Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

1940-04-02 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1940:7, Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1940 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316), m. m.

I en den 16 februari 1940 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 81, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga följande, vid propositionen fogade förslag till

dels förordning örn ändrad lydelse av 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen den

4 oktober 1929 (nr 316),

dels ock förordning om ändrad lydelse av 21 § 2 morn. förordningen den

15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen i

riket.

De vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) h

Härigenom förordnas, att 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

4 §■

Där tull skall utgå i förhållande till varas värde, beräknas detta för oskadad

vara lika med det för varan vid försäljning till Sverige gällande marknadspriset

å inköpsorten vid tiden för inköpet eller, i fråga om ej inköpt

vara, å avsändningsorten vid tiden för avsändningen, med tillägg av emballagets

värde jämte frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd

kostnad, intill dess varan anlänt, därest den inkommit med fartyg eller luftfartyg,

till ort, dit den är bestämd eller varest den för vidare befordran

1 Senaste lydelse av 4 § se 1934:283 och av 5 § se 1931:242, 1935:251 och 619, 1936: 127

samt 1937:10 och 213.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 7—8. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

till bestämmelseorten lossas ur fartyget eller luftfartyget, eller, därest den

inkommit på annat sätt, till gränsort inom tullområdet. Det åligger varuhavaren

alt uppgiva och, såvitt ske kan, styrka de belopp, vilka sålunda

tillhopa skola anses utgöra oskadad varas värde.

Fullgör ej varuhavaren vad honom enligt första stycket åligger eller finnes

skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga,

må värdet beräknas lika med det för varan vid försäljning inom Sverige

gällande marknadspriset å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen,

med avdrag för tull jämte skälig försäljningskostnad och normal handelsvinst.

Kan i fall, som i andra stycket sägs, varans värde icke beräknas på sätt

där föreskrives eller är fråga örn vara, som lidit avsevärd skada, skall värdet

beräknas lika med det värde, varan befinnes äga å tulltaxeringsorten vid

tiden för tulltaxeringen. För utrönande av nämnda värde äger tullanstalten

låta besiktiga och värdera varan.

Närmare bestämmelser angående styrkande av oskadad varas värde ävensom

angående varas besiktning och värdering meddelas av Konungen; ägande

Konungen ock bestämma, enligt vilka grunder värdet av emballage skall

beräknas i det fall, att emballaget helt eller delvis utgöres av godsbehållare

( container).

I den mån det påkallas för kontroll å lämnad uppgift örn varas värde är

varuhavaren eller annan, för vars räkning varan införts, skyldig att tillhandahålla

sina affärshandlingar för granskning på sätt Konungen bestämmer.

5 §•

Tullfrihet åtnjutes för:

e) andra förnödenheter---i handelssyfte; dock skall om resandes

och avmönstrande sjöfolks rätt att för eget bruk tullfritt medföra färdiga

tobaksvaror och cigarrettpapper gälla vad särskilt stadgas;

x) likkistor med — — — avliden person;

y) varor, som —--äga rum; samt

z) tryckalster, härunder inbegripna kartor, bilder, planschverk samt med

bilder försedda reklamskyltar och reklamplakat, vilka hava till syfte att

göra reklam för resor till främmande länder eller att sprida kännedom i

allmänhet om dessa länder, allt dock på villkor att tryckalstren äro ämnade

att här i riket kostnadsfritt utdelas samt att de införas från land, som

medgiver Sverige motsvarande förmån.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 21 § 2 mom. förordningen den

15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstill
verkningen

i riket.

Härigenom förordnas, att 21 § 2 mom. förordningen den 15 december

1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen i riket skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

21 §.

2 mom. Resande, som--— fastställd kvantitet. Med resande lik
ställes

person, som varit anställd å fartyg men därifrån avmönstrar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940.

