Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

1940-03-08 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:5, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1940 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar

av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370), m. m.

1 en den 19 januari 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 40, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

dels lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370),

dels förordning angående ändrad lydelse av 23 och 24 §§ förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

dels förordning angående ändrad lydelse av 7 och 8 §§ förordningen den

17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,

dels förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen den

15 december 1939 (nr 858) örn värnskatt,

dels förordning om ändrad lydelse av 95 § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379),

dels ock lag angående ändrad lydelse av 57 § lagen den 7 juni 1934 (nr

242) om vägdistrikt.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 15 § 2 morn., 55 och 75 §§ kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i nämnda lag skola införas anvisningar till 55 § av nedan angiven lydelse:

15 §.

2 mom. Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit efter taxeringsårets

ingång, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

1 Senaste lydelse av 15 § 2 mom. och 55 § se SFS 1933:279.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 7 sami. Nr 5.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

av honom för sin försörjning, och har behållningen i boet efter den avlidne

ej överstigit 40,000 kronor, äger beskattningsnämnd, om synnerligen ömmande

omständigheter äro för handen, helt eller delvis frikalla den skattskyldige

från skattskyldighet för fastighet för taxeringsåret.

Där beskattningsnämnd ej erhållit kännedom om dödsfallet innan taxering

av fastigheten fastställts eller nämnden ej hunnit före taxeringsarbetets

avslutande införskaffa erforderliga upplysningar för prövning av frågan

örn befrielse från skattskyldighet enligt detta moment, förfares på sätt i

75 § 2 mom. stadgas.

55 §.

Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit under beskattningsåret

eller senare, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, och har den avlidne under beskattningsåret

haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete vilken upphört att

utgå före eller vid dödsfallet eller ock efter dödsfallet i nära anslutning till

detta, skall, om ej särskilda förhållanden till annat föranleda, dödsboet efter

beskattningsnämnds beprövande erhålla befrielse från skattskyldighet enligt

denna lag för sagda inkomst eller skälig del av densamma.

Har behållningen i boet efter den avlidne ej överstigit 40,000 kronor, äger

beskattningsnämnden att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under beskattningsåret,

helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet enligt

denna lag för hans inkomst under beskattningsåret. Befrielse som nu sagts

må, där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, medgivas

även där behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

Där beskattningsnämnd ej erhållit kännedom om dödsfallet innan taxering

av den avlidnes inkomst under beskattningsåret fastställts eller nämnden

ej hunnit före taxeringsarbetets avslutande införskaffa erforderliga upplysningar

för prövning av frågan om befrielse från skattskyldighet enligt

denna paragraf, förfares på sätt i 75 § 1 mom. stadgas.

(Se vidare anvisningarna.)

75 §.

1 mom. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter skattskyldig i fall,

där de i 55 § angivna betingelserna äro för handen, taxerats för inkomst

enligt denna lag, och hava utskylder på grund av denna taxering påförts den

avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd som äger rum eller

avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder på grund av taxeringen

vid tiden för dödsfallet ännu ej ägt rum, äger dödsboet hos beskattningsnämnd

göra framställning om befrielse från erläggande helt eller delvis av

dessa utskylder. Framställning som nu sagts skall avlämnas senast under

kalenderåret efter dödsåret. Vid prövning av framställning om dylik befrielse

skola de i 55 § meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

Beskattningsnämnden skall enligt i nämnda lagrum angivna grunder bestämma

beskattningsbar inkomst för det beskattningsår utskylderna avse och med
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 3

dela beslut, att utskylderna efter dödsfallet skola utgå å denna beskattningsbara

inkomst i stället för å den som vid taxeringen fastställts.

Avser skattebefrielse varom här är fråga dödsbo efter make, som taxerats

tillsammans med den andre maken, skall jämväl den senare av beskattningsnämnden

befrias från erläggande av efter dödsfallet utgående utskylder på

grund av taxeringen, i den mån de ändrade grunderna för uträkning av utskyldema

för dödsboet därtill föranleda.

2 mom. Har avliden person i fall, där de i 15 § 2 mom. angivna betingelserna

äro för handen, vid taxering upptagits såsom skattskyldig för fastighet

enligt denna lag, och hava utskylder för fastigheten på grund av taxeringen

påförts den avlidne eller dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd

som äger rum eller avslutas efter dödsfallet, eller har påföring av utskylder

för fastigheten på grund av taxeringen ännu ej ägt rum, äger beskattningsnämnd

att efter framställning från dödsboet medgiva befrielse från erläggande

helt eller delvis av dessa utskylder. Framställning som nu sagts skall

avlämnas senast under kalenderåret efter dödsåret.

3 mom. För kommunal utskyld, som påförts avliden person eller på

grund av bestämmelserna i 53 § 3 mom. oskift dödsbo efter honom, svare

dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet. Är boet skiftat, svare bodelägare

icke för mera än vad av skatten å hans lott belöper och icke i något

fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om kommunal utskyld, som på grund av eftertaxering

påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Anvisningar

till 55 §.

1. Frihet från skattskyldighet, som avses i 55 § första stycket, kan ifrågakomma

endast i händelse av inkomstminskning för boet på grund av att

inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete upphört att utgå i anslutning

till dödsfallet. Sådan inkomstminskning beror vanligen på nedgång

i bruttointäkten men kan också vara föranledd av ökade utgifter,

exempelvis för anställande i jordbruk eller rörelse av lejd arbetskraft i den

avlidnes ställe.

Är fråga om sådan inkomst av tjänst, som helt upphör att utgå före eller vid

dödsfallet eller snart därefter utan att ersättas av motsvarande inkomst till

dödsboet eller dess delägare, bör, därest förutsättningar för full befrielse från

skattskyldighet enligt 55 § första stycket i övrigt föreligga, dödsboet erhålla

dylik befrielse för hela ifrågavarande inkomst. Om åter efter dödsfallet

exempelvis avlöning som den avlidne under sin livstid erhållit delvis ersättes

med pension eller annan livränta eller ränta på utfallande livförsäkring eller

dylikt till efterlevande änka, eventuellt även till minderåriga barn eller andra

bodelägare, bör befrielsen enligt första stycket i regel ej avse mer än skillnadsbeloppet

mellan lönen och det belopp som delvis ersätter denna. Även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

om i samband med dödsfallet bortfallande intäkt av tjänst ej härrört av personligt

arbete, utan exempelvis utgjort intäkt av livränta eller av undantagsförmån,

bör befrielse medgivas. Vad angår annan förvärvskälla än tjänst

skall befrielse enligt 55 § första stycket däremot endast avse sådan inkomst,

som kan anses härröra av personligt arbete. Beträffande jordbruk eller rörelse

får sålunda en ungefärlig uppskattning göras hur stor inkomstminskning

för boet som är att förvänta på grund av att den avlidnes personliga arbetsinsats

bortfallit. Undantagsvis torde även ifråga om inkomst av annan

fastighet motsvarande befrielse kunna ifrågakomma. Ifråga örn intäkt av tillfälliga

uppdrag lärer befrielse från skattskyldighet bliva regel.

