Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 22

1940-04-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1940:22, Bankoutskottets utlåtande Nr 22

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 9 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av framställningar rörande understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande understöd ål efterlevande till vissa

i statens tjänst anställda personer m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

proposition och motioner.

Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Försvarsdepartementet.

l:o.

Maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg Gustaf Bichard

Wallbergs änka. I en den 8 mars 1940 dagtecknad proposition nr 120 har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen

medgiva, att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg

Gustaf Richard Wallbergs änka Hulda Wallberg, född Johansson, må från

och med den 1 januari 1939 under sin återstående livstid, så länge hon förblir

änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 504 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wallberg var född den 26 januari 1876 och avled den 8 november 1938;

att han var anställd i statstjänst under sammanlagt mer än 35 år, därav

under tiden från och med den 1 maj 1912 intill avgången ur tjänst den 30

juni 1936 såsom maskinist (under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936 såsom

maskinist av 1. klass) vid arméns intendenturförråd i Karlsborg;

att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendenturdepartement

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 22.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

fastställts för arméns intendenturförråd i Karlsborg, från och med den 1

juli 1935 kom i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän, och under de två närmaste åren dessförinnan uppbar avlöning

kontant och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 3,075 kronor

för år;

att Wallberg, som författningsenligt icke var berättigad till tjänstepension,

från och med den 1 juli 1936 intill sin död åtnjöt av 1936 års riksdag beviljad

pension till belopp av 1,608 kronor för år (prop. nr 196, p. 10; bankoutsk.

uti. nr 51, p. 13; riksd. skr. nr 216);

att han vid sin död efterlämnade änkan Hulda Wallberg, född Johansson,

vilken är född den 9 februari 1877, samt fyra vuxna barn, därav två söner

och två döttrar;

att bouppteckningen efter Wallberg utvisade brist;

att änkefru Wallbergs arbetsförmåga på grund av sjukdom är väsentligt

nedsatt;

samt att barnen icke äro i sådana ekonomiska omständigheter, att de

kunna nämnvärt bidraga till moderns försörjning.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ls ifrågavarande framställning.

2:o.

Kaptenen i Guta livgarde, löjtnanten på övergångsstat Gustaf Arthur

Holtz’ änka. I motion 11:3 hemställer herr Holmgren, »att riksdagen ville

besluta, att kaptenen G. A. Holtz’ änka Greta Holtz i pensionshänseende skall

anses likställd med änka efter kapten».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Holtz var född den 8 december 1890 och avled den 13 december 1939;

att han från och med den 1 januari 1928 överfördes från beställning såsom

löjtnant vid Vaxholms grenadjärregemente till övergångsstat vid förutvarande

Göta livgarde;

att han vid tiden för överförandet till övergångsstat innehade en tjänstålder

såsom officer av 14 år;

att han efter överförandet till övergångsstat var inkallad till tjänstgöring

såsom chef för Göta livgardes kulsprutekompani under tiden 1 januari 1928

—1 juli 1929;

att han år 1928 utnämndes till kapten i Göta livgarde;

att han i början av september 1939 inkallades till beredskapstjänstgöring

och därunder ådrog sig sjukdom;

att han vid sin död efterlämnade änkan Greta Holtz samt två barn;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

3

samt att änkefru Holtz jämlikt kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 582) angående

ikraftträdande av allmänna familjepensionsreglementet uppbär änkepension

å 1,590 kronor.

I en vid 1929 års riksdag väckt motion (11:58) hemställdes, att riksdagen

ville medgiva, att Holtz i befordringshänseende till kapten på övergångsstat

finge anses överförd till övergångsstat först från och med den 1 januari 1929.

Det i motionen väckta förslaget åsyftade att skapa förutsättningar för beredande

åt Holtz av lön och därmed även av pensionsförmåner såsom kapten

på övergångsstat.

I häröver avgivet utlåtande anförde statsutskottet (uti. nr 82), att ett bifall

till motionen skulle innebära ett avsteg från de principer, som i samband

med 1925 års härordningsbeslut fastslagits i fråga örn till övergångsstat

överförda beställningshavares rätt att vinna befordran. Vid sådant förhållande

och särskilt med hänsyn till den prejudicerande betydelse, som ett

medgivande av den i motionen ifrågasatta undantagsförmånen otvivelaktigt

skulle innebära, hade utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det i motionen

väckta förslaget.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan.

