Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla socken av Älvsborgs län.

1940-04-18 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla socken av Älvsborgs län.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 28.

3

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

lindring i villkoren för kraftleverans från Hjältorps

ström i Fritsla socken av Älvsborgs län.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 9 februari 1940 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 45, bär Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen, att, i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen

anfört, medgiva ändring i det i köpehandling den 11 oktober 1918 angående

försäljning av den till förra militiebostället % mantal Hjältorp nr 1

Västergården i Fritsla socken hörande vattenkraften m. m. upptagna villkoret

rörande leverans av elektrisk kraft.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån ej därför redogöres

nedan, hänvisa till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet.

Enligt beslut av 1918 års lagtima riksdag (prop. nr 376, p. 5; R. skr. nr

376) medgavs, att den till förra militiebostället s/8 mantal Hjältorp nr 1

Västergården i Fritsla socken av Älvsborgs län hörande vattenkraften i

Hjältorps ström jämte det å handlingarna bifogad karta utmärkta utmål

om 1,161 hektar finge försäljas till Ignar Andén mot en köpeskilling, som

skulle utgå efter ty i gällande lag om expropriation vore föreskrivet och till

beloppet på Andens bekostnad bestämmas av tre gode män, dock att köpeskillingen

för vattenkraften, däri icke inräknat lösen för utmålet, icke finge

bestämmas till lägre belopp än 31,000 kronor. Vidare stadgades såsom

villkor för försäljningen bland annat, att köparen eller hans rättsinnehavare

skulle vara skyldiga att vid kraftstation i Hjältorps ström kostnadsfritt tillhandahålla

innehavaren av förenämnda hemman elektrisk kraft till belopp,

motsvarande 20 hästkrafter på turbinaxel. Till säkerhet härför skulle

inteckning lämnas i den försålda fastigheten.

Genom köpehandling den 11 oktober 1918 försålde sedermera Kungl.

Majit och kronan till Andén den till nämnda fastighet hörande vattenkraften

jämte utmål för 38,000 kronor. I köpehandlingen upptogs det i riksdagens

beslut omförmälda villkoret rörande kostnadsfri leverans av elektrisk

ström. Genom beslut den 3 februari 1919 förklarades ansökning om

inteckning i utmålet till säkerhet för rätt till elektrisk kraft vilande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jonlbruksutskottets utlåtande Nr 28.

I skrivelse den 17 september 1936 har Andén anhållit, att Kungl. Majit

måtte bemyndiga domänstyrelsen förklara, att köpeavtalets villkor om skyldighet

för Andén att tillhandahålla elektrisk kraft till belopp av 20 hästkrafter

på turbinaxel skulle vara uppfyllt, därest Andén eller hans rättsinnehavare

kostnadsfritt levererade elektrisk kraft efter 60 kilowattimmar

per år och hektar åkerjord av bostället.

Till stöd för sin hemställan har Andén anfört, bland annat, att det vore av

vikt för honom att villkoret rörande kostnadsfri leverans av elektrisk ström

förtydligades. Villkoret hade på sin tid tillkommit i anledning av ett av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i försäljningsärendet avgivet utlåtande. I detta

hade styrelsen förklarat, att mot priset å vattenkraften, 31,000 kronor,

vore intet att erinra. Men då det vore av värde att ha fri tillgång till för

bostället erforderlig kraft, hade det synts styrelsen lämpligt, att kraft reserverades

för vad som kunde erfordras till boställets förseende med belysning

och kraft för jordbruksändamål. Härför hade styrelsen ansett icke

behövas mer än högst 20 hästkrafter, räknat på turbinaxel. Denna maximieffekt

motsvarades enligt vad styrelsen vidare uttalat av en medeleffekt

av under 5 hästkrafter.

Yttranden ha efter remiss avgivits av domänstyrelsen den 19 mars och

den 20 oktober 1937 samt den 27 oktober 1938, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 7 juni 1937 samt av vattenfallsstyrelsen den 2 mars 1938.

Vid vattenfallsstyrelsens yttrande fanns fogad en den 7 februari 1938 dagtecknad

promemoria rörande värdet av den kostnadsfria elektriska kraften.

I anledning av myndigheternas yttranden har Andén i ärendet ingivit ett flertal

skrifter.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 19 mars 1937 avstyrkt bifall till

Andéns framställning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har å sin sida ansett, att Andén haft

grundad anledning antaga, att köpet skedde på de av styrelsen förordade

villkoren med hänsyn till den formulering föredragande departementschefen

givit sitt anförande vid tillstyrkande av propositionen angående försäljningen.

