Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om tilläggsskatt å bensin, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1940-06-07 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:42, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner med förslag till förordning om tilläggsskatt å bensin, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1940 kl. 4.30 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

propositioner med förslag till förordning om tilläggsskatt

å bensin, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 23 februari 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 87, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade:

1) Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpningfav förordningen den 22

december 1939 (nr 924) om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att förordningen den 22 december 1939 om tilläggsskatt

å bensin, vilken förordning gäller till och med den 30 juni 1940, skall

äga fortsatt tillämpning till och med den 30 juni 1941.

2) Förslag

till

förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen den 22

december 1939 (nr 926) örn tilläggsskatt å^vissa för drivande av

automobil använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att förordningen den 22 december 1939 örn tilläggsskatt

å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, vilken förordning

gäller med avseende å brännoljor, som förbrukas till och med den 30

juni 1940, skall äga fortsatt tillämpning beträffande brännoljor, som förbrukas

till och med den 30 juni 1941.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 42.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en den 10 maj 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 272, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för nämnda

dag — med återkallande av den till riksdagen avlåtna propositionen nr

87 med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen

den 22 december 1939 (nr 924) om tilläggsskatt å bensin, m. m. — föreslagit

riksdagen att antaga följande vid propositionen nr 272 fogade förslag

till

1) förordning örn tilläggsskatt å bensin;

2) förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket den 1 juli

1940; samt

3) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å bensin.

Härigenom förordnas, att för bensin, som till riket införes eller här tillverkas,

skall — utöver skatt, varom förmäles i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit — till staten erläggas

tilläggsskatt med 25 öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade

bestämmelserna rörande skatt å bensin tillämpas jämväl i fråga om

sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 och gäller till och med

den 30 juni 1941.

Förslag

till

förordning om tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1940.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För bensin, som den 1 juli 1940 klockan 6 f. m. finnes i riket, skall i den

ordning nedan sägs till staten erläggas skatt med 21 öre för liter.

Är bensin blandad med annan vara, skall vid skattskyldighetens bestämmande

hänsyn tagas till den myckenhet, varmed bensin ingår i blandningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. 3

2 §.

1 mom. Skyldighet att erlägga skatt enligt denna förordning åligger, där

ej annat föranledes av vad nedan i 2 mom. eller i 9 § stadgas, den, som vid

den i 1 § angivna tid innehar bensin till myckenhet överstigande 200 liter.

2 mom. Från skattskyldighet enligt denna förordning är kronan befriad.

Skatt enligt denna förordning utgår icke för bensin, som tillverkats inom

riket och som vid den i 1 § angivna tid ännu icke utlämnats från tillverkningsstället.

3 §•

Envar enligt denna förordning skattskyldig skall senast den 1 augusti

1940 på heder och samvete avgiva deklaration rörande den myckenhet bensin,

han vid den i 1 § angivna tid innehade, varvid tillika skall angivas den

plats, där bensinen då förvarades.

Skyldighet att avgiva deklaration för annan än enskild person åligger vederbörande

styrelse, förvaltning, syssloman, ombud och, för oskiftat stärbhus,

den som sitter i boet.

Deklaration skall avgivas till länsstyrelsen i det län, där den uppgiftspliktige

författningsenligt är eller bör vara mantalsskriven, eller, örn han är

avliden, senast varit eller bort vara mantalsskriven,

eller där vederbörande styrelse eller förvaltning har sitt säte eller syssloman

eller ombud är bosatt,

eller i fall, då nämnda regler ej äga tillämpning, i det län, där den med

deklarationen avsedda bensinen huvudsakligen finnes vid den i 1 § angivna

tid.

4 §.

1 mom. Det åligger länsstyrelse att övervaka, att deklarationer inkomma

från alla uppgiftsskyldiga och att avgivna deklarationer äro fullständiga och

riktiga, därvid särskilt bör tillses, att envar, som idkar handel med eldfarliga

oljor av första klassen, fullgjort honom åliggande deklarationsskyldighet.

Den, som icke avgivit deklaration men kan antagas vara deklarationspliktig

eller som avgivit ofullständig deklaration, må föreläggas att inom

viss tid inkomma med deklaration eller med erforderliga uppgifter.

