Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.
1940-04-18 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1940:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
1
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det
statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition (IX. H. T. punkt 75) har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Förekommande
och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot
tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1940/41 beräkna ett förslagsanslag
av 1,800,000 kronor.
Sedermera har Kungl Maj:t i en till riksdagen den 8 mars 1940 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 131, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag
föreslagit riksdagen
dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden,
dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur för budgetåret 1940/41 under
nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor.
Förslaget till förordning är av följande lydelse:
Förslag
till
Förordning angående bekämpande av tuberkulos hos/nötkreatur
inom vissa områden.
Härigenom förordnas som följer:
Inledande bestämmelser.
1 §•
Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län
eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må
Kungl. Majit på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap
Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 10 sami. Nr 26. 1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
förordna, att inom sådant område (tuberkulosfritt område) bestämmelserna
i epizootilagen ävensom de i 2—19 §§ denna förordning givna stadgandena
skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.
Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter
därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande
införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 11—19 §§ här nedan
intagna bestämmelserna skola äga tillämpning.
Särskilda åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom
tuberkulosfritt område.
2 §•
Om undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område
förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan
medicinalstyrelsens medgivande.
Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande
av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag
i fråga om undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under
nästkommande budgetår.
3 §•
Har veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet
i tuberkulosfritt område funnit tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket
härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är försett
med slaktmärke, åligger det honom att dels ofördröjligen härom underrätta
medicinalstyrelsen dels ock samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning,
varifrån djuret härstammar, förbud att, intill dess besättningen
undersökts med tuberkulin, utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete
eller förflytta dem till ladugård, där andra djur än sådana som äro avsedda
för slakt finnas uppställda.
Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos
förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs, åligger det honom
att ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt
laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända
erforderligt material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad.
Har sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med
tuberkulos, har anstalten att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen
som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i
första stycket sägs. Där veterinär i annat fall än som avses i första punkten i
detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur,
skall han härom underrätta medicinalstyrelsen.
Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos
förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, har
styrelsen att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuber
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26. 3
kulin av den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.
Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar
efter det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna
berättelse rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder,
utöver vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar,
som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med
eget yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.
4 §•
Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkreatursbesättning
och misstänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra
anmälan om förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i
kött eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna
misstänkas vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären
företes.
Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för
nedslaktning, vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, att
hos nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos,
om förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å
den kreatursbesättning varifrån djuret härstammar.
5 §•
Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin, skall nedslaktas
inom femton dagar efter undersökningens avslutande.
Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning
hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin,
har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan
hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra
denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen,
i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna,
att icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren
i fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren
kunna på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen
medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst
sex månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen
beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes
vid undersökning djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart
nedslaktas.
Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag
från nedslaktning, som i denna paragraf avses.
6 §■
Å nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller bos vilket
på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens för
-
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
ordnande enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas
ett märke, slaktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer.
Å slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.
Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på
gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana
som äro avsedda för slakt finnas uppställda.
Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å kontrollslakteri, ankommer
det på veterinär vid slakteriet att upprätta och till medicinalstyrelsen
insända protokoll över den besiktning, som verkställts av djurkroppen.
Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på
djurägarens bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av
medicinalstyrelsen.
7 §•
Inom tuberkulosfritt område må djurägare icke med sin besättning införliva
annat nötkreatur än sådant som härrör från besättning, vilken enligt
av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri.
Har nötkreatursbesättning i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen
i ladugården inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten
sägs.
8 §.
I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt
område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma
ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersökning.
Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos
på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och
hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar
efter undersökningens avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det
förses med slaktmärke som i 6 § sägs.
Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda
i särskilt rum.
9 §•
1 mom. Har, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit
nedslaktat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning
som, där ej Kungl. Maj:t finner skäl för visst fall medgiva högre
gottgörelse, utgår med etthundra kronor eller örn djuret är under ett års
ålder med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning
dels att djuret nedslaktats å kontrollslakteri eller att det nedslaktade djurets
ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till vederbörande veterinär
dels ock att den som framställer begäran örn ersättning innehaft det nedslaktade
djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur nedslaktats senare
än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl utgå, om dröjsmå
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
5
let med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka djurägaren
icke räder. Djurägare må fritt förfoga över köttet av nedslaktat djur.
2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i denna förordning bekostas
av statsmedel.
Veterinär, som verkställt undersökning med tuberkulin eller klinisk undersökning
i enlighet med föreskrifter i denna förordning, är berättigad att av
statsmedel erhålla dels ersättning enligt kungörelsen den 25 november 1938
(nr 700) angående ersättning till veterinär för vissa åtgärder mot tuberkulos
hos nötkreatur, dels, örn veterinären verkställt undersökning med tuberkulin
av andra djur än nötkreatur, gottgörelse enligt i nämnda kungörelse angivna
grunder dels ock, där medicinalstyrelsen så förordnar, för resa till och
från sådan förrättning resekostnadsersättning enligt gällande veterinärtaxa
(praktiktaxan).
För varje jämlikt 6 § tredje stycket upprättat och till medicinalstyrelsen insänt
besiktningsprotokoll utgår till veterinär ersättning av allmänna medel
med tre kronor.
3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.
10 §.
Veterinär skall i fråga om bekämpandet av sjukdom som avses i denna
förordning ställa sig till efterrättelse av medicinalstyrelsen i sådant hänseende
utfärdade föreskrifter.
Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och skyddat
område av med tuberkulos behäftade nötkreatur.
11 §•
Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket
som ej tillhör sådant område, med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat
tillstånd. Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur äga rum
till skyddat område från del av landet, som varken tillhör tuberkulosfritt eller
skyddat område.
12 §.
1 mom. För erhållande av tillstånd till införsel som i 11 § avses skall, då
fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär enligt formulär,
som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den dag införseltillståndet
sökes utfärdat intyg, utvisande
dels att djuret befunnits reaktionsfritt vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar,
av vilka den sista företagits inom en månad före den
dag intyget utfärdats, eller, örn djuret är under sex månaders ålder, att djuret
befunnits reaktionsfritt vid en undersökning företagen inom tid som
nyss sagts,
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
dels ock att djuret tillhör besättning eller helt avskild del av besättning,
som enligt 2 § kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris
för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar anses vara ställd under statlig
kontroll med tuberkulin.
2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,
a) att djuret av den veterinär, som utfärdat där omförmälda intyg, förses
med ett av medicinalstyrelsen fastställt märke, angivande att djuret ej reagerat
vid undersökning med tuberkulin;
b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande.
13 §.
Införsel som i 11 § sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må ej medgivas
med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakleri.
14 §.
Har tillstånd meddelats jämlikt 11 § till införsel av nötkreatur såsom livdjur,
må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg, med mindre
den som erhållit tillstånd till införseln till stationsföreståndaren, föraren av
åkdonet eller fartygsbefälhavaren företer bevis örn införseltillståndet. Beviset
skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där
behandlas på sätt i 15 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare
av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro i behörig
ordning märkta och åtföljda av intyg som i 12 § avses dels ock att djuren
uppställas, örn införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägsvagn
eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppsl ällda, samt, om inför
sein sker med båt, väl avskilda från andra nötkreatur.
15 §.
Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas,
då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren samt, då införseln
sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende
kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.
Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört
livdjur är i vederbörlig ordning märkt samt åtföljt av intyg som i 12 § avses
dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln ägt
rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma avlämnats.
SjV
Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot 11—15 §§
i denna förordning vara begången, skall han örn förhållandet ofördröjligen
underrätta vederbörande länsveterinär.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
7
Gemensamma bestämmelser.
16 §.
Slaktmärken som i 6 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg på
rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.
17 §.
Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av sjukdom som avses i
denna förordning tillkommer medicinalstyrelsen.
Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det
åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.
Vid allmänna vägar intill gränserna till tuberkulosfria och skyddade områden
skola genom polismyndighetens försorg uppsättas tydliga anslag med
uppgift om i 11 § avsedda införselförbud.
18 §.
De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna förordning,
meddelas av medicinalstyrelsen.
19 §.
1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade
föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.
2 mom. Den, som utan vederbörligt tillstånd infört eller låtit införa nötkreatur
till tuberkulosfritt eller skyddat område, havé tillika förbrutit vad
som sålunda olovligen införts eller, örn detta icke kan tillrättaskaffas, dess
värde.
Allmän åklagare åligger att verkställa beslag å egendom, som jämlikt denna
förordning skall anses förbruten.
Nötkreatur som tages i beslag skall, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar,
så snart ske kan nedslaktas, om möjligt å kontrollslakteri, och djurkroppen
försäljas. Köpeskillingen skall, intill dess utslag fallit och vunnit
laga kraft, nedsättas i allmänt förvar.
Vad som enligt denna förordning skall anses förbrutet tillfaller kronan.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag
kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 436) om införsel av nötkreatur till de sex
nordligaste länen och Gotlands län skall upphöra att gälla.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 192 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majrts proposition nr 131 ville
besluta
a) att veterinärs resekostnader vid undersökning med tuberkulin inom
tuberkulosfritt område skall gäldas av statsmedel, och
b) att anslaget till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos
nötkreatur höjes med 100,000 kronor;
2) I: 193 av herr Carlström likalydande med II: 249 av herr Janson i
Frändesta m. fl., vari hemställts,
att veterinärernas resekostnader vid tuberkulinundersökningar alltid böra
täckas av statsmedel, såvitt angår gårdar under förslagsvis 25 hektar, samt
att vederbörande utskott måtte beräkna den behövliga ökningen i anslag
och föreslå riksdagen motsvarande ökning av det i proposition nr
131 begärda förslagsanslaget.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionerna, hänvisas till
dessa.
De bestämmelser, som för närvarande reglera det statsunderstödda bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i
frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutskottets uti. nr 84;
riksdagens skr. nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i tre den 30 juni
1934 i administrativ ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836/
1937 och 687/1938), nr 403 om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen
hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938) samt nr 436
örn införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län. Till
grund för propositionen till 1934 års riksdag hade legat en utredning verkställd
av särskilt tillkallade sakkunniga (1929 års nötkreaturstuberkulossakkunniga),
vilka den 21 oktober 1930 avgivit betänkande med förslag i ämnet
(statens off. utr. 1930: 23).
Beträffande innehållet i dessa bestämmelser hänvisas till redogörelse i
propositionen sid. 10—12.
Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutskottets uti. nr 57) beslöts,
att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag
ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri tilllämpade
sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk, som
härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, skulle
utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för liter samt för mjölk, som härrörde
från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle utgå
tilläggspris med minst 0.2 öre för liter. Bestämmelser rörande dessa tilläggspris
återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539), ändrad genom
kungörelsen nr 698/1939.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
9
I fråga om resultaten av de åtgärder, som åren 1934 och 1936 vidtagits
för att stimulera anslutningen till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos
hos nötkreatur, har redogörelse lämnats i propositionen sid. 12
—15.
Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos
nötkreatur.
I skrivelse den 22 januari 1940 ha styrelserna överlämnat betänkande angående
det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur inom
vissa län m. m. Genom betänkandet ha framlagts dels förslag till åtgärder
mot tuberkulos inom vissa län, bland annat de sex nordligaste länen och Gotlands
län, dels ock förslag till vissa besparingsåtgärder. Styrelserna ha förklarat
sig ha för avsikt att slutföra utredningsuppdraget före den 1 oktober
1940. 1 :i;
över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen,
statskontoret, riksräkenskapsverket, statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans
styrelse och lärarkollegium, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,
Kalmar, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs,
Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län,
samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund,
veterinärläkarföreningen ävensom svenska veterinärföreningen för
nötkreaturstuberkulosens bekämpande. Vid statens livsmedelskommissions
yttrande har fogats utlåtande av svenska mejeriernas riksförening u. p. a.
Länsstyrelserna ha vid sina yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna
i länen. Till länsstyrelsens i Västerbottens län yttrande har jämväl fogats
utlåtande av landsfogden i länet. De flesta förvaltningsutskotten ha åberopat
utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar.
Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha i skrivelse den 12 februari
1940 framlagt förslag angående pristillägg för mjölk härrörande från besättningar,
ställda under statlig kontroll med hänsyn till förekomsten av tuberkulos.
Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsen förslag av den 22 januari
1940 innebär i huvudsak följande:
Landet bör med hänsyn till bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
uppdelas i tre zoner, tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga
områden.
Inom tuberkulosfria områden skall sjukdomen helt utrensas och avses att
bestämmelser av tvingande natur skola där gälla. Detta torde bland annat
böra innebära, att djurägarna måste tåla att varje tuberkulöst djur ncdslaktas.
Vid sådant förhållande synes det skäligt att staten gottgör djurägama
för därigenom åsamkad förlust. Alla djur inom sådant område böra stå
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
under kontroll i tuberkuloshänseende. Skyldighet att anmäla förekomst av
tuberkulos bör åligga ej endast veterinär utan även djurägare, slaktare och
andra vederbörande.
För närvarande gälla för vissa områden, att import till områdena av andra
än reaktionsfria livdjur ej får äga rum. Sådana bestämmelser böra hädanefter
gälla ej endast för de tuberkulosfria områdena utan därutöver för vissa
andra områden, där tuberkulosbekämpandet nått relativt långt men ej så
långt att de strängaste reglerna ännu lämpligen böra tillämpas. Sistnämnda
områden föreslås av styrelserna skola benämnas skyddade områden. Själva
bekämpandet av sjukdomen bör här i huvudsak alltjämt ske efter frivillig
anslutning från djurägarnas sida. Förklaring att visst område skall i tuberkuloshänseende
anses såsom skyddat torde få betraktas som en övergångsform
i bekämpandet, innan man anser sig kunna helt bekämpa sjukdomen
enligt tvångsföreskrifter.
Beträffande övriga områden skall bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
— bortsett från tuberkulos i juvret och könsorganen — bedrivas efter
frivillig anslutning från djurägarnas sida.
Det frivilliga bekämpandet torde i princip alltjämt böra anordnas enligt de
två hittills tillämpade metoderna, den Ostertagska metoden och den Bangska
metoden. Reglerna för villkoren beträffande statsbidrag till detta bekämpande
synas emellertid böra underkastas viss omarbetning. Härvidlag torde böra
eftersträvas, att bekämpandet — i förhållande till kostnaderna för det allmänna
och djurägarna — blir mera effektivt än för närvarande. I fråga örn den
kliniska tuberkuloskontrollen synes det styrelserna önskvärt, att övergången
från denna kontrollform till tuberkulinkontrollen göres snabbare och smidigare.