Av handlingarna framgår, att Holtz vid sitt frånfälle visserligen innehade

kaptens tjänstegrad men att han i löne- och pensionshänseende tillförsäkrats

allenast de förmåner, som tillkomma löjtnant på övergångsstat.

Ett bifall till motionen skulle innebära, att pensionsförmånerna för Holtz’

änka skulle bestämmas med utgångspunkt från det för kapten gällande familjepensionsunderlaget.

Utskottet kan för sin del icke tillstyrka ett dylikt

avsteg från gällande pensioneringsgrunder, och detta så mycket mindre som

riksdagen tidigare avslagit en motionsvis gjord framställning i syfte att Holtz

skulle berättigas åtnjuta kaptens löne- och övriga förmåner.

Utskottet hemställer alltså, J

'' '' att förevarande motion II: 3 ej må till någon riksdagens åt
gärd

föranleda.

3:o.

Anna Wilhelmina Maria Wannmacher. I motion II: 54 hemställer herr

Paulsen, »att riksdagen måtte bevilja Anne-Marie Nordström den pension

hon som änka efter marinintendent Karl Hugo Leonard Nordström vore

berättigad till».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att marinintendenten Nordström var född den 20 januari 1862 och avled

den 23 januari 1934;

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

att han utnämndes till marinintendent av 2. graden den 31 december

1903, till marinintendent av 1. gradens 2. klass den 30 december 1911 samt

till marinintendent av 1. gradens 1. klass den 29 maj 1914;

att han erhöll avsked med pension den 30 juni 1922;

att han den 7 september 1930 vid en levnadsålder av 68 år ingick äktenskap

med dåvarande tyska undersåten Anna Wilhelmina Maria Wannmacher,

född den 5 juni 1889;

att genom ett den 9 januari 1932 laga kraftvunnet domstolsutslag dömts

till återgång av äktenskapet;

att Nordström i egenskap av delägare i marinens familjepensionskassa

erlagt avgifter för änkepension från och med år 1904 intill sin död;

samt att Wannmacher sedan den 1 november 1937 genom Stockholms

stads fattigvård åtnjuter ett månatligt understöd av 90 kronor.

Hos Kungl. Maj:t anhöll Wannmacher år 1938 att komma i åtnjutande

av änkepension efter Nordström.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret:

Av ansökningshandlingarna framgår, bland annat, att framlidne f. d. marinintendenten

Nordström vid den tidpunkt, då han ingick äktenskap med sökanden,

uppnått en så hög levnadsålder som 68 år ävensom att genom domstolsutslag

dömts till återgång i detta äktenskap.

Vid angivna förhållanden får statskontoret avstyrka, att åtgärd vidtages

för beredande av pension åt sökanden.

Genom beslut den 20 maj 1938 fann Kungl. Majit den gjorda ansökningen

ej föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

En av Wannmacher sedermera gjord förnyad ansökning om änkepension

har genom Kungl. Maj.ts beslut den 10 mars 1939 lämnats utan bifall.

Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, är Wannmacher icke

berättigad till pension efter marinintendenten Nordström, enär deras äktenskap

blivit upplöst genom återgång av detsamma. Aven om äktenskapet bestått

intill tiden för Nordströms frånfälle, skulle Wannmacher likväl hava

varit i avsaknad av änkepensionsrätt på den grund, att äktenskap, som delägare

i marinens familjepensionskassa ingick efter det han fyllt 65 år, icke

grundläde rätt till änkepension. Kungl. Maj:t har ock vid två olika tillfällen

avslagit av Wannmacher gjorda framställningar om pension. Att såsom

motionen åsyftar riksdagen genom särskilt beslut skulle tilldela Wannmacher

en pension synes icke kunna ifrågakomma. Utskottet får därför avstyrka

bifall till motionen och hemställer alltså,

att förevarande motion II: 54 ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

5

II. Socialdepartementet.

4:o.

