Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 och 30 §§ lagen den 28 juni 1935

1940-03-07 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1940:7, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 och 30 §§ lagen den 28 juni 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 7 mars 1940 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 26 och

30 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering,

m. m.

Genom en den 23 februari 1940 dagtecknad proposition, nr 60, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Majit,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna

protokoll jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga följande

förslag till

i) Lag;

angående ändrad lydelse av 26 oell 30 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr 434)

om folkpensionering.

Härigenom forordnas, att 26 och 30 §§ lagen den 28 juni 1935 örn folkpensionering

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

26 §.

Pensionsnämnds ordförande---Konungen meddelas.

Sedan protokoll för pensionsnämnds sammanträde justerats, åligger det

ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut kungjort

ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut fattats,

och anses härigenom meddelande örn besluten hava skett den dag anslag

gjordes. Samtidigt skall ordföranden med allmänna posten tillställa varje

sökande besked om det beslut, som fattats i anledning av hans ansökan.

Ordföranden och---till ordförande.

30 §.

Ä f Ändring i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom av

kommun och av ombud för pensionsstyrelsen sökas hos styrelsen genom

besvär, vilka skola insändas till pensionsnämndens ordförande, så att de

äro honom tillhanda sist å fjortonde dagen efter beslutets meddelande, den

dagen oräknad då sådant skedde. Ordföranden åge ock att över nämndens

beslut anföra besvär. Över anförda besvär skall nämnden avgiva yttrande

att åtfölja handlingarna till pensionsstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1940.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sami. 2 avd. Nr 7—8.

479 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

2) Lag:

angående förlängd giltighet av gällande indelning i ortsgrupper jämlikt

lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering.1

Härigenom förordnas, att den indelning i ortsgrupper, vilken jämlikt

övergångsbestämmelserna till lagen den 23 april 1937 (nr 163) angående

ändrad lydelse av 6, 7, 8, 13, 29 och 40 §§ lagen den 28 juni 1935 (nr 434)

örn folkpensionering skall gälla för åren 1938—1940, skall äga förlängd

giltighet till och med utgången av år 1941.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda

lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

I den föreliggande propositionen behandlas fyra från varandra fristående

spörsmål rörande lagstiftningen örn folkpensionering. Ett av dessa spörsmål

gäller en ifrågasatt ändring av 28 § första stycket lagen örn folkpensionering

(sid. 15—17 i propositionen). I detta lagrum föreskrives nu, att ansökning

örn folkpension skall göras hos pensionsnämndens ordförande i det

pensionsdistrikt, där sökanden senast blivit mantalsskriven. Ändringen

skulle gå ut på att, därest en sökande senast varit mantalsskriven i den

kommun, inom vilken han vid ansökningstillfället är boende, och kommunen

är indelad i flera pensionsdistrikt, pensionsnämnden i det distrikt,

inom vilket den sökande, då han ingiver ansökningen, har sin bostad, skall

handlägga densamma. Föredragande departementschefen, statsrådet Möller,

har emellertid ansett skäl icke föreligga att vidtaga en sådan lagändring.

Vid redogörelsen för de nu till behandling föreliggande förslagen kommer

utskottet att följa den i propositionen lämnade framställningen.

Utskottet erinrar örn att till utskottets behandling hänskjutits två före

den nu ifrågavarande propositionens avlämnande inom andra kammaren

väckta motioner, nämligen nr 60 av herr Andersson i Malmö örn viss ändring

i 19 § lagen örn folkpensionering, vilken behandlar rikets indelning i

pensionsdistrikt, samt nr 62 av herr Senander m. fl. örn rörligt tillägg till

folkpensionerna m. m. Beträffande förstnämnda motion kommer utskottet

1 Jfr SFS 1937: 163.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 3

att senare avgiva utlåtande; angående sistnämnda motion får utskottet hänvisa

till sitt denna dag avgivna utlåtande nr 8.

