Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939

1940-02-24 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1940:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 34 februari 1940 kl. 4.30 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan

örn riksdagens samtycke till meddelande av förordnande

jämlikt 1 § valutalagen den 22 juni 1939

(nr 350).

1 en till riksdagen avlåten, den 23 februari 1940 dagtecknad proposition

nr 78, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att samtycka

till att Konungen, i huvudsaklig överensstämmelse med vid protokollet

fogade förslag till valutaförordning och instruktion för riksbankens valutakontor,

meddelar förordnande som avses i 1 § valutalagen den 22 juni 1939

(nr 350).

I skrivelse den 22 februari 1940 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte, efter att ha inhämtat riksdagens samtycke, meddela förordnande,

som avses i 1 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350). Vid skrivelsen

har fogats förslag till valutaförordning, innefattande efter föreliggande

behov avpassade bestämmelser angående handeln med valutor.

Till stöd för framställningen ha bankofullmäktige anfört, att det i nuvarande

läge vöre nödvändigt att landets tillgångar i guld och utländska valutor

disponerades på sådant sätt, att de tillgodosåge de för folkhushållet viktigaste

behoven. I sådant syfte borde genomföras viss kontroll över valutarörelserna

med stöd av de bestämmelser, som meddelats i valutalagen. För att tillgodose

de nu aktuella kontrollbehoven hade inom riksbanken verkställts en överarbetning

av det utkast till valutaförordning II, som fanns bifogat den proposition

(nr 290), med vilken valutalagen underställdes 1939 års riksdag.

Riksbanken komme icke utan särskilt medgivande att utnyttja det begärda

bemyndigandet för all rekvirera utländska betalningsmedel och utländska

banktillgodohavanden eller söka åstadkomma en reglering av utrikeshandeln.

över bankofullmäktiges framställning har yttrande inhämtats av fullmäktige

i riksgäldskontoret, som lämnat förslaget utan erinran.

Föredragande departementschefen har i ärendet anfört följande:

»I likhet med fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret finner jag

det inträdda läget motivera åtgärder till skydd för landets reserv av utländska

betalningsmedel. Det är för närvarande av största vikt att möjligheterna

att genom inköp från utlandet tillgodose landets behov av för ''försörjningen

nödvändiga varor icke i onödan beskäras. Även försvarspolitiska

skäl påkalla en starkt restriktiv valutahushållning.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 samt. Nr 4. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 4.

U tskottet.

Enligt 1 § valutalagen äger Konungen under tid, då riksdagen är samlad,

meddela i paragrafen avsett förordnande endast med riksdagens samtycke.

Mot det av fullmäktige i riksbanken överlämnade förslaget till valutaförordning

har jag ej funnit anledning till erinran. För alt bereda riksdagen

tillfälle att taga ställning till förslaget torde detta jämte ett inom finansdepartementet

utarbetat förslag till instruktion för ett riksbankens valutakontor

få biläggas protokollet. Jag vill erinra att Konungen enligt 6 § valutalagen

äger uppdraga åt riksbanken att meddela närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av meddelat förordnande samt att Konungen jämväl

må uppdraga åt riksbanken att pröva och avgöra ansökningar örn tillstånd,

vartill förordnandet giver anledning, samt att i övrigt handlägga de ärenden,

som föranledas av förordnandet, med skyldighet för riksbanken att ställa

sig till efterrättelse av Konungen därutinnan meddelade särskilda föreskrifter.

Jag delar uppfattningen att rätten att rekvirera utländska betalningsmedel

och utländska banktillgodohavanden icke lämpligen bör begagnas utan särskilt

medgivande. Såsom framhållits i den proposition, med vilken valutalagen

underställdes riksdagen, är lagen icke avsedd såsom medel för en reglering

av utrikeshandeln.»

Även utskottet finner angeläget, att i nuvarande läge åtgärder vidtagas till

skydd för landets reserv av utländska betalningsmedel samt att i sådant syfte

erforderliga valutarestriktioner införas med stöd av de bestämmelser, som

innefattas i valutalagen. Utskottet får därför tillstyrka, att riksdagen lämnar

sitt samtycke till att Konungen meddelar förordnande, som avses i 1 §

nämnda lag. Mot det förslag till valutaförordning, som finnes bilagt propositionen,

har utskottet icke något att erinra, liksom icke heller mot det vid

propositionen fogade förslaget till instruktion för valutakontoret. Såsom

framgår av departementschefens yttrande, är det avsett att rätten att rekvirera

utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden icke

skall begagnas utan särskilt medgivande.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 24 februari 1940.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från föräta kammaren: herrar Sandén, Friggeråker, Ohlin, öman, Leander och

Andersson i Jäger;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Svedman, Mattsson, Sundberg

och Ericsson i Kinna.

407355 Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:60 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med hemställan om riksdagens samtycke till meddelande av förordnande jämlikt 1 § valutalagen d s. 1 i texten