Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.

1940-04-18 · 24 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 24 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det

statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition (IX. H. T. punkt 75) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot

tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1940/41 beräkna ett förslagsanslag

av 1,800,000 kronor.

Sedermera har Kungl Maj:t i en till riksdagen den 8 mars 1940 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 131, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag

föreslagit riksdagen

dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden,

dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur för budgetåret 1940/41 under

nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 1,700,000 kronor.

Förslaget till förordning är av följande lydelse:

Förslag

till

Förordning angående bekämpande av tuberkulos hos/nötkreatur

inom vissa områden.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län

eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må

Kungl. Majit på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 10 sami. Nr 26. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

förordna, att inom sådant område (tuberkulosfritt område) bestämmelserna

i epizootilagen ävensom de i 2—19 §§ denna förordning givna stadgandena

skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.

Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter

därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande

införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 11—19 §§ här nedan

intagna bestämmelserna skola äga tillämpning.

Särskilda åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom

tuberkulosfritt område.

2 §•

Om undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område

förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan

medicinalstyrelsens medgivande.

Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande

av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag

i fråga om undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under

nästkommande budgetår.

3 §•

Har veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet

i tuberkulosfritt område funnit tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket

härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är försett

med slaktmärke, åligger det honom att dels ofördröjligen härom underrätta

medicinalstyrelsen dels ock samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning,

varifrån djuret härstammar, förbud att, intill dess besättningen

undersökts med tuberkulin, utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete

eller förflytta dem till ladugård, där andra djur än sådana som äro avsedda

för slakt finnas uppställda.

Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos

förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs, åligger det honom

att ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt

laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända

erforderligt material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad.

Har sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med

tuberkulos, har anstalten att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen

som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i

första stycket sägs. Där veterinär i annat fall än som avses i första punkten i

detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur,

skall han härom underrätta medicinalstyrelsen.

Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos

förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, har

styrelsen att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuber
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26. 3

kulin av den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.

Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar

efter det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna

berättelse rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder,

utöver vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar,

som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med

eget yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.

4 §•

Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkreatursbesättning

och misstänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra

anmälan om förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i

kött eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna

misstänkas vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären

företes.

Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för

nedslaktning, vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, att

hos nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos,

om förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å

den kreatursbesättning varifrån djuret härstammar.

5 §•

Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin, skall nedslaktas

inom femton dagar efter undersökningens avslutande.

Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning

hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin,

har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan

hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra

denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen,

i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna,

att icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren

i fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren

kunna på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen

medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst

sex månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen

beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes

vid undersökning djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart

nedslaktas.

Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag

från nedslaktning, som i denna paragraf avses.

6 §■

Å nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller bos vilket

på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

ordnande enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas

ett märke, slaktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer.

Å slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.

Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på

gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana

som äro avsedda för slakt finnas uppställda.

Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å kontrollslakteri, ankommer

det på veterinär vid slakteriet att upprätta och till medicinalstyrelsen

insända protokoll över den besiktning, som verkställts av djurkroppen.

Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på

djurägarens bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av

medicinalstyrelsen.

7 §•

Inom tuberkulosfritt område må djurägare icke med sin besättning införliva

annat nötkreatur än sådant som härrör från besättning, vilken enligt

av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri.

Har nötkreatursbesättning i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen

i ladugården inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten

sägs.

8 §.

I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt

område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma

ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersökning.

Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos

på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och

hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar

efter undersökningens avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det

förses med slaktmärke som i 6 § sägs.

Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda

i särskilt rum.

9 §•

1 mom. Har, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit

nedslaktat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning

som, där ej Kungl. Maj:t finner skäl för visst fall medgiva högre

gottgörelse, utgår med etthundra kronor eller örn djuret är under ett års

ålder med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning

dels att djuret nedslaktats å kontrollslakteri eller att det nedslaktade djurets

ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till vederbörande veterinär

dels ock att den som framställer begäran örn ersättning innehaft det nedslaktade

djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur nedslaktats senare

än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl utgå, om dröjsmå
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

5

let med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka djurägaren

icke räder. Djurägare må fritt förfoga över köttet av nedslaktat djur.

2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i denna förordning bekostas

av statsmedel.

Veterinär, som verkställt undersökning med tuberkulin eller klinisk undersökning

i enlighet med föreskrifter i denna förordning, är berättigad att av

statsmedel erhålla dels ersättning enligt kungörelsen den 25 november 1938

(nr 700) angående ersättning till veterinär för vissa åtgärder mot tuberkulos

hos nötkreatur, dels, örn veterinären verkställt undersökning med tuberkulin

av andra djur än nötkreatur, gottgörelse enligt i nämnda kungörelse angivna

grunder dels ock, där medicinalstyrelsen så förordnar, för resa till och

från sådan förrättning resekostnadsersättning enligt gällande veterinärtaxa

(praktiktaxan).

För varje jämlikt 6 § tredje stycket upprättat och till medicinalstyrelsen insänt

besiktningsprotokoll utgår till veterinär ersättning av allmänna medel

med tre kronor.

3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.

10 §.

Veterinär skall i fråga om bekämpandet av sjukdom som avses i denna

förordning ställa sig till efterrättelse av medicinalstyrelsen i sådant hänseende

utfärdade föreskrifter.

Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och skyddat

område av med tuberkulos behäftade nötkreatur.

11 §•

Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket

som ej tillhör sådant område, med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat

tillstånd. Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur äga rum

till skyddat område från del av landet, som varken tillhör tuberkulosfritt eller

skyddat område.

12 §.

1 mom. För erhållande av tillstånd till införsel som i 11 § avses skall, då

fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär enligt formulär,

som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den dag införseltillståndet

sökes utfärdat intyg, utvisande

dels att djuret befunnits reaktionsfritt vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar,

av vilka den sista företagits inom en månad före den

dag intyget utfärdats, eller, örn djuret är under sex månaders ålder, att djuret

befunnits reaktionsfritt vid en undersökning företagen inom tid som

nyss sagts,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

dels ock att djuret tillhör besättning eller helt avskild del av besättning,

som enligt 2 § kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris

för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar anses vara ställd under statlig

kontroll med tuberkulin.

2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,

a) att djuret av den veterinär, som utfärdat där omförmälda intyg, förses

med ett av medicinalstyrelsen fastställt märke, angivande att djuret ej reagerat

vid undersökning med tuberkulin;

b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande.

13 §.

Införsel som i 11 § sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må ej medgivas

med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakleri.

14 §.

Har tillstånd meddelats jämlikt 11 § till införsel av nötkreatur såsom livdjur,

må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg, med mindre

den som erhållit tillstånd till införseln till stationsföreståndaren, föraren av

åkdonet eller fartygsbefälhavaren företer bevis örn införseltillståndet. Beviset

skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där

behandlas på sätt i 15 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare

av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro i behörig

ordning märkta och åtföljda av intyg som i 12 § avses dels ock att djuren

uppställas, örn införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägsvagn

eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppsl ällda, samt, om inför

sein sker med båt, väl avskilda från andra nötkreatur.

15 §.

Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas,

då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren samt, då införseln

sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende

kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.

Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört

livdjur är i vederbörlig ordning märkt samt åtföljt av intyg som i 12 § avses

dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln ägt

rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma avlämnats.

