Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § valutalagen den 22 juni 1939
1940-06-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1940:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § valutalagen den 22 juni 1939
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
1
Nr 42.
Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 11 t. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § valutalagen
den 22 juni 1939 (nr 350).
I en till riksdagen avlåten, den 10 maj 1940 dagtecknad proposition nr
262, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 §
valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).
Berörda lagförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 5 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).
Härigenom förordnas, att 5 § valutalagen den 22 juni 1939 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives:
5 §.
Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande, som Konungen jämlikt 2 §
meddelat, så finnes behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete
handelsböcker jämte därtill hörande handlingar, så ock medgiva rätt för
polismyndighet, riksbanken eller tjänsteman, som riksbanken därtill förordnar,
att öppna och granska brev och andra försändelser, som finnas i postverkets
vård. Konungen må---avsedda ändamålet.
Denna lag träder omedelbart i kraft.
Enligt 4 § valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97) må betalningsmedel
och värdepapper ävensom fordringsbevis, vilkas företeende utgör villkor
för rätt att kräva betalning, icke utan riksbankens tillstånd utföras ur riBihang
till riksdagens protokoll 19i0. 8 sami. Nr 42.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
ket. Vidare gäller enligt 6 § samma förordning, att svenska betalningsmedel,
fordringsbevis, som nyss sagts, ävensom talonger till värdepapper ej må
införas till riket utan tillstånd av riksbanken. Ansökningar om tillstånd till
in- eller utförsel prövas och avgöras av valutakontoret, som enligt instruktion
den 25 februari 1940 (nr 125) utgör riksbankens organ för handläggning
av frågor rörande tillämpningen av valutaförordningen.
I skrivelse den 16 april 1940 har valutakontoret hemställt, att erforderliga
åtgärder måtte vidtagas till förhindrande av att icke medgivna valutaförsändelser
expedierades till eller från utlandet. Vid skrivelsen har fogats en av
valutakontorets styrelse godkänd promemoria, däri efter erinran om nyssnämnda
bestämmelser i 4 och 6 §§ valutaförordningen anföres bland annat
följande:
För att uppnå kontroll över att dessa bestämmelser icke åsidosättas har
valutakontoret föreskrivit, att rekommenderade och assurerade försändelser
till utlandet skola inlämnas öppna till postverket. Sedan det konstaterats, att
utförsel må ske, skall försändelsen i vederbörande posttjänstemans närvaro
tillslutas och förseglas. För försändelser till utlandet, som icke rekommenderats
eller assurerats, hava motsvarande föreskrifter icke ansetts kunna meddelas.
Icke heller för den post, som ankommer från utlandet, kan någon motsvarande
kontroll erhållas.
Det har nu kommit till valutakontorets kännedom, att valutaförordningens
bestämmelser kringgås i relativt stor utsträckning genom att till posten inlämnas
oassurerade eller orekommenderade brev, innehållande betalningsmedel,
värdepapper eller fordringsbevis, eller att från utlandet inkomma försändelser,
innehållande införselförbjudna värden. Den som gör sig skyldig
till dylik överträdelse kan visserligen ställas under åtal, men risken för upptäckt
anses liten med hänsyn till avsaknaden av möjlighet att utöva effektiv
kontroll.
Varken postverket eller annan institution äger nämligen enligt nuvarande
bestämmelser rätt att öppna postförsändelser för att övervaka, att valutaförordningen
icke kringgås på här angivet sätt. Detta är uppenbarligen något,
som med det snaraste bör ändras. Om så icke sker, löper man risk att
valutarestriktionerna bliva betungande för laglydiga medborgare, medan
mindre nogräknade personer ostraffat kunna åsidosätta förordningens bestämmelser.
I 5 § valutalagen lämnas bemyndigande för Konungen att, därest för tillsyn
å efterlevnad av valutarestriktionerna så finnes behövligt, stadga skyldighet
att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar ävensom meddela
erforderliga föreskrifter till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade
att uppenbart motverka vinnandet av det med förordnandet avsedda ändamålet.
Detta bemyndigande är så vidsträckt avfattat, att det torde lämna
Konungen befogenhet att utfärda föreskrifter i nu förevarande avseende, därvid
desamma kunde beredas plats i valutaförordningen.
