Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 jämte i ämnet väckta motioner.
1940-05-06 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1940:24, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
1
Nr 24.
Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1940 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om värnskatt
för budgetåret 1940/41 jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 30 mars 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 185, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade
Förslag
till
förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Värnskatt skall enligt vad i denna förordning stadgas för budgetåret 1940/41
erläggas till staten av
a) fysisk eller juridisk person, för vilken vid taxering år 1940 till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp fastställes, samt
b) fysisk person, för vilken vid taxering år 1940 till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp icke fastställes, såframt för honom
beräknas ett taxerat belopp å minst 1,000 kronor och han enligt 1 och
4 §§ lagen om folkpensionering är skyldig erlägga pensionsavgift.
Värnskatt erlägges i den kommun, där den skattskyldige taxeras till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt.
2 §•
1 mom. Värnskatten skall utgöra
a) för sådana fysiska personer som avses i 1 § b):
fem kronor;
b) för övriga skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon
och familjestiftelser:
när det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara beBihang
till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 24. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24
loppet icke överstiger 3,000 kronor: 5 procent av det beskattningsbara beloppet,
dock lägst fem kronor;
när det beskattningsbara beloppet överstiger
3,000
men icke
6,000 kr.
150 kr. för
3,000 kr. och 5.5 % av återstoden;
6,000
» »
9,000
»
315
» »
6,000
» »
6.5 % »
» ;
9,000
» »
12,000
»
510
» »
9,000
» »
8 % »
» ;
12,000
» »
15,000
»
750
» »
12,000
» »
10 % »
^ y
15,000
» »
25,000
»
1,050
» »
15,000
» »
12 % »
» ;
25,000
» »
35,000
»
2,250
» »
25,000
» »
14 % »
»
35,000
» »
50,000
»
3,650
» »
35,000
» »
16 % »
Ä y
50,000
» »
100,000
»
6,050
» »
50,000
» »
18 % »
» ;
100,000
» »
200,000
»
15,050
» »
100,000
» »
20.5 % »
» ;
200,000 kr.
35,550
» »
200,000
» »
23 % »
^ y
c) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försök - ringsanstalter, som icke äro aktiebolag, sparbanker samt sådana utländska
juridiska personer, som ej beskattas enligt b) här ovan:
tio procent av det beskattningsbara beloppet;
d) för andra skattskyldiga än dem som avses under a)-—c) här ovan:
fem procent av det beskattningsbara beloppet.
2 mom. Rörande skatteplikt för äkta makar och fördelning dem emellan
av det för dem gemensamt uträknade skattebeloppet skall vad i 19 § förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt stadgas äga motsvarande
tillämpning. I fall som avses i 1 § b) skall för makar, som under beskattningsåret
levt tillsammans och vilkas beräknade taxerade belopp sammanlagt
utgöra minst 1,000 kronor, värnskatten för båda makarna gemensamt
utgå med fem kronor samt fördelas med hälften å vardera maken. Är i
nämnda fall ena maken icke skyldig erlägga pensionsavgift, skall vid bedömande
av skatteplikten hänsyn icke tagas till hans beräknade taxerade
belopp.
3§.
1 mom. Den som eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
för år 1940 skall eftertaxeras jämväl till värnskatt enligt denna förordning
till behörigt belopp.
2 mom. Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning
vid taxering, lämnat oriktigt meddelande, eller har han, ehuru uppgiftspliktig,
underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning, och har därav
föranletts, att värnskatt, som enligt 2 § 1 mom. a) bort påföras den skattskyldige,
icke blivit honom påförd, skall han eftertaxeras till värnskatt enligt
denna förordning att utgå med i nämnda punkt angivet belopp.
4§.
Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattebefrielse meddelats för dödsbo,
skall motsvarande befrielse åtnjutas jämväl i fråga örn värnskatt enligt denna
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
3
förordning. För dödsbo efter skattskyldig som avses i 1 § b) här ovan skola
nyssnämnda bestämmelser äga motsvarande tillämpning i avseende å befrielse
från värnskatt enligt denna förordning.
5 §•
Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
oskift dödsbo svarar för dylik skatt allenast med tillgångarna
i boet eller delägare i skiftat dödsbo allenast för vad av skatten å hans lott
belöper och allenast med sin lott i boet, skall motsvarande gälla i fråga örn
värnskatt enligt denna förordning.
