Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för företagare att anmäla driftsncdläggelse.
1940-02-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1940:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för företagare att anmäla driftsncdläggelse.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
1
Nr 5.
Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för
företagare att anmäla driftsncdläggelse.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 147,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindahl hemställt, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om förslag till riksdagen
i anslutning till vad rationaliseringsutredningen anfört angående företagares
skyldighet att anmäla driftsnedläggelse.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
De spörsmål, som sammanhänga med den fortgående rationaliseringen
inom industrien, hava på senare tid vid flera tillfällen varit föremål för
riksdagens uppmärksamhet. Sålunda hava motioner i ämnet väckts vid 1933
års riksdag (1:225 av herr Lindhagen, första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtande nr 10; 11:33 av herr Hallén m. fl., andra kammarens
fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7) samt vid 1936 års riksdag (II: 9 av
herr Ström m. fl., andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande
nr 2) men avslagits av vederbörande kammare. Vidare må här erinras om
att herr Nordström i Kramfors vid 1937 års riksdag framställt en interpellation
rörande verkningarna av vissa kort dessförinnan inträffade mera betydande
driftsinställelser.
Den i nu föreliggande motion åberopade rationaliseringsutredningen, senast
bestående av revisionssekreteraren Ove Hesselgren, ordförande, andre
ordföranden i landsorganisationen i Sverige Gunnar Andersson, direktörerna
Oscar Falkman och Gustaf Söderlund samt rektorn vid landsorganisationens
skola i Brunnsvik Torvald Karlbom, har den 10 juni 1939 avgivit betänkande,
behandlande i en första del motiv och förslag till åtgärder i anledning
av skadliga sociala verkningar av driftsförändringar och driftsnedläggelser
inom industrien (Statens off. utredn. 1939: 13) samt i en andra del resultaten
av verkställda undersökningar och utredningar (Statens off. utredn.
1939: 14). Sedan yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och
sammanslutningar, äro de av rationaliseringsutredningen framlagda förslagen
beroende på Kungl. Maj:ts prövning.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 5.
2
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Del I av utredningens betänkande är efter det inledande kapitlet (I) uppdelat
i tre avdelningar, varav den första behandlar arbetslöshet i samband
med driftsförändringar och driftsnedläggelser inom industrien, särskilt vid
rationalisering, den andra olycksfall i industriellt arbete under inflytande
av rationaliseringen och den tredje ohälsa i industriellt arbete under inflytande
av rationaliseringen. Första avdelningen inledes med ett kapitel (II),
däri framläggas vissa resultat av de gjorda undersökningarna rörande driftsförändringar
och driftsnedläggelser inom industrien. I det följande kapitlet
(III) diskuteras rationaliseringen och dess verkningar, varefter utredningen
i de två nästföljande kapitlen till principiell behandling upptager olika åtgärder
dels till förebyggande av arbetslöshet (IV) och dels till lindrande av
arbetslöshetens verkningar (V) i förevarande fall. Efter denna allmänna
motivering följer i de närmaste åtta kapitlen (VI—XIII) specialmotiveringen
för de särskilda åtgärder utredningen ansett sig böra förorda.
Beträffande innehållet i del II av betänkandet må här särskilt hänvisas
till den av utredningen lämnade redogörelsen för det material, som legat
till grund för undersökningen, såvitt angår driftsnedläggelser (sid. 16—17),
till ett avsnitt upptagande resultaten av den härutinnan gjorda undersökningen,
i vilket avsnitt intagits ett flertal tabeller, belysande omfattningen
av och orsakerna till driftsnedläggelser under åren 1920—1936 (sid. 45—53)
samt till en redogörelse för residtaten av en speciell undersökning rörande
ett antal särskilda fall av driftsnedläggelser och mera omfattande driftsinskränkningar
(sid. 53—60). I betänkandets del II ingå även vissa expertutredningar,
som i förevarande sammanhang påkalla uppmärksamhet, nämligen
en P. M. rörande driftsinskränkning och nedläggning av företag inom
näringslivet samt vissa därav föranledda socialpolitiska åtgärder av civilingenjören
Elis Bosaeus (sid. 245—261), en P. M. angående undersökningar
av arbetsmarknaden av docenten Alf Johansson (sid. 262—293) och en P. M.
