Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om nöjesskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1940-06-04 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:38, Betänkande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning om nöjesskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. May.ts

proposition med förslag till förordning om nöjesskatt,

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 26 april 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 271, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om nöjesskatt; samt

2) förordning om särskild avgift vid nöjestillställning, anordnad av kungl,

teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm.

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande, i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

1) motionen nr 227 i första kammaren av herrar Sandén och Wagnsson,

vari yrkats, »att riksdagen måtte besluta, dels att nöjesskatten i fråga om

biograf måtte enhetligt fastställas till 25 % på nettopriset för entré, dels att

viss del av den statliga nöjesskatten, i den mån den inspelas på svenskt

program, måtte restitueras genom statsverkets försorg till vederbörande filmproducent»

;

2) motionen nr 229 i första kammaren av herr Fredrik Ström, däri hemställts,

att riksdagen måtte besluta följande ändringar i det i Kungl. Maj:ts

proposition nr 271 framlagda förslaget till förordning örn nöjesskatt, nämligen:
att

bestämmelserna i 5 § örn Taxa I erhålla följande lydelse:

»Taxa 1: vid nöjestillställning, som avses i 2 § a)

på biljetter till ett pris överstigande 2 kronor: 15 procent av biljettpriset;

på biljetter till ett pris icke överstigande 2 kronor: 10 procent av biljettpriset;
vid

nöjestillställning som avses i 2 § b) 15 procent av biljettpriset.»;

att 7 § erhåller följande tillägg:

»d) för fribiljett, som utlämnas till arbetslösa, medellösa lytta, skolresegrupper

och motsvarande kategorier.»;

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 7 sami. Nr 38.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

att 12 § st. 2 erhåller följande lydelse:

»Lämnas ej sådant medgivande av länsstyrelsen eller är fråga om nöjestillställning

av annat slag, må kommunen, när skäl därtill äro, medgiva befrielse

från den kommunen tillkommande andelen av nöjesskatten eller beloppets

användande på sätt i första stycket sägs.»;

samt att bestämmelser utarbetas om upptagande av nöjesskatt på s. k.

restaurangdans.

3) motionen nr 273 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl., i vilken hemställts,

»att riksdagen beslutar sådan ändring i den i proposition 271 intagna

lagtexten att fribiljetter till barn under 12 år i föräldrars sällskap, till speciella

barnföreställningar och till militär i uniform befrias från nöjesskatt;

att restauranginnehavare förpliktigas till erläggande av nöjesskatt för var och

en, som vid danstillfällen besöker restaurang eller den del därav, där dans

pågår, för den händelse blott viss del av lokalen är till dans avdelad; samt

att vid varuspel nöjesskatt icke skall erläggas för den del av inkomsten, som

representerar varans värde, dock att avdrag härför får ske till högst trettiotre

och en tredjedels procent av omsättningens bruttobelopp»;

4) motionen nr 276 i andra kammaren av fru Rönn-Christiansson och herr

Brädefors, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta avslå Kungl. Maj:ts

proposition nr 271 med förslag till förordning örn nöjesskatt m. m.»; samt

5) motionen nr 287 i andra kammaren av herr Nolin m. fl., i vilken hemställts,

»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition till

riksdagen med förslag till förordning om nöjesskatt m. m. ville besluta, dels

att nämnda förordning endast göres giltig t. o. m. den 30 juni 1941; dels att i

skrivelse till Kungl. Majit begära utredning och förslag till 1941 års lagtima

riksdag om sådan omläggning av nöjesskatten, att denna efter en viss övergångstid

helt förstatligas.»

I samband med förevarande proposition har utskottet jämväl förehaft de

till utskottets behandling överlämnade, vid riksdagens början väckta likalydande

motionerna nr 73 i första kammaren av herr Löfvander m. fl. och

nr 175 i andra kammaren av herr Pettersson i Rosta m. fl., däri hemställts,

»att riksdagen måtte besluta sådan ändring i kungl, förordningen av den

30 maj 1919 örn rätt för kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga

nöjestillställningar att travtävlingar och kapplöpningar beskattas

enligt förordningens 1 § a)».

Beträffande motiveringen för de i motionerna framlagda förslagen tillåter

sig utskottet hänvisa till motionerna.

Till utskottet ha i anledning av förevarande proposition inkommit dels

en den 27 maj 1940 dagtecknad skrift av Svenska travsportens centralförbund

och Jockeyklubben i Stockholm, dels ock en skrift av den 29 i samma

månad av Föreningen Sveriges ambulerande tivolirörelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

3

Inledning.

Enligt förordningen den 30 maj 1919 (nr 256) om rätt för kommun att

upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar äger kommun,

inom vilkens område försiggår nöjestillställning, vartill allmänheten har tillträde

mot avgift, för sådan tillställning uttaga en särskild avgift, benämnd

nöjesskatt.

Nöjesskatten upptages som regel i form av skatt på biljett eller annat bevis,

som berättigar till deltagande i nöjestillställning, och utgår med följande

belopp:

1) vid konsert, opera- och annan musikalisk föreställning, dramatisk och

litterär föreställning, uppvisning i konstnärlig dans samt uppvisning i icke

professionell idrott: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, och därutöver

5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset;

2) vid biografföreställning: 5 öre för biljett, vars pris är högst 50 öre, 10

öre för biljett, vars pris överstiger 50 öre men ej 1 krona, och därutöver 10

öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset; samt

3) vid andra i förordningen avsedda tillställningar, såsom cirkus-, varietéoch

kabaretföreställning, uppvisning i professionell idrott, danstillställning,

kapplöpning, förevisning av djur, marknads- och tivolinöjen m. m.:

2

5

10

15

20

öre för biljett, vars pris är högst 10 öre,

» » » , » » överstiger 10 öre men ej 25 öre,

2>

25 * » > 50 » ,

50 » i » 75 » ,

75 » » » 1 krona,

och därutöver 10 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset.

Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning utan att biljett eller annat dylikt

bevis utlämnas, beräknas skatten å bruttobeloppet av influtna inträdesavgifter

eller andra avgifter för rätt att deltaga i tillställningen och utgår med

10 procent i fråga om tillställningar av den lägst beskattade klassen samt

eljest med 20 procent av nämnda belopp.

Kommun må — med bibehållande av det inbördes förhållandet mellan de

olika skattesatserna för i förordningen avsedda slag av nöjestillställningar —

besluta örn tillämpning av lägre skattesatser. Beslut härom erfordrar för sin

giltighet godkännande av länsstyrelsen. Vidare äger kommun, när skäl därtill

äro, för visst fall eller beträffande vissa slag av tillställningar medgiva

befrielse från skattens utgörande eller skattebeloppets användande för det

ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats.

Till nöjestillställning hänföres icke tillställning, som tjänar vetenskapligt

ändamål eller anordnas i undervisnings- eller uppfostringssyfte.

Förordningen äger icke heller tillämpning å nöjestillställning, anordnad

av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm å lokal, som

stadigvarande begagnas för teaterns verksamhet i huvudstaden. Om avgift

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

för sådan nöjestillställning gälla särskilda föreskrifter, innebärande bland

annat att influtna medel skola användas för dessa teatrars verksamhet enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande.

Genom kungörelse den 16 juli 1919 (nr 529) ha närmare föreskrifter meddelats

rörande tillämpningen av förutnämnda förordning. Där kommun ej

annorlunda bestämmer, tillkommer det enligt kungörelsen den myndighet,

som har att verkställa uppbörd av kommunalutskylder, att i enlighet med

gällande grunder fastställa beloppet av nöjesskatt samt att uppbära sådan

skatt.

I proposition nr 86 till urtima riksdagen 1939/40 föreslogs av statsfinansiella

skäl införande jämväl av en statlig nöjesskatt. Sedan riksdagen bifallit

förslaget (skrivelse nr 106), utfärdades förordning om statlig nöjesskatt den

22 december 1939 (nr 931), vilken förordning trädde i kraft den 1 januari

1940 och gäller till och med den 30 juni 1941. Statlig nöjesskatt utgår för

nöjestillställning, som avses i förutnämnda förordning den 30 maj 1919

eller å vilken denna förordning eljest äger tillämpning. Statlig nöjesskatt

utgår emellertid allenast i kommun, där avgift enligt 1919 års förordning

uttages eller där först efter ingången av december månad 1939 beslutats upphörande

av sådan avgift. Statlig nöjesskatt upptages i form av skatt på

biljett, där sådan utlämnas, men beräknas eljest å bruttobeloppet av influtna

inträdesavgifter eller andra motsvarande avgifter. Skatten utgår med

5 öre för varje påbörjat belopp av 50 öre utav biljettpriset eller, för det fall

att biljett icke utlämnas, med 10 procent av bruttobeloppet av influtna avgifter.

Beträffande nöjestillställning, som äger rum uteslutande för välgörande

eller allmännyttigt ändamål, må vederbörande länsstyrelse medgiva befrielse

från utgörande av statlig nöjesskatt eller skattebeloppets användande för det

ändamål, till vars främjande tillställningen anordnats. Uppbörden av den

statliga nöjesskatten åligger den myndighet, som har att uppbära avgifter

enligt 1919 års förordning. I kommun, där efter ingången av december

månad 1939 beslutats upphörande av sådan avgift, skall uppbörden fullgöras

av den myndighet, som har att verkställa uppbörd av kommunalutskylder.

Den 22 december 1939 utfärdades även kungörelse (nr 932) med föreskrifter

rörande tillämpningen av förordningen om statlig nöjesskatt. Enligt

dessa föreskrifter har uppbördsmyndigheten att månadsvis avgiva redovisning

till länsstyrelsen för den statliga nöjesskatten. Länsstyrelserna ha tillsyn

över bestämmelsernas efterlevnad och kunna ålägga den, som undgått

vederbörlig skattedebitering, att utgiva skatt.

I den skrivelse, vari riksdagen anmälde sitt beslut med anledning av propositionen

om införande av statlig nöjesskatt, anhöll emellertid riksdagen

även, att Kungl. Majit ville föranstalta om utredning — under beaktande

av vad som anförts i första särskilda utskottets utlåtande i ämnet (nr 73) —

rörande en revision av bestämmelserna om beskattning av offentliga nöjestillställningar

samt till 1940 års riksdag framlägga de förslag, till vilka utredningen

kunde föranleda. På därom gjord hemställan bemyndigade Kungl.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38-

5

Majit den 9 januari 1940 chefen för finansdepartementet att tillkalla en

sakkunnig att inom departementet biträda med den av riksdagen begärda

utredningen. Med stöd av detta bemyndigande uppdrog departementschefen

den 31 januari 1940 åt borgmästaren J. Laurin att verkställa utredningen.

Med skrivelse den 29 februari 1940 överlämnade den sakkunnige till departementschefen

en »P. M. angående nöjesskatt» jämte förslag till förordning

örn nöjesskatt, förordning om uttagande av särskild avgift vid nöjestillställning,

anordnad av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i

Stockholm, samt kungörelse med tillämpningsföreskrifter till förordningen

om nöjesskatt.

Efter remiss avgåvos yttranden över promemorian av åtskilliga myndigheter

och organisationer med flera.

Utredningsmannens förslag.

