Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.

1940-06-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:43, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 13.

1

JNr 43.

Ankom till riksdagens kansli deli 7 juni 1940 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition angående underlättande av hjälpsändningar

till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.

I en den 24 maj 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 291, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga

Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande

departementschefen förordade grunder, meddela bestämmelser till underlättande

av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.

Vid behandlingen av propositionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Det nu rådande krigstillståndet har icke blott för de krigförande utan

även för de neutrala länderna aktualiserat frågan om behandlingen av försändelser

till krigsfångar och vissa andra kategorier av krigsoffer. Genom

biträdande av konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående

lagar och bruk i lantkrig (S. F. S. 1910: 153) samt konventionen i Genéve

den 27 juli 1929 angående krigsfångars behandling (S. Ö. 1931: 28) har

Sverige iklätt sig vissa förpliktelser på ifrågavarande område. Enligt dessa

överenskommelser gäller bland annat, att krigsfångar skola äga rätt att

mottaga till dem adresserade postpaket, innehållande livsmedel och andra

för deras underhåll eller beklädnad avsedda varor, ävensom att för fångarna

avsedda gåvor eller understöd in natura skola vara befriade från samtliga

införsel- och andra avgifter.

I anslutning till Haagkonventionen ha för Sveriges vidkommande redan

meddelats vissa bestämmelser örn frihet från tull och andra avgifter för

försändelser till krigsfångar. Med bifall till en av Kungl. Maj:t avlåten proposition

i ämnet, nr 181, bemyndigade 1916 års riksdag Kungl. Maj:t att

beträffande gåvor och understöd in natura, avsedda för krigsfångar, meddela

befrielse från alla tull- och andra avgifter, som utginge enligt av riksdagen

prövade grunder, eller, därest dylika avgifter för sådant gods redan

erlagts, restituera desamma. I brev till generaltullstyrelsen den 31 december

1918 föreskrev Kungl. Maj:t sedermera, bland annat, att till riket inkomna

eller inkommande varor, beträffande vilka av åtföljande handlingar

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 7 sami. [Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

eller eljest tydligt framginge, att de redan vid införseltillfället varit eller

vore avsedda såsom gåvor eller understöd åt här i riket internerade krigsfångar,

finge tills vidare från tullverket utlämnas utan erläggande av å varorna

eljest belöpande tull- och andra i allmänna författningar föreskrivna

avgifter, under förutsättning dock, i den mån varorna vore av det slag, att

de icke finge till riket införas av andra än vissa personer eller samfälligheter,

att varorna vore adresserade till eller överlätes på, beträffande tobaksvaror

aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet men eljest envar till dylik införsel

sålunda behörig.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 2 mars 1940 dagtecknad skrift bar överstyrelsen

för Svenska röda korset, såvitt nu är i fråga, hemställt om vidtagande

av åtgärder i syfte att jämväl andra kategorier av krigsoffer än de,

som avses i förutnämnda konventioner, måtte få åtnjuta här ifrågavarande

förmåner, nämligen sårade och sjuka på militärsjukhus, internerade civilpersoner,

som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar

i den personliga friheten, samt civila flyktingar.

I ärendet ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

gemensamt samt av medicinalstyrelsen, kontrollstyrelsen och styrelsen

för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

Beträffande innehållet i nämnda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till

den i propositionen lämnade redogörelsen å sid. 3—9.

Föredragande departementschefen har i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, finnas redan nu vissa bestämmelser

meddelade i fråga om befrielse från tull och andra avgifter för

hjälpsändningar lill krigsoffer. Sedan 1916 års riksdag på därom av Kungl.

Majit gjord framställning bemyndigat Kungl. Majit att, vad beträffar för

krigsfångar avsedda gåvor och understöd in natura, medgiva befrielse från

alla tull- och andra avgifter, som utgå enligt av riksdagen prövade grunder,

har Kungl. Majit genom det förut omförmälda brevet till generaltullstyrelsen

den 31 december 1918 meddelat generella bestämmelser i detta ämne.

Enligt dessa bestämmelser åtnjutes frihet från tull och andra av tullverket

uppburna avgifter för varor, vilka äro avsedda såsom gåvor eller understöd

åt här i riket internerade krigsfångar, varmed i detta sammanhang torde avses

icke blott krigsfångar i egentlig mening utan även andra internerade militärer.

