Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å rundvirke och sågvaror av bok.
1940-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1940:11, Betänkande, i anledning av väckta motioner om tull å rundvirke och sågvaror av bok.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
7
Nr 11.
Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1940 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om tull å rundvirke och sågvaror av bok.
(lia avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 44 i första
kammaren av herrar Mannerskantz och Bondeson och nr 79 i andra kammaren
av herrar Liedberg och Hagberg i Malmö, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta att åsätta tull å rundvirke och sågvaror av bok, att utgå
med
kr. 10 pr fm3 rundvirke
» 20 » » plank och bräder
» 30 » » ämnen (halvfabrikat).»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför ej
lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen nr 44 i första kammaren.
Vid behandlingen av motionerna har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Till stöd för det föreliggande förslaget hava motionärerna bland annat
framhållit, att under en följd av år svårigheterna att till tillfredsställande
priser avsätta produkter av bok ökats. Orsaken härtill vore, att en stor och
i hög grad pristryckande import ägde rum, huvudsakligen från Danmark.
Därvid droge man fördel icke endast av de i Danmark i jämförelse med Sverige
ännu gynnsammare odlingsbetingelserna för ifrågavarande trädslag utan
också och framför allt av den för Danmark i detta fall gynnsamma valutarelationen
länderna emellan.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av domänstyrelsen avgivet utlåtande, varvid fogats yttranden
av Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och skogsvårdsstyrelsernas
förbunds centralråd.
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund bar tillstyrkt motionärernas
förslag och såsom skäl härför anfört bland annat följande:
»De skogliga räntabilitetskalkylerna äro säkerligen icke ulan skuld till att
bokskogsmarkerna numera ytterst sällan föryngras nied bok. I stället inplanteras
den allt undanträngande granen, en åtgärd, som motiveras med den,
i förhållande till bokens längre omloppstid gynnsammare lönsamheten i gran
-
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
produktion å de goda bokskogsmarkerna. Man kan fråga om dessa kalkyler
till granens förmån äro hållbara för framtiden; svaret måste bliva tvekande.
Produktionen av gran inom de naturliga bokskogsområdena kommer sannolikt
att inom icke alltför avlägsen framtid tillfredsställa barrvirkesbehovet
inom dessa trakter och när den tidpunkten är nådd, kommer säkerligen icke
granpriserna att hålla sig å nuvarande, i förhållande till bokpriserna, relativt
höga nivå.
Som ett försvar för import av bokvirke framhålles ofta, att detta virke är
av bättre kvalitet än vad som i genomsnitt produceras och salubjudes här i
landet. Om så är förhållandet, torde orsaken till detta vara att finna däri,
att sådana förutsättningar för bokskogshanteringens lönsamhet icke förefinnes,
som uppammar och vidmakthåller intresset hos skogsägarna för detta
avsnitt av vårt skogsbruk. Om sådana förhållanden kunde skapas för den
nu avdöende bokskogshanteringen, att utsikterna för en säker och mera givande
avsättning ljusnade, torde även de kvaliteter, som äro för industrien
eftersträvade, genom en bättre och mera målmedveten skötsel av de ännu befintliga
bokskogsarealerna kunna frambringas.
Tillätes den utveckling, som nu försiggår, alltjämt fortfara, kommer boken
att såsom beståndsbildande träd helt försvinna. Detta omförande av de sydsvenska
bokskogarna till granskogar kommer tyvärr att omskapa och ge landskapet
en helt annat karaktär. I sin ursprungliga form äger naturen mera än
rent ekonomiska värden, som, om de en gång spolieras, aldrig mera kunna
återvinnas.
Huvuddelen av bokvirket går i form av halvfabrikat — ämnen — till olika
avnämare inom andra delar av Sverige. Endast lästfabrikerna torde uteslutande
framställa helfabrikat. Vissa industrier tillverka endast plank och
ämnen för vidare förädling under det att en tredje grupp dels framställa
helfabrikat såsom kärror, mangelrullar, möbler, parkett m. m., dels halvfabrikat.
Helfabrikaten konsumeras över hela Sverige. Härav följer att lövskogsindustrierna
inom bokskogsområdet icke äro av lokal karaktär utan har
betydelse för hela landet.