angående den offentliga arbetsförmedlingen och dess effektivitet av byråinspektören
Sven Skogh (sid. 294—373). I sistnämnda utredning beröras
bl. a. vissa av socialstyrelsen i samråd med rationaliseringsutredningen vidtagna
intensifierade åtgärder för beredande i största möjliga utsträckning
av arbetsanställning åt de arbetare och anställda, vilka drabbats av arbetslöshet
till följd av driftsnedläggelser i Gimo, Karlholm och Hargshamn (se
härom närmare Sociala meddelanden 1937 sid. 686—691).
De särskilda rationaliseringsfrågor, som angå byggnadsindustrien, lia upptagits
till behandling i annat sammanhang, nämligen i 193U års byggnadsindustrisakkunnigas
betänkande del I (Statens off. utredn. 1938: 10 sid. 529
—615).
Rationaliseringsutredningen har bland flera andra författningsförslag
framlagt även förslag till förordning örn skyldighet för företagare att i vissa
fall göra anmälan till offentlig myndighet (del I sid. 241). 2 § i detta förslag
— till vilken paragraf motionären hänvisat — har följande lydelse:
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
3
Beslutar arbetsgivare, som driver industriell verksamhet, att helt eller delvis
nedlägga driften vid ett arbetsställe eller med avseende å densamma genomföra
annan åtgärd, som leder till ej blott tillfälligt avskedande av arbetare
och anställda, åligger det honom, därest minst femtio arbetare och anställda
kunna antagas bliva berörda av åtgärden, att örn sitt beslut ofördröjligen
eller senast tre månader före det avskedandena börja verkställas göra anmälan
till vederbörande huvudkontor inom den offentliga arbetsförmedlingen,
som har att vidarebefordra anmälningen till socialstyrelsen, eller, därest
arbetsgivaren med hänsyn till företagets ekonomiska intressen anser anmälan
ej böra komma till allmän kännedom, direkt till socialstyrelsen. Tillika skall
arbetsgivare i fall här avses vara skyldig att på begäran av socialstyrelsen
meddela de uppgifter, som kunna erfordras för fallets bedömande.
Rörande den föreslagna anmälningsskyldigheten har utredningen anfört
bland annat (del I sid. 82—84):
Det är naturligt, att samhället icke i varje ögonblick kan stå rustat att
möta verkningarna av en större driftsnedläggelse eller mera omfattande
nedskärning av arbetsstyrkan vid ett företag, detta i all synnerhet som ansvaret
för arbetslöshetspolitiken i första hand vilar på kommunerna. Här
bortses givetvis från driftsnedläggelser eller driftsinskränkningar av säsongkaraktär.
De ofta återkommande svårigheterna i förevarande fall lia föranlett utredningen
undersöka, huruvida icke skyldighet skulle kunna införas för företagare
att viss tid i förväg anmäla planerade avskedanden i större omfattning.
--• —
Som regel torde en företagare i förväg äga kännedom örn sådana förhållanden,
som kunna framtvinga avskedanden i större omfattning. Emellertid
kan det förekomma, att dylika förhållanden aktualiseras under mycket kort
tid. Det synes därför omöjligt att införa en generell skyldighet att längre
tid i förväg anmäla förestående avskedanden.
