Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inbegripande av skrivoch telegrafistkramp under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 83 i första kammaren av herr Strömberg och nr 138 i andra kammaren av fröken Hesselgren.

1940-06-04 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om inbegripande av skrivoch telegrafistkramp under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 83 i första kammaren av herr Strömberg och nr 138 i andra kammaren av fröken Hesselgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om inbegripande av

skriv- och telegrafistkramp under lagen örn försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr

83 i första kammaren av herr Strömberg och nr 138 i andra kammaren av

fröken Hesselgren.

I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, att riksdagen ville

besluta örn skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning angående

orsakerna till och omfattningen av yrkessjukdomen skrivkramp och telegrafistkramp

samt förslag om denna sjukdoms inbegripande under lagen

om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sin hemställan, får

utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

begärt yttrande av försäkringsrådet, riksförsäkringsanstalten och

medicinalstyrelsen. Utskottet har därjämte lämnat svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige, de anställdas centralorganisation

och de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd tillfälle att yttra sig

över motionerna. Sådant tillfälle har även bereus de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens

förening, som dock ej begagnat sig därav. De från omnämnda

myndigheter och sammanslutningar i övrigt inkomna yttrandena

finnas fogade såsom bilagor vid detta utlåtande, och tillåter sig utskottet

hänvisa till desammas innehåll.

Lagen den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar trädde

i kraft den 1 januari 1930. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1 § i denna

lag skulle den, som jämlikt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall

i arbete var försäkrad för skada till följd av sådant olycksfall, anses

vara försäkrad jämväl för yrkessjukdom, som uteslutande eller till övervägande

del framkallats genom inverkan av arsenik eller förening därav,

bly eller legering eller förening därav, kvicksilver eller amalgam eller förening

därav, fosfor eller förening därav, strålande värme eller ljus, röntgcn
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 9 sand. 2 avd. Nr 36. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

strålar eller radium samt mjältbrandssmitta. Sjukdomsorsaken stendamm

upptogs i lagen år 1930. Enligt en år 1936 genomförd lagändring falla

vidare under lagen jämväl yrkessjukdomar, som uteslutande eller till övervägande

del framkallats genom inverkan av bensol eller någon av dess homologer

(såsom toluol eller xylol) eller något av deras nitro- eller aminoderivat

(såsom nitrobensol eller trinitrotoluol, anilin eller parafenylendiamin), halogenderivat

av kolväten av den alifatiska serien (såsom kloroform eller trikloretylen),

koloxid, cyan eller förening därav, klor, hypoklorit eller klorkalk,

kloramin, nitrösa gaser, kromsyra eller förening därav samt annat

radioaktivt ämne än radium. Ytterligare skall efter 1936 såsom yrkessjukdom

anses följande sjukdomar, där de uteslutande eller till övervägande del

förorsakats av den försäkrades arbete, nämligen 1) smittsam sjukdom, som

omförmäles i 2 § epidemilagen den 19 juni 1919 eller varom förordnande

utfärdats enligt 24 § samma lag, därest arbetet består i yrkesmässigt meddelande

eller utövande av sjukvård eller barnmorskevård eller utgöres av

medicinsk undersökning å laboratorium, som står under allmän tillsyn, samt

2) primär hudkräfta (kancer). Slutligen har år 1938 bland de uppräknade

ämnena införts klorderivat av fenol eller naftol eller deras salter.

Jämlikt 9 § i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar skall Kungl.

Maj:t till ledning vid bedömandet, huruvida yrkessjukdom, som avses i

lagen, är för handen, utfärda en förteckning, upptagande dels de sjukdomsformer,

vilka bruka framkallas genom sådan inverkan som i lagen sägs,

dels ock de slag av verksamhet, vari dessa sjukdomsformer bruka framträda.

Sådan förteckning utfärdades den 22 november 1929 (Sv. förf.-sami.

nr 369), sedermera ändrad genom kungörelser den 7 november 1930 (nr

398), den 13 mars 1931 (nr 31), den 11 december 1936 (nr 609) och den

17 juni 1938 (nr 312).

Frågan om en sådan utvidgning av yrkessjukdomsförsäkringslagen som

nu av motionärerna påkallas har tidigare i ett större sammanhang varit föremål

för övervägande, nämligen i ett av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen den 21 november 1935 avgivet gemensamt utlåtande

med förslag till ändringar i berörda lag, vilket låg till grund för

Kungl. Maj:ts i ämnet avlåtna proposition nr 209 till 1936 års riksdag.

Propositionen, som med vissa jämkningar bifölls av riksdagen, ledde till de

ändringar i yrkessjukdomsförsäkringslagen, som trädde i kraft den 1 januari

1937. I nämnda utlåtande anfördes under rubriken »Vissa sjukdomar på

grund av mekanisk inverkan» följande:

Ämbetsverken hava haft under övervägande, huruvida såsom yrkessjukdomar

borde upptagas vissa åkommor, som kunna vara att tillskriva visst

ensidigt arbete och merendels äro att uppfatta såsom överansträngning av

vissa muskler eller organsystem. I den mån sålunda av mekanisk inverkan

beroende sjukdomar ej äro att anse såsom föranledda av olycksfall, betraktas

vissa av dem understundom i utlandet såsom yrkessjukdomar. Till så
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

3

dana sjukdomar äro att hänföra vissa sjukdomar, som föranledas av vibrerande

maskiner eller av starkt buller, ävensom krepiterande senskideinflammation,

vissa slemsäcksinflammationer, epikondylit (särskilt vid armbågen),

skrivkramp, telegrafistkramp m. fl. sjukdomar.

I fråga om dessa och vissa andra liknande sjukdomar gäller i mindre eller

högre grad, att svårighet möter att i det särskilda fallet avgöra, om de föranletts

av visst arbete eller av annan mekanisk inverkan eller eventuellt av

nervös eller infektiös eller liknande orsak, som oftast ej sammanhänger

med arbetet. En del av dessa sjukdomar, t. ex. skrivkramp och telegrafistkramp,

uppkomma, i den mån de äro att hänföra till arbete (och ej bero

t. ex. på nervösa orsaker), i regel först efter långvarigt arbete, medan åter

de övriga, i den mån de ej anses såsom följder av olycksfall, ofta i allt fall

bero på mer kortvarig inverkan. I den mån så är förhållandet inbegripas

de under det ovan omförmälda av riksförsäkringsanstalten år 1934 avgivna

förslaget till utvidgning av olycksfallsförsäkringslagens omfattning. Enligt

detta förslag skulle nämligen såsom föranledda av olycksfall i arbete överhuvud

anses skador, som förorsakas av inverkan på mekanisk väg under

jämförelsevis kort tid av arbetet eller de förhållanden, varunder det bedrives.

Då, därest sistnämnda förslag skulle leda till lagstiftning, sådan erfarenhet

om hithörande fall och om deras avgränsning från andra sjukdomar

synes böra avvaktas, som nu saknas men uppenbarligen skulle vinnas av

den nya lagstiftningens tillämpning, hava ämbetsverken för närvarande icke

ansett sig böra avgiva något förslag i vad angår denna grupp av sjukdomar.

I propositionen nr 209 till 1936 års riksdag anmälde föredragande departementschefen,

statsrådet Möller i anslutning till förenämnda uttalande sin

avsikt att i annat sammanhang föreslå riksdagen sådan ändring av olycksfallsförsäkringslagen,

att med skada till följd av olycksfall i arbete skulle

likställas skada, som förorsakats genom inverkan under högst några få

dagar på mekanisk väg av arbetet, såsom senskideinflammation (senknarr)

m. fl. åkommor, samt yttrade, att enligt detta förslag vissa av här åsyftade

yrkesåkommor skulle falla under olycksfallsförsäkringen. Hur önskvärt

det än vore att denna grupp av sjukdomar kunde i än större omfattning föranleda

ersättning från den av arbetsgivarna bekostade försäkringen fann

sig departementschefen dock i brist på närmare utredning icke för det dåvarande

böra härutinnan framlägga något förslag.

Det av departementschefen omnämnda förslaget till ändring av olycksfallsförsäkringslagen

förelädes 1936 års riksdag genom propositionen nr 218,

vilken av riksdagen bifölls. Enligt den härefter utfärdade lagen den 26 juni

1936 om ändring i vissa delar av lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1937, skola såsom föranledda av olycksfall

även anses skador, som förorsakats genom inverkan under högst några

få dagar bland annat på mekanisk väg av arbetet såsom skavsår, bläsor eller

senskideinflammation (senknarr).

Vid 1938 års riksdag fattades efter förslag av Kungl. Maj:t beslut örn inrättande

av eli statens institut för folkhälsan. Enligt den av Kungl. Majit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

sedermera utfärdade instruktionen för institutet (Sv. förf.-saml. 1938 nr 327,

ändrad 1939 nr 521) åligger det detta att på det yrkeshygieniska området

bl. a. utföra undersökningar rörande ohälsa, som uppkommer genom ogynnsamma

yttre inflytanden i samband med arbete, samt föreslå åtgärder, som

ur medicinsk synpunkt finnas påkallade för att minska risken för ohälsa i

arbete.