Beträffande motiveringen för förslagen, i den mån redogörelse härför ej

lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Vid behandlingen av propositionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen

E. Sandquist såsom sakkunnig.

Med anledning av en utav generaltullstyrelsen i skrivelse den 4 december

1937 gjord hemställan bemyndigade Kungl. Majit genom beslut den 17 juni

1938 chefen för finansdepartementet, bland annat, att tillkalla två sakkunniga

för att inom departementet biträda med en överarbetning av gällande

tulltaxeförordning och den därvid fogade tulltaxan m. m. enligt av

departementschefen angivna riktlinjer.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades byråchefen i generatullstyrelsen

C. E. L. Sandquist och förste byråingenjören hos kommerskollegium

K. A. Wickman att såsom sakkunniga inom finansdepartementet biträda

med ifrågavarande överarbetning. I anslutning till de för revisionsarbetet

meddelade direktiven, enligt vilka utredningsresultaten skulle framläggas

i den mån de förelåge, hava de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1938

års tulltaxerevision, till chefen för finansdepartementet överlämnat tre särskilda

betänkanden, innefattande förslag till ändringar i tulltaxeförordningen

och tulltaxan jämte vissa andra författningar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

På grundval av vissa av tulltaxerevisionen framlagda förslag ha i propositionen

föreslagits ändringar av gällande tullbestämmelser i följande hänseenden,

nämligen beträffande beräkning av varas tullvärde samt av emballagevärdet

å vissa godsbehållare, ävensom i fråga om tullfrihet för visst

turistreklammaterial m. m. I propositionen föreslås även tullfrihet för visst

fall vid införsel av tobaksvaror.

Beräkning av varas tullvärde.

I ett den 15 november 1939 avgivet »Betänkande III med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 4 § tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929

m. m.» ha de sakkunniga till behandling upptagit frågan om ändrade bestämmelser

angående beräkning av varas tullvärde.

över tulltaxerevisionens förslag ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen

avgivit gemensamt utlåtande och därvid tillika överlämnat inhämtade

yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges industriförbund och Sveriges

grossistförbund samt från de större tullanstaltema i riket.

Enligt 4 § i gällande tulltaxeförordning skall för oskadad vara värdet beräknas

lika med varans marknadspris å inköpsorten vid tiden för inköpet eller,

i fråga om ej inköpt vara, lika med marknadspriset å avsändningsorten

vid tiden för avsändningen, med tillägg i vartdera fallet av emballagets värde

jämte frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd kostnad, intill

dess varan anlänt, därest den inkommit med fartyg eller luftfartyg, till ort,

dit den är bestämd eller varest den för vidare befordran till bestämmelseorten

lossas ur fartyget eller luftfartyget, eller, därest den inkommit på annat

sätt, till gränsort inom tullområdet. För vara, som lidit avsevärd skada,

beräknas allenast det lägre värde, varan vid tulltaxeringen befinnes äga å

den ort, där tulltaxeringen äger rum.

Enligt samma författningsrum åligger det varuhavaren att uppgiva och,

såvitt ske kan, styrka de belopp, vilka efter vad nyss sagts tillhopa skola

anses utgöra oskadad varas värde. Fullgör ej varuhavaren vad honom sålunda

åligger eller finner tullanstalten skälig anledning antaga, att det uppgivna

värdet understiger det verkliga, eller är fråga om skadad vara, är

tullanstalten pliktig, liksom den i allt fall är berättigad, att låta besiktiga

och värdera varan.

Därest tullanstalt med stöd av 4 § tulltaxeförordningen låter anställa besiktning

av vara för utrönande av dess värde, skall sådan besiktning jämlikt

8 § tillämpningsföreskrifterna till sagda förordning förrättas av två för sakkunskap

på området kända, ojäviga personer. Det värde, besiktningsmännen

anse böra åsättas varan, eller, där de icke kunnat enas, medeltalet av

de av dem uppgivna värdena skall då läggas till grund för tulltaxeringen.

Åtnöjes varuhavaren icke med värde, som blivit utrönt vid besiktningen,

äger han enligt 9 § tillämpningsföreskrifterna inom åtta dagar efter besikt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7. 0

ningens avslutande påkalla, att värdet i stället bestämmes genom skiljenämnd.