Vad angår förslagets allmänna grunder har såsom en allmän

förutsättning vid förslagets utarbetande ansetts gälla, att kommunernas

möjligheter till skatteinkomster av nöjestillställningar icke böra väsentligen

rubbas och att statsverket samtidigt skall uttaga en skatt härå

av ungefärligen samma omfattning som nu. Att den statliga beskattningen

endast gäller i de kommuner, som funnit anledning uttaga kommunal

nöjesskatt, är — framhåller utredningsmannen — uppenbarligen icke tillfredsställande

vare sig ur principiella eller ur mera praktiska synpunkter.

Å andra sidan synes det avgjort ändamålsenligast, om icke nödvändigt, att

den statliga beskattningen anknytes till den kommunala uppbörden av nöjesskatt.

Då det vidare synes varken rimligt eller klokt att ålägga kommunerna

att uppbära en statsskatt av detta slag utan att de själva ha något direkt

intresse av samma uppbörd, blir slutsatsen den, att även den kommunala

nöjesbeskattningen bör göras obligatorisk, om än med bibehållen möjlighet

för kommunerna att i begränsad omfattning besluta åtgärder som äro

ägnade att minska kommunens skatteintresse. Om man således för hela

riket skall ha en obligatorisk både kommunal och statlig nöjesbeskattning

samt uppbörden lägges å de kommunala myndigheterna, ligger det tydligen

närmast till hands att genomföra en enhetlig nöjesskatt, vilken uppbäres

av kommunerna och av vilken kommunerna sedan äro skyldiga att redovisa

en procentuell andel till statsverket.

Beträffande skattetaxornas allmänna konstruktion

uppvisar utredningsmannen de stora praktiska olägenheter, som vidlåda gällande

»hoppande» skatteskalor, samt framhåller, att en procentuell skatt,

beräknad å bruttobiljettpriset, är att föredraga. Detta system behöver icke

innebära, att skatteprocenten sättes lika för billigare och dyrare biljetter. En

enkel skiktskala kan lätt konstrueras på det sätt att skatten sättes till viss

procent upp till ett visst belopp och till en högre procent å överskjutande belopp.

Systemet att skatten i allmänhet beräknas per biljett bör bibehållas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Vid behandlingen av frågan om skattetaxornas belopp och

de skattepliktiga nöjenas fördelning å taxorna har utredningsmannen

med hänsyn till biografernas dominerande betydelse för

nöjesskattens avkastning — 64 °/o av hela den kommunala nöjesskatten under

1939 — utgått från för dessa nu gällande skattesats. En jämförelse med

denna samt den utgångspunkten, att skalan i stort sett bör ansluta sig till

den nuvarande skalans nivå, har givit utredningsmannen anledning att för

biografernas vidkommande föreslå en skattesats, betecknad taxa II, av 15 %

av biljetternas bruttopris upp till 1 krona samt 30 °/o å överskjutande belopp.

Vad därefter angår teaterföreställningar ha dessa ansetts fortfarande böra

beskattas enligt en något lägre taxa än biograferna. Då de höga biljettpriserna

för teatrarna i motsats till biograferna ha en dominerande betydelse,

bör detta enligt promemorian komma till uttryck genom att denna lägre taxa,

benämnd taxa I, icke göres progressiv, och skatten bör avvägas så att den

innebär någon lindring i den nuvarande beskattningen. Härutinnan föreslås

en skatt av 15 °/o av bruttopriset.

Konserter o. dyl. föreslås alltjämt bliva jämställda med teatrarna.

Utredningsmannen erinrar, att all icke professionell idrott, frånsett boxning,

nu hör till taxa I, och finner icke anledning till annan ändring i detta

avseende, än att boxningens undantagsställning bör upphöra.

Till en särskild taxa III anses alltjämt böra hänföras i stort sett alla de

nöjestillstållningar av övriga slag, som nu beskattas enligt den högsta skalan.

Här föreslås en beskattning med 20 °/o av brutlopriset till 50 öre samt

30 % av överskjutande belopp. Detta innebär, frånsett något prisläge, en

skattelindring i prislägen upp till 1: 10 kr. men därefter skattehöjningar.

I promemorian anmärkes, att håstsporttåvlingar för närvarande höra under

den högsta taxan, ett förhållande vari ändring påyrkats i ett flertal

framställningar och motioner under årens lopp. Utredningsmannen finner

det naturligt att — därest hästsporttävlingar anses böra komma i åtnjutande

av skattelindring — dessa tävlingars beskattning likställes med idrottens.

Så har skett i det vid promemorian fogade författningsförslaget. Skäl till

tvekan rörande en sådan åtgärd synes emellertid enligt utredningsmannens

mening föreligga.

Utredningsmannen berör i detta sammanhang en ifrågasatt differentiering

av beskattningen å biograf föreställningar på sådant sätt, att svensk film skulle

beskattas mindre än utländsk i syfte att stödja inhemsk filmproduktion.

Yrkandena i sådan riktning förtjäna enligt utredningsmannens mening utan

tvivel beaktande men undandraga sig hans mera bestämda bedömande, enär

frågan är beroende av de åtgärder, som statsmakterna på annat sätt önska

och kunna genomföra för att begränsa den dyrbara importen av utländsk

film. I författningsförslaget har därför upptagits en enhetlig skatt. I promemorian

har emellertid angivits, på vad sätt en differentiering skulle kunna

genomföras.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. <

Vad till sist angår skattens fördelning mellan stat och

kommun föreslås att staten skall erhålla hälften av den nya nöjesskatten,

vilket — på sätt närmare belyses av i promemorian angivna siffror —

innebär någon minskning av kommunandelen i förhållande till gällande bestämmelser.

