantag från regeln att sammanläggning icke får omfatta

fastigheter, tillhörande olika ursprungliga skifteslag.

\ ad därelter angår s ä Itel för geno m f ö r a n d e a v propositionsförslagets

syfte har en redogörelse för sakkunnig förslagets och

remissyttrandenas innehåll lämnats å sid. 15—20 i propositionen.

Föredragande departementschefen har härutinnan anfört bl. a.:

Det ideala sättet för skiftes kombination med sammanläggning vöre tydligen

att frågorna, i den mån de äro beroende av varandra, finge avgöras samtidigt

av en och samma myndighet. Detta önskemål torde emellertid icke

kunna fullt ut förverkligas, i varje fall icke utan en så genomgripande omvandling

av det nuvarande systemet, att den ej kan ifrågakomma i förevarande

sammanhang. Skall man anknyta till gällande regler måste sammanläggningen

ske vid en tidpunkt och skiftesläggningen vid en annan. Lämpligen

bör då den förstnämnda åtgärden ske först, ty risken för att en ofullständig

fastighet tillskapas genom skiftet eller att hela skiftet kanske behöver

göras örn eller gå åter måste anses allvarligare än faran för att de ifrågavarande

förutsättningarna för sammanläggningen visa sig brista, sedan denna

kommit till stånd. Med realiserandet av de sakkunnigas förslag skulle

sistnämnda fara dessutom väsentligt minskas, i det att sammanläggningen

skulle företagas, visserligen före själva skiftesläggningen, men först efter det

att tillstånd till skiftet meddelats, därvid ju tillika ett preliminärt överslag

skall ske rörande skiftesläggningens huvuddrag. Beträffande den under utredningen

diskuterade möjligheten att, i likhet med vad som skett vid den

särskilda jorddelningslagstiftningen för vissa delar av Kopparbergs län, låta

sammanläggningen gå åter, därest skiftet inställes, biträder jag de sakkunnigas

mening. Ofta torde vid sammanläggningen åtskilliga inteckningsfrågor

hava med stort besvär och ansenliga kostnader ordnats så att särinteckningar

i de olika i sammanläggningen ingående fastigheterna kommit att

belasta hela den nybildade fastigheten med viss inbördes förmånsrätt. Föga

tillfredsställande vore då, örn dessa åtgärder sedermera skulle visa sig hava

skett förgäves och åstadkommit ett helt annat resultat än vad som avsetts.

Såsom de sakkunniga framhållit skulle det ock kunna medföra olägenheter

såväl att förbjuda som att tillåta inteckning i den genom sammanläggningen

bildade fastigheten under den tid sammanläggningens fortbestånd vore tvivelaktigt.

Förbud synes icke heller ifrågasättas från något håll. Då det

emellertid i vissa remissyttranden antvdes att några komplikationer ej skulle

uppstå av att inteckning meddelats, vill jag erinra att i sammanläggningen

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

9

kan hava ingått område, som avstyckats under villkor örn sammanläggningen.

Förfaller beslutet härom, går även avstyckningen åter, och det av inteckningen

besvärade området återförenas med sin stamfastighet. Området bör

naturligtvis icke därför bliva fritt från inteckningen, men lika litet kan denna

få komma att besvära även stamfastigheten.

En ökad säkerhet för att ej förutsättningarna för beslutad sammanläggning

skola brista kan beredas genom att utlåtandet örn tillstånd till .skiftet

underställes ägodelningsrättens prövning. — — — Det synes---lämpligast

att —--göra underställning obligatorisk endast i fall då sam
manläggningen

är en förutsättning för att skiftet överhuvud taget skall få

äga rum och tillståndet till skiftet således meddelas under villkor om sammanläggningen.

I detta fall lärer underställning kunna anses ligga i alla

delägarnas såväl som i det allmännas intresse.---

Genom underställning vinnes ej blott en säkrare grundval för sammanläggningen

och för de fortsatta skiftesåtgärderna utan vanligen även att de

av varandra beroende frågorna kunna avgöras i ett intimare sammanhang.

