Utlåtande i anledning av väckt motion om delaktighet i statens pensionsanstalt för viss kontorspersonal hos vägdistrikten.
1940-02-29 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1940:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om delaktighet i statens pensionsanstalt för viss kontorspersonal hos vägdistrikten.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 29 februari 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om delaktighet i statens
pensionsanstalt för viss kontorspersonal hos vägdistrikten.
I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom andra
kammaren väckt motion nr 24, har herr Lindahl hemställt, »att riksdagen
måtte besluta, att de tjänstemän i vägdistrikten som upprätthålla kamrerar - tjänst å vägdistriktens kontor måtte i likhet med vägdistriktens tekniska
personal få sin pensionsfråga ordnad genom statens pensionsanstalt».
Till stöd för detta yrkande anföres i motionen följande:
Vid 1939 års riksdag fattades beslut, att personal, anställd hos vägdistrikten,
vägmästare och liknande, skulle få sina pensionsförhållanden reglerade
genom inanordning i statens pensionsanstalt. Beslutet tillkom i enlighet med
Kungl. Maj:ts proposition nr 219, till vilken bankoutskottet i utlåtande nr 42
gav sin anslutning.
Beslutet var i och för sig synnerligen tacknämligt, men genom att det begränsades
till att omfatta endast teknisk personal lämnades en grupp befattningshavare
utanför, vilka tydligen vid samma tillfälle borde varit med. Jag
hänsyftar då på den för kamrertjänst å vägdistriktens kontor anställda personalen.
Å varje vägkontor torde i regel finnas en befattningshavare som
upprätthåller dylik tjänst, och jag tror mig kunna påstå, att denna sysselsättning
är för vägdistriktens behöriga skötsel minst lika viktig som vägmästarnas
befattningar kunna vara. Arbetet i fråga kräver synnerligen välkvalificerat
folk, och vederbörande tjänstemän torde först efter en längre tids
anställning inom vägdistrikten vara fullt förtrogna med den speciella administrationstjänst
vägorganisationen för med sig. Det måste därför ligga i
vägorganisationens intresse att här omskriven personal i minst lika hög grad
som vägmästarkåren känner sig knuten till företaget. Som en stark faktor
i den riktningen kan en tillfredsställande lösning av personalgruppens pensionsfråga
utan tvivel betecknas, men utan statlig hjälp ha vägdistrikten
själva liten möjlighet att lösa problemet. Den grupp det bär gäller torde
på sin höjd omfatta 125 å 150 tjänstemän —- alla landets vägdistrikt ha troligen
inte anställda av den kategori som här åsyftats.
Såsom i motionen erinrats, medgav lagtima riksdagen år 1939, alt den utskottet.
tekniska personalen hos vägdistrikten skulle äga på vissa villkor vinna delaktighet
i .statens pensionsanstalt. Då nu fråga väckts örn beredande av
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 8 sami. Nr 7.
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 7.
pensionsrätt i anstalten jämväl åt vissa hos distrikten anställda kamrerare,
må till en början framhållas, att pensionsrätt i anstalten hittills i regel icke
medgivits personal med kontorsgöromål. I motionen har icke åberopats några
särskilda skäl, som skulle kunna motivera ett avsteg från denna regel för
den i motionen avsedda personalen. I själva verket torde, enligt vad utskottet
har sig bekant, anställnings- och avlöningsförhållandena för denna
personal i allmänhet icke för närvarande vara reglerade efter sådana fasta
och enhetliga grunder, som hittills ansetts böra utgöra förutsättning för delaktighet
i anstalten. Utskottet vill vidare erinra, att frågan örn vägväsendets
förstatligande är föremål för utredning av en av Kungl. Majit tillsatt kommitté.
Då det kan förväntas, att denna kommitté kommer att till omprövning
upptaga även pensionsfrågan för vägdistriktens personal, finner utskottet
icke anledning att nu tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte. Enligt
utskottets mening är den i motionen berörda frågan över huvud taget
icke av den art, att densamma lämpligen bör bringas till lösning annorledes
än genom framställning från Kungl. Majits sida.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motion II: 24 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 29 februari 1940.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Holmström, Berling, Sandén, Friggeråker, von
Horn, Sundvik* och Leander;
från andra kammaren: herrar Holmgren*, Lovén, Paulsen, K. A. Westman,
Osberg, Svedman, Sundberg och Ericsson i Kinna*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1940
040937
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.