Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 jämte i ämnet väckta motioner.

1940-05-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:24, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1940 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om värnskatt

för budgetåret 1940/41 jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 30 mars 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 185, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Värnskatt skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1940/41

erläggas till staten av

a) fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering år 1940 till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp fastställes, samt

b) fysisk person, för vilken vid taxering år 1940 till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställes, såframt för honom

beräknas ett taxerat belopp å minst 1,000 kronor och han enligt 1 och

4 §§ lagen om folkpensionering är skyldig erlägga pensionsavgift.

Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt.

2 §•

1 mom. Värnskatten skall utgöra

a) för sådana fysiska personer som avses i 1 § b):

fem kronor;

b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon

och familjestiftelser:

när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beBihang

till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 24. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24

loppet icke överstiger 3,000 kronor: 5 procent av det beskattningsbara beloppet,

dock lägst fem kronor;

när det beskattningsbara beloppet överstiger

3,000

men icke

6,000 kr.

150 kr. för

3,000 kr. och 5.5 % av återstoden;

6,000

» »

9,000

»

315

» »

6,000

» »

6.5 % »

» ;

9,000

» »

12,000

»

510

» »

9,000

» »

8 % »

» ;

12,000

» »

15,000

»

750

» »

12,000

» »

10 % »

^ y

15,000

» »

25,000

»

1,050

» »

15,000

» »

12 % »

» ;

25,000

» »

35,000

»

2,250

» »

25,000

» »

14 % »

»

35,000

» »

50,000

»

3,650

» »

35,000

» »

16 % »

Ä y

50,000

» »

100,000

»

6,050

» »

50,000

» »

18 % »

» ;

100,000

» »

200,000

»

15,050

» »

100,000

» »

20.5 % »

» ;

200,000 kr.

35,550

» »

200,000

» »

23 % »

^ y

c) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försök - ringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska

juridiska personer, som ej beskattas enligt b) här ovan:

tio procent av det beskattningsbara beloppet;

d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)-—c) här ovan:

fem procent av det beskattningsbara beloppet.

2 mom. Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan

av det för dem gemensamt uträknade skattebeloppet skall vad i 19 § förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande

tillämpning. I fall som avses i 1 § b) skall för makar, som under beskattningsåret

levt tillsammans och vilkas beräknade taxerade belopp sammanlagt

utgöra minst 1,000 kronor, värnskatten för båda makarna gemensamt

utgå med fem kronor samt fördelas med hälften å vardera maken. Är i

nämnda fall ena maken icke skyldig erlägga pensionsavgift, skall vid bedömande

av skatteplikten hänsyn icke tagas till hans beräknade taxerade

belopp.

3§.

1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

för år 1940 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning

till behörigt belopp.

2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning

vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,

underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav

föranletts, att värnskatt, som enligt 2 § 1 mom. a) bort påföras den skattskyldige,

icke blivit honom påförd, skall han eftertaxeras till värnskatt enligt

denna förordning att utgå med i nämnda punkt angivet belopp.

4§.

Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattebefrielse meddelats för dödsbo,

skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn värnskatt enligt denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

3

förordning. För dödsbo efter skattskyldig som avses i 1 § b) här ovan skola

nyssnämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning i avseende å befrielse

från värnskatt enligt denna förordning.

5 §•

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna

i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott

belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn

värnskatt enligt denna förordning.

6 §•

1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles

i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall

åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning.

1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

sägs, må Konungen förklara, att värnskatt enligt denna förordning

skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser

eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till

större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse

eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet, än

skatten skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts,

om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.

2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i

dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt

skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt

denna förordning.

7 §•

1 mom. Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning

ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Vill någon, som icke åsatts till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp, klaga över att värnskatt enligt denna förordning

blivit honom påförd, äger han att däröver anföra besvär hos prövningsnämnd.

Besvären skola vara inkomna till vederbörande länsstyrelse

inom sextio dagar efter det värnskatten blivit klaganden avfordrad. Besvär

som nu sagts må handläggas av särskild prövningsnämnd.

