Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för företagare att anmäla driftsncdläggelse.

1940-02-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för företagare att anmäla driftsncdläggelse.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1940 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyldighet för

företagare att anmäla driftsncdläggelse.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 147,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindahl hemställt, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om förslag till riksdagen

i anslutning till vad rationaliseringsutredningen anfört angående företagares

skyldighet att anmäla driftsnedläggelse.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för detta yrkande, får utskottet

hänvisa till motionen.

De spörsmål, som sammanhänga med den fortgående rationaliseringen

inom industrien, hava på senare tid vid flera tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. Sålunda hava motioner i ämnet väckts vid 1933

års riksdag (1:225 av herr Lindhagen, första kammarens första tillfälliga

utskotts utlåtande nr 10; 11:33 av herr Hallén m. fl., andra kammarens

fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 7) samt vid 1936 års riksdag (II: 9 av

herr Ström m. fl., andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande

nr 2) men avslagits av vederbörande kammare. Vidare må här erinras om

att herr Nordström i Kramfors vid 1937 års riksdag framställt en interpellation

rörande verkningarna av vissa kort dessförinnan inträffade mera betydande

driftsinställelser.

Den i nu föreliggande motion åberopade rationaliseringsutredningen, senast

bestående av revisionssekreteraren Ove Hesselgren, ordförande, andre

ordföranden i landsorganisationen i Sverige Gunnar Andersson, direktörerna

Oscar Falkman och Gustaf Söderlund samt rektorn vid landsorganisationens

skola i Brunnsvik Torvald Karlbom, har den 10 juni 1939 avgivit betänkande,

behandlande i en första del motiv och förslag till åtgärder i anledning

av skadliga sociala verkningar av driftsförändringar och driftsnedläggelser

inom industrien (Statens off. utredn. 1939: 13) samt i en andra del resultaten

av verkställda undersökningar och utredningar (Statens off. utredn.

1939: 14). Sedan yttranden inhämtats från ett stort antal myndigheter och

sammanslutningar, äro de av rationaliseringsutredningen framlagda förslagen

beroende på Kungl. Maj:ts prövning.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 5.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Del I av utredningens betänkande är efter det inledande kapitlet (I) uppdelat

i tre avdelningar, varav den första behandlar arbetslöshet i samband

med driftsförändringar och driftsnedläggelser inom industrien, särskilt vid

rationalisering, den andra olycksfall i industriellt arbete under inflytande

av rationaliseringen och den tredje ohälsa i industriellt arbete under inflytande

av rationaliseringen. Första avdelningen inledes med ett kapitel (II),

däri framläggas vissa resultat av de gjorda undersökningarna rörande driftsförändringar

och driftsnedläggelser inom industrien. I det följande kapitlet

(III) diskuteras rationaliseringen och dess verkningar, varefter utredningen

i de två nästföljande kapitlen till principiell behandling upptager olika åtgärder

dels till förebyggande av arbetslöshet (IV) och dels till lindrande av

arbetslöshetens verkningar (V) i förevarande fall. Efter denna allmänna

motivering följer i de närmaste åtta kapitlen (VI—XIII) specialmotiveringen

för de särskilda åtgärder utredningen ansett sig böra förorda.

Beträffande innehållet i del II av betänkandet må här särskilt hänvisas

till den av utredningen lämnade redogörelsen för det material, som legat

till grund för undersökningen, såvitt angår driftsnedläggelser (sid. 16—17),

till ett avsnitt upptagande resultaten av den härutinnan gjorda undersökningen,

i vilket avsnitt intagits ett flertal tabeller, belysande omfattningen

av och orsakerna till driftsnedläggelser under åren 1920—1936 (sid. 45—53)

samt till en redogörelse för residtaten av en speciell undersökning rörande

ett antal särskilda fall av driftsnedläggelser och mera omfattande driftsinskränkningar

(sid. 53—60). I betänkandets del II ingå även vissa expertutredningar,

som i förevarande sammanhang påkalla uppmärksamhet, nämligen

en P. M. rörande driftsinskränkning och nedläggning av företag inom

näringslivet samt vissa därav föranledda socialpolitiska åtgärder av civilingenjören