A. Åtgärder för att nedbringa väntetiden i pensions- och barnbidrags
äreudeu.

Enligt 28 § lagen den 28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering skall ansökning

örn folkpension göras hos pensionsnämndens ordförande i det pensionsdistrikt,

där sökanden senast blivit mantalsskriven. För flertalet fall

gäller, att nämnden därefter skall fatta vissa beslut i ärendet, bland annat

huruvida sökanden äger rätt till pension (29 §). — Pensionsbeloppet bestämmes

däremot av pensionsstyrelsen (31 §).

Pensionsnämnd skall jämlikt 23 § sammanträda så ofta nämndens ordförande

med avseende å inkomna ärendens antal och vikt finner det nödigt,

dock minst en gång varje kalenderhalvår. Sammanträde skall utsättas till

tid, då, enligt vad antagas kan, det för pensionsdistriktet enligt 27 § av

pensionsstyrelsen förordnade ombudet är oförhindrat att närvara.

Beträffande behandlingen av ärende, som för prövning eller yttrande av

pensionsnämnd inkommit till nämndens ordförande, gäller jämlikt 5 § instruktionen

den 13 mars 1937 (nr 69) för pensionsnämnderna [ändrad genom

kungörelse den 5 november 1937 (nr 921)], att sådant ärende av nämnden

skall handläggas snarast möjligt och, där fråga är örn sökt barnbidrag, senast

inom en månad samt eljest inom tre månader, såvida icke pensionsstyrelsen

för visst fall annorlunda förordnar. Det vid pensionsnämnds sammanträde

förda protokollet skall enligt 8 § genast justeras; dock må pensionsnämnden

särskilt för varje gång uppdraga åt två ledamöter att jämte ordföranden verkställa

justeringen sist inom åtta dagar efter sammanträdets slut.

Sedan protokollet justerats, åligger det jämlikt 26 § lagen om folkpensionering

ordföranden att ofördröjligen till vederbörandes kännedom å förut

kungjort ställe anslå en förteckning över de ansökningar, rörande vilka beslut

fattats, och anses härigenom meddelande örn besluten hava skett den

dag anslag gjordes. Samtidigt skall ordföranden i betalt brev med allmänna

posten tillställa varje sökande besked om det beslut, som fattats i anledning

av hans ansökning.

Enligt 30 § i lagen gäller, att ändring i pensionsnämnds beslut må sökas

av enskild sakägare ävensom av kommun och av ombud för styrelsen samt

av nämndens ordförande. Ändring sökes hos pensionsstyrelsen genom besvär,

vilka skola insändas till pensionsnämndens ordförande, så att de äro

honom tillhanda sist å trettionde dagen efter beslutets meddelande, den

dagen oräknad då sådant skedde. Över anförda besvär skall nämnden avgiva

yttrande; detta yttrande skall därefter jämte handlingarna i ärendet

insändas till pensionsstyrelsen (29 §). Att märka är, att ärendet kan överlämnas

till pensionsstyrelsen först efter besvärstidens utgång.

Med hänsyn därtill att för avhjälpande i viss mån av de missförhållanden,

som väntetiden innebär, förskottering av pension frivilligt kan äga rum,

finnes i 11 § första stycket lagen örn folkpensionering infört det stadgandet,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

att kommun, som, sedan någon ansökt örn folkpension, förskotterat pension

åt honom, äger uppbära det först till betalning förfallande pensionsbeloppet,

i vad det hänför sig till tid för vilken förskott utgivits, och därav tillgodogöra

sig förskottet.

I lagen den 18 juni 1937 (nr 382) om barnbidrag föreskrives (9 § 1 morn.),

bland annat, att 30 § folkpensioneringslagen i tillämpliga delar skall gälla

även örn behandling av ansökning örn sådant bidrag. Lagen örn barnbidrag

innehåller även (i 11 §) ett stadgande av samma innebörd som 11 § första

stycket lagen örn folkpensionering.