Befrielse må medgivas endast där delägare i dödsboet vid den avlidnes

frånfälle varit för sin försörjning beroende av denne. Hava dödsbodelägarna

vid denna tid erhållit hela sin försörjning annorledes än från den avlidne,

saknas givetvis denna förutsättning för befrielse, överhuvud gäller som villkor

för befrielse enligt 55 § första stycket, att skattens erläggande skulle

komma att kännas närmast som en personlig börda för dödsbodelägarna och

ej allenast som minskning i ett påräknat arv, vilket i och för sig förbättrar

deras försörjningsmöjligheter. Har avkastning av den avlidne tillhörig förmögenhet

kunnat disponeras för dödsbodelägarnas fulla försörjning och lämnas

den förmögenhet som svarar mot nämnda avkastning väsentligen orubbad av

skatter och andra nödiga utgifter i samband med dödsfallet, finnes ej heller

anledning till befrielse från skattskyldighet. I övriga fall, där förhållanden

som i föregående stycke avses äro för handen, bör befrielse helt eller delvis

medgivas. Såsom ett mera speciellt exempel på förhållanden, som böra föranleda

inskränkning i befrielse från skattskyldighet, må anföras det fall att en

efterlevande änka, som taxeras tillsammans med dödsbo efter avliden make,

med hänsyn till ortsavdrag eller dylikt skulle genom fullständig befrielse

från skattskyldighet för dödsboet komma i ett förmånligare läge i beskattningsavseende

än om hon taxerats såsom ensamstående.

I fråga örn äkta makar, som taxeras gemensamt, inträffar ej sällan (t. ex.

beträffande rörelse) att, på grund av det i 20 § kommunalskattelagen stadgade

förbudet mot avdrag för värdet av andra makens arbete, den ene maken

taxeras för inkomst, som i verkligheten är ett resultat av den andre makens

arbetsinsats. Hinder skall i dylikt fall ej anses möta att, örn den senare avlidit,

låta sådan frikallelse från skattskyldighet som stadgas i 55 § första stycket

avse den efterlevande maken i stället för dödsboet efter den avlidne.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 55 § andra stycket bör särskilt

uppmärksammas, att fråga är om en skälighetsprövning, och att följaktligen

hänsyn bör tagas även till andra omständigheter än de i lagrummet uttryckligen

angivna. Därest exempelvis bodelägama hava enskild förmögenhet

eller i samband med dödsfallet livförsäkringar utfalla till dödsbodelägarna

utan att ingå i dödsboet, bör detta vid prövningen beaktas. Även där förutsättningarna

enligt 55 § första stycket föreligga kan stundom jämväl andra

stycket vara tillämpligt och sålunda föranleda en längre gående befrielse

än som följer av första stycket.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 5

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, men skall ej

tillämpas i avseende å skattskyldig som avlidit före den 1 januari 1940 eller

dödsbo efter sådan skattskyldig; å sådan skattskyldig eller sådant dödsbo

skola äldre bestämmelser äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 23 och 24 §§ förordningen

den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 23 och 24 §§ förordningen den 28 september

19281 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skola hava ändrad lydelse

på sätt nedan angives:

23 §.

Har här i riket bosatt skattskyldig, vilken avlidit under beskattningsåret

eller senare, efterlämnat bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende

av honom för sin försörjning, och har den avlidne under beskattningsåret

haft inkomst av tjänst eller eljest av personligt arbete vilken upphört

att utgå före eller vid dödsfallet eller ock efter dödsfallet i nära anslutning

till detta, skall, örn ej särskilda förhållanden till annat föranleda, dödsboet

efter beskattningsnämnds beprövande erhålla befrielse från skattskyldighet

enligt denna förordning för sagda inkomst eller skälig del av densamma.

Har behållningen i boet efter den avlidne ej överstigit 40,000 kronor, äger

beskattningsnämnden att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under beskattningsåret,

helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet enligt

denna förordning för hans inkomst under beskattningsåret så ock för

hans förmögenhet vid beskattningsårets utgång. Befrielse som nu sagts må,

där synnerligen ömmande omständigheter äro för handen, medgivas även

där behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

Där beskattningsnämnd ej erhållit kännedom örn dödsfallet innan taxering

av den avlidnes inkomst eller förmögenhet under beskattningsåret fastställts

eller nämnden ej hunnit före taxeringsarbetets avslutande införskaffa

erforderliga upplysningar för prövning av frågan örn befrielse från

skattskyldighet enligt denna paragraf, förfares på sätt i 24 § 1 mom. stadgas.

24 §.

i inom. Har avliden skattskyldig eller dödsbo efter skattskyldig i fall,

där de i 23 § angivna betingelserna äro för handen, taxerats för inkomst

eller förmögenhet enligt denna förordning, och har statlig inkomst- och

1 Senaste lydelse av 23 § se SFS 1933:280 och av 24 § se SFS 1934: 291.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

förmögenhetsskatt på grund av denna taxering påförts den avlidne eller

dödsboet att erläggas vid allmän uppbörd som äger rum eller avslutas efter

dödsfallet, eller har påföring av utskylder på grund av taxeringen vid tiden

för dödsfallet ännu ej ägt rum, äger dödsboet hos beskattningsnämnd göra

framställning om befrielse från erläggande helt eller delvis av denna skatt.

Framställning som nu sagts skall göras senast under kalenderåret efter dödsåret.

Vid prövning av framställning örn dylik befrielse skola de i 23 § meddelade

bestämmelserna äga motsvarande tillämpning. Beskattningsnämnden

skall enligt i nämnda paragraf angivna grunder bestämma beskattningsbart

belopp för det beskattningsår skatten avser och meddela beslut, att skatten

efter dödsfallet skall utgå å detta beskattningsbara belopp i stället för å det

som vid taxeringen fastställts.

Avser skattebefrielse varom här är fråga dödsbo efter make, som taxerats

tillsammans med den andre maken, skall jämväl den senare av beskattningsnämnden

befrias från erläggande av efter dödsfallet utgående statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, i den mån de ändrade grunderna för uträkning

av skatten för dödsboet därtill föranleda.

2 mom. För inkomst- och förmögenhetsskatt, som påförts avliden person

eller, såvitt angår det beskattningsår varunder dödsfallet inträffade, oskift

dödsbo efter honom, svare dödsboet ej med mera än tillgångarna i boet.

