Betänkande, i anledning av väckta motioner om sådan ändring av skattebetalningssystemet att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten intjänats m. m.
1940-06-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1940:40, Betänkande, i anledning av väckta motioner om sådan ändring av skattebetalningssystemet att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten intjänats m. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
1
Nr 40.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1940 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om sådan ändring av skattebetalningssystemet
att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten
intjänats m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 71 i
första kammaren av herrar öman och Holmström samt nr 131 i andra kammaren
av herr Svedman m. fl., har hemställts, »att riksdagen anhåller att
Kungl. Majit snarast framlägger ett förslag till ändring i skattebetalningssystemet,
så att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten intjänas
samt att i samband härmed utredning göres och förslag framlägges
till ev. provisoriska åtgärder för underlättande av häradsskrivamas arbetsbörda».
Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till
motionerna.
1921 års riksdag hemställde hos Kungl. Majit örn utredning rörande vilka
åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell
skatteuppbörd. Denna framställning hade föranletts av i riksdagen väckta
motioner, vari såsom en framkomlig väg till uppbördsproblemets lösning angivits
bland annat en allmän och obligatorisk förskottsavsättning till skatter.
År 1924 tillsatte Kungl. Majit sakkunniga — benämnda 1924 års uppbördssakkunniga
— med uppgift att uppdraga riktlinjer för en allmän revision
av uppbörds- och indrivningsväsendet. I direktiven för de sakkunnigas
arbete framhöll vederbörande departementschef, att frågan om avdrag å
lönen för anställda till täckande av skatter syntes så viktig och de fördelar,
som därmed stöde att vinna, så många och obestridliga, att ett allvarligt försök
borde göras att komma till rätta med detta problem. Departementschefen
anförde vidare, att särskilt uppslaget om obligatoriska förskottsavsättningar
till skatter syntes förtjäna beaktande. Även utan förskottsförfarande
borde emellertid ett avdragssystem kunna anordnas — örn ock fördelarna
därmed icke bleve desamma — nämligen så, att avdragen verkställdes efter
det skatternas belopp fastställts. I sådant fall vore det synnerligen angeläget,
att förfallotiden för skatterna bestämdes så tidigt som möjligt.
Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 7 sami. Nr 40—41.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
I de sakkunnigas år 1929 avgivna betänkande angående rationell skatteuppbörd
(Statens off. utredn. 1929: 17) föreslogs bland annat, att statliga
och kommunala utskylder skulle debiteras å gemensam debetsedel och uppbäras
i ett sammanhang. Skattebetalningen skulle i hela riket ske över postgiro.
För skattskyldiga, anställda i allmän eller enskild tjänst, skulle det i
regel åligga vederbörande redogörare eller arbetsgivare att ombesörja skattemedels
innehållande ur den anställdes avlöning samt att å föreskrivna tider
insända sålunda innehållna medel till uppbördsmyndigheten. Övriga skattskyldiga
skulle själva insända sina utskylder till uppbördsmyndigheten. Utskyldema
skulle erläggas dels i förskott och dels i efterskott. För de
skattskyldiga, som vid det nya systemets första tillämpning redan blivit påförda
utskylder, skulle förskottsavsättningama avse de under samma år som
avsättningarna gjordes påförda utskylderna. För dem, som först efter det
nya systemets införande bleve skattskyldiga, skulle förskottsavsättningama
avse de utskylder, som under nästföljande år komme att påföras de skattskyldiga.
Det kommunala budgetåret skulle — utom för landstingsområden
och vägdistrikt -— omläggas till att avse tiden den 1 juli—den 30 juni.
De myndigheter och sammanslutningar, som efter remiss avgåvo yttranden
över de sakkunnigas betänkande, vitsordade allmänt behovet av en reform
av uppbördsväsendet. Mot tanken att tvångsvis låta göra förskottsavsättningar
av anställdas avlöning under löngivarnas medverkan och ansvar
riktades däremot stark kritik. I fråga om lämpligheten av en sammanslagning
av krono- och kommunaluppbörden samt omläggningen av det kommunala
budgetåret voro meningarna delade. Önskvärdheten av skattebetalningens
fördelning på flera inbetalningstillfällen underströks genomgående.
