Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om sådan ändring av skattebetalningssystemet att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten intjänats m. m.

1940-06-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:40, Betänkande, i anledning av väckta motioner om sådan ändring av skattebetalningssystemet att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten intjänats m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1940 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om sådan ändring av skattebetalningssystemet

att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten

intjänats m. m.

(2:a avd.)

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 71 i

första kammaren av herrar öman och Holmström samt nr 131 i andra kammaren

av herr Svedman m. fl., har hemställts, »att riksdagen anhåller att

Kungl. Majit snarast framlägger ett förslag till ändring i skattebetalningssystemet,

så att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten intjänas

samt att i samband härmed utredning göres och förslag framlägges

till ev. provisoriska åtgärder för underlättande av häradsskrivamas arbetsbörda».

Beträffande motiveringen för detta yrkande får utskottet hänvisa till

motionerna.

1921 års riksdag hemställde hos Kungl. Majit örn utredning rörande vilka

åtgärder, som lämpligen borde vidtagas för åvägabringande av en rationell

skatteuppbörd. Denna framställning hade föranletts av i riksdagen väckta

motioner, vari såsom en framkomlig väg till uppbördsproblemets lösning angivits

bland annat en allmän och obligatorisk förskottsavsättning till skatter.

År 1924 tillsatte Kungl. Majit sakkunniga — benämnda 1924 års uppbördssakkunniga

— med uppgift att uppdraga riktlinjer för en allmän revision

av uppbörds- och indrivningsväsendet. I direktiven för de sakkunnigas

arbete framhöll vederbörande departementschef, att frågan om avdrag å

lönen för anställda till täckande av skatter syntes så viktig och de fördelar,

som därmed stöde att vinna, så många och obestridliga, att ett allvarligt försök

borde göras att komma till rätta med detta problem. Departementschefen

anförde vidare, att särskilt uppslaget om obligatoriska förskottsavsättningar

till skatter syntes förtjäna beaktande. Även utan förskottsförfarande

borde emellertid ett avdragssystem kunna anordnas — örn ock fördelarna

därmed icke bleve desamma — nämligen så, att avdragen verkställdes efter

det skatternas belopp fastställts. I sådant fall vore det synnerligen angeläget,

att förfallotiden för skatterna bestämdes så tidigt som möjligt.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 7 sami. Nr 40—41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

I de sakkunnigas år 1929 avgivna betänkande angående rationell skatteuppbörd

(Statens off. utredn. 1929: 17) föreslogs bland annat, att statliga

och kommunala utskylder skulle debiteras å gemensam debetsedel och uppbäras

i ett sammanhang. Skattebetalningen skulle i hela riket ske över postgiro.

För skattskyldiga, anställda i allmän eller enskild tjänst, skulle det i

regel åligga vederbörande redogörare eller arbetsgivare att ombesörja skattemedels

innehållande ur den anställdes avlöning samt att å föreskrivna tider

insända sålunda innehållna medel till uppbördsmyndigheten. Övriga skattskyldiga

skulle själva insända sina utskylder till uppbördsmyndigheten. Utskyldema

skulle erläggas dels i förskott och dels i efterskott. För de

skattskyldiga, som vid det nya systemets första tillämpning redan blivit påförda

utskylder, skulle förskottsavsättningama avse de under samma år som

avsättningarna gjordes påförda utskylderna. För dem, som först efter det

nya systemets införande bleve skattskyldiga, skulle förskottsavsättningama

avse de utskylder, som under nästföljande år komme att påföras de skattskyldiga.

Det kommunala budgetåret skulle — utom för landstingsområden

och vägdistrikt -— omläggas till att avse tiden den 1 juli—den 30 juni.

De myndigheter och sammanslutningar, som efter remiss avgåvo yttranden

över de sakkunnigas betänkande, vitsordade allmänt behovet av en reform

av uppbördsväsendet. Mot tanken att tvångsvis låta göra förskottsavsättningar

av anställdas avlöning under löngivarnas medverkan och ansvar

riktades däremot stark kritik. I fråga om lämpligheten av en sammanslagning

av krono- och kommunaluppbörden samt omläggningen av det kommunala

budgetåret voro meningarna delade. Önskvärdheten av skattebetalningens

fördelning på flera inbetalningstillfällen underströks genomgående.