Är boet skiftat, svare bodelägare icke för mera än vad av skatten å hans

lott belöper och icke i något fall med mera, än hans lott i boet utgör.

Lag samma vare om inkomst- och förmögenhetsskatt, som på grund av

eftertaxering påförts i stället för avliden person hans dödsbo.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej tillämpas i avseende å dödsbo efter skattskyldig som avlidit

före den 1 januari 1940; å sådant dödsbo skola äldre bestämmelser

äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 och 8 §§ förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ förordningen den 17 juni 1938 örn

särskild skatt å förmögenhet skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angles:
7

§•

Där jämlikt 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

befrielse medgives från skattskyldighet för inkomst eller förmögen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5. 7

het, skall, där den ändrade beräkningen av inkomsten eller förmögenheten

därtill föranleder, motsvarande befrielse medgivas jämväl i fråga örn

särskild skatt å förmögenhet. Lag samma vare, där beskattningsnämnd

jämlikt 24 § 1 mom. nämnda förordning medgiver befrielse från erläggande

av inkomst- och förmögenhetsskatt, och skall vid medgivande av befrielse

från erläggande av efter dödsfallet utgående särskild skatt å förmögenhet

beskattningsnämnd angiva beloppet av den beskattningsbara förmögenhet,

som skall ligga till grund för utgörande av dylik skatt.

8 §.

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen---skatt å förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men skall ej tillämpas i avseende å dödsbo efter skattskyldig som avlidit

före den 1 januari 1940; å sådant dödsbo skola äldre bestämmelser

äga tillämpning.

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen

den 15 december 1939 (nr 858) om värnskatt.

Härigenom förordnas, att 6 och 7 §§ förordningen den 15 december 1939

om värnskatt skola hava ändrad lydelse pa sätt nedan angives.

6 §•

Har jämlikt bestämmelserna i 23 § eller 24 § 1 mom. förordningen---

denna förordning.

7 §■

Där jämlikt 24 § 2 mom. förordningen---denna förordning.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 95 § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 95 § och 128 § 1 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 19281 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

95 §.

Prövningsnämnd beslutar---i övrigt.

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels,

när taxeringsnämnd ej sammanträder för årlig taxering, pröva ansökningar

om sådan befrielse från erläggande av utskylder, varom förmäles

i 75 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt 7 § förordningen örn särskild

skatt å förmögenhet, dels ock pröva besvär, som avses i 16 § andra stycket

lagen örn folkpensionering. Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd

skall hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.

Örn rätt---och 129 §.

128 §.

1 mom. Om kammarrätten---å denne.

Äro makar---och förmögenhetsskatt.

Hava besvär hos kammarrätten eller Kungl. Majit anförts rörande taxering

av skattskyldig, som avlidit, eller dödsbo efter sådan skattskyldig, och

har jämlikt 75 § 1 eller 2 mom. kommunalskattelagen, 24 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller 7 § förordningen

om särskild skatt å förmögenhet beskattningsnämnd medgivit dödsboet

efter den avlidne befrielse från erläggande av skatt på grund av taxeringen,

skall vid ändring av taxeringen i anledning av besvären jämväl beslutet örn

sådan skattebefrielse i erforderlig mån ändras.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I avseende å taxering av dödsbo efter skattskyldig, som avlidit före

den 1 januari 1940, skola äldre bestämmelser tillämpas.

1 Senaste lydelse av 95 § se SFS 1938:374.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

9

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 57 § lagen den 7 juni 1934 (nr 242)

om vägdistrikt.

Härigenom förordnas, att 57 § lagen den 7 juni 1934 om vägdistrikt skall

hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

57 §.

Vad i 75 § 3 mom. kommunalskattelagen är stadgat om---om väg
skatt.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Genom beslut den 24 februari 1939 bemyndigade Kungl. Majit chefen för

finansdepartementet att tillkalla en sakkunnig för utredning av frågan, huruvida

och i vad mån en utsträckning borde ske av rätten till skattebefrielse

för avliden persons inkomst och förmögenhet, och följande dag tillkallades

kammarrättsrådet, juris doktorn Carl W. U. Kuylenstierna att inom finansdepartementet

biträda med utredning av berörda fråga.

I en den 7 oktober 1939 dagtecknad promemoria rörande skattebefrielse

för dödsbo har utredningsmannen till chefen för finansdepartementet överlämnat

den äskade utredningen jämte förslag till ändringar i gällande skatteförfattningar.

Promemorian finnes såsom bilaga fogad vid statsrådsprotokollet

i ärendet.

över promemorian hava, efter remiss, yttranden avgivits av Överståthållarämbetet

och samtliga länsstyrelser ävensom av kammarrätten, statskontoret,

riksräkenskapsverket, pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund och svenska landstingsförbundet.

Enligt nuvarande lagstiftning gäller i fråga om den kommunala beskattningen

rörande dödsbos skattebefrielse för inkomst en bestämmelse i 55 §

kommunalskattelagen av följande lydelse:

»Har behållningen i boet efter avliden skattskyldig, som vid dödsfallet

varit här i riket bosatt, ej överstigit 20,000 kronor, och har den avlidne efterlämnat

make, oförsörjda barn eller andra bodelägare, som vid hans

frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning, må dödsboet kunna

av beskattningsnämnd helt eller delvis befrias från skattskyldighet för sådan

den avlidnes inkomst, som skolat upptagas till beskattning under det år han

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

avlidit eller under året näst därefter. Har den avlidne efterlämnat mer än

två bodelägare, som vid hans frånfälle varit beroende av honom för sin försörjning,

må sådan befrielse kunna medgivas, därest behållningen i boet ej

överstigit 30,000 kronor. Fråga om befrielse, som här avses, upptages beträffande

inkomst, som skolat taxeras under dödsåret, av beskattningsnämnd

för detta eller nästpåföljande år och beträffande inkomst, som skolat taxeras

under året efter dödsåret, av beskattningsnämnd för detta år.»

Rörande såväl kommunal fastighetsskatt som statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

samt särskild skatt å förmögenhet gälla i huvudsak liknande

bestämmelser. Genom att fråga är om frihet från taxering bliva dessa

bestämmelser automatiskt gällande i avseende å alla kommunala utskylder,

däri inbegripen vägskatt.

Av utredningsmannens motivering för det av honom framlagda förslaget

må här återgivas följande:

»De mest betydelsefulla av de fall varom här är fråga äro givetvis sådana

där löne- och andra liknande tjänsteinkomster bortfalla i samband med dödsfallet.

Om dessa fall särskilt beaktas, ligger det väl närmast till hands

att låta befrielsen avse sådan å den ifrågavarande bortfallande inkomsten

belöpande skatt, som skall erläggas efter dödsfallet. Denna i departementschefens

anförande antydda anordning torde det ock vara möjligt att genomföra.