Den av chefen för socialdepartementet jämlikt Kungl. Maj:ts den 29 maj

1936 givna bemyndigande tillkallade rationaliseringsutredningen har den 10

juni 1939 avgivit betänkande, behandlande i en första del motiv och förslag

till åtgärder i anledning av skadliga sociala verkningar av driftsförändringar

och driftsnedläggelser inom industrien (Statens off. utredn.

1939: 13) samt i en andra del resultaten av verkställda undersökningar och

utredningar (Statens off. utredn. 1939: 14). Del I av utredningens betänkande

är efter det inledande kapitlet (I) uppdelat i tre avdelningar, varav den

första behandlar arbetslöshet i samband med driftsförändringar och driftsnedläggelser

inom industrien, särskilt vid rationalisering, den andra olycksfall

i industriellt arbete under inflytande av rationaliseringen och den tredje

ohälsa i industriellt arbete under inflytande av rationaliseringen. I sistnämnda

tredje avdelning (sid. 232 ff.) har utredningen erinrat örn att i

dess uppdrag jämväl ingått att undersöka om och i vad mån den inom

industrien fortgående rationaliseringen menligt inverkade å arbetarnas och

de anställdas hälsotillstånd. Utredningen har fortsättningsvis anfört:

Någon undersökning på detta område har hittills icke verkställts i vårt

land. Däremot ha på några håll i utlandet undersökningar företagits till

belysande av rationaliseringens verkningar i förevarande avseende.

Att här endast kan vara fråga örn vissa sidor av rationaliseringen, torde

vara uppenbart. I utlandet har främst uppmärksammats den ökade arbetstakt

och den större grad av enformighet i arbetet, som följer å vissa slag av

rationalisering. I särskilda fall synas sådana förhållanden där ha lett till

försämrat hälsotillstånd bland arbetarna.

Vid de konferenser utredningen under hösten 1936 anordnade med representanter

för arbetsgivarnas, arbetarnas och de anställdas organisationer berördes

även ifrågavarande spörsmål. Särskilt diskuterades frågan huruvida

den på flera håll i samband med vidtagna rationaliseringsåtgärder ökade arbetstakten

kunde anses ha i ogynnsam riktning påverkat arbetarnas och de

anställdas hälsa. Konferenserna gåvo emellertid icke till resultat några säkrare

utgångspunkter för spörsmålets bedömande. De uttalanden som gjordes

stredo nämligen i betydelsefulla avseenden mot varandra.

Då utredningen ingick på ett bedömande av vilka särskilda undersökningar

som erfordrades för ett närmare klarläggande av det föreliggande spörsmålet,

fann utredningen medverkan nödvändig dels av socialstyrelsen, vilken för

det dåvarande var såväl tillsynsmyndighet för de erkända sjukkassorna som

chefsmyndighet för yrkesinspektionen, dels ock av medicinalstyrelsen. Med

anledning härav hemställde utredningen i skrivelse till Kungl. Majit den 16

april 1937 om uppdrag åt nämnda myndigheter att gemensamt och i samråd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

5

med utredningen dels utarbeta och till socialdepartementet inkomma

med en plan för undersökningar av ifrågavarande slag jämte beräkning

av kostnaderna för deras utförande dels ock — sedan en dylik plan av

Kungl. Majit godkänts -— i enlighet därmed utföra undersökningarna. På

anmodan av Kungl. Majit inkommo socialstyrelsen och medicinalstyrelsen,

efter att i ärendet lia samrått med utredningen, den 12 juni 1937 med plan

och beräkning av kostnaderna för utförande av undersökningar rörande

rationaliseringsåtgärders inverkan på arbetares och anställdas hälsotillstånd.

Sedan därefter inom socialdepartementet till behandling upptagits ett av

sakkunniga avlämnat förslag angående inrättande av ett statens institut för

folkhälsan, vilket institut bl. a. skulle ha till uppgift att utföra undersökningar

på det yrkeshygieniska området, fann Kungl. Majit i beslut den 23

december 1937 utredningens ovan berörda framställning icke för det dåvarande

föranleda någon Kungl. Majits vidare åtgärd.

Under åberopande av de uppgifter som enligt vad utskottet i det föregående

anmärkt skola åvila statens institut för folkhälsan har utredningen

vidare i detta sammanhang uttalat, att det torde böra ankomma å institutet

att vidare planlägga och utföra sådana särskilda undersökningar rörande

rationaliseringens verkningar med avseende å ohälsa i arbete, varom utredningen

väckt förslag. Utredningen har emellertid ansett sig böra framlägga

det material till hithörande frågors bedömande, varöver utredningen

förfogade, ävensom — med hänsyn till de erfarenheter utredningen under

sitt arbete förskaffat sig — några synpunkter på dessa undersökningar.

I sistnämnda avseende tillåter sig utskottet hänvisa till sid. 232—236 i förenämnda

del I av utredningens betänkande.

De av rationaliseringsutredningen i olika avseenden framlagda förslagen

äro — sedan yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och sammanslutningar

— beroende på Kungl. Majits prövning.

Det spörsmål, som genom förevarande motioner dragits under riksdagens

prövning, var föremål för uppmärksamhet bl. a. under förarbetena till 1936

års ändringar i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. I det utlåtande

av socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten och medicinalstyrelsen

gemensamt, på vilket Kungl. Majits ändringsförslag grundade sig, framhölls

att ämbetsverken haft under övervägande, huruvida såsom yrkessjukdomar

borde upptagas vissa åkommor, som kunde vara att tillskriva visst ensidigt

arbete och merendels vore att uppfatta såsom överansträngning av vissa

muskler eller organsystem. Bland sådana sjukdomar nämndes även skrivkramp

och telegrafistkramp. Ämbetsverken ansågo, att erfarenhet örn hithörande

fall och om deras avgränsning från andra sjukdomar borde avvaktas.

Något förslag om dessa sjukdomars inbegripande under nyssnämnda

lag framlades därför icke vare sig av ämbetsverken eller av Kungl. Majit.

Däremot framlades och antogs förslag örn hänförande under olycksfallsförsäkringslagen

av skada, som förorsakats genom inverkan under högst några

få dagar på mekanisk väg av arbetet.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

Av den i ärendet förebragta utredningen framgår, att det ofta är synnerligen

vanskligt att bedöma, örn och i vad mån skriv- och telegrafistkramp

är en följd av arbete och ej av andra ensamt eller övervägande neurasteniska

eller psykogena faktorer. Skrivkramp och liknande åkommor hava i vissa

fall, då de uppträtt hos personal i statens tjänst, föranlett Kungl. Majit att

genom särskilda beslut tillerkänna vederbörande ersättning för mistade avlöningsförmåner.

I andra fall, särskilt då det gällt privatanställda, torde

den av dylik sjukdom drabbade ofta hava kommit i en svår ställning. Den

allt starkare mekanisering av kontorsarbetet, som på senare år inträtt, har

ytterligare aktualiserat kravet på ett klarläggande av orsakerna till och omfattningen

av skriv- och telegrafistkramp. Utskottet vill därför förorda, att

en utredning i detta ämne verkställes. Utredningen skulle i första hand

kunna leda till vidtagande av vissa förebyggande åtgärder. Det synes utskottet

icke uteslutet, att åtskilligt skulle vara att vinna genom att de omständigheter,

som kunna medverka till uppkomsten av sådan sjukdom, i

högre grad beaktades vid undervisningen samt motverkades genom lämpliga

anordningar vid arbetet. Genom undersökningen torde jämväl säkrare

hållpunkter kunna vinnas för ett bedömande av frågan, örn de avsedda sjukdomarna

böra föras in under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Enligt utskottets mening torde emellertid en undersökning av hithörande

spörsmål lämpligen böra omfatta även andra sjukdomar i muskler och leder,

vilka kunna förorsakas genom inverkan på övervägande mekanisk väg av

arbetet. Däremot anser sig utskottet icke i nuvarande tidsläge kunna förorda

den av försäkringsrådet ifrågasatta revisionen av yrkessjukdomsförsäkringslagen

i hela dess vidd.

De spörsmål, som vid en sådan utredning som nyss sagts skulle komma

under omprövning, beröra nära de arbetsområden, som utstakats för riksförsäkringsanstalten,

dit numera även yrkesinspektionen hör, statens institut

för folkhälsan och medicinalstyrelsen. Vid sådant förhållande synes det

utskottet icke påkallat att för verkställande av utredningen tillsätta en särskild

kommitté.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 83 och II: 138,

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit

ville låta verkställa utredning angående orsakerna till och

omfattningen av sådana sjukdomar i muskler och leder, som

kunna förorsakas genom inverkan på övervägande mekanisk

väg av arbetet, samt för riksdagen framlägga de förslag,

till vilka utredningen kan föranleda.

Stockholm den 4 juni 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36.

7

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder*, Tamm, Löfvander, Olof Carlsson,

Wistrand och Sten;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Molander, Sandström

och Hansson i örebro, fröken Ebon Andersson, fru Elsa Johansson* samt herr Persson

i Norrby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

Bilaga A.

FÖRSÄKRINGSRÄDET.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1940 har Kungl. Majit anbefallt Kungl. Försäkringsradet

att till Riksdagens Andra lagutskott avgiva yttrande över två

inom riksdagen väckta motioner, nämligen nr 83 i Första kammaren och

nr 138 i Andra kammaren, samt att till Kungl. Socialdepartementet insända

avskrift av yttrandet.