En redogörelse för tidigare utredningar och förslag i ämnet samt för den

framställning av pensionsstyrelsen, som ligger till grund för propositionens

förslag i denna del, jämte däröver avgivna yttranden återfinnes å sid. 5—14

i propositionen. Utskottet tillåter sig att hänvisa till denna redogörelse.

Föredragande departementschefen har i yttrande till statsrådsprotokollet

med hänvisning till nyssnämnda redogörelse anfört:

Det är otvivelaktigt ett samhällsintresse av vikt, att åtgärder vidtagas för

att förkorta den tid, som förflyter från det att pension sökes till dess att

pension första gången utbetalas. Denna väntetid, som tidigare varit avsevärd

och t. ex. år 1925 uppgick till i medeltal 35,6 veckor, Ilar numera blivit

betydligt nedbringad men kan dock i allmänhet beräknas uppgå till omkring

fem månader.

Av den redogörelse, som lämnats i det föregående, framgår, att flera

olika förslag framställts rörande förkortning av väntetiden. Såvitt angår

den del därav, som åtgår för handläggningen inom pensionsstyrelsen, har

enligt vad styrelsen i sin framställning uppgiver gjorts vad som för närvarande

skäligen kan göras för dess förkortande. Vad angår väntetiden i övrigt hava

olika föreslagna utvägar för att förkorta densamma visat sig svårframkomliga.

Med hänsyn till vikten av att väntetiden dock nedbringades har pensionsstyrelsen

gjort den framställning, varom nu är fråga, därvid styrelsen stannat vid

att föreslå, dels att föreskrifter skola meddelas, som göra tätare sammanträden

med pensionsnämnderna obligatoriska, dels ock att tiden för anförande av

besvär över pensionsnämnds beslut skall minskas från nuvarande 30 dagar

till 14 dagar.

Förstnämnda förslag, som icke mött gensaga i de över pensionsstyrelsens

framställning avgivna yttrandena, finner jag för min del lämpligt och har för

avsikt att senare föreslå vidtagandet av erforderlig ändring i instruktionen

för pensionsnämnderna.

Vidkommande förslaget att förkorta besvärstiden i fråga örn pensionsnämnds

beslut må erinras, att detta spörsmål diskuterats vid tillkomsten av

nu gällande lag, därvid jag såsom föredragande departementschef uttalade

vissa betänkligheter mot en sådan åtgärd, bland annat med hänsyn till allmänhetens

berättigade anspråk på att hava tillräckligt rådrum för att ordna

med överklagande av ett nämndsbeslut. Av pensionsstyrelsens framställning

framgår emellertid, att dess ombud i de nordligaste delarna av vårt land,

där de största svårigheterna ur kommunikationssynpunkt för förkortning av

besvärstiden torde föreligga, förklarat sig tillstyrka en sådan åtgärd. Det

oavvisliga behovet av förkortning av väntetiden, de vägande skäl av olika

slag, som pensionsstyrelsen i sin framställning anfört till stöd för sitt förslag,

samt den omständigheten att förslaget tillstyrkts i praktiskt taget alla

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. 5

remissyttranden, bland annat av socialvårdskommittén, hava föranlett, att

jag anser mig nu kunna tillstyrka en lagändring av angivet innehåll.

Aven efter genomförandet av de åtgärder, som pensionsstyrelsen föreslagit,

blir väntetiden alltför lång. Det är med hänsyn härtill klart, att spörsmålet örn

vidtagande av ytterligare åtgärder för att förkorta denna tid även i fortsättningen

bör vara föremål för noggrann uppmärksamhet.

B. Ändring av 26 § andra stycket lagen om folkpensionering.

I 26 § andra stycket lagen om folkpensionering föreskrives, såsom förut

nämnts, att ordförande i pensionsnämnd skall i betalt brev med allmänna

posten tillställa varje pensionssökande besked örn det beslut, som fattats i

anledning av hans ansökning.