1924 års uppbördssakkunnigas förslag föranledde icke annan lagstiftningsåtgärd

än att år 1931 kronouppbörden uppdelades på två terminer. I den

vid 1931 års riksdag rörande denna fråga framlagda propositionen (nr 186)

anförde vederbörande departementschef bland annat, att då införandet av

skattelikvid medelst förskottsbetalningar — för anställda under medverkan

av löngivare — på grund av den mot de sakkunnigas förslag i detta avseende

riktade kritiken icke syntes böra komma i fråga, borde enligt departementschefens

uppfattning närmare undersökas möjligheten av skatteuppbördens

anordnande medelst förskottsbetalningar utan obligatorisk medverkan

av löngivare. Föremål för ytterligare undersökningar syntes vidare böra

bliva frågan om sammanslagning av debitering respektive uppbörd av statliga

och kommunala utskylder samt uppdelning av denna gemensamma uppbörd

på lämpligt antal terminer.

År 1936 tillsatte Kungl. Majit ånyo en kommitté — benämnd 1936 års

uppbördskommitté — med uppdrag att verkställa utredning rörande skatteuppbörd

och folkbokföring m. m. I sitt år 1938 avgivna betänkande (Statens

off. utredn. 1938: 46) upptog kommittén till behandling frågan örn skatteuppbördens

anordnande i närmare anslutning till inkomstförvärvet. Med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

3

hänsyn till de betänkligheter, som uttalats mot 1924 års uppbördssakkunnigas

förslag örn skattens uttagande i förskott genom löngivarens försorg, ansåg

kommittén tanken på ett sådant system böra övergivas. Kommittén tog

emellertid under övervägande, huruvida debitering av skatt skulle kunna ske

på grundval av en av den skattskyldige avgiven förhandsuppgift angående

hans beräknade inkomst under det löpande året och med korrigering i en

eller annan form, sedan inkomsten taxerats i samma ordning som nu. De

av överståthållaren Torsten Nothin och f. d. professorn Karl Ljungberg i

sådant syfte gjorda framställningarna, vilka åberopats i de nu föreliggande

motionerna, blevo därvid av kommittén tagna under omprövning. Kommittén

fann emellertid den ifrågasatta utvägen att lägga av den skattskyldige

gjorda förhandsberäkningar av hans inkomst till grund för skattebetalningen

icke vara framkomlig. Kommitténs förslag gick i stället i huvudsak

ut på att en sammanslagning borde ske av debitering respektive uppbörd

av statliga och kommunala utskylder samt att skattebetalningen borde uppdelas

på högst sex uppbördstillfällen, vilka skulle förläggas till augusti, september

och november månader av taxeringsåret samt februari, mars och

maj månader under det därpå följande året. önskemålet om en tidigare

skatteuppbörd ansågs sålunda kunna tillgodoses endast i så måtto, att en

preliminär debitering grundades på taxeringsnämndernas, av prövningsnämnden

ännu ej granskade beslut samt att på grundval av den sålunda

verkställda debiteringen uppbörd till en början ägde rum såsom förskott å

det utskyldsbelopp, som sedermera vid en med ledning av prövningsnämndernas

beslut verkställd slutlig debitering kunde bliva fastställt. Enligt

kommitténs förslag skulle principiellt hälften av det samlade utskyldsbelopp,

som kunde förväntas bliva fastställt, uttagas genom sådan förskottsbetalning.

Kommittén föreslog vidare, att särskilda åtgärder skulle vidtagas för underlättandet

av frivillig förskottsavsättning för skattebetalning. Detta ansågs

böra ske genom statligt understöd till sådana anstalter (intressekontor,

skattekassor o. dyl.) som hade till syfte att förmedla inbetalning av skatter.

Kommitténs förslag har hittills icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 3 november 1939 tillkallades

inom finansdepartementet särskilda sakkunniga för utredning av frågan om

skattebetalning i förskott. Denna utredning, som för närvarande pågår, skall

enligt direktiven för de sakkunniga avse prövning av ett av fullmäktige i

riksbanken framlagt förslag örn anordningar för att möjliggöra och stimulera

frivillig förtidsinbetalning av skatter till stat och kommun.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om en tidigare

skattebetalning länge varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Att denna fråga ännu icke erhållit sin lösning sammanhänger med de svårigheter,

som otvivelaktigt möta vid försöken att förlägga skattebetalningen

närmare den tid, då inkomsten intjänats. Dessa svårigheter bero förvisso

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

i främsta rummet på den omständigheten, att skatterna med vårt nuvarande

skattesystem icke kunna slutgiltigt bestämmas förrän inkomsten blivit underkastad

taxering. Denna är avslutad först sedan vederbörande prövningsnämnd

fastställt taxeringen, vilket icke sker förrän mot slutet av taxeringsåret.