SjV

Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot 11—15 §§

i denna förordning vara begången, skall han örn förhållandet ofördröjligen

underrätta vederbörande länsveterinär.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

7

Gemensamma bestämmelser.

16 §.

Slaktmärken som i 6 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg på

rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

17 §.

Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av sjukdom som avses i

denna förordning tillkommer medicinalstyrelsen.

Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det

åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.

Vid allmänna vägar intill gränserna till tuberkulosfria och skyddade områden

skola genom polismyndighetens försorg uppsättas tydliga anslag med

uppgift om i 11 § avsedda införselförbud.

18 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna förordning,

meddelas av medicinalstyrelsen.

19 §.

1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade

föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.

2 mom. Den, som utan vederbörligt tillstånd infört eller låtit införa nötkreatur

till tuberkulosfritt eller skyddat område, havé tillika förbrutit vad

som sålunda olovligen införts eller, örn detta icke kan tillrättaskaffas, dess

värde.

Allmän åklagare åligger att verkställa beslag å egendom, som jämlikt denna

förordning skall anses förbruten.

Nötkreatur som tages i beslag skall, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar,

så snart ske kan nedslaktas, om möjligt å kontrollslakteri, och djurkroppen

försäljas. Köpeskillingen skall, intill dess utslag fallit och vunnit

laga kraft, nedsättas i allmänt förvar.

Vad som enligt denna förordning skall anses förbrutet tillfaller kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag

kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 436) om införsel av nötkreatur till de sex

nordligaste länen och Gotlands län skall upphöra att gälla.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 192 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majrts proposition nr 131 ville

besluta

a) att veterinärs resekostnader vid undersökning med tuberkulin inom

tuberkulosfritt område skall gäldas av statsmedel, och

b) att anslaget till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos

nötkreatur höjes med 100,000 kronor;

2) I: 193 av herr Carlström likalydande med II: 249 av herr Janson i

Frändesta m. fl., vari hemställts,

att veterinärernas resekostnader vid tuberkulinundersökningar alltid böra

täckas av statsmedel, såvitt angår gårdar under förslagsvis 25 hektar, samt

att vederbörande utskott måtte beräkna den behövliga ökningen i anslag

och föreslå riksdagen motsvarande ökning av det i proposition nr

131 begärda förslagsanslaget.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för motionerna, hänvisas till

dessa.

De bestämmelser, som för närvarande reglera det statsunderstödda bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i

frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutskottets uti. nr 84;

riksdagens skr. nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i tre den 30 juni

1934 i administrativ ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836/

1937 och 687/1938), nr 403 om åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen

hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938) samt nr 436

örn införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län. Till

grund för propositionen till 1934 års riksdag hade legat en utredning verkställd

av särskilt tillkallade sakkunniga (1929 års nötkreaturstuberkulossakkunniga),

vilka den 21 oktober 1930 avgivit betänkande med förslag i ämnet

(statens off. utr. 1930: 23).

Beträffande innehållet i dessa bestämmelser hänvisas till redogörelse i

propositionen sid. 10—12.

Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutskottets uti. nr 57) beslöts,

att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag

ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri tilllämpade

sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk, som

härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, skulle

utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för liter samt för mjölk, som härrörde

från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle utgå

tilläggspris med minst 0.2 öre för liter. Bestämmelser rörande dessa tilläggspris

återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539), ändrad genom

kungörelsen nr 698/1939.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

9

I fråga om resultaten av de åtgärder, som åren 1934 och 1936 vidtagits

för att stimulera anslutningen till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur, har redogörelse lämnats i propositionen sid. 12

—15.

Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Majit åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos

nötkreatur.

I skrivelse den 22 januari 1940 ha styrelserna överlämnat betänkande angående

det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur inom

vissa län m. m. Genom betänkandet ha framlagts dels förslag till åtgärder

mot tuberkulos inom vissa län, bland annat de sex nordligaste länen och Gotlands

län, dels ock förslag till vissa besparingsåtgärder. Styrelserna ha förklarat

sig ha för avsikt att slutföra utredningsuppdraget före den 1 oktober

1940. 1 :i;

över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans

styrelse och lärarkollegium, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län,

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund,

veterinärläkarföreningen ävensom svenska veterinärföreningen för

nötkreaturstuberkulosens bekämpande. Vid statens livsmedelskommissions

yttrande har fogats utlåtande av svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Länsstyrelserna ha vid sina yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna

i länen. Till länsstyrelsens i Västerbottens län yttrande har jämväl fogats

utlåtande av landsfogden i länet. De flesta förvaltningsutskotten ha åberopat

utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha i skrivelse den 12 februari

1940 framlagt förslag angående pristillägg för mjölk härrörande från besättningar,

ställda under statlig kontroll med hänsyn till förekomsten av tuberkulos.

Medicinalstyrelsens och lantbruksstyrelsen förslag av den 22 januari

1940 innebär i huvudsak följande:

Landet bör med hänsyn till bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

uppdelas i tre zoner, tuberkulosfria områden, skyddade områden och övriga

områden.

Inom tuberkulosfria områden skall sjukdomen helt utrensas och avses att

bestämmelser av tvingande natur skola där gälla. Detta torde bland annat

böra innebära, att djurägarna måste tåla att varje tuberkulöst djur ncdslaktas.

Vid sådant förhållande synes det skäligt att staten gottgör djurägama

för därigenom åsamkad förlust. Alla djur inom sådant område böra stå

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

under kontroll i tuberkuloshänseende. Skyldighet att anmäla förekomst av

tuberkulos bör åligga ej endast veterinär utan även djurägare, slaktare och

andra vederbörande.

För närvarande gälla för vissa områden, att import till områdena av andra

än reaktionsfria livdjur ej får äga rum. Sådana bestämmelser böra hädanefter

gälla ej endast för de tuberkulosfria områdena utan därutöver för vissa

andra områden, där tuberkulosbekämpandet nått relativt långt men ej så

långt att de strängaste reglerna ännu lämpligen böra tillämpas. Sistnämnda

områden föreslås av styrelserna skola benämnas skyddade områden. Själva

bekämpandet av sjukdomen bör här i huvudsak alltjämt ske efter frivillig

anslutning från djurägarnas sida. Förklaring att visst område skall i tuberkuloshänseende

anses såsom skyddat torde få betraktas som en övergångsform

i bekämpandet, innan man anser sig kunna helt bekämpa sjukdomen

enligt tvångsföreskrifter.

Beträffande övriga områden skall bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

— bortsett från tuberkulos i juvret och könsorganen — bedrivas efter

frivillig anslutning från djurägarnas sida.

Det frivilliga bekämpandet torde i princip alltjämt böra anordnas enligt de

två hittills tillämpade metoderna, den Ostertagska metoden och den Bangska

metoden. Reglerna för villkoren beträffande statsbidrag till detta bekämpande

synas emellertid böra underkastas viss omarbetning. Härvidlag torde böra

eftersträvas, att bekämpandet — i förhållande till kostnaderna för det allmänna

och djurägarna — blir mera effektivt än för närvarande. I fråga örn den

kliniska tuberkuloskontrollen synes det styrelserna önskvärt, att övergången

från denna kontrollform till tuberkulinkontrollen göres snabbare och smidigare.