Med anledning härav får Försäkringsrådet anföra följande.

I motionerna yrkas, att Riksdagen ville besluta örn skrivelse till Kungl.

Majit med begäran örn utredning angående orsakerna till och omfattningen

av yrkessjukdomen skrivkramp och telegrafistkramp samt förslag örn denna

sjukdoms inbegripande under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

En dylik utvidgning av yrkessjukdomsförsäkringslagen har tidigare varit

ifrågasatt. Därvid har frågan emellertid upptagits i ett större sammanhang.

Sålunda hava Kungl. Socialstyrelsen, Riksförsäkringsanstalten och Kungl.

Medicinalstyrelsen vid avgivande av utlåtande den 21 november 1935 med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1, 3 och 9 §§ yrkessjukdomsförsäkringslagen

i dess dåvarande avfattning övervägt att såsom yrkessjukdomar

upptaga vissa åkommor —■ i den mån de icke bero av kortvarig inverkan

och således numera inbegripas under 1 § lagen den 17 juni 1916

om försäkring för olycksfall i arbete —, vilka kunna vara att tillskriva visst

ensidigt arbete. Till sådana, av mekanisk inverkan beroende sjukdomar äro

att hänföra vissa sjukdomar, som föranledas av vibrerande maskiner eller

av starkt buller, ävensom krepiterande senskideinflammationer, vissa slemsäcksinflammationer,

epikondylit, skrivkramp, telegrafistkramp m. fl. sjukdomar.

Emellertid ansågo sig ämbetsverken i saknad av erfarenhet beträffande

berörda sjukdomar icke beredda att på dåvarande ståndpunkt avgiva

något förslag örn desammas upptagande i yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Enligt Rådets mening bör frågan om den av motionärerna föreslagna utvidgningen

av yrkessjukdomsförsäkringslagens tillämplighetsområde upptagas

i det större sammanhang, i vilket den tidigare varit föremål för ämbetsverkens

omprövning.

Ifrågasättas kan huruvida icke, med hänsyn till den erfarenhet, som vunnits

vid tillämpningen av yrkessjukdomsförsäkringslagen och olycksfallsförsäkringslagen

i deras nuvarande avfattning, en ny utredning borde avse en

revision av yrkessjukdomsförsäkringslagen i hela dess omfattning.

Avskrift av Försäkringsrådets protokoll denna dag, utvisande skiljaktig

mening, överlämnas härjämte.

Stockholm den 8 mars 1940.

På Kungl. Försäkringsrådets vägnar:

J. GEIJER.

/ Gerd Lundberg.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

9

Avskrift av protokoll, fört vid

Kungl. Försäkringsrådets sammanträde

den 8 mars 19AO.

Närvarande: t. f. Chefen, Försäkringsrådet Geijer,

Försäkringsrådet Ronny,

» Löfmark,

» Aae,

» Haynez,

t. f. » Ekeroth.

Ledamoten Hultman,

» Särnlund,

» Lindahl,

» Danielsson.

Föredrogs Kungl. Maj:ts remiss den 9 februari 1940 angående avgivande

av yttrande till Riksdagens Andra lagutskott i anledning av motioner i första

och andra kammaren angående ändringar i lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar och beslöts utlåtande.

Försäkringsrådet Geijer var av skiljaktig mening och anförde: »Skrivkramp

och telegrafistkramp torde — i den mera vidsträckta bemärkelse, vari

dessa benämningar allmänt brukas — icke vara att betrakta som en specifik

sjukdom, utan som ett symptomkomplex, vars orsak är att söka än i fysiska

åkommor av olika slag såsom tendovaginit, epicondylit m. m. än i ett psykiskt

grundlidande (skrivkramp i egentlig bemärkelse).

Med hänsyn härtill och då en utredning i den begränsande omfattning,

som motionärerna avse, följaktligen icke synes kunna leda till önskat resultat,

kan en dylik utredning icke tillstyrkas.

Därest framdeles ett mera generellt inrangerande i yrkessjukdomsförsäkringslagen

av sådana åkommor, som bero på längre tids ensidigt arbete, kommer

att ske, komma naturligtvis även skrivkramp och telegrafistkramp att

inbegripas under lagen i den mån dessa sjukdomssymptom bero på de åkommor,

som bliva föremål för inrangeringen.

En sådan utvidgning av yrkessjukdomsförsäkringslagen måste emellertid

föregås av en efter allsidig utredning verkställd omsorgsfull definiering och

avgränsning, som kommer att bliva förenad med stora vanskligheter.»

Vid protokollet:

Gerd Lundberg.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

Bilaga B.

RIKSFÖRSÄKRINGSANSTALTEN.

Till riksdagens andra lagutskott.

Kungl. Maj:t har den 9 februari 1940 anbefallt riksförsäkringsanstalten

att senast före den 9 mars 1940 till utskottet avgiva yttrande över två av

herr G. Strömberg i första kammaren och fröken Kerstin Hesselgren i andra

kammaren avgivna lika lydande motioner (nr 83 i första och nr 138 i andra

kammaren).

Med anledning härav får riksförsäkringsanstalten anföra följande.

I sitt den 21 november 1935 avgivna utlåtande med förslag till ändringar

i lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar anförde socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten

och medicinalstyrelsen under rubriken »Vissa sjukdomar

på grund av mekanisk inverkan» följande:

»Ämbetsverken hava haft under övervägande, huruvida såsom yrkessjukdomar

borde upptagas vissa åkommor, som kunna vara att tillskriva visst

ensidigt arbete och merendels äro att uppfatta såsom överansträngning av

vissa muskler eller organsystem. I den mån sålunda av mekanisk inverkan

beroende sjukdomar ej äro att anse såsom föranledda av olycksfall, betraktas

vissa av dem understundom i utlandet såsom yrkessjukdomar. Till sådana

sjukdomar äro att hänföra vissa sjukdomar, som föranledas av vibrerande

maskiner eller av starkt buller, ävensom krepiterande senskideinflammation,

vissa slemsäcksinflammationer, epikondylit (särskilt vid armbågen),

skrivkramp, telegrafistkramp m. fl. sjukdomar.

I fråga örn dessa och vissa andra liknande sjukdomar gäller i mindre eller

högre grad, att svårighet möter att i det särskilda fallet avgöra, om de föranletts

av visst arbete eller av annan mekanisk inverkan eller eventuellt av

nervös eller infektiös eller liknande orsak, som oftast ej sammanhänger

med arbetet. En del av dessa sjukdomar, t. ex. skrivkramp och telegrafistkramp,

uppkomma, i den mån de äro att hänföra till arbete (och ej bero

t. ex. på nervösa orsaker), i regel först efter långvarigt arbete, medan åter

de övriga, i den mån de ej anses såsom följder av olycksfall, ofta i allt fall

bero på mer kortvarig inverkan. I den mån så är förhållandet inbegripas

de under det ovan omförmälda av riksförsäkringsanstalten år 1934 avgivna

förslaget till utvidgning av olycksfallsförsäkringslagens omfattning. Enligt

detta förslag skulle nämligen såsom föranledda av olycksfall i arbete överhuvud

anses skador, som förorsakas av inverkan på mekanisk väg under

jämförelsevis kort tid av arbetet eller de förhållanden, varunder det bedrives.

Då, därest sistnämnda förslag skulle leda till lagstiftning, sådan erfarenhet

om hithörande fall och om deras avgränsning från andra sjukdomar

synes böra avvaktas, som nu saknas men uppenbarligen skulle vinnas av

den nya lagstiftningens tillämpning, hava ämbetsverken för närvarande icke

ansett sig böra avgiva något förslag i vad angår denna grupp av sjukdomar.»

Den av ämbetsverken sålunda åsyftade lagändringen genomfördes genom

lag den 26 juni 1936 om ändring i vissa delar av lagen om försäkring för

olycksfall i arbete. Enligt denna lag, som trädde i kraft med 1937 års ingång,

skola såsom föranledda av olycksfall även anses skador, som förorsakats

genom inverkan under högst några få dagar bland annat på mekanisk

väg av arbetet såsom (förutom skavsår och blåsor) senskideinflamma
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andia lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

11

tion (senknarr). Under år 1939 anmäldes till riksförsäkringsanstalten 499

fall av senskideinflammation (senknarr), som drabbat i anstalten försäkrade

arbetare. I 397 av dessa fall tillerkändes den skadade ersättning, varemot i

övriga 102 fall ersättning icke kunde tillerkännas i allmänhet av den anledning

att, ehuru åkomman sannolikt till övervägande del förorsakats av visst

den skadades arbete, detta arbete fortgått under viss längre tid. I dessa fall

ansågs därför i regel åkomman vara en följd av inverkan under den längre

tiden. Av de eljest i ämbetsverkens förutberörda utlåtande omnämnda

åkommor hava såsom förorsakade under högst några få dagar på mekanisk

väg ersättning av riksförsäkringsanstalten tillerkänts för vissa slemsäcksinflammationer

(bursiter) och vissa sjukdomar i armbågens muskelfästen

(epikondyliter). Något fall av åkomma, uppkommen under så kort tid som

högst några få dagar av vibrerande maskin eller starkt buller, har veterligen

icke bragts till anstaltens kännedom. Däremot äro åkommor uppkomna

genom inverkan under längre tid av starkt vibrerande maskiner, t. ex. bankningsmaskiner

inom skoindustrien, eller av de särskilt inom metall-, gruvoch

stenindustrierna i stor utsträckning använda pneumatiska verktygen

väl kända inom yrkesinspektionen, som sedan länge haft sin uppmärksamhet

riktad på förekommande av därav förorsakade skador.

