Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående borttagande av straffbestämmelsen för befordran med lastautomobil av last, vars vikt överstiger den för automobilen fastställda maximilasten.

1940-05-31 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:35, Utlåtande i anledning av väckt motion angående borttagande av straffbestämmelsen för befordran med lastautomobil av last, vars vikt överstiger den för automobilen fastställda maximilasten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

1

Nr 35.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående borttagande

av straffbestämmelsen för befordran med

lastautomobil av last, vars vikt överstiger den för

automobilen fastställda maximilasten.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 200,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Mannerskantz hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte

snarast ånyo taga under omprövning frågan örn borttagande av bestämmelserna

i 41 § tredje stycket vägtrafikstadgan i vad avser straff för befordran

med lastautomobil av last, vars vikt överstiger den för automobilen fastställda

maximilasten.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen.

Vid 1939140 års urtima riksdag anhöll Kungl. Majit i en proposition, nr 28,

om riksdagens yttrande rörande ett förslag till förordning med vissa särskilda

föreskrifter rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 (nr 561) m. m., innefattande bland annat att 41 § tredje stycket vägtrafikstadgan

den 23 oktober 1936 (nr 562) i vad avsåge straff för befordran

med lastautomobil av last, vars vikt överstege den för automobilen fastställda

maximilasten, tills vidare icke skulle tillämpas.

Föredragande departementschefen, statsrådet Strindlund, anförde till det

vid propositionen fogade statsrådsprotokollet bland annat följande:

Genom kungörelsen den 1 september 1939 (nr 588) örn inskränkning i rätten

att framföra vissa fordon ävensom i försäljningen av bensin och lättbentyl

för drivande av samma fordon samt kungörelsen den 6 september 1939 (nr 627)

om inskränkning i rätten att framföra lastautomobil eller traktor ävensom i

försäljningen av flytande bränsle för drivande av sådant fordon har användningen

av motorfordon i avsevärd omfattning förbjudits.

I syfte att i viss mån minska de olägenheter, som bestämmelserna i

nämnda kungörelser medföra, synas smärre jämkningar och ändringar i vissa

författningar böra vidtagas.

I 41 § 3 stycket vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562) föreskrives,

att där med lastautomobil befordras last, vars vikt överstiger den för automobilen

fastställda maximilasten, den felande skall straffas med dagsböter. Gå

en viss säkerhetsmarginal i fråga örn en automobils lastkapacitet i allmänhet

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 35.

1139 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

torde föreligga, kari även detta stadgande, som betingas av trafiksäkerhetssynpunkter,

motverka ett effektivt utnyttjande av motorbränslet. Från denna

synpunkt synes det i nuvarande läge därför påkallat, att stadgandet tills vidare

i avvaktan på inträdandet av normala förhållanden sättes ur kraft. Genom

denna åtgärd avses naturligen icke att helt bortse från trafiksäkerhetssynpunkter.

Förare av lastautomobil är givetvis fortfarande skyldig att även med

avseende å transporterad last jämlikt 2 § vägtrafikstadgan iakttaga all den

omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycksfall betingas av omständigheterna.

Där så ej sker, kan straff ådömas jämlikt 38 § nämnda stadga.

Vidare må framhållas, att den numera starkt minskade trafiken kan antagas

komma att i viss mån reducera trafikriskerna.

I samband med nu berörda fråga vill jag erinra örn att vederbörande

myndigheter, som meddela tillstånd till yrkesmässig trafik med lastautomobil,

bland villkoren för godkännande av fordon i dylik trafik stundom intagit

bestämmelser, som inskränka möjligheten att utnyttja fordonens maximilastförmåga.

Då dylika inskränkningar, vilka äro tillkomna för att undvika

olämplig konkurrens mellan olika trafikföretag, under nuvarande förhållanden

icke äro motiverade, torde Kungl. Majit i cirkulärskrivelse till nämnda myndigheter

böra anmoda dem att i fråga örn fordon, vilka på grund av särskilt tillstånd

för närvarande få brukas och i fråga örn vilka inskränkningar av förut

angivet slag må gälla, meddela beslut, att inskränkningarna tills vidare icke

skola äga giltighet.

