Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder mot nedskräpande eller vandalisering och förstöring av mark eller vatten inom bebyggda områden eller i dessas närhet.

1940-05-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1940:7, Utlåtande i anledning av väckt motion angående åtgärder mot nedskräpande eller vandalisering och förstöring av mark eller vatten inom bebyggda områden eller i dessas närhet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

3

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1940 kl. 11 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning av

väckt motion angående åtgärder mot nedskräpande eller vandalisering

och förstöring av mark eller vatten inom bebyggda

områden eller i dessas närhet.

I en inom riksdagens andra kammare väckt motion, nr 154, har herr Mononen.

Wallén hemställt, att riksdagen ville besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla öm

utredning och straffbeläggning av åtgärder, som innefatta nedskräpande eller

vandalisering och förstöring av mark eller vatten inom bebyggda områden eller

i dessas närhet, i den mån straffpåföljd ej redan nu kan vara för förstörelsen

stipulerad.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Ifrågavarande motion hänvisades av andra kammaren till dess femte Yttranden.

tillfälliga utskott, som införskaffat yttranden över motionen från länsstyrelserna

i Stockholm, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län

ävensom berett Fritidsutredningen, Svenska Turistföreningen, Svenska Naturskyddsföreningen

och Riksförbundet Landsbygdens folk tillfälle att inkomma

med yttranden. Från Föreningen för Skidlöpningens och Friluftslivets främjande

i Sverige samt Riksförbundet för naturvärn har utskottet därjämte fått

mottaga uttalanden i ämnet.

Samtliga hörda myndigheter m. fl. vitsorda förefintligheten av de i motionen

påtalade missförhållandena. Endast länsstyrelsen i Malmöhus län finner klagomål

över nedskräpande i naturen numera tämligen sällsynta. Semesterlagens

ökade inflytande på friluftslivet framhålles i yttrandena jämväl hava aktualiserat

frågan.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför därjämte, att här förevarande spöremål

borde beaktas såsom en ordningsfråga. Någon skadegörelse å egendom i

den mening, som kap. 19 S. L. avser, torde knappast kunna förekomma i de

fall, varom det här rör sig. Bedömes spörsmålet på sådant sätt, torde därav

följa, att eventuella föreskrifter till dess reglerande borde gälla mot en och var

och alltså icke endast mot den, som inom annans område gör sig skyldig till i

motionen påtalat förfarande. Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller, att

ju mera friluftslivet utvecklas, desto större torde behovet av reglerande åtgärder

bliva. I den mån de påtalade missförhållandena innefatta skadegörelse eller

åverkan vore de redan nu föremål för straffbeläggning. Dessa straffbud täckte

emellertid icke de missförhållanden, som man nu ville stävja. Icke heller hälsovårdsstadgan

innehölle bestämmelser, som liro tillämpliga i dessa fall. Då enbart

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andr a tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

genom upplysning och propaganda rättelse icke syntes kunna vinnas, ansåges

skäl föreligga för ett straffbeläggande av de oarter, varom här är fråga. Länsstyrelsen

i Malmöhus län anser, att stigande upplysning oell propaganda från

intresserade föreningar och enskilda har medfört väsentlig ändring till det bättre,

vilken kunde antagas komma att än gynnsammare utvecklas. Något väsentligt

skulle ej vinnas genom straffbestämmelser mot ofog av här ifrågavarande slag.

Svårigheterna att på ett tillfredsställande sätt övervaka deras efterlevnad bleve

oöverstigliga, varför länsstyrelsen ej funne utredning i föreliggande fråga påkallad.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hänvisar till fritidsutredningen

och rekommenderar att denna måtte anmodas att vid fullgörandet av sitt uppdrag

beakta jämväl de i motionen framlagda frågorna. Fritidsutredningen påyrkar

intensifiering bl. a. genom ekonomiska bidrag av den under senare år

bedrivna propagandan och upplysningsverksamheten, som redan visat sig medföra

goda resultat. Under förra året hade en sammanslutning, Riksförbundet för

naturvärn, tagit till uppgift att verka för här förevarande frågas lösning. Vissa