T. f. landsfiskalen Arvid Leopold Wernell änka och barn. I en den 8

mars 1940 dagtecknad proposition nr 120 har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 2 föreslagit riksdagen medgiva, att t. f. landsfiskalen

Arvid Leopold Wernells änka Vera Carola Wernell, född Löwenstein, och

makarnas minderåriga barn Elisabet och Margareta må från och med den

1 maj 1939 från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära,

änkan en årlig pension av 804 kronor under sin återstående livstid, så länge

hon förblir änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag å 300

kronor till och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår 18

års ålder.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wernell var född den 4 juni 1890 och avled den 14 april 1939;

att han — efter fullgjord utbildningstjänstgöring och efter att bland annat

under omkring 14 V2 år hava bestritt förordnanden såsom kronolänsman

eller landsfiskal — den 10 november 1932 tillträdde befattning såsom extra

landsfiskal i Domnarvets distrikt och den 25 februari 1935 förordnades att

från och med den 1 april samma år tills vidare vara landsfiskal i Ore

distrikt med rättighet att intill dess ny lönereglering för landsfiskaler trätt

i kraft åtnjuta samtliga med tjänsten förenade löneförmåner med undantag

för ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av tjänsten åvilande avgift

för egen pensionering;

att han innehade sist omförmälda förordnande till sin död;

att han vid sin död efterlämnade änkan Vera Carola Wernell, född Löwenstein,

vilken är född den 19 juli 1890, samt två minderåriga döttrar,

nämligen Elisabet, född den 21 juni 1927, och Margareta, född den 18

februari 1931;

att enligt en av boutredningsmannen avgiven redogörelse för ställningen

i dödsboet efter Wernell tillgångarna uppgå till omkring 22,300 kronor

samt skulderna till omkring 14,300 kronor, till följd varav behållningen i

boet utgör omkring 8,000 kronor;

samt att änkefru Wernell enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider

av en lätt anemi samt har en sådan kroppskonstitution, att hon ej lämpligen

synes kunna försörja sig genom kroppsarbete.

I avvaktan på omorganisation av åklagarväsendet har Kungl. Majit genom

cirkulär den 5 december 1924 förordnat, att ledigblivna landsfiskalstjänster

icke finge besättas med ordinarie innehavare utan skulle tillsättas medelst

förordnande tills vidare. Genom brev den 9 oktober 1936 har Kungl. Majit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

dock medgivit, att de tjänstemän, vilka senast år 1931, efter landsfiskalstjänsts

behöriga kungörande, förordnats att tills vidare uppehålla sådan

tjänst, finge utnämnas till landsfiskaler samt alltså komma i åtnjutande av

rätt till egen pension och familjepension. Då Wernell emellertid först år

1935 förordnades att tills vidare vara landsfiskal, kunde bestämmelserna i

sistnämnda Kungl. Maj:ts brev icke tillämpas för honom. Wernells änka

och barn äga sålunda icke någon författningsenlig rätt till pension.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört bland annat följande:

Med hänsyn till vittgående konsekvenser synes det länsstyrelsen allenast

i rena undantagsfall böra förekomma, att efterlevande till i statens tjänst anställda

personer, vilka icke av staten tillförsäkrats rätt till familjepension,

ändock beredas sådan förmån. I nu ifrågavarande fall föreligga dock särskilda

omständigheter. Sålunda hade Wernell sedan år 1932 haft stadigvarande

anställningar inom härvarande fögderiförvaltning och var dessförinnan

i åtskilliga år i landsstatstjänst. Hans tjänstemeriter torde hava varit

av den omfattning, att han, vid en omorganisation av landsfiskalstjänsterna

enligt senast framlagt förslag, kunnat påräkna utnämning å ordinarie tjänst.

Under dessa förhållanden anser länsstyrelsen det synnerligen behjärtansvärt,

örn Wernells efterlevande änka och minderåriga barn kunde tillerkännas

pension eller understöd med belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest

Wernell vid sin död varit ordinarie landsfiskal. Då behållningen i dödsboet

efter Wernell synes vara ringa samt Wernells änka torde sakna möjligheter

att genom eget arbete försörja sig och makarnas barn, framstår behovet av

understöd såsom synnerligen nödvändigt.

Föredragande departementschefen har anfört:

På grund av föreliggande förhållanden anser jag mig böra förorda, att

understöd beredes Wernells familj i form av såväl pension åt änkan som

uppfostringsbidrag åt barnen. Understöden synas dock icke böra bestämmas

till belopp, som skulle hava tillkommit de efterlevande, därest Wernell varit

ordinarie landsfiskal. Jag vill för min del förorda, att änkepensionen bestämmes

till 804 kronor för år och att såsom uppfostringsbidrag för vartdera

barnet får utgå ett belopp av 300 kronor för år.

Utskottet, som ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

riksdagens bifall.

5:o.