En driftsnedläggelse eller en större nedskärning av arbetsstyrkan är ofta
en följd av långvariga ekonomiska svårigheter för företaget, svårigheter som
lill sist blivit företaget övermäktiga. Därest det skulle införas skyldighet
att i förväg anmäla dylika fall och anmälan härvid komme till offentlig kännedom,
skulle detta kunna försämra läget för företaget och sålunda minska
dettas möjligheter att lösa föreliggande svårigheter. Det är emellertid icke
nödvändigt, att anmälningsskyldigheten utformas på sådant sätt, att svårigheter
av antydd art uppkomma för företagarna.----
Principiell skyldighet bör föreligga för företagare att anmäla avskedanden
i större omfattning samtidigt med att han beslutar desamma, dock ej längre
tid i förväg än tre månader, såvida icke särskilda arbetslöshetssvårigheter
kunna förväntas uppkomma, i vilket fall anmälan bör ske tidigare. Anmälan
får, därest företagaren så anser nödigt med hänsyn till företagets ekonomiska
intressen, ske konfidentiellt. Det är dock icke önskvärt, alt denna
utväg mera allmänt begagnas, då härigenom förhindras att vederbörande
kommunala myndigheter i god tid underrättas örn de förestående avskedandena,
varigenom ej hela syftemålet med den ifrågasatta anmälningsskyldigheten
uppnås. ----
Anmälningsskyldigheten bör tillsvidare inskränkas att avse industriell
verksamhet. Vidare bör den såsom redan nämnts begränsas till avskedanden
4
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
i större omfattning. —--Någon gradering av anmälningsskyldigheten
med hänsyn till ortens folkmängd och arbetstillfällenas omfattning torde
— — -— icke vara möjlig att genomföra, utan gränsen synes böra dragas med
hänsyn till förhållandena å landsbygden. Enligt utredningens mening bör skyldighet
införas att i förväg anmäla en driftsnedläggelse eller en nedskärning
av arbetsstyrkan vid ett företag, därest åtgärden skulle medföra arbetslöshet
för minst 50 arbetare och anställda.
Vidare torde anmälningsskyldigheten blott avse sådana fall, där driftsnedläggelsen
eller nedskärningen av arbetsstyrkan kan förväntas bli av mera
definitiv karaktär. — — —
Anmälan örn förestående avskedanden bör i vanliga fall inges till vederbörande
huvudkontor inom den offentliga arbetsförmedlingen och därifrån
vidarebefordras till socialstyrelsen. Därest anmälan har konfidentiell karaktär,
bör den däremot insändas direkt till socialstyrelsen och förses nied uppgift,
att den gjorda anmälan är konfidentiell. Det bör ankomma på socialstyrelsen
att till det centrala organ, utredningen i det följande föreslår, omedelbart
inberätta inkomna anmälningar.
En närmare redogörelse för de bestämmelser, som äro avsedda att reglera
denna anmälningsskyldighet, återfinnes i del I å sid. 155—158.
I förevarande sammanhang må erinras, att en liknande anmälningsskyldighet,
avseende företagarna inom skogsindustrierna, föreslagits i 1933 års
skogsindustrisakkunnigas år 1935 avgivna betänkande (Statens off. utredn.
1935: 36 sid. 163).
Det av rationaliseringsutredningen framlagda förslaget går ut på införande
av anmälningsskyldighet under vissa omständigheter även för den, som
ämnar igångsätta industriell verksamhet av större omfattning. En liknande
men än mera vidsträckt anmälningsskyldighet har vid flera tillfällen ur
andra synpunkter varit under diskussion, nämligen under förarbetena till
1931 och 1938 års ändringar i lagen örn arbetarskydd (se härom propositionen
nr 265/1938 sid. 16—20).
Såsom ovan antytts har utredningen även föreslagit inrättande av ett centralt
organ för arbetsmarknaden, benämnt arbetsmarknadsinstitutet (del I
sid. 159—172). En av de uppgifter, som skulle tillkomma detta, vore att i
särskilda, mera svårartade arbetslöshetssituationer verkställa de utredningar,
som vore nödiga till klarläggande av fallets närmare karaktär samt för utrönande
av vilka åtgärder från samhällets sida läget krävde.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 september 1939 har chefen
för socialdepartementet tillkallat vissa sakkunniga att såsom statens arbetsmarknadskommission
i främsta rummet följa förhållandena på den svenska
arbetsmarknaden såväl i fråga om uppkommande arbetslöshet som beträffande
brist på arbetskraft och att föreslå de åtgärder, som därutinnan skulle
kunna underlätta en nödvändig utjämning. Såsom en första arbetsuppgift,
vilken krävde snabb handläggning, hade anmält sig upprättandet av förslag
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
5
lill åtgärder för en sådan rationalisering av arbetsmarknadsstatistiken, att
förändringarna på arbetsmarknaden kunde snabbt och detaljerat följas. Det
ansågs vidare vara en uppgift av största vikt för kommissionen att överväga
spörsmålet om vilka åtgärder, som kunde komma att bliva erforderliga,
därest krisläget skulle skärpas. Kommissionen har i första hand sökt skaffa
sig en bättre överblick över de fortgående förändringarna på arbetsmarknaden.