Elis Bosaeus (sid. 245—261), en P. M. angående undersökningar

av arbetsmarknaden av docenten Alf Johansson (sid. 262—293) och en P. M.

angående den offentliga arbetsförmedlingen och dess effektivitet av byråinspektören

Sven Skogh (sid. 294—373). I sistnämnda utredning beröras

bl. a. vissa av socialstyrelsen i samråd med rationaliseringsutredningen vidtagna

intensifierade åtgärder för beredande i största möjliga utsträckning

av arbetsanställning åt de arbetare och anställda, vilka drabbats av arbetslöshet

till följd av driftsnedläggelser i Gimo, Karlholm och Hargshamn (se

härom närmare Sociala meddelanden 1937 sid. 686—691).

De särskilda rationaliseringsfrågor, som angå byggnadsindustrien, lia upptagits

till behandling i annat sammanhang, nämligen i 193U års byggnadsindustrisakkunnigas

betänkande del I (Statens off. utredn. 1938: 10 sid. 529

—615).

Rationaliseringsutredningen har bland flera andra författningsförslag

framlagt även förslag till förordning örn skyldighet för företagare att i vissa

fall göra anmälan till offentlig myndighet (del I sid. 241). 2 § i detta förslag

— till vilken paragraf motionären hänvisat — har följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

3

Beslutar arbetsgivare, som driver industriell verksamhet, att helt eller delvis

nedlägga driften vid ett arbetsställe eller med avseende å densamma genomföra

annan åtgärd, som leder till ej blott tillfälligt avskedande av arbetare

och anställda, åligger det honom, därest minst femtio arbetare och anställda

kunna antagas bliva berörda av åtgärden, att örn sitt beslut ofördröjligen

eller senast tre månader före det avskedandena börja verkställas göra anmälan

till vederbörande huvudkontor inom den offentliga arbetsförmedlingen,

som har att vidarebefordra anmälningen till socialstyrelsen, eller, därest

arbetsgivaren med hänsyn till företagets ekonomiska intressen anser anmälan

ej böra komma till allmän kännedom, direkt till socialstyrelsen. Tillika skall

arbetsgivare i fall här avses vara skyldig att på begäran av socialstyrelsen

meddela de uppgifter, som kunna erfordras för fallets bedömande.

Rörande den föreslagna anmälningsskyldigheten har utredningen anfört

bland annat (del I sid. 82—84):

Det är naturligt, att samhället icke i varje ögonblick kan stå rustat att

möta verkningarna av en större driftsnedläggelse eller mera omfattande

nedskärning av arbetsstyrkan vid ett företag, detta i all synnerhet som ansvaret

för arbetslöshetspolitiken i första hand vilar på kommunerna. Här

bortses givetvis från driftsnedläggelser eller driftsinskränkningar av säsongkaraktär.

De ofta återkommande svårigheterna i förevarande fall lia föranlett utredningen

undersöka, huruvida icke skyldighet skulle kunna införas för företagare

att viss tid i förväg anmäla planerade avskedanden i större omfattning.

--• —

Som regel torde en företagare i förväg äga kännedom örn sådana förhållanden,

som kunna framtvinga avskedanden i större omfattning. Emellertid

kan det förekomma, att dylika förhållanden aktualiseras under mycket kort

tid. Det synes därför omöjligt att införa en generell skyldighet att längre

tid i förväg anmäla förestående avskedanden.