Olika sätt att uppmuntra isolerade ungdjursuppfödningar och rekryteringen

av reaktionsfria djur böra prövas. Särskilt beträffande småbrukarna

föreligga härvidlag problem, som måste lösas. Jämväl reglerna för tuberkulinkontrollen

synas i vissa hänseenden böra göras mera effektiva. Styrelserna

åsyfta härvid närmast, att vissa bestämmelser avseende undersökning

med tuberkulin, märkning av reagerande djur samt intyg om reaktionsfrihet

böra göras tvingande för att undvika missbruk. Förslag i dessa hänseenden

äro under utarbetande och komma av styrelserna att framläggas i

ett senare sammanhang.

I fråga örn motiveringen till styrelsernas förslag hänvisas till propositionen

sid. 17—40.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreaturen har

under de senaste fem åren vunnit en alltmer ökad anslutning från djurägarnas

sida. I synnerhet sedan år 1936 införts tilläggspris för mjölk, härrörande

från besättningar anslutna till den statliga tuberkuloskontrollen, har djurägamas

intresse för tuberkulosbekämpandet starkt framträtt. Den föregående

redogörelsen utvisar, att av landets 2.9 miljoner nötkreatur numera

cirka 1.5 miljoner äro ställda under statlig kontroll med tuberkulin och 0.25

miljoner under klinisk tuberkuloskontroll. Sammanlagt torde alltså vid pass

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

11

60 procent av vår nötkreatursstock vara kontrollerad med hänsyn till förekomsten

av tuberkulos.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha i det nu framlagda betänkandet

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

föreslagit, att olika regler beträffande detta sjukdomsbekämpande skulle

gälla inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen. Landet bör

sålunda i detta hänseende indelas i tre olika områden: tuberkulosfria områden,

skyddade områden och övriga områden. Beträffande tuberkulosfria

områden föreslås, att sjukdomen skall helt utrensas och bekämpandet alltså

ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må icke äga rum

till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga om landet i övrigt avses,

att tuberkulosen alltjämt skall bekämpas efter frivillig anslutning från djurägarnas

sida. Gränsdragningen mellan olika områden har icke avsetts att

bliva fastlåst, utan utrensningen skall systematiskt fortsätta, till dess landet i

sin helhet är genomgånget.

Ifrågavarande plan för bekämpandet synes mig utgöra en framkomlig väg

att. slutligen helt utrota nötkreaturstuberkulosen inom landet. Förslagets

principer Ira också tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga däröver

avgivna yttranden. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom

väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet ytterligare framåt. Genom att verkställa

den fullständiga utrensningen område efter område torde bekämpandet

i dess skärpta form kunna anordnas på sådant sätt, att det icke ytterligare

ökar statsverkets utgifter. Därest lämpliga områden för rensningsaktionerna

utväljas samt genomförandet anpassas efter föreliggande speciella för

hållanden, lärer till och med en icke oväsentlig besparing i kostnaderna för

bekämpandet kunna ernås. Om tvingande regler gentemot sjukdomen införas,

torde nämligen kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom

besättningarna i avsevärd grad kunna förenklas och kostnaderna därför i

samma mån minskas. Då förekomsten av tuberkulos och anslutningen till

kontrollen variera högst väsentligt i olika delar av landet, torde det ej heller

erbjuda någon svårighet att utvälja de områden som omedelbart böra göras

till föremål för utrensning. I den mån arbetet mot sjukdomen inom andra

områden genom frivilliga åtgärder fortskrider, torde dessa böra medtagas i

utrensningen.

I fråga om detaljer i förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts

och i anslutning till några av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna

bestämmelserna böra vidtagas.

Vidkommande till en början föreslagna benämningar å förevarande områden,

tuberkulosfria och skyddade områden, lia i ett par yttranden anmärkningar

framställts. För min del anser jag mig dock, då benämningarna synas

för ändamålet väl användbara, kunna tillstyrka styrelsernas förslag.

Vad härefter angår bekämpandet torde inom de tuberkulosfria områdena,

såsom styrelserna föreslagit, tvingande regler gentemot sjukdomen böra införas.

Detta synes böra innebära att epizootilagens föreskrifter i princip bliva

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

tillämpliga inom områdena. Bland annat måste den regeln gälla, att varje

tuberkulöst djur nedslaktas.

Beträffande kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom tuberkulosfria

områden biträder jag styrelsernas förslag, att densamma skall utövas

dels genom slaktkontroll, dels ock genom återkommande undersökningar

med tuberkulin. Det bör alltså åligga envar, vilken vid slakt eller

eljest påträffar tuberkulos, att härom låta underrätta medicinalstyrelsen eller

vederbörande veterinär. På medicinalstyrelsen ankommer sedermera att

föranstalta örn undersökning med tuberkulin av den eller de besättningar,

som kunna antagas vara smittade av sjukdomen. Denna kontroll torde få

anses effektiv i de områden, där djuren i allmänhet slaktas vid kontrollslakterier,

vilket så vitt möjligt bör ske. Inom sådana områden åter, där

hemmaslakt mera allmänt förekommer, synes kontrollen icke få anses lika

säker. Oberoende av slaktkontrollen torde besättningarna emellertid tid efter

annan böra kontrolleras genom undersökningar med tuberkulin. Styrelserna

ha ansett, att dylika kontrollundersökningar, sedan alla besättningar

inom visst område blivit undersökta och befunnits reaktionsfria, kunna ske

med långa intervaller. På medicinalstyrelsen skulle få ankomma att bestämma

längden av dessa intervaller under hänsynstagande till föreliggande

omständigheter av olika slag. Såsom en genomsnittlig tid mellan undersökningarna

ha styrelserna för de sex nordligaste länen och Gotlands län angivit

tio år. I några yttranden har ifrågasatts lämpligheten av att låta så lång

tid, som styrelserna antytt, förflyta mellan kontrollundersökningarna. Även

jag anser mig böra uttala en viss tvekan i detta hänseende. Emellertid är

jag ense med styrelserna därom, att det bör stå medicinalstyrelsen fritt att

bestämma när tuberkulinundersökningar skola vidtagas. Jag förutsätter

härvid att medicinalstyrelsen tillämpar bestämmelsen under beaktande av

att kontrollåtgärderna bli effektiva. För stora delar av ifrågavarande områden,

där tuberkulos förekommit allenast i mycket ringa omfattning och där

vid en fortlöpande slaktkontroll tuberkulos ej heller påträffats annat än

undantagsvis, torde kontrollundersökningarna med tuberkulin utan risk kunna

uppskjutas lång tid. Det ligger i sakens natur att det i förväg svårligen

låter sig göra att med absolut tillförlitlighet angiva hur långa dessa intervaller

kunna göras.