2 mom. Finner länsstyrelse för behörig påföring av skatt nödigt, att

granskning av den skattskyldiges bokföring eller undersökning av dennes

inneliggande lager av bensin verkställes, bör länsstyrelsen föranstalta om sadan

granskning eller undersökning; och äger länsstyrelsen därvid, i man av

behov, anlita biträde av sakkunnig.

Det åligger skattskyldig att för sådan undersökning bereda länsstyrelse eller

av länsstyrelse förordnad person tillträde till handels-, fabriks- eller annan

upplagslokal samt att för granskning tillhandahålla sin bokföring och

därtill hörande handlingar.

Arvode till sakkunnig bestämmes av länsstyrelse och skall jämte annan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

kostnad för undersökning eller granskning, som i detta mom. sågs, bestridas

av medel, som enligt denna förordning inflyta till statsverket.

3 mom. Kungl. Maj:t må ock förordna örn granskning av deklarationer

och eljest inhämtade uppgifter. Av Kungl. Maj:t förordnad granskningsman

äger jämväl taga del av skattskyldigs bokföring och verkställa undersökning

av dennes inneliggande lager av bensin på sätt i 2 mom. stadgas.

Kostnad för granskning, varom Kungl. Majit förordnat, bestrides av medel,

som i 2 mom. sägs.

5 §•

Länsstyrelse åligger att på grund av inkomna deklarationer och eljest inhämtade

uppgifter i särskild längd förteckna dem, som avgivit deklaration,

samt fastställa den myckenhet bensin, för vilken skatt skall erläggas enligt

denna förordning, ävensom därå belöpande skatt.

6 §.

Så snart ske kan skall till envar skattskyldig i rekommenderat brev med

allmänna posten översändas utdrag av längden, såvitt honom angår, tillika

med underrättelse örn tid och sätt för skattens erläggande samt vad den

skattskyldige har att iakttaga, örn han vill överklaga länsstyrelsens beslut

eller eljest söka befrielse från påförd skatt.

7 §•

Har någon i deklaration eller annan uppgift, som enligt denna förordning

avgivits, lämnat oriktigt meddelande, eller har uppgiftspliktig underlåtit avlämna

deklaration eller infordrad upplysning, och har därav föranletts, att

skatt icke blivit honom påförd eller blivit påförd till för lågt belopp, skall

skatt påföras den skattskyldige till belopp, som genom berörda förfarande

eller underlåtenhet undandragits.

Efterbeskattning må ej ske senare än år 1945.

8 §•

1 mom. Förmenas länsstyrelse hava vid påförande av skatt oriktigt förfarit,

må besvär anföras hos kammarrätten.

Den, som vill anföra besvär över honom enligt denna förordning påförd

skatt, åligger att inom natt och år efter det skatten blivit honom avfordrad

ingiva eller, på eget äventyr, i betalt brev med allmänna posten insända besvären

till länsstyrelsen i det län, där skatten påförts, vid påföljd, om den

tid försittes, att besvären icke varda till prövning upptagna; dock må icke

den omständigheten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits eller

avsänts till kammarrätten, utgöra hinder för deras upptagande till prövning,

därest besvären dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I

sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till länsstyrelsen

för vidare behandling på sätt i 2 mom. sägs.

2 mom. Sedan vid besvären fogats de handlingar, på vilka överklagade

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. ö

beslutet grundats, ävensom utdrag av längden, i vad den klagande angår,

översänder länsstyrelsen skyndsamt till kammarrätten samtliga handlingar

med de upplysningar och erinringar besvären anses påkalla.

9 §•

Visar skattskyldig, att bensin, som han vid den i 1 § angivna tid innehaft,

till annan levererats, och grundar sig leveransen på försäljningsavtal, som

slutits före denna förordnings ikraftträdande, äger Kungl. Majit, där den

skatlskyldige icke på grund av förbehåll i försäljningsavtalet eller eljest är

berättigad att hos köparen uttaga skatten, bestämma, att skattskyldigheten

skall åligga köpare, eller, då skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring

av skatten.

Ansökan om sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom natt och

år efter det skatt vederbörande avfordrats.

10 §.

Angående restitution av skatt, som i denna förordning avses, skola bestämmelserna

i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin

och motorsprit äga motsvarande tillämpning.