Sådan nämnd skall bestå av tre för sakkunskap på området kända,

ojäviga personer. Av dessa skall en utses av tullanstalten, en av varuhavaren

och den tredje av de sålunda utsedda gemensamt eller, där dessa ej kunna

enas, av överexekutor. Jäv, som framställes av part, prövas av överexekutor.

Skiljenämnden har att, sedan parterna lämnats skäligt rådrum att

yttra sig, inom femton dagar efter det nämnden blivit fulltalig fastställa varans

värde enligt därför bestämda grunder. Såsom av nämnden fastställt

värde skall anses det värde, varom minst två av nämndens ledamöter förenat

sig, eller, om samtliga ledamöter haft olika mening, medeltalet av de värden,

som utgöra medeltal av de båda lägsta och de båda högsta värdena.

Det av tulltaxerevisionen framlagda förslaget innefattar dels en omarbetning

av 4 § tulltaxeförordningen samt 6, 8 och 9 §§ tillämpningsföreskrifterna

till samma förordning, dels ock införande i tillämpningsföreskrifterna av

två nya paragrafer, betecknade 6 a § och 8 a §.

De sakkunnigas förslag bibehåller den nuvarande bestämmelsen i 4 § första

stycket tulltaxeförordningen, att oskadad varas tullvärde principiellt skall

beräknas på grundval av varans marknadspris å inköpsorten vid tiden för

inköpet eller, i fråga örn ej inköpt vara, å avsändningsorten vid tiden för avsändningen.

Begreppet marknadspris har emellertid i förslaget blivit såtillvida

närmare bestämt, som det angivits avse det vid försäljning till Sverige

gällande marknadspriset. Liksom tidigare förutsättes, att marknadspriset i

normala fall skall anses styrkt genom företeende av handelsfaktura.

För det fall att varuhavaren ej fullgör sina skyldigheter i fråga om styrkande

av varas värde eller tullanstalten finner skälig anledning antaga, att

det uppgivna värdet understiger det verkliga, föreslås införande i 4 § andra

stycket av en ny beräkningsgrund, enligt vilken tullvärdet skall utgöra det

för varan vid försäljning inom Sverige gällande marknadspriset å tulltaxeringsorten

vid tiden för tulltaxeringen, med avdrag för tull jämte skälig försäljningskostnad

och handelsvinst. Fastställandet av detta värde skall i första

hand ankomma på vederbörande tullanstalt, som för ändamålet skall kunna

påkalla medverkan av det hos generaltullstyrelsen inrättade tullvärdekontrollkontoret.

Om tullvärdet icke kan fastställas med utgångspunkt från

försäljningspriset här i landet eller fråga är om vara, som lidit avsevärd

skada, skall enligt 4 § tredje stycket i förslaget tullvärdet beräknas lika med

det värde, varan befinnes äga å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen.

För utrönande av detta värde skall det nu använda besiktnings- och värderingsförfarandet

komma i tillämpning.

I 6 § tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen ha de sakkunniga

föreslagit införande av en bestämmelse innebärande, att faktura skall

innehålla en av utställaren eller den eller dem, som äga teckna dennes firma,

på tro och heder avgiven försäkran, att det i fakturan upptagna värdet

icke understiger det verkliga och att någon faktura, upptagande annat

värde, icke utställts eller kommer att utställas.

I anslutning lill de ändrade bestämmelserna angående tullvärdeberäk
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

° Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

ningen föreslå de sakkunniga, att vissa nya arbetsuppgifter tilldelas det tidigare

omnämnda tullvärdekontrollkontoret. Kontorets verksamhet är för

närvarande väsentligen inriktad på en eftergranskning av redan verkställda

tulltaxeringar. De sakkunniga ha emellertid föreslagit, att granskning genom

kontorets försorg av företedda fakturor må kunna ske redan innan tulltaxeringen

avslutats. En bestämmelse i sådant syfte föreslås intagen i 6 a §

äv tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen. Enligt förslaget skulle

dylik förhandsgranskning av faktura företagas i sådana fall, då tullanstalt

hyser tvekan, huruvida fakturan må kunna läggas till grund för beräkningen

av tullvärdet. Det förutsättes, att närmare föreskrifter angående

tullanstalts skyldighet att låta faktura underkastas förhandsgranskning av

tullvärdekontrollkontoret skola kunna meddelas av generaltullstyrelsen.