1924 års uppbördssakkunnigas förslag föranledde icke annan lagstiftningsåtgärd
än att år 1931 kronouppbörden uppdelades på två terminer. I den
vid 1931 års riksdag rörande denna fråga framlagda propositionen (nr 186)
anförde vederbörande departementschef bland annat, att då införandet av
skattelikvid medelst förskottsbetalningar — för anställda under medverkan
av löngivare — på grund av den mot de sakkunnigas förslag i detta avseende
riktade kritiken icke syntes böra komma i fråga, borde enligt departementschefens
uppfattning närmare undersökas möjligheten av skatteuppbördens
anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan
av löngivare. Föremål för ytterligare undersökningar syntes vidare böra
bliva frågan om sammanslagning av debitering respektive uppbörd av statliga
och kommunala utskylder samt uppdelning av denna gemensamma uppbörd
på lämpligt antal terminer.
År 1936 tillsatte Kungl. Majit ånyo en kommitté — benämnd 1936 års
uppbördskommitté — med uppdrag att verkställa utredning rörande skatteuppbörd
och folkbokföring m. m. I sitt år 1938 avgivna betänkande (Statens
off. utredn. 1938: 46) upptog kommittén till behandling frågan örn skatteuppbördens
anordnande i närmare anslutning till inkomstförvärvet. Med
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
3
hänsyn till de betänkligheter, som uttalats mot 1924 års uppbördssakkunnigas
förslag örn skattens uttagande i förskott genom löngivarens försorg, ansåg
kommittén tanken på ett sådant system böra övergivas. Kommittén tog
emellertid under övervägande, huruvida debitering av skatt skulle kunna ske
på grundval av en av den skattskyldige avgiven förhandsuppgift angående
hans beräknade inkomst under det löpande året och med korrigering i en
eller annan form, sedan inkomsten taxerats i samma ordning som nu. De
av överståthållaren Torsten Nothin och f. d. professorn Karl Ljungberg i
sådant syfte gjorda framställningarna, vilka åberopats i de nu föreliggande
motionerna, blevo därvid av kommittén tagna under omprövning. Kommittén
fann emellertid den ifrågasatta utvägen att lägga av den skattskyldige
gjorda förhandsberäkningar av hans inkomst till grund för skattebetalningen
icke vara framkomlig. Kommitténs förslag gick i stället i huvudsak
ut på att en sammanslagning borde ske av debitering respektive uppbörd
av statliga och kommunala utskylder samt att skattebetalningen borde uppdelas
på högst sex uppbördstillfällen, vilka skulle förläggas till augusti, september
och november månader av taxeringsåret samt februari, mars och
maj månader under det därpå följande året. önskemålet om en tidigare
skatteuppbörd ansågs sålunda kunna tillgodoses endast i så måtto, att en
preliminär debitering grundades på taxeringsnämndernas, av prövningsnämnden
ännu ej granskade beslut samt att på grundval av den sålunda
verkställda debiteringen uppbörd till en början ägde rum såsom förskott å
det utskyldsbelopp, som sedermera vid en med ledning av prövningsnämndernas
beslut verkställd slutlig debitering kunde bliva fastställt. Enligt
kommitténs förslag skulle principiellt hälften av det samlade utskyldsbelopp,
som kunde förväntas bliva fastställt, uttagas genom sådan förskottsbetalning.
Kommittén föreslog vidare, att särskilda åtgärder skulle vidtagas för underlättandet
av frivillig förskottsavsättning för skattebetalning. Detta ansågs
böra ske genom statligt understöd till sådana anstalter (intressekontor,
skattekassor o. dyl.) som hade till syfte att förmedla inbetalning av skatter.
Kommitténs förslag har hittills icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 november 1939 tillkallades
inom finansdepartementet särskilda sakkunniga för utredning av frågan om
skattebetalning i förskott. Denna utredning, som för närvarande pågår, skall
enligt direktiven för de sakkunniga avse prövning av ett av fullmäktige i
riksbanken framlagt förslag örn anordningar för att möjliggöra och stimulera
frivillig förtidsinbetalning av skatter till stat och kommun.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om en tidigare
skattebetalning länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Att denna fråga ännu icke erhållit sin lösning sammanhänger med de svårigheter,
som otvivelaktigt möta vid försöken att förlägga skattebetalningen
närmare den tid, då inkomsten intjänats. Dessa svårigheter bero förvisso
Utskottet.
