Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ.

1940-02-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1940:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1940 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar

av äldre typ.

I en till riksdagen avlåten, den 19 januari 1940 dagtecknad proposition

nr 24, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av i statsrådet och lagrådet förda protokoll,

jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen antaga vid propositionen

fogat förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre

typ.

Berörda lagförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

Lag

angående preskription av vissa riksbankssedlar

av äldre typ.

Härigenom förordnas, att följande av Rikets ständers bank eller Sveriges

riksbank utgivna sedlar icke skola av riksbanken inlösas efter den 31 december

1949, nämligen

sedlar å riksdaler specie, riksdaler banko, skillingar och riksdaler riksmynt,

ävensom

sedlar å 5, 10, 50, 100 och 1,000 kronor av äldre typer än dem, som utgivits:
-

sedlar

å 5

kronor jämlikt kungörelse

» 10

»

> 50

»

» 100

» »

»

» 1,000

»

» »

den 24 oktober 1890 (nr 55 s. 1),

» 29 april 1892 ( » 22 » 1),

» 7 augusti 1896 ( » 58 » 1),

» 10 juni 1898 ( » 59 » 1),

» 13 april 1894 ( » 19 » 1).

Enligt 20 § preskriptionsförordningen den 4 mars 1862 äga förordningens

föreskrifter örn tioårig preskription och bevakning efter kallelse å okända

borgenärer icke tillämpning för fordran hos bank eller allmänt penningeverk,

efter sedel eller annan löpande förbindelse, som tryckt eller graverad

utgives, utan skall lända till efterrättelse vad därom särskilt är stadgat.

Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 8 sami. Nr 5—6. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

I en till Kungl. Majit ställd, den 16 februari 1939 dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksbanken under hänvisning till en skrivelsen bilagd

promemoria hemställt, att Kungl. Majit ville föreslå riksdagen att antaga

ett vid promemorian fogat förslag till förordning angående preskription av

vissa riksbankssedlar av äldre typ.

1 berörda promemoria anföres i huvudsak följande:

Genom kungörelse den 6 maj 1830 (nr 31 s. 312) föreskrevs, att sedlar å

daler kopparmynt — varav de sista utgåvos år 1776 — icke skulle inlösas

efter en preskriptionstid av tio år. Därefter hava några preskriptionsbestämmelser

rörande riksbankens sedlar icke utfärdats. Samtliga riksbankssedlar,

som utgivits efter år 1776, nämligen sedlar å riksdaler specie, riksdaler

banko, skillingar, riksdaler riksmynt samt kronor, skola sålunda fortfarande

vid anfordran inlösas i riksbankens kassor. Såvitt kunnat utrönas

hava icke heller några bestämmelser utfärdats, som uttryckligen upphävt

karaktären av lagligt betalningsmedel hos nämnda sedlar av äldre typ.

Det nuvarande myntsystemet började tillämpas år 1874. I kungörelse den

7 november 1873 (nr 75 s. 1) angående utgivning av nya riksbankssedlar å

1,000, 100, 50, 10 och 5 kronor ävensom å 1 krona återfinnes en redogörelse

för beskaffenheten, storleken och utseendet av de första sedlar, som

utgåvos i kronor. Dessa ändrades sedermera genom särskilda kungörelser

åren 1879, 1880 och 1888.

Ifrågavarande sedlar ersattes emellertid sedermera successivt av sedlar av

den typ, som — om man bortser från vissa mindre och i detta jpmmanhang

oväsentliga jämkningar — ännu gäller. Sålunda började de^ivarande

sedeltyperna utgivas:

år 1890 (kungörelse nr 55 s. 1)

» 1892 ( » » 22 » 1)

» 1894 ( » » 19 » 1)

» 1896 ( » » 58 » 1)

» 1898 ( » » 59 » 1).

Sedlar å en krona utgåvos åren 1874 och 1875 och återkommo under

världskriget med endast mindre ändringar i den ursprungliga typen (kung.

den 31 augusti 1914, nr 177).

Den 31 december 1938 bokfördes i riksbanken äldre sedlar, varom här är

fråga, till ett sammanlagt värde av 2,428,579 kronor 17 öre, varav inom linjen

1,653,862 kronor 94 öre.

Inlösningen av sedlar av äldre typ har varit förhållandevis obetydlig under

senare år. I någon mån torde detta bero på att åtminstone vissa av ifrågavarande

sedlar representera ett samlarvärde, som överstiger inlösningsvärdet,

men den huvudsakliga anledningen torde otvivelaktigt vara, att en avsevärd

del av sedlarna förstörts eller eljest förkommit. Det i realiteten utelöpande

beloppet utgör följaktligen sannolikt endast en bråkdel av den summa,

som — eller utom linjen — upptages i riksbankens räkenskaper.

För att möjliggöra ett avförande ur räkenskaperna av här avsedda sedlar

vöre det ur riksbankens synpunkt önskvärt, om bestämmelser meddelades

angående viss tid, inom vilken dessa sedlar skola hava företetts för inlösen.

