Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å rundvirke och sågvaror av bok.

1940-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:11, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å rundvirke och sågvaror av bok.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

7

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1940 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om tull å rundvirke och sågvaror av bok.

(lia avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 44 i första

kammaren av herrar Mannerskantz och Bondeson och nr 79 i andra kammaren

av herrar Liedberg och Hagberg i Malmö, har hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att åsätta tull å rundvirke och sågvaror av bok, att utgå

med

kr. 10 pr fm3 rundvirke

» 20 » » plank och bräder

» 30 » » ämnen (halvfabrikat).»

Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 44 i första kammaren.

Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Till stöd för det föreliggande förslaget hava motionärerna bland annat

framhållit, att under en följd av år svårigheterna att till tillfredsställande

priser avsätta produkter av bok ökats. Orsaken härtill vore, att en stor och

i hög grad pristryckande import ägde rum, huvudsakligen från Danmark.

Därvid droge man fördel icke endast av de i Danmark i jämförelse med Sverige

ännu gynnsammare odlingsbetingelserna för ifrågavarande trädslag utan

också och framför allt av den för Danmark i detta fall gynnsamma valutarelationen

länderna emellan.

Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet

emottagit ett av domänstyrelsen avgivet utlåtande, varvid fogats yttranden

av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och skogsvårdsstyrelsernas

förbunds centralråd.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bar tillstyrkt motionärernas

förslag och såsom skäl härför anfört bland annat följande:

»De skogliga räntabilitetskalkylerna äro säkerligen icke ulan skuld till att

bokskogsmarkerna numera ytterst sällan föryngras nied bok. I stället inplanteras

den allt undanträngande granen, en åtgärd, som motiveras med den,

i förhållande till bokens längre omloppstid gynnsammare lönsamheten i gran
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

produktion å de goda bokskogsmarkerna. Man kan fråga om dessa kalkyler

till granens förmån äro hållbara för framtiden; svaret måste bliva tvekande.

Produktionen av gran inom de naturliga bokskogsområdena kommer sannolikt

att inom icke alltför avlägsen framtid tillfredsställa barrvirkesbehovet

inom dessa trakter och när den tidpunkten är nådd, kommer säkerligen icke

granpriserna att hålla sig å nuvarande, i förhållande till bokpriserna, relativt

höga nivå.

Som ett försvar för import av bokvirke framhålles ofta, att detta virke är

av bättre kvalitet än vad som i genomsnitt produceras och salubjudes här i

landet. Om så är förhållandet, torde orsaken till detta vara att finna däri,

att sådana förutsättningar för bokskogshanteringens lönsamhet icke förefinnes,

som uppammar och vidmakthåller intresset hos skogsägarna för detta

avsnitt av vårt skogsbruk. Om sådana förhållanden kunde skapas för den

nu avdöende bokskogshanteringen, att utsikterna för en säker och mera givande

avsättning ljusnade, torde även de kvaliteter, som äro för industrien

eftersträvade, genom en bättre och mera målmedveten skötsel av de ännu befintliga

bokskogsarealerna kunna frambringas.

Tillätes den utveckling, som nu försiggår, alltjämt fortfara, kommer boken

att såsom beståndsbildande träd helt försvinna. Detta omförande av de sydsvenska

bokskogarna till granskogar kommer tyvärr att omskapa och ge landskapet

en helt annat karaktär. I sin ursprungliga form äger naturen mera än

rent ekonomiska värden, som, om de en gång spolieras, aldrig mera kunna

återvinnas.

Huvuddelen av bokvirket går i form av halvfabrikat — ämnen — till olika

avnämare inom andra delar av Sverige. Endast lästfabrikerna torde uteslutande

framställa helfabrikat. Vissa industrier tillverka endast plank och

ämnen för vidare förädling under det att en tredje grupp dels framställa

helfabrikat såsom kärror, mangelrullar, möbler, parkett m. m., dels halvfabrikat.

Helfabrikaten konsumeras över hela Sverige. Härav följer att lövskogsindustrierna

inom bokskogsområdet icke äro av lokal karaktär utan har

betydelse för hela landet.

I fråga om halvfabrikaten lia boksågarna undan för undan förlorat sina

leveranser i konkurrensen med utländska, enkannerligen danska tillverkare.