Genom statens informationsbyrå har kommissionen riktat en vädjan
såväl till arbetsgivare, vilka efterfråga arbetskraft av olika slag, som till
arbetssökande, vilka blivit entledigade från olika yrkesområden, att fortlöpande
hålla den offentliga arbetsförmedlingen underrättad därom. Med
stöd av inom socialstyrelsen sammanställda halvmånadsrapporter över arbetsförmedlingarnas
verksamhet hava snabbare upplysningar kunnat inhämtas
om arbetsmarknadsläget. I enlighet med en av socialstyrelsen och
kommissionen i samråd utarbetad plan har socialstyrelsen fr. o. m. oktober
1939 företagit en omläggning av styrelsens sysselsättnings- och arbetsmarknadsstatistik.
För att möjliggöra en snabbare bearbetning av uppgifterna
från företagare inom olika branscher har dessas kvartalsrapportering ersatts
med månadsrapportering, och vidare har en betydande ökning gjorts av antalet
företagare, från vilka uppgifter infordras. Kommissionen har ytterligare
i skrivelse den 17 oktober 1939 till Kungl. Maj:t anhållit örn utfärdande av
föreskrifter för arbetsgivare att i vissa situationer till socialstyrelsen lämna
uppgifter angående anställande av löntagare och upphörande av anställning
för sådana. I skrivelsen har uttalats bland annat, att det syntes naturligt att
anknyta en generell anmälningsskyldighet av sådan art till införandet — om
och när läget påkallade — av arbetsförmedlingstvång, varom stadganden numera
finnas i lagen den 30 december 1939 om tjänsteplikt (8 §). En anmälningsskyldighet,
begränsad till avskedanden och anställningar av större omfattning,
syntes dock kommissionen dessförinnan vara motiverad. Förslagsvis
kunde fastställas uppgiftsskyldighet i fall då minst 10 arbetstagare anställdes
eller entledigades inom loppet av en vecka och/eller minst 25 inom loppet
av en månad. En författning i ämnet borde emellertid icke innehålla detaljerade
föreskrifter härutinnan. Bestämmelser hava sedermera meddelats
genom en den 15 december 1939 av Kungl. Majit utfärdad kungörelse angående
statistiska uppgifter om anställande av löntagare och upphörande av
anställning. Enligt denna kungörelse åligger det arbetsgivare vid äventyr av
bötespåföljd för underlåtenhet att i den utsträckning och enligt de närmare
föreskrifter i övrigt, som socialstyrelsen fastställer, till styrelsen lämna uppgifter
angående den omfattning, i vilken anställande av löntagare skett och
upphörande av anställning ägt rum. Enligt vad utskoltet inhämtat hava sådana
närmare föreskrifter som i kungörelsen åsyftas hittills icke fastställts
av socialstyrelsen.
För underlättande av överflyttning av arbetskraft från områden med as)
krigssituationen förorsakad svårartad arbetslöshet har Kungl. Majit på se
-
6
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
Utskottet.
Hare tid vid flera tillfällen utfärdat vissa särskilda bestämmelser. Eldigt gäl
lande bestämmelser, som äro utfärdade den 26 januari 1940, må bidrag a\''
statsmedel för underlättande av dylik överflyttning till sådana områden av
näringslivet, vilka äro av särskild betydelse för folkförsörjningen eller rikets
försvar, utgå till arbetsförmedlingsanstalt för de kostnader, anstalten bestritt
för arbetssökandes resa eller arbetssökandes familjs resa eller flyttning.
