Utlåtande i anledning av väckta motioner om provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i statens tjänst m. m.
1940-04-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1940:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om provisorisk pensionsförstärkning åt pensionerade befattningshavare i statens tjänst m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 4 april 1940 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om provisorisk pensionsförstärkning
åt pensionerade befattningshavare i statens
tjänst m. m.
I två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 5 av
herr Ström, Fredrik, jämte fem av kammarens övriga ledamöter, och den
andra inom andra kammaren under nr 185 av herr Dahlbäck jämte fem
av kammarens övriga ledamöter och med instämmande i motionens syfte av
tre andra ledamöter, har hemställts,
l:o) att riksdagen måtte besluta, att, i avbidan på ikraftträdande av en
allmän, definitiv reglering av pensionerna för statstjänstemän, skall, räknat
från och med den 1 juli 1940 tills vidare, till civila och militära pensionstagare
utgå provisorisk pensionsförstärkning med 180 kronor per år och
pensionär;
eller därest detta icke skulle befinnas genomförbart, ett provisoriskt pensionstillägg
enligt följande grunder, nämligen med 150 kronor till pensionär
boende inom ortsgrupp I, 180 kronor till pensionär boende inom ortsgrupp
II och 210 kronor till pensionär boende inom ortsgrupp III, allt enligt den
för folkpensioneringen gällande ortsgrupperingen;
2:o) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att i samband med pågående utredning angående revision av pensionslagstiftningen
upptages till övervägande spörsmålet, om och i vad mån en
sådan anordning kan och bör genomföras, att pensionsregleringar framdeles
vinna tillämpning beträffande samtliga redan beviljade pensioner.
Vidare har i en inom andra kammaren av herr Brädefors jämte fyra av
kammarens övriga ledamöter under nr 46 väckt, till bankoutskottets förberedande
handläggning hänvisad motion hemställts, »att riksdagen måtte
besluta, i avvaktan på en mera allmän och definitiv reglering av nu gällande
bestämmelser rörande pensionering av tjänstemän och arbetare i
statens tjänst, däri inbegripet jämväl med pension redan avgångna sådana,
tilldela samtliga pensionerade statstjänstemän och arbetare i statens
tjänst ett provisoriskt pensionstillägg att, räknat från och med den 1 januari
1940 och intill dess nya bestämmelser rörande ifrågavarande pensionsärende
kunna bli beslutade och träda i kraft, utgå med 180 kronor lill
pensionär boende inom ortsgrupp I, 240 kronor till pensionär boende inom
Bihang till riksdagens protokoll UDO. 8 sami. Nr 18. 1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 18:
Utskottet.
ortsgrupp II och 300 kronor till pensionär boende inom ortsgrupp III; allt
enligt den för folkpensioneringen gällande ortsgrupperingen».
Beträffande motiveringen för de sålunda gjorda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna.
Till utskottet har från Pensionerade Statstjänstemäns Riksförbund inkommit
en skrivelse, i vilken hemställes, att utskottet måtte tillstyrka bifall till
det förslag, som innefattas i motionerna 1:5 och II: 185.
Såsom i motionerna erinras, har frågan om provisorisk pensionsförstärkning
för de pensionerade statstjänstemännen i anledning av väckta motioner
varit föremål för behandling vid såväl 1938 som 1939 års lagtima riksdagar.
Till stöd för de nu föreliggande motionerna åberopas i huvudsak icke några
nya omständigheter utöver dem som utgjort motivering för de tidigare framförda
förslagen. I sitt i ämnet avgivna utlåtande (nr 61) uttalade 1938 års
bankoutskott i princip sin anslutning till tanken att, i avvaktan på en definitiv
lösning av pensionsfrågan, provisoriska åtgärder skulle vidtagas för
förbättring av pensionärernas ställning, ehuru utskottet för sin del med
hänsyn till de betydande kostnader, som den ifrågasatta pensionsförhöjningen
skulle medföra, icke ansåg sig kunna utan förslag från Kungl. Maj:t
tillstyrka riksdagen att fatta beslut i frågan. Utskottet hemställde emellertid
örn utredning och förslag från Kungl. Maj:t till 1939 års riksdag rörande
provisorisk pensionsförstärkning åt samtliga pensionerade befattningshavare
i statens tjänst. I anledning av bland annat den skrivelse, som riksdagen
med bifall till utskottets hemställan avlät lill Kungl. Maj:t, framlades för
1939 års riksdag en proposition (nr 296) med förslag till förbättring av
vissa äldre tjänste- och familjepensioner; detta förslag var emellertid beträffande
tjänstepensionerna av mycket begränsad omfattning och innebar
endast en reglering för några smärre militära pensionstagargrupper, vilka i
pensionshänseende befunno sig i särskilt ogynnsamt läge. I propositionen
gjorde chefen för finansdepartementet vissa uttalanden beträffande den plan
för arbetet på pensionsväsendets område, som lämpligen borde följas under
den närmaste framtiden. Dessa uttalanden inneburo i huvudsak följande.
