Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § valutalagen den 22 juni 1939

1940-06-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1940:42, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § valutalagen den 22 juni 1939

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1940 kl. 11 t. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen

med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § valutalagen

den 22 juni 1939 (nr 350).

I en till riksdagen avlåten, den 10 maj 1940 dagtecknad proposition nr

262, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 5 §

valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 5 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350).

Härigenom förordnas, att 5 § valutalagen den 22 juni 1939 skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

5 §.

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande, som Konungen jämlikt 2 §

meddelat, så finnes behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete

handelsböcker jämte därtill hörande handlingar, så ock medgiva rätt för

polismyndighet, riksbanken eller tjänsteman, som riksbanken därtill förordnar,

att öppna och granska brev och andra försändelser, som finnas i postverkets

vård. Konungen må---avsedda ändamålet.

Denna lag träder omedelbart i kraft.

Enligt 4 § valutaförordningen den 25 februari 1940 (nr 97) må betalningsmedel

och värdepapper ävensom fordringsbevis, vilkas företeende utgör villkor

för rätt att kräva betalning, icke utan riksbankens tillstånd utföras ur riBihang

till riksdagens protokoll 19i0. 8 sami. Nr 42.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

ket. Vidare gäller enligt 6 § samma förordning, att svenska betalningsmedel,

fordringsbevis, som nyss sagts, ävensom talonger till värdepapper ej må

införas till riket utan tillstånd av riksbanken. Ansökningar om tillstånd till

in- eller utförsel prövas och avgöras av valutakontoret, som enligt instruktion

den 25 februari 1940 (nr 125) utgör riksbankens organ för handläggning

av frågor rörande tillämpningen av valutaförordningen.

I skrivelse den 16 april 1940 har valutakontoret hemställt, att erforderliga

åtgärder måtte vidtagas till förhindrande av att icke medgivna valutaförsändelser

expedierades till eller från utlandet. Vid skrivelsen har fogats en av

valutakontorets styrelse godkänd promemoria, däri efter erinran om nyssnämnda

bestämmelser i 4 och 6 §§ valutaförordningen anföres bland annat

följande:

För att uppnå kontroll över att dessa bestämmelser icke åsidosättas har

valutakontoret föreskrivit, att rekommenderade och assurerade försändelser

till utlandet skola inlämnas öppna till postverket. Sedan det konstaterats, att

utförsel må ske, skall försändelsen i vederbörande posttjänstemans närvaro

tillslutas och förseglas. För försändelser till utlandet, som icke rekommenderats

eller assurerats, hava motsvarande föreskrifter icke ansetts kunna meddelas.

Icke heller för den post, som ankommer från utlandet, kan någon motsvarande

kontroll erhållas.

Det har nu kommit till valutakontorets kännedom, att valutaförordningens

bestämmelser kringgås i relativt stor utsträckning genom att till posten inlämnas

oassurerade eller orekommenderade brev, innehållande betalningsmedel,

värdepapper eller fordringsbevis, eller att från utlandet inkomma försändelser,

innehållande införselförbjudna värden. Den som gör sig skyldig

till dylik överträdelse kan visserligen ställas under åtal, men risken för upptäckt

anses liten med hänsyn till avsaknaden av möjlighet att utöva effektiv

kontroll.

Varken postverket eller annan institution äger nämligen enligt nuvarande

bestämmelser rätt att öppna postförsändelser för att övervaka, att valutaförordningen

icke kringgås på här angivet sätt. Detta är uppenbarligen något,

som med det snaraste bör ändras. Om så icke sker, löper man risk att

valutarestriktionerna bliva betungande för laglydiga medborgare, medan

mindre nogräknade personer ostraffat kunna åsidosätta förordningens bestämmelser.

I 5 § valutalagen lämnas bemyndigande för Konungen att, därest för tillsyn

å efterlevnad av valutarestriktionerna så finnes behövligt, stadga skyldighet

att förete handelsböcker jämte därtill hörande handlingar ävensom meddela

erforderliga föreskrifter till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade

att uppenbart motverka vinnandet av det med förordnandet avsedda ändamålet.

Detta bemyndigande är så vidsträckt avfattat, att det torde lämna

Konungen befogenhet att utfärda föreskrifter i nu förevarande avseende, därvid

desamma kunde beredas plats i valutaförordningen.

