Utlåtande över propositionen
1940-06-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1940:48, Utlåtande över propositionen
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
1
Nr 48.
Ankom till riksdagens kansli den 11 juni 1940 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av framställning från delegerade för riksdagens
verk i fråga om viss ändring av avlöning sreglementet
för riksdagens verk, m. m.
1 skrivelse den 28 maj 1940 till bankoutskottet hava delegerade för riksdagens
verk hemställt, att utskottet ville föreslå riksdagen dels godkänna
ett vid skrivelsen fogat förslag till ändrad lydelse av 55 § 2 mom. avlöningsreglementet
för riksdagens verk ävensom bemyndiga delegerade att bestämma
dag för ändringens ikraftträdande, dels ock bemyndiga delegerade
att, i anslutning till bestämmelser, som av Kungl. Majit utfärdas beträffande
avlöning till tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet äger tillämpning,
meddela motsvarande föreskrifter beträffande tjänstemän med avlöning
enligt avlöningsreglementet för riksdagens verk.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:
Förslag
till
ändrad lydelse av 55 § 2 mom. avlöningsreglementet för riksdagens verk.
55 §.
2 morn. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade
bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar m. m., örn vilka förmäles
i 3 kap. 13 § 2 morn., 4 kap. 22—24 och 26 §§, 6 kap. 32—39 §§, 7
och 8 kap. ävensom 9 kap. 49 § 5 morn., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §.
Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hava delegerade anfört följande:
Genom proposition nr 144 till årets riksdag framlade Kungl. Majit förslag
till ändrad lydelse av 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet. Ändringen
avsåg att fastslå, att den som efter ändringens ikraftträdande erhållit ordinarie
civil tjänst skulle vara skyldig att underkasta sig ändrade bestämmelser
beträffande avlöning under ledighet för militär tjänstgöring såsom beställningshavare
i reserven m. m. För här avsedda ordinarie tjänstemän skulle
provisoriska bestämmelser utfärdas i syfte att göra den s. k. minimiregeln
tillämplig å dem. Detta innebär, att sådan tjänsteman som här avses skulle
hava att under förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering avstå samtliga
å den civila befattningen belöpande löneförmåner, dock att, därest den
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 48—49.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr i8.
honom från försvarsväsendet tillkommande månadslönen understege den
civila lönen, han skulle från det civila verket äga utbekomma skillnaden.
Vidare hemställdes i propositionen, att Kungl. Maj :t skulle erhålla bemyndigande
att utfärda bestämmelser, varigenom förhindrades att ordinarie
eller extra ordinarie tjänsteman vid civilförvaltningen skulle få vidkännas
försämring å sin lönetursrätt på grund av att han åtnjutit tjänstledighet i
anledning av förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering. Samtidigt föreslogs,
att i särskilt ömmande fall förskottsutbetalning av intjänad avlöning
skulle få medgivas utan hinder av bestämmelserna i civila avlöningsreglementet
eller civila icke-ordinariereglementet.
I sitt utlåtande över propositionen (nr 113) tillstyrkte statsutskottet vad
Kungl. Majit sålunda föreslagit. Uskottet ansåg emellertid, att även sådana
befattningshavare som tillträtt sin ordinarie tjänst före ikraftträdande av
ändringen i 66 § 2 mom. civila avlöningsreglementet borde underkastas
samma avdragsregler som övriga tjänstemän. Även för dessa tjänstemän
borde med andra ord den s. k. minimiregeln tillämpas. Vad utskottet sålunda
tillstyrkt har riksdagen sedermera bifallit.
Avlöningsreglementet för riksdagens verk överensstämmer i huvudsak
med civila avlöningsreglementet. Ändringar i sistnämnda reglemente böra
därför, såvitt de icke beröra för vissa personalgrupper speciella förhållanden,
vidtagas jämväl i avlöningsreglementet för riksdagens verk. I den mån
icke särskilda omständigheter till annat föranleda, böra även tilläggs- eller
tillämpningsbestämmelserna till de båda reglementena i huvudsak överensstämma.
Örn vissa bestämmelser i förstnämnda reglemente på grund av
rådande förhållanden — såsom förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering
— sättas ur tillämpning eller ersättas av andra föreskrifter, böra i konsekvens
härmed motsvarande åtgärder vidtagas beträffande tjänstemän vid
riksdagens verk.
Frågor om ändringar i avlöningsreglementet för riksdagens verk torde
även i fortsättningen böra underställas riksdagens prövning, även om desamma
endast äro en följd av motsvarande ändringar i civila avlöningsreglementet.