Olika sätt att uppmuntra isolerade ungdjursuppfödningar och rekryteringen
av reaktionsfria djur böra prövas. Särskilt beträffande småbrukarna
föreligga härvidlag problem, som måste lösas. Jämväl reglerna för tuberkulinkontrollen
synas i vissa hänseenden böra göras mera effektiva. Styrelserna
åsyfta härvid närmast, att vissa bestämmelser avseende undersökning
med tuberkulin, märkning av reagerande djur samt intyg om reaktionsfrihet
böra göras tvingande för att undvika missbruk. Förslag i dessa hänseenden
äro under utarbetande och komma av styrelserna att framläggas i
ett senare sammanhang.
I fråga örn motiveringen till styrelsernas förslag hänvisas till propositionen
sid. 17—40.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreaturen har
under de senaste fem åren vunnit en alltmer ökad anslutning från djurägarnas
sida. I synnerhet sedan år 1936 införts tilläggspris för mjölk, härrörande
från besättningar anslutna till den statliga tuberkuloskontrollen, har djurägamas
intresse för tuberkulosbekämpandet starkt framträtt. Den föregående
redogörelsen utvisar, att av landets 2.9 miljoner nötkreatur numera
cirka 1.5 miljoner äro ställda under statlig kontroll med tuberkulin och 0.25
miljoner under klinisk tuberkuloskontroll. Sammanlagt torde alltså vid pass
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
11
60 procent av vår nötkreatursstock vara kontrollerad med hänsyn till förekomsten
av tuberkulos.
Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha i det nu framlagda betänkandet
angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur
föreslagit, att olika regler beträffande detta sjukdomsbekämpande skulle
gälla inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen. Landet bör
sålunda i detta hänseende indelas i tre olika områden: tuberkulosfria områden,
skyddade områden och övriga områden. Beträffande tuberkulosfria
områden föreslås, att sjukdomen skall helt utrensas och bekämpandet alltså
ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må icke äga rum
till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga om landet i övrigt avses,
att tuberkulosen alltjämt skall bekämpas efter frivillig anslutning från djurägarnas
sida. Gränsdragningen mellan olika områden har icke avsetts att
bliva fastlåst, utan utrensningen skall systematiskt fortsätta, till dess landet i
sin helhet är genomgånget.
Ifrågavarande plan för bekämpandet synes mig utgöra en framkomlig väg
att. slutligen helt utrota nötkreaturstuberkulosen inom landet. Förslagets
principer Ira också tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga däröver
avgivna yttranden. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom
väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet ytterligare framåt. Genom att verkställa
den fullständiga utrensningen område efter område torde bekämpandet
i dess skärpta form kunna anordnas på sådant sätt, att det icke ytterligare
ökar statsverkets utgifter. Därest lämpliga områden för rensningsaktionerna
utväljas samt genomförandet anpassas efter föreliggande speciella för
hållanden, lärer till och med en icke oväsentlig besparing i kostnaderna för
bekämpandet kunna ernås. Om tvingande regler gentemot sjukdomen införas,
torde nämligen kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom
besättningarna i avsevärd grad kunna förenklas och kostnaderna därför i
samma mån minskas. Då förekomsten av tuberkulos och anslutningen till
kontrollen variera högst väsentligt i olika delar av landet, torde det ej heller
erbjuda någon svårighet att utvälja de områden som omedelbart böra göras
till föremål för utrensning. I den mån arbetet mot sjukdomen inom andra
områden genom frivilliga åtgärder fortskrider, torde dessa böra medtagas i
utrensningen.
I fråga om detaljer i förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts
och i anslutning till några av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna
bestämmelserna böra vidtagas.
Vidkommande till en början föreslagna benämningar å förevarande områden,
tuberkulosfria och skyddade områden, lia i ett par yttranden anmärkningar
framställts. För min del anser jag mig dock, då benämningarna synas
för ändamålet väl användbara, kunna tillstyrka styrelsernas förslag.
Vad härefter angår bekämpandet torde inom de tuberkulosfria områdena,
såsom styrelserna föreslagit, tvingande regler gentemot sjukdomen böra införas.
Detta synes böra innebära att epizootilagens föreskrifter i princip bliva
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
tillämpliga inom områdena. Bland annat måste den regeln gälla, att varje
tuberkulöst djur nedslaktas.
Beträffande kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom tuberkulosfria
områden biträder jag styrelsernas förslag, att densamma skall utövas
dels genom slaktkontroll, dels ock genom återkommande undersökningar
med tuberkulin. Det bör alltså åligga envar, vilken vid slakt eller
eljest påträffar tuberkulos, att härom låta underrätta medicinalstyrelsen eller
vederbörande veterinär. På medicinalstyrelsen ankommer sedermera att
föranstalta örn undersökning med tuberkulin av den eller de besättningar,
som kunna antagas vara smittade av sjukdomen. Denna kontroll torde få
anses effektiv i de områden, där djuren i allmänhet slaktas vid kontrollslakterier,
vilket så vitt möjligt bör ske. Inom sådana områden åter, där
hemmaslakt mera allmänt förekommer, synes kontrollen icke få anses lika
säker. Oberoende av slaktkontrollen torde besättningarna emellertid tid efter
annan böra kontrolleras genom undersökningar med tuberkulin. Styrelserna
ha ansett, att dylika kontrollundersökningar, sedan alla besättningar
inom visst område blivit undersökta och befunnits reaktionsfria, kunna ske
med långa intervaller. På medicinalstyrelsen skulle få ankomma att bestämma
längden av dessa intervaller under hänsynstagande till föreliggande
omständigheter av olika slag. Såsom en genomsnittlig tid mellan undersökningarna
ha styrelserna för de sex nordligaste länen och Gotlands län angivit
tio år. I några yttranden har ifrågasatts lämpligheten av att låta så lång
tid, som styrelserna antytt, förflyta mellan kontrollundersökningarna. Även
jag anser mig böra uttala en viss tvekan i detta hänseende. Emellertid är
jag ense med styrelserna därom, att det bör stå medicinalstyrelsen fritt att
bestämma när tuberkulinundersökningar skola vidtagas. Jag förutsätter
härvid att medicinalstyrelsen tillämpar bestämmelsen under beaktande av
att kontrollåtgärderna bli effektiva. För stora delar av ifrågavarande områden,
där tuberkulos förekommit allenast i mycket ringa omfattning och där
vid en fortlöpande slaktkontroll tuberkulos ej heller påträffats annat än
undantagsvis, torde kontrollundersökningarna med tuberkulin utan risk kunna
uppskjutas lång tid. Det ligger i sakens natur att det i förväg svårligen
låter sig göra att med absolut tillförlitlighet angiva hur långa dessa intervaller
kunna göras.