En sådan lösning, yttrar utredningsmannen, har enkelheten

för sig och det kan knappast anses för kommunerna ogynnsamt, om den

under de sista årtiondena gång efter annan väckta frågan om nöjesskattens

förändring från helt kommunal till helt statlig skatt pa ett sadant sätt kan

finna sin lösning.

Departementschefen.

Efter en redogörelse för de avgivna yttrandena (sid. 11—25 i propositionen)

har departementschefen beträffande nu angivna huvudpunkter i utredningsmannens

förslag anfört följande:

»Vid upprättandet av det förslag örn statlig nöjesbeskattning, som förelädes

urtima riksdagen 1939/40, måste avgörande betydelse tillmätas rent

praktiska synpunkter. Med hänsyn till det starka behovet av ökade statsinkomster

gällde det då att söka åvägabringa en snabb och enkel lösning

av denna skattefråga. De svagheter hos förslaget, som under sådana omständigheter

icke kunde undvikas och mot vilka anmärkning riktades av

första särskilda utskottet, påkallade även enligt min mening en fortsatt

utredning, vilken uppenbarligen även borde omfatta den kommunala nöjesbeskattningen

för att möjliggöra ett obundet och allsidigt bedömande av frågan

om nöjesbeskattningens utformning.

Den nu verkställda utredningen har, såsom den föregående framställningen

giver vid handen, resulterat i förslag om införande av en enhetlig,

obligatorisk nöjesskatt, vilken skulle uppbäras av kommunerna och av vilken

kommunerna sedan skulle vara skyldiga att redovisa en procentuell andel

till statsverket.

Frånsett spörsmålet huruvida nöjesskatten överhuvud taget bör fördelas

mellan stat och kommun och i så fall efter vilken grund fördelningen skall

ske — en fråga till vilken jag i fortsättningen återkommer — ha förslagets

nyss angivna huvudgrunder i flertalet av de avgivna yttrandena lämnats

utan erinran. Även för egen del anser jag en nöjesbeskattning lämpligen

böra i allt väsentligt utformas i enlighet med de linjer, som utredningsmannen

föreslagit. Endast beträffande vissa detaljer torde, med anledning av

vad som förekommit under remissbehandlingen, jämkningar böra vidtagas.

Från några håll har anmärkts, att om också den föreslagna lösningen under

rådande krisförhållanden finge anses motiverad, en lagstiftning på området

icke borde givas definitiv karaktär. Tillräckliga skäl att tillmötesgå

detta önskemål synas mig icke föreligga. Därest en nöjesbeskattning enligt

nu föreslagna grunder vid återinträdandet av mera normala förhållanden

skulle framstå såsom olämplig, torde det bliva tillfälle att upptaga frågan

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

till nytt övervägande även om beskattningen icke från början givits temporär

giltighet.

Vad angår skattetaxornas konstruktion synes mig förslaget örn en procentuell,

i viss mån progressiv skatt beräknad å bruttobiljettpriset innefatta en

praktisk och lämplig lösning. Förslaget i denna del har tillkommit för att

avlägsna olägenheterna av de nu tillämpade »hoppande» skatteskalorna, vilka

medföra en i hög grad ojämn skattebelastning och föranleda, att vissa

biljettpriser överhuvud taget icke kunna tillämpas. Då från biografägarnas

sida nu göres gällande, att det ingalunda vore nödvändigt att vilket bruttopris

som helst skulle kunna väljas, må det framhållas, att nyssnämnda

olägenheter tidigare med skärpa påtalats just från samma håll. Påståendet,

att ojämnheten i skattebelastningen åtminstone för biografernas vidkommande

icke skulle bliva avlägsnad genom det nu föreslagna systemet,

synes icke heller riktigt. Av bilaga 4 vid utredningsmannens promemoria

framgår nämligen, att skatten enligt taxa II nu utgör 16.7 procent, då bruttobiljettpriset

är 60 öre, och 26.7 procent redan vid närmast följande möjliga

pris, nämligen 75 öre, för att därefter åter sjunka och stiga i oregelbunden

följd. Enligt förslaget skulle däremot skattens procentuella andel av

biljettpriset på ett obetydligt undantag när jämnt stiga från 15 procent för

att först vid ett så högt bruttopris å biljetten som 3 kronor 90 öre komma

upp till 26.2 procent.

Beträffande skattetaxornas belopp finner jag utredningsmannens förslag

innefatta en lämplig avvägning. Vad angår de skattepliktiga nöjenas fördelning

å taxorna föranleder förslaget härutinnan i hittills berörda delar

ej annan erinran från min sida, än att tillräckliga skäl icke synas mig

förebragta för den skattelindring, som utredningsmannen — ehuru med

tvekan — ifrågasatt för hästsporttävlingar.

Redan av det sagda framgår, att jag för närvarande icke finner mig böra

förorda någon differentiering av nöjesskatten vid förevisning av svensk

respektive utländsk film. Visserligen äro även enligt min mening de skäl,

som kunna andragas för att statsmakterna i någon form borde lämna stöd

åt inhemsk filmproduktion, värda beaktande och jag vill heller icke bestrida,

att ett dylikt stöd skulle kunna tänkas i form av en differentiering av

nöjesskatten. Därest icke den internationella situationen på sista tiden så

väsentligt omkastats, skulle jag därför icke ha varit obenägen att överväga

en nedsättning av nöjesskatten vid förevisning av svensk film. En mycket

väsentlig del av importen till vårt land av utländsk film torde emellertid ha

blivit omöjliggjord och när denna import skall kunna återupptagas undandrager

sig varje bedömande. Konkurrensen med utländsk film torde sålunda

för närvarande sakna större betydelse för de inhemska filmproducenterna.