Detta icke på grund av att de svenska tillverkningarna ha varit sämre, utan

därför att de svenska industrierna icke kunna pressa ned sina priser ytterligare.

En tull å bokvirke är sålunda av stort intresse för den förädlingsindustri,

som inriktat sig på svensk råvara. En fortsatt ogynnsam utveckling betyder

nedläggande av sågar med ty åtföljande arbetslöshet.

De sjunkande priserna å bokstock och den minskade efterfrågan å svenskt

bokvirke drabbar emellertid ytterst skogsägarna. Man må under sådana

förhållanden icke förundra sig över att en stor del av deni ersätta bokskogen

med gran, en utveckling, som ovan berörts.

Bortsett från förväntad framtida större efterfrågan å bokvirke torde det

vara av betydelse för ett land att vara självförsörjande i så stor utsträckning

som möjligt, men denna möjlighet minskas under nuvarande förhållanden

i raskt tempo.»

Skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd har avstyrkt motionärernas

förslag och såsom skäl härför anfört följande:

»Otvivelaktigt har bokens betydelse i det sydsvenska skogsbruket efter

hand avtagit. Särskilt vid tiden omkring senaste sekelskifte och närmast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

9

därefter ansågs lönsamheten hos bokskogsdriften som efter förhållandena

ofördelaktig. Vid uppdragande av ny skog efter avverkade bokbestånd eller

å andra kalmarker i de landsdelar, varom här är fråga, gavs granen därför

i allmänhet företräde. Orsaken härtill torde i första hand vara att söka i

granskogens lägre kulturkostnader och hastigare utveckling samt granvirkets

bättre avsättningsmöjligheter. Granskogsskötseln ansågs sålunda som

en i ekonomiskt hänseende förmånligare produktionsform än bokskogsskötseln.

Som följd härav har bokskogarnas omfattning i avsevärd grad gått

(inbaka.

Det kan icke förnekas, att ovan skisserade utveckling i viss mån betingats

av en slentrianmässig och på otillfredsställande kännedom om bokskogsskötseln

grundad uppfattning. Numera lärer ökad insikt lia vunnits om att

bokskogsdriften på de bättre sydsvenska markerna äger sina givna fördelar.

Det kan icke längre anses välbetänkt, att i Skåne, Halland och Blekinge upphöra

med bokskogsskötseln på marker, verkligen lämpade för detta trädslag,

som vid riktig behandling i så fall är mäktig en avsevärd och värdefull

tillväxt. En tilltagande användning av bokvirke inom industrier och andra

verksamhetsgrenar stöder detta omdöme. På medelmåttiga och sämre marker

hör däremot bokskogsbruket ej hemma. En rätt snäv begränsning av

området för ett lönande bokskogsbruk torde därigenom uppkomma, varför

någon ökning av bokskogsarealen i sin helhet väl knappast är att förvänta,

även om ifrågavarande marker utan undantag bleve på bästa sätt använda

för virkesproduktion.

Åtskilligt har på olika håll uträttats under senare år för att, där så lämpligen

bör ske, stärka bokens ställning inom sydsvenskt skogsbruk. Vad

skogsvårdsstyrelserna i vidkommande län beträffar, anser sig centralrådet

böra anföra, att dessa nedlagt ett intresserat och omfattande arbete härpå.

Detta har, inom den ram som uppdragits för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet

över huvud, tagit sig skiftande former, såsom anskaffning och fördelning

av skogsodlingsmaterial, tillhandahållande av sakkunnigt biträde för

kidtur- och beståndsvårdsåtgärder samt anläggande av ändamålsenliga beten,

rådgivning och upplysning beträffande skogsvård, betesfred o. dyl. samt

allmän propaganda för saken. De härav vunna resultaten torde få betecknas

som tillfredsställande.

