Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941.
1940-04-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1940:13, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxering sarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 3 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning av statsmedel för
taxering sarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober
1940—30 september 1941.
I en den 8 mars 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 134, har Kungl. Maj.t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Majit att för tiden 1 oktober 1940—30 september
1941 medgiva, att i stället för ersättning, som jämlikt 145 § taxeringsförordningen
eller 13 § förordningen om åsättande i vissa fall av särskilt
uppskattningsvärde å fastighet skall utgå av statsmedel till personer, som
biträtt med taxeringsarbete i Stockholms stad, visst bestämt belopp må utbetalas
till staden under huvudsakligen de villkor och förutsättningar, som
av föredragande departementschefen i statsrådsprotokollet angivits.
Enligt bestämmelserna i 145 § taxeringsförordningen bestrides huvudparten
av kostnaderna för taxeringsarbetet av statsmedel. Vad beträffar
den årliga taxeringen utgår sålunda ersättning av sådana medel bl. a. till
ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna [1 mom. 1)], för
prövningsnämndernas utgifter, till sakkunniga m. fl. [1 mom. 5), jämfört
med 5 och 6 morn.]. Har kommun åtagit sig kostnader för särskilda anstalter
för taxeringsarbetet genom tillhandahållande av kommunens tjänstemän (i
Stockholm tjänstemän hos Överståthållarämbetet) till biträden därvid, eller
annorledes, lämnar staten bidrag till kostnaderna under förutsättning att
Kungl. Majit finner dessa anstalter äga särskilt värde för det allmänna [1
mom. 3)]. Av statsmedel bestrides vidare gottgörelse för det arbete med
uppläggande av taxeringslängder m. m., som åligger vissa tjänstemän i städerna
[1 mom. 4)], samt ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden1 för hans befattning med taxeringen i Stockholm
[1 mom. 2)].
Enligt 13 § förordningen den 14 juni 1933 (nr 357) om åsättande i vissa
fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet må bl. a. ordförande och av
Överståthållarämbetet eller länsstyrelse förordnad ledamot i taxeringsnämnd
1 Enligt förordning den 12 juni 1936 (nr 272) skall vad som finnes stadgat om kamreraren
vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden i stället äga tillämpning å skattedirektören
vid ämbetet.
Iiihiinr) tilt riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 13—14.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
för göromål enligt förordningen, där så finnes skäligt, åtnjuta särskild ersättning
av statsmedel.
I det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet har departementschefen
lämnat en redogörelse för de grunder, efter vilka ersättning av statsmedel
för taxeringsarbete i Stockholms stad tidigare utgått till staden, och tillåter
sig utskottet i detta avseende hänvisa till statsrådsprotokollet.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande:
»I anslutning till den år 1936 genomförda omorganisationen av överståthållarämbetets
avdelning för uppbördsärenden till en avdelning för skatteärenden
reglerades frågan om statens bidrag till täckande av Stockholms stads
kostnader för taxeringen provisoriskt för en tid av tre år. Då vid fjolårets
lagtima riksdag detta provisorium enligt i stort sett oförändrade grunder förlängdes
på ytterligare ett år, var anledningen härtill närmast frågans samband
med den väntade uppbördsreformen, vars utformning, såvitt rörde Stockholm,
ansågs böra avvaktas, innan ersättningsspörsmålet slutligen avgjordes.
Arbetet på uppbördsreformen har på grund av omständigheterna icke kunnat
fullföljas på sätt varit avsett. Förhållandena ha icke heller givit tillfälle att
upptaga underhandlingar med staden rörande nu förevarande spörsmål. Jag
nödgas därför förorda en fortsatt provisorisk reglering, avseende ett år, av
bidraget till staden. Samma beräkningsgrunder som förut torde böra tilllämpas,
och i fråga örn ersättningens storlek har jag intet att erinra mot överståthållarämbetets
förslag.
Bemyndigande torde alltså böra av riksdagen utverkas för Kungl. Majit
att låta för tiden 1 oktober 1940—30 september 1941 till Stockholms stad
utbetala ett belopp av 220,000 kronor under villkor, att staden för samma
tid bestrider alla med taxeringsarbetet i Stockholm förenade kostnader, vilka
enligt 145 § taxeringsförordningen eller 13 § förordningen om åsättande i
vissa fall av särskilt uppskattningsvärde å fastighet skola bestridas av statsmedel,
med följande undantag: arvoden till ordförandena i taxeringsnämnderna;
arvoden till kronoombud i taxeringsnämnderna, i den mån antalet
överstiger 39; ersättning till av Överståthållarämbetet tillkallade sakkunniga
för fastighetsvärdering; kostnader för resor i samband med fastighetstaxering;
arvoden till den ordinarie prövningsnämndens och den särskilda prövningsnämndens
ledamöter ävensom andra arvoden enligt 145 § 8 mom.
taxeringsförordningen, som utgå till personer, vilka icke äro tjänstemän å
överståthållarämbetets avdelning för skatteärenden.
I mitt anförande till statsrådsprotokollet i samband med avgivande av proposition
i ärendet år 1939 hade jag anledning att något beröra principerna
för en uppgörelse på längre sikt mellan staten och staden. Drätselnämnden
har vidhållit sin ståndpunkt i frågan, nämligen att staten skulle svara för
samtliga kostnader för taxeringsavdelningen inom Överståthållarämbetet för
skatteärenden, och därvid jämväl uttalat, att staden icke hade annat intresse
Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.
3
av taxeringsarbetet än av varje annan statlig lokalförvaltning i Stockholm
samt att taxeringen till kommunalskatt allenast vore en följd av taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Ett närmare bemötande av dessa
uttalanden torde ej erfordras. Det må här erinras om att redan år 1922, då
— efter hemställan av Stockholms stadskollegium — genom ändring i den
då gällande taxeringsförordningen möjlighet bereddes att lämna statsbidrag
åt kommun, som vidtagit särskilda, ändamålsenliga anstalter för taxeringsarbetet,
av föredragande departementschefen uttryckligen betonades, att om
en kommun vidtoge anordningar för en särskilt effektiv taxering, detta torde
ske främst i kommunens eget intresse, i det taxeringen hade lika stort intresse
för kommunal- som för statsbeskattningen (se prop. 167/1922). Enligt
vad som framgår av en av Överståthållarämbetet överlämnad promemoria
synas kostnaderna för taxeringen i Stockholm av ålder ha bestritts av
släden, som dock i viss omfattning erhållit bidrag därtill från staten.
Då staden år 1936 slutgiltigt godkände omorganisationsförslaget, skedde det
också på basis av en utfästelse från statsmakternas sida som icke sträckte
sig längre än till att ett skäligt bidrag borde utgå till staden även i fortsättningen.
»
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,
får hemställa,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 134.
Stockholm den 5 april 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Wahlmark, Bengtsson*,
Sjödahl, Elon Andersson*, Ekman, Velander, Gustaf Björkman och Egnell; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björkland, Olsson i
Gävle, Ericson i Boxholm*, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg i Malmö
och Jonsson i Skedsbygd.
* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:139 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning av statsmedel för taxeringsarbete i Stockholms stad för tiden 1 oktober 194 a1 i texten