11 §•

Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må ej

verkställas av annan än länsstyrelse eller jämlikt 4 § 3 mom. förordnad person.

Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin befattning

böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för någon tillgänglig,

ulan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess offentliggörande;

dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar, för statistisk bearbetning

utlämnas till ämbetsmyndighet eller tjänsteman, åt vilken Kungl. Majit

uppdrager utförandet av sådan bearbetning.

Deklarationerna skola med de undantag, vartill stadgandena i nästföregående

stycke föranleda, hos länsstyrelsen behörigen förvaras intill utgången av

år 1945, varefter deklarationerna skola förstöras.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote

från och med tjugufem till och med trehundra kronor; och må länsstyrelsen

förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

13 §.

Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så att

han därigenom undgått att betala skatt eller fått erlägga för låg skatt, bote

högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet undandragit

s.

Ilar den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre velande, men har den,

som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov vårds
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

löshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom den oriktiga

uppgiften undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas

utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

14 §.

1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende, som

i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller skattskyldigs bokföring,

må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare sig

innehållet i sådan deklaration eller skattskyldigs affärsförhållande, varom

han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad ansvar

såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse,

som nu sagts, straffes med dagsböter.

2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning

av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må ej utom

tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse härav vare

den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.

15 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite enligt 12 §.

Åtal för förseelse, som i 13 eller 14 § omförmäles, skall anhängiggöras vid

allmän domstol.

16 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

17 §.

Bestämmelser rörande uppbörd av skatt, som i denna förordning avses, så

ock de närmare föreskrifter, som eljest för tillämpning av denna förordning

erfordras, meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Förslag

till

förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Härigenom förordnas, att för brännoljor, som avses i förordningen den 3

maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda

brännoljor, skall, utöver skatt enligt nämnda förordning, till staten erläggas

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42. ''

tilläggsskatt med 16 öre för liter; och skola de i nämnda förordning meddelade

bestämmelserna tillämpas jämväl i fråga örn sålunda utgående tilläggsskatt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 och gäller med avseende

å brännoljor, som förbrukas från och med nämnda dag till och med den 30

juni 1941.

Till utskottet ha hänvisats följande i anledning av proposition nr 272

väckta motioner, nämligen:

1) motionen nr 294 i andra kammaren av herr Åqvist, däri hemställts,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 272; samt

2) motionen nr 295 i andra kammaren av herr Lindmark, vari hemställts,

att riksdagen vid behandling av proposition nr 272 måtte besluta,

att inkomsterna av föreslagen inkomstskatt å bensin och brännolja skola

tillföras automobilskattemedlens specialbudget.

I motionen II: 294 har till stöd för det däri framställda yrkandet anförts

bland annat, att den lastbilstrafik, som för närvarande kunde upprätthållas,

vore den med näringslivets nuvarande organisation minsta tänkbara

och betydligt mindre än normalbehovet. Den föreslagna skärpningen av

tilläggsskatterna tedde sig därför såsom ett obehörigt utnyttjande av en

tvångssituation. Då detta borde vara statsmakterna främmande, borde till1

äggsskatterna avvägas på ett sådant sätt, att tillbörlig hänsyn toges till

dem, som fortfarande för transportändamål måste använda bensindrivna

motorfordon. Det vore vidare av vikt, att den nybyggnadsverksamhet, som

ännu påginge, ej onödigt fördyrades eller förhindrades ävensom att de arbetstillfällen

på detta område, som alltjämt funnes, kunde tillvaratagas.

Beträffande de skäl i övrigt, som anförts till stöd för motionärernas yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna.

I en den 5 juni 1940 dagtecknad, till utskottet ingiven skrivelse ha Kungl,

automobilklubben och Motormännens riksförbund i anledning av proposition

nr 272 framhållit önskvärdheten av, att förhöjningen av tilläggsskatterna å

motorbränsle icke måtte få permanent karaktär utan endast fastställas med

begränsad giltighetstid i anslutning till nu rådande förhållanden.