I 6 a § av tillämpningsföreskrifterna föreslås vidare stadgande örn den medverkan,

som tullvärdekontrollkontoret enligt vad redan förut antytts skall

ha att lämna vid tillämpningen av det nya systemet med det inhemska försäljningspriset

såsom grundval för tullvärdets beräknande. Stadgandet i

fråga innefattar bland annat bestämmelse om att tullanstalt skall ha att

till tullvärdekontrollkontorets prövning hänskjuta fråga örn tullvärdets bestämmande

i det fall, att svårighet möter för tullanstalten att fastställa tullvärdet

å vara, för vilken värdet funnits skola beräknas på sätt i 4 § andra

stycket tulltaxeförordningen sägs.

Beträffande frågan örn avdrag vid tullvärdets beräknande för kassarabatt

och agentprovision ha de sakkunniga förordat, att avdrag icke kommer att,

såsom hittills varit fallet, medgivas för kassarabatt, som vid tulltaxeringstillfället

varit oreglerad. I fråga om agentprovision gäller enligt nuvarande

praxis, att avdrag medgives för provision till agent med hemvist i Sverige,

varemot provision till annan agent inräknas i tullvärdet. Enligt de sakkunnigas

mening måste provision, oavsett om agenten är bosatt i exportlandet

eller ej, anses utgöra en del av varans utländska marknadspris, varför den

även bör underkastas tullbeskattning.

Bestämmelser örn nyssberörda avdrag anse de sakkunniga kunna intagas

i generaltullstyrelsens kungörelse med anvisningar till tulltaxeförordningens

tillämpningsföreskrifter.

Vad angår motiveringen för de sakkunnigas förslag samt innehållet i de

däröver avgivna yttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

sid. 11—27.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget, vilket i huvudsak

ansluter sig till de sakkunnigas förslag, har departementschefen inledningsvis

anfört följande:

»Av tulltaxerevisionens utredning jämte de däröver avgivna yttrandena att

döma synes det råda en allmän uppfattning därom, att de nuvarande bestämmelserna

i tulltaxeförordningen rörande beräkning av varas tullvärde i

vissa avseenden äro otillfredsställande. Vad som framför allt aktualiserat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

1

behovet av ändrade föreskrifter härutinnan är de senare årens utveckling

på den internationella handelns område.

Med den omfattning, vari värdetullsystemet tillämpas hos oss, är det utan

vidare klart att spörsmålet om tullvärdets bestämmande måste tillmätas stor

vikt. Särskilt under de år, som förflutit efter ikraftträdandet av 1929 års

tulltaxa, har den ur värdetullarna härflytande tulluppbörden kraftigt stegrats,

såväl absolut taget som i relation till totalupphörden. Detta belyses

närmare av vissa i tulltaxerevisionens betänkande lämnade sifferuppgifter.

Av en total tulluppbörd år 1930 om 157.2 miljoner kronor härrörde 18.7 miljoner

eller 11.9 procent från importen under de rubriker i tulltaxan, vid vilka

tillämpas värdetull med eller utan kombination med vikt- eller stycketull.

Motsvarande uppbörd under 1938 utgjorde 196.8 respektive 48.8 miljoner

kronor, innebärande att värdetullarnas andel i den totala uppbörden

då stigit till 24.8 procent. Då värdetullarna erhålla ökad betydelse i samma

mån som importprisen stiga, måste man särskilt i nuvarande tidsläge

räkna med att dessa tullar kunna komma att spela en ännu större roll än

hittills. För det allmänna måste det särskilt i tider av onormalt stegrade

statsutgifter framstå såsom angeläget, att de bestämmelser, som reglera uttagningen

av ifrågavarande tullar, i möjligaste mån förebygga undervärdering

av varorna. Ur det inhemska näringslivets synpunkt är det också av

vikt, att dessa bestämmelser icke lämna rum för en tolkning och tillämpning,

som kan medföra eludering av det för olika fall tillmätta tullskyddet.