Styrelserna föreslå att staten skall lämna ersättning till djurägarna för
nötkreatur som utslås på grund av tuberkulos samt att det allmänna skall
vidkännas ej endast utgifterna för veterinärundersökningar utan även veterinärernas
resekostnader. Härvid ha styrelserna erinrat, att frågan om
ersättning till djurägare för skada och förlust till följd av smittsamma husdjurssjukdomar
gjorts till föremål för särskild utredning genom tillkallade
sakkunniga (epizootisalckunniga), därvid försäkringsformen speciellt skall
prövas. En slutgiltig lösning av förevarande spörsmål synes därför lämpligen
böra ske i ett större sammanhang, när epizootisakkunnigas utredning
och förslag föreligga. På grund härav ha styrelserna för närvarande endast
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
13
ansett sig böra föreslå en provisorisk lösning av ersättningsfrågan. Djurägarna
skulle, utöver vad de kunde utvinna vid slakt av djuren, erhålla 50
kronor för djur under ett års ålder och 100 kronor för övriga djur, med rätt
för Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva högre ersättning. Statskontoret
har för sin del icke kunnat förorda högre ersättning för djur över ett års
ålder än 75 kronor samt har förklarat, att lägre belopp bör fastställas icke
blott för djur under ett år utan även för djur över viss ålder, förslagsvis
sex år. Vidare anser statskontoret att veterinärernas resekostnader böra gäldas
av djurägarna själva. Sedan själva utrensningen verkställts, torde
det —■ framhåller statskontoret — vara rimligt att djurägarna själva få svara
även för förluster genom nedslaktning av tuberkulösa djur.
Frågan om i vilken utsträckning staten bör ersätta djurägare för förluster
och kostnader i anledning av ett tvångsvis genomfört bekämpande av tuberkulos
synes vara tveksam. Såsom statskontoret framhållit torde ifrågavarande
åtgärder i längden vara av den största ekonomiska betydelse för djurägarna,
i all synnerhet därest helt och hållet tuberkulosfria områden kunna
åstadkommas. Å andra sidan kan det förefalla rimligt, att full ersättning
lämnas när staten ingriper med tvingande åtgärder. Även om jag i princip
kan ansluta mig till sist angivna uppfattning, synes ersättningsrätten, såsom
styrelserna framhållit, böra bedömas något annorlunda när det gäller nedslaktning
av djur behäftade med en kronisk sjukdom som tuberkulos än
örn utslagningen föranletts av en akut, i regel icke obotlig sjukdom, t. ex.
mul- och klövsjuka. Enligt mitt förmenande synes spörsmålet i allt fall böra
lösas på sådant sätt, att även djurägaren får vidkännas någon del av kostnaderna.
Vad först angår ersättningen för utslagna djur torde styrelsernas
såsom provisoriskt betecknade förslag med fasta ersättningar få anses innebära
en godtagbar lösning. Ersättning bör alltså utgå med 50 kronor för
djur under ett års ålder och med 100 kronor för övriga djur. Att härutinnan
bestämma en generell lägre ersättning jämväl för djur över viss ålder
kan jag icke förorda. Vid den av statskontoret föreslagna högsta åldern för
den högre ersättningen anses en ko ur produktionssynpunkt vara mest
värdefull. Genom ett system med fasta ersättningar vinnes bland annat
den obestridliga fördelen, icke minst ur kostnadssynpunkt, att ett värderingsförfarande
undvikes. Ägare till mera värdefulla besättningar böra i
regel kunna skydda sig mot förlust genom försäkringar. Undantagsvis torde
Kungl. Majit härjämte böra äga rätt att medgiva högre gottgörelse. I sådana
fall syntes det böra ankomma på sökanden att själv förebringa erforderlig
utredning om djurets värde. Rätten till ersättning för utslagna djur
torde böra kvarstå även sedan den egentliga utrensningsaktionen avslutats,
vilket uppenbarligen även varit styrelsernas avsikt. Däremot kan jag
icke tillstyrka, att ifrågavarande ersättningar, såsom förvaltningsutskottet
i Västernorrlands län förordat, i vissa fall skulle kunna utbetalas retroaktivt
för djur som utslagits innan de nu föreslagna bestämmelserna trätt i
kraft. Vidkommande ersättningarna till veterinärerna för själva undersökningarna
biträder jag styrelsernas förslag, att dessa skola gäldas av all
-
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
männa medel. Veterinärernas resekostnader torde däremot, i anslutning till
vad statskontoret yttrat, i regel böra erläggas av djurägarna själva. Emellertid
synes det i vissa fall vara obilligt att låta dessa kostnader drabba
djurägarna. Sådana resor, som föranletts av att tuberkulos påträffats vid
slaktkontroll och alltså ligga vid sidan av de resor, som påkallas för den
egentliga utrensningen eller för de återkommande normala kontrollåtgärderna,
synas skäligen böra åvila det allmänna. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen
att föreskriva, när resorna skola gäldas av allmänna medel.
Kostnaderna för sådana resor, som föranledas av regelbundet återkommande
undersökningar, torde med hänsyn till att dessa kunna ordnas såsom
massundersökningar vanligen icke uppgå till mera betungande belopp. I
ömmande fall synes medicinalstyrelsen böra äga befogenhet medgiva att undantagsvis
jämväl dessa resekostnader helt eller delvis skola gäldas av allmänna
medel.
Jag är ense med styrelserna därom, att som regel varje reagerande djur
inom de tuberkulosfria områdena skall nedslaktas. I detta sammanhang
anser jag mig böra understryka styrelsernas uttalande därom, att endast sådana
djur som äro behäftade med tuberkulos av bovint slag eller med tuberkulos
av annat slag i smittfarlig form må nedslaktas. Jag förutsätter att medicinalstyrelsen
i de tillämpningsföreskrifter, som torde böra utfärdas, kommer
att meddela erforderliga bestämmelser i detta hänseende och jämväl närmare
angiver vad som bör menas med att nötkreatur reagerar för tuberkulin.
Styrelserna ha vidare föreslagit att, då mer än 50 procent av djur över två
års ålder i en besättning reagera, det skall få ankomma på medicinalstyrelsen
att avgöra i vilken utsträckning jämväl icke reagerande djur skola nedslaktas.
Såsom motivering till detta stadgande ha styrelserna anfört att, om
ett större antal djur inom en besättning reagerar, man torde ha anledning
misstänka att samtliga äldre djur äro infekterade, ehuru en del av dem tillfälligtvis
icke visa reaktion. I sådant fall skall dock anstånd med nedslaktning
kunna medgivas under högst sex månader. Enligt länsveterinären i
Kopparbergs län borde medicinalstyrelsen äga besluta örn nedslaktning av
icke reagerande djur så snart ett större antal djur inom en besättning reagerar,
alltså oberoende av om detta antal uppgår till 50 procent av antalet
djur i besättningen.
I likhet med styrelserna anser jag det icke ändamålsenligt att meddela
generella föreskrifter beträffande detta spörsmål. I vilken omfattning icke
reagerande djur skola nedslaktas, bör vara beroende på djurens ålder, anledningen
till sjukdomens förekomst i besättningen samt tuberkulosens allmänna
utbredning inom området. Jag finner det i varje fall icke erforderligt
att medgiva medicinalstyrelsen rätt att förordna om nedslaktning av icke
reagerande djur såvida icke minst hälften av djuren över två års ålder visa
reaktion. Lämpligt synes däremot vara att medicinalstyrelsen i sist angivna
fall äger möjlighet att förordna om nedslaktning av samtliga djur i besättningen,
alltså även ungdjur. Jag förutsätter självfallet att medicinalstyrelsen
tillämpar dessa bestämmelser med all försiktighet så att inga djur
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
15
onödigtvis nedslaktas. Har anstånd med nedslaktning av icke reagerande
djur medgivits, bör möjlighet givetvis finnas att taga nedsiaktningsbeslutet
under förnyat övervägande, därest skäl därtill föranleda.