Avdelningschefen hos statens arbetslöshetskommission Sven Vilhelm

Köersners änka. Under punkten 3 av förevarande proposition har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att avdelningschefen hos statens arbetslöshetskommission

Sven Vilhelm Köersners änka Elin Kristina Köersner,

född Håkansson, må från och med den 1 maj 1939 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 804 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

7

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Koersner var född den 6 maj 1887 och avled den 9 april 1939;

att han under tiden 29 maj 1922—31 mars 1924 var ekonomichef vid södra

Sveriges statsarbeten;

att han från och med den 1 april 1924 intill sin död innehade befattning

såsom kamrerare och chef för kamerala avdelningen vid arbetslöshetskommissionens

kansli;

att hans avlöningsförmåner från och med den 1 juli 1933 uppgingo till

12,000 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Kristina Köersner, född

Håkansson, vilken är född den 28 juli 1892;

att bouppteckningen efter Köersner utvisade en behållning av omkring

5,800 kronor;

att efter Köersners frånfälle till änkan utbetalats omkring 10,000 kronor

på grund av två av Köersner tecknade livförsäkringar, till vilka änkan insatts

såsom förmånstagare;

samt att enligt ett den 22 september 1939 dagtecknat läkarintyg änkefru

Köersners arbetsförmåga på grund av sjukdom är för framtiden nedsatt till

en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

6:o.

Redogöraren hos statens arbetslöslietskommission Gösta Albin Annerfeldts

änka. Under punkten 4 av förevarande proposition föreslår Kungl.

Maj:t riksdagen medgiva, att redogöraren hos statens arbetslöshetskommission

Gösta Albin Annerfeldts änka Hilda Charlotta Annerfeldt, född Mattsson,

må från och med den 1 januari 1940 under sin återstående livstid, så

länge hon förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 660 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas.

att Annerfeldt var född den 10 maj 1895 och avled den 9 juni 1937;

att han, som under tiden 8 februari 1915—31 oktober 1918 innehade

fast anställning vid Vendes artilleriregemente, var anställd vid södra Sveriges

statsarbeten under tiden 15 augusti 1922—30 juni 1924 samt hos statens

arbetslöshetskommission under tiden 5 mars—10 september 1925 och från

ingången av år 1926 intill sin död;

att han under den tid, varunder han sålunda tjänstgjorde vid södra Sveriges

statsarbeten och hos arbetslöshetskommissionen, innehade olika befattningar

såsom platsledare, biträdande platsledare, redogörare m. m.;

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

att hans avlöningsförmåner från augusti 1932 utgjordes av kontant lön

med 425 kronor i månaden jämte fri bostad och vedbrand;

att han vid sin död såsom dödsbodelägare efterlämnade änkan Hilda

Charlotta Annerfeldt, född Mattsson, vilken är född den 7 januari 1890,

samt döttrarna Göta Elna Boel, född den 2 februari 1919, Berta Sofia

Hillevi, född den 9 januari 1921, Britta Andréa, född den 8 juni 1926, och

Barbro Albina, född den 11 april 1937;

att den efter Annerfeldt upprättade bouppteckningen utvisade en behållning

av omkring 370 kronor;

samt att änkefru Annerfeldt, som saknar egna tillgångar, icke har att

påräkna bidrag till sitt uppehälle av barnen.

I ett för änkefru Annerfeldt den 4 september 1939 utfärdat läkarintyg

uttalas, att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom (kronisk deformerande

inflammation i höger knäled) torde få anses vara varaktigt nedsatt

till mindre än en tredjedel av normal arbetsförmåga, att hon icke torde

kunna åtaga sig något förvärvsarbete samt att hon finge anses vara för

framtiden varaktigt oförmögen att försörja sig genom arbete.

I proposition nr 249, punkt 8, till 1938 års riksdag framlade Kungl.

Majit förslag om uppfostringsbidrag till belopp av 300 kronor åt vart och

ett av makarna Annerfeldts tre yngsta döttrar. Däremot fann Kungl. Majit

väckt fråga örn pension åt änkefru Annerfeldt icke böra för det dåvarande

föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd. Kungl. Majits i nyssnämnda proposition

framlagda förslag bifölls av riksdagen (bankoutsk. uti. nr 32, p. 11;

riksd. skr. nr 195).

Föredragande departementschefen har anfort:

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen rörande änkefru

Annerfeldts nuvarande hälsotillstånd och arbetsförmåga vill jag icke numera

motsätta mig, att pension utverkas åt henne. Pensionen synes mig skäligen

böra bestämmas till 660 kronor för år, att utgå från och med den 1 januari

1940.

