Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 56 § i lagen örn vågdistrikt.

1940-04-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:16, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändring av 56 § i lagen örn vågdistrikt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

1

N r 1<*>.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1940 kl. 3 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om ändring av 56 § i lagen örn vågdistrikt.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

nr 23, har herr von Seth hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av § 56 i 1934 års lag om vägdistrikt att för varje skattekrona och

skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag

för fastighetsskatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets

jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en vägskattekrona

respektive ett vägskatteöre samt såvitt angår jordbruksfastighets

skogsvärde en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre. Vad som

icke uppgår till helt vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda

en vägskattekrona».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till motionen.

Enligt 56 § lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt skall för varje skattekrona

och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom

underlag för fastighetsskatt, påföras honom såvitt angår jordbruksfastighets

jordbruksvärde samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet en och

en halv vägskattekrona respektive ett och ett halvt vägskatteöre samt såvitt

angår jordbruksfastighets skogsvärde en och tre fjärdedels vägskattekrona

respektive ett och tre fjärdedels vägskatteöre. Vad som icke uppgår till helt

vägskatteöre bortfaller. Etthundra vägskatteören bilda en vägskattekrona.

För varje skattekrona och skatteöre, som enligt kommunalskattelagen påförts

skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt, skall påföras

honom en vägskattekrona respektive ett vägskatteöre; dock skall i fråga om

fysisk person, som för kommunal inkomstskatt i hemortskommunen påförts

mindre än tre skattekronor, sådan påföring därstädes icke äga rum. Beträffande

äkta makar skall, därest de i fråga om taxering till kommunal inkomstskatt

icke äro att anse såsom av varandra oberoende skattskyldiga, befrielse

enligt vad nyss sagts äga rum, allenast om makarna påförts sammanlagt

mindre än tre skattekronor.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 7 sami. Nr 16.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16.

Sedan kommunalskatteberedningen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 oktober

1938 hemställt, att Kungl. Majit måtte föranstalta om utredning rörande

vägväsendets förstatligande, samt därvid framhållit, att enligt beredningens

mening mycket allvarliga erinringar ur skatteutjämningssynpunkt kunde

riktas mot den nuvarande ordningen, har chefen för kommunikationsdepartementet,

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 25 november 1938,

tillkallat särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om ett J^rstatligande

av den allmänna väghållningen på landet samt att avgiva de

förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet sistnämnda dag anförde chefen för

kommunikationsdepartementet bland annat, att genom vägväsendets fullständiga

förstatligande löstes frågan örn vägskattebördans utjämning. Spörsmålet,

om någon speciell vägskatt vidare skulle uttagas, sedan staten helt

övertagit den allmänna väghållningen, borde däremot icke ingå i de sakkunnigas

utredning. Under utredningens gång borde, framhöll departementschefen,

samråd äga rum med kommunalskatteberedningen, som i sin förenämnda

skrivelse hemställt, att utredningen borde så bedrivas, att frågan örn vägväsendets

förstatligande kunde föreläggas riksdagen samtidigt med förslag

till ny ordning för den kommunala beskattningen.

I en vid 1939 års lagtima riksdag väckt motion, 11:74, framställdes samma

yrkande som i den nu föreliggande motionen. Bevillningsutskottet erinrade

i sitt i anledning av förstnämnda motion avgivna betänkande (nr 11),

att frågan örn ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet

vöre föremål för närmare utredning av särskilda sakkunniga. Vid utredningens

igångsättande syntes hava förutsatts, att densamma skulle bedrivas

så snabbt, att förslag i ämnet kunde föreläggas riksdagen samtidigt med förslag

till ändrade bestämmelser rörande den kommunala beskattningen. Då

det torde kunna förväntas, att spörsmålet, huruvida vägskatten alltjämt

skulle bibehållas eller icke, komme att bliva föremål för närmare övervägande

i samband med utredningarna på vägväsendets och kommunalbeskattningens

område, och då det syntes sannolikt, att nämnda förslag kunde

föreläggas riksdagen inom den närmaste framtiden, ansåge sig utskottet icke

kunna tillstyrka bifall till det då framlagda förslaget om ändring i gällande

bestämmelser rörande grunderna för vägskattens beräkning för fastighet.

På grund av det anförda hemställde utskottet, att motionen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd, och denna hemställan bifölls av riksdagen.

Utskottet, Av årets riksdagsberättelse framgår, att under första halvåret 1940 betänkande

beräknas komma att avlämnas av 1938 års sakkunniga beträffande

vägväsendets förstatligande. Enligt vad utskottet inhämtat torde nämnda

sakkunnigas förslag komma att omfatta icke blott vägväsendets organisation

utan även frågan, huruvida vägskatten bör bibehållas eller ej.

Vid angivna förhållande anser utskottet det icke vara lämpligt att redan

nu taga ställning till förslaget om ändring av vägskatten. På grund härav

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 16. 3

och då utskottet ej heller finner skäl tala för en provisorisk lösning av

fragan, anser sig utskottet icke kunna förorda bifall till motionärens förslag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 11:23 av herr von Seth, örn ändring av 56

§ i lagen om vägdistrikt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 5 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Victor Larsson, Wahlmark,

Sjödahl, Ekman, Velander, Gustaf Björkman, Egnell och Boos; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björkland, Olsson i

Gävle, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Persson i Undersvik, Hagberg i Malmö

och Jonsson i Skedsbygd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.