6 §•
1 mom. Därest i anledning av överenskommelse eller beslut, varom förmäles
i 29 eller 30 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
befrielse från skattskyldighet till nämnda skatt helt eller delvis skall
åtnjutas, skall detta föranleda motsvarande befrielse från skattskyldighet
enligt denna förordning.
1 fall, varom i 29 och 30 §§ förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
sägs, må Konungen förklara, att värnskatt enligt denna förordning
skall för skattskyldig fastställas till högre belopp än gällande bestämmelser
eljest skulle föranleda, dock att skatten ej må komma att uppgå till
större del, procentuellt beräknad, av det på grundval av träffad överenskommelse
eller meddelat beslut fastställda beskattningsbara beloppet, än
skatten skulle utgjort av det beskattningsbara belopp, som skulle hava fastställts,
om hänsyn ej tagits till överenskommelsen eller beslutet.
2 mom. Vad i 32 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
stadgas om rätt för Konungen att till undvikande av eller lindring i
dubbelbeskattning förordna om efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt
skall äga motsvarande tillämpning beträffande värnskatt enligt
denna förordning.
7 §•
1 mom. Därest eftertaxering eller annan taxeringsåtgärd enligt denna förordning
ifrågakommer, skola de rörande taxering till statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt meddelade bestämmelser i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
2 mom. Vill någon, som icke åsatts till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp, klaga över att värnskatt enligt denna förordning
blivit honom påförd, äger han att däröver anföra besvär hos prövningsnämnd.
Besvären skola vara inkomna till vederbörande länsstyrelse
inom sextio dagar efter det värnskatten blivit klaganden avfordrad. Besvär
som nu sagts må handläggas av särskild prövningsnämnd.
3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 143 § 1 och 2 mom. taxeringsförordningen
skall såsom inkomst- och förmögenhetsskatt räknas jämväl
värnskatt enligt denna förordning.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
8 §•
För tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter utfärdas av
Konungen.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Till utskottets behandling hava överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna nr 199 i första kammaren av herr Mannerskantz
m. fl. och nr 255 i andra kammaren av herr Henriksson m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att värnskatten enligt Kungl. Maj:ts
proposition nr 185 i förekommande fall reduceras så, att den tillsammans
med övriga på grund av 1940 års taxering debiterade skatter till stat och
kommun icke överstiger den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade inkomst minskad med ortsavdraget»;
2) motionen nr 253 i andra kammaren av herr Brädefors m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 185 med
förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 må besluta följande
förändrade lydelse av paragraferna 1 och 2:
T.
Värnskatt skall — — — till staten av fysisk eller juridisk person, för vilken
vid taxering år 1940 till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp av minst 500 kronor fastställes.
Värnskatt erlägges —--förmögenhetsskatt.
2.
1 mom.---utgöra
a) för skattskyldiga fysiska personer ävensom för oskifta dödsbon och
familjestiftelser:
när det till---lägst fem kronor;
när det---överstiger 3,000 men icke---23 °/o av återstoden;
b) för svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska försäkringsanstalter,
som icke äro aktiebolag, sparbanker samt utländska juridiska
personer:
femton procent av det beskattningsbara beloppet;
c) för andra — — — beskattningsbara beloppet.
2 mom. Rörande skatteplikt---motsvarande tillämpning.’;
samt att de förändringar i övriga paragrafer, som äro behövliga i anledning
av den sålunda förändrade lydelsen i paragraferna 1 och 2, företagas
av utskottet.»; samt
3) motionen nr 256 i andra kammaren av herr Lundell, vari hemställts,
att riksdagen ville besluta om lämplig nedsättning av den för värnskatten
Ilevillningsutskottets betänkande Nr 24.
5
föreslagna skiktskalan, ävensom att beslut om värnskatten ej måtte fattas
annat än i samband med beslut om inkomst- och förmögenhetsskatten.