Brister i tullvärdebestämmelserna kunna medföra, att mindre nogräknade,

importörer till förfång för de mera samvetsgranna i större eller mindre utsträckning

undandraga sig den avsedda tullbeskattningen.»

Departementschefen har härefter framhållit, att den reform, som genomfördes

1934 och som innebar inrättande inom generaltullstyrelsen av det så

kallade tullvärdekontrollkontoret, utan tvivel medfört en förbättring av förhållandena

på detta område. Reformen avsåg emellertid ingen ändring av

själva grunderna för tullvärdeberäkningen utan åsyftade väsentligen endast

att möjliggöra en central kontroll i efterhand å lämnade värdeuppgifter. Efter

att hava framhållit, att en sålunda begränsad reform icke kunnat helt avhjälpa

de påtalade missförhållandena samt att det därför syntes angeläget,

att hela detta spörsmål nu bringades till en såvitt möjligt rationell lösning,

har departementschefen vidare yttrat:

»Den ojämförligt viktigaste nyheten i tulltaxerevisionens förslag utgöres

av reglerna örn värderingen för de fall, då varuhavaren icke fullgör sin

skyldighet att uppgiva och styrka varuvärdet eller då tullanstalten finner

skälig anledning antaga, att det uppgivna värdet understiger det verkliga.

I dessa fall har tullanstalten för närvarande icke befogenhet att själv verkställa

värdering utan är hänvisad till att låta värdet efter besiktning fastställas

av särskilt tillkallade sakkunniga. Emellertid har besiktnings- och

värderingsförfarandet, enligt vad vid olika tillfällen framhållits, i praktiken

visat sig förenat med sådana olägenheter — främst kostnader och tidsutdräkt

samt svårigheter att finna för uppdraget lämpliga personer — att

det kommit lill användning endast i ringa utsträckning och snarast som en

nödfallsutväg, när det varit uppenbart, att cn större differens förelegat mellan

det verkliga och det uppgivna värdet. Till belysning härav må nämnas,

att vid tullbehandlingsinspektioncn i Stockholm, där antalet värdeförtullningar

årligen kan beräknas uppgå lill lägst 70,000, sagda förfarande under

femårsperioden 1934—1938 tillämpades i sammanlagt endast 10 fall. Därtill

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

kommer, att förfarandet i och för sig, enligt vad erfarenheten visat, icke kan

anses innebära någon tillfredsställande garanti för en riktig tullbeskattning,

i det att ibland fastställts värden, som knappast motsvarat vad tullförfattningarna

mena med tullvärden.

Tulltaxerevisionens förslag innebär, att värdet i bär åsyftade fall må i

första hand fastställas av tullanstalten, som för ändamålet skall äga påkalla

biträde av tullvärdekontrollkontoret. Värdet skall därvid beräknas

med utgångspunkt från det inhemska försäljningspriset eller, närmare bestämt,

lika med det för varan vid försäljning inom Sverige gällande marknadspriset

å tulltaxeringsorten vid tiden för tulltaxeringen, med avdrag för

tull jämte skälig försäljningskostnad och handelsvinst. Tydligt är, att denna

metod för värdebestämningen, vilken kommit till användning i ett flertal

andra länder, erbjuder en hög grad av säkerhet mot undervärdering. Framför

allt bör den utgöra ett verksamt medel att komma till rätta med de svårigheter,

som visat sig förbundna med tulltaxeringen av varor, vilka för utländska

företags räkning sänts i konsignation hit till landet eller av sådana

företag levererats till här etablerade filial- eller dotterföretag. Då värdet bestämmes