3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen

skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl

värnskatt enligt denna förordning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

8 §•

För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av

Konungen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna nr 199 i första kammaren av herr Mannerskantz

m. fl. och nr 255 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., vari

hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att värnskatten enligt Kungl. Maj:ts

proposition nr 185 i förekommande fall reduceras så, att den tillsammans

med övriga på grund av 1940 års taxering debiterade skatter till stat och

kommun icke överstiger den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade inkomst minskad med ortsavdraget»;

2) motionen nr 253 i andra kammaren av herr Brädefors m. fl., vari hemställts,

»att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 185 med

förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 må besluta följande

förändrade lydelse av paragraferna 1 och 2:

T.

Värnskatt skall — — — till staten av fysisk eller juridisk person, för vilken

vid taxering år 1940 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart

belopp av minst 500 kronor fastställes.

Värnskatt erlägges —--förmögenhetsskatt.

2.

1 mom.---utgöra

a) för skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon och

familjestiftelser:

när det till---lägst fem kronor;

när det---överstiger 3,000 men icke---23 °/o av återstoden;

b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,

som icke äro aktiebolag, sparbanker samt utländska juridiska

personer:

femton procent av det beskattningsbara beloppet;

c) för andra — — — beskattningsbara beloppet.

2 mom. Rörande skatteplikt---motsvarande tillämpning.’;

samt att de förändringar i övriga paragrafer, som äro behövliga i anledning

av den sålunda förändrade lydelsen i paragraferna 1 och 2, företagas

av utskottet.»; samt

3) motionen nr 256 i andra kammaren av herr Lundell, vari hemställts,

att riksdagen ville besluta om lämplig nedsättning av den för värnskatten

s. 5 Kontrollera mot PDF

Ilevillningsutskottets betänkande Nr 24.

5

föreslagna skiktskalan, ävensom att beslut om värnskatten ej måtte fattas

annat än i samband med beslut om inkomst- och förmögenhetsskatten.

I motionen 11:256 har framhållits bland annat, att avgörande för huruvida

en beskattning vore rimlig eller ej vore icke örn den toge 60 eller

120 °/o av inkomsten i anspråk. Örn den direkta beskattningen till vissa

delar vore progressiv, måste man se till, att den icke ens i skatteskalornas

högsta skikt toge hela eller så stor del av där inom fallande inkomst i anspråk,

att ifrågavarande skattedragare hellre avstode från att åstadkomma

denna inkomstdel. I sådant fall åstadkommes genom beskattningen i stor

utsträckning en minskning i nationalinkomsten. I anslutning till de i förevarande

proposition intagna skatteskalorna hava i motionen genom några

exempel angivits den samlade skattebördan till stat och kommun i olika

inkomst- och förmögenhetsskikt. Enligt motionärens beräkningar skulle i

vissa fall för fysiska personer med större inkomst och förmögenhet de å

toppskikten av inkomsten och förmögenheten belöpande skatterna kunna

överstiga motsvarande inkomst. Det vore tydligt, att skiktskalor, som medförde

sådana konsekvenser, icke kunde anses vara lämpliga. Med hänsyn

härtill borde enligt motionärens mening en betydlig nedsättning äga rum

beträffande procentsatserna i de medelhöga och högsta skikten av den för

fysiska personer föreslagna skatteskalan.

Beträffande vad i motionerna i övrigt anförts till stöd för de däri framställda

yrkandena får utskottet hänvisa till motionerna.