Utskottet. Under åberopande av vad i ärendet förekommit hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

III. Ecklesiastikdepartementet.

7 :o.

Docenten greve Gunnar Gabriel Oxenstiernas dotter. I en den 8 mars

1940 dagtecknad proposition nr 120 har Kungl. Majit, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 5 föreslagit riksdagen medgiva, att docenten vid uni
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

9

versitetet i Uppsala greve Gunnar Gabriel Oxenstiernas och hans efterlämnade

änka Miliza Oxenstiernas, född Homjakoff, minderåriga dotter Louise

Gabriella må från och med den 1 oktober 1939 till och med utgången av det

kalenderår, varunder hon uppnår 18 års ålder, från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att greve Oxenstierna var född den 28 juni 1897 och avled den 25 september

1939;

att han efter avlagda examina och disputation för doktorsgrads vinnande

förordnades till docent i teoretisk filosofi vid universitetet i Uppsala den

27 december 1926;

att han uppehöll professuren i ämnet under tiden 23 september 1931—28

februari 1934;

att han från och med ingången av år 1927 intill sin död — med undantag

för nyss angivna tid, varunder han uppehöll professur — åtnjöt med

undervisningsskyldighet förenat docentstipendium, vilket under tiden intill

utgången av år 1935 utgjorde 6,000 kronor för år och under tiden därefter

mellan 2,400 och 3,300 kronor för år;

att han icke hade någon befattning utanför universitetet;

att han vid sin död efterlämnade änkan grevinnan Miliza Oxenstierna,

född Homjakoff, vilken är född den 12 april 1899, samt en dotter Louise

Gabriella, född den 3 oktober 1936;

att behållningen i boet efter greve Oxenstierna utvisade brist;

samt att grevinnan Oxenstierna med sin dotter efter mannens frånfälle

varit bosatt hos sina föräldrar i Tallinn, vilka båda äro ålderstigna och leva

under knappa ekonomiska förhållanden.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

8:o.

Vaktmästaren vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets skola 1

Gävle Lars Hellbergs änka. Under punkten 6 av förevarande proposition

föreslår Kungl. Maj:t riksdagen medgiva, att vaktmästaren vid förutvarande

sjätte dövstumskoldistriktets skola i Gävle Lars Hellbergs änka Margareta

(Margit) Kristina Hellberg, född Engman, må från och med den 1 mars

1939 under sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 384

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellberg var född den 19 december 1860 och avled den 17 februari

1939;

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

att han var anställd såsom vaktmästare vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets

skola i Gävle från och med den 1 augusti 1892 till och med

den 30 september 1930 eller under en tid av 38 år 2 månader och att han

under omkring hälften av denna tid tillika i viss utsträckning tjänstgjorde

såsom slöjdlärare vid skolan;

att Hellbergs avlöningsförmåner såsom vaktmästare senast utgjordes av

kontant lön å 2,020 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare

vid nyreglerade verk gällande grunder ävensom naturaförmåner,

uppskattade till ett årligt värde av 500 kronor;

att han vid avgången ur tjänst av dövstumskoldistriktet tillerkändes en

årlig pension av 1,800 kronor jämte dyrtidstillägg enligt för f. d. befattningshavare

i statens tjänst gällande grunder;

att han vid sin död efterlämnade änkan Margareta (Margit) Kristina

Hellberg, född Engman, vilken är född den 9 november 1866, samt en dotter,

gift med en kyrkoadjunkt;

att behållningen i boet efter Hellberg uppgick till omkring 400 kronor;

samt att änkefru Hellberg är i behov av understöd.

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

9:o.