I yttrande till Kungl. Majit över annan fråga har pensionsstyrelsen hemställt,

att, därest eljest ändring skulle göras i folkpensioneringslagen, i

samband därmed även den ändringen måtte vidtagas, att orden »i betalt

brev» i nyssnämnda lagrum förklarades skola utgå. Såsom motivering härför

åberopade styrelsen innehållet i en skrivelse den 28 december 1937 till styrelsen

från generalpoststyrelsen, som däri anfört:

Styrelsen måste vid en strängt formell tolkning av det här ifrågavarande

författningsstället i uttrycket »i betalt brev» inlägga den innebörden, att

detsamma konstituerade en inskränkning i den pensionsnämndsordförande

genom Kungl, brev den 8 maj 1914 tillerkända tjänstebrevsrätten. Den

omständigheten, att pensionsnämndsordförande i olikhet med övriga kommunala

förtroendemän och funktionärer tillerkänts tjänstebrevsrätt, inbjöde

också till en restriktiv tolkning av omfattningen av dennes tjänstebrevsrätt.

A andra sidan ansåge generalpoststyrelsen goda skäl tala för att pensionsnämndsordförande

skulle äga begagna tjänstebrevsrätten vid översändandet

till pensionssökande av meddelande angående pensionsnämndens beslut

likaväl som vid all annan skriftväxling i samband med behandlingen av

pensionsansökningar. Den omständigheten, att bestämmelsen syntes lia

tillkommit utan sammanhang med tjänstebrevsrätten, gjorde det också tveksamt,

huruvida i uttrycket borde i detta fall inläggas samma innebörd som

då det användes angående en tjänstebrevsberättigad. Så länge uttrycket »i

betalt brev» förekomme i ifrågavarande författningsställe, måste emellertid

förefinnas tvekan angående behörigheten att i förevarande fall använda

tjänstebrevsrätten. Styrelsen hemställde därför, att pensionsstyrelsen vid

tillfälle ville vidtaga åtgärder för att åvägabringa ändring av författningsstället.

Med hänsyn till de i detta fall föreliggande särskilda omständigheterna

hade generalpoststyrelsen ansett sig icke böra tills vidare göra någon invändning

mot att pensionsnämndsordförande — i överensstämmelse med en

förmodligen i stor utsträckning redan tillämpad praxis — använde sig av

tjänstebrevsrätten i det nu föreliggande fallet, trots att formellt hinder härför

förelåge.

Föredragande departementschefen har i propositionen uttalat, att sådan

ändring borde vidtagas i 26 § andra stycket folkpensioneringslagen, att

tvekan icke kunde råda örn pensionsnämndsordförandes rätt att i där avsett

fall använda tjänstebrevsrätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7.

C. Fortsatt giltighet av gällande indelning i ortsgrupper för dyrortsgradering

ar folkpensioner.

Genom lag den 23 april 1937 (nr 163) infördes i lagen örn folkpensionering

bestämmelser örn dyrortsgradering av folkpensionerna. Enligt 6 §

2 mom. första stycket utgår jämte grundpension tilläggspension med olika

belopp i tre skilda ortsgrupper, betecknade med nummer 1, 2 och 3. Vidare

stadgas i andra stycket, att indelningen i ortsgrupper verkställes på sådant

sätt, att ortsgrupp med högre nummer omfattar orter med större levnadskostnader

än ortsgrupp med lägre nummer. Indelningen verkställes enligt de

närmare föreskrifter Konungen meddelar av den myndighet, som har att

verkställa indelning i ortsgrupper enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928, och gäller för en tid av tio år i sänder.

Med hänsyn till de obestridliga svårigheter, som kunde möta då det

gällde att från början få till stånd en tillfredsställande ortsgruppering, intogs

i övergångsbestämmelserna till 1937 års lag — förutom föreskrift att

den skulle träda i kraft den 1 januari 1938 — det stadgandet, att indelningen

i ortsgrupper jämlikt 6 § 2 mom. andra stycket finge verkställas före sistnämnda

dag och att den första gången skulle gälla endast för åren 1938—1940.