Till behandling i samband med förevarande propositioner har utskottet

funnit lämpligt att jämväl upptaga den under motionstiden vid riksdagens

början väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 174 i andra kammaren av

herrar Johansson i Öckerö och Hansson i Hönö, vari hemställts, »att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring av be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

stämmelserna för restitution av besinskattemedel till fiskerinäringen, att

restitution av nämnda skatt må i sin helhet utgå direkt till förbrukarna».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen väckta förslaget,

får utskottet hänvisa till motionen.

Jämlikt beslut vid urtima riksdagen har från och med den 1 januari 1940

genomförts en extra beskattning av motortrafikens drivmedel. Bestämmelser

härom innefattas i förordningen den 22 december 1939 (nr 924) örn tillläggsskatt

å bensin och förordningen samma dag (nr 926) om tilläggsskatt å

vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Tilläggsskatten å bensin

utgör 4 öre och tilläggsskatten å brännolja 2 öre för liter. Båda förordningarna

gälla till och med den 30 juni 1940. Avkastningen av tilläggsskatterna

tillföres den allmänna budgeten. I förslaget till riksstat för budgetåret

1940/41 ha dessa skatter under inkomsttiteln tilläggsskatter å bensin

upptagits till 25 miljoner kronor. Till stöd för de i propositionen nr 272

framlagda förslagen har föredragande departementschefen anfört följande:

»På grund av kända förhållanden måste man för den närmaste framtiden

räkna med en strängt begränsad tilldelning av motorbränsle. I händelse

skattesatserna bibehållas oförändrade skulle detta komma att innebära en

högst väsentlig nedgång i den beräknade avkastningen av dessa skatter. I

nuvarande läge med alltjämt ökat behov av statsinkomster måste en sådan

utveckling såvitt möjligt förebyggas, och jag anser därför ofrånkomligt, att

skatterna å motorbränsle höjas. Höjningen bör samtidigt tillgodose såväl

de statsfinansiella intressena som ock kravet på sträng hushållning med

bränsletillgångarna. Härför erfordras uppenbarligen en betydande höjning.

Skatt och tilläggsskatt utgöra för närvarande för bensin 16 öre och för

brännolja 11 öre för liter. För egen del föreslår jag, att tilläggsskatten å

bensin höjes från 4 till 25 öre och tilläggsskatten å brännolja från 2 till 16

öre för liter. Härigenom skulle den totala skattebelastningen per liter komma

att utgöra för bensin 37 öre och för brännolja 25 öre. Detta innebär, att

den nuvarande proportionen mellan bensinskatten och brännoljeskatten bibehålies

praktiskt taget oförändrad. Såsom tidigare förutsatts böra skatterna

bestämmas att utgå under nästkommande budgetår. De allvarliga olägenheter,

som en skattehöjning av angivna storleksordning självfallet måste

medföra för motortrafiken och även för vissa delar av näringslivet, torde under

rådande förhållanden icke kunna undvikas.

I anslutning till höjningen av tilläggsskatten å bensin bör en tillfällig skatt

å 21 öre för liter uttagas för bensin, som den 1 juli 1940 finnes i riket. För

denna efterbeskattning torde böra gälla i huvudsak samma grunder som enligt

förordning den 22 december 1939 (nr 925) tillämpades i fråga om motsvarande

beskattning vid tilläggsskattens införande. Endast i ett par hänseenden

torde jämkningar böra vidtagas. Med hänsyn till skattesatsens storlek

synes skattskyldighet böra inträda redan då den innehavda myckenheten

överstiger 200 liter. Enär den tillfälliga skatten är avsedd att tillföras allmänna

budgeten, torde det vidare vara motiverat, att kronan befrias från

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

skattskyldighet för sina inneliggande bensinlager. Slutligen bör till förekommande

av en icke avsedd dubbelbeskattning stadgas, att tillfällig skatt

icke skall utgå för bensin, som tillverkats inom riket och som den 1 juli 1940

ännu icke utlämnats från tillverkningsstället.»