I föreliggande framställning har överstyrelsen för Svenska röda korset

hemställt, att de för krigsfångar och internerade militärer sålunda medgivna

förmånerna måtte få åtnjutas jämväl av vissa andra kategorier av krigsoffer,

nämligen sårade och sjuka å militärsjukhus, internerade civilpersoner,

civila personer, som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar

i den personliga friheten, ävensom civila flyktingar. Beträffande

de båda sistnämnda kategorierna har överstyrelsen emellertid, med

hänsyn till svårigheterna att vid införseln utöva kontroll över att förmånen

endast kommer de verkligt hjälpbehövande inom dessa icke bestämt avgrän
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

3

säde kategorier till godo, ifrågasatt sådan avgiftsbefrielse endast för kollektiva

hjälpsändningar, som inkomma till Svenska röda korset eller annan

därmed jämförlig organisation för att fördelas genom dess försorg.

Någon på internationella överenskommelser grundad förpliktelse att utsträcka

bär ifrågavarande förmåner på sätt i överstyrelsens framställning

ifrågasatts föreligger icke. Klart är emellertid, att i stort sett samma skäl

som föranlett beviljandet av dessa förmåner åt krigsfångar oell internerade

militärer kunna åberopas jämväl i fråga örn vissa andra av kriget drabbade

personer. Framför allt gäller detta beträffande sårade och sjuka å militärsjukhus

— i den mån dessa icke äro hänförliga till krigsfångar eller internerade

militärer — samt internerade civilpersoner. Men även såvitt angår

övriga i framställningen berörda kategorier av krigsoffer tala starka humanitära

skäl för beredande av vissa lättnader i bär ifrågavarande avseende.

Ett tillmötesgående av framställningen synes icke behöva framkalla några

betänkligheter vare sig ur statsfinansiell synpunkt eller av hänsyn lill det

inhemska näringslivets intressen. Jag förutsätter härvid, att förmånerna

endast komma personer av främmande nationalitet till godo liksom även

att lättnaderna för icke internerade civilpersoner och civila flyktingar, på

sätt överstyrelsen föreslagit, begränsas till att avse allenast kollektiva hjälpsändningar.

Å andra sidan bör avgiftsbefrielsen i samtliga fall kunna omfatta

icke blott tull och avgifter, som uppbäras i samband med tullen, ulan

överhuvud taget alla i allmänna författningar föreskrivna skatter och andra

avgifter. I fråga om försändelser till enskilda personer bör till förhindrande

av ett obehörigt utnyttjande av avgiftsbefrielsen föreskrivas, att denna får

åtnjutas endast i den mån varorna prövas icke överstiga mottagarens personliga

behov. Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit,

torde ett sådant stadgande icke stå i strid med bestämmelserna i gällande

internationella överenskommelser angående krigsfångars behandling.

Beträffande åtskilliga slag av varor gäller, att de få införas till riket endast

av vissa mottagare eller under vissa särskilda villkor. I anslutning härtill

har i Kungl. Maj:ts förutnämnda brev till generaltullstyrelsen rörande

gåvor och understöd till krigsfångar och internerade militärer föreskrivits,

att varor, som få införas endast av vissa personer eller samfälligheter, få

utlämnas från tullverket allenast under förutsättning att de äro adresserade

till eller överlåtas på, beträffande tobaksvaror aktiebolaget Svenska tobaksmonopolct

men eljest envar till dylik införsel behörig. Från importrestriktioner

av angivna innebörd lia emellertid i vissa fall undantagits varor, som

medföras av resande för eget behov, och överstyrelsen har nu ifrågasatt,

huruvida icke dessa undantagsbestämmelser kunde göras tillämpliga jämväl

å försändelser av här ifrågavarande slag, adresserade till enskilda personer.