Något tvivel kan emellertid icke råda därom att ändrade bestämmelser

angående tiden för skatternas erläggande äro i hög grad av behovet påkallade.

Att, såsom nu är fallet, skattebetalningen påbörjas först i slutet av

taxeringsåret och att den övervägande delen av utskylderna erlägges först

under året efter taxeringsåret d. v. s. ungefär 2 år efter det inkomsten intjänats,

måste anses såsom en allvarlig olägenhet för såväl den enskilde som

det allmänna. Behovet av en bättre ordning på detta område framträder

med särskild skärpa under nuvarande förhållanden, då på grund av det

ovissa läget och ändrade konjunkturer den enskildes ekonomiska ställning

hastigt kan bliva avsevärt försämrad. Risken för att det allmänna därigenom

kan i stor utsträckning tillskyndas skatteförluster är påtaglig.

Vid sitt övervägande av de nu föreliggande motionerna har utskottet kommit

till den uppfattningen, att en lösning av ifrågavarande spörsmål icke kan

undanskjutas utan fastmera bör snarast möjligt komma till stånd. På grund

av den numera avsevärt skärpta beskattningen synes varje möjlighet till åvägabringande

av en tidigare skattebetalning böra tagas under noggrant övervägande.

Vad som förekommit i samband med de tidigare utredningarna

på detta område, vilka utredningar ännu icke föranlett lagstiftningsåtgärder,

kan enligt utskottets mening icke anses giva vid handen, att en lösning — åtminstone

av provisorisk art — skulle vara omöjlig att åstadkomma. Utskottet

är självfallet icke berett att giva anvisning örn huru frågan lämpligen

bör lösas. Utskottet anser sig dock böra framhålla, att, såvitt utskottet

kan finna, 1924 års uppbördssakkunnigas förslag angående obligatoriska förskottsavsättningar

av anställdas avlöning under löngivarens medverkan bör

tagas under förnyad omprövning.

Ett uppslag, som utskottet jämväl haft under övervägande, är införandet

av förskottsdebitering av skatt med ledning av det vid taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt fastställda beskattningsbara beloppet. Enligt

denna tanke skulle vid debiteringen den skattskyldige påföras — förutom

den skatt som i vanlig ordning skulle erläggas — en förskottsskatt med viss

procent av det beskattningsbara beloppet, vilken sistnämnda skatt skulle tillgodoräknas

den skattskyldige vid den debitering, som bomme att äga rum

på grundval av det nästföljande årets taxering.

Såsom förut framhållits ha enligt Kungl. Majlis bemyndigande den 3 november

1939 särskilda sakkunniga tillkallats för utredning av frågan örn skattebetalning

i förskott. Syftet med denna utredning synes vara att underlätta

förtidsinbetalning av skatter på frivillighetens väg. Det torde kunna förväntas,

att genom denna utredning skall vinnas ytterligare material för bedömande

av ifrågavarande spörsmål. Utskottet anser sig emellertid böra såsom sin

mening uttala, att en anordning med frivillig förskottsbetalning av skatter

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 40.

5

icke kan råda bot mot de brister, som vidlåda det nuvarande skattebetalningssystemet.

För att en mera avsevärd förbättring skall kunna vinnas

synes enligt utskottets uppfattning någon metod böra utfinnas, som möjliggör

obligatorisk förskottsbetalning för de skattskyldiga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

1:71 av herrar öman och Holmström samt II: 131 av

herr Svedman m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Majit ville med beaktande av vad utskottet ovan

anfört snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag i syfte

att tidigare inbetalning av skatter till stat och kommun må

kunna äga rum.

Stockholm den 6 juni 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande: se under betänkandet nr 39.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:404 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckta motioner örn sådan ändring av skattebetalningssystemet att skatterna komma att betalas samma år som inkomsten int a1 i texten