Regelmässigt torde ägodelningsrätten kunna på en gång pröva båda frågorna.

---Ett stadgande att frågan om sammanläggningen och det under
ställda

utlåtandet om skiftestillstånd skola prövas av rätten i ett sammanhang,

synes obehövligt och med avseende å vissa situationer mindre lämpligt,

enär därav skulle kunna föranledas onödigt dröjsmål eller överflödiga

kostnader. Det kan ju tänkas att skiftesfrågan kan upptagas vid ett sammanträde,

som rätten av annan anledning måste hålla, och att vid detta tillfälle

sammanläggningsärendet ännu icke kommit i det skick att det kan företagas

till avgörande. Domaren bör naturligtvis icke kunna förordna örn

sammanläggningen, innan rätten prövat det underställda utlåtandet om tillstånd

till skifte. Att sammanläggningen sker i samband med skiftet innebär

enligt föreslaget bl. a. att skiftestillstånd skall hava meddelats av förrättningsmännen

respektive, om deras utlåtande härutinnan skall underställas,

att rätten prövat skiftet få äga rum.

Vad angår skifteskostnadsfördelningen så kan ju icke i detta sammanhang

komma i fråga att inlåta sig på det betydande spörsmålet örn en revision av

den gamla principen örn fördelning i förhållande till de vid skiftet erhållna

ägobeloppen. Avsikten med förslaget i förevarande punkt är endast att

reglera en detaljfråga, som uppkommer i anledning av förslagets huvudsakliga

innehåll. För övrigt skulle den föreslagna nya bestämmelsen endast

formellt hava karaktär av undantag från regeln. Denna avser nämligen

fördelning mellan de i skiftet ingående fastigheterna men torde näppeligen

innebära ett ståndpunktstagande till frågan, huruvida någon utom skifteslaget

belägen fastighet, som drager nytta av skiftet, bör deltaga i kostnaderna

för detsamma. Beträffande denna fråga har däremot i 17 kap. 1 § fjärde

stycket jorddelningslagen givits ett stadgande, med vars grund den nu föreslagna

bestämmelsen lärer kunna anses överensstämma. Naturligtvis bör

den del av den genom sammanläggningen bildade fastigheten, som icke ingår

i skiftet, ej likställas med de av detta omfattade ägorna, men lika litet kan

det vara billigt att i alla fall vid kostnadsfördelningen helt bortse från

synpunkten, huruvida skiftet medför nytta vid bruket av fastighetens utanför

skifteslaget beliigna ägor. Förhållandena kunna vara så växlande att

någon fix norm för beräkningen av dessa ägors andel icke torde kunna

uppställas. Ägornas .storlek och värde kunna tydligen ej tjäna till måttstock.

Hänvisning får ske till en skälighetsprövning i varje särskilt fall. Till förekommande

av missbruk av bestämmelsen synes välbetänkt att. såsom de

sakkunniga föreslagit, göra dess tillämplighet beroende av alt den ifråga
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

varande nyttan kan betecknas såsom avsevärd. Sin största praktiska betydelse

torde bestämmelsen få i sådana fall, då vederbörande delägare icke

lika väl kan låta med sin begäran örn sammanläggningen anstå tills skiftet

fullbordats utan har behov av att få åtgärderna kombinerade, såsom förhållandet

är om hans andel i skifteslaget är så ringa, att den eljest ej skulle

kunna utbrytas, eller om han önskar få sin ägolott utlagd på ett sätt, som

kan tillåtas endast under förutsättning att sammanläggningen ägt rum. I

fall då hans andel i skifteslaget är ringa och han sålunda enligt huvudregeln

skulle få blott obetydlig del i skifteskostnaderna, är den föreslagna

undantagsbestämmelsen tydligen mest behövlig. Otvivelaktigt kan i detta

fall skiftet vara till avsevärd nytta vid bruket av hans utanför skifteslaget

belägna, i sammanläggningen ingående ägor, såsom t. ex. om skiftet verkställts

för utbrytning av en ringa kvotdel och dennas sammanläggning med

annan fastighet till välbehövlig utvidgning av området för därtill hörande

ekonomibyggnader eller andra anläggningar.