En driftsnedläggelse eller en större nedskärning av arbetsstyrkan är ofta

en följd av långvariga ekonomiska svårigheter för företaget, svårigheter som

lill sist blivit företaget övermäktiga. Därest det skulle införas skyldighet

att i förväg anmäla dylika fall och anmälan härvid komme till offentlig kännedom,

skulle detta kunna försämra läget för företaget och sålunda minska

dettas möjligheter att lösa föreliggande svårigheter. Det är emellertid icke

nödvändigt, att anmälningsskyldigheten utformas på sådant sätt, att svårigheter

av antydd art uppkomma för företagarna.----

Principiell skyldighet bör föreligga för företagare att anmäla avskedanden

i större omfattning samtidigt med att han beslutar desamma, dock ej längre

tid i förväg än tre månader, såvida icke särskilda arbetslöshetssvårigheter

kunna förväntas uppkomma, i vilket fall anmälan bör ske tidigare. Anmälan

får, därest företagaren så anser nödigt med hänsyn till företagets ekonomiska

intressen, ske konfidentiellt. Det är dock icke önskvärt, alt denna

utväg mera allmänt begagnas, då härigenom förhindras att vederbörande

kommunala myndigheter i god tid underrättas örn de förestående avskedandena,

varigenom ej hela syftemålet med den ifrågasatta anmälningsskyldigheten

uppnås. ----

Anmälningsskyldigheten bör tillsvidare inskränkas att avse industriell

verksamhet. Vidare bör den såsom redan nämnts begränsas till avskedanden

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

i större omfattning. —--Någon gradering av anmälningsskyldigheten

med hänsyn till ortens folkmängd och arbetstillfällenas omfattning torde

— — -— icke vara möjlig att genomföra, utan gränsen synes böra dragas med

hänsyn till förhållandena å landsbygden. Enligt utredningens mening bör skyldighet

införas att i förväg anmäla en driftsnedläggelse eller en nedskärning

av arbetsstyrkan vid ett företag, därest åtgärden skulle medföra arbetslöshet

för minst 50 arbetare och anställda.

Vidare torde anmälningsskyldigheten blott avse sådana fall, där driftsnedläggelsen

eller nedskärningen av arbetsstyrkan kan förväntas bli av mera

definitiv karaktär. — — —

Anmälan örn förestående avskedanden bör i vanliga fall inges till vederbörande

huvudkontor inom den offentliga arbetsförmedlingen och därifrån

vidarebefordras till socialstyrelsen. Därest anmälan har konfidentiell karaktär,

bör den däremot insändas direkt till socialstyrelsen och förses nied uppgift,

att den gjorda anmälan är konfidentiell. Det bör ankomma på socialstyrelsen

att till det centrala organ, utredningen i det följande föreslår, omedelbart

inberätta inkomna anmälningar.

En närmare redogörelse för de bestämmelser, som äro avsedda att reglera

denna anmälningsskyldighet, återfinnes i del I å sid. 155—158.

I förevarande sammanhang må erinras, att en liknande anmälningsskyldighet,

avseende företagarna inom skogsindustrierna, föreslagits i 1933 års

skogsindustrisakkunnigas år 1935 avgivna betänkande (Statens off. utredn.

1935: 36 sid. 163).

Det av rationaliseringsutredningen framlagda förslaget går ut på införande

av anmälningsskyldighet under vissa omständigheter även för den, som

ämnar igångsätta industriell verksamhet av större omfattning. En liknande

men än mera vidsträckt anmälningsskyldighet har vid flera tillfällen ur

andra synpunkter varit under diskussion, nämligen under förarbetena till

1931 och 1938 års ändringar i lagen örn arbetarskydd (se härom propositionen

nr 265/1938 sid. 16—20).

Såsom ovan antytts har utredningen även föreslagit inrättande av ett centralt

organ för arbetsmarknaden, benämnt arbetsmarknadsinstitutet (del I

sid. 159—172). En av de uppgifter, som skulle tillkomma detta, vore att i

särskilda, mera svårartade arbetslöshetssituationer verkställa de utredningar,

som vore nödiga till klarläggande av fallets närmare karaktär samt för utrönande

av vilka åtgärder från samhällets sida läget krävde.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 september 1939 har chefen

för socialdepartementet tillkallat vissa sakkunniga att såsom statens arbetsmarknadskommission

i främsta rummet följa förhållandena på den svenska

arbetsmarknaden såväl i fråga om uppkommande arbetslöshet som beträffande

brist på arbetskraft och att föreslå de åtgärder, som därutinnan skulle

kunna underlätta en nödvändig utjämning. Såsom en första arbetsuppgift,

vilken krävde snabb handläggning, hade anmält sig upprättandet av förslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