Även om sålunda en hel del redan åtgjorts för att stödja och främja ett

rationellt bokskogsbruk, kan det måhända efter närmare utredning visa sig

önskvärt, att ytterligare åtgärder i samma syfte bliva vidtagna. Centralrådet

hyser dock tvekan beträffande huruvida lämpligaste utvägen att ernå detta

är den av motionärerna föreslagna tullen å importerat bokvirke. Ett ökat

intresse för uppdragande av bokskog lärer sannolikt vara mera beroende av

framsteg i skogsvårdshänseendc än av ett försvårande av den bokvirkesimport,

som nu äger rum. Bokskogsbrukets ekonomiska utfall är nämligen i

högre grad än granskogsbruket avhängigt av en intensifierad skogsskötsel.

Härutinnan finnes alltjämt en mycket bred marginal för fortsatta förbättringar,

som böra kunna höja räntabiliteten hos de sydsvenska bokskogarna

och därigenom också göra dessa ekonomiskt mera löftesrika för framtiden.

Då det importerade bokvirket i stor omfattning utgöres av sådana kvalitetssortiment,

som endast i mindre grad kunnat framställas i Sverige, samt då

vårt behov av bokgagnvirke sannolikt torde överstiga vad nu kan uthålligt

avverkas i landet, förefaller importtullen knappast vara en till alla delar ändamålsenlig

åtgärd. Örn de dagsaktuella förhållandena siirskilt beaktas,

torde jämväl, med hänsyn till råvaruförsörjningen i rådande krisläge och

därmed förbundna problem, mycket tala för att åtgärder, vilka lägga hinder

i vägen för bokvirkesimporten till landet, icke för närvarande böra vidtagas.»

ftihnnq tilt riksdagens protokoll 1940. 7 sami. \> 9-12. ''i

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Utalrottet.

Domänstyrelsen, som även avstyrkt motionärernas förslag, har meddelat,

att styrelsen sedan ett flertal år vidtagit åtgärder för bevarande av bok å de

lokaler å kronans mark, där goda förutsättningar för produktion av detta

trädslag funnes. Styrelsen bär vidare anfört följande:

»För belysande av Sveriges handelsutbyte med Danmark må anföras, att

värdet av till Danmark under år 1937 utförda trävaror, oarbetade och arbetade

enligt tulltaxans beteckning nr 712—797, enligt kommerskollegii meddelanden

uppgick till 22,889,499 kronor under det att importen under samma

år stannade vid 1,051,662 kronor eller ej fullt 5 procent av exportvärdet.

Under nuvarande läge med försvårad handelsomsättning synes det styrelsen

vara av största betydelse att nya hinder ej resas mot handelsutbytet

inom Norden.

För arbetsförsörjningen inom landets skogsbruk och sågverksindustri torde

därjämte vara av vikt att ytterligare svårigheter ej uppkomma för vår nuvarande

export av trävaror. Av nämnda anledningar anser styrelsen att den

ifrågasatta åtgärden, som är ägnad att försvåra Danmarks möjligheter att

till Sverige utföra sina produkter, ej heller bör vidtagas.»

Det torde icke råda delade meningar om önskvärdheten av att de inhemska

bokskogsbestånden så långt möjligt upprätthållas och vidare utvecklas.

Emellertid synes detta syfte säkrare kunna uppnås genom fortsatta

förbättringar i skogsskötseln än genom införandet av tullar å bokvirke.

På sätt framgår av förenämnda yttrande av skogsvårdsstyrelsemas förbunds

centralråd, utgöres det importerade bokvirket i stor omfattning av sådana

kvalitetssortiment, som endast i mindre grad kunnat framställas i Sverige.

En tullbeläggning av bokvirke skulle därför i många fall icke tillföra skogsägarna

några fördelar utan endast innebära en belastning av de svenska avnämarna

av dylikt virke. Därest tullar införas å bokvirke, måste man också

räkna med att från den inhemska träförädlingsindustriens sida komma att

framställas krav på en mot dessa tullar svarande förhöjning av tullarna på

av bokträ förfärdigade artiklar, såsom drittlar och fat, lästämnen och läster

med mera. På grund av nu angivna förhållanden och då införandet av tull

å bokvirke även ur handelspolitisk synpunkt är ägnat att väcka betänkligheter,

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det av motionärerna

framlagda förslaget.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 44 av herrar Mannerskantz

och Bondeson och II: 79 av herrar Liedberg och Hagberg i

Malmö, örn tull å rundvirke och sågvaror av bok, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: Se under betänkandet nr 9.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.