Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941.

1940-04-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:13, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående ersättning av statsmedel för

taxering sarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober

1940—30 september 1941.

I en den 8 mars 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 134, har Kungl. Maj.t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1940—30 september

1941 medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen

eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt

uppskattningsvärde å fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som

biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må utbetalas

till staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som

av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.

Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten

av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar

den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för

prövningsnämndernas utgifter, till sakkunniga m. fl. [1 mom. 5), jämfört

med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän (i

Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid, eller

annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning att

Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna [1

mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med

uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna

[1 mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i Stockholm

[1 mom. 2)].

Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa

fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av

Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd

1 Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren

vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören

vid ämbetet.

Iiihiinr) tilt riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 13—14.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning

av statsmedel.

I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departementschefen

lämnat en redogörelse för de grunder, efter vilka ersättning av statsmedel

för taxeringsarbete i Stockholms stad tidigare utgått till staden, och tillåter

sig utskottet i detta avseende hänvisa till statsrådsprotokollet.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande:

»I anslutning till den år 1936 genomförda omorganisationen av överståthållarämbetets

avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden

reglerades frågan om statens bidrag till täckande av Stockholms stads

kostnader för taxeringen provisoriskt för en tid av tre år. Då vid fjolårets

lagtima riksdag detta provisorium enligt i stort sett oförändrade grunder förlängdes

på ytterligare ett år, var anledningen härtill närmast frågans samband

med den väntade uppbördsreformen, vars utformning, såvitt rörde Stockholm,

ansågs böra avvaktas, innan ersättningsspörsmålet slutligen avgjordes.

Arbetet på uppbördsreformen har på grund av omständigheterna icke kunnat

fullföljas på sätt varit avsett. Förhållandena ha icke heller givit tillfälle att

upptaga underhandlingar med staden rörande nu förevarande spörsmål. Jag

nödgas därför förorda en fortsatt provisorisk reglering, avseende ett år, av

bidraget till staden. Samma beräkningsgrunder som förut torde böra tilllämpas,

och i fråga örn ersättningens storlek har jag intet att erinra mot överståthållarämbetets

förslag.

Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit

att låta för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941 till Stockholms stad

utbetala ett belopp av 220,000 kronor under villkor, att staden för samma

tid bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka

enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i

vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel,

med följande undantag: arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna;

arvoden till kronoombud i taxeringsnämnderna, i den mån antalet

överstiger 39; ersättning till av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga

för fastighetsvärdering; kostnader för resor i samband med fastighetstaxering;

arvoden till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens

ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom.

taxeringsförordningen, som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å

överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden.

I mitt anförande till statsrådsprotokollet i samband med avgivande av proposition

i ärendet år 1939 hade jag anledning att något beröra principerna

för en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden. Drätselnämnden

har vidhållit sin ståndpunkt i frågan, nämligen att staten skulle svara för

samtliga kostnader för taxeringsavdelningen inom Överståthållarämbetet för

skatteärenden, och därvid jämväl uttalat, att staden icke hade annat intresse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

3

av taxeringsarbetet än av varje annan statlig lokalförvaltning i Stockholm

samt att taxeringen till kommunalskatt allenast vore en följd av taxeringen

till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett närmare bemötande av dessa

uttalanden torde ej erfordras. Det må här erinras om att redan år 1922, då

— efter hemställan av Stockholms stadskollegium — genom ändring i den

då gällande taxeringsförordningen möjlighet bereddes att lämna statsbidrag

åt kommun, som vidtagit särskilda, ändamålsenliga anstalter för taxeringsarbetet,

av föredragande departementschefen uttryckligen betonades, att om

en kommun vidtoge anordningar för en särskilt effektiv taxering, detta torde

ske främst i kommunens eget intresse, i det taxeringen hade lika stort intresse

för kommunal- som för statsbeskattningen (se prop. 167/1922). Enligt

vad som framgår av en av Överståthållarämbetet överlämnad promemoria

synas kostnaderna för taxeringen i Stockholm av ålder ha bestritts av

släden, som dock i viss omfattning erhållit bidrag därtill från staten.

Då staden år 1936 slutgiltigt godkände omorganisationsförslaget, skedde det

också på basis av en utfästelse från statsmakternas sida som icke sträckte

sig längre än till att ett skäligt bidrag borde utgå till staden även i fortsättningen.

»

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 134.

Stockholm den 5 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Wahlmark, Bengtsson*,

Sjödahl, Elon Andersson*, Ekman, Velander, Gustaf Björkman och Egnell; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björkland, Olsson i

Gävle, Ericson i Boxholm*, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg i Malmö

och Jonsson i Skedsbygd.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 194 a1 i texten