Det synes vara så mycket större anledning härtill som inom de närmaste

åren sedlar av ny typ torde komma att utgivas. Några betänkligheter ur

andra synpunkter synas knappast böra möta mot införande av preskriptionsregler

för ifrågavarande sedlar, under förutsättning att dessa regler erhålla

tillräcklig publicitet, något som med nu tillgängliga hjälpmedel lätteligen kan

sedlar å

5 kronor

10 »

1,000

50 »

100

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

3

åstadkommas. Det må emellertid omnämnas, att fullmäktige samt bankoutskottet

år 1895, då fråga uppkommit om preskription av lånebanksobligationer,

uttalat, att avskrivning av någon riksbankens skuld, varigenom riksbanken

ej vidare skulle erkänna sin betalningsskyldighet därför, icke borde

ifrågakomma (bankoutskottets memorial nr 11). Samma ståndpunkt hade

för övrigt med avseende å sådana obligationer intagits av 1848 års riksdag.1

Med hänsyn härtill upptagas fortfarande lånebanksobligationer, vilka uppsagts

under år 1895 eller tidigare, till ett sammanlagt belopp av 6,663 kronor

79 öre inom linjen i riksbankens räkenskaper. Dessa uttalanden torde

dock icke böra innebära hinder mot införande av särskilda preskriptionsregler

beträffande riksbankens sedlar av äldre typ, särskilt som detta endast

skulle vara att fortsätta på den väg, som beträtts genom förenämnda kungörelse

den 6 maj 1830.

En bestämmelse örn preskriptionstid för inlösen kan tänkas erhålla tilllämpning

å samtliga sedlar av annan typ än den nuvarande. Med hänsyn

till att de under världskriget utgivna enkronesedlarna i stort sett överensstämde

med dem, som utgåvos strax efter guldmyntfotens genomförande, och

då riksbanken fortfarande innehar ett relativt stort förråd av enkronesedlar

av förstnämnda typ, synes emellertid undantag böra göras för enkronesedlar,

av vilka vid utgången av år 1938 utelöpte sammanlagt 94,904 kronor. Svårighet

skulle eljest kunna uppstå att särskilja de enkronesedlar, som bliva

underkastade preskriptionsreglerna, från övriga sedlar av samma valör.

Preskriptionsbestännnelsen skulle alltså komma att avse sedlar till ett

sammanlagt belopp av (2,428,579:17 — 94,904:— =) 2,333,675 kronor 17

öre, därav inom linjen förda sedlar å 1,653,S62 kronor 94 öre samt andra

sedlar till belopp av 679,812 kronor 23 öre. Om inga ytterligare av ifrågavarande

sedlar företeddes för inlösen, skulle sistnämnda belopp representera

riksbankens vinst genom preskriptionsbestämmelsernas tillkomst.

Vad beträffar preskriptionstidens längd synes det icke föreligga tillräcklig

anledning att frångå den enligt 1862 års preskriptionsförordning för fordringar

i allmänhet stadgade preskriptionstiden av tio år, även örn denna tid

med hänsyn till föreliggande förhållanden kan förefalla onödigt lång. Man

skulle därigenom fastställa samina preskriptionstid, som gällde enligt 1830

års förenämnda kungörelse.

Ett genomförande av den här ifrågasatta åtgärden förutsätter prövning av

frågan, huru den därigenom uppkomna »vinsten» bör användas. Med avgörandet

av denna fråga torde emellertid lämpligen böra anstå, tills preskriptionstiden

utlöpt. Man kan i så fall behålla den nuvarande bokföringen av

sedlarna till denna tidpunkt, något som synes vara en fördel, eftersom det

icke är möjligt att exakt redovisa den verkliga »vinsten» förrän efter utgången

av preskriptionstiden.

Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.

Efter övervägande av frågan, huruvida hinder kan anses föreligga mot

utfärdande av preskriptionsbeslämmelser rörande riksbankens sedlar, har

jag, i likhet med bankofullmäktige, kommit till den uppfattningen, att så

icke bör anses vara fallet. På grund härav och med instämmande i huvudsak

i de synpunkter, som i övrigt framförts i berörda promemoria, föreslår

jag, i enlighet med bankofullmäktiges framställning, att särskilda bestämmelser

nu meddelas örn preskription av riksbankens sedlar av äldre typ än

nu gällande med undantag för sedlar å en krona. Mot förslaget örn en

preskriptionstid av tio år har jag i princip intet att invända. Därest för
1

Äng. preskription av sedlar se hankoutskottets utlåtande 1857:18. Amu. i promemorian.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 5.

ordning i ämnet utfärdas under loppet av nästkommande år, synes mig

emellertid praktiska skäl tala för att preskriptionstidens utgång bestämmes

till årsskiftet 1949—50. I övrigt föranleder det vid promemorian fogade författningsförslaget

ingen erinran från min sida. Jag utgår från, att riksbanken,

därest förslaget bifalles, på lämpligt sätt bringar till allmänhetens kännedom,

att inlösningen skall upphöra. Såsom i promemorian föreslagits

torde den nuvarande bokföringen av de äldre sedeltyperna böra bibehållas

till dess preskriptionstiden utlöpt. Till samma tid kan då anstå med beslut

om behandlingen av den vinst, som bokföringsmässigt uppkommer för riksbanken

vid avskrivning av ifrågavarande sedelskuld.

Utskottet. Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att

hinder ej kan anses föreligga mot utfärdande av preskriptionsbestämmelser

rörande riksbankens sedlar. Med hänsyn härtill och då det förslag till lag

angående preskription av vissa dylika sedlar av äldre typ, som framlagts i

propositionen, icke givit utskottet anledning till erinran, får utskottet tillstyrka,

att förslaget antages av riksdagen. Utskottet hemställer förty,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 29 februari 1940.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Holmström, Berling, Sandén, Friggeråker, von Horn,

Sundvik* och Leander;

från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén, Paulsen, K. A. Westman, Osberg,

Svedman, Sundberg och Ericsson i Kinna*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ. a1 i texten