I motionen 11:256 har framhållits bland annat, att avgörande för huruvida
en beskattning vore rimlig eller ej vore icke örn den toge 60 eller
120 °/o av inkomsten i anspråk. Örn den direkta beskattningen till vissa
delar vore progressiv, måste man se till, att den icke ens i skatteskalornas
högsta skikt toge hela eller så stor del av där inom fallande inkomst i anspråk,
att ifrågavarande skattedragare hellre avstode från att åstadkomma
denna inkomstdel. I sådant fall åstadkommes genom beskattningen i stor
utsträckning en minskning i nationalinkomsten. I anslutning till de i förevarande
proposition intagna skatteskalorna hava i motionen genom några
exempel angivits den samlade skattebördan till stat och kommun i olika
inkomst- och förmögenhetsskikt. Enligt motionärens beräkningar skulle i
vissa fall för fysiska personer med större inkomst och förmögenhet de å
toppskikten av inkomsten och förmögenheten belöpande skatterna kunna
överstiga motsvarande inkomst. Det vore tydligt, att skiktskalor, som medförde
sådana konsekvenser, icke kunde anses vara lämpliga. Med hänsyn
härtill borde enligt motionärens mening en betydlig nedsättning äga rum
beträffande procentsatserna i de medelhöga och högsta skikten av den för
fysiska personer föreslagna skatteskalan.
Beträffande vad i motionerna i övrigt anförts till stöd för de däri framställda
yrkandena får utskottet hänvisa till motionerna.
Efter den omläggning av den direkta statsbeskattningen, som kom till stånd
genom beslut av 1938 års riksdag, består det statliga skattesystemet av två
skatter, nämligen en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt med en i
det taxerade beloppet ingående förmögenhetsdel av 7ioo och en vid sidan av
nämnda skatt fristående förmögenhetsskatt. Inkomst- och förmögenhetsskatten
är uppdelad i en efter varje års utdebiteringsbehov rörlig bottenskatt
för alla skattskyldiga och en fast tilläggsskatt, som erlägges av fysiska personer,
oskifta dödsbon och familjestiftelser, i den mån det beskattningsbara
beloppet överstiger 8,000 kronor. Den särskilda förmögenhetsskatten är konstruerad
såöra fast.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 januari 1940 uppdrog
departementschefen åt särskilda sakkunniga att inom finansdepartementet
biträda med utredning av frågan om avvägningen av den direkta statsbeskattningen
för budgetåret 1940/41.
De sakkunniga, som till en början övervägt formen för den tilläggsbeskattning
för nästkommande budgetår, som nödvändiggöres av det nuvarande
statsfinansiella läget, lia därvid kommit till den uppfattningen, att den ökade
beskattningen bör — liksom fallet varit under innevarande budgetår — laga
formen av en särskild värnskatt. I fråga om den ordinarie statsbeskattningen
lia de sakkunniga förutsatt, att för nästa budgetår den i inkomst- och förmögenhetsskatten
ingående bottenskatten för alla skattskyldiga skall idtagas
nied 120 procent, samt föreslagit, alt hela merbeskattningen därutöver skall
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
föras lill värnskatten. De sakkunniga hava därefter behandlat frågan, i vilken
utsträckning den avsedda merbeskattningen borde uttagas i form av
skärpt förmögenhetsbeskattning. Beträffande denna fråga ha de sakkunniga
anfört följande:
»Att döma av de siffror, som upptagas i inkomstberäkningen för budgetåret
1940/41, synes departementschefen närmast ha utgått ifrån att såväl den
kombinerade inkomst- och förmögenhetsskatten som den särskilda förmögenhetsskatten
skulle komma att uttagas med förhöjda belopp. Då de sakkunniga
såsom resultat av sina överläggningar nu förorda, att värnskatten
även för nästa budgetår helt uttages i anslutning till inkomst- och förmögenhetsskatten,
och att alltså liksom innevarande budgetår den särskilda förmögenhetsskatten
lämnas orubbad, har detta icke sin grund i någon uppfattning
örn att förmögenheten skulle vara mindre lämplig såsom underlag
för en krisartad beskattning. Åtskilliga svårigheter äro emellertid förbundna
med avvägningen av en värnskatt på förmögenhet, örn denna liksom
fallet synes bliva med värnskatten på inkomst skulle behöva uttagas under
flera år. Starka skäl tala däremot för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna
synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få karaktären
av ett engångsoffer. Därmed torde emellertid följa, att ett visst uppskov
med utformningen av en värnskatt på förmögenhet får tagas i övervägande.