I fråga om halvfabrikaten lia boksågarna undan för undan förlorat sina
leveranser i konkurrensen med utländska, enkannerligen danska tillverkare.
Detta icke på grund av att de svenska tillverkningarna ha varit sämre, utan
därför att de svenska industrierna icke kunna pressa ned sina priser ytterligare.
En tull å bokvirke är sålunda av stort intresse för den förädlingsindustri,
som inriktat sig på svensk råvara. En fortsatt ogynnsam utveckling betyder
nedläggande av sågar med ty åtföljande arbetslöshet.
De sjunkande priserna å bokstock och den minskade efterfrågan å svenskt
bokvirke drabbar emellertid ytterst skogsägarna. Man må under sådana
förhållanden icke förundra sig över att en stor del av deni ersätta bokskogen
med gran, en utveckling, som ovan berörts.
Bortsett från förväntad framtida större efterfrågan å bokvirke torde det
vara av betydelse för ett land att vara självförsörjande i så stor utsträckning
som möjligt, men denna möjlighet minskas under nuvarande förhållanden
i raskt tempo.»
Skogsvårdsstyrelsernas förbunds centralråd har avstyrkt motionärernas
förslag och såsom skäl härför anfört följande:
»Otvivelaktigt har bokens betydelse i det sydsvenska skogsbruket efter
hand avtagit. Särskilt vid tiden omkring senaste sekelskifte och närmast
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
9
därefter ansågs lönsamheten hos bokskogsdriften som efter förhållandena
ofördelaktig. Vid uppdragande av ny skog efter avverkade bokbestånd eller
å andra kalmarker i de landsdelar, varom här är fråga, gavs granen därför
i allmänhet företräde. Orsaken härtill torde i första hand vara att söka i
granskogens lägre kulturkostnader och hastigare utveckling samt granvirkets
bättre avsättningsmöjligheter. Granskogsskötseln ansågs sålunda som
en i ekonomiskt hänseende förmånligare produktionsform än bokskogsskötseln.
Som följd härav har bokskogarnas omfattning i avsevärd grad gått
(inbaka.
Det kan icke förnekas, att ovan skisserade utveckling i viss mån betingats
av en slentrianmässig och på otillfredsställande kännedom om bokskogsskötseln
grundad uppfattning. Numera lärer ökad insikt lia vunnits om att
bokskogsdriften på de bättre sydsvenska markerna äger sina givna fördelar.
Det kan icke längre anses välbetänkt, att i Skåne, Halland och Blekinge upphöra
med bokskogsskötseln på marker, verkligen lämpade för detta trädslag,
som vid riktig behandling i så fall är mäktig en avsevärd och värdefull
tillväxt. En tilltagande användning av bokvirke inom industrier och andra
verksamhetsgrenar stöder detta omdöme. På medelmåttiga och sämre marker
hör däremot bokskogsbruket ej hemma. En rätt snäv begränsning av
området för ett lönande bokskogsbruk torde därigenom uppkomma, varför
någon ökning av bokskogsarealen i sin helhet väl knappast är att förvänta,
även om ifrågavarande marker utan undantag bleve på bästa sätt använda
för virkesproduktion.
Åtskilligt har på olika håll uträttats under senare år för att, där så lämpligen
bör ske, stärka bokens ställning inom sydsvenskt skogsbruk. Vad
skogsvårdsstyrelserna i vidkommande län beträffar, anser sig centralrådet
böra anföra, att dessa nedlagt ett intresserat och omfattande arbete härpå.
Detta har, inom den ram som uppdragits för skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
över huvud, tagit sig skiftande former, såsom anskaffning och fördelning
av skogsodlingsmaterial, tillhandahållande av sakkunnigt biträde för
kidtur- och beståndsvårdsåtgärder samt anläggande av ändamålsenliga beten,
rådgivning och upplysning beträffande skogsvård, betesfred o. dyl. samt
allmän propaganda för saken. De härav vunna resultaten torde få betecknas
som tillfredsställande.
