Betänkande, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande tullsatser för råglas.
1940-04-02 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1940:9, Betänkande, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i gällande tullsatser för råglas.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
1
Nr 9.
Ankom till riksdagens kansli den 2 april 1940 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion
om vissa ändringar i gällande tullsatser för råglas.
(lia avd.)
1 en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
nr 173, har herr Hagberg i Malmö hemställt, »att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av tulltaxan, att till tulltaxenummer 699 måtte hänföras,
förutom vissa andra glassorter, endast fåglås gjutet i skivor utan vidare bearbetning’;
samt att arbeten av råglas, vilka undergått slipning, etsning eller
annan i tulltaxenummer 719 omnämnd dekorering, upptagas under sagda
tulltaxenummer.»
Beträffande motiveringen för detta förslag, i den mån redogörelse härför
ej lämnas i det följande, får utskottet hänvisa till motionen.
Vid behandlingen av motionen har utskottet anlitat byråchefen i generaltullstyrelsen
E. Sandquist såsom sakkunnig.
Skivor av råglas äro i gällande tulltaxa upptagna under tulltaxenr 699 och
700 (statistiska nr 1292 och 1293), vilka hava följande lydelse:
Tull
för 100 kg
kronor
699 Råglas, gjutet i skivor, även med kantslipning; alabaster- och
opalglas, även slipat; ävensom trottoar- och däcksglas .... B 6: —
700 Arbeten, ej särskilt nämnda, av glas, hänförligt till nr 699,
även med infattning ................................ N 30: —
Såsom framgår av de vid tullsatserna angivna bokstavsbeteckningarna
utgår tullen å det till nr 699 hänförliga glaset å varans bruttovikt, under det
att tullen vid nr 700 beräknas å varans nettovikt.
Till stöd för de föreliggande föi''slagen har motionären framhållit bland
annat, att tulltaxeringen av vissa glassorter och glasvaror enligt gällande
tulltaxa vore mindre tillfredsställande ur den svenska glasindustriens synpunkt.
Enligt gällande bestämmelser jämte den praxis, som tillämpades vid
tulltaxeringen av hithörande varuslag, hänfördes vissa av dessa till tulltaxe
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 7 sami. Nr 9—12.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
nr 699 och belädes med den lägre tullen av 6 kronor för 100 kilogram, oaktat
de blivit föremål för sådan bearbetning, att de rätteligen syntes böra betraktas
såsom arbeten av råglas och sålunda draga den högre tullen av 30
kronor för 100 kilogram. Detta vore särskilt fallet med råglasskivor, som
försetts med helt matt yta eller med kantslipning, råglasskivor med kröjslad
kant och råglasskivor med blank, »grad» kant (polerade råglasskivor). På
senare tid hade det blivit allt vanligare, att glas för belysnings- och andra ändamål
av råglas förseddes med slipning, etsning eller annan dekorering. Beträffande
»glas- och emalj varor, ej särskilt nämnda» vore en högre tullsats
fastställd för varor, som undergått dylik behandling, än för andra glasvaror.
En motsvarande differentiering av tullen måste anses fullt motiverad även
för arbeten av råglas.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit ett av kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt avgivet
utlåtande, varvid fogats yttrande av Sveriges fönster- och spegelglashandlareförening,
som förklarat sig icke kunna tillstyrka motionärens förslag men
ansett, att för råglas borde fastställas följande tullsatser:
råglas utan slipning eller etsning .................. 6 öre pr kg brutto,
råglas med helt mattslipad yta och/eller med kantslipning
.................................... 16 öre pr kg brutto,
råglas med dekorering genom etsning eller ornament
slipning
...................................... 30 öre pr kg netto.
För råglas med kröjslad kant skulle enligt detta förslag icke utgå högre
tull än 6 öre för kg.
Till stöd för det av föreningen framlagda förslaget har densamma anfört
följande:
»Vad då först beträffar s. k. kröjslad kant, så anse vi det ur tullteknisk
synpunkt vara omöjligt att vid tullbehandlingen avgöra om den ojämna kant
som särskilt vid tillskärning av råglas ofta uppstår är kröjslad efter tillskärningen
eller om den uppstått vid själva tillskärningen av glaset. Råglas
erhåller nämligen alltid vid tillskärningen en mer eller mindre ojämn kant
vid uppbrytningen av skäret, ett förhållande som då nödvändiggör kröjsling
av kanten för erhållande av önskad dimension. Dylik kröjsling förekommer
för allt slags glas och är något som tillhör tillskärningen av glaset och för
vilket intet särskilt pris betingas. Kröjslad kant å råglasskivor för takbelysning
kräver visserligen hela kantens kröjsling men att fastställa gränsen
för olika slag av kröjsling anse vi vara omöjligt.
Vad beträffar råglas med helt mattslipad yta och/eller med slipade kanter
vilja vi erinra örn alt det tullskydd som f. n. existerar för glas enligt tulltaxenummer
705 utgår med + 10 öre pr kg för kantslipning och kunna
vi därför icke förstå varför för råglas, som ju är en betydligt billigare vara,
påyrkas ett tullskydd för samma bearbetning av 24 öre pr kg. En högre
tullsats för mattslipat och/eller kantslipat råglas än 16 öre pr kg brutto
(= 6 öre för glaset +10 öre för bearbetningen) kunna vi därför icke tillstyrka.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
3
Beträffande råglas med dekorering genom etsning eller ornamentslipning
anse vi detta böra hänföras till tulltaxenummer 700, men icke till tulltaxenummer
719, då glas enligt detta senare tulltaxenummer icke avser glas i
skivor.»