Sålunda har anförts att en förmögenhetsskatt av här åsyftade storleksordning
icke bör uttagas samtidigt med en sådan skärpning av krisbeskattningen
i övrigt som nu överväges. Vikten av denna synpunkt bör erkännas
liksom även önskvärdheten av att skatten uttages vid en sådan tidpunkt
och på ett sådant sätt, att olägenheterna för näringslivet och de enskilda
medborgarna icke bliva alltför stora. Ovissheten även örn den närmaste
framtiden synes emellertid vara så stor, och utvecklingen av det allmännas
behov därför så oberäknelig, att bestämda uttalanden örn tidpunkten böra
undvikas. Ett avgörande skäl för uppskov synes emellertid vara, att det rimliga
omfånget av en dylik förmögenhetsskatt icke för närvarande kan bedömas,
eftersom detta omfång måste röna inflytande av krisperiodens längd och
de samlade krisutgifternas storlek. Under sådana förhållanden finnes icke
heller tillräcklig anledning att redan nu gå in på de olika frågor, som vid
utformningen av en engångsskatt på förmögenhet måste upptagas till prövning.
»
Värnskatten bör enligt de sakkunnigas förslag i princip baseras på det vid
taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt framkomna beskattningsbara
beloppet. För de sakkunniga har det emellertid framstått såsom i
viss mån oegentligt, att många medborgare, som på grund av de skattefria
avdragen icke betala någon statsskatt, ej alls fått genom direkt beskattning
deltaga i de genom krisen uppkomna bördorna. De sakkunniga hava fördenskull
ifrågasatt, att även de fysiska personer, som vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt ej uppnå beskattningsbart belopp men dock
hava ett taxerat belopp av minst 600 kronor, skola erlägga värnskatt. Med
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
7
hänsyn till att författning i ämnet icke torde kunna utfärdas förrän i bästa
fall kort tid före avslutandet av taxeringsnämndernas arbete, har det emellertid
ej ansetts vara möjligt att stadga skyldighet att erlägga värnskatt för
andra än sådana som enligt 86 § taxeringsförordningen skola upptagas i inkomstlängden.
De sakkunniga hava därför förutsatt, att skattskyldigheten
bör begränsas till att avse dem som äro skyldiga att erlägga pensionsavgift
enligt lagen örn folkpensionering och vilka på grund härav finnas upptagna
i inkomstlängden. Värnskatten skall enligt de sakkunnigas förslag i förevarande
fall utgå med fem kronor för varje skattskyldig (för äkta makar
fem kronor tillsammans).
Sedan av vissa myndigheter och sammanslutningar avgivits yttranden över
ett inom finansdepartementet i enlighet med de sakkunnigas överväganden
upprättat förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41 — i vilket
förslag skatteskalor dock icke angivits -— hava de sakkunniga i anslutning
till ett av kammarrätten framställt förslag förordat en höjning av skattefrihetsgränsen
från 600 kronor till 1,000 kronor taxerat belopp. Härigenom
skulle skattskyldiga med den svagaste skattekraften bortfalla och onödigt
arbete med värnskattens debitering och indrivning i stor utsträckning undvikas.
De återstående skattskyldiga, som skulle betala femkronorsskatten,
torde enligt de sakkunnigas mening utan större svårighet kunna bära skatten.
I fråga om sådana fysiska personer, för vilka till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbart belopp blivit fastställt, ävensom oskifta
dödsbon och familjestiftelser innebär de sakkunnigas förslag, att värnskatten
skall utgå efter en skiktskala. För det lägsta skiktet av denna skala eller
till och med 3,000 kronors beskattningsbart belopp skall värnskatten utgöra
5 procent av detta belopp, dock lägst 5 kronor, och i det högsta skiktet eller
när det beskattningsbara beloppet överstiger 200,000 kronor 23 procent av
det överskjutande beloppet. För svenska aktiebolag, svenska ekonomiska
föreningar och därmed i beskattningshänseende likställda juridiska personer
hava de sakkunniga föreslagit, att värnskatten skall utgöra 10 procent av det
beskattningsbara beloppet. För övriga skattskyldiga — ideella föreningar
m. fl. — föreslås, att värnskatten skall utgöra 5 procent av det beskattningsbara
beloppet.
Beträffande de sakkunnigas motivering för sitt förslag får utskottet, i den
män densamma icke framgår av vad förut anförts, hänvisa till statsrådsprotokollet.
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört bland annat följande:
»För egen del finner jag mig helt kunna ansluta mig till de sakkunnigas
förslag rörande utformningen av värnskatten för nästkommande budgetår.