De föreskrifter, som lämpligen synas böra meddelas i sådant avseende,

bliva^ emellertid mindre väl lämpade för eftergift av skatt i sådana fall, där

ej fråga är om tjänste- eller andra personliga inkomster, men där dock skäl

för skattebefrielse måste anses föreligga. För dessa synes bibehållande av

bestämmelser liknande de nu gällande ligga närmast till hands, med den

ändring likväl, att eftergiften bör avse utskylder som skola erläggas efter

dödsfallet.

Måhända kunde man vara benägen att taga steget fullt ut och göra efterskänkande

av skatt på bortfallande löne- och liknande inkomster till en

för alla fall gällande absolut regel. Spörsmålet skulle då endast betraktas

som en ren uppbördsfråga. Man torde dock knappast hava anledning gå

längre än till ett undanröjande av de särskilda olägenheter, som bliva en

följd av det gällande systemet, och låta beskattningen i övrigt bestå. Skattebefrielsen

synes sålunda alltjämt böra begränsas till sådana fall, då dödsbodelägarna

äro beroende av den avlidne för sin försörjning. Det är i sådana

fall, då dödsboets skatt närmast känns som en personlig börda för

dödsbodelägarna, som anledning finnes att ingripa. Detta torde vara fallet

aFe.nas* nar ^en avlidne bestått dödsbodelägarna helt eller delvis deras försörjning,

d. v. s. då de varit för sin försörjning beroende’ av honom. I

andra fall betraktas skatten närmast som en minskning av påräknat arv. Det

lärer ej heller kunna förnekas, att vid bedömandet av skattens tyngd även

graden av beroendet spelar en betydande roll och följaktligen bör påverka

befrielsens omfattning.

Står man på denna ståndpunkt, är det tydligt, att man ej kan meddela allmänna

bindande föreskrifter rörande befrielsens omfattning. Det är här fråga

örn omständigheter sorn måste bedömas i varje särskilt fall. Ett individuellt

bedömande kan ej ske av andra än beskattningsnämnderna, åt vilka

det måste anförtros att efter skälighetsgrunder bedöma hur långt befrielsen

skall sträcka sig. Det torde vara möjligt att till dessas ledning avfatta anvisningar

innehållande vissa allmänna regler för de fall då fråga är örn bort
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

fallande arbetsinkomst. I fråga om andra inkomster är det knappast möjligt

att ens i anvisningsform meddela några föreskrifter. När det viktigaste fallet,

avseende löneinkomster och liknande, utskiljes och göres till föremål för

särskilda regler, bör det vara möjligt för beskattningsnämnderna att för de

återstående fallen verkställa en sådan saklig prövning som betingas av förekommande

olikheter.»

Beträffande sättet för reformens genomförande har utredningsmannen

framhållit, att den skattebefrielse varom fråga är borde anförtros åt taxeringsmyndigheterna

och ej i första hand göras till en debiteringsangelägenhet,

dels på den grund att befrielsen därigenom komme att få sin verkan

beträffande samtliga de slag av utskylder som grundade sig på taxeringen,

dels därför att endast taxeringsmyndigheterna ägde kompetens att fastställa

den grund, enligt vilken utskylderna efter dödsfallet skulle utgå. Enklast

syntes vara att i sådana fall då taxeringen redan fastställts låta beslutet innehålla

en direkt förklaring att efter dödsfallet utskylder skulle utgå på

grundval av ett nyuträknat belopp i stället för det vid taxeringen fastställda.

I enlighet med detta beslut skulle det tillkomma debiteringsmyndigheterna

att avkorta det utskyldsbelopp som utgjorde skillnaden mellan den på grundval

av taxeringen fastställda utskyldssumman och den som erhölles vid debitering

på grundval av det av taxeringsnämnden angivna nya taxeringsbeloppet.

Ett sådant särskilt förfarande behövde dock ej användas där taxeringen

ännu ej blivit fastställd, därest frågan om befrielsen hunne bringas

till beskattningsnämndens — taxeringsnämndens eller prövningsnämdens —

kännedom innan den ordinarie taxeringen för året avslutats. I dylikt fall komme

ej några utskylder på grund av taxeringen att utgå före dödsfallet, varför

befrielsen kunde avse alla uppbörder på grund av det taxeringsbelopp som

fastställdes. Det funnes ingen anledning att från början fastställa ett annat

sådant belopp än det på grundval av vilket utskylderna skulle utgå. I detta

fall kunde alltså den nuvarande tekniska anordningen i huvudsak bibehållas.

Utredningsmannen har i enlighet härmed föreslagit en uppdelning av bestämmelserna

om skattebefrielse för dödsbo på så sätt att fråga om befrielse

från skattskyldighet skulle regleras genom bestämmelser, som ersatte de nuvarande,

i vederbörliga avdelningar om skattskyldighet, medan de föreskrifter,

som medgåve skattebefrielse i sådana fall där taxeringen redan ägt rum,

inordnades i de paragrafer som begränsa dödsbos och dödsbodelägaies ansvarighet

för utskylder till tillgångarna respektive lotten i boet.

Den ifrågasatta nya lagstiftningen kunde, såsom framliålles å sid. 7 i utredningspromemorian,

få betydelse även för pensionsavgifterna samt för

storleken av vissa sociala bidrag. Några särskilda föreskrifter av sådan anledning

har utredningsmannen dock ej ansett vara erforderliga.

Beträffande innehållet i utredningsmannens promemoria i övrigt får utskottet

hänvisa till den vid propositionen fogade bilagan.

Vad angår yttrandena över utredningsmannens förslag tillåter sig utskottet

hänvisa till den redogörelse, som lämnats i statsrådsprotokollet (sid.

14—32).

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Den för riksdagen framlagda propositionen bygger i allt väsentligt på utredningsmannens

förslag.

Beträffande innehållet av propositionens författningsforsing må här framhållas

följande.

Den grundläggande bestämmelsen rörande ifrågavarande skattebefrielse

beträffande inkomst återfinnes i förslaget till 55 § kommunalskattelagen.

Till denna fogas anvisningar som automatiskt bliva gällande även för övriga

fall av skattebefrielse rörande inkomst i fråga om såväl den kommunala som

den statliga beskattningen. Nämnda lagrum avser de fall då förutsättningarna

för skattebefrielse komma lill beskattningsnämndernas kännedom innan

den ordinarie taxeringen för året avslutats. Paragrafen är uppdelad i

tre stycken, varav det första avser det fall då den avlidne haft inkomst av

tjänst eller eljest av personligt arbete, i vilket fall befrielsen är obunden av

dödsbobehållningens storlek, det andra stycket avser övriga fall, i vilka

emellertid möjligheten till befrielse från skattskyldighet gjorts beroende av

storleken av behållningen i dödsboet, samt det tredje stycket innehåller hänvisning

till 75 §. I 75 § 1 mom. kommunalskattelagen behandlas, under

hänvisning till 55 §, det fall att skattebefrielse skall medges där taxering

av dödsboet redan skett och beskattningsnämndens beslut följaktligen bör

avse medgivande av befrielse från erläggande av vissa utskylder på grund

av taxeringen.