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
i främsta rummet på den omständigheten, att skatterna med vårt nuvarande
skattesystem icke kunna slutgiltigt bestämmas förrän inkomsten blivit underkastad
taxering. Denna är avslutad först sedan vederbörande prövningsnämnd
fastställt taxeringen, vilket icke sker förrän mot slutet av taxeringsåret.
Något tvivel kan emellertid icke råda därom att ändrade bestämmelser
angående tiden för skatternas erläggande äro i hög grad av behovet påkallade.
Att, såsom nu är fallet, skattebetalningen påbörjas först i slutet av
taxeringsåret och att den övervägande delen av utskylderna erlägges först
under året efter taxeringsåret d. v. s. ungefär 2 år efter det inkomsten intjänats,
måste anses såsom en allvarlig olägenhet för såväl den enskilde som
det allmänna. Behovet av en bättre ordning på detta område framträder
med särskild skärpa under nuvarande förhållanden, då på grund av det
ovissa läget och ändrade konjunkturer den enskildes ekonomiska ställning
hastigt kan bliva avsevärt försämrad. Risken för att det allmänna därigenom
kan i stor utsträckning tillskyndas skatteförluster är påtaglig.
Vid sitt övervägande av de nu föreliggande motionerna har utskottet kommit
till den uppfattningen, att en lösning av ifrågavarande spörsmål icke kan
undanskjutas utan fastmera bör snarast möjligt komma till stånd. På grund
av den numera avsevärt skärpta beskattningen synes varje möjlighet till åvägabringande
av en tidigare skattebetalning böra tagas under noggrant övervägande.
Vad som förekommit i samband med de tidigare utredningarna
på detta område, vilka utredningar ännu icke föranlett lagstiftningsåtgärder,
kan enligt utskottets mening icke anses giva vid handen, att en lösning — åtminstone
av provisorisk art — skulle vara omöjlig att åstadkomma. Utskottet
är självfallet icke berett att giva anvisning örn huru frågan lämpligen
bör lösas. Utskottet anser sig dock böra framhålla, att, såvitt utskottet
kan finna, 1924 års uppbördssakkunnigas förslag angående obligatoriska förskottsavsättningar
av anställdas avlöning under löngivarens medverkan bör
tagas under förnyad omprövning.
Ett uppslag, som utskottet jämväl haft under övervägande, är införandet
av förskottsdebitering av skatt med ledning av det vid taxering till statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet. Enligt
denna tanke skulle vid debiteringen den skattskyldige påföras — förutom
den skatt som i vanlig ordning skulle erläggas — en förskottsskatt med viss
procent av det beskattningsbara beloppet, vilken sistnämnda skatt skulle tillgodoräknas
den skattskyldige vid den debitering, som bomme att äga rum
på grundval av det nästföljande årets taxering.
Såsom förut framhållits ha enligt Kungl. Majlis bemyndigande den 3 november
1939 särskilda sakkunniga tillkallats för utredning av frågan örn skattebetalning
i förskott. Syftet med denna utredning synes vara att underlätta
förtidsinbetalning av skatter på frivillighetens väg. Det torde kunna förväntas,
att genom denna utredning skall vinnas ytterligare material för bedömande
av ifrågavarande spörsmål. Utskottet anser sig emellertid böra såsom sin
mening uttala, att en anordning med frivillig förskottsbetalning av skatter
Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.
5
icke kan råda bot mot de brister, som vidlåda det nuvarande skattebetalningssystemet.
För att en mera avsevärd förbättring skall kunna vinnas
synes enligt utskottets uppfattning någon metod böra utfinnas, som möjliggör
obligatorisk förskottsbetalning för de skattskyldiga.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna
1:71 av herrar öman och Holmström samt II: 131 av
herr Svedman m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Majit ville med beaktande av vad utskottet ovan
anfört snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte
att tidigare inbetalning av skatter till stat och kommun må
kunna äga rum.
Stockholm den 6 juni 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande: se under betänkandet nr 39.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:404 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner örn sådan ändring av skattebetalningssystemet att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten int a1 i texten