Valutakontorets styrelse vill för sin del tillstyrka, att Kungl. Majit med

hänsyn till föreliggande förhållanden använder sig av denna befogenhet.

Skulle Kungl. Majit anse sig förhindrad att utan riksdagens hörande utfärda

bestämmelser i ämnet, återstår intet annat än lagstiftning.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha i ett efter remiss avgivet utlåtande över

framställningen förklarat, att fullmäktige, trots det allvarliga ingripande de

föreslagna åtgärderna innebure, i nuvarande läge ej hade något att erinra

mot desamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

3

Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.

Enligt lagen den 12 maj 1933 (nr 182) om vissa tvångsmedel i brottmål

gäller som allmän regel, att föremål, som skäligen kan antagas äga betydelse

för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund

av brott förverkat, må tagas i beslag. Beslag får ske oberoende av brottets

beskaffenhet och oavsett huruvida innehavaren av föremålet misstänkes för

brottet eller ej. Vad nu sagts gäller emellertid icke brev och ej heller telegram

eller annan försändelse, som finnes i post- eller telegrafverkets vård.

För rätt att taga sådana försändelser i beslag äro strängare villkor uppställda

än då fråga är om beslag av andra föremål. Sålunda förutsättes — förutom

att försändelsen är av beskaffenhet att enligt vanliga regler vara underkastad

beslag — att den skäligen kan antagas härleda sig från eller vara

avsedd för den, vilken misstänkes för brottet, samt vidare att brottet är sådant,

att därå kan följa straffarbete. Försändelse, som tagits i beslag, må ej

öppnas eller närmare undersökas av andra än vissa i lagen angivna myndigheter.

Klart är, att med de sålunda stadgade begränsningarna i rätten att undersöka

postförsändelser otillåten in- och utförsel av valutor kan försiggå utan

större risk för upptäckt. Särskilt i nuvarande läge framstår det såsom oundgängligen

nödvändigt, att detta missförhållande avhjälpes. Med hänsyn till

arten av det ingripande, varom här är fråga, torde erforderliga föreskrifter

icke böra av Kungl. Maj:t meddelas annorledes än med stöd av uttryckligt,

i lag givet bemyndigande. Dylikt bemyndigande synes lämpligen kunna

intagas i 5 § valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350) och bör innehålla, att

Konungen, där det för tillsyn å efterlevnad av meddelat förordnande om

valutareglering finnes behövligt, äger medgiva rätt för polismyndighet, riksbanken

eller tjänsteman, som riksbanken därtill förordnar, att öppna och

granska brev och andra försändelser, som finnas i postverkets vård.

Det förtjänar erinras, att genom lagstiftning på speciella områden under

senare tid tillkommit vissa nya tvångsmedel, vilka bland annat innefatta ingrepp

i det normala befordrandet av post- och telegrafförsändelser samt i

den hemlighet, som är tillförsäkrad brev, telegram och telefonsamtal. Jag

syftar här på lagen den 14 oktober 1939 (nr 724) om särskilda tvångsmedel

vid utredning rörande brott som avses i 8 eller 19 kap. strafflagen m. m.

samt lagen den 9 januari 1940 (nr 3) om vissa tvångsmedel vid krig eller

krigsfara m. m. Särskilt den sistnämnda lagen — vilken närmast tager sikte

på brott mot 8 kap. strafflagen samt vissa för rikets försvar eller folkförsörjning

m. m. menliga brott mot 19 kap. samma lag — medgiver mycket

långt gående ingripanden. Bland annat kan expediering av post-, telegraf-,

järnvägs- ejler annan försändelse inställas eller fördröjas samt försändelsens

innehåll granskas och censureras, varjämte telefonsamtal kunna avlyssnas

och förhindras.

Vid ärendets behandling i lagrådet yttrade justitieråden Lawski och von

Steyern:

Förslaget innebär befogenhet för de däri omnämnda myndigheterna och

tjänstemännen att öppna och granska postförsändelser, även om misstanke

om brottsligt förfarande ej föreligger mot avsändare eller mottagare oell utan

att anledning överhuvud finnes att antaga att något brott förövats. Fn så

utsträckt befogenhet innefattar ett mycket starkt intrång i viktiga rättigheter,

och den är naturligtvis också fullkomligt främmande för den ordinära

lagstiftningen i ämnet, 1933 års tvångsmedelslag. Lagen den 9 januari 1940

örn vissa tvångsmedel vid krig och krigsfara m. m. medger däremot ett

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

Utskottet.

sådant ingrepp men endast i fråga om brott av betydligt allvarligare och för

rikets säkerhet mera hotande art än dem, om vilka i förslaget är fråga. 1933

års lag torde erbjuda skydd för de fall, då anledning föreligger att antaga

att en viss försändelse innehåller valuta, som ej får utföras eller införas.