Jag kan även instämma i den motivering, som de sakkunniga lämnat för
förslaget om eif uppskov med uttagande av värnskatt i form av en särskild
skatt å förmögenhet.
Det förut omnämnda förslaget till förordning om värnskatt för budgetåret
8
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
1940/41 har i remissyttrandena i huvudsak lämnats utan erinran. Beträffande
innehållet i förordningen torde utöver vad förut sagts följande få framhållas.
1 § upptager grunderna för skattens utgörande. Enär fråga är om debitering
och ej taxering, komma alla de ändringar i taxeringen år 1940 till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, som vidtagas i högre instans, att automatiskt
medföra ändring i fråga örn värnskattens belopp. Eftertaxeringar
för tidigare år än 1940, vidtagna sistnämnda år, drabbas ej av värnskatten.
I 2 § 1 mom. återfinnas de förut refererade skatteskalorna. 2 mom. av
samma paragraf innehåller bestämmelser om äkta makars beskattning. Enligt
det remitterade förslaget skulle, därest makar icke uppnå beskattningsbart
belopp men det sammanlagda taxerade beloppet för dem överstiger
600 kronor, värnskatten, 5 kronor, fördelas mellan makarna efter förhållandet
mellan deras beräknade taxerade belopp. Kammarrätten har häremot
anmärkt, att en fördelning av skattebeloppet i sådana fall, örn också principiellt
riktig, kunde befaras bliva för debiteringsförrättarna rätt tidsödande
och för de skattskyldiga vara till föga nytta. För att förebygga denna olägenhet
föreslår kammarrätten, att i sådana fall en summarisk fördelning av skattebeloppet
skall äga rum på så sätt, att vardera maken påföres två kronor
50 öre i värnskatt. Emot denna modifikation i förslaget har jag för min del
intet att erinra.
I 3 § givas stadganden om eftertaxering. I 4 § har intagits bestämmelse
örn att skattebefrielse för dödsbo jämlikt 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen
örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall i motsvarande omfattning
åtnjutas i fråga örn värnskatt.
Därest vid taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart
belopp icke framkommer, torde enligt gällande bestämmelser skyldighet
att lämna underrättelse örn avvikelse från deklaration icke föreligga.
Den som i dylikt fall påförts värnskatt har därför ansetts böra erhålla en
extraordinär besvärsrätt av samma slag som för ett likartat fall finnes stadgad
i 16 § andra stycket lagen om folkpensionering. Besvärstiden har dock
ansetts kunna avsevärt förkortas. Bestämmelse örn sådan besvärsrätt har intagits
i 7 § 2 mom. av förordningen. Det torde kunna antagas, att antalet
besvär skall bliva ganska ringa.»
Departementschefen har vidare framhållit att, om förslaget till förordning
om värnskatt antoges av riksdagen, bestämmelser rörande bland annat debitering
och uppbörd av skatten torde få utfärdas i administrativ ordning. I
enlighet med de sakkunnigas förslag borde värnskatten liksom under innevarande
år upptagas å särskild debetsedel och erläggas vid särskild uppbörd,
vilken torde böra äga rum i februari eller mars 1941. Att uppdela värnskatteuppbörden
på två terminer syntes departementschefen icke erforderligt.
Ett försök till delning torde för övrigt stranda på omöjligheten att finna
lämplig tidpunkt för ytterligare en uppbörd.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
9
I propositionen föreslås, att för nästkommande budgetår skall — vid sidan
av den statliga inkomst- och förmögenhetsskatten — uttagas en särskild direkt
skatt, benämnd värnskatt. I nuvarande statsfinansiella läge finner utskottet
denna form för tilläggsbeskattning, som överensstämmer med motsvarande
anordning under innevarande budgetår, varn att föredraga framför
en ökning av den ordinarie inkomst- och förmögenhetsskatten genom införande
av provisoriskt gällande skatteskalor. Utskottet ansluter sig därför
till den i propositionen föreslagna formen för ifrågavarande merbeskattning.