Under sådana förhållanden finner jag frågan om stöd åt svensk film genom

lättnad i nöjesbeskattningen böra ställas på framtiden.

Förslaget att jämnt fördela nöjesskatten mellan staten och kommunerna

har, såsom den lämnade redogörelsen för remissyttrandena utvisar, livligt

uppmärksammats av de hörda myndigheterna. Medan å ena sidan häv
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

9

dats, att nöjesskatten borde helt förstatligas, har å andra sidan påyrkats,

att betydligt mer än hälften skulle tillgodoföras kommunerna. Sistnämnda

ståndpunkt har motiverats med att en hälftendelning icke skulle överensstämma

med utredningsmannens egen utgångspunkt, nämligen att kommunernas

möjligheter till skatteinkomster av nöjestillställningar icke borde väsentligen

rubbas. Att någon mera väsentlig rubbning härutinnan skulle

bliva resultatet av en hälftendelning synes emellertid icke vara ådagalagt.

I motsatt riktning pekar t. ex. resultatet av den undersökning, Stockholms

stads kammarkontor företagit. Att förslaget kan komma att medföra någon

ökning av statens andel synes mig i rådande statsfinansiella läge icke böra

föranleda anmärkning. Att å andra sidan helt beröva kommunerna inkomsten

av nöjesskatt finner jag icke böra ifrågakomma.»

Departementschefen har slutligen lämnat en kortfattad översikt över vissa

detaljfrågor i förslaget till förordning om nöjesskatt, beträffande vilka frågor

i de avgivna yttrandena erinringar framställts mot utredningsmannens

ståndpunkt. I denna del tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (sid.

27—37).

Utskottets yttrande.

Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning, att nöjesbeskattningen

i allt väsentligt bör utformas i enlighet med de linjer, som föreslagits

av utredningsmannen. I det skick dennes förslag efter vissa inom

finansdepartementet vidtagna smärre jämkningar nu framlagts i propositionen,

måste det anses innefatta en betydande förbättring av bestämmelserna

rörande nöjesbeskattningen. De önskemål, som första särskilda utskottet

vid urtima riksdagen 1939/40 framställde i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 73 i anledning av den då framlagda propositionen örn

införande av statlig nöjesskatt, ha vunnit beaktande. De många mot varandra

stridande intressen, som mötas på detta beskatta) ngsområde, finner

utskottet även ha i de flesta avseenden erhållit en lämplig avvägning. Otvivelaktigt

kommer nöjeslivet, även i dess kulturellt värdefullaste former, att

tämligen kännbart betungas av denna beskattning, men detta förhållande

har med hänsyn till rådande finansiella läge icke kunnat föranleda tvekan

från utskottets sida, att förslaget i huvudsakliga delar bör tillstyrkas. Endast

på enstaka punkter har utskottet ansett sig kunna förorda vissa lättnader.

Vad först angår hästsporttävlingarna skulle, såsom den föregående redogörelsen

utvisar, dessa enligt propositionen kvarstå i den högst beskattade

gruppen av nöjestillställningar, medan utredningsmannen ifrågasatt, att de i

likhet med icke professionell idrott skulle beskattas enligt den lägsta taxan.

Utskottet har med hänsyn till betydelsen — icke minst under nuvarande

förhållanden — av stöd åt svensk hästavel funnit sig böra förorda sådan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

jämkning i förslaget till förordning om nöjesskatt, att hästsporttävlingar

hänföras till taxa I.

Utskottet har vidare — bland annat med hänsyn till frågans ringa betydelse

ur finansiell synpunkt —— funnit sig kunna förorda befrielse från

nöjesskatt för barn under 12 år, då fribiljett utlämnas av nöjesanordnaren.

Beträffande det motionsvis väckta förslaget, att vid beskattningen av s. k.

varuspel värdet av till deltagarna utlämnade vinster skulle få avräknas från

bruttoinkomsten, dock med högst en tredjedel av denna inkomst, finner utskottet

jämväl en dylik lättnad i beskattningsreglerna motiverad. Gentemot

förslaget kunde visserligen invändas, att detsamma skulle innefatta

en avvikelse från principen, att skatt efter fastställda taxor skall utgå å erlagda

avgifter för deltagande i offentliga nöjestillställningar och att ett beaktande

av förslaget framdeles skulle medföra krav på undantag även i

andra avseenden. När utskottet funnit sig böra förorda en lättnad i beskattningen

på denna punkt, har detta emellertid icke föranletts av att de personer,

som bedriva ifrågavarande verksamhet, ansetts böra gynnas framför

andra kategorier av nöjesanordnare, utan av hänsyn till den betydelse varuspelen

torde äga såsom ekonomiskt underlag för ett stort antal ideella sammanslutningar

i landet. Utskottet vill erinra örn att avgiften för deltagande

i varuspel enligt lotteriförordningen icke får sättas högre än till 50 öre. Vid

stigande inköpspris å de såsom vinster utlämnade varorna kunde marginalen,

därest skatt skulle uttagas enligt det i propositionen framlagda förslaget,

befaras bliva så knapp, att anordningarna i fråga icke skulle lämna nöjaktig

vinst, ett förhållande som i sin tur skulle vålla avbräck i de nämnda

sammanslutningarnas verksamhet. Slutligen må framhållas, att varuspelen

enligt en på åtskilliga håll tillämpad praxis hittills lämnats helt obeskattade,

medan på vissa andra platser det av utskottet förordade tillvägagångssättet

redan vunnit tillämpning.