Vid 1938 års riksdag beslöts på förslag av Kungl. Maj:t i proposition nr

234 höjning av skatten å bensin från 10 till 12 öre för liter. I samband härmed

var frågan örn restitution av skatt å bensin, som använts vid yrkesmässigt

utövande av fiske, direkt till de fiskare, som förbrukat bensin för sådant

ändamål, föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1937 års automobilskatteutredning

hade i sitt betänkande (Statens off. utredn. 1937: 53) i huvudsak

förordat ett av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag till sådan

restitution. I sitt betänkande nr 16 anförde 1938 års bevillningsutskott i anledning

av förenämnda förslag ävensom ett motionsvis framställt yrkande

örn skattefrihet för bensin, som förbrukas uteslutande i jordbruksdrift, bland

annat följande:

»Den av utskottet förordade höjningen av bensinskatten kommer givetvis

att träffa icke blott ägare av motorfordon utan även andra grupper av bensinförbrukare,

såsom utövare av yrkesmässigt fiske, jordbrukare, motorbåtsägare

med flera. I syfte att söka undanröja verkningarna av bensinskatten

för sjötrafiken har automobilskatteutredningen verkställt undersökningar angående

möjligheten att genom tillsats av färgämne till bensin, som användes

för nämnda trafik, skilja denna bensin från sådan som användes vid automobildrift.

Ett dylikt förfarande har visserligen visat sig vara tekniskt genomförbart,

men utredningen har, med hänsyn till svårigheten att åvägabringa

en effektiv kontroll över att färgad bensin ej användes för automobildrift,

icke ansett sig kunna förorda bestämmelser om färgning av bensin. För tillgodoseende

av fiskarenas intressen har automobilskatteutredningen i huvudsak

förordat av 1935 års fiskeriutredning framlagt förslag om restitution av

skatt å bensin, som förbrukats i yrkesmässigt fiske, direkt till de fiskare, som

för angivet ändamål använt bensin. I åtskilliga yttranden över detta förslag

hava starka betänkligheter anförts mot detsamma, och en del representanter

för fiskerinäringen hava ansett den nuvarande kollektiva restitutionsformen

vara att föredraga. Departementschefen har av anförda^ skäl ansett sig icke

kunna biträda utredningens förslag utan förordat bibehållande av det nuvarande

kollektiva restitutionsförfarandet.

Av det anförda framgår, att det är förenat med stora svårigheter att upphäva

verkningarna av bensinskatten för andra bensinförbrukare än dem som

jämlikt skattens syfte skola därav beröras. För fiskarenas vidkommande

synas olägenheterna av bensinskatten i stort sett hava undanröjts genom

den nuvarande kollektiva restitutionen av nämnda skatt. Därest den av utskottet

förordade höjningen av bensinskatten godkännes av riksdagen, förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t kommer att taga under omprövning frågan

om storleken av det belopp, som efter skattehöjningen bör kollektivt

restitueras till fisket. Likaledes förutsätter utskottet, att Kungl. Maj :t kommer

att ägna uppmärksamhet åt frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga

några åtgärder till lindrande av bensinskattens verkningar för andra förbrukare,

sorn rätteligen icke böra drabbas av skatten.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 42.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

V tskottet.

I enlighet med ett i årets statsverksproposition framlagt förslag har riksdagen

beslutat att för nästkommande budgetår skall av automobilskattemedel

ett belopp av 150,000 kronor ställas till lantbruksstyrelsens förfogande för

att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande av styrelsen användas för fiskerinäringens

främjande.

I likhet med departementschefen finner utskottet det i nuvarande läge med

alltjämt ökat behov av statsintäkter vara nödvändigt att höja de nu gällande

tilläggsskatterna å motorbränsle. Därest den i årets statsverksproposition

beräknade avkastningen av dessa skatter skall kunna uppnås med den begränsade

tilldelning av nämnda bränsle, som för den närmaste framtiden är

nödvändig, anser utskottet det vara oundgängligt att ifrågavarande beskattning

skärpes i den omfattning, som föreslås i proposition nr 272. Utskottet

förbiser därvid icke att, i den mån motorbränsle tillhandahålles förbrukare

därav, de föreslagna skattehöjningarna komma att verka synnerligen betungande

för vårt transportväsen och därmed för vårt näringsliv. Trots dessa

olägenheter finner sig utskottet under förhandenvarande förhållanden böra

förorda bifall till Kungl. Maj:ts förenämnda proposition. Utskottet förutsätter

emellertid, att den nu ifrågavarande extrabeskattningen av motorbränsle

icke kommer att bibehållas under längre tid än som befinnes påkallat av nu

rådande förhållanden. Med det nu anförda har utskottet jämväl besvarat

de i motionerna II: 294 och II: 295 framställda yrkandena.