För övrigt är riksförsäkringsanstaltens erfarenhet av sådana av arbete

under längre tid på mekanisk väg föranledda åkommor, som, försåvitt de

förorsakas av inverkan under högst några få dagar, falla under den nämnda

lagstiftningen, fortfarande ganska begränsad.

Beträffande de i motionerna åsyftade åkommorna skrivkramp och telegrafistkramp

giva dessa åkommor i allmänhet liknande symptom, vare sig

de äro en följd av sådana merendels långvarigt inverkande arbetsmoment

som de av motionärerna angivna (handskrivning, maskinskrivning, arbete

vid bokförings- och stansmaskiner) eller av t. ex. vissa eljest under kontorsarbete

återkommande handgrepp eller hand- eller armrörelser såsom lyftning

eller uppläggning av aktbuntar, sortering i kortregister, allmän överansträngning

etc. Bland riksförsäkringsanstaltens personal har under senare

år inträffat vissa dylika åkommor, vilka ansetts kunna hava ådragits i

tjänsten, och varvid Kungl. Maj:t genom särskilda beslut funnit skäligt

tillerkänna vederbörande ersättning för mistade avlöningsförmåner. I vissa

fall hava dessa åkommor uppträtt efter arbete med maskinskrivning eller

med räknemaskin eller stansning; i ett lika stort antal fall har åkomman

satts i samband med mer eller mindre ensidigt hanterande eljest av visst

arbetsmaterial. De av vederbörande läkare ställda växlande diagnoserna

hava i samtliga dessa fall varit skrivkramp, neuralgisk värk i båda armarna,

neuralgisk värk i bögra armen, nervvärk i båda armarna, neurit i båda

armarna, cpicondylit i båda armarna, neurit i högra armen och epicondylit,

skrivkramp i högra underarmen, ulnarisneurit i högra handen, bracliialisneuralgi

och epicondylit, mjukdelsinflammation i högra skulderbladet (peritendinit),

armneurit. I ett av fallen — vilket ursprungligen diagnostiserats

såsom neuralgisk värk i högra armen — befanns sedermera sjukdomen vara

orsakad av tumör.

Om sålunda, försåvitt dessa av motionärerna avsedda eller närbesläktade

åkommor förorsakas av arbete, arten av det arbete, som i olika lall inverkar,

kan vara växlande och svårbestämbart, ställer det sig än svårare alt bedöma,

huruvida och i vad mån åkomman överhuvud är en följd av arbete

och ej av andra ensamt eller övervägande neurasteniska eller psykogena

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

faktorer. I detta hänseende får anstalten hänvisa till bilagda av anstaltens

överläkare professor A. Troell och biträdande läkare doktor Gunnar Wiberg

avgivna yttrande.

Vidkommande den utländska lagstiftningen på yrkessjukdomsförsäkringens

område synes i Europa skrivkramp och telegrafistkramp hava upptagits

såsom särskild yrkessjukdom endast i England. I Ryssland medtager

en författning av år 1929 yrkesneuroser hos telegrafister, stenografer,

maskinskrivare, pianister, violinister, svarvare, kanslister, tecknare. I England

medtagas även spinnkramp, orsakad av spinnande av bomulls- eller

yllegarn, samt cellvävsinflammation och slemsäcksinflammation i armarna

hos arbetare i gruvor, stenbrott o. dyl. I Danmark och Tyskland upptagas

sjukdomar i muskler och leder, orsakade av skakningar vid arbete med

tryckluftsverktyg.

Av anförda skäl måste det väl anses ovisst, huruvida den av motionärerna

påyrkade utredningen örn orsakerna till och omfattningen av yrkessjukdomen

skrivkramp och telegrafistkramp kan leda till att denna sjukdom

bör upptagas i yrkessjukdomsförsäkringslagen. Riksförsäkringsanstalten har

emellertid icke något att erinra emot, att en dylik utredning kommer till

stånd. Men i så fall bör efter anstaltens mening utredningen omfatta sådana

sjukdomar i allmänhet i muskler och leder, vilka må förorsakas av inverkan

på övervägande mekanisk väg av arbetet.

Stockholm den 7 mars 1940.

SAM LARSSON.

H. v. Schulzenheim.

Med anledning av begärt yttrande beträffande motion nr 83 i första kammaren

1940 torde följande böra framhållas:

I första hand måste man klargöra för sig att det gives en mängd till sin

uppkomst och sin natur mycket växlande åkommor, som ha större eller

mindre likhet med vad som går under benämningen skrivkramp och telegrafistkramp.

Oftast rör det sig om smärtor i skuldrorna strålande nedåt

armarna eller örn smärtor enbart i armarna och fingrarna. Ej sällan äro

dessa smärtsensationer förenade med en känsla av domning och kraftlöshet

i armen. Flertalet dylika tillstånd kunna vara betingade antingen av ett

verkligt organiskt underlag såsom skrumpnande lungprocesser, tumörer i

halsregionen, s. k. halsrevben, deformerande förändringar i halskotorna samt

förändringar i eller omkring axelleden. I enstaka fall kan orsaken ligga i

längre ned på armen påvisbara åkommor (såsom epicondyliter, vilkas underlag

utgöras av förändringar i senfästena). I ett mycket stort antal fall har

man emellertid ej lyckats påvisa några dylika organiska förändringar och

för åtskilliga har man antagit att det rör sig om antingen förändringar i

blodkärlen till armen eller i till armen hörande nervrötter eller nerver.

För samtliga fall kan man särskilja dels sådana som ge sig tillkänna

endast med subjektiva symptom i form av smärtor, uttröttning, känsla av

kramp i fingrarna etc. och dels sådana där även förändringar tillkommit i

form av muskelförtvining och rubbningar i hudens känsel. Dessa senare

äro emellertid utomordentligt fåtaliga jämfört med de förra. Det måste i

detta sammanhang starkt poängteras, att man tills vidare ej har några som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

13

helst möjligheter att verifiera de uppgifter patienterna lämna örn sina obehag

genom konstaterandet av objektivt påvisbara förändringar.

Så mycket är dock säkert att man ser åtskilliga av dessa åkommor uppträda

just i samband med de i motionen påpekade arbetsprestationerna och

mestadels, såsom också påpekats, då intensifiering av arbetet lett till uttröttning.

Bl. a. av den anledningen att symptomen mera sällan uppträda

hos yngre individer, måste man anse att konstitutionella moment spela en

avsevärd roll för uppkomsten av besvären: särskilt mindre motståndskraftiga

personer uthärda arbetspåfrestningar dåligt och få symptom tidigare

än personer med intakt nervsystem. Ytterligare ett konstitutionellt moment

förtjänar att anföras, det psykogena. Patienter med symptom av den art,

varom här är fråga, förete ofta en neuropatisk läggning. Och denna läggning

är ingalunda som regel sekundär till smärt- eller kramptillståndet utan

tvärtom synnerligen ofta primär därtill. Som det är en genomgående erfarenhet

att individer med neuropatiska anlag mycket hastigare bli uttröttade

än fullt friska, skulle införandet av de ovan omtalade sjukdomsbegreppen

under lagen om yrkessjukdomar ge berättigande åt att även andra av

uttröttning framkallade sjukdomstillstånd än just skriv- och telegrafistkramp

komme in under samma lag; som exempel må endast anföras den på grund

av trötthet så ofta uppträdande värken i korsryggen samt huvudvärk.

Sammanfattning: Sjukdomsbegreppet skriv- och telegrafistkramp är så

till vida mycket oklart som de däri ingående eller detta närstående symptomen

i en del fall förorsakas av verkliga men av sysselsättningen oberoende

organiska underlag men oftast endast utgöras av smärt- eller krampsensationer

om vilkas ursprung man ingenting annat vet än att konstitutionella

och psykogena faktorer jämte uttröttning spela in. Att på nuvarande

stadium tillerkänna ersättning såsom för yrkessjukdom åt en dylik symptomkomplex

synes av skäl som här anförts knappast vara att tillråda. På

grund av den nära relation som förefinnes mellan skriv- och telegrafistkrampen

och åtskilliga andra symptombilder, vilka enligt riksförsäkringsanstaltens

erfarenhet äro kända inom yrkesinspektionen och arbetarskyddet,

torde det däremot icke vara alldeles omotiverat att en närmare utredning

kommer till stånd.

Stockholm den 4 mars 1940.

A. Troell. Gunnar Wiberg.

MEDICINALSTYRELSEN.

Bilaga C.

Stockholm den 8 mars 1940.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss den 9 februari 1940 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen

att senast den 9 mars 1940 till riksdagens andra lagutskott avgiva

yttrande över motion nr 83 i första kammaren och likalydande motion

nr 138 i andra kammaren om inbegripande av yrkessjukdomen skrivoch

telegrafistkramp under lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

Till åtlydnad härav får medicinalstyrelsen med överlämnande i avskrift

av ett utav medlemmen av styrelsens vetenskapliga råd professorn Nils

Antoni avgivet yttrande i ärendet meddela, att styrelsen tillstyrker verkställandet

av den i motionerna avsedda utredningen.