Vad angår fastighetsskatten återfinnes bestämmelsen om befrielse från

skattskyldighet i kommunalskattelagen 15 § 2 morn., medan befrielsen från

erläggande av utskylder på grund av verkställd taxering återfinnes i 75 § 2

mom. Innehållet i nuvarande 75 § återfinnes i 3 mom. av paragrafen enligt

förslaget.

Vad angår förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innefattar

23 § en motsvarighet till 55 § kommunalskattelagen, medan 24 § 1

mom. motsvarar 75 § 1 mom. kommunalskattelagen och 24 § 2 mom. upptager

innehållet i nuvarande 24 § nämnda förordning.

7 § förordningen örn särskild skatt a förmögenhet har ändrats i konsekvens

med lagstiftningen i övrigt.

Jämväl i förordningen om värnskatt samt i taxeringsförordningen och

lagen örn vägdistrikt föreslås vissa ändringar av formell natur.

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har föredragande departementschefen

anfört följande:

»Behovet av åtgärder i syfte att mildra de obilliga verkningar i fråga om

beskattningen, som vid dödsfall ofta bliva en följd av gällande skattesystem,

torde få anses i hög grad bestyrkt genom de remissvar som avgivits i anledning

av den företagna utredningen. Genomgående erkännes behovet av lagstiftning

i dylikt syfte. Visserligen förhåller det sig givetvis så, att skatten

rätteligen borde erläggas av beskattningsårets inkomster. Man kan emellertid

ej^ bortse från det faktum, att i flertalet fall avsättning under beskattningsåret

av medel till skatten underlates och att ofta av denna underlåten
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

13

het förorsakas verkningar, vilka te sig som en obillig hårdhet hos skattesystemet,

även om man principiellt kan göra gällande att dessa verkningar

i viss mån äro en följd av en försummelse hos den avlidne. Då dessa

obilliga verkningar ej göra sig gällande för den som underlåtit att i tid

avsätta medel till skatten, utan för dennes anhöriga, ligger häri en klar

olikhet mot förhållandena vid pensionering, arbetslöshet m. m. Vad

pensionering angår är för övrigt, som jag redan i direktiven för den verkställda

utredningen framhöll, till skillnad från förhållandena i flertalet fall

vid dödsfall fråga örn en på förhand beräknelig utveckling av vederbörandes

ekonomi. Vid arbetslöshet är vanligen fråga örn ekonomisk oförmåga av

övergående art, varför ett mildrande av obilliga verkningar i dylikt fall synes

böra ernås på andra vägar än dem som framstå såsom naturliga vid dödsfall.

Utredningsmannens föreliggande förslag utgår från den grundtanken att

skattebefrielsen skall avse de utskylder som enligt gällande ordning för uppbörden

skola erläggas efter dödsfallet, men ej sådana som skolat erläggas å

uppbörd dessförinnan, samt att befrielse bör medgivas för att nedbringa utskylderna

ungefär till den nivå som blir normal för dödsbodelägarna efter

dödsfallet, d. v. s. i sådana fall där utskyldernas erläggande av dödsbodelägarna

närmast skulle te sig som en personlig börda för dessa, ömmande

omständigheter böra således icke vara ett villkor för sådan skattebefrielse som

åsyftar att nedbringa utskylderna till nämnda nivå. Det bör ej begäras av

dödsbodelägarna att dessa skola betala skatt för den avlidne under sådana

förhållanden, då de genom skattebetalningen skulle få de existensmöjligheter,

som stodo dem till buds vid frånfälle!, försämrade. Å andra sidan har anledning

ej ansetts föreligga att eftergiva skatt i den mån dennas betalning

närmast skulle betraktas som minskning i ett påräknat arv, vilket i och för

sig är ägnat att förbättra dödsbodelägarnas ekonomiska förhållanden.

Längre gående skattebefrielse än den varigenom skatten omedelbart efter

dödsfallet bringas ned ungefär till den nivå, som framgent blir normal för

dödsbodelägarna, bör däremot förekomma endast örn särskilda billighetsskäl

tala därför. Det är av dylik grund som utom för undantagsfall villkoret

om visst maximibelopp för behållningen i dödsboet uppställts för befrielse

från skatt, vilken belöper på annan inkomst än av tjänst eller eljest av personligt

arbete. Och det är likaledes av dylika skäl som det lagts i beskattningsnämndernas

skön att i de särskilda fallen bedöma graden av skattebefrielsen

efter skälighetssynpunkter. Att detta är den föreslagna lagstiftningens innebörd

markeras dels genom ordet »äger», dels därav att såsom villkor för

skattebefrielse i fråga om dödsbo med en behållning överstigande 40,000 kronor

fordras synnerligen ömmande omständigheter. Meningen är uppenbarligen

ej att just vid den angivna gränsen en plötslig stark skärpning av villkoren

för skattebefrielse skall intriida. En följdriktig tillämpning av hithörande

bestämmelser kräver, att även örn behållningen understiger 40,000 kronor skälighetssynpunkter

skola göra sig gällande. Det är viii att märka att i de fall

där enligt förslaget skattebefrielsen gjorts beroende av dödsbobehållningens

storlek — örn man bortser från att det även i dessa fall kan vara fråga örn

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

bortfallande arbetsinkomster — de existensmedel som stått den avlidne till

buds vanligen övergå å de efterlevande, och att sålunda en eftergift av skatten

där ofta betyder ett nedbringande av skattebördan under den nivå som

gällt för den avlidne och som i framtiden kommer att gälla för de efterlevande.

För en sådan eftergift böra verkliga billighetsskäl krävas.