I förevarande sammanhang må även hänvisas till en i Sociala meddelanden
1940 häftet 1 (sid. 36—45) lämnad översikt av arbetsmarknaden under
december 1939. I denna översikt har påpekats, att tillströmningen av arbetssökande
minskat samtidigt som efterfrågan på arbetskraft ökat, ett förhållande
som närmast borde ses i samband med de ökade inkallelserna till
neutralitetsvakten. En jämförelse med läget vid motsvarande tidpunkt för
ett år sedan visar, att enligt arbetsförmedlingarnas uppgifter antalet ansökningar
örn arbete under december 1938 uppgick till inemot 95 000 men under
samma månad 1939 endast till omkring 83 600. Jämsides härmed steg
siffran för lediga platser från 41 000 till 45 000.
Vid upprepade tillfällen under de senaste årtiondena hava inom industrien
driftsnedläggelser och betydande driftsinskränkningar ägt rum. Särskilt i
fall, där en sådan åtgärd drabbat ort med mera ensidigt näringsliv, hava
stora svårigheter uppkommit för den avskedade personalen. Omfattningen
av och orsakerna till dessa åtgärder hava närmare belysts genom de av
rationaliseringsutredningen verkställda undersökningarna. Det är självfallet
ett samhällsintresse av stor vikt, att de skadliga sociala verkningar, som
i dylika fall kunna uppkomma, såvitt möjligt förebyggas eller begränsas.
Utredningen har i sitt i juni 1939 avgivna betänkande föreslagit vissa åtgärder
syftande därtill. Såsom ett led i förslaget ingår även en föreskrift
om skyldighet för den, som driver industriell verksamhet men som beslutat
definitivt nedlägga driften eller minska arbetsstyrkan, att om åtgärden berör
ett visst större antal arbetstagare, i förväg underrätta vederbörande myndighet
örn densamma. Till förslaget örn en sådan anmälningsskyldighet har
motionären anknutit sitt yrkande.
Rationaliseringsutredningens förslag är efter sedvanlig remissbehandling
beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Därest en detalj i detta förslag nu skall
utbrytas och upptagas till särskilt övervägande, böra starka skäl därför
kunna åberopas. Det nuvarande läget på arbetsmarknaden synes emellertid
icke göra en sådan påskyndad behandling erforderlig. Därtill kommer, att
den rådande krissituationen redan föranlett vidtagande av ett flertal åtgärder
i syfte alt dels giva myndigheterna en bättre överblick över förändringarna
på arbetsmarknaden, dels ock underlätta en nödvändig utjämning
på denna. I det förra hänseendet må särskilt erinras om ovannämnda kun
-
Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.
7
görelse, varigenom socialstyrelsen erhållit befogenhet att från arbetsgivare
infordra uppgifter om anställande av löntagare och upphörande av anställning.
En härå grundad anmälningsskyldighet kan såtillvida sträckas längre
än den av rationaliseringsutredningen föreslagna som den icke behöver
begränsas till att gälla endast vid avskedanden av minst 50 arbetstagare. Å
andra sidan medger kungörelsen icke föreskrivande av skyldighet att på förhand
anmäla driftsnedläggelser. Under nuvarande förhållanden torde emellertid
de möjligheter, kungörelsen bereder, vara för sitt ändamål tillfyllest.
Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet icke skäl tillstyrka en
framställning av riksdagen till Kungl. Majit i det av motionären angivna
hänseendet.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1940.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman, Olof Carlsson, Wistrand,
Näslund,* Ekströmer och Holstenson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,
Pettersson i Hällbacken, Hallagård och Sandström, fröken Ebon Andersson samt herr
Holm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Hage; samt
2) av herr Olovson i Västerås, vilken inom utskottet yrkat, att ifrågavarande
motion måtte tillstyrkas.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.