5

lill åtgärder för en sådan rationalisering av arbetsmarknadsstatistiken, att

förändringarna på arbetsmarknaden kunde snabbt och detaljerat följas. Det

ansågs vidare vara en uppgift av största vikt för kommissionen att överväga

spörsmålet om vilka åtgärder, som kunde komma att bliva erforderliga,

därest krisläget skulle skärpas. Kommissionen har i första hand sökt skaffa

sig en bättre överblick över de fortgående förändringarna på arbetsmarknaden.

Genom statens informationsbyrå har kommissionen riktat en vädjan

såväl till arbetsgivare, vilka efterfråga arbetskraft av olika slag, som till

arbetssökande, vilka blivit entledigade från olika yrkesområden, att fortlöpande

hålla den offentliga arbetsförmedlingen underrättad därom. Med

stöd av inom socialstyrelsen sammanställda halvmånadsrapporter över arbetsförmedlingarnas

verksamhet hava snabbare upplysningar kunnat inhämtas

om arbetsmarknadsläget. I enlighet med en av socialstyrelsen och

kommissionen i samråd utarbetad plan har socialstyrelsen fr. o. m. oktober

1939 företagit en omläggning av styrelsens sysselsättnings- och arbetsmarknadsstatistik.

För att möjliggöra en snabbare bearbetning av uppgifterna

från företagare inom olika branscher har dessas kvartalsrapportering ersatts

med månadsrapportering, och vidare har en betydande ökning gjorts av antalet

företagare, från vilka uppgifter infordras. Kommissionen har ytterligare

i skrivelse den 17 oktober 1939 till Kungl. Maj:t anhållit örn utfärdande av

föreskrifter för arbetsgivare att i vissa situationer till socialstyrelsen lämna

uppgifter angående anställande av löntagare och upphörande av anställning

för sådana. I skrivelsen har uttalats bland annat, att det syntes naturligt att

anknyta en generell anmälningsskyldighet av sådan art till införandet — om

och när läget påkallade — av arbetsförmedlingstvång, varom stadganden numera

finnas i lagen den 30 december 1939 om tjänsteplikt (8 §). En anmälningsskyldighet,

begränsad till avskedanden och anställningar av större omfattning,

syntes dock kommissionen dessförinnan vara motiverad. Förslagsvis

kunde fastställas uppgiftsskyldighet i fall då minst 10 arbetstagare anställdes

eller entledigades inom loppet av en vecka och/eller minst 25 inom loppet

av en månad. En författning i ämnet borde emellertid icke innehålla detaljerade

föreskrifter härutinnan. Bestämmelser hava sedermera meddelats

genom en den 15 december 1939 av Kungl. Majit utfärdad kungörelse angående

statistiska uppgifter om anställande av löntagare och upphörande av

anställning. Enligt denna kungörelse åligger det arbetsgivare vid äventyr av

bötespåföljd för underlåtenhet att i den utsträckning och enligt de närmare

föreskrifter i övrigt, som socialstyrelsen fastställer, till styrelsen lämna uppgifter

angående den omfattning, i vilken anställande av löntagare skett och

upphörande av anställning ägt rum. Enligt vad utskoltet inhämtat hava sådana

närmare föreskrifter som i kungörelsen åsyftas hittills icke fastställts

av socialstyrelsen.

För underlättande av överflyttning av arbetskraft från områden med as)

krigssituationen förorsakad svårartad arbetslöshet har Kungl. Majit på se
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottet.

Hare tid vid flera tillfällen utfärdat vissa särskilda bestämmelser. Eldigt gäl

lande bestämmelser, som äro utfärdade den 26 januari 1940, må bidrag a\''

statsmedel för underlättande av dylik överflyttning till sådana områden av

näringslivet, vilka äro av särskild betydelse för folkförsörjningen eller rikets

försvar, utgå till arbetsförmedlingsanstalt för de kostnader, anstalten bestritt

för arbetssökandes resa eller arbetssökandes familjs resa eller flyttning.

