Sök i Ratio Lex

Betänkande angående omorganisation av uppbördsväsendet lii. lii.

1940-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1940:2, Betänkande angående omorganisation av uppbördsväsendet lii. lii.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 9

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1940 kl. 5 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i

anledning av väckt motion angående utfärdande av bestämmelse

örn iakttagande av sekretess vid översändande

av krono- och kommunaldebetsedlar till landets skattebetalare.

I en inom andra kammarens väckt och till dess tredje tillfälliga utskott

hänvisad motion, nr 156, har herr Eriksson i Frägsta m. fl. hemställt, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att sådan bestämmelse

utfärdas att sekretess iakttages vid översändande av krono- och kommunaldebetsedlar

till landets skattebetalare.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Vid 1939 års riksdag väcktes av herr Eriksson i Frägsta en motion (II: 183)

med enahanda hemställan som i nu föreliggande motion.

Över den då väckta motionen, som jämväl hänvisades till andra kammarens

tredje tillfälliga utskott, införskaffades genom utskottets försorg yttranden

från länsstyrelserna i Älvsborgs och Kopparbergs län.

För egen del anförde utskottet (i utlåtande nr 3) följande:

»Såsom i ett av de avgivna yttrandena påpekats, kan, så länge resultatet

av vederbörande taxeringsarbete är på annat sätt tillgängligt för allmänheten,

ett sekretesskydd kring debetsedlarna aldrig helt hindra utomstående att

taga del av de skattskyldigas ekonomiska förhållanden. Den i motionen

ifrågasatta åtgärden skulle dock otvivelaktigt i många fall försvåra en inblick

i dessa förhållanden från obehörigas sida. Den torde ock, då s. k. förmögenhetslängd

och prövningsnämnds ändringslängd beträffande taxering

till särskild skatt å förmögenhet numera icke längre äro offentliga handlingar,

vara särskilt påkallad i den mån debetsedlarna avse dylik skatt.

Enligt vad av utskottets utredning framgår, har emellertid förslag till

stadgande om försegling av debetsedlar vid dessas försändande eller utdelning

till allmänheten redan framlagts av 1936 års uppbördskommitté i ett

år 1938 avgivet betänkande angående omorganisation av uppbördsväsendet

lii. lii. (Del 1, S. O. U. 1938:46). Uppbördskommitténs förslag äro för närvarande

föremål för vidare överväganden inom finansdepartementet och

torde i sinom tid jämväl komma att föreläggas riksdagen. Trots de skäl,

som anförts till stöd för föreliggande motion, bär utskottet därför funnit

lösningen av frågan om sekretesskydd för debetsedlar — vilken fråga i jämförelse

med övriga föreslagna uppbördsreformer torde få anses vara av

jämförelsevis underordnad betydelse -— lämpligen kunna anstå till den slutliga

prövningen av uppbördskommitténs ifrågavarande förslag. Utskottet,

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 13 sami. 3 aud. Nr 1—2.

Motionen.

Frågans behandling

är

1939.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Utredning i

anledning

av nu föreliggande

motion.

sorn vid sådant förhållande icke funnit anledning att tillstyrka den med

motionen avsedda framställningen, får alltså hemställa, att motionen II: 183

icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.»

Andra kammaren beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Över den nu föreliggande motionen, II: 156, har utskottet i vederbörlig

ordning inhämtat yttrande från Överståthållarämbetet, som därvid anfört

följande:

»Under en följd av år hava såväl krono- som kommunaldebetsedlarna i

Stockholm tillställts de skattskyldiga under iakttagande av sekretess. Tidigare

skedde detta på så sätt att sedlarna i slutna kuvert genom uppbördsmännens

försorg utdelades till de skattskyldiga. Sedan nuvarande organisation

infördes år 1936 utsändas emellertid båda slagen av debetsedelar per

post. För att minska den portokostnad, som föranledes av slutna kuvert,

infördes samtidigt en sådan anordning, att sedlarna sammanvikas så att

endast namn och adress bliva synliga, varefter försegling sker medelst gummerade

pappersremsor. — — — Dylika försändelser behandlas av postverket

såsom korsbandsförsändelser med därav följande lägre taxa. För att

hl. a. undvika ofrivillig åverkan vid postbehandlingen, så att förseglingen

brytes, inläggas dock sedlarna i öppna fönsterkuvert. Därigenom förändras

likväl ej försändelsens karaktär av masskorsband. Den sekretessanordning,

som åsyftas i motionen, är sålunda redan genomförd för Stockholms vidkommande.