Efter den omläggning av den direkta statsbeskattningen, som kom till stånd

genom beslut av 1938 års riksdag, består det statliga skattesystemet av två

skatter, nämligen en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med en i

det taxerade beloppet ingående förmögenhetsdel av 7ioo och en vid sidan av

nämnda skatt fristående förmögenhetsskatt. Inkomst- och förmögenhetsskatten

är uppdelad i en efter varje års utdebiteringsbehov rörlig bottenskatt

för alla skattskyldiga och en fast tilläggsskatt, som erlägges av fysiska personer,

oskifta dödsbon och familjestiftelser, i den mån det beskattningsbara

beloppet överstiger 8,000 kronor. Den särskilda förmögenhetsskatten är konstruerad

såöra fast.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1940 uppdrog

departementschefen åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet

biträda med utredning av frågan om avvägningen av den direkta statsbeskattningen

för budgetåret 1940/41.

De sakkunniga, som till en början övervägt formen för den tilläggsbeskattning

för nästkommande budgetår, som nödvändiggöres av det nuvarande

statsfinansiella läget, lia därvid kommit till den uppfattningen, att den ökade

beskattningen bör — liksom fallet varit under innevarande budgetår — laga

formen av en särskild värnskatt. I fråga om den ordinarie statsbeskattningen

lia de sakkunniga förutsatt, att för nästa budgetår den i inkomst- och förmögenhetsskatten

ingående bottenskatten för alla skattskyldiga skall idtagas

nied 120 procent, samt föreslagit, alt hela merbeskattningen därutöver skall

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

föras lill värnskatten. De sakkunniga hava därefter behandlat frågan, i vilken

utsträckning den avsedda merbeskattningen borde uttagas i form av

skärpt förmögenhetsbeskattning. Beträffande denna fråga ha de sakkunniga

anfört följande:

»Att döma av de siffror, som upptagas i inkomstberäkningen för budgetåret

1940/41, synes departementschefen närmast ha utgått ifrån att såväl den

kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten som den särskilda förmögenhetsskatten

skulle komma att uttagas med förhöjda belopp. Då de sakkunniga

såsom resultat av sina överläggningar nu förorda, att värnskatten

även för nästa budgetår helt uttages i anslutning till inkomst- och förmögenhetsskatten,

och att alltså liksom innevarande budgetår den särskilda förmögenhetsskatten

lämnas orubbad, har detta icke sin grund i någon uppfattning

örn att förmögenheten skulle vara mindre lämplig såsom underlag

för en krisartad beskattning. Åtskilliga svårigheter äro emellertid förbundna

med avvägningen av en värnskatt på förmögenhet, örn denna liksom

fallet synes bliva med värnskatten på inkomst skulle behöva uttagas under

flera år. Starka skäl tala däremot för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna

synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få karaktären

av ett engångsoffer. Därmed torde emellertid följa, att ett visst uppskov

med utformningen av en värnskatt på förmögenhet får tagas i övervägande.

Sålunda har anförts att en förmögenhetsskatt av här åsyftade storleksordning

icke bör uttagas samtidigt med en sådan skärpning av krisbeskattningen

i övrigt som nu överväges. Vikten av denna synpunkt bör erkännas

liksom även önskvärdheten av att skatten uttages vid en sådan tidpunkt

och på ett sådant sätt, att olägenheterna för näringslivet och de enskilda

medborgarna icke bliva alltför stora. Ovissheten även örn den närmaste

framtiden synes emellertid vara så stor, och utvecklingen av det allmännas

behov därför så oberäknelig, att bestämda uttalanden örn tidpunkten böra

undvikas. Ett avgörande skäl för uppskov synes emellertid vara, att det rimliga

omfånget av en dylik förmögenhetsskatt icke för närvarande kan bedömas,

eftersom detta omfång måste röna inflytande av krisperiodens längd och

de samlade krisutgifternas storlek. Under sådana förhållanden finnes icke

heller tillräcklig anledning att redan nu gå in på de olika frågor, som vid

utformningen av en engångsskatt på förmögenhet måste upptagas till prövning.