Med anledning av de i motionen framställda yrkandena vill utskottet

erinra örn innehållet av vissa stadganden i jorddelningslagen. De av motionärerna

åberopade lagrummen i 13 kap. hava följande lydelse:

15 §. Fordras för begränsning av antalet skiften eller för åstadkommande

av förmånlig ägoanordning i övrigt att en eller flera delägare utflytta, och

prövas de fördelar, som av utflyttningen vinnas, med hänsyn till brukningsförhållandena

inom skifteslaget vara av större betydelse än de med nämnda

åtgärd förenade kostnader och olägenheter, då skall utflyttning ske i den

utsträckning sådan prövas nödig.

17 §. Utflyttande delägares ägolott skall utläggas så, att därå finnas

lämplig byggnadsplats och tillgång till gott vatten.

14 kap. 4 § är av denna lydelse:

Tillhöra byggnader eller anläggningar gemensamt flera delägare, åt vilka

utläggas särskilda ägolotter, och kunna de med eller utan mellangift i penningar

lämpligen fördelas mellan dessa delägare, eller finnes, där byggnadsplatsen

tilldelats någon av dem, lämpligt, att övriga delägares andelar helt

eller delvis inlösas av honom, söke förrättningsmännen åvägabringa överenskommelse

mellan delägarna om fördelning eller inlösen av byggnaderna

eller anläggningarna. Kunna ej delägarna enas härom, skola förrättningsmännen

bestämma i frågan, dock att delägare icke må mot sitt bestridande

åläggas lösa flera eller större byggnader eller anläggningar än för bruket

av hans ägolott tarvas.

Äro förhållandena sådana att gemensamma byggnader eller anläggningar

ej lämpa sig för fördelning eller inlösen, efter vad nu sagts, hänvise förrättningsmännen

delägarna att enligt föreskrifterna i lagen om samäganderätt

hos domstol begära förordnande, som där avses, i fråga om den gemensamma

egendomen.

I mål angående laga skifte har Svea hovrätt i utslag den 7 mars 1938, mot

vilket talan ej fått fullföljas, förklarat den omständigheten, att en viss hemmansdel

icke ingått i skiftet, icke hava utgjort hinder för förrättningsmännen

att meddela föreskrift örn utflyttning av vissa mindre byggnader till

nämnda hemmansdel samt värdera kostnaderna därför. Såsom stöd för

detta avgörande har i utslaget upptagits, att den en viss delägare, M., vid

skiftet tilldelade ägolotten utbrutits under åberopande av att densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

11

skulle läggas i sambruk med omförmälda hennes man tillhöriga hemmansdel

och tillsammans med sistnämnda fastighet utgöra en småbrukslott, att

samtliga skiftesdelägare varit ense örn att de M. tillskiftade byggnaderna,

om vilka nu vore fråga, nämligen en mindre gammelstuga, del av trösklada

och ett härbre, skulle utflyttas från hemskiftet till liemmansdelen, som vöre

försedd med åbyggnader och där M. och hennes man vore bosatta, samt att

ett uppförande av nämnda byggnader å M:s ägolott icke lämpligen kunnat

ifrågakomma. Det skifte, om vilket i detta fall var fråga, skedde enligt

lagen den 17 juni 1932 med särskilda bestämmelser om delning av jord å

landet inom vissa delar av Kopparbergs län, vilken lag i fråga om utflyttning

icke innehåller några särregler i förhållande till jorddelningslagen.