Ämbetsverken hava avstyrkt motionärens förslag och såsom skäl härför,
utöver de tulltekniska svårigheter och andra olägenheter, som berörts i
Sveriges fönster- och spegelglashandlareförenings yttrande, anfört bland
annat följande:
»Genom den i motionen föreslagna ändringen av tulltaxenr G99 skulle
tullen å mattade, kröjslade eller kantslipade råglasskivor komma att höjas
från nuvarande 6 kronor för 100 kilogram (bruttovikt) till 30 kronor för
100 kilogram (nettovikt). Enligt ämbetsverkens uppfattning kunna emellertid
de relativt enkla bearbetningar, varom här är fråga, i och för sig
näppeligen motivera en så avsevärd tullhöjning, som motionären föreslagit.
Den ifrågasatta tullhöjningen skulle även få till följd, att vissa råglasskivor,
exempelvis sådana, som mattslipats utan åtföljande kantslipning, komme
att draga högre tull än på motsvarande sätt bearbetade fönster- och spegelglasskivor,
vilka enligt tulltaxenr 704 äro belagda med en tull av endast
20 kronor för 100 kilogram (bruttovikt).
Vissa skäl tala visserligen för ett tillmötesgående av det framlagda förslaget
i den begränsade utsträckning, som förordats av Sveriges fönster- och
spegelglashandlareförening. Emellertid synes det ämbetsverken att motiven
för en tullhöjning på förevarande område göra sig starkast gällande i fråga
om det kröjslade glaset, beroende på att vid kröjslingen uppstår stort avfall
och att tullen å detta avfall i hög grad belastar den framställda produkten.
Vid slipning och polering är avfallet givetvis av mindre betydelse.
Införandet av en tullhöjning å det kröjslade glaset erbjuder emellertid, såsom
framgår av det ovan anförda, vissa hinder av tullteknisk natur. Med
hänsyn till att sålunda en höjning av tullen icke synes kunna genomföras
beträffande den tillverkning, som mest synes vara i behov av ett tullskydd
på förevarande område, vilja ämbetsverken ifrågasätta, huruvida beträffande
övriga tillverkningar tillräcklig anledning förefinnes att nu vidtaga
on ändring i tulltaxan, i all synnerhet som de artiklar, varom här är fråga,
hava en starkt säsongbetonad karaktär och det tullskyddsbehov, som för
närvarande gör sig gällande, därför kan förutsättas vara av endast mera
(ivergående natur.
Såsom förut nämnts innefattar den föreliggande motionen jämväl förslag,
att arbeten av råglas, vilka undergått slipning eller annan i tulltaxenr 719
omnämnd dekorering, måtte upptagas under sagda tulltaxenummer.
I detta hänseende må anföras, att i taxan ej särskilt nämnda glasarbeten
äro upptagna under tre olika rubrikgrupper, nämligen i det föregående
omnämnda arbeten av råglasskivor (tulltaxenr (599) med tull av 30 kronor
för 100 kilogram, arbeten av fönster- och spegelglasskivor (tulltaxenr 709)
med tull av 70 kronor för 100 kilogram samt övriga glas- och emalj varor
(tulltaxenr 719/720) med tullsatser, som allt efter bearbetningens art för
närvarande utgå med 90 respektive (55 kronor för 100 kilogram. De båda
först upptagna rubrikerna omfatta närbesläktade arbeten av glas i skivor,
och tullarna för dessa rubriker böra därför avvägas i viss relation till varandra.
På grund av råglasarbetenas större tyngd och i allmänhet lägre värde
hava tullsatserna för dessa arbeten i den gällande taxan fastställts till något
mindre än hälften av den tull, som utgår för arbeten av fönster- och spegel
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 9.
glas. Vid ett genomförande av det nu framlagda förslaget skulle tullen å
vissa arbeten av råglas komma att höjas från 30 till 90 kronor för 100 kilogram
och sålunda utgå med högre belopp än för motsvarande arbeten av
fönster- och spegelglas. Detta skulle komma att medföra en icke önskvärd
olikformighet i tullbeskattningen. Med hänsyn härtill och då en tullhöjning
av den storlek, som här ifrågasatts, knappast kan anses av behovet påkallad,
finna ämbetsverken sig icke kunna förorda densamma.»
Viskottet. De nuvarande bestämmelserna angående tulltaxering av råglas och arbeten
därav infördes, då de särskilda slag av dylika varor, som avses i föreliggande
motion, ännu icke synas ha varit föremål för tillverkning inom landet.
Det är vid sådant förhållande förklarligt, att tullbeskattningen av varorna
i fråga blivit mindre tillfredsställande och att behov av en bättre
avvägning av tullarna efter arten och omfattningen av de arbetsprocedurer,
som varorna undergå, gjort sig gällande. Av den i ärendet förebragta utredningen
framgår emellertid, att för en rationell lösning av denna tullfråga
skulle krävas ganska omfattande och till sina konsekvenser svåröverskådliga
ändringar inom tulltaxans avdelning för glasvaror. Utskottet finner sig
därför icke nu kunna förorda någon ändring i tullbeskattningen av råglas.
På grund av vad sålunda anförts och under åberopande i övrigt av de av
ämbetsverken anförda skälen får utskottet hemställa,
att motionen II: 173 av herr Hagberg i Malmö, örn vissa
ändringar i gällande tullsatser för råglas, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1940.
På bevillningsutskottets vägnar:
IVAR ANDERSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Viktor Larsson, Wahlmark, Bengtsson,
Sjödahl, Elon Andersson, Ekman, Velander, Egnell och Sylwan; samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Norrköping, Lövgren, Björklund, Olsson i
Gävle, Ericson i Boxholm, Werner i Hultsfred, Hammarlund, Hagberg i Malmö, Jonsson i
Skedsbygd och Baeckman.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.