Det sätt som av utredningsmannen föreslagits för lösning av den honom

förelagda utredningsuppgiften har också gillats av nästan alla de hörda myndigheterna

och sammanslutningarna. Vissa länsstyrelser ävensom kammarrätten

hava dock ställt sig på den ståndpunkten att den regel som tar hänsyn

till storleken av behållningen i boet borde göras till huvudregel, och att därtill

borde göras ett supplerande tillägg, enligt vilket i fråga om arbets- och liknande

inkomster befrielse skulle kunna medges även där det eljest gällande villkoret

om visst maximum för behållningen i boet överskredes. Innebörden av

så utformade bestämmelser skulle väl närmast vara den, att i fråga om arbetsinkomster

ömmande omständigheter kunde väntas föreligga i större utsträckning

än beträffande andra inkomster. Dessa förslag skilja sig sålunda

till sitt innehåll rätt väsentligt från det av utredningsmannen framlagda. För

egen del finner jag mig böra i det väsentliga biträda utredningsmannens

förslag, som jag betraktar mera som tillkommet i syfte att rätta ett fel

av ej ringa räckvidd i gällande skattesystem — om jag i detta uttryck innefattar

såväl de materiella skattebestämmelserna som föreskrifter örn taxering

och uppbörd — än som ett försök att avvärja obilliga verkningar vid mer

eller mindre ömmande omständigheter. Utan tvivel innebär även utredningsmannens

förslag en kompromiss mellan olika synpunkter. Dess ofullkomlighet

belyses ej minst av den av länsstyrelsen i Kalmar län framförda

synpunkten att dödsbodelägarnas ekonomiska ställning och deras beroende

av den avlidne för sin försörjning kan beträffande ett och samma dödsbo

ställa sig olika för de skilda dödsbodelägarna, varför en dödsbobefrielse kan

komma även dem till godo som rätteligen ej borde erhålla del av denna.

Ett hänsyntagande till olika dödsbodelägares ställning skulle emellertid

medföra så utomordentligt komplicerade regler — om dylika överhuvud

skulle kunna inpassas i skattesystemet — att det synes uteslutet att reflektera

på sådana regler. Det bör för övrigt märkas, att olägenheterna av nämnda

förhållande göra sig gällande med desto större skärpa ju större vikt man

tillmäter ömmande omständigheter såsom grund för skattebefrielsen. Av

remissvaren vill det synas som om den tankegång som följts i utredningsmannens

förslag tillfredsställer en allmänt rådande uppfattning om vad som

är skäligt och billigt.

Jag vill här tillägga att, även om den regel som avser arbetsinkomster

kommer att stå som den primära huvudregeln, det likväl är sannolikt att

man i praktiken ofta kommer att nöja sig med ett konstaterande att förutsättningar

för full befrielse föreligga med hänsyn till den ringa behållningen

i boet och till skälighetssynpunkter, samt att man följaktligen ej kommer

att ställas inför frågan huru tillämpningen av den primära regeln skulle

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

15

le sig. De nya svårigheter, som skapas genom den föreslagna nya lagstiftningen,

torde sålunda väsentligen inskränka sig till att avse de bestämmelser

som innebära en utvidgning av området för skattebefrielsen.

Att befrielsen bör avse utskylder, som rätteligen skola erläggas efter dödsfallet,

finner jag vara i sin ordning. I anledning av en anmärkning av

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län vill jag framhålla, att örn en utskyld,

som enligt de antagna grunderna bör omfattas av befrielsen, redan

blivit erlagd, denna givetvis bör restitueras. Om exempelvis en skattskyldig

vid första uppbördsstämman eller uppbördsterminen erlagt utskylderna i deras

helhet, bör, örn han avlider före nästa uppbördstillfälle, dödsboet ej komma

i sämre läge än om de på detta uppbördstillfälle belöpande utskylderna

ej blivit erlagda.

Ej heller de grundprinciper, på vilka förslaget i formellt avseende bygger,

hava i allmänhet gjorts till föremål för anmärkningar. Kammarrätten har

emellertid här avvikit från den förhärskande uppfattningen och ansett bestämmelserna

genomgående böra utformas såsom befrielse från erläggande

av vissa utskylder, medan de nuvarande reglerna om befrielse från skattskyldighet

skulle slopas. Obestridligen erbjuder kammarrättens förslag i

denna punkt vissa fördelar i redaktionellt avseende. Kammarrätten synes

också förmena att dess förslag skulle tämligen väl överensstämma med gällande

rätts verkliga innebörd, och att följaktligen de nu bland bestämmelserna

om skattskyldighet i kommunalskattelagen upptagna reglerna egentligen

ej hörde hemma bland dessa. Örn denna kammarrättens uppfattning

överensstämmer med vad som åsyftades vid kommunalskattelagens tillkomst

vill jag lämna därhän. I varje fall synes kammarrättens förslag

mindre praktiskt. Följdriktigt skulle det innebära att taxering för full inkomst

och förmögenhet alltid skulle påföras dödsboet och utskylder på grund

av taxeringen debiteras för att sedermera helt eller delvis avkortas, samt att

detta förfaringssätt skulle tillämpas ej blott vid taxering under dödsåret utan

även vid taxering påföljande år. Om detta ej är avsikten, synas särskilda

föreskrifter erforderliga för att klargöra detta. Av visst intresse är att länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län velat gå den rakt motsatta vägen: att

genomgående låta skattebefrielsen få formen av ändrad taxering. Mig vill

det synas, som om utredningsmannens förslag på ett naturligt sätt anknyter

till förfarandet i övrigt i taxeringsärenden. Örn dödsfallet blir känt innan

den ordinarie taxeringen för året avslutats, sker taxeringen i fråga örn den

avlidne omedelbart med hänsyn till de ändrade förhållandena. Utskylder

påföras direkt på grundval av denna taxering. Vid total befrielse från

skattskyldighet — vilket säkerligen blir det vanligaste fallet — kommer under

året efter dödsfallet ingen annan åtgärd av taxeringsnämnden att erfordras än

en anteckning i taxeringslängden om befrielse. Har taxeringen däremot redan

fastställts, så innebär sedermera meddelad befrielse ej att taxeringen undanröjes,

utan avser befrielsen endast erläggande av utskylder på grund av

taxeringen, i överensstämmelse med den tankegång till vilken jämväl kam
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

marrätten anslutit sig. Genom att 55 § kommunalskattelagen och 23 § förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt innehålla samtliga de

regler, som skola tillämpas vid den ordinarie taxeringen, och 75 § kommunalskattelagen

och 24 § statsskatteförordningen de särskilda bestämmelser,

som jämte de materiella föreskrifterna i nyssnämnda lagrum komma att

tillämpas vid eftergivande av påförda utskylder, torde någon sammanblandning

eller oreda i praktiken ej behöva befaras. I och för sig är det otvivelaktigt

en fördel att bestämmelser i ämnet återfinnas där man enligt sakens

natur torde vänta sådana, nämligen bland bestämmelserna örn skattskyldighet.

Jag anser sålunda att det skulle medföra viss praktisk olägenhet att i

detta avseende följa kammarrättens mening. Däremot instämmer jag i det

från ett pär håll framkomna förslaget, att 55 § liksom 15 § 2 mom. kommunalskattelagen

böra innehålla hänvisning till 75 §. Motsvarande hänvisning

torde följdriktigt lämpligen böra göras i 23 § statsskatteförordningen till

24 § nämnda förordning, fastän, då här fråga är om två på varandra följande

paragrafer, en hänvisning icke är ur praktiska synpunkter lika behövlig.