Till belysning av den i motionen berörda terminologiska frågan örn innebörden

av termen »fastighet» vill utskottet lämna följande upplysningar.

I förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister stadgas bl. a., att

hemman och övriga jordeboksenheter skola upptagas å särskilda upplägg i

jordregistret (§ 2). Då i förordningen användes beteckningen jordregister - enhet, avses därmed fastighet, för vilken sådant särskilt upplägg gjorts. Enligt

den i förordningen använda terminologien kunna flera fastigheter förekomma

inom en jordregisterenhet (se exempelvis § 15 tredje stycket).

Lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad upptager i sitt 7 kap.

stadganden örn fastighetsregister för stad. 1 sådant register skola såsom en

enhet upptagas bl. a. tomter och stadsägor samt vissa närmare beskrivna

»fastigheter» och »områden» (10 §).

Vidare må här hänvisas till 1 § i lagen den 25 april 1930 örn delning av

fastighet vid ändring i rikets indelning m. m., i vilket lagrum utsäges, att

med fastighet förstås i nämnda lag vad som enligt gällande bestämmelser

skall såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister.

I 13 kap. 11 § jorddelningslagen stadgas, att örn skiftesdelägare på grund

av olika fång innehar särskilda i jordregistret icke redovisade »andelar av

en under visst jordregisternummer upptagen fastighet», dessa andelar skola

utläggas i en ägolott.

De genom propositionen framlagda förslagen avse att till befordran aven

lämplig indelning av landets jord vidga möjligheten att med laga skifte

kombinera sammanläggning av fastigheter och därigenom eller i samband

därmed undanröja vissa legala hinder mot att till fullo utnyttja dessa båda

fastighetsbildningsmetoder. Genom de föreslagna lagändringarna skulle,

såsom de sakkunniga framhållit, dels öppnas utväg att etablera sådant samband

mellan å ena sidan laga skifte och å andra sidan sammanläggning

av fastighet i skifteslaget med fastighet eller fastighetsdel utom detsamma,

sitt hänsyn till sammanläggningen kan tagas vid den i 1 kap. 8 § jorddelningslagen

anbefallda prövningen av ägolotts beskaffenhet och vid avgörande

av skiftesläggningsfrågor i övrigt, dels ock sammanläggning i dylikt

fall, om den är en nödvändig förutsättning för att särskild ägolott skall

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

kunna utläggas för den förra fastigheten, kunna ske oberoende av det beträffande

sammanläggning eljest i regel gällande villkoret, att fastigheterna

tillhöra samma ursprungliga skifteslag. Propositionen innefattar vidare

förslag om tillägg lill reglerna i jorddelningslagens 17 kap. 1 § om fördelning

av skifteskostnader. Detta tillägg täger sikte på det fall, att delägares

fastighet i skifteslaget under skiftet sammanlagts med däri icke ingående

ägor, och det befinnes, att skiftet medför avsevärd nytta vid bruket av dessa.

I dylikt fall skulle delägaren vara pliktig vidkännas sådan ökning av

sin andel av skifteskostnaderna, som med hänsyn därtill må anses skälig.

I den föreliggande motionen har påyrkats sådan ändring av gällande bestämmelser,

att vid prövningen av frågor örn utflyttning samt fördelning

och inlösen av byggnader hänsyn måtte tagas även till fastighet utom skifteslaget,

vilken inginge i sammanläggning med ägolott inom detsamma. Detta

vore enligt motionärens mening icke möjligt enligt gällande bestämmelser.