Styrelserna föreslå att staten skall lämna ersättning till djurägarna för

nötkreatur som utslås på grund av tuberkulos samt att det allmänna skall

vidkännas ej endast utgifterna för veterinärundersökningar utan även veterinärernas

resekostnader. Härvid ha styrelserna erinrat, att frågan om

ersättning till djurägare för skada och förlust till följd av smittsamma husdjurssjukdomar

gjorts till föremål för särskild utredning genom tillkallade

sakkunniga (epizootisalckunniga), därvid försäkringsformen speciellt skall

prövas. En slutgiltig lösning av förevarande spörsmål synes därför lämpligen

böra ske i ett större sammanhang, när epizootisakkunnigas utredning

och förslag föreligga. På grund härav ha styrelserna för närvarande endast

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

13

ansett sig böra föreslå en provisorisk lösning av ersättningsfrågan. Djurägarna

skulle, utöver vad de kunde utvinna vid slakt av djuren, erhålla 50

kronor för djur under ett års ålder och 100 kronor för övriga djur, med rätt

för Kungl. Maj:t att i särskilda fall medgiva högre ersättning. Statskontoret

har för sin del icke kunnat förorda högre ersättning för djur över ett års

ålder än 75 kronor samt har förklarat, att lägre belopp bör fastställas icke

blott för djur under ett år utan även för djur över viss ålder, förslagsvis

sex år. Vidare anser statskontoret att veterinärernas resekostnader böra gäldas

av djurägarna själva. Sedan själva utrensningen verkställts, torde

det —■ framhåller statskontoret — vara rimligt att djurägarna själva få svara

även för förluster genom nedslaktning av tuberkulösa djur.

Frågan om i vilken utsträckning staten bör ersätta djurägare för förluster

och kostnader i anledning av ett tvångsvis genomfört bekämpande av tuberkulos

synes vara tveksam. Såsom statskontoret framhållit torde ifrågavarande

åtgärder i längden vara av den största ekonomiska betydelse för djurägarna,

i all synnerhet därest helt och hållet tuberkulosfria områden kunna

åstadkommas. Å andra sidan kan det förefalla rimligt, att full ersättning

lämnas när staten ingriper med tvingande åtgärder. Även om jag i princip

kan ansluta mig till sist angivna uppfattning, synes ersättningsrätten, såsom

styrelserna framhållit, böra bedömas något annorlunda när det gäller nedslaktning

av djur behäftade med en kronisk sjukdom som tuberkulos än

örn utslagningen föranletts av en akut, i regel icke obotlig sjukdom, t. ex.

mul- och klövsjuka. Enligt mitt förmenande synes spörsmålet i allt fall böra

lösas på sådant sätt, att även djurägaren får vidkännas någon del av kostnaderna.

Vad först angår ersättningen för utslagna djur torde styrelsernas

såsom provisoriskt betecknade förslag med fasta ersättningar få anses innebära

en godtagbar lösning. Ersättning bör alltså utgå med 50 kronor för

djur under ett års ålder och med 100 kronor för övriga djur. Att härutinnan

bestämma en generell lägre ersättning jämväl för djur över viss ålder

kan jag icke förorda. Vid den av statskontoret föreslagna högsta åldern för

den högre ersättningen anses en ko ur produktionssynpunkt vara mest

värdefull. Genom ett system med fasta ersättningar vinnes bland annat

den obestridliga fördelen, icke minst ur kostnadssynpunkt, att ett värderingsförfarande

undvikes. Ägare till mera värdefulla besättningar böra i

regel kunna skydda sig mot förlust genom försäkringar. Undantagsvis torde

Kungl. Majit härjämte böra äga rätt att medgiva högre gottgörelse. I sådana

fall syntes det böra ankomma på sökanden att själv förebringa erforderlig

utredning om djurets värde. Rätten till ersättning för utslagna djur

torde böra kvarstå även sedan den egentliga utrensningsaktionen avslutats,

vilket uppenbarligen även varit styrelsernas avsikt. Däremot kan jag

icke tillstyrka, att ifrågavarande ersättningar, såsom förvaltningsutskottet

i Västernorrlands län förordat, i vissa fall skulle kunna utbetalas retroaktivt

för djur som utslagits innan de nu föreslagna bestämmelserna trätt i

kraft. Vidkommande ersättningarna till veterinärerna för själva undersökningarna

biträder jag styrelsernas förslag, att dessa skola gäldas av all
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

männa medel. Veterinärernas resekostnader torde däremot, i anslutning till

vad statskontoret yttrat, i regel böra erläggas av djurägarna själva. Emellertid

synes det i vissa fall vara obilligt att låta dessa kostnader drabba

djurägarna. Sådana resor, som föranletts av att tuberkulos påträffats vid

slaktkontroll och alltså ligga vid sidan av de resor, som påkallas för den

egentliga utrensningen eller för de återkommande normala kontrollåtgärderna,

synas skäligen böra åvila det allmänna. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen

att föreskriva, när resorna skola gäldas av allmänna medel.

Kostnaderna för sådana resor, som föranledas av regelbundet återkommande

undersökningar, torde med hänsyn till att dessa kunna ordnas såsom

massundersökningar vanligen icke uppgå till mera betungande belopp. I

ömmande fall synes medicinalstyrelsen böra äga befogenhet medgiva att undantagsvis

jämväl dessa resekostnader helt eller delvis skola gäldas av allmänna

medel.

Jag är ense med styrelserna därom, att som regel varje reagerande djur

inom de tuberkulosfria områdena skall nedslaktas. I detta sammanhang

anser jag mig böra understryka styrelsernas uttalande därom, att endast sådana

djur som äro behäftade med tuberkulos av bovint slag eller med tuberkulos

av annat slag i smittfarlig form må nedslaktas. Jag förutsätter att medicinalstyrelsen

i de tillämpningsföreskrifter, som torde böra utfärdas, kommer

att meddela erforderliga bestämmelser i detta hänseende och jämväl närmare

angiver vad som bör menas med att nötkreatur reagerar för tuberkulin.

Styrelserna ha vidare föreslagit att, då mer än 50 procent av djur över två

års ålder i en besättning reagera, det skall få ankomma på medicinalstyrelsen

att avgöra i vilken utsträckning jämväl icke reagerande djur skola nedslaktas.

Såsom motivering till detta stadgande ha styrelserna anfört att, om

ett större antal djur inom en besättning reagerar, man torde ha anledning

misstänka att samtliga äldre djur äro infekterade, ehuru en del av dem tillfälligtvis

icke visa reaktion. I sådant fall skall dock anstånd med nedslaktning

kunna medgivas under högst sex månader. Enligt länsveterinären i

Kopparbergs län borde medicinalstyrelsen äga besluta örn nedslaktning av

icke reagerande djur så snart ett större antal djur inom en besättning reagerar,

alltså oberoende av om detta antal uppgår till 50 procent av antalet

djur i besättningen.

I likhet med styrelserna anser jag det icke ändamålsenligt att meddela

generella föreskrifter beträffande detta spörsmål. I vilken omfattning icke

reagerande djur skola nedslaktas, bör vara beroende på djurens ålder, anledningen

till sjukdomens förekomst i besättningen samt tuberkulosens allmänna

utbredning inom området. Jag finner det i varje fall icke erforderligt

att medgiva medicinalstyrelsen rätt att förordna om nedslaktning av icke

reagerande djur såvida icke minst hälften av djuren över två års ålder visa

reaktion. Lämpligt synes däremot vara att medicinalstyrelsen i sist angivna

fall äger möjlighet att förordna om nedslaktning av samtliga djur i besättningen,

alltså även ungdjur. Jag förutsätter självfallet att medicinalstyrelsen

tillämpar dessa bestämmelser med all försiktighet så att inga djur

s. 15 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

15

onödigtvis nedslaktas. Har anstånd med nedslaktning av icke reagerande

djur medgivits, bör möjlighet givetvis finnas att taga nedsiaktningsbeslutet

under förnyat övervägande, därest skäl därtill föranleda.