Vad detaljerna i nu ifrågavarande lagrum angår ansluter jag mig till utredningsmannens

förslag att skattebefrielsen inskränkes att gälla sådana fall

då dödsbodelägarna vid dödstillfället varit beroende av den avlidne för sin

försörjning. Ett par uttalanden i yttrandena ge mig anledning till påpekandet,

att det här är fråga om ett formellt villkor för skattebefrielsen, men

att vid skälighetsprövningen i fråga om dennas omfattning dödsbodelägarnas

framlida försörjningsförhållanden bliva av stor betydelse. Detta framgår

nogsamt av anvisningarna till 55 § kommunalskattelagen.

Emellertid har jag funnit en formell omarbetning av de lagrum varom

här är fråga önskvärd. En någorlunda tillfredsställande koncentration av

själva lagtexten är dock knappast tänkbar, om denna skall innehålla mer

än mycket knapphändiga antydningar örn de grunder som böra tillämpas

vid medgivande av befrielse. Anvisningarna komma därför att innehålla

bestämmelser som helst bort ha sin plats i själva lagtexten. Det

må emellertid framhållas, att ett sådant förfaringssätt redan tidigare ej

kunnat undvikas, då man velat behålla lagtexten någorlunda överskådlig.

Genom de ändringar i författningstexten, som jag nu föreslår, torde för övrigt

vissa av de önskemål som framkommit i yttrandena bliva tillgodosedda.

Detta gäller likväl ej alla framställda anmärkningar. Sålunda torde det ej

vara möjligt att genom särskilda stadganden förhindra att skattebefrielsen

exempelvis i händelse av urarvagörelse m. m. kommer andra än dödsbodelägarna

tillgodo. Vid bedömande av skäligheten av en befrielse torde dock

stundom viss hänsyn kunna tagas till dylik eventualitet. Vid författningstextens

och särskilt anvisningarnas — avfattning har för övrigt förelegat

den sedvanliga svårigheten att mot varandra avväga kravet på koncentration

och önskvärdheten att meddela så god upplysning som möjligt om lagstiftarnas

intentioner. Även i detta avseende kan det sägas, att förslaget

innebär en kompromiss mellan de olika ytterligheterna.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Vad fastighetsskatten angår ansluter jag mig till det bl. a. av kammarrätten

framlagda förslaget att såsom villkor för skattebefrielse kräva synnerligen

ömmande omständigheter, men att öka den såsom villkor för skattefrihet

gällande maximigränsen för storleken av behållningen i boet från

30,000 till 40,000 kronor.

Rörande formen för ifrågavarande skattebefrielse har i yttrandena särskilt

framhållits önskvärdheten av att klargöra, huruvida under tid, då taxeringsnämnd

sammanträder, denna eller den samtidigt fungerande särskilda prövningsnämnden

skall äga kompetens att pröva frågor om skattebefrielse. Tilllika

har berörts frågan, huruvida ej ansökningsförfarande städse borde krävas

för dödsbobefrielse även då rätten därtill prövas i det ordinarie taxeringsförfarandet.

Vad den förra frågan angår får jag framhålla, att denna ej

är ny, utan att motsvarande spörsmål föreligger redan enligt gällande lagstiftning.

Enligt mitt förmenande torde det emellertid vara i överensstämmelse

med allmänna rättsgrundsatser, att en fråga ej går till högre instans,

då den kan prövas av en lägre, och att följaktligen under angivna förutsättning

prövningen rätteligen bör ankomma på taxeringsnämnden. Jag underskattar

icke betydelsen av de skäl, som i vissa yttranden framförts för att

i stället anförtro prövningen av ifrågavarande ärenden åt särskilda prövningsnämnden,

men jag tror det dock vara naturligast och enklast att i första

hand överlämna denna prövning åt taxeringsnämnden, som företräder den

största personkännedomen och som för övrigt normalt kommer att i första hand

handlägga de ärenden, som avse befrielse från skattskyldighet. Att fordra

ett ansökningsförfarande såsom obligatoriskt beträffande ifrågavarande ärenden

synes jämväl innebära en onödig omgång, varför jag ej anser mig böra

föreslå något sådant. Om en beskattningsnämnd erhåller kännedom örn ett

dödsfall, som kan tänkas föranleda befrielse, bör enligt allmänna regler nämnden

inhämta nödiga upplysningar för taxeringens verkställande. Om dödsfallet

ej kommer till taxerings- eller prövningsnämndens kännedom innan

taxeringen fastställts, eller, efter erhållen kännedom därom, upplysningar som

befinnas nödiga för ett ståndpunkttagande till frågan om befrielse ej hunnit

införskaffas, ligger det i sakens natur att taxeringen av den avlidne får ske i

vanlig ordning, medan ansökan om befrielse från erläggande av utskylder på

grund av taxeringen efteråt kan göras av dödsbodelägarna. Dylik ansökan

synes böra göras senast kalenderåret efter dödsåret. Föreskrift i sistnämnda

avseende synes böra meddelas, medan en antydan örn förfaringssättet i övrigt

synes kunna göras i 55 § kommunalskattelagen och 23 § statsskatteförordningen.

Med hänsyn därtill att fråga är örn tillämpning på detta specialfall

av redan gällande allmänna regler, synes något särskilt stadgande i ämnet i

taxeringsförordningen ej erforderligt.

Av länsstyrelsen i Kalmar län har framställts frågan, huruvida bouppteckningens

summa för behållningen i boet äger ovillkorligt vitsord vid prövning

av rätt till skattebefrielse i sådana fall där storleken av denna behållning

äger betydelse. Jag är benägen att besvara denna fråga jakande men

Wimne) lill riksdagen!! protokoll lott). 7 snml. Nr 5.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Utskottet.

vill tillägga att, med hänsyn därtill att nämnda gräns enligt förslaget ej är

bindande, de oegentligheter till vilka en oriktig dödsbovärdering kunna leda

hädanefter ej torde behöva bliva av större betydelse.

Bland de författningar som kunna beröras av det föreliggande förslaget

är, jämte de av utredningsmannen berörda, numera även förordningen om

värnskatt. I denna erfordras ett pär redaktionella ändringar.

Den omständigheten att ifrågavarande lagstiftning ej kan träda i kraft

förrän in på år 1940 synes ej behöva hindra dess tillämpning beträffande

dödsfall efter detta års ingång, även om dödsfallet ägt rum före lagstiftningens

ikraftträdande.