J. AXEL HÖJER.

John Byttner.

/C. B. v. Mentzer.

Till Kungl. Medicinalstyrelsen.

Av Eder kallad att deltaga i utredning av ärende D:nr 513 angående inbegripande

av yrkessjukdomen skrivkramp under lagen örn försäkring för

vissa yrkessjukdomar, får jag vördsamt anföra följande.

Kungl. Styrelsen har av Kungl. Maj:t ålagts att yttra sig över i riksdagen

väckt motion i enlighet med ovanstående. I motionen påyrkades dock inbegripande

även av telegrafistkramp bland försäkringsberättigade sjukdomar

och begärdes i första rummet utredning angående orsakerna till och omfattningen

av de båda särskilt nämnda yrkessjukdomarna. Motionens (N:o

83) rubrik nämner endast inbegripande av yrkessjukdomen skrivkramp

under lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

De nämnda sjukdomsformernas förekomst i vårt land är knappast siffermässigt

känd. För att få kunskap härom måste man efterhöra hos offentliga

och enskilda arbetsgivare i stor omfattning, likaså skulle uppgifter

kunna erhållas hos sjukkassor och sjukförsäkringsbolag. Det enda, undertecknad

för närvarande kan meddela i denna särskilda fråga, är att skrivkramp

i egentlig bemärkelse icke torde vara mycket vanlig.

Vad beträffar orsakerna, inordnas skrivkrampen likasom den givetvis

mycket sällsyntare telegrafistkrampen i den större sjukdomsgruppen yrkesneuroser

(»Beschäftigungsneurosen»), som innefattar många former, såsom

med skrivkrampen analoga sjukdomstillstånd i övre extremiteterna hos

mjölkerskor, cigarrarbetare, pianister och violinister, i läpparna hos blåsare,

tungan hos klarinettblåsare m. m. örn alla dessa former råder allmänt den

uppfattning, att vederbörande yrkesarbete spelar en helt väsentlig roll

för sjukdomstillståndets uppkomst, något som självfallet i första rummet

framgår av att sjukdomstillståndet i detalj präglas av yrkets speciella form

av ansträngning till art och kroppsdel. Från en sådan, allmän synpunkt

finnes intet att invända mot att inordna de nämnda sjukdomarna bland

av yrkesarbete framkallade.

Vissa invändningar kunna visserligen göras. Invändningarna kunna fördelas

på huvudsakligen följande grupper: 1) Diagnosen kan i det enskilda

fallet stundom erbjuda svårigheter. 2) Andra orsaker än yrkesarbetet kunna

medverka till sjukdomens uppkomst, stundom i så väsentlig mån, att dessa

andra moment måste tillskrivas huvudsaklig betydelse.

Ad 1) En organisk nervsjukdom kan i sin början eller senare förlopp

ha skrivkramp som symptomatisk företeelse, så till exempel en börjande

parkinsonism (Lemos, Levy med flera), sjukdomsprocesser i corpus striatum

(E. Adler) eller extrapyramidala systemet över huvud taget (Rost).

En noggrann, sakkunnig undersökning kan dock i allmänhet redan på ett

tidigt stadium ställa fallet i dess rätta ljus.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

15

Ad 2) Man har i ej så alldeles få fall funnit vissa organiska skador eller

felbildningar i mera perifera kroppsdelar i fall av skrivkramp, som tillskrivits

väsentlig etiologisk betydelse, såsom halsrevben, deformerande spondylos

i balsryggraden, radialisneurit, muskelatrofi i handen m. m. (AndréThomas,

Bourgignon och Faure-Beaulieu, Fr. Kramer, Costedoat och Au jalen).

Även dessa fall kunna räknas till de symptomatiska och uteslutas genom

sakkunnig undersökning. Mera svårbedömd är frågan, i vilken mån

vid de genuina fallen av skrivarsjuka predisponerande moment föreligga

eller rimligen måste antagas, såsom framhållits av många erfarna författare

(Callawaert med flera). Man har påvisat vissa relationer mellan skrivarsjuka

och stamning (Röman-Goldzieher, Schulmann), vilken senare anomali

i övervägande mån räknas som grundad i inneboende mindervärdighet

hos nervsystemet eller delar därav. Rent psykiska faktorer spela en erkänd

roll för uppkomsten och vidmakthållandet av många fall av yrkesneuros,

och detta i så framträdande grad, att man ansett sig böra avskilja många

fall som en grupp för sig, psykogena skrivrubbningar tillhörande de hysteriska

reaktionerna. Härmed är nian åter framme vid den praktisk-diagnostiska

frågan, vilken i denna belysning icke blott ter sig betydligt försvårad,

utan också mycket mera praktiskt vittutseende. Det är nämligen mycket

svårt att i det enskilda fallet avgöra, i vilken mån konstitutionell neuropatisk

disposition eller av yrkesarbetet i egentlig bemärkelse oberoende personliga,

själsliga faktorer spela en väsentlig, eventuellt den huvudsakliga

rollen i etiologiskt avseende. Man har visserligen uppställt olika former av

sjukdomen, jämte den så att säga klassiska, krampformen, former präglade

mera eller endast av svaghet eller smärtor eller darrning; se till exempel

Curschmann i Mohr-Stähelins Handbucli 1926.

Viktigast av predisponerande eller orsaksfaktorer är utan tvivel ett opraktiskt

arbetssätt, något som i sin tur gynnas av viss konstitutionell neuropatisk

läggning, vilken veterligen disponerar till mindre ändamålsenlig

tonusreglering —- »paratonie» enligt Dupré — och därmed till opraktiskt

arbetssätt, svårigheter vid utbildning, yrkesskolning, träning och därmed

till mindre fast och hållbar yrkesfärdighet. Mera allmänt och utan betoning

av mer eller mindre svårbedömda konstitutionellt predisponerande moment

kan anses säkert, att mindre ändamålsenlig skolning för den särskilda

arbetsuppgiften och mindre ändamålsenligt arbetssätt i hög grad gynna

uppkomsten av »Versagen» i arbetet, yrkesskador. Det konstitutionella momentet

framträder å sin sida vid sammanställningen av ett större antal fall,

där man kan se sådana extremer som skrivkramp redan i skolåldern å ena

sidan, eventuellt med andra fall av samma rubbning i samma familj och

utan särskilt ensidigt eller ihållande skrivarbete, fall alltså där den »endogena»

faktorn nästan ligger i öppen dag, å andra sidan fall inträffande hos

robusta individer först efter decennier av hårt och påfrestande, ihållande

skrivarbete till exempel med hård anilinpenna, fall alltså där ansträngningsmomentet

tydligt dominerar.

En eventuell disposition kan, om man så vill, försäkringstekniskt negligeras,

i det man kan anse att arbetaren är försäkrad, eventuell disposition

inbegripen. Den icke blott disponerande utan även fixerande betydelsen av

psykiska moment kan å andra sidan icke förnekas, fall av denna art kunna

i försäkringsavseende med fog jämföras med så kallade ersättningsneuroser

i anslutning till olycksfall, och det lider knappast något tvivel, att frekvensen,

varaktigheten och den socialekonomiska belastningen av yrkesneuroser

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

komme att starkt växa, om fall av denna art inbegripas i de försäkringsberättigade.

Särskilt de så ytterst vanliga, ofta starkt neurotiskt präglade

armneuralgierna skulle med säkerhet mäla sig bland de försäkringsberättigade.

Försiktighet och återhållsamhet äro sålunda av olika skäl påkallade

vid beslutet i den i motionen väckta frågan, om man också å andra sidan

måste oreserverat medge att yrkesarbetet i många fall spelar en avgörande,

i vissa fall den enda betydande rollen vid uppkomsten av sjukdomen skrivkramp

och analoga yrkessjukdomar. Att i försäkringsavseende bedöma olika

former av skrivarsjuka olika, låter sig svårligen göra, då det icke kan anses

styrkt, att till exempel krampformen är mera genuint yrkesbetingad än

den paretiska, den neuralgiska formen kan nog säkrast avskiljas såsom i

stort sett mycket mindre typisk yrkesåkomma.

Stockholm den 6 mars 1940.

NILS ANTONI.

SVENSKA

ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

Bilaga D.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom remiss av den 1 februari 1940 har utskottet berett Svenska Arbetsgivareföreningen

tillfälle att avgiva yttrande över två inom riksdagen

väckta likalydande motioner n:r 83 i första kammaren av herr Strömberg

och n:r 138 i andra kammaren av fröken Hesselgren angående inbegripande

av yrkessjukdomen skriv- och telegrafistkramp under lagen om försäkring

för vissa yrkessjukdomar.

Föreningen får i anledning härav anföra följande.