Valutakontorets styrelse vill för sin del tillstyrka, att Kungl. Majit med
hänsyn till föreliggande förhållanden använder sig av denna befogenhet.
Skulle Kungl. Majit anse sig förhindrad att utan riksdagens hörande utfärda
bestämmelser i ämnet, återstår intet annat än lagstiftning.
Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett efter remiss avgivet utlåtande över
framställningen förklarat, att fullmäktige, trots det allvarliga ingripande de
föreslagna åtgärderna innebure, i nuvarande läge ej hade något att erinra
mot desamma.
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
3
Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.
Enligt lagen den 12 maj 1933 (nr 182) om vissa tvångsmedel i brottmål
gäller som allmän regel, att föremål, som skäligen kan antagas äga betydelse
för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund
av brott förverkat, må tagas i beslag. Beslag får ske oberoende av brottets
beskaffenhet och oavsett huruvida innehavaren av föremålet misstänkes för
brottet eller ej. Vad nu sagts gäller emellertid icke brev och ej heller telegram
eller annan försändelse, som finnes i post- eller telegrafverkets vård.
För rätt att taga sådana försändelser i beslag äro strängare villkor uppställda
än då fråga är om beslag av andra föremål. Sålunda förutsättes — förutom
att försändelsen är av beskaffenhet att enligt vanliga regler vara underkastad
beslag — att den skäligen kan antagas härleda sig från eller vara
avsedd för den, vilken misstänkes för brottet, samt vidare att brottet är sådant,
att därå kan följa straffarbete. Försändelse, som tagits i beslag, må ej
öppnas eller närmare undersökas av andra än vissa i lagen angivna myndigheter.
Klart är, att med de sålunda stadgade begränsningarna i rätten att undersöka
postförsändelser otillåten in- och utförsel av valutor kan försiggå utan
större risk för upptäckt. Särskilt i nuvarande läge framstår det såsom oundgängligen
nödvändigt, att detta missförhållande avhjälpes. Med hänsyn till
arten av det ingripande, varom här är fråga, torde erforderliga föreskrifter
icke böra av Kungl. Maj:t meddelas annorledes än med stöd av uttryckligt,
i lag givet bemyndigande. Dylikt bemyndigande synes lämpligen kunna
intagas i 5 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) och bör innehålla, att
Konungen, där det för tillsyn å efterlevnad av meddelat förordnande om
valutareglering finnes behövligt, äger medgiva rätt för polismyndighet, riksbanken
eller tjänsteman, som riksbanken därtill förordnar, att öppna och
granska brev och andra försändelser, som finnas i postverkets vård.
Det förtjänar erinras, att genom lagstiftning på speciella områden under
senare tid tillkommit vissa nya tvångsmedel, vilka bland annat innefatta ingrepp
i det normala befordrandet av post- och telegrafförsändelser samt i
den hemlighet, som är tillförsäkrad brev, telegram och telefonsamtal. Jag
syftar här på lagen den 14 oktober 1939 (nr 724) om särskilda tvångsmedel
vid utredning rörande brott som avses i 8 eller 19 kap. strafflagen m. m.
samt lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller
krigsfara m. m. Särskilt den sistnämnda lagen — vilken närmast tager sikte
på brott mot 8 kap. strafflagen samt vissa för rikets försvar eller folkförsörjning
m. m. menliga brott mot 19 kap. samma lag — medgiver mycket
långt gående ingripanden. Bland annat kan expediering av post-, telegraf-,
järnvägs- ejler annan försändelse inställas eller fördröjas samt försändelsens
innehåll granskas och censureras, varjämte telefonsamtal kunna avlyssnas
och förhindras.
Vid ärendets behandling i lagrådet yttrade justitieråden Lawski och von
Steyern:
Förslaget innebär befogenhet för de däri omnämnda myndigheterna och
tjänstemännen att öppna och granska postförsändelser, även om misstanke
om brottsligt förfarande ej föreligger mot avsändare eller mottagare oell utan
att anledning överhuvud finnes att antaga att något brott förövats. Fn så
utsträckt befogenhet innefattar ett mycket starkt intrång i viktiga rättigheter,
och den är naturligtvis också fullkomligt främmande för den ordinära
lagstiftningen i ämnet, 1933 års tvångsmedelslag. Lagen den 9 januari 1940
örn vissa tvångsmedel vid krig och krigsfara m. m. medger däremot ett
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
Utskottet.
sådant ingrepp men endast i fråga om brott av betydligt allvarligare och för
rikets säkerhet mera hotande art än dem, om vilka i förslaget är fråga. 1933
års lag torde erbjuda skydd för de fall, då anledning föreligger att antaga
att en viss försändelse innehåller valuta, som ej får utföras eller införas.