Att regeln om obligatorisk nedslaktning av reagerande djur inom tuberkulosfritt

område bör upprätthållas med största möjliga stränghet torde

ligga i sakens natur. Emellertid synas, såsom styrelserna framhållit, fall

kunna inträffa, då en nedslaktning måste framträda såsom i viss mån orimlig.

Styrelserna lia därför velat lämna öppet för medicinalstyrelsen att meddela

dispens från denna regel. En sådan föreskrift synes mig välbetänkt och

torde göra det möjligt att bevara särskilt värdefulla avelsdjur, som visserligen

reagerat men icke äro smittfarliga. Detta torde kunna ske antingen genom

att föra djuret till en icke reaktionsfri besättning utom det tuberkulosfria

området eller genom att hålla djuret i en isolerad besättning inom området.

Såsom styrelserna anfört måste i detta sammanhang jämväl uppmärksammas

den fara för infektion av nötkreatursbesättningar som förekomsten

av andra husdjur såsom svin, får, getter och höns i ladugården innebär.

Självfallet är den minsta fordran som härvidlag kan uppställas, att reagerande

svin, får och getter icke få uppställas i samma ladugård som nötkreatur samt

att fjäderfän icke få gå lösa i ladugården. I några yttranden har föreslagits

att kontrollen över denna regels upprätthållande skulle göras mera effektiv

än vad styrelserna funnit nödigt. Sålunda anser ett förvaltningsutskott att

kontroll över införseln av djur borde omfatta jämväl smågrisar.

Även om en sådan utvidgning av kontrollen givetvis kan ha sin betydelse,

torde den erfarenhet som man hittills erhållit beträffande andra husdjurs

smittfarlighet för nötkreatur knappast motivera alltför omfattande och

dyrbara kontrollåtgärder. Det synes mig därför fullt tillräckligt om sådana

djur, som äro uppställda i samma ladugård som nötkreatur, undersökas med

tuberkulin i samband med undersökning av nötkreatur i de fall, när veterinär

så finner erforderligt. Ej heller i fråga örn get torde, såsom styrelserna

avsett, böra meddelas strängare föreskrifter. Ersättning till djurägare för

reagerande djur torde i förevarande fall icke behöva utgå, då det synes kunna

stå djurägaren fritt att undvika nedslaktning genom att förflytta sådana

djur till annat djurstall än ladugården. På medicinalstyrelsen torde det få

ankomma att på lämpligt sätt hålla veterinärerna underrättade om förevarande

djurs smittfarlighet och meddela erforderliga anvisningar rörande tubcrkulinundersökningar.

Jag förutsätter att medicinalstyrelsen alltjämt har

uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt,

påkallar vidtagandet av ytterligare skyddsåtgärder.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i några yttranden torde icke

i en författning, som anlages av riksdagen, böra angivas vilka områden som

skola hänföras till tuberkulosfria och skyddade. Såsom styrelserna torde lia

avsett bör det i stället få ankomma på Kungl. Majit att i administrativ ordning

besluta i dessa frågor, beträffande tuberkulosfria områden efter gemensam

framställning från medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

Ehuru jag alltså först därest riksdagen bifaller förevarande förslag lärer

ha att anmäla frågan om vilka områden som böra hänföras till tuberkulosfria

områden, torde jag böra omnämna styrelsernas förslag jämväl i detta

hänseende så att riksdagen beredes tillfälle att bedöma därav föranledda

kostnader för statsverket.

Styrelserna föreslå att Gotlands län samt de sex nordligaste länen omedelbart

hänföras till tuberkulosfria områden. Gotlands län torde redan nu på

grund av en under slutet av år 1939 vidtagen utrensning vara helt fritt från

tuberkulos. I de sex nordligaste länen ha styrelserna beräknat antalet reagerande

djur till något över 1,600. De sammanlagda utgifterna för en total

utrensningsaktion i dessa län uppgå enligt styrelsernas beräkningar till i

runt tal 500,000 kronor. I dessa kostnader ha inräknats utgifter för utslagning

av djur med 162,600 kronor samt utgifter för tuberkulinundersökning,

inberäknat resekostnader för veterinärerna, av cirka 150,600 inom dessa

län icke förut undersökta djur. I genomsnitt skall varje djur undersökas två

gånger utom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, där i allmänhet

en undersökning ansetts vara tillfyllest. Bekostas veterinärernas resor,

såsom jag förordat, av djurägarna själva, torde de totala kostnaderna för

utrensningsaktionen icke behöva uppgå till mer än ungefär 400,000 kronor.

Enligt gällande grunder för statsbidrag till det frivilliga bekämpandet av

tuberkulos uppgå statens årliga utgifter för detta bekämpande i de sex nordligaste

länen och Gotlands län med i runt tal 447,000 anslutna djur till omkring

150,000 kronor. Sedan samtliga 587,000 djur i dessa län ställts under

tuberkulinkontroll, såsom förutsatts i förslaget, skulle de årliga utgifterna

för tuberkulinundersökningar uppgå till allenast cirka 60,000 kronor under

förutsättning att dessa undersökningar icke behöva verkställas oftare än vart

tionde år i stället för nu vart tredje. Härigenom skulle alltså uppkomma

en icke oväsentlig besparing. Till dessa utgifter komma emellertid kostnader

för extra undersökningar, föranledda av slaktkontrollen, och för kliniska undersökningar.

Dessa utgifter torde emellertid icke behöva uppgå till mera

avsevärda belopp.

Verkställes utrensningen på en tid av fyra år, som styrelserna närmast

torde åsyfta, skulle årskostnaderna härför enligt mina beräkningar uppgå

till omkring 100,000 kronor. Utrensningen skulle alltså kunna genomföras

för en kostnad, som med 50,000 kronor understiger statens nuvarande årliga

utgifter för tuberkulosbekämpandet i dessa län. Enligt styrelsernas förmenande

skulle kontrollundersökningarna i stort sett kunna utan olägenhet anstå

under den tid utrensningen pågår, varigenom en omedelbar besparing i

statens utgifter för tuberkulosbekämpandet skulle uppkomma.

Länsstyrelsen och länsveterinären i Kalmar län ävensom förvaltningsutskottet

i detta läns södra hushållningssällskap ha föreslagit, att jämväl Öland

omedelbart skall hänföras till tuberkulosfritt område. Efter vad jag under

hand inhämtat från medicinalstyrelsen torde antalet reagerande djur på

Öland icke överstiga 400. Kostnaderna för utslagning av dessa djur skulle

alltså enligt föreslagna ersättningsregler uppgå till högst 40,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

17

Vid bestämmande av omfattningen utav de utrensningsaktioner, som i nuvarande

läge böra genomföras, torde stor hänsyn böra tagas till tillgången

på foder och slaktdjur. I de fall då en utrensning även med hänsyn till foderbrist

eller på grund av efterfrågan på kött ställer sig önskvärd, torde enligt

mitt förmenande i första hand höra tillses, att tuberkulösa djur inom

områden som kunna hänföras till de tuberkulosfria bliva medtagna.

Vad styrelserna anfört i fråga om införsel av nötkreatur till tuberkulos fria

och skyddade områden kan jag i stort sett biträda. De regler som nu gälla

för införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län torde

alltså hädanefter böra gälla för tuberkulosfria och skyddade områden.