I ett avseende har motionsvis framställts yrkande om utvidgning av den

i propositionen föreslagna nöjesbeskattningen, nämligen beträffande den

s. k. restaurantdansen. Härvid åsyftas icke sådana danstillställningar, till

vilka särskild entréavgift upptages och för vilka nöjesskatt ostridigt skall

erläggas, utan danstillställningar, vid vilka man har anledning förmoda, att

restauratören genom pristillägg indirekt uttager en avgift. Utskottet ansluter

sig i princip helt till den uppfattningen, att jämväl restaurantdansen

bör beskattas. Otvivelaktigt möta emellertid —■ såsom departementschefen

uttalat — praktiska svårigheter att nå dessa tillställningar med nöjesbeskattningen.

Utskottet förutsätter dock att frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet

och att Kungl. Majit, därest en godtagbar lösning kan utfinnas, framlägger

förslag för riksdagen.

Enligt 10 § av det vid propositionen fogade förslaget till förordning om

nöjesskatt skulle kommun äga besluta, att nöjesskatten i kommunen skulle

utgå med allenast åtta tiondelar av eljest gällande skattesatser. Motsvarande

stadgande i 1919 års förordning torde ha utnyttjats av kommunerna

allenast i sällsynta fall om ens någonsin. Utskottet finner stadgandet sakna

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

11

praktisk betydelse och därför kunna utgå. Denna ändring föranleder vissa

redaktionella jämkningar jämväl av 11 och 13 §§, varjämte 11—16 §§ erhålla

ny numrering.

I övrigt finner sig utskottet böra förorda det i propositionen framlagda förslaget

till förordning örn nöjesskatt.

Förslaget till förordning om särskild avgift vid nöjestillställning, anordnad

av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm, föranleder

ingen erinran från utskottets sida.

Med det nu anförda har utskottet jämväl tagit ställning till de i motionerna

väckta förslagen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts proposition

nr 271 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

och i anledning av de likalydande motionerna 1:73 och

II: 175 samt motionen 11:273 ävensom med avslag å motionerna

I: 227, I: 229, II: 276 och II: 287, måtte

1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

F ö r s 1 a g

till

förordning om nöjesskatt.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

För nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, skall

kommun, inom vars område tillställningen hålles, uttaga en särskild avgift,

benämnd nöjesskatt, vilken fördelas

nedan angives.

2 §•

Med nöjestillställning1 avses i denna

förordning:

a) konsert, operaföreställning och

annan musikalisk föreställning, dra
-

mellan staten och kommunen pa satt

2 §•

Med nöjestillställning avses i denna

förordning:

a) konsert, operaföreställning och

annan musikalisk föreställning, dra
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

matisk och litterär föreställning samt

uppvisning i konstnärlig dans;

b) uppvisning eller tävling i icke

professionell idrott;

c) biografföreställning;

d) cirkus-, varieté- och karabetföreställning

samt uppvisning eller tävling

i professionell idrott;

e) bal, maskerad och annan danstillställning;
f)

håstkapplöpning och travkörning

samt uppvisning eller tävling med motorfordon,

motorbåt eller luftfartyg;

g) förevisning av djur, trolleriföreställning,

akrobatikföreställning samt

förevisning av vaxkabinett, marionetteater

och dylikt;

h) hållande av karusell, skjutbana,

rutschbana, ringkastning samt andra

liknande marknads- och tivolinöjen, i

vilka allmänheten äger deltaga mot en

efter deltagandets omfattning beräknad

avgift.

Vad i denna förordning stadgas örn

ovan angivna nöjestillställningar skall

äga motsvarande tillämpning å andra

nöjestillställningar, vilka till sin art

och sitt syfte äro jämförliga med de

angivna.

Till nöjestillställning hänföres icke

tillställning, som tjänar vetenskapligt

ändamål eller anordnas i undervisnings-

eller uppfostringssyfte.

(Utskottets förslag.)

matisk och litterär föreställning samt

uppvisning i konstnärlig dans;

b) uppvisning eller tävling i icke

professionell idrott samt hästkapplöpning

och travkörning;

c) biografföreställning;

d) cirkus-, varieté- och kabaretföreställning

samt uppvisning eller tävling

i professionell idrott;

e) bal, maskerad och annan danstillställning;
f)

uppvisning eller tävling med motorfordon,

motorbåt eller luftfartyg;

g) förevisning av djur, trolleriföreställning,

akrobatikföreställning samt

förevisning av vaxkabinett, marionetteater

och dylikt;

h) hållande av karusell, skjutbana,

rutschbana, ringkastning samt andra

liknande marknads- och tivolinöjen, i

vilka allmänheten äger deltaga mot

en efter deltagandets omfattning beräknad

avgift.

Vad i denna förordning stadgas om

ovan angivna nöjestillställningar skall

äga motsvarande tillämpning å andra

nöjestillställningar, vilka till sin art

och sitt syfte äro jämförliga med de

angivna.

Till nöjestillställning hänföres icke

tillställning, som tjänar vetenskapligt

ändamål eller anordnas i undervisnings-

eller uppfostringssyfte.

3 §•

Denna förordning äger icke tillämpning å nöjestillställning, anordnad av

kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm å lokal, som för

teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande begagnas. Om avgift för

sådan nöjestillställning är särskilt stadgat.

4 §.

Såsom nöjestillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, skall anses

jämväl tillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i viss

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38

13

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förening eller av inbjudning, därest tillställningen uppenbarligen utgör del

av en uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar

driven rörelse eller tillställningen eljest, såsom med avseende å sin omfattning

eller de villkor, varunder tillträde lämnas, är att jämställa med tillställning,

till vilken allmänheten har tillträde.