»

Värnskatten bör enligt de sakkunnigas förslag i princip baseras på det vid

taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt framkomna beskattningsbara

beloppet. För de sakkunniga har det emellertid framstått såsom i

viss mån oegentligt, att många medborgare, som på grund av de skattefria

avdragen icke betala någon statsskatt, ej alls fått genom direkt beskattning

deltaga i de genom krisen uppkomna bördorna. De sakkunniga hava fördenskull

ifrågasatt, att även de fysiska personer, som vid taxeringen till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt ej uppnå beskattningsbart belopp men dock

hava ett taxerat belopp av minst 600 kronor, skola erlägga värnskatt. Med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

7

hänsyn till att författning i ämnet icke torde kunna utfärdas förrän i bästa

fall kort tid före avslutandet av taxeringsnämndernas arbete, har det emellertid

ej ansetts vara möjligt att stadga skyldighet att erlägga värnskatt för

andra än sådana som enligt 86 § taxeringsförordningen skola upptagas i inkomstlängden.

De sakkunniga hava därför förutsatt, att skattskyldigheten

bör begränsas till att avse dem som äro skyldiga att erlägga pensionsavgift

enligt lagen örn folkpensionering och vilka på grund härav finnas upptagna

i inkomstlängden. Värnskatten skall enligt de sakkunnigas förslag i förevarande

fall utgå med fem kronor för varje skattskyldig (för äkta makar

fem kronor tillsammans).

Sedan av vissa myndigheter och sammanslutningar avgivits yttranden över

ett inom finansdepartementet i enlighet med de sakkunnigas överväganden

upprättat förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 — i vilket

förslag skatteskalor dock icke angivits -— hava de sakkunniga i anslutning

till ett av kammarrätten framställt förslag förordat en höjning av skattefrihetsgränsen

från 600 kronor till 1,000 kronor taxerat belopp. Härigenom

skulle skattskyldiga med den svagaste skattekraften bortfalla och onödigt

arbete med värnskattens debitering och indrivning i stor utsträckning undvikas.

De återstående skattskyldiga, som skulle betala femkronorsskatten,

torde enligt de sakkunnigas mening utan större svårighet kunna bära skatten.

I fråga om sådana fysiska personer, för vilka till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

beskattningsbart belopp blivit fastställt, ävensom oskifta

dödsbon och familjestiftelser innebär de sakkunnigas förslag, att värnskatten

skall utgå efter en skiktskala. För det lägsta skiktet av denna skala eller

till och med 3,000 kronors beskattningsbart belopp skall värnskatten utgöra

5 procent av detta belopp, dock lägst 5 kronor, och i det högsta skiktet eller

när det beskattningsbara beloppet överstiger 200,000 kronor 23 procent av

det överskjutande beloppet. För svenska aktiebolag, svenska ekonomiska

föreningar och därmed i beskattningshänseende likställda juridiska personer

hava de sakkunniga föreslagit, att värnskatten skall utgöra 10 procent av det

beskattningsbara beloppet. För övriga skattskyldiga — ideella föreningar

m. fl. — föreslås, att värnskatten skall utgöra 5 procent av det beskattningsbara

beloppet.

Beträffande de sakkunnigas motivering för sitt förslag får utskottet, i den

män densamma icke framgår av vad förut anförts, hänvisa till statsrådsprotokollet.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört bland annat följande:

»För egen del finner jag mig helt kunna ansluta mig till de sakkunnigas

förslag rörande utformningen av värnskatten för nästkommande budgetår.

Jag kan även instämma i den motivering, som de sakkunniga lämnat för

förslaget om eif uppskov med uttagande av värnskatt i form av en särskild

skatt å förmögenhet.

Det förut omnämnda förslaget till förordning om värnskatt för budgetåret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

1940/41 har i remissyttrandena i huvudsak lämnats utan erinran. Beträffande

innehållet i förordningen torde utöver vad förut sagts följande få framhållas.

1 § upptager grunderna för skattens utgörande. Enär fråga är om debitering

och ej taxering, komma alla de ändringar i taxeringen år 1940 till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt, som vidtagas i högre instans, att automatiskt

medföra ändring i fråga örn värnskattens belopp. Eftertaxeringar

för tidigare år än 1940, vidtagna sistnämnda år, drabbas ej av värnskatten.