Om man, såsom skett i svensk lagstiftning, ansluter sig till den uppfattningen,

att det ankommer på arbetsgivarna att helt svara för de ekonomiska

följderna av vissa sjukdomar, som uppstå genom arbetstagarens sysselsättning

i den av arbetsgivarna bedrivna verksamheten, är det enligt

föreningens uppfattning av stor vikt, att en klar och bestämd gräns dragés

mellan, å ena sidan, sådana yrkessjukdomar, som böra föranleda ersättning

i denna ordning och, å andra sidan, sådana sjukdomar, som böra föranleda

ersättning genom den vanliga sjukförsäkringen. Till ersättningsbara

yrkessjukdomar böra endast hänföras sådana sjukdomar, som med hänsyn

till sin natur utan tvekan kunna konstateras vara, åtminstone i huvudsak,

förorsakade av arbetet eller de förhållanden, under vilka detsamma bedrives,

och för vilka arbetaren dessutom själv icke på grund av visad vårdslöshet

skäligen bör bära ansvaret. Till yrkessjukdomar böra därför -— såsom ock

uttalats vid lagstiftningens tillkomst — hänföras blott sådana sjukdomar,

där diagnostiseringen och klarläggandet av sambandet mellan arbete och

sjukdom icke erbjuder alltför stora svårigheter.

Vad nu särskilt frågan om skriv- och telegrafistkrampens hänförande

under begreppet yrkessjukdomar beträffar, vill föreningen erinra örn att

frågan var föremål för övervägande vid 1936 års reform av den nu ifråga
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

17

varande lagstiftningen, men att man vid detta tillfälle icke ansåg sig kunna

föreslå detta. Anledningen härtill var uppenbarligen den, att det ansågs

tvivelaktigt, huruvida sjukdomen verkligen vore av den natur, att den kunde

jämställas nied övriga såsom yrkessjukdomar betecknade sjukdomar (jfr

prop. 1936 nr 209 sid. 51).

Det är uppenbart, att skriv- och telegrafistkrampen redan enligt den allmänna

uppfattningen avsevärt skiljer sig från de arter av sjukdomar, som

nu kunna föranleda ersättning enligt lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Enligt vad föreningen från sakkunnigt håll inhämtat, har hittills

heller icke något vetenskapligt belägg framkommit för att skriv- och

telegrafistkrampen är av den art, att den utan frångående av de principer,

på vilka vår lagstiftning om yrkessjukdomar vilar, skulle kunna hänföras

under lagen.

Föreningen får på grund härav avstyrka det yrkande, som av motionärerna

framförts.

Stockholm den 6 mars 1940.

SVENSKA ARBETSGIVAREFÖRENINGEN.

Fritiof Söderbäck.

Bilaga E.

LANDSORGANISATIONEN

I SVERIGE.

Till riksdagens andra lagutskott.

Genom skrivelse den 1 februari 1940 har Landsorganisationen i Sverige

beretts tillfälle att avgiva yttrande över tvenne inom riksdagen väckta likalydande

motioner nr 83 i första kammaren av herr Strömberg och nr 138

i andra kammaren av fröken Hesselgren angående inbegripande av yrkessjukdomen

skriv- och telegrafistkramp under lagen örn försäkring för vissa

yrkessjukdomar.

Landssckretariatet får å landsorganisationens vägnar tillstyrka motionärernas

yrkande om utredning i ämnet. I Socialstyrelsens, Riksförsäkringsanstaltens

och Medicinalstyrelsens den 14 december 1935 avgivna utlåtande

rörande revision av lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar uttalades

att ämbetsverken haft under övervägande, huruvida såsom yrkessjukdom i

lagen borde upptagas även bl. a. skrivkramp och telegrafistkramp med flera

av mekanisk inverkan beroende sjukdomar. I utlåtandet uttalades att en

del av dessa sjukdomar, t. ex. just skrivkramp och telegrafistkramp, uppkomme,

i den mån de vore att hänföra till arbete, i regel först efter långvarigt

arbete, medan åter andra sådana sjukdomar ofta berodde på mer

kortvarig inverkan. I den mån detta senare vore förhållandet inbegrepes de

under Riksförsäkringsanstaltens år 1934 avgivna förslag till utvidgning av

olycksfallsförsäkringslagens omfattning, enligt vilket såsom föranledda av

olycksfall i arbete skulle över huvud anses skador, som förorsakats av in
-

Rihang till riksdagens protokoll 19W. 9 sami. 2 and. Nr 36.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

verkan på mekanisk väg under jämförelsevis kort tid av arbetet eller de

förhållanden, varunder det bedreves. Då, för det fall Riksförsäkringsanstaltens

förslag skulle leda till lagstiftning, sådan erfarenhet örn hithörande

fall borde avvaktas, som nu saknades men skulle vinnas av den nya lagstiftningens

tillämpning, ansågo sig ämbetsverken för det dåvarande icke

böra avgiva något förslag i vad anginge denna grupp av sjukdomar.

I propositionen till 1936 års ändringslag hänvisades till nyssnämnda utvidgning

av olycksfallsförsäkringslagen, vilken föreslagits genom proposition

till 1936 års riksdag. Departementschefen ansåge att i brist på närmare

utredning för det dåvarande icke kunde framläggas något förslag till

ersättning enligt yrkessjukdomslagen för här ifrågavarande grupp av sjukdomar.

Då sålunda skrivkramp och telegrafistkramp undantagits vid utvidgningen

år 1936 av olycksfallsförsäkringslagens tillämpningsområde under

motivering att tillräcklig utredning rörande dessa sjukdomar ännu icke

förelåge, synes det sekretariatet påkallat att sådan utredning nu företages,

sedan, såsom motionärerna framhålla, under de senare åren genom den

fortgående rationaliseringen ytterligare erfarenheter vunnits, på vilka en

utredning i saken kan grundas. För sin del skulle sekretariatet gärna ha

sett att utredningsförslaget omfattat även åtskilliga andra påtagliga yrkessjukdomar,

men, såsom motionärerna framhålla, torde under nuvarande

tidsläge skäl kunna anföras för utredningens begränsning på sätt föreslagits.

Stockholm den 19 februari 1940.

LANDSORGANISATIONEN I SVERIGE.

Frithiof Thunborg.

/Arnold Sölvén.

DE ANSTÄLLDAS

CENTRALORGANISATION.

Bilaga F.

Till riksdagens andra lagutskott.

De anställdas centralorganisation (Daco), som erhållit på remiss inom

Riksdagen väckta likalydande motioner nr 83 i första kammaren av herr

Strömberg och nr 138 i andra kammaren av fröken Hesselgren angående inbegripande

av yrkessjukdomen skriv- och telegrafistkramp under lagen örn

försäkring för vissa yrkessjukdomar, får i anledning härav anföra följande.

För ärendets utredning har Daco tillskrivit sina anslutna organisationer

med begäran örn yttrande över motionerna. Utförliga sådana yttranden ha

avgivits av Försäkringstjänstemannaföreningen och Handelstjänstemannaförbundet,

vilket sistnämnda förbund genom en av sina lokalföreningar i

Stockholm, Kvinnliga Kontoristföreningen, låtit verkställa en undersökning

av ett betydande antal sjukdomsfall, där skrivkramp konstaterats.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

19

Under hand ha yttranden inlämnats av andra anslutna organisationer,

bl. a. Svenska Bankmannaföreningen och Svenska IndustritjänstemannaFörbundet.

Samtliga yttranden giva enstämmigt uttryck åt den uppfattningen att frågan

örn orsakerna till och omfattningen av yrkessjukdomen skriv- och telegrafistkramp

är väl förtjänt av utredning, samt att oberoende av denna utredning,

vilken bör slutföras snarast möjligt, skriv- och telegrafistkrampen

skall kunna omedelbart inbegripas under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Daco önskar för egen del understryka att den nämnda utredningen även bör

taga sikte på anordningar, varigenom uppkomsten av denna sjukdom, så

långt möjligt är, förebygges.

Daco önskar i övrigt hänvisa till bifogade yttranden från Försäkringstjänstemannaföreningen

och Handelstjänstemannaförbundet.

I anslutning till den begärda utredningen har det till oss anslutna Sveriges

Konditionerande Trädgårdsmästares Förbund påpekat vissa andra sjukdomar,

som icke f. n. inbegripas i lagen örn yrkessjukdomar, men som äga ett

intimt sammanhang med trädgårdsmästarnas yrkesutövning. Med instämmande

i de synpunkter som angivas i Förbundets yttrande, vilket bilägges,

önskar Daco framhålla som ett allmänt önskemål att man successivt utvidgar

lagen om yrkessjukdomar att omfatta alla sjukdomar som äga ett

mer eller mindre direkt samband med vederbörandes yrkesutövning.

Stockholm den 2 mars 1940.

Vördsamt

DE ANSTÄLLDAS CENTRALORGANISATION.

G. Osvald. Gösta Malmström.

Handelstjänstemannaförbundets yttrande.

Handelstjänstemannaförbundet ser med största tillfredsställelse, att denna

fråga kommer att bliva föremål för riksdagens behandling och tillstyrker på

det bestämdaste såväl den i motionen begärda utredningen som motionärernas

förslag om denna sjukdoms inbegripande under yrkessjukdomsförsäkringslagen.

Genom sin lokalförening i Stockholm, Kvinnliga Kontoristföreningen, har

Handelstjänstemannaförbundet verkställt undersökning av ett antal sjukdomsfall,

varvid följande fakta ha framkommit:

Genom den tilltagande mekaniseringen av kontorsarbetet drabbas allt flera

av överansträngning vid skriv- och bokföringsmaskiner, i synnerhet om maskinerna

äro av äldre, tunggående modell. Värk uppträder i skuldrornas och

armarnas muskler, vilken ofta förväxlas med reumatisk värk, varför tillbörlig

hänsyn till sjukdomen ej genast tages. Senare inställa sig svåra nervsmärtor,

förlamningssymtom o. s. v., och till sist är all skrivning omöjlig.