Vad angår fragan örn dödsbobefrielses inverkan på arvsbeskattningen torde,

därest föreskrifter örn kontrollåtgärder visa sig behövliga, sådana kunna

utfärdas i administrativ ordning.

Vad för övrigt i yttrandena anförts eller eljest i ärendet förekommit ger

mig ej anledning till något särskilt uttalande.»

På sätt framgår av den av departementschefen i statsrådsprotokollet lämnade

redogörelsen hava de myndigheter och organisationer, som yttrat sig

över förslaget till ändrade bestämmelser om skattebefrielse eller skattelindring

för dödsbo, vitsordat, att gällande bestämmelser i ämnet äro alltför

snävt avgränsade, samt att de i tillämpningen ofta leda till obilliga resultat.

I yttrandena har i allmänhet erkänts, att behov av ändrade bestämmelser på

ifrågavarande område föreligger. Utskottet delar denna uppfattning och

finner — särskilt med hänsyn till den skärpning av beskattningen som i

nuvarande läge måst vidtagas — åtgärder i syfte att mildra de obilliga

verkningar i fråga om beskattningen, som vid dödsfall ofta bliva en följd

av gällande taxerings- och uppbördssystem, vara väl motiverade. Då det i

propositionen framlagda förslaget synes innebära en godtagbar lösning av

frågan, får utskottet förorda bifall till nämnda förslag.

Utskottet har icke förbisett, att den föreslagna nya lagstiftningen kommer

att ställa stora krav på beskattmngsnämndemas omdöme, samt att de

bestämmelser, som innebära en utvidgning av området för skattebefrielsen,

sannolikt komma att förorsaka myndigheterna åtskilliga svårigheter. Då

risk föreligger, att tillämpningen av bestämmelserna icke blir enhetlig, anser

utskottet särskilda åtgärder böra vidtagas för att hos beskattningsnämnderna

få till stånd en jämn praxis på detta område. Lämpligen torde detta

kunna åstadkommas genom samråd mellan landskamrerarna och av dem

lämnade instruktioner till taxeringsnämndsordförandena samt genom granskning

hos prövningsnämndema av taxeringsnämndernas beslut i dessa ärenden.

Beträffande utformningen av författningsförslagen kan utskottet i det väsentliga

biträda propositionen.

Enligt utredningsmannens av departementschefen biträdda förslag skall

skattebefrielsen eller skattelindringen inskränkas till sådana fall, då döds
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5-

bodelägarna vid dödstillfället varit beroende av den avlidne för sin försörjning.

Uttryckligt stadgande härom har upptagits i förslagen till 55 § första

stycket kommunalskattelagen samt 23 § första stycket förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt. I andra stycket av nämnda författningsrum

synes meningen vara att genom orden »den avlidne», som hänföra sig

till samma uttryck i första styckena, giva antydan örn nyssberörda villkor.

Då denna avfattning skulle kunna giva anledning till den uppfattningen, att

villkoret ej erfordrades i de fall, som beröras i andra stycket av förenämnda

paragrafer, föreslår utskottet, att förslaget härutinnan förtydligas på det

sätt, att orden »den avlidne» ersättas med »skattskyldig, som i första stycket

sägs».

Förslaget upptager i 15 § 2 mom. andra stycket kommunalskattelagen bland

annat ett stadgande av innebörd, att där beskattningsnämnd ej hunnit före

taxeringsarbetets avslutande införskaffa erforderliga upplysningar för prövning

av frågan örn befrielse från skattskyldighet för fastighet, förfares på sätt

stadgas i 75 § 2 mom. Det torde få anses ligga i sakens natur, att därest taxeringsnämnd

haft frågan om sådan befrielse under prövning men före taxeringsarbetets

avslutande ej kunnat slutbehandla ärendet, framställning, som

omförmäles i sistnämnda lagrum, icke är erforderlig. Enligt gällande bestämmelser

i taxeringsförordningen åligger det nämligen i dylikt fall den ordinarie

prövningsnämnden att ex officio upptaga ärendet till fortsatt handläggning

samt meddela beslut i detsamma. Det nu anförda gäller även om motsvarande

föreskrifter i 55 § kommunalskattelagen och 23 § förordningen örn

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt. Utskottet finner icke skäl föreligga

att i anledning av de nu gjorda påpekandena föreslå ändrad avfattning

av de förenämnda stadgandena.

Mot de i propositionen i övrigt framlagda förslagen har utskottet icke

funnit skäl till erinran

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition

nr 40 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas,

antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) med den ändring, att 55 §

erhåller följande lydelse:

55 §.

Har här---av densamma.

Har behållningen i boet efter skattskyldig, som i första

stycket sägs, ej överstigit 40,000 kronor, äger beskattningsnämnden

att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under

beskattningsåret, helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet

enligt denna lag för hans inkomst under beskattningsåret.

Befrielse som nu sagts må, där synnerligen ömmande

omständigheter äro för handen, medgivas även där

behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

Där beskattningsnämnd---i 75 § 1 mom. stadgas.

(Se vidare anvisningarna.);

2) förordning angående ändrad lydelse av 23 och 24 §§

förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt med den ändring, att 23 § erhåller

följande lydelse:

23 §.

Har här---av densamma.

Har behållningen i boet efter skattskyldig, som i första

stycket sägs, ej överstigit 40,000 kronor, äger beskattningsnämnden

att, oavsett arten av den avlidnes inkomst under

beskattningsåret, helt eller delvis frikalla dödsboet från skattskyldighet

enligt denna förordning för hans inkomst under

beskattningsåret så ock för hans förmögenhet vid beskattningsårets

utgång. Befrielse som nu sagts må, där synnerligen

ömmande omständigheter äro för handen, medgivas

även där behållningen i boet överstigit 40,000 kronor.

Där beskattningsnämnd---i 24 § 1 mom. stadgas.;

3) förordning angående ändrad lydelse av 7 och 8 §§ förordningen

den 17 juni 1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet;
4)

förordning angående ändrad lydelse av 6 och 7 §§ förordningen

den 15 december 1939 (nr 858) örn värnskatt;

5) förordning örn ändrad lydelse av 95 § och 128 § 1 mom.

taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379); samt

6) lag angående ändrad lydelse av 57 § lagen den 7 juni

1934 (nr 242) om vägdistrikt.

Stockholm den 8 mars 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar friherre Lagerfelt, Viktor Larsson, Sköldén, Bengtsson*,

Sjödahl, Elon Andersson, Ekman, Gustaf Björkman, Herman Ericsson och Franzon; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren*, Björklund, Olsson

i Gävle, Andersson i Dunker, Ericson i Boxholm, Hammarlund*, Eklund, Thorell* och

Baeckman.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

407429. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående Sveriges deltagande i internationella skogsvårdscentralen i Berlin. s. 4 i texten