på sätt nu nämnts, skulle besiktning och värdering genom sakkunniga

icke ifrågakomma. Med den erfarenhet, tullvärdekontrollkontoret

redan erhållit och ytterligare skulle komma att förvärva beträffande priserna

å olika slag av importvaror, och med de möjligheter kontoret äger att med

ledning av importörernas affärskorrespondens och andra handlingar samt

biträde av sakkunniga utröna dessa priser, torde kontoret komma att besitta

väsentligt större förutsättningar än tillfälligt tillkallade värderingsman att

på ett tillfredsställande sätt fastställa värdet. Då varuhavaren enligt förslaget

bibehålies vid rätten att påkalla värdets slutliga bestämmande genom

skiljemän, torde hans intressen vara tillbörligt beaktade.

De av tulltaxerevisionen i övrigt förordade ändringarna i 4 § tulltaxeförordningen

äro av mindre räckvidd och föranleda ingen erinran från min

sida. De smärre jämkningar i paragrafens avfattning, som ifrågasatts av

kommerskollegium och generaltullstyrelsen, torde dock böra iakttagas.

Då tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen meddelas i administrativ

ordning, torde det icke vara nödvändigt att i detta sammanhang

fatta slutlig ståndpunkt till de däri föreslagna ändringarna. Här må allenast

erinras, hurusom de meningsskiljaktigheter, vilka kommit till synes beträffande

förslaget i denna del, väsentligen hänföra sig till frågan örn beskaffenheten

av de fakturor, som skola företes till styrkande av varas tullvärde.

Tulltaxerevisionen har för sin del föreslagit, att dylik faktura skall vara

försedd med en särskild på tro och heder avgiven försäkran, att det i fakturan

uppgivna värdet icke understiger det verkliga och att någon faktura,

upptagande annat värde, icke utställts eller kommer alt utställas. Från näringslivets

sida har erinrats, att det ofta kan bereda importörerna svårighet

att anskaffa sådan försäkran och att denna, såsom tulltaxerevisionen för

övrigt själv förutsett, icke i och för sig skulle innebära någon trygghet för

att riktiga värden angåves i fakturorna. Med hänsyn härtill och till den

garanti mot för låga värden, som ligger redan i de nya reglerna för värdebestämningen,

torde skärpta föreskrifter i det avseende, varom nn är fråga,

åtminstone för närvarande kunna undvaras.

Vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört i fråga om avdrag

vid tullvärdeberäkningen för kassarabatt och agentprovision ger icke anledning

till erinran från min sida.

I den mån yttrandena innehålla anmärkningar eller yrkanden, som i det

föregående icke blivit av mig särskilt berörda, lia de synts mig icke vara

av beskaffenhet att påkalla något uttalande från min sida.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

9

Beräkning av emballagevärdet å vissa godsbehållare.

Vid mellanstatlig befordran av gods med bantåg hava sedan några år tillbaka

för detta ändamål särskilt konstruerade godsbehållare, s. k. containers,

kommit till allt mera ökad användning. Behållarna förekomma i olika storlekar

och äro till underlättande av lastning och lossning vanligen monterade

på fötter eller hjul och försedda med ringar eller andra dylika anordningar.

Syftet med behållarna är, bland annat, att möjliggöra befordran av gods direkt

från avsändarens lokaler till mottagarens, och för detta ändamål begagnas

de även i med järnvägstrafik kombinerad fartygs- eller motorfordonstrafik.

Behandlingen i tullhänseende av godsbehållare såsom transportmedel betraktade

anses genom gällande författningsbestämmelser vara reglerade på

ett sätt, som torde tillgodose rimliga anspråk på tullättnader. Vissa anmärkningar

lia emellertid riktats mot behandlingen ur tullsynpunkt av godsbehållarna

i deras egenskap av emballage, särskilt för det fall, att behållarna innehålla

varor, för vilka tullen skall utgå efter värdet. Med tillämpning av de

nuvarande bestämmelserna i 4 § tulltaxeförordningen skall därvid till grund

för tullberäkningen läggas varans marknadspris å inköps- eller avsändningsorten

med tillägg av, bland annat, emballagets värde. Detsamma kommer i

vanliga fall att gälla även efter genomförandet av de föreslagna ändringarna

i nämnda paragraf. Därest behållaren utgör emballage, måste alltså värdet

av densamma inräknas i det tullpliktiga värdet. Följden härav har emellertid

i vissa fall blivit, att värdet av emballaget kommit att upptagas med belopp,

som icke stått i rimlig proportion till tullvärdet i dess helhet.