Finnes då ej möjlighet att genom ekonomiskt bistånd från arbetsgivare, sjukförsäkringar

el. dyl. erhålla den långvariga vila, som erfordras för att bota

de sjuka kroppsdelarna, inträder vanligen återfall, med i svåra fall invaliditet

som följd. Fruktan för arbetsoförmåga, parad med ekonomiska bekymmer,

nedbryter krafterna och hela nervsystemet angripes.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

I de undersökta fallen lia de, som angripits av sjukdomen men övervunnit

densamma, fått genomgå långvarig läkarbehandling samt sedermera erhållit

endera lättgående maskiner eller tidvis annat arbete, som motverkat överansträngning,

varigenom det blivit dem möjligt att fortsätta inom sitt yrke.

Vi bifoga en förteckning över en del undersökta fall, varav framgår, att

sjukdomen numera i flertalet fall erhålles vid maskinskrivning, samt att

det enda effektiva medel, som läkarna f. n. kunna rekommendera, är långvarig

vila. Då sådan icke kan erhållas utan ekonomiska uppoffringar,

som den anställde icke utan bistånd av arbetsgivare eller försäkring kan

prestera, blir följden den som skildras i nummer 10 å förteckningen. Medicinalstyrelsens

yttrande över detta fall visar med all tydlighet, att skyndsamma

åtgärder måste vidtagas, så att klarhet vinnes från vetenskapens sida

beträffande arten av denna sjukdom, och att under tiden de av sjukdomen

angripna skyddas genom sådan ersättning, som utgår för andra yrkessjukdomar.

I motionen nämnes även, att till Yrkesinspektionen ingått begäran, icke

blott örn hjälp för dem, som redan drabbats av sjukdomen, utan även att

förebyggande åtgärder vidtagas för att skydda alla dem, som äro sysselsatta

inom yrket.

Vi instämma till fullo även häri. Enligt vårt förmenande är det av största

vikt, att uppmärksamheten riktas på skrivundervisningen i skolorna, så att

eleverna redan från början erhålla den rätta pennhållningen, intaga den

rätta ställningen vid skrivningen och att avspänningsövningar inläras, så att

de ej överanstränga musklerna. Örn detta är av behovet påkallat vid handskrivning,

så är det än mer nödvändigt vid maskinskrivning, där eleven vid

inlärandet av det numera allenaförhärskande s. k. touch-systemet från början

riktar hela sin uppmärksamhet på bokstävernas placering på maskinens

tangentbord och därvid automatiskt spänner armens muskler för att träffa

det rätta nedslaget. Under träningsskrivning för höga betyg ökar spänningen

och stegras sedan ytterligare på den första platsen, då arbetstagaren med

nervös iver vinnlägger sig örn att vara till belåtenhet. Oss veterligt är det

få skolor, som infört någon direkt undervisning i avspänningsrörelser, vilka

kunna motverka den vid maskinskrivning uppkommande överansträngningen

av vissa armmuskler. Uppmärksamheten bör även inriktas på konstruktionen

av de stolar och bord, som användas vid arbetets utförande, samt även

på arbetsplatsens belägenhet. Dragiga fönsterplatser äro måhända i många

fall orsak till sjukdomens förvärrande.

Förteckning över en del undersökta fall.

1. Ålder 40 år. Anställning å advokatkontor, där alltid mycket jäktande

arbete förekommer. Erhöll 1925 genom ren överansträngning kramp i

båda armarna. Genom vila, läkarbehandling, gymnastiska rörelser o. s. v.

botades åkomman; sedan arbetstagaren erhållit en lättgående maskin har

hon kunnat fortsätta arbetet och är allt fortfarande på samma plats. Har

icke haft annan sjukdom. Privatanställd.

2. I stort sett samma händelseförlopp. Då hon dessutom drabbades av en

lungsjukdom, fick hon tillräckligt lång vila från arbetet och kan nu

fortsätta vid en lättgående maskin. Ålder 35 år. Privatanställd.

3. Anställd i statligt verk. Ren överansträngning vid skrivmaskin. Erhållit

tjänstledighet och nu i arbete. Ingen annan sjukdom.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

21

4. Telegrafist. Har i 10 år arbetat med Morsesignal-system utan att känna

några smärtor. Nu tjänstledig. För övrigt fullt frisk.

5. Alder 21 år. Efter 3 års tjänstgöring vid skrivmaskin erhöll hon sjukdomen.

Kan använda händerna till annat arbete, men då hon har försörjningsplikt

måste hon uppehålla tjänsten, vilket t. v. går genom att

hon går till vila varenda kväll kl. 7. Har icke möjlighet att utan ekonomiskt

bidrag taga tjänstledighet. För övrigt frisk. Privatanställd.

6. Ålder 27 år. överansträngning vid skrivmaskin. Långvarig behandling

av olika läkare. Fortfarande sjuk, uppehåller tidvis anställningen genom

deltagande i annat arbete. Privatanställd.

7. Ålder 44 år. Mångårig anställning som stenograf och maskinskriverska,

sjuknade 1938 och är sedan förra sommaren oförmögen till arbete. Privatanställd.

Har sjukförsäkring.

8. Ålder 62 år. Erhållit sjukdomen genom handskrivning. Första gången

1917 och har sedan haft återfall 5 gånger, sista gången 1938. Genom

långvariga viloperioder, massage och galvanisk ström återställd, är fortfarande

i tjänstgöring. Privatanställd.

9. Ålder 45 år. Sjukdomen ådragen genom handskrivning. Massage och vila.

Lär sig nu skriva hos rektor Påhlman och har börjat återupptaga arbete,

varvid hon använder såväl vänster som höger hand, för att icke överanstränga

den sjuka högra armen. Privatanställd.

10. Ålder 35 år. Erhöll sjukdomen efter 12 års tjänstgöring, därav 7 år vid

en halvelektrisk bokföringsmaskin. Lång arbetstid utan avbyte. Under

c:a 2 år utvecklade sig sjukdomen till förlamning i båda armarna. Då

hon var familjeförsörjare uppehöll hon tjänsten i det längsta. Avskedades

1937 med 1 månads full och 5 månaders Va lön. Är fortfarande

arbetsoförmögen; även för hemarbete. Privatanställd. Har förr aldrig

varit sjuk.

11. Erhållit sjukdomen efter 20 års daglig maskinskrivning. Är nu friskskriven,

men har fortfarande känning av det onda. Är emellertid nu i

sitt arbete helt befriad från maskinskrivning.

12. Erhållit sjukdomen genom handskrivning och sjuk sedan över 2 ar tillbaka.

Erhåller fortfarande sjukersättning genom försäkring i sjukkassa.

Tjänstgör dock på kontoret med delvis annat arbete, i den mån detta

låter sig göra.

13. I detta fall var det ej skrivkramp utan senskideinflammation i handleden,

uppkommen genom överansträngning vid bokföringsmaskin.

Försäkring stjänstemannaföreningens yttrande.

De senaste årens högt drivna rationalisering och specialisering av kontorsarbetet

medelst dyrbara och moderna maskiner, vilkas kapacitet helt naturligt

måste fullt utnyttjas, ha med all säkerhet bidragit lill att fallen av vrkesnevros

ökat i oroväckande grad. Vidare är det uppenbart, såsom läkarna också

intygat, att yrkesnevrosens härjningar drabba särskilt kvinnorna. Så förvånansvärt

är det icke, ty i regel få kvinnorna det mest monotona arbetet.

Att hålla samma takt, samma intensitet dag ut och dag in t. ex. vid skrivmaskinen

är en oerhörd cerebral påfrestning; rent fysiologiskt innebär det.

alt nervimpulserna måste följa slag i slag. Sådant måste ovillkorligen efterhand

framkalla en själslig reaktion, som i sin tur kan få en rent fysisk effekt.

Visserligen har den moderna tekniken på åtskilliga yrkesområden minskat

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

behovet av fysiska ansträngningar, men denna teknik ställer i gengäld stora

fordringar pä den mänskliga arbetskraftens psykiska anpassningsförmåga.

Även om orsakerna till yrkesnevrosen bland kontorsanställda ofta äro i

hög grad individuella — de s. k. sociala hämningarna inom och utom arbetet

icke förbisedda härvidlag — kan man söka dem även på primärt rent

jysisk grund. Till dem hör skrivkrampen, som orsakas av felaktigt pennhåll,

varigenom man spänner fler muskler än nödvändigt. Om man lärt sig den

riktiga pennföringen från början, har man alldeles säkert sluppit skrivkrampen.

— Härnäst ha vi felaktig kroppsställning under arbetets utförande.

I viss mån bidraga här ofta ett olämpligt arbetsbord, en obekväm stol

eller olämpliga belysningsförhållanden. Ett verkligt skrivkrampsredskap är

den hårda anilinpennan, som rätteligen bör hänföras till olämpligt arbetsmaterial.

Till denna grupp höra också tröga maskiner — och ofta även nya

ej inarbetade maskiner — som lätt överanstränger armmuskulaturen. Man

kan kanske räkna den gamla hederliga räknesnurran hit, även örn denna på

de flesta företag efterträtts av den elektriska räknemaskinen. (I ett fall har

oss veterligen en räknesnurra vållat en synnerligen långvarig och svår skrivkramp.