Även om sålunda en hel del redan åtgjorts för att stödja och främja ett
rationellt bokskogsbruk, kan det måhända efter närmare utredning visa sig
önskvärt, att ytterligare åtgärder i samma syfte bliva vidtagna. Centralrådet
hyser dock tvekan beträffande huruvida lämpligaste utvägen att ernå detta
är den av motionärerna föreslagna tullen å importerat bokvirke. Ett ökat
intresse för uppdragande av bokskog lärer sannolikt vara mera beroende av
framsteg i skogsvårdshänseendc än av ett försvårande av den bokvirkesimport,
som nu äger rum. Bokskogsbrukets ekonomiska utfall är nämligen i
högre grad än granskogsbruket avhängigt av en intensifierad skogsskötsel.
Härutinnan finnes alltjämt en mycket bred marginal för fortsatta förbättringar,
som böra kunna höja räntabiliteten hos de sydsvenska bokskogarna
och därigenom också göra dessa ekonomiskt mera löftesrika för framtiden.
Då det importerade bokvirket i stor omfattning utgöres av sådana kvalitetssortiment,
som endast i mindre grad kunnat framställas i Sverige, samt då
vårt behov av bokgagnvirke sannolikt torde överstiga vad nu kan uthålligt
avverkas i landet, förefaller importtullen knappast vara en till alla delar ändamålsenlig
åtgärd. Örn de dagsaktuella förhållandena siirskilt beaktas,
torde jämväl, med hänsyn till råvaruförsörjningen i rådande krisläge och
därmed förbundna problem, mycket tala för att åtgärder, vilka lägga hinder
i vägen för bokvirkesimporten till landet, icke för närvarande böra vidtagas.»
ftihnnq tilt riksdagens protokoll 1940. 7 sami. \> 9-12. ''i
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.
Utalrottet.
Domänstyrelsen, som även avstyrkt motionärernas förslag, har meddelat,
att styrelsen sedan ett flertal år vidtagit åtgärder för bevarande av bok å de
lokaler å kronans mark, där goda förutsättningar för produktion av detta
trädslag funnes. Styrelsen bär vidare anfört följande:
»För belysande av Sveriges handelsutbyte med Danmark må anföras, att
värdet av till Danmark under år 1937 utförda trävaror, oarbetade och arbetade
enligt tulltaxans beteckning nr 712—797, enligt kommerskollegii meddelanden
uppgick till 22,889,499 kronor under det att importen under samma
år stannade vid 1,051,662 kronor eller ej fullt 5 procent av exportvärdet.
Under nuvarande läge med försvårad handelsomsättning synes det styrelsen
vara av största betydelse att nya hinder ej resas mot handelsutbytet
inom Norden.
För arbetsförsörjningen inom landets skogsbruk och sågverksindustri torde
därjämte vara av vikt att ytterligare svårigheter ej uppkomma för vår nuvarande
export av trävaror. Av nämnda anledningar anser styrelsen att den
ifrågasatta åtgärden, som är ägnad att försvåra Danmarks möjligheter att
till Sverige utföra sina produkter, ej heller bör vidtagas.»
Det torde icke råda delade meningar om önskvärdheten av att de inhemska
bokskogsbestånden så långt möjligt upprätthållas och vidare utvecklas.
Emellertid synes detta syfte säkrare kunna uppnås genom fortsatta
förbättringar i skogsskötseln än genom införandet av tullar å bokvirke.
På sätt framgår av förenämnda yttrande av skogsvårdsstyrelsemas förbunds
centralråd, utgöres det importerade bokvirket i stor omfattning av sådana
kvalitetssortiment, som endast i mindre grad kunnat framställas i Sverige.
En tullbeläggning av bokvirke skulle därför i många fall icke tillföra skogsägarna
några fördelar utan endast innebära en belastning av de svenska avnämarna
av dylikt virke. Därest tullar införas å bokvirke, måste man också
räkna med att från den inhemska träförädlingsindustriens sida komma att
framställas krav på en mot dessa tullar svarande förhöjning av tullarna på
av bokträ förfärdigade artiklar, såsom drittlar och fat, lästämnen och läster
med mera. På grund av nu angivna förhållanden och då införandet av tull
å bokvirke även ur handelspolitisk synpunkt är ägnat att väcka betänkligheter,
anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det av motionärerna
framlagda förslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 44 av herrar Mannerskantz
och Bondeson och II: 79 av herrar Liedberg och Hagberg i
Malmö, örn tull å rundvirke och sågvaror av bok, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande: Se under betänkandet nr 9.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.