Att regeln om obligatorisk nedslaktning av reagerande djur inom tuberkulosfritt
område bör upprätthållas med största möjliga stränghet torde
ligga i sakens natur. Emellertid synas, såsom styrelserna framhållit, fall
kunna inträffa, då en nedslaktning måste framträda såsom i viss mån orimlig.
Styrelserna lia därför velat lämna öppet för medicinalstyrelsen att meddela
dispens från denna regel. En sådan föreskrift synes mig välbetänkt och
torde göra det möjligt att bevara särskilt värdefulla avelsdjur, som visserligen
reagerat men icke äro smittfarliga. Detta torde kunna ske antingen genom
att föra djuret till en icke reaktionsfri besättning utom det tuberkulosfria
området eller genom att hålla djuret i en isolerad besättning inom området.
Såsom styrelserna anfört måste i detta sammanhang jämväl uppmärksammas
den fara för infektion av nötkreatursbesättningar som förekomsten
av andra husdjur såsom svin, får, getter och höns i ladugården innebär.
Självfallet är den minsta fordran som härvidlag kan uppställas, att reagerande
svin, får och getter icke få uppställas i samma ladugård som nötkreatur samt
att fjäderfän icke få gå lösa i ladugården. I några yttranden har föreslagits
att kontrollen över denna regels upprätthållande skulle göras mera effektiv
än vad styrelserna funnit nödigt. Sålunda anser ett förvaltningsutskott att
kontroll över införseln av djur borde omfatta jämväl smågrisar.
Även om en sådan utvidgning av kontrollen givetvis kan ha sin betydelse,
torde den erfarenhet som man hittills erhållit beträffande andra husdjurs
smittfarlighet för nötkreatur knappast motivera alltför omfattande och
dyrbara kontrollåtgärder. Det synes mig därför fullt tillräckligt om sådana
djur, som äro uppställda i samma ladugård som nötkreatur, undersökas med
tuberkulin i samband med undersökning av nötkreatur i de fall, när veterinär
så finner erforderligt. Ej heller i fråga örn get torde, såsom styrelserna
avsett, böra meddelas strängare föreskrifter. Ersättning till djurägare för
reagerande djur torde i förevarande fall icke behöva utgå, då det synes kunna
stå djurägaren fritt att undvika nedslaktning genom att förflytta sådana
djur till annat djurstall än ladugården. På medicinalstyrelsen torde det få
ankomma att på lämpligt sätt hålla veterinärerna underrättade om förevarande
djurs smittfarlighet och meddela erforderliga anvisningar rörande tubcrkulinundersökningar.
Jag förutsätter att medicinalstyrelsen alltjämt har
uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt,
påkallar vidtagandet av ytterligare skyddsåtgärder.
I överensstämmelse med vad som föreslagits i några yttranden torde icke
i en författning, som anlages av riksdagen, böra angivas vilka områden som
skola hänföras till tuberkulosfria och skyddade. Såsom styrelserna torde lia
avsett bör det i stället få ankomma på Kungl. Majit att i administrativ ordning
besluta i dessa frågor, beträffande tuberkulosfria områden efter gemensam
framställning från medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
Ehuru jag alltså först därest riksdagen bifaller förevarande förslag lärer
ha att anmäla frågan om vilka områden som böra hänföras till tuberkulosfria
områden, torde jag böra omnämna styrelsernas förslag jämväl i detta
hänseende så att riksdagen beredes tillfälle att bedöma därav föranledda
kostnader för statsverket.
Styrelserna föreslå att Gotlands län samt de sex nordligaste länen omedelbart
hänföras till tuberkulosfria områden. Gotlands län torde redan nu på
grund av en under slutet av år 1939 vidtagen utrensning vara helt fritt från
tuberkulos. I de sex nordligaste länen ha styrelserna beräknat antalet reagerande
djur till något över 1,600. De sammanlagda utgifterna för en total
utrensningsaktion i dessa län uppgå enligt styrelsernas beräkningar till i
runt tal 500,000 kronor. I dessa kostnader ha inräknats utgifter för utslagning
av djur med 162,600 kronor samt utgifter för tuberkulinundersökning,
inberäknat resekostnader för veterinärerna, av cirka 150,600 inom dessa
län icke förut undersökta djur. I genomsnitt skall varje djur undersökas två
gånger utom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, där i allmänhet
en undersökning ansetts vara tillfyllest. Bekostas veterinärernas resor,
såsom jag förordat, av djurägarna själva, torde de totala kostnaderna för
utrensningsaktionen icke behöva uppgå till mer än ungefär 400,000 kronor.
Enligt gällande grunder för statsbidrag till det frivilliga bekämpandet av
tuberkulos uppgå statens årliga utgifter för detta bekämpande i de sex nordligaste
länen och Gotlands län med i runt tal 447,000 anslutna djur till omkring
150,000 kronor. Sedan samtliga 587,000 djur i dessa län ställts under
tuberkulinkontroll, såsom förutsatts i förslaget, skulle de årliga utgifterna
för tuberkulinundersökningar uppgå till allenast cirka 60,000 kronor under
förutsättning att dessa undersökningar icke behöva verkställas oftare än vart
tionde år i stället för nu vart tredje. Härigenom skulle alltså uppkomma
en icke oväsentlig besparing. Till dessa utgifter komma emellertid kostnader
för extra undersökningar, föranledda av slaktkontrollen, och för kliniska undersökningar.
Dessa utgifter torde emellertid icke behöva uppgå till mera
avsevärda belopp.
Verkställes utrensningen på en tid av fyra år, som styrelserna närmast
torde åsyfta, skulle årskostnaderna härför enligt mina beräkningar uppgå
till omkring 100,000 kronor. Utrensningen skulle alltså kunna genomföras
för en kostnad, som med 50,000 kronor understiger statens nuvarande årliga
utgifter för tuberkulosbekämpandet i dessa län. Enligt styrelsernas förmenande
skulle kontrollundersökningarna i stort sett kunna utan olägenhet anstå
under den tid utrensningen pågår, varigenom en omedelbar besparing i
statens utgifter för tuberkulosbekämpandet skulle uppkomma.
Länsstyrelsen och länsveterinären i Kalmar län ävensom förvaltningsutskottet
i detta läns södra hushållningssällskap ha föreslagit, att jämväl Öland
omedelbart skall hänföras till tuberkulosfritt område. Efter vad jag under
hand inhämtat från medicinalstyrelsen torde antalet reagerande djur på
Öland icke överstiga 400. Kostnaderna för utslagning av dessa djur skulle
alltså enligt föreslagna ersättningsregler uppgå till högst 40,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
17
Vid bestämmande av omfattningen utav de utrensningsaktioner, som i nuvarande
läge böra genomföras, torde stor hänsyn böra tagas till tillgången
på foder och slaktdjur. I de fall då en utrensning även med hänsyn till foderbrist
eller på grund av efterfrågan på kött ställer sig önskvärd, torde enligt
mitt förmenande i första hand höra tillses, att tuberkulösa djur inom
områden som kunna hänföras till de tuberkulosfria bliva medtagna.
Vad styrelserna anfört i fråga om införsel av nötkreatur till tuberkulos fria
och skyddade områden kan jag i stort sett biträda. De regler som nu gälla
för införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län torde
alltså hädanefter böra gälla för tuberkulosfria och skyddade områden.
