Betänkande angående omorganisation av uppbördsväsendet lii. lii.
1940-05-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 3TU 1940:2, Betänkande angående omorganisation av uppbördsväsendet lii. lii.
Dokumentets text
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 9
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1940 kl. 5 e. m.
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 2, i
anledning av väckt motion angående utfärdande av bestämmelse
örn iakttagande av sekretess vid översändande
av krono- och kommunaldebetsedlar till landets skattebetalare.
I en inom andra kammarens väckt och till dess tredje tillfälliga utskott
hänvisad motion, nr 156, har herr Eriksson i Frägsta m. fl. hemställt, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att sådan bestämmelse
utfärdas att sekretess iakttages vid översändande av krono- och kommunaldebetsedlar
till landets skattebetalare.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Vid 1939 års riksdag väcktes av herr Eriksson i Frägsta en motion (II: 183)
med enahanda hemställan som i nu föreliggande motion.
Över den då väckta motionen, som jämväl hänvisades till andra kammarens
tredje tillfälliga utskott, införskaffades genom utskottets försorg yttranden
från länsstyrelserna i Älvsborgs och Kopparbergs län.
För egen del anförde utskottet (i utlåtande nr 3) följande:
»Såsom i ett av de avgivna yttrandena påpekats, kan, så länge resultatet
av vederbörande taxeringsarbete är på annat sätt tillgängligt för allmänheten,
ett sekretesskydd kring debetsedlarna aldrig helt hindra utomstående att
taga del av de skattskyldigas ekonomiska förhållanden. Den i motionen
ifrågasatta åtgärden skulle dock otvivelaktigt i många fall försvåra en inblick
i dessa förhållanden från obehörigas sida. Den torde ock, då s. k. förmögenhetslängd
och prövningsnämnds ändringslängd beträffande taxering
till särskild skatt å förmögenhet numera icke längre äro offentliga handlingar,
vara särskilt påkallad i den mån debetsedlarna avse dylik skatt.
Enligt vad av utskottets utredning framgår, har emellertid förslag till
stadgande om försegling av debetsedlar vid dessas försändande eller utdelning
till allmänheten redan framlagts av 1936 års uppbördskommitté i ett
år 1938 avgivet betänkande angående omorganisation av uppbördsväsendet
lii. lii. (Del 1, S. O. U. 1938:46). Uppbördskommitténs förslag äro för närvarande
föremål för vidare överväganden inom finansdepartementet och
torde i sinom tid jämväl komma att föreläggas riksdagen. Trots de skäl,
som anförts till stöd för föreliggande motion, bär utskottet därför funnit
lösningen av frågan om sekretesskydd för debetsedlar — vilken fråga i jämförelse
med övriga föreslagna uppbördsreformer torde få anses vara av
jämförelsevis underordnad betydelse -— lämpligen kunna anstå till den slutliga
prövningen av uppbördskommitténs ifrågavarande förslag. Utskottet,
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 13 sami. 3 aud. Nr 1—2.
Motionen.
Frågans behandling
är
1939.
10
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
Utredning i
anledning
av nu föreliggande
motion.
sorn vid sådant förhållande icke funnit anledning att tillstyrka den med
motionen avsedda framställningen, får alltså hemställa, att motionen II: 183
icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.»
Andra kammaren beslöt i enlighet med utskottets hemställan.
Över den nu föreliggande motionen, II: 156, har utskottet i vederbörlig
ordning inhämtat yttrande från Överståthållarämbetet, som därvid anfört
följande:
»Under en följd av år hava såväl krono- som kommunaldebetsedlarna i
Stockholm tillställts de skattskyldiga under iakttagande av sekretess. Tidigare
skedde detta på så sätt att sedlarna i slutna kuvert genom uppbördsmännens
försorg utdelades till de skattskyldiga. Sedan nuvarande organisation
infördes år 1936 utsändas emellertid båda slagen av debetsedelar per
post. För att minska den portokostnad, som föranledes av slutna kuvert,
infördes samtidigt en sådan anordning, att sedlarna sammanvikas så att
endast namn och adress bliva synliga, varefter försegling sker medelst gummerade
pappersremsor. — — — Dylika försändelser behandlas av postverket
såsom korsbandsförsändelser med därav följande lägre taxa. För att
hl. a. undvika ofrivillig åverkan vid postbehandlingen, så att förseglingen
brytes, inläggas dock sedlarna i öppna fönsterkuvert. Därigenom förändras
likväl ej försändelsens karaktär av masskorsband. Den sekretessanordning,
som åsyftas i motionen, är sålunda redan genomförd för Stockholms vidkommande.