Sålunda medgåves utflyttning endast inom skifteslaget — motionären

har härutinnan hänvisat till 13 kap. 17 § i jorddelningslagen — medan efter

den föreslagna reformen utflyttning lill fastighet eller fastighetsdel utom

detsamma i många fall sjntes bliva påkallad. Vidare reglerades delägares

skyldighet att inlösa byggnader endast med hänsyn till den utbrutna ägololtens

behov, icke efter hela den genom skiftet och sammanläggningen bildade

fastighetens. Om den utom skifteslaget belägna fastigheten vore försedd

med byggnader, som vore tillräckliga för bruket av den sammanlagda fastigheten,

borde denna icke ytterligare tilläggas något av skifteslagets byggnadsbestånd

för bruket av den utbrutna ägolotten. Skifteslagets byggnader vöre

ju för övrigt i regel ändock icke tillräckliga för de nytillkomna brukningsenheterna

inom detta. Vöre fastigheten utom skifteslaget obebyggd, borde

skyldigheten att inlösa byggnader icke begränsas till vad som vore nödvändigt

endast för den därmed sammanlagda ägolotten. Hade övriga delägare

erforderliga egna åbyggnader, borde i sådant fall den sammanlagda fastighetens

ägare kunna åläggas att inlösa de gemensamma byggnaderna eller så

stor del av dem, som erfordrades för hela fastighetens bruk. I motionen har

uttalats, att åtminstone tills vidare vissa jämkningar i bestämmelserna i 13

kap. 15 och 17 §§ samt 14 kap. 4 § i jorddelningslagen syntes vara tillräckliga

såsom komplement i förevarande hänseende till Kungl. Maj:ts förslag.

Den av motionären sålunda berörda frågan om de i propositionen föreslagna

lagändringarnas samband med reglerna i jorddelningslagens 13 och

14 kap. örn utflyttning och inlösen av byggnader är otvivelaktigt mycket

beaktansvärd. Spörsmålet har också avhandlats i vissa yttranden över de

sakkunnigas förslag och enligt vad utskottet inhämtat varit föremål för

övervägande från de sakkunnigas sida.

Utskottet delar såtillvida motionärens mening att utskottet finner möjlighet

böra sta öppen att i de avsedda fallen vid bedömandet av utflyttningsoch

inlösningsfrågorna taga hänsyn jämväl till den fastighet utom skifteslaget,

med vilken sammanläggning under skiftet äger rum. Reglerna i nämnda

kapitel i deras nuvarande lydelse torde emellertid icke lägga hinder i

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

13

vägen för ett dylikt hänsynstagande. Vad rättstillämpningen angår har

Svea hovrätt i ett särskilt fall, som berörts i utskottets redogörelse här ovan,

förklarat den omständigheten, att viss fastighet icke ingått i ett laga skifte,

icke hava utgjort hinder för förrättningsmännen vid skiftet att meddela

föreskrift örn utflyttning av byggnader till denna fastighet. Såsom lantmäteristyrelsen

i sitt yttrande över sakkunnigförslaget framhållit kan utflyttning

till ägor utom skifteslaget ifrågakomma jämväl i andra än nu förevarande

fall, i allmänhet då av utflyttande fastighets ägor endast en del

ingår i skiftet. Vid sådant förhållande synes det mindre lämpligt att i lag

reglera allenast det av motionären berörda fallet. Utskottet anser i likhet med

lantmäteristyrelsen och såsom de sakkunniga torde hava avsett, att hela frågekomplexet

bör behandlas i samband med den pågående allmänna revisionen

av jorddelningslagstiftningen, och kan därför icke tillstyrka motionen

i förevarande del eller i vad där anförts finna skäl för att avstyrka

propositionen.

I motionen har vidare yrkats avslag å förslaget örn ändring av bestämmelserna

om skifteskostnadernas fördelning. Till stöd för detta yrkande

har anförts bl. a., att risken för en förhöjning av andelen i dessa kostnader

kunde befaras avskräcka skiftesdelägare från att söka sammanläggning

som här avses, detta så mycket mera som sammanläggningskostnaderna,

vilka drabba sökanden ensam, på grund av inteckningsförhållandena kunna

uppgå till avsevärda belopp. Emellertid har i förslaget uppställts såsom

förutsättning för att sökandens andel av skifteskostnaderna i dylika sammanläggningsfall