Den skärpning av påföljderna för överträdelse av ifrågavarande bestämmelser
som styrelserna föreslagit, nämligen att insmugglade djur skola vara
förbrutna, finner jag välbetänkt. Emellertid anser jag, i likhet med vad som
framhållits i flera yttranden, att hela värdet av förbrutet gods bör tillfalla
kronan. Åklagare och angivare torde alltså icke böra tillerkännas någon
andel i sådant gods.
Enligt gällande och föreslagna regler skall tillstånd till införsel av djur
meddelas av vederbörande länsstyrelse. I likhet med svenska veterinärföreningen
för nötkreaturstuberkulosens bekämpande anser jag emellertid att
sådana tillstånd i stället böra meddelas av medicinalstyrelsen. Jämväl beträffande
ytterligare några detaljer i förslaget i denna del torde mindre jämkningar
böra verkställas. Sålunda bör, såsom påyrkats i ett par yttranden,
tillstånd till införsel av slaktdjur endast få lämnas, örn djuren skola förås till
slakthus eller kontrollslakteri. För att tillstånd skall få lämnas till införsel
av livdjur kräver förslaget att djuren härröra från reaktionsfri besättning
och vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar icke visat reaktion.
Beträffande djur under sex månader torde det dock, såsom anmärkts
i flera yttranden, vara tillfyllest med en sådan undersökning. I detta sammanhang
anser jag mig böra påpeka, att i de intyg, som veterinär bar att
utfärda rörande till införsel till tuberkulosfritt och skyddat område avsett
livdjur, jämväl lämnas en så utförlig beskrivning å djurets färg som möjligt.
Järnvägsstyrelsen har för sin del icke kunnat biträda vissa i förslaget
gjorda skärpningar rörande kontrollen över införselbestämmelsernas efterlevnad
och har ej heller ansett sig kunna tillstyrka att, örn införseln sker
med järnväg, djuren uppställas i särskild järnvägsvagn. Med hänsyn till
betydelsen av att tuberkulosfria och skyddade områden verkligen skyddas
mot införsel av tuberkulösa djur anser jag mig dock böra tillstyrka vad styrelserna
i detta hänseende förordat.
Enligt styrelsernas förslag skola till skyddade områden omedelbart hänföras
landskapen Småland, Öland och Blekinge samt av Göteborgs och Bohus
län den del som ligger norr om Nordre älv ävensom Öckerö och Styrsö
socknar. I några yttranden lia önskningar framställts örn att till skyddade
områden även skulle räknas Hallands skogsbygd, landskapet Dalsland och
Bihang tilt riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 26. -
18
Jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 26.
Värmlands skogsbygd. I enlighet med vad jag redan anfört torde denna
fråga böra underställas Kungl. Majit först därest riksdagen bifaller nu framlagda
förslag i övrigt. Emellertid anser jag mig redan i detta sammanhang
böra framhålla att, då det gäller att fastställa gränserna för skyddade områden,
det i allmänhet torde vara nödvändigt att följa den administrativa
indelningen. Jag anser mig härvid särskilt böra understryka vad styrelserna
anfört örn den roll i fråga om spridande av smittsamma husdjurssjukdomar
över huvud taget livdjurshandeln spelar. Då denna frågas ordnande är ett
framträdande djurägarintresse synes det, som styrelserna framhållit, ligga
nära till hands, att djurägarna själva på frivillighetens väg genom hushållningssällskapen
eller andra organisationer söka åstadkomma en sådan anordning
för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.
Först när en godtagbar lösning av detta spörsmål ernåtts, torde
kunna övervägas att vid fastställande av gränser för skyddade områden mera
allmänt frångå den administrativa indelningen.
De av styrelserna föreslagna besparingsåtgärderna kunna av mig tillstyrkas.
Enligt styrelsernas beräkningar skulle kostnaderna för ifrågavarande
verksamhet kunna minskas med i runt tal 300,000 kronor, vilket belopp lika
fördelas på bekämpandet enligt den Bangska och den Ostertagska metoden. I
likhet med styrelserna vill jag understryka, att strävandena att befria och
bevara våra kreatursbesättningar från sjukdomar, som nedsätta djurens avkastningsförmåga,
under tider, då knapphet på livsmedel kan tänkas uppkomma,
snarare böra mottagas med ökad än minskad förståelse. De av styrelserna
ftkordade besparingarna synas även kunna genomföras utan att
själva bekämpandet äventyras. Till en del betingas besparingarna av minskad
tillgång på veterinära arbetskrafter på grund av militära inkallelser. I
ett hänseende ha de härutinnan föreslagna åtgärderna stött på motstånd i
några yttranden. Enligt styrelsernas förslag skall det få ankomma på medicinalstyrelsen
att vägra besättning anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen.
Härigenom åsyftas att, i den omfattning så kan anses lämpligt,
förmå djurägare att övergå från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen.
Gentemot detta förslag har anmärkts att därigenom sådana inskränkningar
kunde åstadkommas i den kliniska kontrollen som skulle äventyra
tuberkulosarbetet i stort. För min del finner jag förslaget jämväl i denna
del välbetänkt. Då statens utgifter för den kliniska kontrollen ställa sig
åtta gånger så höga som utgifterna för tuberkulinkontrollen, torde ett överförande
av besättningar från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrolleri,
i den utsträckning så kan anses lämpligt, vara önskvärd. Självfallet
måste ett sådant överförande ske med varsamhet, och medicinalstyrelsen torde
icke böra äga meddela beslut i sådan fråga utan att dessförinnan ha inhämtat
yttrande från hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller tuberkulosstyrelse.
Enligt mitt förmenande bör det stå djurägare fritt att på egen
bekostnad låta sin besättning kvarstå i den kliniska kontrollen även örn besättningen
är ansluten till tuberkulinkontrollen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
19
I fråga om statsanslag för ifrågavarande verksamhet skulle enligt medicinalstyrelsens
tidigare beräkningar för budgetåret 1940/41 erfordras ett belopp
av 2,000,000 kronor. Som jag förut erinrat, har anslaget i huvudtiteln
beräknats till 1,800,000 kronor. I anslutning till angivna besparingsåtgärder
torde anslaget emellertid icke behöva uppföras med högre belopp
än 1,700,000 kronor.
De av mig ovan förordade bestämmelserna ha sammanfattats i ett inom
jordbruksdepartementet utarbetat förslag till förordning angående bekämpande
av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden, vilket torde böra
underställas riksdagen för antagande.
Därest riksdagen bifaller vad jag här föreslagit, torde jag få anmäla därav
föranledda ändringar i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder
mot tuberkulos hos nötkreatur.
Styrelserna ha i förevarande betänkande ävensom i skrivelse den 12 februari
1940 framlagt förslag till vissa ändrade bestämmelser angående pristilllägg
för mjölk härrörande från besättningar, ställda under statlig kontroll
med hänsyn till förekomsten av tuberkulos. Förslaget i denna del innebär
bland annat att pristilläggen hädanefter skola tagas ur de prisutjämningsbidrag
som utbetalas för produktmjölk ur jordbrukets prisregleringsfond.
Denna fråga torde därför få underställas Kungl. Maj:t i samband med jordbruksregleringen
för nästa budgetår.»