Den skärpning av påföljderna för överträdelse av ifrågavarande bestämmelser

som styrelserna föreslagit, nämligen att insmugglade djur skola vara

förbrutna, finner jag välbetänkt. Emellertid anser jag, i likhet med vad som

framhållits i flera yttranden, att hela värdet av förbrutet gods bör tillfalla

kronan. Åklagare och angivare torde alltså icke böra tillerkännas någon

andel i sådant gods.

Enligt gällande och föreslagna regler skall tillstånd till införsel av djur

meddelas av vederbörande länsstyrelse. I likhet med svenska veterinärföreningen

för nötkreaturstuberkulosens bekämpande anser jag emellertid att

sådana tillstånd i stället böra meddelas av medicinalstyrelsen. Jämväl beträffande

ytterligare några detaljer i förslaget i denna del torde mindre jämkningar

böra verkställas. Sålunda bör, såsom påyrkats i ett par yttranden,

tillstånd till införsel av slaktdjur endast få lämnas, örn djuren skola förås till

slakthus eller kontrollslakteri. För att tillstånd skall få lämnas till införsel

av livdjur kräver förslaget att djuren härröra från reaktionsfri besättning

och vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar icke visat reaktion.

Beträffande djur under sex månader torde det dock, såsom anmärkts

i flera yttranden, vara tillfyllest med en sådan undersökning. I detta sammanhang

anser jag mig böra påpeka, att i de intyg, som veterinär bar att

utfärda rörande till införsel till tuberkulosfritt och skyddat område avsett

livdjur, jämväl lämnas en så utförlig beskrivning å djurets färg som möjligt.

Järnvägsstyrelsen har för sin del icke kunnat biträda vissa i förslaget

gjorda skärpningar rörande kontrollen över införselbestämmelsernas efterlevnad

och har ej heller ansett sig kunna tillstyrka att, örn införseln sker

med järnväg, djuren uppställas i särskild järnvägsvagn. Med hänsyn till

betydelsen av att tuberkulosfria och skyddade områden verkligen skyddas

mot införsel av tuberkulösa djur anser jag mig dock böra tillstyrka vad styrelserna

i detta hänseende förordat.

Enligt styrelsernas förslag skola till skyddade områden omedelbart hänföras

landskapen Småland, Öland och Blekinge samt av Göteborgs och Bohus

län den del som ligger norr om Nordre älv ävensom Öckerö och Styrsö

socknar. I några yttranden lia önskningar framställts örn att till skyddade

områden även skulle räknas Hallands skogsbygd, landskapet Dalsland och

Bihang tilt riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 26. -

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 26.

Värmlands skogsbygd. I enlighet med vad jag redan anfört torde denna

fråga böra underställas Kungl. Majit först därest riksdagen bifaller nu framlagda

förslag i övrigt. Emellertid anser jag mig redan i detta sammanhang

böra framhålla att, då det gäller att fastställa gränserna för skyddade områden,

det i allmänhet torde vara nödvändigt att följa den administrativa

indelningen. Jag anser mig härvid särskilt böra understryka vad styrelserna

anfört örn den roll i fråga om spridande av smittsamma husdjurssjukdomar

över huvud taget livdjurshandeln spelar. Då denna frågas ordnande är ett

framträdande djurägarintresse synes det, som styrelserna framhållit, ligga

nära till hands, att djurägarna själva på frivillighetens väg genom hushållningssällskapen

eller andra organisationer söka åstadkomma en sådan anordning

för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.

Först när en godtagbar lösning av detta spörsmål ernåtts, torde

kunna övervägas att vid fastställande av gränser för skyddade områden mera

allmänt frångå den administrativa indelningen.

De av styrelserna föreslagna besparingsåtgärderna kunna av mig tillstyrkas.

Enligt styrelsernas beräkningar skulle kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet kunna minskas med i runt tal 300,000 kronor, vilket belopp lika

fördelas på bekämpandet enligt den Bangska och den Ostertagska metoden. I

likhet med styrelserna vill jag understryka, att strävandena att befria och

bevara våra kreatursbesättningar från sjukdomar, som nedsätta djurens avkastningsförmåga,

under tider, då knapphet på livsmedel kan tänkas uppkomma,

snarare böra mottagas med ökad än minskad förståelse. De av styrelserna

ftkordade besparingarna synas även kunna genomföras utan att

själva bekämpandet äventyras. Till en del betingas besparingarna av minskad

tillgång på veterinära arbetskrafter på grund av militära inkallelser. I

ett hänseende ha de härutinnan föreslagna åtgärderna stött på motstånd i

några yttranden. Enligt styrelsernas förslag skall det få ankomma på medicinalstyrelsen

att vägra besättning anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen.

Härigenom åsyftas att, i den omfattning så kan anses lämpligt,

förmå djurägare att övergå från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen.

Gentemot detta förslag har anmärkts att därigenom sådana inskränkningar

kunde åstadkommas i den kliniska kontrollen som skulle äventyra

tuberkulosarbetet i stort. För min del finner jag förslaget jämväl i denna

del välbetänkt. Då statens utgifter för den kliniska kontrollen ställa sig

åtta gånger så höga som utgifterna för tuberkulinkontrollen, torde ett överförande

av besättningar från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrolleri,

i den utsträckning så kan anses lämpligt, vara önskvärd. Självfallet

måste ett sådant överförande ske med varsamhet, och medicinalstyrelsen torde

icke böra äga meddela beslut i sådan fråga utan att dessförinnan ha inhämtat

yttrande från hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller tuberkulosstyrelse.

Enligt mitt förmenande bör det stå djurägare fritt att på egen

bekostnad låta sin besättning kvarstå i den kliniska kontrollen även örn besättningen

är ansluten till tuberkulinkontrollen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

19

I fråga om statsanslag för ifrågavarande verksamhet skulle enligt medicinalstyrelsens

tidigare beräkningar för budgetåret 1940/41 erfordras ett belopp

av 2,000,000 kronor. Som jag förut erinrat, har anslaget i huvudtiteln

beräknats till 1,800,000 kronor. I anslutning till angivna besparingsåtgärder

torde anslaget emellertid icke behöva uppföras med högre belopp

än 1,700,000 kronor.

De av mig ovan förordade bestämmelserna ha sammanfattats i ett inom

jordbruksdepartementet utarbetat förslag till förordning angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden, vilket torde böra

underställas riksdagen för antagande.

Därest riksdagen bifaller vad jag här föreslagit, torde jag få anmäla därav

föranledda ändringar i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur.

Styrelserna ha i förevarande betänkande ävensom i skrivelse den 12 februari

1940 framlagt förslag till vissa ändrade bestämmelser angående pristilllägg

för mjölk härrörande från besättningar, ställda under statlig kontroll

med hänsyn till förekomsten av tuberkulos. Förslaget i denna del innebär

bland annat att pristilläggen hädanefter skola tagas ur de prisutjämningsbidrag

som utbetalas för produktmjölk ur jordbrukets prisregleringsfond.

Denna fråga torde därför få underställas Kungl. Maj:t i samband med jordbruksregleringen

för nästa budgetår.»