Föreståndaren för Ölands folkhögskola Gustav Rudolf Beronius’ änka

i(tilläggspension). Under punkten 7 av förevarande proposition har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen medgiva, att föreståndaren för Ölands folkhögskola

Gustav Rudolf Beronius’ änka Signe Amalia Helena Beronius, född Höglund,

må från och med den 1 juli 1939 under sin återstående livstid, så länge hon

förblir änka, från statens pensionsanstalt uppbära — utöver henne enligt statens

pensionsanstalts beslut den 20 februari 1931 tillkommande pension —

tilläggspension till belopp av 300 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Beronius var född den 16 februari 1868 och avled den 23 december

1930;

att han tjänstgjorde såsom förste lärare vid Tomta lantbruksskola åren

1891—1894, såsom lärare vid Gamleby folkhögskola under tiden 1 november

1898—30 juni 1906 samt såsom föreståndare för Ölands folkhögskola

från och med den 1 juli 1906 intill sin död;

att Beronius, som icke begagnade sig av förefintlig möjlighet att genom anmälan

under år 1908 till direktionen för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

vinna inträde i denna kassa, från och med den 1 januari 1920 förvär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

11

vade familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, i vilken anstalt förstnämnda

kassa då inordnats;

att Beronius vid sin död efterlämnade änkan Signe Amalia Helena Beronius,

född Höglund, vilken är född den 3 november 1882, samt barnen Signhild

Margareta och Rudolf Gustav August, födda respektive den 13 januari

1915 och den 1 maj 1919;

samt att änkefru Beronius, som lider av försvagad hälsa, saknar egna

tillgångar och är för sitt uppehälle beroende av sin pension.

Genom beslut den 20 februari 1931 tillförsäkrade statens pensionsanstalt

änkefru Beronius och makarna Beronius’ barn en årlig avkortad familjepension

av 1,020 kronor att utgå från början av januari 1931. Sedan det

äldsta barnet den 13 januari 1936 uppnått 21 års ålder, har pensionen från

början av februari 1936 sänkts till 952 kronor. När jämväl det yngsta barnet

uppnått myndig ålder, kommer pensionen att reduceras till 680 kronor.

Frågan örn beredande av tilläggspension åt änkefru Beronius har år 1939

varit föremål för riksdagens prövning med anledning av väckta motioner

(1:164 och 11:320). Bankoutskottet anförde i utlåtande (nr 58) över motionerna

följande:

De myndigheter, som avgivit utlåtande över den av änkefru Beronius hos

Kungl. Maj:t gjorda ansökningen örn förhöjd pension, hava tillkännagivit

skilda uppfattningar rörande sättet för beräkningen av familjepension åt

Beronius’ efterlevande. Sålunda har statens pensionsanstalt ansett familjepensionsunderlaget

böra beräknas försäkringstekniskt på avgifter för tiden

efter 1920 års ingång, vid vilken tidpunkt Beronius obligatoriskt erhöll

familjepensionsrätt i anstalten. Från denna utgångspunkt har anstalten

fastställt pensionen till ett i förhållande till full familjepension avsevärt reducerat

belopp. Statskontoret åter har uttalat, att bestämmelserna i pensionsanstaltens

reglemente knappast gåve stöd för ett beslut om avkortning

av familjepension i fall som det förevarande. Såväl statskontoret som skolöverstyrelsen

hava ansett skäligt, att Beronius’ efterlevande finge genom särskilt

riksdagsbeslut komma i åtnjutande av tilläggspension, vilken enligt

statskontorets mening borde motsvara den minskning i familjepensionen,

som Beronius’ efterlevande fått vidkännas.

Ehuru utskottet i likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen anser billighetsskäl

tala för att Beronius’ efterlevande beredes kompensation för den

minskning i familjepensionen, som de fått vidkännas, är utskottet icke berett

att nu taga ställning till det i motionerna väckta förslaget. Utskottet

hyser nämligen den åsikten, att förevarande pensionsfråga är av beskaffenhet

att i första hand böra bliva föremål för prövning av Kungl. Majit. Med

hänsyn härtill och då ärendet genom framställning från änkefru Beronius

redan är underställt Kungl. Majit, finner utskottet sig icke kunna förorda,

att de i ämnet väckta motionerna föranleda någon riksdagens åtgärd.

I enlighet med utskottets förslag fann riksdagen motionerna icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till i ärendet föreliggande förhållanden -— å ena sidan den

tvekan som gjort sig gällande rörande den rätta tolkningen av det författningsrum,

varå statens pensionsanstalt grundat sitt beslut örn avkortning av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

pensionen åt änkefru Beronius, och å andra sidan de ömmande omständigheter

som äro för handen — anser jag mig böra förorda, att förslag förelägges

riksdagen om beredande av förbättrade pensionsförmåner åt änkefru

Beronius. För egen del vill jag i sådant hänseende förorda, att änkefru

Beronius berättigas från statens pensionsanstalt åtnjuta en årlig tilläggspension

å 300 kronor, att utgå förslagsvis från och med den 1 juli 1939.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning.