Dåvarande statsrådet Forslund var av skiljaktig mening i det hänseende,

varom nu är fråga, och anförde:

En automobils maximilast fastställes i regel i överensstämmelse med uppgifter

angående fordonets bärkraft, vilka lämnats av tillverkaren. Även örn

därvid en viss säkerhetsmarginal i fråga om lastkapaciteten i allmänhet torde

förefinnas, synes dock minskad tillgång å drivmedel enligt min mening icke

motivera ett fullständigt upphävande av den av trafiksäkerhetssynpunkter

betingade bestämmelsen rörande förbud att befordra större last än fastställd

maximilast. Med hänsyn härtill kan jag icke tillstyrka ett stadgande av innehåll

att 41 § tredje stycket vägtrafikstadgan den 23 oktober 1936 (nr 562)

icke skall tillämpas, i vad däri stadgas straff för befordran med lastautomobil

av last, vars vikt överstiger den för automobilen fastställda maximilasten.

I övrigt är jag ense med föredragande departementschefen.

Statsrådets övriga ledamöter biträdde föredragande departementschefens

hemställan.

I anledning av propositionen väcktes två motioner, nämligen motionen i

första kammaren nr 4 av herrar Robert Berg och Jacob Hansson samt motionen

i andra kammaren nr 8 av herrar Lindberg i Stockholm och Nilsson i

Göteborg.

I motionerna, som voro likalydande, hemställdes, att »riksdagen ville avslå

Kungl. Majlis proposition nr 28 i den del, som avser ett upphävande av bestämmelserna

i 41 ista § tredje stycket vägtrafikstadgan av den 23 oktober

1936 (nr 562)».

Andra särskilda utskottet, till vars behandling propositionen och motionerna

hänskötos, yttrade i sitt i ärendet avgivna utlåtande nr 18:

Yad först angår förslaget till förordning med vissa särskilda föreskrifter

rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober 193G

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 3

m. m. avser detsamma dels att bereda lättnader i kostnaderna för motor

fordons tillfälliga avförande ur automobilregistret ävensom för ny registrering

av fordonet, dels ock upphävande tills vidare av vissa inskränkningar

beträffande den yrkesmässiga godstrafiken ävensom av straffbestämmelsen

för den, som med lastautomobil befordrar last, vars vikt överstiger den för

automobilen fastställda maximilasten. Utskottet har vid sin granskning av

detta författningsförslag icke funnit anledning till annan erinran än såvitt

angår upphävande av nämnda straffbestämmelse. Båda de i ärendet avgivna

motionerna avse bibehållande av denna bestämmelse. Enligt utskottets

mening kan den minskade tillgången å drivmedelicke utgöra tillräckligt skäl

att åsidosätta ifrågavarande av trafiksäkerhetshänsyn betingade stadgande.

Jämväl den ökade påfrestning å landsvägarna och därav föranledda svårigheter

ifråga örn vägunderhållet, som säkerligen skulle uppkomma till följd

av upphävande av denna bestämmelse, måste även med hänsyn till den

minskning av automobilskattemedlen, som uppenbarligen är att förvänta,

medföra vissa betänkligheter mot förslaget i denna del. Om ifrågavarande

straffbestämmelse för överskridande av fastställd maximilast borttoges,

skulle det jämväl vara svårare för chauffören att efterleva bestämmelsen

i 2 § vägtrafikstadgan om iakttagande av omsorg och varsamhet. Med

hänsyn härtill får utskottet förorda, att ifrågavarande straffbestämmelse bibehålies.

Däremot har utskottet icke funnit något att erinra mot att Kungl.

Majit, på sätt i propositionen omnämnes, i cirkulärskrivelse till vederbörande

myndigheter anmodar dem att tillse, att sådana inskränkningar, som till

undvikande av olämplig konkurrens vid meddelande av tillstånd till yrkesmässig

trafik med lastbil gjorts ifråga örn utnyttjande av fordonets maximilastförmåga,

tillsvidare frånkännas giltighet.

Vid behandling av utskottets utlåtande i ifrågavarande hänseende stannade

kamrarna i olika beslut, i det att första kammaren godkände utskottets uttalande,

varemot andra kammaren beslöt att ovan intagna stycke av utskottets

utlåtande skulle hava följande lydelse:

»Vad först angår---(lika med utskottets förslag)--------fastställda

maximilasten. Utskottet har vid sin granskning av detta författningsförslag

lämnat detsamma utan erinran.»

Kamrarnas beslut beträffande ifrågavarande stycke i utskottets motivering

inneburo, att första kammaren ansåge den gällande straffbestämmelsen för

överskridande av fastställd maximilast böra bibehållas, varemot andra kammaren

förordade upphävande tills vidare av samma bestämmelse.