Då statsmakterna år 1934 fastställde nu gällande grunder för det statsunderstödda

bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur angavs såsom riktlinjer

för statens fortsatta medverkan till bekämpandet, att, om än sjukdomens

fullständiga utrotande uppställes såsom målet för strävandena på

ifrågavarande område, ansträngningarna dock, åtminstone för det dåvarande,

i främsta rummet torde böra inriktas på bekämpandet av sjukdomen

i dess smittfarliga form. Den synnerligen starka utveckling, tuberkulosbekämpandet

tagit efter år 1934, gör att problemen nu och då givetvis icke

äro desamma. Då utgjorde antalet djur, som ställts under kontroll i tuberkuloshänseende,

endast en bråkdel av totalantalet djur i landet. Nu äro

omkring 60 procent av landets nötkreatur underkastade sådan kontroll. I

detta läge torde man icke längre i främsta rummet böra inrikta ansträngningarna

på bekämpandet av sjukdomen i dess smittfarliga form. Då man

i stora områden kommit så långt, att man står sjukdomens fullständiga utrotande

mycket nära, bör åtminstone i dessa områden med framgång kunna

genomföras en utrensning av sjukdomen.

Det av Kungl. Majit nu framlagda förslaget, som i väsentliga delar bygger

på ett av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt avgivet betänkande,

utgår också från att man bör söka utrensa sjukdomen inom sådana

områden, där bekämpandet hunnit längst. Denna utrensningsaktion är

icke avsedd att låsas fast utan bör få fortskrida systematiskt till dess hela

Utskott»!.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

landet är genomgånget. Enligt förslaget skall landet med hänsyn till bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur indelas i tre områden: tuberkulosfria

områden, skyddade områden och övriga områden. Inom tuberkulosfria

områden avses att sjukdomen helt utrensas och att bestämmelser av tvingande

natur där skola gälla. Införsel av tuberkulösa livdjur föreslås icke

skola få äga rum vare sig till tuberkulosfria eller till skyddade områden. Beträffande

landet i övrigt skall bekämpandet av sjukdomen -— bortsett från

tuberkulos i juvret och könsorganen — bedrivas efter frivillig anslutning

från djurägamas sida. Reglerna för det frivilliga bekämpandet skola av styrelserna

omarbetas och förslag i detta hänseende kommer att framläggas

senare.

Den av Kungl. Majit förordade planen för ett framtida bekämpande av

nötkreaturstuberkulosen synes utskottet väl ägnad att föra detta bekämpande

ytterligare framåt. Förslaget är inriktat på att utnyttja de framsteg,

som vunnits genom nuvarande åtgärder. Av särskild vikt torde nämligen

— som styrelserna framhållit i sitt betänkande — vara, att effektiva anordningar

vidtagas för att bevara de besättningar som rensats från sjukdomen

fria från densamma. När sjukdomsbekämpandet nått den betydande

omfattning det för närvarande har, måste strävandena, jämsides med att

man söker öka anslutningen till bekämpandet från kreatursägamas sida,

särskilt inriktas på att skydda friska besättningar från infektion. Föreslagna

regler för tuberkulosfria och skyddade områden, där det största antalet

friska besättningar återfinnas, synas böra möjliggöra ett tillfredsställande

skydd i detta hänseende. Utskottet anser sig alltså böra i princip förorda

förslagets genomförande.

Vidkommande förslagets detaljer och då först de regler, som avses skola

gälla för tuberkulosfria områden, innebära dessa bland annat, att kontrollen

över att tuberkulos icke förekommer inom områdena skall ske dels genom

slaktkontroll vid kontrollslakteriema dels ock genom återkommande undersökningar

med tuberkulin. Vidare skall det där ankomma ej endast på veterinärer

utan även på djurägare, slaktare och andra vederbörande att omedelbart

anmäla förekomst av tuberkulos. Ädagalägges genom slaktkontrollen

att tuberkulos förekommer inom viss besättning eller har man eljest anledning

antaga att sådan sjukdom föreligger, skall medicinalstyrelsen förordna

om undersökning med tuberkulin av den eller de besättningar som

kunna antagas vara misstänkta. Eljest innebär förslaget att, sedan samtliga

besättningar inom tuberkulosfria områden genomgåtts med tuberkulinundersökningar,

sådana undersökningar normalt skola ske endast efter långa

intervaller. På medicinalstyrelsen skulle få ankomma att bestämma längden

av dessa intervaller under hänsynstagande till föreliggande omständigheter

av olika slag. Utskottet förutsätter härvid, i likhet med departementschefen,

att medicinalstyrelsen tillämpar bestämmelsen under beaktande av

att kontrollåtgärderna bli effektiva.

Enligt styrelsernas förslag skall staten lämna ersättning till djurägarna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

21

för nötkreatur som utslås på grund av tuberkulos samt vidkännas ej endast

utgifterna för veterinärundersökningar utan även veterinärernas resekostnader.

Djurägarna skulle, utöver vad de kunde utvinna vid slakt av djuren,

erhålla 50 kronor för djur under ett års ålder och 100 kronor för övriga

djur, med rätt för Kungl. Majit att i särskilda fall medgiva högre ersättning.

Statskontoret har icke kunnat förorda högre statsersättning för djur

över ett års ålder än 75 kronor samt har förklarat, att lägre ersättning hör

fastställas icke blott för djur under ett år utan även för djur över viss ålder,

förslagsvis sex år. Vidare anser statskontoret att veterinärernas resekostnader

böra gäldas av djurägama själva. Sedan den egentliga utrensningen

av sjukdomen verkställts, torde det enligt statskontorets uppfattning

vara rimligt att djurägarna själva fä svara även för förluster genom nedslagning

av tuberkulösa djur. Kungl. Maj:ts förslag härutinnan överensstämma

i stort sett med vad styrelserna föreslagit. Veterinärernas resekostnader

torde dock, efter vad departementschefen yttrat, i regel böra erläggas

av djurägarna. Emellertid anser departementschefen det i vissa fall vara

obilligt att låta dessa kostnader drabba djurägarna. Sådana resor, som föranletts

av att tuberkulos påträffats vid slaktkontroll och alltså ligga vid

sidan av de resor, som påkallas för den egentliga utrensningen eller för

de återkommande normala kontrollåtgärderna, synas departementschefen

skäligen böra åvila det allmänna. Det skulle få ankomma på medicinalstyrelsen

att föreskriva, när resorna skulle gäldas av allmänna medel. Kostnaderna

för sådana resor, som föranledas av regelbundet återkommande undersökningar,

torde med hänsyn till att dessa kunna ordnas såsom massundersökningar

vanligen icke uppgå till mera betungande belopp. I ömmande

fall anser departementschefen, att medicinalstyrelsen bör äga befogenhet

medgiva att undantagsvis jämväl dessa resekostnader helt eller delvis

skola gäldas av allmänna medel. I motionen I: 192 yrkas, att samtliga

resekostnader för veterinärerna gäldas av allmänna medel, samt i motionerna

I: 193 och II: 249, att dessa kostnader täckas av allmänna medel i vad

avser gårdar under förslagsvis 25 hektar.