Vad angår den i propositionen behandlade frågan örn uttagande av värnskatt
i form av skärpt förmögenhetsbeskattning delar utskottet de sakkunnigas
uppfattning, att starka skäl tala för att låta det särskilda bidrag, som förmögenheterna
synas böra lämna till täckning av krisperiodens utgifter, få
karaktären av ett engångsoffer. I nuvarande läge är det emellertid icke möjligt
att bedöma det rimliga omfånget av en dylik förmögenhetsskatt. På
grund härav och då skatten i fråga bör uttagas vid en sådan tidpunkt och på
ett sådant sätt, att olägenheterna av skatten för näringslivet och de enskilda
medborgarna icke bliva alltför stora, anser sig utskottet böra förorda förslaget
om uppskov med uttagande av särskild värnskatt å förmögenhet.
Beträffande utformningen av den nya värnskatten biträder utskottet förslaget,
att fysiska personer, som vid taxering år 1940 icke uppnå till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbart belopp men dock hava ett
taxerat belopp av minst 1,000 kronor och som äro skyldiga att erlägga pensionsavgift
enligt lagen örn folkpensionering, skola utgöra värnskatt med 5
kronor. Ehuru detta förslag avviker från de grunder, som för närvarande
gälla vid den ordinarie statsbeskattningen, anser utskottet likväl under rådande
förhållanden inga avgörande invändningar kunna anföras mot, att
även sådana skattskyldiga, som till följd av de nuvarande skattefria ortsavdragen
icke drabbas av den ordinarie statsbeskattningen, få deltaga i den
ökade direkta beskattning, som föranledes av de stegrade kostnaderna för
tryggande av rikets försvar.
Vad därefter angår grunderna för värnskattens utgörande av andra fysiska
personer än förenämnda samt av oskifta dödsbon och familjestiftelser ansluter
sig utskottet till det i propositionen framlagda förslaget. Enligt detta
skall värnskatten, på sätt framgår av den tidigare redogörelsen, beräknas
efter en skiktskala. För det lägsta skiktet av denna skala eller till och med
3,000 kronors beskattningsbart belopp skall värnskatten utgöra 5 procent
av detta belopp, dock lägst 5 kronor, och för det högsta skiktet eller modet
beskattningsbara beloppet överstiger 200,000 kronor skall skatten utgå
med 23 procent av det överskjutande beloppet. Utskottet har icke förbisett,
att enligt förslaget den sammanlagda direkta beskattningen till stat och
kommun för skattskyldiga med medelstora och större inkomster kan komma
att bliva mycket betungande. Å andra sidan bör beaktas, alt till följd av
den skärpning av den indirekta beskattningen, som redan genomförts och
sorn drabbar de mindre inkomsttagarna hårdare än de större, samt den nu
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 24.
Utskottet.
2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24
föreslagna höjningen av den direkta beskattningen, jämväl skattskyldiga
med mindre inkomster komma att få vidkännas en icke ringa ökning av sin
sammanlagda skattebörda. På grund av det anförda och då utskottet finner
den föreslagna avvägningen av skattebördan olika skattskyldiga emellan
vara skälig, anser sig utskottet icke kunna biträda det i motionen II: 256
framställda yrkandet örn nedsättning av värnskatten för fysiska personer
och därmed likställda skattskyldiga.
Mot förslaget, att värnskatten skall utgå för svenska aktiebolag, svenska
ekonomiska föreningar och övriga affärsdrivande juridiska personer med
10 procent av det beskattningsbara beloppet samt för övriga skattskyldiga
än dem som förut nämnts med 5 procent av sagda belopp, har utskottet icke
funnit skäl till erinran.
Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till det i motionen
II: 253 väckta förslaget beträffande grunderna för värnskattens beräkning
för vissa fysiska personer samt svenska aktiebolag m. fl.
I de likalydande motionerna I: 199 och II: 255 har föreslagits en spärregel
av innehåll, att värnskatten i förekommande fall skulle reduceras så, att
denna skatt tillsammans med övriga på grund av 1940 års taxering debiterade
skatter till stat och kommun icke överstege den skattskyldiges till inkomst-
och förmögenhetsskatt taxerade inkomst minskad med ortsavdraget.