Att utsträcka rätten att bryta försändelser till andra fall synes oss ej böra

ske, med mindre valutasmuggling genom posten skulle förekomma i sådan

omfattning att valutaregleringen kan anses allvarligt hotad. Vad i ärendet

anföres ger icke stöd för ett antagande, att en sådan situation föreligger eller

att det är uteslutet att komma till .rätta med nuvarande svårigheter genom en

tillämpning av gällande regler. Vi kunna därför icke för närvarande tillstyrka,

att förslaget upphöjes till lag.

Justitierådet Eklund och regeringsrådet Hjärne yttrade:

Vi finna väl, att starka betänkligheter, på sätt justitieråden Lawski och

von Steyern anfört, kunna möta mot ett så allvarligt ingripande som den

här föreslagna utvidgningen av rätten att undersöka postförsändelser innebär,

men anse likväl, med hänsyn till nu rådande förhållanden, att dessa

betänkligheter icke böra utesluta ett tillstyrkande av förslaget.

I anledning av lagrådets utlåtande har chefen för finansdepartementet anfört,

att även enligt hans mening starka betänkligheter kunde möta mot ett

så allvarligt ingripande som den föreslagna utvidgningen av rätten att

undersöka postförsändelser innebure. I likhet med två av lagrådets ledamöter

ansåge departementschefen likväl, med hänsyn till rådande förhållanden,

att dessa betänkligheter icke borde utgöra hinder för förslagets genomförande.

Såsom av utredningen framgår, kringgås valutaförordningens förbud om

in- och utförsel av valutor genom att sådana försändas med posten i oassurerade

eller orekommenderade brev. Med nuvarande lagstiftning, som endast

under vissa särskilda förutsättningar medgiver rätt att undersöka postförsändelser,

kan denna trafik försiggå utan större risk för upptäckt. På

grund härav hava åtgärder synts böra vidtagas för att fylla den lucka i

kontrollen av valutarestriktionema, som sålunda visat sig förefinnas. Mot

det förslag till lagstiftning i sådant avseende, som innefattas i föreliggande

proposition och innebär befogenhet för vissa myndigheter eller tjänstemän

att öppna och granska postförsändelser, kunna visserligen starka betänkligheter

anföras, och dylika hava även kommit till uttryck inom lagrådet. Utskottet

delar i viss mån de sålunda anförda betänkligheterna, icke minst

med hänsyn därtill, att det ifrågasatta censurförfarandet skulle avse såväl

postförsändelser till och från utlandet som försändelser inom riket. I betraktande

av nu rådande förhållanden har emellertid utskottet icke ansett

sig böra motsätta sig, att förslaget upphöjes till lag. Utskottet vill erinra,

att valutalagens giltighetstid utgår den 30 juni 1941, vadan riksdagen alltså

får möjlighet att dessförinnan med stöd av vunna erfarenheter taga ställning

till frågan om lämpligheten och behovet av ett fortsatt ingripande i de

hänseenden, varom här är fråga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 42.

5

I detta sammanhang vill utskottet understryka vikten av att den ifrågasatta

lagstiftningen handhaves med största varsamhet, så att såvitt möjligt

garantier vinnas mot onödiga ingripanden i de enskilda rättigheterna på förevarande

område. I detta syfte bör särskild omsorg iakttagas vid urvalet

av den personal, åt vilken skulle inrymmas befogenhet att öppna och granska

postförsändelser. Vad angår postförsändelser inom riket förutsätter utskottet,

att dylika försändelser icke utan synnerligen vägande skäl underkastas

censurförfarandet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 4 juni 1940.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Friggeråker, Sundvik, Leander,

Andersson i Jäger och Lindblom;

från andra kammaren: herrar Lovén*, Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,

Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman och Leffler.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Sandén.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 42.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:424 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om visst tillägg till lagen om val till riksdagen. s. 3 i texten