personer torde dock ej låta sig påverkas av dylik propaganda utan syntes kunna

förmås till större hänsynsfullhet endast genom hot om straffpåföljd. En kriminalisering

av ohyfsat uppträdande i naturen funnes redan i vissa länder (exempelvis

Danmark), och antogs befintligheten av dylik i Sverige komma att i vårt

land underlätta propagandaverksamheten. Fritidsutredningen hade nyligen

framlagt betänkande med förslag till reglering av strandbebyggelsen m. m. endast

beträffande på närmare sätt angivna strandområden av i huvudsak enahanda

innehåll som i motionen. Det föreslagna straffbudets tillämplighet vore

begränsad till vissa strandområden, vilket berodde på den allmänna avgräns^

ningen av de ämnen, som behandlades i betänkandet, och alltså icke på att utredningen

skulle ansett en generell kriminalisering av dylika förfaranden olämplig.

Utredningen hyste nämligen den uppfattningen, att dessa förfaranden, vilka

enligt gällande lag vore kriminaliserade endast i den mån de undantagsvis kunde

anses innebära skadegörelse eller förargelseväckande beteende, borde vara belagda

med straffpåföljd och stå under allmänt åtal, varhelst de förekomme och således

icke blott inom strandområden, såsom utredningen i ovannämnda betänkande

föreslagit, eller inom eller i närheten av bebyggda områden, såsom motionären

närmast åsyftat. Svenska Turistföreningen ger uttryck för ungefär enahanda

synpunkter och framhåller svårigheten att effektivt kontrollera en sådan lags

efterlevnad under påpekande av uppfostran såsom bästa medlet till bättre förhållanden

i umgänget med naturen. Svenska Naturskyddsföreningen upplyser,

att ingrepp till naturskydd från statsmakternas sida numera gjorts i flera länder

(exempelvis Danmark, Tyskland, England). Utvecklingen i Sverige hade

nu nått den punkt, då liknande måste äga rum. Svåra fall av åverkan o. dyl.

vore nämligen redan straffbelagda, men ett upprepande av ofta i och för sig

mindre betydelsefulla förseelser skapade för markägare vantrevnad och skada

av både ideell och ekonomisk natur. Ofta hade förseelsen sin grund i bristande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7. 5

eftertanke. Även om upplysningsverksamhet bedreves, tror föreningen i likhet

med fritidsutredningen att den måste kompletteras med straffbestämmelser.

Blotta vetskapen om straffpåföljd skulle säkerligen gynnsamt påverka sådana,

som handlat av obetänksamhet. Riksförbundet Landsbygdens Folk hyser viss tvekan

om lämpligheten av lagstiftning på området och svårigheten att effektivt

kontrollera densamma men finner förhållandena vara sådana, att de motivera

utredning. Föreningen för Skidlöpningens och Friluftslivets främjande i Sverige

samt Riksförbundet för naturvärn giva uttryck för liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som anser en lagstiftning ej kunna medföra

något resultat utöver en propaganda, som redan visat god effekt, och som anser

svårigheterna att övervaka en lagstiftning oöverstigliga, finner ej den begärda

utredningen påkallad. Samtliga övriga hörda länsstyrelser och sammanslutningar

hava emellertid i motsats härtill och med instämmande beträffande behovet av

en ökad upplysningsverksamhet, stödd av en lagstiftning, som omfattar jämväl

andra områden än stränder, på sätt fritidsutredningen redan föreslagit, tillstyrkt

den i motionen föreslagna utredningen.

Andra kammarens utskott anförde för egen del i utlåtande nr 2 följande: Andra harn.