På grund härav har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett skäl

tala för att ifrågavarande köpevillkor lindras. Enligt styrelsens mening bör

kraftleveransen avse vad som kan erfordras till boställets förseende med

belysning och kraft för jordbruksändamål, dock högst en energimängd motsvarande

en medeleffekt under året av fem hästkrafter och uttagen med

maximalt 20 hästkrafter, allt räknat på turbinaxel.

Vattenfallsstyrelsen har funnit starka skäl tala för att Andéns skyldighet

att tillhandahålla kraft till bostället lindras, och att begränsningen sker intill

vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit.

I den vid vattenfallsstyrelsens yttrande fogade promemorian, vilken undertecknats

av kraftverksdirektören I. E. Hedenblad, framhålles bland annat:

Av handlingarna rörande köpets avslutande framgår, att vattenkraften värderades

av domänintendenten, länsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen till 31,000 kronor. Även om vattenfallsstyrelsen

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betecknat detta belopp som ett mini
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 28.

5

mivärde kan delta e.j tolkas så, att vattenfallsvärdet skulle vara avsevärt

större än 31,000 kronor. Varken domänintendenten, länsstyrelsen eller vattenfallsstyrelsen

föreslog, att köparen skulle utöver den kontanta köpeskillingen

fullgöra någon kraftleverans för kronoboställets behov. Ett sådant

förslag gjordes däremot av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varvid delta

dock ej motiverades med att vattenfallsvärdet borde sättas till högre belopp

än 31,000 kronor utan därmed att det vore av stort värde att för bostället

ha fri tillgång till erforderlig kraft. Härvid ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att detta kraftbehov var av så obetydlig storlek, att prestationen

för Andén spelade mycket liten roll.

Till en början kan det vara av intresse att se vad kraftleveransen enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag hade för ekonomisk innebörd för

köparen. Styrelsen beräknade kraftbehovet till maximalt 20 turbinhästkrafter

och i medeltal under 5 turbinhästkrafter, vilket omräknat till kilowatt

och kilowattimmar skulle innebära en kraftleverans om maximalt 13 kilowatt

och högst cirka 28,500 kilowattimmar per år. Om Andén icke vöre

skyldig att leverera ifrågavarande kraftbelopp till kronobostället, hade kraftbeloppet

varit tillgängligt för av Andén driven fabriksrörelse. På grund av

skyldigheten att fullgöra kraftleveransen till kronobostället fick Andén i stället

räkna med att anskaffa motsvarande kraftbelopp för fabriksrörelsen på

annat sätt. Härvid skulle Andén dock kunnat åtnöja sig med att anskaffa

en maximieffekt av cirka 6 kilowattimmeseffekt, under det att den erforderliga

energimängden naturligtvis måste uppgå till samma belopp som skulle levereras

till kronobostället. Antar man vidare, att Andén i alla fall skulle inköpt

kraft från annat vattenkraftföretag, skulle nyssnämnda kraftbelopp, 6 kilowatt

och 28,500 kilowattimmar, 1918 sannolikt kunnat erhållas till en kostnad

av 80 å 90 kronor per kilowattår + 2 å 3 öre per kilowattimme. Totala

kostnaden skulle alltså blivit 1,050 å 1,400 kronor per år, motsvarande ett

kapitalvärde av 21,000 å 28,000 kronor. Det kan emellertid anmärkas, att

Andén i stället för att inköpa kraften utifrån kanske varit tvungen producera

det erforderliga krafttillskottet med ånga i sin egen ångkraftanläggning. I

så fall hade Andén 1918 fått räkna med en väsentligt högre produktionskostnad

än den nyssnämnda.

Även örn man räknat med att tillskottskraften kunde anskaffas utifrån på

förut angivna villkor, innebar sålunda redan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

förslag en väsentlig förhöjning av köpeskillingen. Det var visserligen

möjligt, att kraften ej under den närmaste tiden skulle komma att utnyttjas

av kronobostället mer än till en mindre del, men på grund av att kraften

skulle levereras utan kostnader för kronobostället — bortsett från den obetydliga

överföringskostnaden — måste man dock räkna med att kraftbeloppet

så småningom skulle kunna utnyttjas helt och hållet.