Efter övervägande av möjligheten till sammanjämkning av kamrarnas skiljaktiga

beslut föreslog utskottet i sitt memorial nr 21, att riksdagens yttrande

beträffande ifrågavarande författningsförslag måtte erhålla följande lydelse:

Vad angår förslaget till förordning med vissa särskilda föreskrifter

rörande tillämpningen av motorfordonsförordningen den 23 oktober 1936 m.m.

avser detsamma dels att bereda lättnader i kostnaderna för motorfordons tillfälliga

avförande ur automobilregistret ävensom för ny registrering av fordonet,

dels ock upphävande tills vidare av vissa inskränkningar beträffande

den yrkesmässiga godstrafiken ävensom av straffbestämmelsen för den, som

med lastautomobil befordrar last, vars vikt överstiger den för automobilen

fastställda maximilasten. Riksdagen har vid sin granskning av detta för

fattningsförslag icke funnit anledning till annan erinran än såvitt angår upphävande

av nämnda straffbestämmelse. Båda de i ärendet avgivna niotio
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr S5.

lierna avse bibehållande av denna bestämmelse. Förslaget om straffbestämmelsens

upphävande har föranletts av önskemålet att genom ianspråktagande

av den säkerhetsmarginal i fråga örn en automobils lastkapacitet, som i allmänhet

torde föreligga, möjliggöra ett effektivt utnyttjande av motorbränslet.

Ett fullständigt upphävande tills vidare av nämnda stadgande kan emellertid

befaras medföra, att automobilerna ofta komma att belastas hårdare än

den förefintliga säkerhetsmarginalen tillåter. Därigenom skulle avsevärda

olägenheter ur trafiksäkerhetssynpunkt kunna uppkomma. Jämväl den ökade

påfrestning å landsvägarna och därav föranledda svårigheter i fråga örn vägunderhållet,

som säkerligen skulle uppkomma till följd av ett fullständigt

upphävande av denna bestämmelse, måste bland annat med hänsyn till den

minskning av automobilskattemedlen, som uppenbarligen är att förvänta,

medföra vissa betänkligheter mot förslaget i denna del. Om ifrågavarande

straffbestämmelse för överskridande av fastställd maximilast helt borttoges,

skulle det jämväl vara svårare för chauffören att efterleva bestämmelsen i

2 § vägtrafikstadgan om iakttagande av omsorg och varsamhet.

Riksdagen har sig bekant att beträffande vissa bilar den fastställda maximibelastningen

innefattar en icke obetydlig säkerhetsmarginal. En möjlighet att

uppnå det med propositionen avsedda syftemålet utan att förut berörda olä

genheter behöva uppkomma synes därför vara att efter prövning i varje särskilt

fall medgiva höjning av den för vissa fordon tillåtna maximilasten. Storleken

av den höjning, som sålunda skulle kunna tillåtas, synes bland annat

vara beroende av fordonets konstruktion, och resultatet av prövningen kan

komma att utfalla olika för olika fordon. Ifrågavarande provning torde lämpligen

kunna anförtros åt besiktningsmännen. Riksdagen förordar alltså, att

straffbestämmelsen för överskridande av tillåten maximilast bibehålies, men

att föreskrifter meddelas, vilka underlätta ny prövning för olika slag av fordon

angående frågan, huruvida en höjning tills vidare av den tillåtna maximilasten

kan medgivas.

Yad angår frågan att Kungl. Majit, på sätt i propositionen omnämnes, skall

i cirkulärskrivelse till vederbörande myndigheter anmoda dem att tillse, att

sådana inskränkningar, som till undvikande av olämplig konkurrens vid meddelande

av tillstånd till yrkesmässig trafik med lastbil gjorts i fråga om utnyttjande

av fordonets maximilastförmåga, tills vidare hävas, har riksdagen

ej funnit skäl till erinran.

12 av utskottets 24 ledamöter anmälde blank reservation.

Vid behandlingen av memorialet biföll första kammaren utskottets däri

gjorda hemställan, medan andra kammaren avslog densamma,

I skrivelse (nr 28) till Kungl. Majit anmälde riksdagen vad i ärendet förekommit,

Några sådana bestämmelser som de nu åsyftade hava icke utfärdats.

Vid innevarande riksdag har herr Mannerskantz till statsrådet och chefen

för kommunikationsdepartementet framställt följande fråga:

Kan man räkna med att statsrådet kommer att under nuvarande avspärrning

vidtaga åtgärder mot onödig bensinförbrukning på grund av nu gällande bestämmelser

örn maximilast för lastbilar?