skall ökas, att skiftet medför avsevärd nytta vid bruket

av de i skiftet icke ingående ägorna. Därtill kommer, att ökningen enligt

förslaget skall bestämmas efter vad med hänsyn till denna nytta må anses

skäligt. I betraktande härav torde förslaget få anses överensstämma med

rättvisa och billighet samt förebygga för långt gående bruk av möjligheten

att vid kostnadsfördelningen taga hänsyn till de utom skifteslaget belägna

ägorna till fastigheten. Om den föreslagna regeln sålunda i enlighet med

sitt innehåll tillämpas med varsamhet, torde de olägenheter, som motionären

befarat, icke uppstå. Att fall kunna förekomma, då saknad av en dylik

regel skulle medföra för rättskänslan stötande resultat, synes utskottet sannolikt.

Härutinnan må hänvisas till vad i propositionen anförts. Utskottet

kan alltså icke tillstyrka motionen i förevarande del. I likhet med motionären

utgår emellertid utskottet från att frågan örn grunderna för fördelning

av skifteskostnader kommer under övervägande vid den allmänna

revisionen av jorddelningslagstiftningen.

I motionen hava slutligen gjorts vissa erinringar mot den terminologi,

som använts i det nu framlagda lagförslaget. Motionären torde härutinnan

hava syftat till en konsekvent användning i nya lagtexter av termen fastighet

i betydelsen registerfastigbet. Även enligt utskottets mening är det önskvärt,

att terminologien på denna punkt vinner mera stadga. Det må emellertid

framhållas, att föreliggande lagförslag, som ju endast avser ändring

i vissa delar av jorddelnings- och sammanläggningslagarna, vad angår

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

de använda uttrycken fastighet och fastighetsdel ansluta till den i dessa delar

av lagarna redan begagnade terminologien. Önskemålet om en enhetlig

lerminologi inom hela det ifrågavarande lagstiftningskomplexet lärer kunna

tillgodoses först genom en allmän revision av detsamma.

I de hänseenden, som i det föregående icke särskilt berörts, har utskottet

icke funnit anledning till erinran mot de av Kungl. Majit framlagda

lagförslagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att propositionen nr 90 måtte bifallas av riksdagen;

samt

B. att motionen II: 211 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Wistrand, Sten, Näslund och

Holstenson;

från andra kammaren: herrar Hage, Olovson i Västerås*, Skoglund*, Pettersson i

Hällbacken*, Hallagård*, Molander, Sandström och Holmbäck.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herr Holmbäck, vilken anfört:

I den viktigaste av de i motionen berörda frågorna — om utflyttning och

därmed sammanhängande spörsmål — föreligger icke i sak någon skiljaktig

ståndpunkt mellan utskottet och mig. Utskottet anser emellertid, att de mål,

jag velat uppnå genom ändrad lydelse av 13 kap. 15 och 17 §§ samt 14 kap.

4 § jorddelningslagen, skulle kunna nås även med den nuvarande lydelsen

av dessa paragrafer. Jag anser fortfarande att man borde företagit vissa

ändringar i paragraferna i fråga (kanske särskilt i 13 kap. 17 §), men efter

utskottets uttalande, att reglerna i 13 och 14 kap. jorddelningslagen icke tor
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 33.

15

de lägga hinder i vägen för ett hänsynstagande till fastighet utom skifteslaget,

har jag ej ansett mig böra i detta hänseende avgiva reservation mot

utskottets utlåtande. Förrättningsmännen vid laga skifte samt de dömande

myndigheterna hava givetvis att taga hänsyn till utskottets uttalande såsom

en del av förarbetena till den nya lagstiftningen.

I fråga om 17 kap. 1 § jorddelningslagen har jag på de i motionen angivna

skälen inom utskottet yrkat avstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag.

I fråga örn terminologien har jag genom utskottets uttalande om önskvärdheten

av en mera stadgad terminologi vunnit mitt syfte med motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.