Utskottet anser sig för sin del i huvudsak kunna tillstyrka departementschefens

förslag i ersättningsfrågorna. Beträffande veterinärernas resekostnader

torde staten till en början böra gälda sådana resor, vilka icke påkallas

för den egentliga utrensningen av sjukdomen eller för de återkommande normala

kontrollåtgärderna. Utskottet förmenar alltså, att staten alltid bör

gälda sådana resor som föranletts av att tuberkulos påvisats eller misstänkes

förekomma inom viss besättning, vare sig detta sker på grund av

slaktkontrollen eller annat förhållande. I fråga om kostnaderna för sådana

resor åter, som föranledas av regelbundet återkommande undersökningar,

hyser utskottet i likhet med departementschefen den uppfattningen att

dessa endast undantagsvis i ömmande fall helt eller delvis höra gäldas av

allmänna medel. Med ömmande fall torde här närmast böra avses sådana,

då kostnaderna, i jämförelse med vad djurägare i allmänhet lia att i detta

hänseende erlägga, uppgå till mera avsevärda belopp samt det är fråga örn

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

ägare till eller brukare av mindre gårdar. Styrelserna ha beräknat att ifrågavarande

resekostnader i genomsnitt uppgå till 50 öre för varje undersökt

djur. Det synes utskottet skäligt, att staten alltid gäldar vad som i resekostnader

överstiger en krona för undersökt djur inbegripet bägge resorna.

Genom denna regel skulle en ägare till exempelvis fem djur vid dessa sällan

återkommande undersökningar lia att gälda högst fem kronor. Då större gårdar

knappast torde vara så avlägset belägna att resekostnaderna för dem

skulle överstiga angivna belopp för undersökt djur, synes regeln endast

komma att gynna ägare till mindre djurbesättningar. Det torde få ankomma

på medicinalstyrelsen att på lämpligt sätt bringa dessa ersättningsregler

till djurägamas kännedom. Genom det nu anförda bär utskottet jämväl

angivit sin ståndpunkt till motionerna.

Enligt förslaget må undersökning med tuberkulin av nötkreatur i turberkulosfritt

område ej verkställas utan medicinalstyrelsens medgivande. Såsom

skäl för en sådan regel har angivits, att erfarenheten givit vid handen

att dylika undersökningar ofta ha ett syfte, som icke står i överensstämmelse

med det allmännas intressen, och ej sällan leda till resultat, som

äventyra allmänhetens förtroende för tuberkulinmetoden. Förbudet har

alltså uppställts för att detta viktiga kontrollmedel icke skall missbrukas.

Självfallet bör — såsom styrelserna framhållit i sitt betänkande — sådan

undersökning icke förvägras djurägare, så snart ändamålet därmed icke kan

anses äventyra bekämpandet av sjukdomen, t. ex. om han önskar en extra

kontroll över sin besättning eller åstundar att försälja något djur från sin

besättning.

Vidkommande föreslagna bestämmelser i fråga om tuberkulosfria områden

i övrigt har utskottet intet att erinra.

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om införsel av nötkreatur till tuberkulos fria

och skyddade områden innebär bland annat, att i stort sett de regler, som nu

gälla för införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län,

hädanefter skola gälla för tuberkulosfria och skyddade områden.

För att överträdelser av ifrågavarande regler skola kunna beivras på ett

effektivt sätt har föreslagits den skärpning av påföljderna, att insmugglade

djur skola vara förbrutna. Det skulle åligga allmän åklagare att verkställa

beslag å sådana djur. Nötkreatur som tagas i beslag avses skola nedslaktas

så fort ske kan, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar.

För sådana områden där regler av ifrågavarande beskaffenhet tidigare icke

varit gällande kan det synas tveksamt att låta bestämmelserna bli tillämpliga

så snart som den 1 juli 1940. Det torde nämligen ligga i sakens natur, att

föreskrifternas innebörd böra på lämpligaste sätt bringas till allmänhetens

kännedom innan de göras gällande inom visst område. Utskottet förutsätter

att så kommer att ske.

Beträffande föreslagna bestämmelse om omedelbar nedslagning av beslagtagna

djur synes det utskottet angeläget, att länsstyrelserna, som skulle äga

befogenhet att medgiva undantag från denna bestämmelse, tillse, att en orne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

23

delbar nedslagning såvitt möjligt icke kommer att ske i andra fall än då

man har grundad anledning antaga att den som infört djuren kommer att fällas

till ansvar för överträdelsen. Enligt 19 kapitlet 17 § andra stycket strafflagen

förutsättes för ådömande av straff att den tilltalade veterligen brutit

mot ifrågavarande bestämmelser. I domstolspraxis torde denna föreskrift ha

tolkats så att faktisk kännedom örn bestämmelsen kräves för fällande dom.

Vad härefter angår vilka områden som böra hänföras till tuberkulosfria

och skyddade innebär förslaget, att det skall få ankomma på Kungl. Maj:t

att härutinnan besluta i administrativ ordning, i fråga om tuberkulosfritt område

dock endast på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap.

Styrelserna ha föreslagit, att de sex nordligaste länen samt Gotlands län omedelbart

hänföras till tuberkulosfria områden samt att Jönköpings län, Kronobergs

län, Kalmar län och Blekinge län ävensom av Göteborgs och Bohus

län den del som ligger norr örn Nordre älv samt Öckerö och Styrsö socknar

hänföras till skyddade områden. Utrensningen inom förstnämnda sju län

av kvarvarande tuberkulösa djur, vilka endast torde uppgå till något över

1,600, har med föreslagna regler beräknats draga en kostnad om 400,000

kronor, som skulle fördelas på fyra år, eller alltså utgöra 100,000 kronor för år.

Enligt gällande grunder för statsbidrag till det frivilliga bekämpandet av tuberkulos

uppgå statens årliga utgifter för bekämpandet i dessa län för närvarande

till omkring 150,000 kronor. Under den tid utrensningen pågår

skulle enligt styrelsernas förmenande kontrollundersökningar med tuberkulin

i dessa områden i stort sett utan olägenhet kunna anstå.

Härigenom skulle utrensningen kunna genomföras så, att en omedelbar

besparing i statens utgifter för tuberkulosbekämpandet skulle uppkomma.

Utskottet har icke funnit anledning att för sin del framställa någon erinran

mot vad styrelserna i dessa hänseenden föreslagit. Emellertid anser

sig utskottet böra framhålla att, då det gäller att fastställa gränserna för

ifrågavarande områden, det i allmänhet, åtminstone för närvarande, torde

vara nödvändigt att följa den administrativa indelningen. I anslutning till

vad utskottet här ovan anfört torde förevarande bestämmelser icke omedelbart

böra göras tillämpliga för sådana områden, där införselregler tidigare

icke varit gällande. Kungl. Maj :ts föreskrifter i sådant hänseende synas därför

böra träda i kraft först vid en senare tidpunkt än den 1 juli 1940, exempelvis

den 1 januari 1941.

Vad departementschefen anfört i fråga om besparingsåtgärder samt statsanslag

bär icke föranlett någon utskottets erinran.

Utskottets granskning av det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden

har icke givit utskottet anledning till anmärkning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 26.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen må med bifall till förevarande proposition
1)

antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur

inom vissa områden,

2) till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur för

budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 1,700,000 kronor;

B) att motionen I: 192, i den mån den ej kan anses besvarad

genom vad utskottet anfört, icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd;

C) att motionerna I: 193 och II: 249, i den mån de ej

kunna anses besvarade genom vad utskottet anfört, icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 april 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Alfred Andersson,

Mannerskantz, Jacob Hansson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Olsson i Rödningsberg, Gustafson i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström och Cedenberg.

407669. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. a1 i texten