Åt särskilda i juni 1938 inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga,
de s. k. 1938 års pensionssakkunniga, hade uppdragits att verkställa utredning
och avgiva förslag i fråga om revision av gällande lagstiftning om
statstjänstemännens pensionsförhållanden. Denna utredning, som föranletts
av den allmänna löneregleringen, avsåge allenast en reglering av
pensionsförmånerna för sådana befattningshavare, å vilka de från och med
den 1 juli 1939 gällande nya avlöningsbestämmelserna bleve tillämpliga. Frågan
om en höjning av pensionsnivån för dem, som vid löneregleringens
ikraftträdande åtnjöte tjänste- eller familjepension eller som framdeles komme
att åtnjuta familjepension efter nuvarande tjänstepensionärer, skulle däremot
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
3
icke prövas av de sakkunniga. Hittills hade pensionsregleringar, som föranletts
av löneregleringar, icke ansetts böra givas retroaktiv verkan; detta
hade framstått som så mycket naturligare som de utgående pensionsförmånerna
avvägts under hänsynstagande till befattningshavarnas egna bidrag
till pensioneringen. Frågan om en allmän höjning av pensionsnivån för nuvarande
pensionärer krävde sålunda sitt särskilda övervägande och kunde i
varje fall icke upptagas till avgörande, förrän pensionsnivån blivit fastställd
för de befattningshavare, som bleve underkastade de nya avlöningsbestämmelserna.
1939 års bankoutskott förklarade sig (uti. nr 62) dela den sålunda av
departementschefen uttalade uppfattningen örn pensionsfrågans fortsatta beredning.
Enligt utskottets mening måste en generell höjning — även av
provisorisk art — av pensionsnivån för nuvarande pensionärer verka föregripande
på den pågående revisionen av gällande pensionsbestämmelser. I
anslutning härtill anförde utskottet, att förutsättningar saknades för ett tillmötesgående
av de önskemål, som blivit framförda i de vid 1939 års riksdag
väckta motionerna om provisorisk pensionsförstärkning för pensionärerna,
att tillämpas senast från och med den 1 juli 1939.
Vid den förnyade prövning av frågan om beredande av en förbättring av
pensionärernas ställning, som utskottet företagit på grund av de nu väckta
motionerna, har utskottet icke funnit anledning frånträda sin i fjol intagna
ståndpunkt. Något förslag beträffande den framtida pensionsnivån har ännu
icke framlagts och torde enligt vad utskottet inhämtat icke heller vara att
förvänta till den nu församlade riksdagen. Såtillvida befinner sig alltså
frågan i samma läge som förlidet år. Till de skäl, som förut anförts mot åtgärder
i motionernas syfte, kommer, att nuvarande tidsläge manar till försiktighet
i fråga örn utgifter av den art och storleksordning varom här är
fråga. Å andra sidan vill utskottet ingalunda förneka, att — särskilt för pensionärer
med lägre pensioner — behov av en pensionsförbättring i många
fall gör sig gällande samt att, därest levnadskostnaderna skulle fortsätta att
stiga, olägenheterna av ett fortsatt undanskjutande av pensionsfrågans lösning
komma att framträda allt starkare. I detta sammanhang bör jämväl
beaktas, att, sedan i början av 1920-talet dyrortsgraderade löner införts för
statsförvaltningen i allmänhet och pensionerna därvid fastställts i förhållande
till lönerna på billigaste ort, den tidigare gällande relationen mellan
pension och lön förskjutits till nackdel för pensionärerna på dyrare orter.
Utskottet vill uttala den förhoppningen, att, därest förslag i fråga örn definitiv
reglering av pensionsförmånerna för blivande pensionärer skulle framläggas
för 1941 års riksdag, förslag örn möjligt då även kunde föreligga beträffande
pensionsförmånerna för sådana f. d. befattningshavare, som vid
tiden för de nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande redan avgått med
pension.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört finner utskottet sig höra
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
avstyrka bifall till de i förevarande motioner framställda yrkandena om
att, i avbidan på en definitiv reglering av pensionerna, viss provisorisk pensionsförstärkning
skulle utgå till civila och militära pensionstagare m. fl.
I de likalydande motionerna I: 5 och II: 185 har vidare yrkats, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att i samband med pågående
pensionsutredning måtte upptagas till övervägande spörsmålet om
och i vad mån en sådan anordning kan och bör genomföras, att pensionsregleringar
framdeles vinna tillämpning jämväl beträffande redan beviljade
pensioner. Av vad ovan framhållits torde framgå, att detta yrkande icke låter
sig förena med den principiella ståndpunkt, utskottet ansett sig böra intaga
till frågan örn det lämpligaste sättet för bedrivande av arbetet med pågående
revision av pensionslagstiftningen. Med hänsyn härtill och då utskottet i nuvarande
läge icke vill uttala sig i frågan, hur andra framtida pensionsregleringar
än den nu närmast förestående böra ordnas, finner utskottet
sig icke kunna tillstyrka någon riksdagsskrivelse i ämnet.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner 1:5 och 11:185, likalydande,
samt 11:46 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 april 1940.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Holmström, Nilsson i Mölndal, Sundvik, Lindbärg,
Bodin i Visby, Andersson i Jäger och Lindblom;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén*, Paulsen, Andersson i Falkenberg,
K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
l:o) av herrar Holmström och Holmgren, vilka ansett, att utskottet i anledning
av yrkandet under punkten 2 i motionerna 1:5 och 11:185 bort
hemställa,
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att 1938 års pensionssakkunniga måtte erhålla
i uppdrag att utreda frågan örn höjning av redan
Bankoutskottets utlåtande Nr 18.
5
beviljade pensioner s a lii t att förslag i ämnet om möjligt
måtte föreläggas riksdagen samtidigt med det förslag till
pensionsreglering för blivande pensionärer, som de sakkunniga
hava att avgiva; samt
2:o) av herr Lovén, som ansett, att utskottet bort tillstyrka riksdagen att i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville till 1941 års
riksdag inkomma med förslag till pensionsförhöjning för sådana f. d.
befattningshavare i statens tjänst, vilka uppbära årlig pension till belopp
av förslagsvis högst 3 000 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 18.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.