I förevarande sammanhang må även hänvisas till en i Sociala meddelanden

1940 häftet 1 (sid. 36—45) lämnad översikt av arbetsmarknaden under

december 1939. I denna översikt har påpekats, att tillströmningen av arbetssökande

minskat samtidigt som efterfrågan på arbetskraft ökat, ett förhållande

som närmast borde ses i samband med de ökade inkallelserna till

neutralitetsvakten. En jämförelse med läget vid motsvarande tidpunkt för

ett år sedan visar, att enligt arbetsförmedlingarnas uppgifter antalet ansökningar

örn arbete under december 1938 uppgick till inemot 95 000 men under

samma månad 1939 endast till omkring 83 600. Jämsides härmed steg

siffran för lediga platser från 41 000 till 45 000.

Vid upprepade tillfällen under de senaste årtiondena hava inom industrien

driftsnedläggelser och betydande driftsinskränkningar ägt rum. Särskilt i

fall, där en sådan åtgärd drabbat ort med mera ensidigt näringsliv, hava

stora svårigheter uppkommit för den avskedade personalen. Omfattningen

av och orsakerna till dessa åtgärder hava närmare belysts genom de av

rationaliseringsutredningen verkställda undersökningarna. Det är självfallet

ett samhällsintresse av stor vikt, att de skadliga sociala verkningar, som

i dylika fall kunna uppkomma, såvitt möjligt förebyggas eller begränsas.

Utredningen har i sitt i juni 1939 avgivna betänkande föreslagit vissa åtgärder

syftande därtill. Såsom ett led i förslaget ingår även en föreskrift

om skyldighet för den, som driver industriell verksamhet men som beslutat

definitivt nedlägga driften eller minska arbetsstyrkan, att om åtgärden berör

ett visst större antal arbetstagare, i förväg underrätta vederbörande myndighet

örn densamma. Till förslaget örn en sådan anmälningsskyldighet har

motionären anknutit sitt yrkande.

Rationaliseringsutredningens förslag är efter sedvanlig remissbehandling

beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Därest en detalj i detta förslag nu skall

utbrytas och upptagas till särskilt övervägande, böra starka skäl därför

kunna åberopas. Det nuvarande läget på arbetsmarknaden synes emellertid

icke göra en sådan påskyndad behandling erforderlig. Därtill kommer, att

den rådande krissituationen redan föranlett vidtagande av ett flertal åtgärder

i syfte alt dels giva myndigheterna en bättre överblick över förändringarna

på arbetsmarknaden, dels ock underlätta en nödvändig utjämning

på denna. I det förra hänseendet må särskilt erinras om ovannämnda kun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 5.

7

görelse, varigenom socialstyrelsen erhållit befogenhet att från arbetsgivare

infordra uppgifter om anställande av löntagare och upphörande av anställning.

En härå grundad anmälningsskyldighet kan såtillvida sträckas längre

än den av rationaliseringsutredningen föreslagna som den icke behöver

begränsas till att gälla endast vid avskedanden av minst 50 arbetstagare. Å

andra sidan medger kungörelsen icke föreskrivande av skyldighet att på förhand

anmäla driftsnedläggelser. Under nuvarande förhållanden torde emellertid

de möjligheter, kungörelsen bereder, vara för sitt ändamål tillfyllest.

Med hänsyn till vad sålunda anförts finner utskottet icke skäl tillstyrka en

framställning av riksdagen till Kungl. Majit i det av motionären angivna

hänseendet.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Hagman, Olof Carlsson, Wistrand,

Näslund,* Ekströmer och Holstenson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herrar Hage, Olovson i Västerås,

Pettersson i Hällbacken, Hallagård och Sandström, fröken Ebon Andersson samt herr

Holm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herr Hage; samt

2) av herr Olovson i Västerås, vilken inom utskottet yrkat, att ifrågavarande

motion måtte tillstyrkas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.