10:o.

Extra ordinarie läroverksläraren John Elis Högbergs änka. I motion

II: 11 hemställa herrar Larsson i Östersund och Hedlund i Östersund, »att

riksdagen måtte besluta, att familjepension får utgå till Dorotea Sofia Marta

Högberg, änka efter läroverksläraren John Elis Högberg, från och med den

1 juli 1940 i enlighet med de grunder, som nu gällande författningar angiva.»

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Högberg var född den 13 februari 1885 och avled den 25 september

1928;

att han avlade filosofie magisterexamen år 1912;

att han tjänstgjorde vid Katrineholms praktiska skola åren 1912, 1919 och

1920, vid Katrineholms kommunala mellanskola åren 1921—1924, vid högre

allmänna läroverket i Östersund läsåret 1924—1925, vid realskolan i Enköping

och Gnesta kommunala mellanskola vissa tider år 1926 samt, såsom

extra ordinarie lärare, vid högre allmänna läroverket i Östersund under läsåren

1926—1927 och 1927—1928 samt under höstterminen 1928 intill sin

död;

att han vid sin död efterlämnade änkan Dorotea Sofia Marta Högberg,

född Schultze den 18 februari 1892, samt tre barn — Karl Ludvig Rolf, född

den 5 april 1918, Karin Maria Gisela, född den 20 november 1919 och Ernst

Robert Börje, född den 4 mars 1921 — av vilka den sistnämnde numera

avlidit;

att bouppteckningen efter Högberg utvisade en behållning av omkring 300

kronor;

att änkefru Högberg på grund av avgifter, som hennes man under tjänstgöring

vid ovannämnda kommunala mellanskolor erlagt till statens pensionsanstalt,

från anstalten uppbär en årlig pension av 78 kronor 40 öre;

att änkefru Högberg, som befinner sig i små ekonomiska omständigheter,

alltsedan mannens frånfälle försörjt sig och familjen medelst lektionsarbete;

att sonen är tillfällig arbetstagare vid trafikavdelningen vid statens järnvägar

i Östersund men för närvarande inkallad till militär beredskapstjänstgöring

samt att dottern är elev i 4:e ringen vid Östersunds högre allmänna

läroverk;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

13

samt att hon enligt ett den 9 januari 1940 utfärdat läkarintyg lider av

höggradig synnedsättning.

I proposition nr 172 lill 1929 års riksdag hemställdes, att änkefru Högberg

skulle beredas en pension av 720 kronor om året under hennes återstående

livstid.

Under hänvisning till att Högbergs sammanlagda anställningstid i statstjänst

utgjort endast omkring 3 år och följaktligen varit för kort för att

kunna motivera understöd av statsmedel till Högbergs efterlevande, avstyrkte

bankoutskottet bifall till den gjorda framställningen. Genom gemensam

omröstning av kamrarna biföll riksdagen utskottets hemställan.

En av änkefru Högberg år 1931 hos Kungl. Majit gjord ansökning örn

pension lämnades genom beslut den 4 mars 1932 av Kungl. Maj:t utan bifall.

I en den 29 december 1938 dagtecknad skrift anhöll änkefru Högberg hos

Kungl. Majit ånyo att komma i åtnjutande av pension.

1 häröver avgivet utlåtande anförde skolöverstyrelsen bland annat följande:
Då

fru Högberg nu anhåller örn familjepension åt sig, förslagsvis enligt

de grunder nu gällande författningar angiva, vill överstyrelsen ånyo tillstyrka

understöd av statsmedel för henne, enär överstyrelsen finner sådana

omständigheter föreligga, att understöd skäligen bör utgå. Av ansökningen

framgår, att sökandens synförmåga, som vid föregående ansökningars ingivande

var i hög grad nedsatt, nu ytterligare försämrats och att hon icke kan

förrätta arbete, som kräver större synförmåga eller mera anstränger ögonen,

att det är ovisst, hur länge hon står ut med arbetet som lektionsgiverska liksom

hur länge de nuvarande arbetsmöjligheterna för henne komma att bestå,

samt att de båda kvarvarande barnen, som äro respektive 20 år och 19

år, ej kunna försörja sig själva, långt mindre bidraga till moderns uppehälle.