. marens

Att de i motionen påtalade missförhållandena äro tillfinnandes och i många utskott.

fall vålla jordägare och jämväl andra, som beröras av dem, olägenhet, äger utan

tvivel sin riktighet. Väl bereda de ofta lantbefolkningen endast vantrevnad vid

förfulande och nedskräpande i naturen, men för utskottet är det känt, att verklig

skada av i vissa fall ej oväsentligt omfång förorsakats markägare genom

att djur sårats av bortkastat glas o. s. v. för att ej tala om att även människor

blivit utsatta för olycksfall. Detta har ock av samtliga myndigheter och

föreningar, som yttrat sig över motionen, vitsordats. Att de berörda missförhållandena

föranlett viss spänning mellan friluftsfolket och deras ofta ofrivilliga

värdar är lika naturligt som beklagligt, ej minst ur synpunkten av friluftslivets

stora betydelse för stadsbefolkningen. Att något bör åtgöras för att

undanröja de påtalade olägenheterna och därmed minska den antydda spänningen

synes därför angeläget. Vid valet av medel inställer sig dock viss tvekan.

Utskottet hyser därvidlag, i likhet med vissa av dem, som i frågan uttalat

sig, den uppfattningen, att den mest tilltalande vägen till ett bättre sakernas

tillstånd går över upplysning och propaganda, som bör meddelas redan i

skolan. En ökad förståelse för såväl lantbefolkningens som andras skäliga krav

på hänsyn, med andra ord, ett utvecklat sinne för ansvar, torde utgöra den i

allmänhet bästa borgen för ett hänsynsfullare uppträdande på främmande

marker, helst man säkerligen vågar utgå från att flertalet förseelser ha sin

grund i obetänksamhet och obekantskap med landsbygdens säregna förhållanden.

Vissa människor torde emellertid kunna befaras förbliva okänsliga för sådan

uppfostran och påverkan i godo. Såsom ett yttersta medel till korrektion måste

man därför — likaledes i anslutning till vad i utlåtandena anförts — räkna

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 12 sami. 2 avd. Nr 6—7. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens

beslut.

Utshottet.

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7.

med ingripande lagstiftningsvägen. Utskottet, som ingalunda överskattar möjligheterna

att nå och beivra alla fall av grövre förseelser av hithörande slag,

hyser dock den uppfattningen att redan vetskapen hos allmänheten om existensen

av ett lagbud i förening med straff för ohyvsat uppträdande i skog och mark

bör kunna utgöra ett verksamt medel till stävjande av många oarter. Att åtalsrätt

bör tillkomma allmänne åklagaren synes ock vara lämpligt.

Fritidsutredningen har nyligen framlagt betänkande med förslag angående

reglering av strandbebyggelse m. m. (Sv. off. utr. 1938:45). I lagförslagets

13 § bär stadgats förbud och i 16 § straff för förseelser av ungefär samma slag,

som förenämnda motion tagit sikte på. Lagförslaget avser emellertid med visst

undantag endast stränder, d. v. s. området intill 500 meter från strand av saltsjön,

de fyra stora sjöarna samt, efter Kungl. Maj :ts särskilda prövning, annat

vatten eller vattendrag. Det har, som synes, en synnerligen begränsad omfattning

i jämförelse med motionen. Önskar man utsträckande av det skydd, fritidsutredningen

tänkt sig, till ett större område på sätt i motionen föreslagits,

lärer det framlagda förslaget böra kompletteras med motiverade bestämmelser

i fråga örn övriga marker och områden, som kunna tänkas berörda i detta sammanhang.

Utskottet får därför — under åberopande av de skäl, som anförts i de över

motionen avgivna yttrandena och vad i övrigt här ovan framhållits — med instämmande

i motionens syfte hemställa, att andra kammaren för sin del måtte

besluta, att riksdagen ville hos Kungl. Maj :t göra framställning om att de synpunkter,

som framförts i här föreliggande motion, nr 154, genom fritidsutredningen

eller på annat sätt, som Kungl. Maj :t finner lämpligt, göras till föremål

för beaktande.”

Denna hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammaren, som jämlikt föreskriften i 63 § riksdagsordningen erhållit

del av detta andra kammarens beslut, har hänvisat ärendet till sitt andra

tillfälliga utskott.

Utskottet har vid övervägande av vad i saken förekommit funnit sig böra

instämma i motionens syfte och hemställer därför,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens i

ärendet fattade beslut.

Stockholm den 16 maj 1940.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Theodor Magnusson, J. Albert Andersson,

P. Gustaf Björkman, Franzon, Witzell, Albertsson och Nisser.

Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden, 1910

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.