I 2 § 1 mom. återfinnas de förut refererade skatteskalorna. 2 mom. av

samma paragraf innehåller bestämmelser om äkta makars beskattning. Enligt

det remitterade förslaget skulle, därest makar icke uppnå beskattningsbart

belopp men det sammanlagda taxerade beloppet för dem överstiger

600 kronor, värnskatten, 5 kronor, fördelas mellan makarna efter förhållandet

mellan deras beräknade taxerade belopp. Kammarrätten har häremot

anmärkt, att en fördelning av skattebeloppet i sådana fall, örn också principiellt

riktig, kunde befaras bliva för debiteringsförrättarna rätt tidsödande

och för de skattskyldiga vara till föga nytta. För att förebygga denna olägenhet

föreslår kammarrätten, att i sådana fall en summarisk fördelning av skattebeloppet

skall äga rum på så sätt, att vardera maken påföres två kronor

50 öre i värnskatt. Emot denna modifikation i förslaget har jag för min del

intet att erinra.

I 3 § givas stadganden om eftertaxering. I 4 § har intagits bestämmelse

örn att skattebefrielse för dödsbo jämlikt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen

örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i motsvarande omfattning

åtnjutas i fråga örn värnskatt.

Därest vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart

belopp icke framkommer, torde enligt gällande bestämmelser skyldighet

att lämna underrättelse örn avvikelse från deklaration icke föreligga.

Den som i dylikt fall påförts värnskatt har därför ansetts böra erhålla en

extraordinär besvärsrätt av samma slag som för ett likartat fall finnes stadgad

i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Besvärstiden har dock

ansetts kunna avsevärt förkortas. Bestämmelse örn sådan besvärsrätt har intagits

i 7 § 2 mom. av förordningen. Det torde kunna antagas, att antalet

besvär skall bliva ganska ringa.»

Departementschefen har vidare framhållit att, om förslaget till förordning

om värnskatt antoges av riksdagen, bestämmelser rörande bland annat debitering

och uppbörd av skatten torde få utfärdas i administrativ ordning. I

enlighet med de sakkunnigas förslag borde värnskatten liksom under innevarande

år upptagas å särskild debetsedel och erläggas vid särskild uppbörd,

vilken torde böra äga rum i februari eller mars 1941. Att uppdela värnskatteuppbörden

på två terminer syntes departementschefen icke erforderligt.

Ett försök till delning torde för övrigt stranda på omöjligheten att finna

lämplig tidpunkt för ytterligare en uppbörd.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

9

I propositionen föreslås, att för nästkommande budgetår skall — vid sidan

av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten — uttagas en särskild direkt

skatt, benämnd värnskatt. I nuvarande statsfinansiella läge finner utskottet

denna form för tilläggsbeskattning, som överensstämmer med motsvarande

anordning under innevarande budgetår, varn att föredraga framför

en ökning av den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten genom införande

av provisoriskt gällande skatteskalor. Utskottet ansluter sig därför

till den i propositionen föreslagna formen för ifrågavarande merbeskattning.

Vad angår den i propositionen behandlade frågan örn uttagande av värnskatt

i form av skärpt förmögenhetsbeskattning delar utskottet de sakkunnigas

uppfattning, att starka skäl tala för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna

synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få

karaktären av ett engångsoffer. I nuvarande läge är det emellertid icke möjligt

att bedöma det rimliga omfånget av en dylik förmögenhetsskatt. På

grund härav och då skatten i fråga bör uttagas vid en sådan tidpunkt och på

ett sådant sätt, att olägenheterna av skatten för näringslivet och de enskilda

medborgarna icke bliva alltför stora, anser sig utskottet böra förorda förslaget

om uppskov med uttagande av särskild värnskatt å förmögenhet.

