Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt förre fanjunkaren i arméns reserv Claes Albin Mannbys änka Frida Mannby.
1940-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1940:28, Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt förre fanjunkaren i arméns reserv Claes Albin Mannbys änka Frida Mannby.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 28-
13
Nr 28.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om pension åt förre fanjunkaren
i arméns reserv Claes Albin Mannbys änka
Frida Mannby.
I en inom andra kammaren av herr Wallén jämte tre av kammarens övriga
ledamöter, väckt motion nr 181, som hänvisats till bankoutskottets förberedande
handläggning, har hemställts, att riksdagen ville besluta att tilldela
förre fanjunkaren Claes Albin Mannbys efterlämnade åldriga änka fru Frida
Mannby ett årligt understöd under hennes återstående livstid med 900 kronor
eller annat belopp, som riksdagen må finna skäligt.
Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Mannby var född den 28 februari 1865 och avled den 14 juni 1936;
att han innehade anställning vid försvarsväsendet under åren 1886—1903;
att han därefter kvarstod under 11 år såsom sergeant, respektive fanjunkare
i reserven;
att han år 1915 dömdes till avsättning från sin tjänst såsom fanjunkare
i arméns reserv;
att han under sin tjänstetid inbetalat sammanlagt 169 kronor 99 öre i
familjepensionsavgifter för sin delaktighet i arméns nya änke- och pupillkassa;
samt
att han i och med avgången år 1903 ur aktiv tjänst före uppnådd
pensionsålder förlorade sin rätt till familjepension från nämnda kassa.
över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande
från statskontoret, som anfört:
Med hänsyn till Mannbys levnadsålder vid avgången ur statens tjänst hade
enligt hittills tillämpad praxis pension åt Mannbys efterlevande maka ej
kunnat ifrågakomma, även om han icke blivit dömd till avsättning.
Frågan, huruvida i ärendet föreliggande säregna omständigheter, i trots
av vad ovan anförts, kunna anses motivera, att eli årligt understöd av statsmedel
beviljas Mannbys efterlevande maka, faller uppenbarligen utanför
de bedömningsgrunder, vilka vanligen pläga tillämpas vid beviljandet av understöd,
och torde följaktligen icke påkalla något uttalande från statskontorets
sida.
Därest emellertid understöd anses böra beviljas i förevarande fall, anser
statskontoret, att detsamma i betraktande av storleken av de änkepensioner,
som pläga medgivas utgå av statsmedel, icke bör bestämmas till högre belopp
än 480 kronor årligen.
14
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
Utskottet.
Utskottet har vidare i ärendet meddelat sig med riksdagens militieombudsman.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Mannby i och med avgången
år 1903 ur aktiv tjänst före uppnådd pensionsålder förlorat sin rätt till familjepension
från arméns nya änke- och pupillkassa. Mannbys efterlevande
maka är till följd härav icke författningsenligt berättigad till änkepension.
Enligt utskottets mening hava några bärande skäl icke blivit anförda, på vilka
skulle kunna grundas ett beslut att i särskild ordning bevilja ett årligt understöd
av statsmedel i förevarande fall. På grund härav får utskottet avstyrka
bifall till det i motionen framförda yrkandet.
Icke heller kan utskottet tillstyrka, att — såsom inom utskottet yrkats —
de familjepensionsavgifter å 169 kronor 99 öre, som Mannby inbetalat till
ovannämnda pensionskassa och vilka enligt gällande reglemente tillfallit
kassan genom Mannbys utträde ur kassan år 1903, skulle »v staten utbetalas
till hans efterlevande maka. Utskottet vill framhålla, att därest en dylik
utbetalning medgives, staten måste vara beredd att tillgodose liknande krav
från efterlevande till andra befattningshavare, som i likhet med Mannby
genom frivillig avgång ur statstjänst förlorat sin delaktighet i den änke- och
pupillkassa, till vilken de på grund av sin tjänst haft att erlägga avgifter för
sina efterlevandes pensionering.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 181 ej må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 23 april 1940.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Holmström*, Sandén, von Horn, Ohlin*, Sundvik*,
Leander*, Lindbärg och Bodin i Visby;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Gustavson
i Västerås*, Osberg, Andersson i Munkaljungby*, Leffler* och Wallén*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Bankoutskottets utlåtande Nr 28.
15
Reservation
av herrar Paulsen och Wallén, vilka ansett, att utskottet bort föreslå riksdagen
besluta, att av Mannby erlagda familjepensionsavgifter å 169 kronor
99 öre finge jämte därå upplupen ränta återbetalas till änkefru Mannby.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.