Vad beträffar den omständigheten, att extralärare Högberg haft anställning

i statstjänst endast något över 3 år (vartill komma 3SU år vid kommunal

mellanskola, sedermera övertagen av staten), tillåter sig överstyrelsen i underdånighet

erinra om att enligt kungl, kungörelsen nr 516/1938 och allmänna

familjepensionsreglementet de efterlevande efter en e. o. lärare vid de allmänna

läroverken numera äro berättigade till familjepension, även om lärarens

anställningstid i statens tjänst varit lika kort som Högbergs eller (rent

teoretiskt) hur kort som helst. På grund av bestämmelserna i § 4 mom. 2

allmänna familjepensionsreglementet örn alt för befatlningshavare, som vid

sin död kvarstod i tjänst eller åtnjöt pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet,

familjepensionens grundbelopp är lika med familjepensionsunderlaget,

så framt antalet av befattningshavaren förvärvade tjänstår,

utökade med lid som från dödsfallet eller avgången med pension må

hava återstått till pensionsåldern, uppgått till minst 30, kan familjepensionen

efter en e. o. lärare vid de allmänna läroverken, som avlidit efter lika

kort anställningstid i statstjänst som Högberg (eller kortare), uppgå till dels

(såsom fast del) grundbelopp 1,770 kronor, vilket belopp skulle ökas med

50 % för ett barn och nied 20 % därutöver för varje ytterligare barn, dels

(såsom rörlig del) eli belopp motsvarande samma procenttal å den fasta delen,

som för beräknande av dyrtidstillägg å nyreglerad avlöning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

överstyrelsen anser sig emellertid icke böra tillstyrka understöd för sökanden

till högre belopp än det i propositionen nr 172/1929 föreslagna eller 720

kronor för år. Med hänsyn till den i ifrågavarande proposition föreslagna

åldersgränsen, intill vilken understöd borde utgå för barnen, finner sig överstyrelsen

icke böra föreslå något understöd för dem, vilket måhända icke

heller avsetts av sökanden.

Statskontoret anförde i avgivet utlåtande, att då några nya omständigheter

av beskaffenhet att böra föranleda ändring i den av statsmakterna åren 1929

och 1932 intagna ståndpunkten icke blivit förebragta, ämbetsverket ansåge

sig icke kunna förorda bifall till den föreliggande framställningen. Därest

emellertid Kungl. Maj:t, med hänsyn till i ärendet åberopade omständigheter,

skulle anse pension böra utverkas åt änkefru Högberg genom förnyad

framställning till riksdagen, hade statskontoret icke funnit anledning

frångå sin tidigare uttalade uppfattning, att understödet borde fastställas

till 720 kronor.

Genom beslut den 10 mars 1939 fann Kungl. Maj:t ansökningen ej föranleda

någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Utskottet. Såsom den lämnade redogörelsen giver vid handen, är änkefru Högbergs

synförmåga numera i så hög grad nedsatt, att hon icke är i stånd att förrätta

arbete, som är ansträngande för ögonen, varför det är ovisst, huru

länge hon kan för framtiden utföra arbete som lektionsgiverska. Enligt

vad i ärendet blivit upplyst, äro vidare makarna Högbergs barn icke i stånd

att bidraga till änkefru Högbergs uppehälle. Vid nu angivna förhållanden

har utskottet funnit starka billighetsskäl tala för att änkefru Högberg under

sin återstående livstid beredes en årlig pension av statsmedel. Pensionsbeloppet

synes böra bestämmas till samma belopp, som tidigare vid prövning

av änkefru Högbergs pensioneringsfråga föreslagits av Kungl. Maj:t eller

720 kronor om året.

Åberopande det anförda hemställer utskottet, \/

att riksdagen, i anledning av förevarande motion nr II: 11,

må medgiva, att extra ordinarie läroverksläraren John Elis

Högbergs änka Dorotea Sofia Marta Högberg, född Schultze,

må från och med den 1 januari 1940 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

720 kronor.

Stockholm den 9 april 1940.

På bankoutskottets vägnar: !''

BJ. HOLMGREN.

Närvarande: se anteckning å utlåtandet nr 21.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 22.

15

Reservationer:

vid punkten 2 (ang. pension åt kaptenen Gustaf Arthur Holtz’ änka) av

herrar Holmgren och öman; samt

vid punkten 3 (ang. pension åt Anna Wilhelmina Maria Wannmacher) av

herr Paulsen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:186 Skrivelse till Konungen i anledning av framställningar angående pensioner eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer m. fl. s. 1 i texten