Ett förslag av samma innebörd framlades vid 1939 års urtima riksdag i motioner
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 78 med förslag till förordning
om värnskatt m. m., men motionerna föranledde på hemställan av
första särskilda utskottet icke någon riksdagens åtgärd. Till stöd härför anförde
första särskilda utskottet i sitt utlåtande nr 67, att en spärr av det ifrågasatta
slaget innebure, att förmögenhetsägare med ringa eller ingen avkastning
å förmögenhet icke skulle drabbas av värnskatt. Alt en ägare av förmögenhet
utan taxerad inkomst skulle erlägga lika stor värnskatt som en
skattskyldig utan förmögenhet men med en inkomst, som motsvarade Vioo av
den förres förmögenhet, kunde enligt första särskilda utskottets mening icke
anses orimligt. Utskottet biträder denna mening och får därjämte erinra om,
att innevarande års riksdag redan beslutat viss lättnad i fråga om förmögenhetsbeskattningen.
På hemställan av utskottet (betänkande nr 20) har nämligen
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 186 beslutat den
ändringen av den förut gällande s. k. reduktionsregeln för den särskilda
skatten å förmögenhet, att minimigränsen för den beskattningsbara förmögenheten
sänkts från 40 till 25 procent av den skattepliktiga förmögenheten.
Med den sålunda beslutade ändringen har genomförts en icke oväsentlig
lättnad i förmögenhetsbeskattningen för de fall, då förmögenheten lämnat
otillfredsställande avkastning eller ingen avkastning alls och annan inkomst
ej funnits. Utskottet finner sig fördenskull böra avstyrka de likalydande
motionerna I: 199 och II: 255. I detta sammanhang vill utskottet
understryka, att frågan örn utvidgning av möjligheterna till erhållande
av reduktion av de direkta skatterna i det syfte, som avses med motionärernas
förslag, lämpligen bör göras till föremål för närmare övervägande
11
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
beträffande såväl den statliga som den kommunala beskattningen. Behovet
av en sådan reform framträder givetvis starkare i nuvarande läge med dess
skärpta beskattning. Utskottet förutsätter sålunda, att detta spörsmål kommer
att göras till föremål för en förutsättningslös utredning.
Utskottet har icke förbisett, att den skärpning av den direkta beskattningen,
som i rådande läge måste vidtagas, kan komma att vålla svårigheter
för ett flertal skattskyldiga att erlägga skatterna. Detta spörsmål kommer
utskottet att behandla i ett senare betänkande i anledning av de vid riksdagens
början väckta likalydande motionerna I: 71 och II: 131 örn ändring av
skattebetalningssystemet m. m.
I likhet med departementschefen får utskottet understryka, att vid år 1940
vidtagna eftertaxeringar för tidigare år den nu föreslagna värnskatten ej
skall påföras den skattskyldige.
Mot de i propositionen i övrigt framlagda förslagen har utskottet icke funnit
skäl till erinran.
Under åberopande av vad salunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr
185 samt med avslag å de likalydande motionerna I: 199 och
II: 255 ävensom motionerna II: 253 och II: 256, matte antaga
det vid propositionen fogade förslag till förordning örn värnskatt
för budgetåret 1940/41.
Stockholm den 6 maj 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Wahlmark*,
Sköldén, Sjödahl, Elon Andersson, Ekman, Velander och Gustaf Björkmam, samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson
i Dunker*, Ericson i Boxholm*, Werner i Hultsfred, Lundell, Andersson i Vigelsbo,
Rosander* och Backman.
Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 24.
Reservation
av herr Lundell, som ansett, att utskottet i enlighet med yrkandet i motionen
11:256 bort föreslå en nedsättning av den för värnskatten av Kungl.
Maj:t föreslagna skiktskalan, varvid progressionen lämpligen bort avbrytas
vid 12 % eller senast vid 14 °/o.
Säkerligen komme i annat fall sparares och företagares reaktion inför den
omättligt stegrade direkta beskattningen att verka nedsättande på nationalinkomsten,
så att denna ej uppnådde den höjd som annars vore möjlig.
Dessutom försvårade statsmakterna för sig själva möjligheten till sådan upplåning
som vore baserad på nysparade medel. — Ett avbrytande av progressionen
på angivet sätt skulle enligt överslagsberäkningar icke betyda
större nedsättning än c:a 10 resp. 6 milj. kronor i de 188 milj. kronor som
värnskatten å fysiska personer m. fl. enligt propositionen beräknades skola
avkasta.
Dessutom hade på i motionen anförda grunder beslut om värnskatten ej
bort fattas annat än i samband med beslut örn inkomst- och förmögenhetsskatten.
407823. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:250 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till förordning om värnskatt för budgetåret 1940/41. a1 i texten