Anordnas tillställning av en till viss organisation ansluten förening, skall

den omständigheten, att utom föreningens egna medlemmar jämväl medlemmar

i andra till organisationen anslutna föreningar äga tillträde, icke föranleda,

att tillställningen skall vara att anse såsom sådan till vilken allmänheten

har tillträde.

5 §•

Nöjesskatten upptages i form av skatt på biljett eller annat bevis, som berättigar

till deltagande i nöjestillställning.

Skatten beräknas i förhållande till bruttopriset för varje biljett, inberäknat

skatten, och utgör:

Taxa I: vid nöjestillställning, som avses i 2 § a) och b):

15 procent av biljettpriset;

Taxa 11: vid nöjestillställning, som avses i 2 § c):

när biljettpriset icke överstiger 1 krona: 15 procent av biljettpriset;

när biljettpriset överstiger 1 krona: 15 procent av 1 krona samt 30 procent

av återstoden av biljettpriset;

Taxa lil: vid nöjestillställning, som avses i 2 § d), e), f), g) och h):

när biljettpriset icke överstiger 50 öre: 20 procent av biljettpriset;

när biljettpriset överstiger 50 öre: 20 procent av 50 öre samt 30 procent

av återstoden av biljettpriset.

Uppgår skatten för biljett enligt denna beräkningsgrund till del av öre,

avrundas skattebeloppet för biljetten till närmast högre hela öretal.

Är nöjestillställning sammansatt av delar, som falla under olika taxor,

bestämmes skatten efter den del, som är den huvudsakliga.

6 §.

Såsom biljettpris anses det ordinarie priset för den tillställning, som är i

fråga, utan hänsyn till förhöjning vid s. k. förköp eller till nedsättning för

vissa grupper av deltagare eller därtill, att biljett utlämnas utan betalning

(fribiljett).

överstiger program- eller garderobsavgift, som avfordras deltagare i nöjestillställning

såsom villkor för rätt till deltagandet, 25 öre, hänföres det överskjutande

beloppet till biljettpriset.

Avser biljett ett flertal tillställningar (abonnemang) eller ett flertal personer

(familjebiljett), beräknas skatt därå såsom för motsvarande antal biljetter

för en tillställning eller en person. Har icke vid biljettens utlämnande

bestämts, huru många tillställningar eller personer biljetten avser, beräknas

skatten å biljetten till 20, 25 eller 30 procent av biljettpriset, beroende på örn

för tillställningarna skulle gälla taxa I, II eller III.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

7 §.

Skatt utgår icke:

a) för fribiljett, som utlämnas till begagnande av polismyndighet, ortens

brandväsende eller den, som eljest å tjänstens vägnar skall närvara;

b) för fribiljett, som utlämnas till tidningsredaktion för recension eller

anmälan av nöjestillställning, dock att sådan skattefrihet må åtnjutas för

högst två biljetter till samma tidning för varje tillställning av enahanda beskaffenhet;
c)

för fribiljett till nöjestillställ- c) för fribiljett till nöjestillställning,

som avses i 2 § a), då biljetten ning, som avses i 2 § a), då biljetten

utlämnas till begagnande i studiesyfte, utlämnas till begagnande i studiesyfte;

d) för fribiljett åt barn under 12 år.

8 §•

Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning mot betalning, utan att biljett

eller annat dylikt bevis utlämnas, men kan på annat sätt, såsom genom vändkors

med räkneverk eller dylikt, tillförlitlig utredning vinnas örn antalet

inträdesavgifter jämte motsvarande friplatser i olika prislägen, må skatten

därå beräknas såsom om biljett utlämnats.

Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten i förhållande till bruttobeloppet

av influtna inträdesavgifter eller andra avgifter för rätt att deltaga

i tillställningen till 20, 25 eller 30 procent därav, beroende på om för

tillställningen skulle gälla taxa I, II eller III. Kan tillförlitlig utredning ej

vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten

vid utsålt hus eller efter annan lämplig beräkningsgrund.

7 fråga om marknads- och tivolinöjen,

som avses i 1 § andra stycket lotteriförordningen

den 19 maj 1939,

skall skatten beräknas å bruttoinkomsten

med avdrag av värdet av de

vinster, som utlämnats till deltagarna.

Nämnda avdrag må dock högst

utgöra en tredjedel av bruttoinkomsten.

9 §.

För nöjesskattens inbetalande svarar den, som anordnar nöjestillställningen.

10 §.

Kommun må besluta, att nöjesskatten

i kommunen skall utgå med allenast

åtta tiondelar av de i 5, 6 och 8

§§ angivna procentsatserna.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

15

(Kungl. Maj:ts förslag.)

11 §•

Det åligger kommun att inleverera

till statsverket hälften eller, därest

kommunen fattat beslut enligt 10 §,

fem åttondelar av influten nöjesskatt.

12 §.

Äger nöjestillställning rum uteslutande

för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, må länsstyrelsen, när

kommunen det tillstyrkt, medgiva befrielse

från nöjesskatten eller skattebeloppets

användande för det ändamål,

till vars främjande tillställningen

anordnats.

Lämnas ej sådant medgivande av

länsstyrelsen eller är fråga om nöjestillställning

av annat slag, må kommunen,

när skäl därtill äro, medgiva,

att den kommunen tillkommande andelen

av skatten återbetalas att användas

på sätt i första stycket sägs.

13 §.

Det ankommer inom kommunen å

den myndighet, som har att verkställa

uppbörd av kommunalutskylder, att i

enlighet med gällande grunder fastställa

nöjesskattens belopp samt uppbära

denna.

De som utöva kommunens beslutanderätt

må överlåta åt nämnda

myndighet eller åt annan nämnd eller

styrelse att å kommunens vägnar besluta

i sådana frågor, som avses i

12 §.

14 §.

