Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938

1940-04-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:20, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 2 § förordningen den 11 juni 1938 (nr

370) om särskild skatt å förmögenhet.

I en den 30 mars 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 186, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen biIagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 17

juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild

skatt å förmögenhet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

2 §.

Särskild skatt -— --beskattningsbara förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utgör — •—- — 1 § förmäles.

Därest för annan skattskyldig än familjestiftelse eller utländskt bolag berörda

skattepliktiga förmögenhet överstiger tjugufem gånger det för den

skattskyldige för ifrågavarande beskattningsår enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda taxerade beloppet, utgör den

beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande tjugufem gånger

det taxerade beloppet. Fastställes ej för den skattskyldige något taxerat belopp,

utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande

tjugufem procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beskattningsbar förmögenhet utföres —---kronor, bortfaller.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Bihang till riksdagens protokoll 19-10. 7 sami. Nr 20-

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

Beträffande motiveringen för förslaget, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet i ärendet.

1 fråga örn den särskilda skatten å förmögenhet har det alltsedan denna

skatteform år 1934 första gången infördes i Sverige ansetts nödvändigt att

vid bestämmandet av den beskattningsbara förmögenheten tillämpa en särskild

s. k. reduktionsregel för att åstadkomma nedsättning av förmögenhetsskatten

i de fall, då förmögenheten lämnat otillfredsställande avkastning

eller ej någon avkastning alls och annan inkomst icke funnits. Den nu

gällande reduktionsregeln, som återfinnes i 2 § av 1938 års förordning örn

särskild skatt å förmögenhet, innebär, att därest för annan skattskyldig än

familjestiftelse eller utländskt bolag den skattepliktiga förmögenheten överstiger

25 gånger det för den skattskyldige för beskattningsåret enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt fastställda taxerade beloppet,

den beskattningsbara förmögenheten utgör ett belopp motsvarande

25 gånger det taxerade beloppet, dock minst 40 procent av den skattepliktiga

förmögenheten. Fastställes ej för den skattskyldige något sådant taxerat

belopp, utgör den beskattningsbara förmögenheten ett belopp motsvarande

40 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande ha inom finansdepartementet

tillkallats särskilda sakkunniga för att biträda med utredning av frågan om

avvägningen av den direkta statsbeskattningen för budgetåret 1940/41. Enligt

meddelade direktiv ha de sakkunniga bland annat upptagit till behandling

frågan om reduktionsregler vid förmögenhetsbeskattningen. De sakkunniga,

som ansett en lättnad vid förmögenhetsbeskattningen böra medgivas i

de mest ömmande fallen, nämligen då inkomsten är mycket ringa eller sådan

helt saknas, ha föreslagit en sänkning av minimigränsen från 40 till 25

procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Beträffande de sakkunnigas motivering för detta förslag får utskottet hänvisa

till statsrådsprotokollet.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört, att han för egen del icke hade något att erinra mot de sakkunnigas

förslag till uppmjukning av reduktionsregeln. Att ytterligare utvidga

rätten till reduktion ansåge departementschefen i likhet med de sakkunniga

icke i nuvarande läge tillrådligt. Beträffande utformningen av

författningstexten har departementschefen framhållit, att då det till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet alltid innefattade Vioo av

den skattepliktiga förmögenheten, bleve enligt huvudregeln — att den beskattningsbara

förmögenheten skulle utgöra 25 gånger det taxerade beloppet

— den beskattningsbara förmögenheten alltid minst 25 procent av den

skattepliktiga förmögenheten. I motsats till vad nu gäller behövde minimiregeln

uttryckligen angivas i författningsrummet endast för det fall att något

taxerat belopp ej fastställts för den skattskyldige.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 20.

3

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot föreliggande förslag,

får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 186, antaga det vid propositionen fogade

förslag till förordning angående ändrad lydelse av 2 §

förordningen den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å

förmögenhet.

Stockholm den 19 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Viktor Larsson, Wahlmark, Sköldén, Sjödahl, Elon

Andersson, Ekman, Velander, Gustaf Björkman, Franzon och Nordenson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle,

.Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hammarlund,

Eklund och Lundell.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:191 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied hemställan om riksdagens samtycke till utfärdande av förordnande jämlikt 1 § lagen den 30 s. 4 i texten