Med hänsyn härtill och under hänvisning till det ovan anförda få
delegerade föreslå, att riksdagen måtte besluta att 55 § 2 mom. avlöningsreglementet
för riksdagens verk ändras i enlighet med vad som skett beträffande
66 § 2 morn. civila avlöningsreglementet. 1 övrigt synas praktiska
skäl tala för att delegerade erhålla bemyndigande att utfärda de föreskrifter,
som kunna erfordras för att i huvudsak samma avlöningsbestämmelser skola
gälla för befattningshavare vid riksdagens verk som för tjänstemän vid allmänna
civilförvaltningen. Genom ett dylikt bemyndigande skulle delegerade
erhålla befogenhet att meddela de bestämmelser, som kunna erfordras för
att ordinarie tjänstemän vid riksdagens verk skola beträffande^ de i förenämnda
proposition och utskottsutlåtande berörda fragorna angående avlöning
under tjänstledighet, lönetursberäkning m. m. jämställas med motsvarande
tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen. I fråga örn icke-ordinarie
tjänstemän torde delegerade redan hava erhållit dylikt bemyndigande. (Se
bankoutskottets utlåtande 1939 nr 61.)
Delegerade hava härefter i en till bankoutskottet överlämnad, den 4 juni
1940 dagtecknad promemoria anfört i huvudsak följande.
I en till riksdagen avlåten proposition, nr 294, angående vissa av krisläget
föranledda lönespörsmål — vilken proposition avlämnats efter det delege
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
3
rade överlämnat sin ovanberörda skrivelse av den 24 maj 1940 till bankoutskottet
— har föreslagits, att Kungl. Majit skulle inhämta riksdagens bemyndigande
att meddela bestämmelser bland annat angående dispens från
föreskrift om tid, inom vilken semester måste uttagas, samt angående förbud
mot att tid, under vilken tjänsteman är inkallad till militär tjänstgöring,
räknas såsom semestertid.
I propositionen har vidare framhållits angelägenheten av att möjlighet
beredes Kungl. Majit att meddela de särskilda avlöningsföreskrifter, som
sammanhänga med övergång till krisadministration, varmed avses en kraftig
beskärning av den icke krisbetonade civila förvaltningsapparaten. I sådant
syfte begäres riksdagens bemyndigande att besluta i vissa hänseenden, som
eljest ankomma på gemensamma beslut av Kungl. Majit och riksdagen. Bemyndigandet
skulle avse, förutom att överföra tjänstemän på en särskild
temporär krisindragningsstat och besluta örn dessa tjänstemäns avlöningsförmåner,
jämväl befogenhet att, örn och i den mån så befinnes lämpligt,
föreskriva vissa begränsningar av löneförmånerna till den personal, som
bibehålies i tjänstgöring. Sålunda skulle Kungl. Majit äga begränsa ersättningar
av traktamentsnatur, resekostnadsersättningar, ersättningar för övertidsarbete
samt rätten till sjukvård på statens bekostnad. Dessutom skulle
Kungl. Majit erhålla bemyndigande att meddela bestämmelser angående
löneförmåner vid tjänstledighet för militär tjänstgöring.
Såsom i delegerades förenämnda skrivelse framhållits, böra i huvudsak
samma avlöningsgrunder vinna tillämpning vid riksdagens verk som vid
allmänna civilförvaltningen. På sätt i skrivelsen vidare anförts torde praktiska
skäl tala för att delegerade erhålla befogenhet att meddela de bestämmelser
för tjänstemän vid riksdagens verk, som kunna erfordras för att
uppnå en dylik överensstämmelse. Bifall till delegerades i skrivelsen gjorda
hemställan synes emellertid inrymma befogenhet för delegerade att utfärda
de föreskrifter beträffande avlöningsförmåner till tjänstemän vid riksdagens
verk, som kunna påkallas av de i ovan omförmälda proposition framlagda
förslagen; dock att uttrycket »beträffande avlöning» torde böra utbytas mot
»beträffande avlöningsförmåner».
Beträffande beslutanderätten rörande eventuellt överförande av tjänstemän
vid riksdagens verk till en temporär krisindragningsstat torde det icke
ankomma på delegerade att avgiva förslag, då det här är fråga örn ett organisatoriskt
spörsmål, som faller utom ramen för delegerades nuvarande befogenhet.
Reglering av de lönefrågor, som sammanhänga med en dylik
överföring, skulle däremot rymmas inom det begärda bemyndigandet.
Vad först angår den av delegerade föreslagna ändringen av 55 § 2 mom.
avlöningsreglementet för riksdagens verk, har utskottet vid granskning av
förslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Utskottet tillstyrker,
att delegerade bemyndigas att bestämma dag för ändringens ikraftträdande.