Att utsträcka rätten att bryta försändelser till andra fall synes oss ej böra
ske, med mindre valutasmuggling genom posten skulle förekomma i sådan
omfattning att valutaregleringen kan anses allvarligt hotad. Vad i ärendet
anföres ger icke stöd för ett antagande, att en sådan situation föreligger eller
att det är uteslutet att komma till .rätta med nuvarande svårigheter genom en
tillämpning av gällande regler. Vi kunna därför icke för närvarande tillstyrka,
att förslaget upphöjes till lag.
Justitierådet Eklund och regeringsrådet Hjärne yttrade:
Vi finna väl, att starka betänkligheter, på sätt justitieråden Lawski och
von Steyern anfört, kunna möta mot ett så allvarligt ingripande som den
här föreslagna utvidgningen av rätten att undersöka postförsändelser innebär,
men anse likväl, med hänsyn till nu rådande förhållanden, att dessa
betänkligheter icke böra utesluta ett tillstyrkande av förslaget.
I anledning av lagrådets utlåtande har chefen för finansdepartementet anfört,
att även enligt hans mening starka betänkligheter kunde möta mot ett
så allvarligt ingripande som den föreslagna utvidgningen av rätten att
undersöka postförsändelser innebure. I likhet med två av lagrådets ledamöter
ansåge departementschefen likväl, med hänsyn till rådande förhållanden,
att dessa betänkligheter icke borde utgöra hinder för förslagets genomförande.
Såsom av utredningen framgår, kringgås valutaförordningens förbud om
in- och utförsel av valutor genom att sådana försändas med posten i oassurerade
eller orekommenderade brev. Med nuvarande lagstiftning, som endast
under vissa särskilda förutsättningar medgiver rätt att undersöka postförsändelser,
kan denna trafik försiggå utan större risk för upptäckt. På
grund härav hava åtgärder synts böra vidtagas för att fylla den lucka i
kontrollen av valutarestriktionema, som sålunda visat sig förefinnas. Mot
det förslag till lagstiftning i sådant avseende, som innefattas i föreliggande
proposition och innebär befogenhet för vissa myndigheter eller tjänstemän
att öppna och granska postförsändelser, kunna visserligen starka betänkligheter
anföras, och dylika hava även kommit till uttryck inom lagrådet. Utskottet
delar i viss mån de sålunda anförda betänkligheterna, icke minst
med hänsyn därtill, att det ifrågasatta censurförfarandet skulle avse såväl
postförsändelser till och från utlandet som försändelser inom riket. I betraktande
av nu rådande förhållanden har emellertid utskottet icke ansett
sig böra motsätta sig, att förslaget upphöjes till lag. Utskottet vill erinra,
att valutalagens giltighetstid utgår den 30 juni 1941, vadan riksdagen alltså
får möjlighet att dessförinnan med stöd av vunna erfarenheter taga ställning
till frågan om lämpligheten och behovet av ett fortsatt ingripande i de
hänseenden, varom här är fråga.
Bankoutskottets utlåtande Nr 42.
5
I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av att den ifrågasatta
lagstiftningen handhaves med största varsamhet, så att såvitt möjligt
garantier vinnas mot onödiga ingripanden i de enskilda rättigheterna på förevarande
område. I detta syfte bör särskild omsorg iakttagas vid urvalet
av den personal, åt vilken skulle inrymmas befogenhet att öppna och granska
postförsändelser. Vad angår postförsändelser inom riket förutsätter utskottet,
att dylika försändelser icke utan synnerligen vägande skäl underkastas
censurförfarandet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 4 juni 1940.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Friggeråker, Sundvik, Leander,
Andersson i Jäger och Lindblom;
från andra kammaren: herrar Lovén*, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman och Leffler.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Sandén.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 42.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:424 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om visst tillägg till lagen om val till riksdagen. s. 3 i texten