Beträffande utformningen av den nya värnskatten biträder utskottet förslaget,

att fysiska personer, som vid taxering år 1940 icke uppnå till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp men dock hava ett

taxerat belopp av minst 1,000 kronor och som äro skyldiga att erlägga pensionsavgift

enligt lagen örn folkpensionering, skola utgöra värnskatt med 5

kronor. Ehuru detta förslag avviker från de grunder, som för närvarande

gälla vid den ordinarie statsbeskattningen, anser utskottet likväl under rådande

förhållanden inga avgörande invändningar kunna anföras mot, att

även sådana skattskyldiga, som till följd av de nuvarande skattefria ortsavdragen

icke drabbas av den ordinarie statsbeskattningen, få deltaga i den

ökade direkta beskattning, som föranledes av de stegrade kostnaderna för

tryggande av rikets försvar.

Vad därefter angår grunderna för värnskattens utgörande av andra fysiska

personer än förenämnda samt av oskifta dödsbon och familjestiftelser ansluter

sig utskottet till det i propositionen framlagda förslaget. Enligt detta

skall värnskatten, på sätt framgår av den tidigare redogörelsen, beräknas

efter en skiktskala. För det lägsta skiktet av denna skala eller till och med

3,000 kronors beskattningsbart belopp skall värnskatten utgöra 5 procent

av detta belopp, dock lägst 5 kronor, och för det högsta skiktet eller modet

beskattningsbara beloppet överstiger 200,000 kronor skall skatten utgå

med 23 procent av det överskjutande beloppet. Utskottet har icke förbisett,

att enligt förslaget den sammanlagda direkta beskattningen till stat och

kommun för skattskyldiga med medelstora och större inkomster kan komma

att bliva mycket betungande. Å andra sidan bör beaktas, alt till följd av

den skärpning av den indirekta beskattningen, som redan genomförts och

sorn drabbar de mindre inkomsttagarna hårdare än de större, samt den nu

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 24.

Utskottet.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24

föreslagna höjningen av den direkta beskattningen, jämväl skattskyldiga

med mindre inkomster komma att få vidkännas en icke ringa ökning av sin

sammanlagda skattebörda. På grund av det anförda och då utskottet finner

den föreslagna avvägningen av skattebördan olika skattskyldiga emellan

vara skälig, anser sig utskottet icke kunna biträda det i motionen II: 256

framställda yrkandet örn nedsättning av värnskatten för fysiska personer

och därmed likställda skattskyldiga.

Mot förslaget, att värnskatten skall utgå för svenska aktiebolag, svenska

ekonomiska föreningar och övriga affärsdrivande juridiska personer med

10 procent av det beskattningsbara beloppet samt för övriga skattskyldiga

än dem som förut nämnts med 5 procent av sagda belopp, har utskottet icke

funnit skäl till erinran.

Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i motionen

II: 253 väckta förslaget beträffande grunderna för värnskattens beräkning

för vissa fysiska personer samt svenska aktiebolag m. fl.

I de likalydande motionerna I: 199 och II: 255 har föreslagits en spärregel

av innehåll, att värnskatten i förekommande fall skulle reduceras så, att

denna skatt tillsammans med övriga på grund av 1940 års taxering debiterade

skatter till stat och kommun icke överstege den skattskyldiges till inkomst-

och förmögenhetsskatt taxerade inkomst minskad med ortsavdraget.

Ett förslag av samma innebörd framlades vid 1939 års urtima riksdag i motioner

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 78 med förslag till förordning

om värnskatt m. m., men motionerna föranledde på hemställan av

första särskilda utskottet icke någon riksdagens åtgärd. Till stöd härför anförde

första särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 67, att en spärr av det ifrågasatta

slaget innebure, att förmögenhetsägare med ringa eller ingen avkastning

å förmögenhet icke skulle drabbas av värnskatt. Alt en ägare av förmögenhet

utan taxerad inkomst skulle erlägga lika stor värnskatt som en

skattskyldig utan förmögenhet men med en inkomst, som motsvarade Vioo av

den förres förmögenhet, kunde enligt första särskilda utskottets mening icke

anses orimligt. Utskottet biträder denna mening och får därjämte erinra om,

att innevarande års riksdag redan beslutat viss lättnad i fråga om förmögenhetsbeskattningen.