Sedan Kungl. Maj:t den 21 maj 1937 meddelat närmare föreskrifter rörande

ortsgrupperingen, verkställdes sådan av socialstyrelsen. Styrelsens

kungörelse angående indelning i ortsgrupper av samtliga orter i riket jämlikt

lagen örn folkpensionering utfärdades den 28 juni 1937 och intogs i

Svensk författningssamling (nr 714).

I förevarande sammanhang må nämnas, att Kungl. Maj:t, med stöd av

riksdagens beslut, i kungörelse den 15 december 1939, nr 870, förordnat,

att den för åren 1935—1939 gällande indelningen för taxering till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt samt kommunal inkomstskatt av samtliga

orter i riket med avseende å levnadskostnadernas höjd — vilken indelning

jämlikt kungörelse den 10 juni 1938, nr 415, äger förlängd giltighet till och

med utgången av år 1940 — skall, utan hinder av 48 § 1 mom. kommunalskattelagen

äga förlängd giltighet till och med utgången av år 1941. —

Enligt nämnda stadgande i kommunalskattelagen skall indelningen i ortsgrupper

gälla för en tid av fem år i sänder.

I den proposition (nr 26), i vilken vid 1939 års urtima riksdag begärdes

att gällande dyrortsgruppering för taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt kommunal inkomstskatt skulle äga fortsatt giltighet

till och med utgången av år 1941, framhöll föredragande departementschefen,

statsrådet Wigforss, bland annat, att den efter krigsutbrottet fortgående

prisutvecklingen medfört förskjutningar i de lokala prisförhållandena, som

kunde förväntas undergå en ytterligare accentuering under vinterns lopp.

Det vore därför nödvändigt att till övervägande upptaga frågan, örn en dyrortsgruppering

grundad på prisuppgifter avseende hösten 1939 och våren

1940 kunde väntas giva ett tillfredsställande resultat eller ens kunde anses

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande Nr 7. ‘

leda till en rättvisare avvägning olika orter emellan än den nu gällande dyrortsgrupperingen

innebnre. Departementschefen höll pa anförda skäl före,

att detta näppeligen kunde anses vara fallet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i den nu föreliggande

propositionen uttalat, att de förskjutningar i de lokala prisförhållandena,

som den efter krigsutbrottet fortgående prisutvecklingen redan medfört

och i fortsättningen kunde väntas medföra, syntes honom motivera, att

någon ny indelning i ortsgrupper av samtliga orter i riket jämlikt lagen

örn folkpensionering nu icke verkställdes. Departementschefen föreslog därför,

att åt gällande indelning gåves fortsatt giltighet till och med utgången

av år 1941. Bestämmelser härom hava upptagits i ett särskilt lagförslag.

Den tid, som förflyter från det pension sökes till dess sådan första gången

utbetalas, har småningom betydligt nedbringats. Väntetiden uppgår dock alltjämt

i regel till omkring fem månader. En jdterligare nedskärning av nämnda

tid skulle vinnas genom den förkortning av besvärstiden, varom förslag nu

förelagts riksdagen. Enligt vad departementschefen i propositionen meddelat,

har han för avsikt att senare föreslå genomförande av en annan reform i samma

syfte, nämligen meddelande i administrativ ordning av föreskrifter örn tätare

sammanträden med pensionsnämnderna.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran vare sig mot förslaget örn

förkortning av besvärstiden eller mot övriga nu föreliggande lagförslag. Emellertid

vill utskottet understryka föredragande departementschefens uttalande,

att väntetiden även efter vidtagandet av nu ifrågasatta åtgärder torde bliva

alltför lång samt att spörsmålet om en ytterligare förkortning av densamma

även i fortsättningen bör vara föremål för noggrann uppmärksamhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 7 mars 1940.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NOKMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Tamm, Roos, John Gustavson,

Wistrand, Sten och Nils Elowsson;

från andra kammaren: herrar Pettersson i Hällbacken, Hallagård, Molander,

Hermansson i Norrköping, von Seth och Barnekow, fröken Ebon Andersson samt

herr Holm.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:101 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl, Maj ds proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 a1 i texten