Då statsmakterna år 1934 fastställde nu gällande grunder för det statsunderstödda
bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur angavs såsom riktlinjer
för statens fortsatta medverkan till bekämpandet, att, om än sjukdomens
fullständiga utrotande uppställes såsom målet för strävandena på
ifrågavarande område, ansträngningarna dock, åtminstone för det dåvarande,
i främsta rummet torde böra inriktas på bekämpandet av sjukdomen
i dess smittfarliga form. Den synnerligen starka utveckling, tuberkulosbekämpandet
tagit efter år 1934, gör att problemen nu och då givetvis icke
äro desamma. Då utgjorde antalet djur, som ställts under kontroll i tuberkuloshänseende,
endast en bråkdel av totalantalet djur i landet. Nu äro
omkring 60 procent av landets nötkreatur underkastade sådan kontroll. I
detta läge torde man icke längre i främsta rummet böra inrikta ansträngningarna
på bekämpandet av sjukdomen i dess smittfarliga form. Då man
i stora områden kommit så långt, att man står sjukdomens fullständiga utrotande
mycket nära, bör åtminstone i dessa områden med framgång kunna
genomföras en utrensning av sjukdomen.
Det av Kungl. Majit nu framlagda förslaget, som i väsentliga delar bygger
på ett av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt avgivet betänkande,
utgår också från att man bör söka utrensa sjukdomen inom sådana
områden, där bekämpandet hunnit längst. Denna utrensningsaktion är
icke avsedd att låsas fast utan bör få fortskrida systematiskt till dess hela
Utskott»!.
20
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
landet är genomgånget. Enligt förslaget skall landet med hänsyn till bekämpandet
av tuberkulos hos nötkreatur indelas i tre områden: tuberkulosfria
områden, skyddade områden och övriga områden. Inom tuberkulosfria
områden avses att sjukdomen helt utrensas och att bestämmelser av tvingande
natur där skola gälla. Införsel av tuberkulösa livdjur föreslås icke
skola få äga rum vare sig till tuberkulosfria eller till skyddade områden. Beträffande
landet i övrigt skall bekämpandet av sjukdomen -— bortsett från
tuberkulos i juvret och könsorganen — bedrivas efter frivillig anslutning
från djurägamas sida. Reglerna för det frivilliga bekämpandet skola av styrelserna
omarbetas och förslag i detta hänseende kommer att framläggas
senare.
Den av Kungl. Majit förordade planen för ett framtida bekämpande av
nötkreaturstuberkulosen synes utskottet väl ägnad att föra detta bekämpande
ytterligare framåt. Förslaget är inriktat på att utnyttja de framsteg,
som vunnits genom nuvarande åtgärder. Av särskild vikt torde nämligen
— som styrelserna framhållit i sitt betänkande — vara, att effektiva anordningar
vidtagas för att bevara de besättningar som rensats från sjukdomen
fria från densamma. När sjukdomsbekämpandet nått den betydande
omfattning det för närvarande har, måste strävandena, jämsides med att
man söker öka anslutningen till bekämpandet från kreatursägamas sida,
särskilt inriktas på att skydda friska besättningar från infektion. Föreslagna
regler för tuberkulosfria och skyddade områden, där det största antalet
friska besättningar återfinnas, synas böra möjliggöra ett tillfredsställande
skydd i detta hänseende. Utskottet anser sig alltså böra i princip förorda
förslagets genomförande.
Vidkommande förslagets detaljer och då först de regler, som avses skola
gälla för tuberkulosfria områden, innebära dessa bland annat, att kontrollen
över att tuberkulos icke förekommer inom områdena skall ske dels genom
slaktkontroll vid kontrollslakteriema dels ock genom återkommande undersökningar
med tuberkulin. Vidare skall det där ankomma ej endast på veterinärer
utan även på djurägare, slaktare och andra vederbörande att omedelbart
anmäla förekomst av tuberkulos. Ädagalägges genom slaktkontrollen
att tuberkulos förekommer inom viss besättning eller har man eljest anledning
antaga att sådan sjukdom föreligger, skall medicinalstyrelsen förordna
om undersökning med tuberkulin av den eller de besättningar som
kunna antagas vara misstänkta. Eljest innebär förslaget att, sedan samtliga
besättningar inom tuberkulosfria områden genomgåtts med tuberkulinundersökningar,
sådana undersökningar normalt skola ske endast efter långa
intervaller. På medicinalstyrelsen skulle få ankomma att bestämma längden
av dessa intervaller under hänsynstagande till föreliggande omständigheter
av olika slag. Utskottet förutsätter härvid, i likhet med departementschefen,
att medicinalstyrelsen tillämpar bestämmelsen under beaktande av
att kontrollåtgärderna bli effektiva.
Enligt styrelsernas förslag skall staten lämna ersättning till djurägarna
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
21
för nötkreatur som utslås på grund av tuberkulos samt vidkännas ej endast
utgifterna för veterinärundersökningar utan även veterinärernas resekostnader.
Djurägarna skulle, utöver vad de kunde utvinna vid slakt av djuren,
erhålla 50 kronor för djur under ett års ålder och 100 kronor för övriga
djur, med rätt för Kungl. Majit att i särskilda fall medgiva högre ersättning.
Statskontoret har icke kunnat förorda högre statsersättning för djur
över ett års ålder än 75 kronor samt har förklarat, att lägre ersättning hör
fastställas icke blott för djur under ett år utan även för djur över viss ålder,
förslagsvis sex år. Vidare anser statskontoret att veterinärernas resekostnader
böra gäldas av djurägama själva. Sedan den egentliga utrensningen
av sjukdomen verkställts, torde det enligt statskontorets uppfattning
vara rimligt att djurägarna själva fä svara även för förluster genom nedslagning
av tuberkulösa djur. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan överensstämma
i stort sett med vad styrelserna föreslagit. Veterinärernas resekostnader
torde dock, efter vad departementschefen yttrat, i regel böra erläggas
av djurägarna. Emellertid anser departementschefen det i vissa fall vara
obilligt att låta dessa kostnader drabba djurägarna. Sådana resor, som föranletts
av att tuberkulos påträffats vid slaktkontroll och alltså ligga vid
sidan av de resor, som påkallas för den egentliga utrensningen eller för
de återkommande normala kontrollåtgärderna, synas departementschefen
skäligen böra åvila det allmänna. Det skulle få ankomma på medicinalstyrelsen
att föreskriva, när resorna skulle gäldas av allmänna medel. Kostnaderna
för sådana resor, som föranledas av regelbundet återkommande undersökningar,
torde med hänsyn till att dessa kunna ordnas såsom massundersökningar
vanligen icke uppgå till mera betungande belopp. I ömmande
fall anser departementschefen, att medicinalstyrelsen bör äga befogenhet
medgiva att undantagsvis jämväl dessa resekostnader helt eller delvis
skola gäldas av allmänna medel. I motionen I: 192 yrkas, att samtliga
resekostnader för veterinärerna gäldas av allmänna medel, samt i motionerna
I: 193 och II: 249, att dessa kostnader täckas av allmänna medel i vad
avser gårdar under förslagsvis 25 hektar.