Mot en sådan lättnad synes i princip icke vara något att erinra. Dock

torde till förhindrande av missbruk vissa begränsningar i förmånen böra

stadgas. De varuslag, sorn härvidlag främst komma i betraktande, äro spritdrycker,

vin och exportöl samt tobaksvaror. I fråga örn de tre förstnämnda

varuslagen gäller, att resande får för eget behov medföra högst 1/3 liter sprildrycker,

1 liter vin och 1 liter exportöl. För spritdrycker och vin skall därvid

erläggas stadgad tull, varemot frågan örn tullbeskattningen av importtillåten

kvantitet exportöl i varje .särskilt fall avgöres nied ledning av 5 § e)

lulltaxeförordningcn, enligt vilket stadgande resande åtnjuter tullfrihet för

förnödenheter i den män de icke överstiga behovet under resan. Tobaksvaror

få av resande införas för eget bruk, varvid tullfrihet ålnjules för en

myckenhet ej (iverstigande 50 gram. För överskjutande kvantitet skall däremot

erläggas tull. I den mån medgivande nu lämnas krigsfångar och andra

i framställningen avsedda personer alt införa varor, som äro underkastade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

U iskotta.

importrestriktioner av angivna innebörd, bör importen få ske tullfritt. För

att säkerställa en i kvantitativt hänseende lämplig avgränsning av förmånen

synes böra gälla — förutom att varorna äro avsedda för vederbörandes eget

behov — att den för resande tillåtna kvantiteten som regel får införas endast

en gång i månaden. I fråga om tobaksvaror torde kvantiteten lämpligen

kunna fastställas till högst 200 gram i månaden. Vidare synes förmånen

böra få åtnjutas endast av krigsfångar, internerade militärer, sårade och sjuka

å militärsjukhus ävensom internerade civilpersoner. Tillräckliga skäl att

utsträcka förmånen även till övervakade civilpersoner och civila flyktingar

synas icke föreligga, vartill kommer att det för dessa kategoriers vidkommande

knappast skulle kunna kontrolleras, att varorna stanna hos dem de

äro avsedda för. Om medgivandet förknippas med nu förordade begränsningar,

synas några betänkligheter icke behöva föreligga mot att importen

får ske direkt utan anlitande av de mellanhänder, som avses i 1918 års brev.

På skäl, som anförts av medicinalstyrelsen, torde i detta sammanhang icke

böra göras någon rubbning i gällande föreskrifter beträffande införsel av

apoteksvaror och gifter.

Vad därefter angår formen för meddelande av de nya bestämmelserna

synes med hänsyn till deras speciella karaktär icke lämpligt, att de inarbetas

i tulltaxeförordningen och övriga författningar på hithörande område. I

stället torde hos riksdagen böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t

alt, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående förordade

grunder, meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.

Jag anser mig slutligen böra framhålla, all Kungl. Majit genom beslut den

29 juni 1917 efter riksdagens hörande förordnat, att med postförskott ej belagda

brevpost- och paketförsändelser samt postanvisningar från eller till

krigsfångar eller här i riket upptaget och internerat krigsfolk ävensom sådana

försändelser av nu angivna slag, som beträffande krigsfångar eller internerat

krigsfolk avsändas eller mottagas av någon till dessas tjänst upprättad

svensk upplysningsbyrå, skola i den inrikes posttjänsten vara befriade

från postavgifter av vad slag det vara må. I förenämnda skrift har överstyrelsen

för Svenska röda korset hemställt, all omförmälda föreskrifter måtte

utsträckas att gälla jämväl sårade och sjuka å militärsjukhus samt internerade

civilpersoner. Generalpoststyrelsen, som den 12 mars 1940 avgivit utlåtande

i ärendet, har på anförda skäl tillstyrkt, att den ifrågasatta avgiftsfriheten

måtte beviljas endast till förmån för i Sverige internerade civilpersoner

eller till dessas tjänst stående svensk organisation. Därest ej riksdagen har

något att däremot erinra, har chefen för kommunikationsdepartementet enligt

vad jag inhämtat för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till

erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med gencralpoststyrelsens

hemställan.»

Såsom av propositionen framgår innebära de i densamma föreslagna åtgärderna,

att endast sådana varor, som införas till riket och som äro avsedda

för i propositionen omförmälda krigsfångar och vissa andra krigsoffer,

skola vara fria från tull- oell andra avgifter. Med hänsyn till vad

departementschefen anfört, anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till propositionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 5

alt riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition

nr 291.

Stockholm den 7 juni 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Wahlmark, Sköldén,

Sjödahl, Elon Andersson, Velander, Gustaf Björkman*, Robert Berg och Sylwan; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund*, Olsson

i Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Sandberg, Werner i Hultsfred, Hagberg

i Malmö* och Andersson i Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami.

Nr 43

H

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:407 Skrivelse till Kortningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer. a1 i texten