Med den avfattning som köpebrevet slutligen erhållit, nämligen att Andén

skulle vara skyldig att kostnadsfritt tillhandahålla kronobostället elektrisk

kraft till belopp motsvarande 20 turbinhästkrafter, skulle frikraftens kapitalvärde

kunnat uppskattas till 45,000 å 65,000 kronor och köpeskillingen

skulle i själva verket lia överstigit det verkliga vattenfallsvärdet med 150 å

200 procent. Genom alt i köpebrevet icke finnes någon begränsning av innehavarens

av kronobostället rätt att använda kraften till olika ändamål borde

man nämligen räknat med att kraften skulle komma att så småningom utnyttjas

med cirka 5,000 timmar per år.

Vad Andéns yrkande att frikraften skall begränsas till 60 kilowattimmar

per hektar av kronoboställets odlade areal beträffar må följande framhållas.

Då den odlade arealen uppgår till 22 hektar, innebär Andéns yrkande att

leveransskyldigheten skall begränsas till maximalt 13 kilowatt och 1,320

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 28.

kilowattimmar per år. Räknat på samma sätt som ovan torde värdet härav

1918 kunnat beräknas till 300 å 500 kronor och kapitalvärdet till 6,000 å

10,000 kronor.

Om man skulle inskränka leveransskyldigheten till enbart jordbrukets inklusive

hushållens behov, bör leveransskyldigheten dock ej begränsas hårdare

än att kraften blir tillräcklig för de nya ändamål, som genom den alltjämt

fortgående utvecklingen på detta område bli aktuella. Att ange någon

specifik förbrukningssiffra för det framtida sannolika energibehovet är

omöjligt. Den av Andén anförda siffran 60 kilowattimmar per hektar är

emellertid redan på sina håll väsentligt överskriden och förbrukningssiffror

över 200 kilowattimmar per hektar torde så småningom ej vara osannolika.

Det synes även väl motiverat, att leveransskyldigheten göres så stor att den

medger användning av elektriska spisar o. d.

Andéns yrkande kan sålunda icke anses tillgodose boställets framtida rimliga

behov av kraft, men å andra sidan synes den kraftmängd, som vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, mer ån väl täcka behovet. Denna

kraftmängd motsvarar nämligen 1,300 kilowattimmar per hektar.

Andén har sedermera i en den 22 december 1939 dagtecknad skrift anhållit,

att leveransskyldigheten preciserades att avse vad som vore erforderligt

för boställets belysning och behov av elektrisk kraft för jordbruksändamål

i kilowattimmar per år och hektar åkerjord med rättighet till ett uttag

av maximalt 20 hästkrafter på turbinaxel, att kilowattimmarnas antal beräknades

motsvara ungefärliga behovet av elektrisk ström på den tid, 1918,

då köpet likviderades, att elektriska energien uteslutande avsåges till belysning

och att elektriska kraften till jordbruksmaskiner gällde uteslutande för

boställets jordbruk.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Av utredningen torde framgå, att starka billighetsskäl tala för en ändring

av det ifrågavarande villkoret beträffande leveransskyldigheten av elektrisk

kraft. Jag förordar därför, att en dylik ändring medgives. Ifråga örn den

utsträckning, vari lindring i villkoret må ske, kan jag i huvudsak ansluta

mig till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen härutinnan

förordat. Leveransskyldigheten torde enligt min mening i huvudsak

böra begränsas sålunda, att densamma avser högst en energimängd motsvarande

en medeleffekt under året av fem hästkrafter och uttagen med

maximalt tjugo hästkrafter, räknat på turbinaxel. Uppgörelsen härom bör

ansluta sig till gängse mätmetoder och debiteringsformer för elektrisk kraft.

Avgiftsfritt torde av arrendatorn böra få uttagas ett energibelopp om 29,000

kilowattimmar per år. För de av mig ifrågasatta ändringarna i köpevillkoren

erfordras riksdagens samtycke. Därest detta lämnas, torde det därefter få

ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig anslutning till vad jag förordat

medgiva ändring i avtalsbestämmelserna samt genom domänstyrelsen träffa

uppgörelse med vederbörande.»

Utskottet. Utskottet anser i likhet med departementschefen, att starka billighetsskäl

tala för en ändring av ifrågavarande köpevillkor. Det av väg- och vatten
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 28.

7

byggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen härutinnan framlagda förslaget,

till vilket departementschefen anslutit sig, synes väl avvägt. Omförmälda

kraftleverans torde dock böra avse endast vad som kan erfordras till ifrågavarande

boställes förseende med belysning och kraft för jordbruksändamål.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 18 april 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjultorps ström i Fritsla socken av Älvsbo a1 i texten