Vidkommande härefter frågan örn bemyndigande för delegerade att i anslutning
till bestämmelser, som av Kungl. Majit utfärdas beträffande avlöningsförmåner
till tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet äger
tillämpning, meddela motsvarande föreskrifter beträffande tjänstemän med
avlöning enligt avlöningsreglementet vid riksdagens verk, finner utskottet
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr A8.
sig böra tillstyrka delegerades förslag jämväl i denna del. Såsom delegerade
framhållit i sin promemoria, torde det vid ett eventuellt överförande av
tjänstemän vid riksdagens verk till en temporär krisindragningsstat böra ankomma
på delegerade att, i anslutning till av Kungl. Majit meddelade föreskrifter
för den civila statsförvaltningen, reglera de lönefrågor, som sammanhänga
med en dylik överföring. Däremot skulle beslutanderätten rörande
överföringen icke tillkomma delegerade. Då det i första hand
åligger vederbörande myndighet — vid riksbanken bankofullmäktige, vid
riksgäldskontoret riksgäldsfullmäktige och vid riksdagsbiblioteket styrelsen
för detsamma ävensom justitie- och militieombudsmännen — att bestämma,
huruvida och i vad mån en beskärning av förvaltningsapparaten inom respektive
verk bör med hänsyn till ett föreliggande krisläge genomföras, torde
enligt utskottets mening samma myndighet jämväl böra pröva och avgöra
frågor om överföring i samband därmed av personal på krisindragningsstat.
Utskottet, som i det följande hemställer om bemyndigande för ifrågavarande
myndigheter att för tiden till och med den 30 juni 1941 besluta i dylika
frågor, förutsätter, att erforderlig samverkan mellan myndigheterna sker
genom delegerade eller på annat sätt, så att exempelvis överflyttningar av
personal mellan verken kunna komma till stånd, i den mån så är möjligt.
Genom cirkulär den 31 maj 1940 (nr 421) har Kungl. Majit för behörigt
iakttagande, såvitt angår civila tjänstemän och arbetare i statens tjänst m. fl.,
fäst vederbörande myndigheters uppmärksamhet på, att riksdagen i skrivelse
den 23 april 1940 (nr 158) uttalat sig för en vidgad tillämpning av bestämmelserna
om anstånd med avsked ur tjänst efter uppnådd pensionsålder.
I cirkuläret framhålles bland annat, att det i nuvarande tidsläge vore ett
önskemål, att möjligheterna till utnyttjande av äldre anställningshavares
arbetskraft tillvaratoges genom beviljande av dylikt anstånd, i den mån
vederbörandes tjänsteduglighet och arbetsförmåga vore nöjaktigt ådagalagd
och särskilda omständigheter ej lade hinder i vägen. Vad i cirkuläret föreskrivits
torde böra äga motsvarande tillämpning vid riksdagens verk.
Utskottet hemställer,
att riksdagen, i anledning av delegerades för riksdagens
verk förevarande framställning, må
1) godkänna härvid fogat förslag till ändrad lydelse av
55 § 2 mom. avlöningsreglementet för riksdagens verk ävensom
bemyndiga delegerade att bestämma dag för ändringens
ikraftträdande;
2) bemyndiga delegerade att, i anslutning till bestämmelser,
som av Kungl. Majit utfärdas beträffande avlöningsförmåner
till tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet
äger tillämpning, meddela motsvarande föreskrifter beträf
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 48.
5
fande tjänstemän med avlöning enligt avlöningsreglementet
för riksdagens verk; samt
3) bemyndiga fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,
styrelsen för riksdagsbiblioteket, justitieombudsmannen
och militieombudsmannen, envar inom sitt
verksamhetsområde, att för tiden till och med den 30 juni
1941, därest så finnes påkallat, genomföra en krisadministration
och i samband därmed överföra tjänstemän på en temporär
krisindragningsstat.
Stockholm den 11 juni 1940.
På bankoulskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén, Friggeråker*, Sundvik*,
Leander, Andersson i Jäger och Lindblom;
från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås*, Osberg, Svedman*, Leffler och Sundberg*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Förslag
till
ändrad lydelse av 55 § 2 mom. avlöningsreglementet för riksdagens verk.
55 §.
2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade
bestämmelser rörande de förmåner eller ersättningar m. m., om vilka förmäles
i 3 kap. 13 § 2 morn., 4 kap. 22—24 och 26 §§, 6 kap. 32—39 §§, 7
och 8 kap. ävensom 9 kap. 49 § 5 inom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 §.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.