Utskottet anser sig för sin del i huvudsak kunna tillstyrka departementschefens
förslag i ersättningsfrågorna. Beträffande veterinärernas resekostnader
torde staten till en början böra gälda sådana resor, vilka icke påkallas
för den egentliga utrensningen av sjukdomen eller för de återkommande normala
kontrollåtgärderna. Utskottet förmenar alltså, att staten alltid bör
gälda sådana resor som föranletts av att tuberkulos påvisats eller misstänkes
förekomma inom viss besättning, vare sig detta sker på grund av
slaktkontrollen eller annat förhållande. I fråga om kostnaderna för sådana
resor åter, som föranledas av regelbundet återkommande undersökningar,
hyser utskottet i likhet med departementschefen den uppfattningen att
dessa endast undantagsvis i ömmande fall helt eller delvis höra gäldas av
allmänna medel. Med ömmande fall torde här närmast böra avses sådana,
då kostnaderna, i jämförelse med vad djurägare i allmänhet lia att i detta
hänseende erlägga, uppgå till mera avsevärda belopp samt det är fråga örn
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
ägare till eller brukare av mindre gårdar. Styrelserna ha beräknat att ifrågavarande
resekostnader i genomsnitt uppgå till 50 öre för varje undersökt
djur. Det synes utskottet skäligt, att staten alltid gäldar vad som i resekostnader
överstiger en krona för undersökt djur inbegripet bägge resorna.
Genom denna regel skulle en ägare till exempelvis fem djur vid dessa sällan
återkommande undersökningar lia att gälda högst fem kronor. Då större gårdar
knappast torde vara så avlägset belägna att resekostnaderna för dem
skulle överstiga angivna belopp för undersökt djur, synes regeln endast
komma att gynna ägare till mindre djurbesättningar. Det torde få ankomma
på medicinalstyrelsen att på lämpligt sätt bringa dessa ersättningsregler
till djurägamas kännedom. Genom det nu anförda bär utskottet jämväl
angivit sin ståndpunkt till motionerna.
Enligt förslaget må undersökning med tuberkulin av nötkreatur i turberkulosfritt
område ej verkställas utan medicinalstyrelsens medgivande. Såsom
skäl för en sådan regel har angivits, att erfarenheten givit vid handen
att dylika undersökningar ofta ha ett syfte, som icke står i överensstämmelse
med det allmännas intressen, och ej sällan leda till resultat, som
äventyra allmänhetens förtroende för tuberkulinmetoden. Förbudet har
alltså uppställts för att detta viktiga kontrollmedel icke skall missbrukas.
Självfallet bör — såsom styrelserna framhållit i sitt betänkande — sådan
undersökning icke förvägras djurägare, så snart ändamålet därmed icke kan
anses äventyra bekämpandet av sjukdomen, t. ex. om han önskar en extra
kontroll över sin besättning eller åstundar att försälja något djur från sin
besättning.
Vidkommande föreslagna bestämmelser i fråga om tuberkulosfria områden
i övrigt har utskottet intet att erinra.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om införsel av nötkreatur till tuberkulos fria
och skyddade områden innebär bland annat, att i stort sett de regler, som nu
gälla för införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län,
hädanefter skola gälla för tuberkulosfria och skyddade områden.
För att överträdelser av ifrågavarande regler skola kunna beivras på ett
effektivt sätt har föreslagits den skärpning av påföljderna, att insmugglade
djur skola vara förbrutna. Det skulle åligga allmän åklagare att verkställa
beslag å sådana djur. Nötkreatur som tagas i beslag avses skola nedslaktas
så fort ske kan, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.
För sådana områden där regler av ifrågavarande beskaffenhet tidigare icke
varit gällande kan det synas tveksamt att låta bestämmelserna bli tillämpliga
så snart som den 1 juli 1940. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att
föreskrifternas innebörd böra på lämpligaste sätt bringas till allmänhetens
kännedom innan de göras gällande inom visst område. Utskottet förutsätter
att så kommer att ske.
Beträffande föreslagna bestämmelse om omedelbar nedslagning av beslagtagna
djur synes det utskottet angeläget, att länsstyrelserna, som skulle äga
befogenhet att medgiva undantag från denna bestämmelse, tillse, att en orne
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
23
delbar nedslagning såvitt möjligt icke kommer att ske i andra fall än då
man har grundad anledning antaga att den som infört djuren kommer att fällas
till ansvar för överträdelsen. Enligt 19 kapitlet 17 § andra stycket strafflagen
förutsättes för ådömande av straff att den tilltalade veterligen brutit
mot ifrågavarande bestämmelser. I domstolspraxis torde denna föreskrift ha
tolkats så att faktisk kännedom örn bestämmelsen kräves för fällande dom.
Vad härefter angår vilka områden som böra hänföras till tuberkulosfria
och skyddade innebär förslaget, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t
att härutinnan besluta i administrativ ordning, i fråga om tuberkulosfritt område
dock endast på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen
samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap.
Styrelserna ha föreslagit, att de sex nordligaste länen samt Gotlands län omedelbart
hänföras till tuberkulosfria områden samt att Jönköpings län, Kronobergs
län, Kalmar län och Blekinge län ävensom av Göteborgs och Bohus
län den del som ligger norr örn Nordre älv samt Öckerö och Styrsö socknar
hänföras till skyddade områden. Utrensningen inom förstnämnda sju län
av kvarvarande tuberkulösa djur, vilka endast torde uppgå till något över
1,600, har med föreslagna regler beräknats draga en kostnad om 400,000
kronor, som skulle fördelas på fyra år, eller alltså utgöra 100,000 kronor för år.
Enligt gällande grunder för statsbidrag till det frivilliga bekämpandet av tuberkulos
uppgå statens årliga utgifter för bekämpandet i dessa län för närvarande
till omkring 150,000 kronor. Under den tid utrensningen pågår
skulle enligt styrelsernas förmenande kontrollundersökningar med tuberkulin
i dessa områden i stort sett utan olägenhet kunna anstå.
Härigenom skulle utrensningen kunna genomföras så, att en omedelbar
besparing i statens utgifter för tuberkulosbekämpandet skulle uppkomma.
Utskottet har icke funnit anledning att för sin del framställa någon erinran
mot vad styrelserna i dessa hänseenden föreslagit. Emellertid anser
sig utskottet böra framhålla att, då det gäller att fastställa gränserna för
ifrågavarande områden, det i allmänhet, åtminstone för närvarande, torde
vara nödvändigt att följa den administrativa indelningen. I anslutning till
vad utskottet här ovan anfört torde förevarande bestämmelser icke omedelbart
böra göras tillämpliga för sådana områden, där införselregler tidigare
icke varit gällande. Kungl. Maj :ts föreskrifter i sådant hänseende synas därför
böra träda i kraft först vid en senare tidpunkt än den 1 juli 1940, exempelvis
den 1 januari 1941.
Vad departementschefen anfört i fråga om besparingsåtgärder samt statsanslag
bär icke föranlett någon utskottets erinran.
Utskottets granskning av det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden
har icke givit utskottet anledning till anmärkning.
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A) att riksdagen må med bifall till förevarande proposition
1)
antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur
inom vissa områden,
2) till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur för
budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1,700,000 kronor;
B) att motionen I: 192, i den mån den ej kan anses besvarad
genom vad utskottet anfört, icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd;
C) att motionerna I: 193 och II: 249, i den mån de ej
kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 april 1940.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Alfred Andersson,
Mannerskantz, Jacob Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,
Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström och Cedenberg.
407669. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1940:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. a1 i texten