Då en allmän anordning i motionens syfte givetvis föranleder ökade kostnader
får ämbetet till ledning härför meddela några uppgifter beträffande
Stockholm. Antalet för år 1939 utsända krono- och kommunaldebetsedlar
utgjorde 790 000 stycken. Kostnaden för vikning av sedlarna, vilket sker
maskinmässigt, utgör cirka 1 000 kronor. Kostnaden för försegling av sedlarna
och deras inläggande i kuvert belöper sig till cirka 20 000 kronor, vartill
kommer kostnaden för ogummerade kuvert, cirka 6 000 kronor. Sammanlagda
kostnaden utgör alltså c:a 27 000 kronor, vartill bör läggas portokostnader,
c:a 32 000 kronor, eller ett totalt belopp av 59 000 kronor.
Såsom framgår av vad ovan sagts har anordningen med försegling av
själva debetsedlarna tillkommit för att nedbringa portokostnaderna. Avbeloppet
20 000 kronor för försegling av sedlarna och deras inläggande i
kuvert kommer övervägande delen på förseglandet, vilket måste ske för
hand. Det vore då onekligen enklare och billigare att inlägga de oförseglade
debetsedlarna i slutna fönsterkuvert. I stället för förseglingskostnaderna
skulle då endast komma kostnaderna för gummerade kuvert i stället för
ogummerade samt tillslutande av kuverten, allt dragande en relativt obetydlig
kostnad. De med en anordning av slutna kuvert föranledda kostnaderna
kunna för Stockholms del beräknas uppgå lill endast 10 000 kronor. Men i
stället skulle portokostnaderna höjas till cirka 80 000 kronor.
Om sålunda en i motionens syfte genomförd sekretessanordning skall genomföras
med möjligast ringa omkostnader, synes böra tagas under övervägande,
huruvida föreskrift kan utfärdas eller medgivande lämnas att förförseglade
brev innehållande endast debetsedlar få befordras efter taxa gällande
för masskorsband. Något avgörande hinder härför torde väl ej behöva
möta, då det med hittills tillämpat förfaringssätt ju även är fråga örn
sluten försändelse.»
Amira kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 11
Från finansdepartementet har utskottet under hand inhämtat, att förverkligandet
av ovanberörda förslag till uppbördsväsendets reformering — innefattande,
bland annat, frågan örn sekretesskydd för debetsedlar — på grund
av tidsläget tills vidare uppskjutits och sålunda icke, såsom ursprungligen
avsetts, kommer att föreläggas nu pågående riksdag.
Utskottet ansluter sig i allt väsentligt till vad i förevarande spörsmål an- Utskottet.
förts av samma utskott vid 1939 års riksdag.
Det av motionärerna föreslagna sekretesskyddet för debetsedlar finner utskottet
sålunda påkallat, i synnerhet till den del debetsedlarna avse taxering
till särskild skatt å förmögenhet, vilken taxering även på annat sätt skyddats
från granskning av obehöriga. Att frågan bör kunna erhålla en praktisk
lösning, framgår av vad Överståthållarämbetet i ovan intagna yttrande anfört
i fråga örn försändande av debetsedlar såsom masskorsband i s. k.
fönsterkuvert.
Den i motionen påyrkade föreskriften — beträffande vilken, i vad angår
åläggande för kommunala myndigheter, även torde erfordras beslut av riksdagen
— synes emellertid enligt utskottets mening icke vara av den vikt, att
frågan örn dess utfärdande före den väntade allmänna uppbördsreformen
av statsmakterna bör upptagas till slutlig prövning. Icke heller torde det av
motionärerna avsedda ändamålet vara av sådan art, att stat och kommun
i nu rådande läge lämpligen böra betungas med kostnader för dess genomförande.
Utskottet får på grund av det anförda hemställa,
att motionen II: 156 icke måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 maj 1940.
På utskottets vägnar:
ELOF ERICSSON.
Närvarande: herrar Ericsson i Åtvidaberg, Magnusson i Tumhult, Lindén, Karlsson
i Granebo, Åkerström och Olofsson i Höganäs, fröken Öberg och herr Nilsson i
Göteborg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.