Frågan om en lämpligare beräkningsgrund för fastställandet av emballagevärdet

å godsbehållare har upptagits till behandling i tulltaxerevisionens den

17 december 1938 dagtecknade »Betänkande I med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxeförordning och därvid fogade tulltaxa m. m.» De

sakkunniga lia föreslagit, att värdet av godsbehållare jämte eventuellt förekommande

annat emballage skall vid beräkning av tullvärdet å de i behållaren

inneslutna varorna upptagas lill 3 procent av dessas marknadspris, dock

givetvis endast under förutsättning, att behållaren ersätter annat, eljest handelsbrukligt

emballage. Bestämmelsen i fråga skall enligt förslaget tillämpas

endast med avseende å järnväg tillhöriga eller hos järnväg inregistrerade behållare.

över förslaget hava, efter remiss, utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen

samt av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt. För ämbetsverkens

yttranden i ärendet redogöres i propositionen å sid. 32.

Beträffande det föreliggande förslaget har departementschefen anfört följande:
-

Bihang till riksdagens protokoll IVhO. 7 sami. Nr 7—8.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

»De nuvarande bestämmelserna rörande beräkningen av tullvärdet å sådana

i godsbehållare eller s. k. containers inkommande varor, för vilka tullen

utgår efter värdet, äro otvivelaktigt ägnade att motverka den mera vidsträckta

användning av dylika behållare, som av transporttekniska skäl anses

önskvärd, och jag har därför icke något att erinra mot att 4 § tulltaxeförordningen

ändras på sätt de sakkunniga föreslagit. Då erfarenheterna av

behållaretrafiken för vårt lands vidkommande äro tämligen begränsade, erbjuder

det för närvarande vissa svårigheter att med säkerhet bedöma vilka

ytterligare föreskrifter som lämpligen böra meddelas för ernående av en i

tullhänseende behövlig lättnad för denna trafik. Därest riksdagen godtager

den föreslagna ändringen i tulltaxeförordningen, kommer frågan om dylika

föreskrifter att senare anmälas för Kungl. Majit. Redan nu torde emellertid

böra framhållas, att de nya bestämmelserna närmast få betraktas som en försöksanordning

och att vid sådant förhållande försiktigheten torde bjuda att

tills vidare icke sätta den för fastställandet av godsbehållarnas emballagevärde

avsedda procentsatsen lägre än de sakkunniga föreslagit. Därest procentsatsen

befinnes icke vara lämpligt avvägd, får erforderlig ändring ske så

snart tillräcklig erfarenhet på området vunnits. Skulle de nya bestämmelserna

i undantagsfall visa sig leda till orimliga värden, såsom järnvägsstyrelsen

befarat, föreligger möjlighet för Kungl. Majit att dispensvis åvägabringa

rättelse.»

Tullfrihet för visst turistreklammaterial m. m.

I 5 § tulltaxeförordningen har i ett nytt moment, betecknat z), föreslagits

ett stadgande av innehåll att tullfrihet skall få åtnjutas för tryckalster, härunder

inbegripna kartor, bilder, planschverk samt med bilder försedda reklamskyltar

och reklamplakat, vilka hava till syfte att göra reklam för resor

till främmande länder eller att sprida kännedom i allmänhet om dessa

länder, allt under villkor att tryckalstren äro ämnade att här i riket kostnadsfritt

utdelas samt att de införas från land, som medgiver Sverige motsvarande

förmån.

Till stöd för detta förslag har departementschefen bland annat anfört, att

ett sådant medgivande kunde bliva av visst värde för turisttrafiken mellan

Sverige och utlandet samt vara ägnat att befrämja våra kulturella förbindelser

med främmande länder.