) Den skada, som bullret i sin tur åstadkommit, innan ljudisolering

vidtagits i större maskinskrivningsrum, är icke heller så liten. Tyvärr är

ljudisolering en omständlig historia och tystgående skrivmaskiner, som är allmänna

önskemålet, dyra i anskaffning. På de flesta försäkringsbolag och

banker har man gått in för att helt ljudisolera maskinskrivnings- och stansningsrummen.

Att övertidsarbetet, som periodiskt återkommer på större företag,

här och var bidragit till skrivkrampsfenomen, är otvivelaktigt.

I ett flertal fall ha sjukdomar, orsakade av yrkesnevros, förekommit vid

försäkringsbolag. Dessa ha i sådana fall ställt sig mycket välvilliga och förstående

och oftast utbetalat oavkortade löneförmåner under hela sjukdomstiden.

Utan tvivel är yrkesnevrosen, sådan den framkallats av vår tids rationalisering

och specialisering, ett yrkeshygieniskt problem av vittomfattande och

stor social betydelse. Att lösa detta problem är icke lätt, men ett intimt samarbete

mellan fackmän, läkare, skriftexperter, sjukgymnaster, yrkesinspektriser

och sist men icke minst företagens ledningar skulle alldeles säkert

åstadkomma en hel del i profvlaktisk väg.

Vi tillstyrka livligt den föreslagna utredningen samt förslaget, att skrivkramp

och med denna besläktade sjukdomar må inbegripas under försäkringslagen

örn yrkessjukdomar.

Sveriges Konditionerande Trädgårdsmästares Förbunds yttrande.

De i motionen omnämnda sjukdomarna förekomma inom vårt förbunds

medlemskår endast i rena undantagsfall.

Däremot förekomma vissa andra sjukdomar, vilka kunna hänföras till

yrkessjukdomar och vilka enligt vår mening borde göras till föremål för utredning,

ehuru det är osäkert huruvida dessa alltid verka arbetsnedsättande.

Det synes dock föreligga vissa typiska dispositioner för en del utslagssjukdomar,

vilka förorsakas av vissa växter. Således händer det att trädgårdsmästare,

särskilt under den tid dahliorna föras i marknaden, angripas av

något slags hudeksem. Besvärliga hudåkommor kunna också uppstå under

arbete med vissa besprutningsmedel. Vid användning av vissa nikolinprepa
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

23

rat för skadedjursbekämpning kunna ögonsjukdomar uppkomma. Risk för

förgiftningar av olika slag förefinnes givetvis även t. ex. vid användningen

av koppar-, arsenik- och blyhaltiga bekämpningsmedel.

Hos vissa personer förefinnas dispositioner för sjukliga förändringar i huden

vid beröringen av de mest skilda växter, och då denna beröring bliver

en nödtvungen handling till följd av ifrågavarande personers verksamhet,

synes det rimligt att betrakta och behandla dessa sjukdomar som en yrkessjukdom.

Det finns fall av utslagsliknande hudsjukdomar, som icke komma

till utveckling eller som icke visa symtom förrän efter åratals arbete inom

trädgårdsodlingen.

Den i motionen begärda undersökningen och utredningen borde alltså enligt

förbundets mening icke begränsas till de yrkessjukdomar som i densamma

blivit omnämnda utan även innefatta motsvarande sjukdomar, som

förekomma hos andra yrkesgrupper.

Bilaga G.

DE KVINNLIGA KÄRSAMMANSLUTNINGARNAS

CENTRALRÅD.

Till riksdagens andra lagutskott.

De Kvinnliga Kårsammanslutningarnas Centralråd har på remiss erhållit

inom Riksdagen väckta likalydande motioner nr 83 i Första Kammaren avherr

Gustaf Strömberg och nr 138 i Andra Kammaren av fröken Kerstin

Hesselgren om inbegripande av yrkessjukdomen skrivkramp och telegrafistkramp

under lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar. Centralrådet,

som på sitt årsmöte behandlat ärendet, får härmed avgiva följande yttrande.

Sådan muskel- eller nervöveransträngning varom motionen handlar synes

kunna uppkomma, förutom vid de av motionärerna anförda slagen av arbete,

jämväl vid annat enformigt kontorsarbete såsom vid räknemaskiner

samt då tjänstemannen har att i snabb takt upprepa samma rörelser, till

exempel vid sortering av kvitton, kort o. dyl.

Som bevis för att det här är fråga örn en allvarlig sjukdom vill Centralrådet

anföra, att en därav angripen person beskrivit symptomen och verkningarna

på följande sätt: »en fruktansvärd värk natt och dag utan någon

möjlighet till lindring under månader. Fingrarna stodo stelt ut från handen

som förlamade. Och nu sju, åtta år senare, då jag får vara tacksam

att överhuvud kunna utföra ett annat, ej mekaniskt arbete, är prestationsförmågan

hos mina armar så ringa, att jag efter arbetstidens slut ej kan

eller vågar utföra den allra minsta syssla i mitt hem. Ej heller nu kan jag

undvika att medicinera för att orka hålla ut». I detta fall var sjukdomsorsaken

sorteringsarbete.

Sjukdomen synes, sedan den en gång uppträtt, ej vara möjlig att helt

övervinna, recidiv äro så gott som regel, och invaliditet ledande till förtidspensionering

har förekommit.

Dylik muskel- och nervöveransträngning, som synes kunna sammanfattas

under benämningen yrkesmuskclkramp, har förekommit bland medlemmarna

i de till Centralrådet anslutna föreningarna med anställning såväl

hos privata arbetsgivare som hos stat och kommun. Ersättningen vid ledig
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande Nr 36; bilagor.

het för sådan sjukdom har varierat högst betydligt beroende på anställningsform,

statliga och kommunala avlöningsbestämmelser samt olika tilllämpning

av dessa senare. Sålunda är att märka att i ett av statens verk,

där särskilt under de senaste åren ett flertal fall av sjukdomen förekommit,

man icke i något fall synes ha begagnat den i motionen omnämnda möjligheten

att söka Kungl. Maj:ts medgivande till utbetalning av oavkortad

lön, under det att så skett i flera andra statliga verk. Vidare vill Centralrådet

icke underlåta att nämna, att en hos Stockholms stad anställd tjänsteman

efter att i arbetet ha hanterat en stansningsmaskin och därvid ådragit

sig yrkeskramp vid härav föranledd sjukledighet icke erhållit någon som

helst ersättning, till följd av att vederbörande ännu icke hunnit bliva anställd

på fast lönestat.

Beträffande de privatanställda ha allt flera fall av överansträngning vid

skriv- och bokföringsmaskiner förekommit under senare år, yppande sig i

svåra nervsmärtor och förlamningssymptom, som slutligen omöjliggjort all

skrivning. För denna kategori av arbetstagare är sjukdomen ännu mera

ödesdiger än för de av stat och kommun anställda, därigenom att den som

drabbas därav i de flesta fall är helt och hållet hänvisad till arbetsgivarens

godtycke vad beträffar ersättning under sjukdomstiden samt möjlighet att

erhålla pension.

Motionärerna avse givetvis att tillförsäkra sistnämnda kategori av anställda

viss ekonomisk ersättning, emedan de som drabbas av sjukdomen,

därest motionen bifalles av Riksdagen, skulle erhålla rätt till ersättning såsom

vid olycksfall i arbete. Centralrådet håller givetvis före, att härigenom

ofantligt mycket vore vunnet men vill framhålla, att motionärernas begäran

örn utredning angående orsakerna till och omfattningen av ifrågavarande

sjukdom jämväl synes Centralrådet vara av utomordentlig betydelse.

Den alltjämt pågående rationaliseringen synes innebära ett ökat hot emot

de med kontorsarbete sysselsatta, vilket enligt Centralrådets uppfattning bör

mötas av förebyggande åtgärder i största möjliga utsträckning. Sålunda får

Centralrådet uttala som ett önskemål, att den ovan nämnda utredningen

bör avse förutom sjukdomens orsaker och omfattning även sådana förhållanden,

som ur arbetshygienisk synpunkt kunna anses utöva inverkan på

dem som äro sysselsatta med här nämnda slag av arbeten, exempelvis vikten

av riktig hand- och kroppsställning samt betydelsen av avspänningsmoment

etc. Även framstår behovet av nödvändigheten att finna en form

för att förmå arbetsgivarna att taga tillbörlig hänsyn till de förebyggande

åtgärder, som utredningen kan komma att befinna tillrådliga.

Under åberonande av vad ovan anförts får Centralrådet tillstyrka den

av motionärerna begärda utredningen ävensom att förslag örn denna sjukdoms

inbegripande i lagen örn försäkring för vissa yrkessjukdomar förelägges

Riksdagen.

Stockholm den 29 febr. 1940.

För DE KVINNLIGA KÅRSAMMANSLUTNINGARNAS CENTRALRÄD.

Gertie Söderberg.

Ordf.

/Hanna Wanngård.

Sekr.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940

041259

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:360 Skrivelse till Konungen i anledning av vickta motioner om inbegripande av skrivoch telegrafistkramp under lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar. a1 i texten