Äger nöjestillställning rum inom två

eller flera kommuner och kunna uppbördsmyndigheterna

i dessa kommuner

ej överenskomma örn nöjesskat
-

(Utskottets förslag.)

10 §.

Det åligger kommun att till statsverket

inleverera hälften av influten

nöjesskatt.

11 §■

Äger nöjestillställning rum uteslutande

för välgörande eller allmännyttigt

ändamål, må länsstyrelsen, när

kommunen det tillstyrkt, medgiva befrielse

från nöjesskatten eller skattebeloppets

användande för det ändamål,

till vars främjande tillställningen

anordnats.

Lämnas ej sådant medgivande av

länsstyrelsen eller är fråga örn nöjestillställning

av annat slag, må kommunen,

när skäl därtill äro, medgiva,

att den kommunen tillkommande andelen

av skatten återbetalas att användas

på sätt i första stycket sägs.

12 §.

Det ankommer inom kommunen å

den myndighet, som har att verkställa

uppbörd av kommunalutskylder, att i

enlighet med gällande grunder fastställa

nöjesskattens belopp samt uppbära

denna.

De som utöva kommunens beslutanderätt

må överlåta åt nämnda

myndighet eller åt annan nämnd eller

styrelse att å kommunens vägnar besluta

i sådana frågor, som avses i

11 §■

13 §.

Äger nöjestillställning rum inom två

eller flera kommuner och kunna uppbördsmyndigheterna

i dessa kommuner

ej överenskomma örn nöjesskat
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

tens uttagande och fördelning, bär vederbörande

länsstyrelse att på framställning

därom förordna. Höra kommunerna

under olika länsstyrelser,

bestämma dessa gemensamt.

15 §.

I fråga örn nöjestillställning, som

hålles inom municipalsamhälle eller

inom köping som ej utgör egen kommun,

skall vad i denna förordning

sägs örn kommun äga motsvarande

tillämpning å municipalsamhället eller

köpingen.

16 §.

Erforderliga föreskrifter om inbetalning

och indrivning av nöjesskatt,

om kontroll över skattens utgörande

samt om ordningen för anförande av

besvär över ålagd eller uttagen skatt

meddelas av Kungl. Majit.

(Utskottets förslag.)

tens uttagande och fördelning, bär vederbörande

länsstyrelse att på framställning

därom förordna. Höra kommunerna

under olika länsstyrelser,

bestämma dessa gemensamt.

U §.

I fråga om nöjestillställning, som

hålles inom municipalsamhälle eller

inom köping som ej utgör egen kommun,

skall vad i denna förordning

sägs om kommun äga motsvarande

tillämpning å municipalsamhället eller

köpingen.

15 §.

Erforderliga föreskrifter örn inbetalning

och indrivning av nöjesskatt,

örn kontroll över skattens utgörande

samt örn ordningen för anförande av

besvär över ålagd eller uttagen skatt

meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes,

från och med vilken dag förordningen den 30 maj 1919 (nr 256) om rätt för

kommun att upptaga särskild avgift vid vissa offentliga nöjestillställningar

samt förordningen den 22 december 1939 (nr 231) om statlig nöjesskatt skola

upphöra att gälla.

Sistnämnda båda förordningar skola dock alltjämt gälla i fråga om nöjestillställningar,

som ägt rum före denna förordnings ikraftträdande, ävensom

i fråga om biljett, som före ikraftträdandet sålts att gälla för ett flertal

tillställningar, av vilka minst en äger rum före samma tidpunkt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38. 17

2) antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om särskild avgift vid nöjestillställning, anordnad av

kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm.

Härigenom förordnas som följer:

För nöjestillställning, anordnad av kungl, teatern eller kungl, dramatiska

teatern i Stockholm å lokal, som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande

begagnas, skall uttagas särskild avgift, vilken skall beräknas enligt

de grunder, som jämlikt förordningen om nöjesskatt tillämpas för andra

nöjestillställningar av motsvarande slag i Stockholm.

Influtna avgifter användas för de kungl, teatrarnas verksamhet enligt

Kungl. Maj:ts bestämmande.

Kungl. Maj:t utfärdar ock de närmare föreskrifter, som för förordningens

tillämpning i övrigt må finnas erforderliga.

Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,

från och med vilken dag förordningen den 21 december 1923 (nr 448) om

uttagande av särskild avgift vid nöjestillställning, anordnad av kungl, teatern

eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm, skall upphöra att gälla.

Stockholm den 4 juni 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sköldén, Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Gustaf

Björkman, Robert Berg, Sylwan, Herman Ericsson, Franzon och Witzell; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Olsson i Gävle, Andersson

i Dunker, Sandberg, Werner i Hultsfred, Eklund, Hagberg i Malmö, Kilbom, Andersson

i Vigelsbo och Bceckman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 38.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 38.

Särskilt yttrande

av herrar Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Björkman, Sylwan, Herman

Ericsson, Franzon, Hagberg och Backman, som anfört:

»Vad angår fördelningen av nöjesskatten mellan staten och kommunerna

ha vi icke funnit anledning till erinran mot den i propositionen föreslagna

hälftendelningen. Emellertid ha vi ansett det i vissa remissyttranden

framförda yrkandet, att kommunerna skulle erhålla särskild ersättning för

uppbörden av den statliga andelen av skatten, värt beaktande. Vi ha dock

icke funnit oss böra för närvarande föreslå någon ändring härutinnan i det

i propositionen framlagda förslaget, men förutsätta att frågan ägnas uppmärksamhet,

sedan närmare erfarenhet vunnits om verkningarna av det nu

föreliggande förslaget.»

408026. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: Is proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lövö) lagen den 26 maj 1909 s. 6 i texten