Såsom svar härpå har departementschefen, statsrådet Andersson, vid första

kammarens sammanträde den 24 april 1940 anfört, att, då riksdagen så sent som

under oktober månad 1939 och under förhållanden, som i stort sett voro lik
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35. 5

artade de nuvarande, ansett sig ej kunna tillstyrka ett temporärt upphävande

av gällande bestämmelse om straff för den, som med lastautomobil befordrar

last, vars vikt överskrider den för automobilen fastställda maximilasten, departementschefen

funne sig icke för närvarande böra förorda en dylik åtgärd.

Den nu föreliggande motionen har väckts vid samma kammares plenum

den 26 april 1940, därvid i motionen åberopats, att densamma föranleddes av

vissa under riksdagen inträffade händelser.

Enligt vad utskottet inhämtat utgjorde antalet personer, vilka av statspolisen

rapporterats för förseelser, gällande överskridande av tillåten maximilast

vid framförande av motorfordon, för hela landet 2,403 år 1938 och 2,479

år 1939.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var det i motionen berörda

spörsmålet föremål för ingående behandling vid 1939/40 års urtima

riksdag. Genom proposition anhöll Kungl. Maj:t örn riksdagens yttrande över

ett förslag örn upphävande tills vidare av bestämmelsen örn straff för befordran

med lastautomobil av last, vars vikt överstiger den för automobilen

fastställda maximilasten. Sedan kamrarna stannat i olika beslut såväl i fråga

örn andra särskilda utskottets utlåtande i ämnet som beträffande dess sammanjämkningsmemorial,

anmälde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t vad

i saken förekommit. Kungl. Majit har därefter icke vidtagit den ifrågasatta

åtgärden.

Det genom propositionen framlagda förslaget örn straffbestämmelsens upphävande

föranleddes av önskemålet att genom ianspråktagande av den säkerhetsmarginal

i fråga örn en automobils lastkapacitet, som i allmänhet torde

föreligga, möjliggöra ett effektivt utnyttjande av motorbränslet. De svårigheter

beträffande bensintillförseln, som förelågo vid tiden för behandlingen

av nämnda förslag, hava såsom känt är numera undergått en väsentlig skärpning.

Utskottet har nyligen i annat sammanhang framhållit, att i rådande

krissituation varje möjlighet till sparsamhet vid förbrukning av flytande

bränsle synes böra tillvaratagas. Detta uttalande, mot vilket riksdagen icke

gjort erinran, äger enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet. Utskottet

anser det med hänsyn härtill förtjäna att ånyo övervägas, om icke vissa lättnader

i bestämmelserna om maximilast skulle kunna medgivas. Huruvida man

bör sträcka sig så långt som i förutnämnda proposition och i den nu föreliggande

motionen avsetts torde emellertid vara tveksamt. Enligt utskottets

mening måste det nämligen ur trafiksäkerhetssynpunkt möta betänkligheter

att helt sätta stadgandet örn straff för överskridande av maximilast ur kraft.

Däremot synes det icke uteslutet, att en viss höjning av den i de särskilda

fallen tillåtna maximilasten utan olägenhet skulle kunna vidtagas. Örn Kungl.

Majit efter närmare utredning av frågan skulle finna lämpligt att meddela

tidsbegränsade föreskrifter i sådant syfte, finnes enligt utskottets mening

icke anledning till erinran.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 35.

Utskottet finner sig i detta sammanhang böra framhålla, att åtminstone

en mera betydande höjning av den tillåtna maximilasten kan behöva kompenseras

med en av hänsyn till trafiksäkerheten motiverad hastighetsbegränsning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av motionen 1:200, måtte i

skrivelse till Kungl. Majit meddela, att riksdagen icke har något

att erinra, för den händelse Kungl. Majit efter närmare utredning

av frågan skulle finna erforderligt att till vinnande av en

mera ekonomisk körning med lastautomobiler meddela föreskrifter

i syfte att för begränsad tid underlätta lämplig höjning

av den för sådana fordon tillåtna maximilasten; samt

B. att motionen I: 200, i den mån den icke blivit besvarad

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 maj 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Olof Carlsson,

Näslund, Nils Elowsson och Holstenson; samt

från andra kammaren: fröken Hesselgren*, herrar Hage, Skoglund*, Pettersson

i Hällbacken*, Hallagård*, Sandström, Hermansson i Norrköping och Holm.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Pettersson i Hällbacken.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:342 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående borttagande av straffbestämmelsen för befordran med lastautomobil av last, vars vikt överstiger den a1 i texten