Vissa ändringar i gällande bestämmelser örn tullfri införsel av

tobaksvaror m. m.

I 5 § e) tulltaxeförordningen äro bestämmelser meddelade i fråga om

tullfrihet för förnödenheter, tillhöriga resande eller å transportmedel anställda

personer, varvid beträffande resandes rätt att för eget bruk tullfritt

medföra färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper hänvisning gjorts till vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

11

därom är särskilt stadgat. Härvid åsyftas den i 21 § 2 mom. förordningen

den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket meddelade grundläggande bestämmelsen, enligt vilken resande, som

ankommer från utrikes ort, må för eget bruk tullfritt medföra färdiga tobaksvaror

och cigarrettpapper intill viss mindre, av Kungl. Maj:t fastställd

kvantitet.

Det i propositionen framlagda förslaget i ämnet innebär, att från fartyg

avmönstrande befäl och besättningar skola erhålla samma förmån, som nu

tillkommer resande, av tullfri införsel av för eget bruk medförda färdiga

tobaksvaror och cigarrettpapper i vissa mindre kvantiteter.

Det synes uppenbart, att gällande bestämmelser rörande beräkning av värdet

å sådana till riket inkomna varor, för vilka värdetull tillämpas, bereda

vissa möjligheter till undervärdering. Detta gäller särskilt i fråga om varor,

som införas i konsignation av utländska leverantörers härvarande kommissionärer

eller agenter eller som, utan att något köp i egentlig mening föreligger,

av utländska firmor levererats till här etablerade filial- eller dotterföretag.

I huvudsakligt syfte att för dylika varor ernå en säkrare grund för värdebestämningen

har i den föreliggande propositionen framlagts förslag till

ändrade bestämmelser på området. Enligt de nuvarande bestämmelserna

gäller såsom huvudregel för tullvärdebestämningen, att värdet skall beräknas

lika med varans utländska marknadspris, innebärande att inköpspriset,

d. v. s. det å fakturan upptagna priset, i regel lägges till grund för

tulltaxeringen. Jämlikt det nu framlagda förslaget skall avsteg från nämnda

huvudregel kunna göras i det fall, att anledning finnes antaga att ett uppgivet

värde understiger det verkliga. I sådant fall må värdet beräknas lika

med varans inhemska försäljningspris med avdrag för tull jämte skälig försäljningskostnad

och normal handelsvinst.

Under år 1938 uppgick den av värdetullarna härflytande tulluppbörden

till 48.8 miljoner kronor, motsvarande omkring en fjärdedel av hela den samlade

tulluppbörden. I nuvarande tidsläge med avsevärt höjda importpriser

torde värdetullarnas betydelse komma att ytterligare ökas. Intet bör därför

underlåtas som kan främja ett riktigt uttagande av dessa tullar. Då det nu

framlagda förslaget synes ägnat att tillgodose detta syfte, får utskottet tillstyrka

bifall till förslaget.

Mot de i propositionen i övrigt framlagda förslagen har utskottet icke heller

funnit skäl till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 81, antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) förordning örn ändrad lydelse av 4 och 5 §§ tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) samt

Utskottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 7.

2) förordning om ändrad lydelse av 21 § 2 mom. förordningen

den 15 december 1914 (nr 436) angående statsmonopol

å tobakstillverkningen i riket.

Stockholm den 2 april 1940.

På bevillningsutskottets vägnar:

IVAR ANDERSON.

Närvarande:

från första kammaren: friherre Lagerfelt,* herrar Viktor Larsson, Wahlmark, Sköldén*,

Sjödahl, Elon Andersson, Ekman, Velander, Gustaf Björkman och Robert Berg; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Björklund, Olsson i Gävle,

Andersson i Dunker*, Ericson i Boxholm, Sandberg, Werner i Hultsfred, Persson i Undersvik,

Hagberg i Malmö och Andersson i Vigelsbo*.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:136 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 4 och 5 §§ tulltaxeför ordning en den 4 oktobe a1 i texten