Då en allmän anordning i motionens syfte givetvis föranleder ökade kostnader

får ämbetet till ledning härför meddela några uppgifter beträffande

Stockholm. Antalet för år 1939 utsända krono- och kommunaldebetsedlar

utgjorde 790 000 stycken. Kostnaden för vikning av sedlarna, vilket sker

maskinmässigt, utgör cirka 1 000 kronor. Kostnaden för försegling av sedlarna

och deras inläggande i kuvert belöper sig till cirka 20 000 kronor, vartill

kommer kostnaden för ogummerade kuvert, cirka 6 000 kronor. Sammanlagda

kostnaden utgör alltså c:a 27 000 kronor, vartill bör läggas portokostnader,

c:a 32 000 kronor, eller ett totalt belopp av 59 000 kronor.

Såsom framgår av vad ovan sagts har anordningen med försegling av

själva debetsedlarna tillkommit för att nedbringa portokostnaderna. Avbeloppet

20 000 kronor för försegling av sedlarna och deras inläggande i

kuvert kommer övervägande delen på förseglandet, vilket måste ske för

hand. Det vore då onekligen enklare och billigare att inlägga de oförseglade

debetsedlarna i slutna fönsterkuvert. I stället för förseglingskostnaderna

skulle då endast komma kostnaderna för gummerade kuvert i stället för

ogummerade samt tillslutande av kuverten, allt dragande en relativt obetydlig

kostnad. De med en anordning av slutna kuvert föranledda kostnaderna

kunna för Stockholms del beräknas uppgå lill endast 10 000 kronor. Men i

stället skulle portokostnaderna höjas till cirka 80 000 kronor.

Om sålunda en i motionens syfte genomförd sekretessanordning skall genomföras

med möjligast ringa omkostnader, synes böra tagas under övervägande,

huruvida föreskrift kan utfärdas eller medgivande lämnas att förförseglade

brev innehållande endast debetsedlar få befordras efter taxa gällande

för masskorsband. Något avgörande hinder härför torde väl ej behöva

möta, då det med hittills tillämpat förfaringssätt ju även är fråga örn

sluten försändelse.»

s. 11 Kontrollera mot PDF

Amira kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 11

Från finansdepartementet har utskottet under hand inhämtat, att förverkligandet

av ovanberörda förslag till uppbördsväsendets reformering — innefattande,

bland annat, frågan örn sekretesskydd för debetsedlar — på grund

av tidsläget tills vidare uppskjutits och sålunda icke, såsom ursprungligen

avsetts, kommer att föreläggas nu pågående riksdag.

Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till vad i förevarande spörsmål an- Utskottet.

förts av samma utskott vid 1939 års riksdag.

Det av motionärerna föreslagna sekretesskyddet för debetsedlar finner utskottet

sålunda påkallat, i synnerhet till den del debetsedlarna avse taxering

till särskild skatt å förmögenhet, vilken taxering även på annat sätt skyddats

från granskning av obehöriga. Att frågan bör kunna erhålla en praktisk

lösning, framgår av vad Överståthållarämbetet i ovan intagna yttrande anfört

i fråga örn försändande av debetsedlar såsom masskorsband i s. k.

fönsterkuvert.

Den i motionen påyrkade föreskriften — beträffande vilken, i vad angår

åläggande för kommunala myndigheter, även torde erfordras beslut av riksdagen

— synes emellertid enligt utskottets mening icke vara av den vikt, att

frågan örn dess utfärdande före den väntade allmänna uppbördsreformen

av statsmakterna bör upptagas till slutlig prövning. Icke heller torde det av

motionärerna avsedda ändamålet vara av sådan art, att stat och kommun

i nu rådande läge lämpligen böra betungas med kostnader för dess genomförande.

Utskottet får på grund av det anförda hemställa,

att motionen II: 156 icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 maj 1940.

På utskottets vägnar:

ELOF ERICSSON.

Närvarande: herrar Ericsson i Åtvidaberg, Magnusson i Tumhult, Lindén, Karlsson

i Granebo, Åkerström och Olofsson i Höganäs, fröken Öberg och herr Nilsson i

Göteborg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.