Mot de i proposition nr 272 framlagda författningsförslagen har utskottet

icke funnit skäl till erinran.

I motionen II: 174 har ifrågasatts, att restitution av skatt å bensin, som

använts vid yrkesmässigt utövande av fiske, skall äga rum direkt till de fiskare,

som förbrukat bensin för sådant ändamål. Motionärerna synas emellertid

med sitt förslag avse allenast den ordinarie skatten å bensin av 12 öre för

liter och icke den tilläggsskatt å bensin, som skall tillföras den allmänna

budgeten.

Utskottet delar motionärernas uppfattning, att bensinskatten vållar fiskarena

icke ringa olägenheter. Detsamma gäller emellertid även i fråga om sådana

jordbrukare, motorbåtsägare nied flera, som använda bensin vid utövandet

av sin näring. Under de senare åren lia vid skilda tillfällen framlagts

förslag i syfte att söka undanröja olägenheterna av bensinskatten för

sådana bensinförbrukare, som rätteligen icke böra drabbas av skatten. I

samband nied Kungl. Maj:ts förslag till 1938 års riksdag angående höjning av

bensinskatten från 10 till 12 öre för liter var sålunda den nu föreliggande

frågan föremål för riksdagens prövning. Då det framlagda förslaget icke

ansågs innefatta en tillfredsställande lösning av frågan, föranledde detsamma

icke någon riksdagens åtgärd. 1938 års bevillningsutskott anförde emellertid,

att för fiskarenas vidkommande olägenheterna av bensinskatten i stort

sett syntes hava undanröjts genom den nuvarande kollektiva restitutionen

av nämnda skatt. Utskottet delar denna uppfattning samt får tillika erinra

om, att enligt beslut av innevarande års riksdag skall för nästkommande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

11

budgetår av automobilskattemedel användas ett belopp av 150,000 kronor

för fiskerinäringens främjande. Med den begränsning av bensintilldelningen,

som i nuvarande läge måste vidtagas, torde sannolikt nämnda belopp

snarare komma att över- än understiga den sammanlagda bensinskatt, beräknad

efter 12 öre för liter, som för nämnda budgetår kommer att erläggas

av fiskarena. Vid nu angivna förhållande och då andra bensinförbrukare,

vilka liksom fiskarena icke borde drabbas av denna skatt, icke erhålla någon

som helst lindring i sin bensinbeskattning, ha sålunda fiskarena i nu

förevarande avseende en mera gynnad ställning än nyssnämnda bensinförbrukare.

I likhet med vad 1938 års bevillningsutskott anfört förutsätter

utskottet, att Kungl. Maj:t, då normala förhållanden ånyo inträtt, ägnar uppmärksamhet

åt frågan, huruvida det är möjligt att vidtaga några åtgärder

till lindrande av bensinskattens verkningar för fiskare och andra bensinförbrukare,

som rätteligen icke böra drabbas av bensinskatten. På grund av det

anförda finner sig utskottet icke böra förorda bifall till motionärernas förslag

om skrivelse till Kungl. Majit i förevarande ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Majits proposition

nr 272 samt med avslag å motionerna II: 174, 294

och 295, antaga följande vid proposition nr 272 fogade förslag

till

1) förordning örn tilläggsskatt å bensin;

2) förordning örn tillfällig skatt å bensin, som finnes i riket

den 1 juli 1940;

3) förordning om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil

använda brännoljor.

Beträffande proposition nr 87 torde på grund av den av Kungl. Majit

gjorda återkallelsen icke påkallas något utskottets yttrande, vilket utskottet

får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 7 juni 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, friherre Lagerfelt*, Viktor Larsson,

Sköldén, Sjödahl, Elon Andersson, Gustaf Björkman*, Hobert Berg, Sylwan och Herman

Ericsson; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund*, Olsson

i Gävle, Andersson i Dunker, Werner i Hultsfred, Eklund, Lundell, Andersson i Vigelsbo*

och Backman.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:406 Skrivelse till Korning en i anledning av Kungl. May.ts proposition angående åtgärder för åvägabringande av effektivare kronouppbörd och skärpt kontroll därå. a1 i texten