På hemställan av utskottet (betänkande nr 20) har nämligen

riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 186 beslutat den

ändringen av den förut gällande s. k. reduktionsregeln för den särskilda

skatten å förmögenhet, att minimigränsen för den beskattningsbara förmögenheten

sänkts från 40 till 25 procent av den skattepliktiga förmögenheten.

Med den sålunda beslutade ändringen har genomförts en icke oväsentlig

lättnad i förmögenhetsbeskattningen för de fall, då förmögenheten lämnat

otillfredsställande avkastning eller ingen avkastning alls och annan inkomst

ej funnits. Utskottet finner sig fördenskull böra avstyrka de likalydande

motionerna I: 199 och II: 255. I detta sammanhang vill utskottet

understryka, att frågan örn utvidgning av möjligheterna till erhållande

av reduktion av de direkta skatterna i det syfte, som avses med motionärernas

förslag, lämpligen bör göras till föremål för närmare övervägande

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

beträffande såväl den statliga som den kommunala beskattningen. Behovet

av en sådan reform framträder givetvis starkare i nuvarande läge med dess

skärpta beskattning. Utskottet förutsätter sålunda, att detta spörsmål kommer

att göras till föremål för en förutsättningslös utredning.

Utskottet har icke förbisett, att den skärpning av den direkta beskattningen,

som i rådande läge måste vidtagas, kan komma att vålla svårigheter

för ett flertal skattskyldiga att erlägga skatterna. Detta spörsmål kommer

utskottet att behandla i ett senare betänkande i anledning av de vid riksdagens

början väckta likalydande motionerna I: 71 och II: 131 örn ändring av

skattebetalningssystemet m. m.

I likhet med departementschefen får utskottet understryka, att vid år 1940

vidtagna eftertaxeringar för tidigare år den nu föreslagna värnskatten ej

skall påföras den skattskyldige.

Mot de i propositionen i övrigt framlagda förslagen har utskottet icke funnit

skäl till erinran.

Under åberopande av vad salunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr

185 samt med avslag å de likalydande motionerna I: 199 och

II: 255 ävensom motionerna II: 253 och II: 256, matte antaga

det vid propositionen fogade förslag till förordning örn värnskatt

för budgetåret 1940/41.

Stockholm den 6 maj 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Wahlmark*,

Sköldén, Sjödahl, Elon Andersson, Ekman, Velander och Gustaf Björkmam, samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson

i Dunker*, Ericson i Boxholm*, Werner i Hultsfred, Lundell, Andersson i Vigelsbo,

Rosander* och Backman.

Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.

Reservation

av herr Lundell, som ansett, att utskottet i enlighet med yrkandet i motionen

11:256 bort föreslå en nedsättning av den för värnskatten av Kungl.

Maj:t föreslagna skiktskalan, varvid progressionen lämpligen bort avbrytas

vid 12 % eller senast vid 14 °/o.

Säkerligen komme i annat fall sparares och företagares reaktion inför den

omättligt stegrade direkta beskattningen att verka nedsättande på nationalinkomsten,

så att denna ej uppnådde den höjd som annars vore möjlig.

Dessutom försvårade statsmakterna för sig själva möjligheten till sådan upplåning

som vore baserad på nysparade medel. — Ett avbrytande av progressionen

på angivet sätt skulle enligt överslagsberäkningar icke betyda

större nedsättning än c:a 10 resp. 6 milj. kronor i de 188 milj. kronor som

värnskatten å fysiska personer m. fl. enligt propositionen beräknades skola

avkasta.

Dessutom hade på i motionen anförda grunder beslut om värnskatten ej

bort fattas annat än i samband med beslut örn inkomst- och förmögenhetsskatten.

407823. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41. a1 i texten