Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till egnaliemsverksamheten för budgetåret 1940141 m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

1940-04-19 · 51 sidor, varav 45 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 45 av 51 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till egnaliemsverksamheten för budgetåret 1940141 m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

1

Nr 33.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1940 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till egnaliemsverksamheten för budgetåret 1940141

m. m. jämte i dessa ämnen väckta motioner.

I årets statsverksproposition ha, i avbidan på fortsatt beredning av vissa

med den vid 1939 års lagtima riksdag beslutade omläggningen av egnahemsverksamheten

sammanhängande anslags- och andra frågor, ifrågavarande

anslag i riksstatsförslaget för budgetåret 1940/41 upptagits med allenast beräknade

belopp eller utan angivna belopp. Dessa anslag äro följande:

Punkt under Beräknat

nionde belopp

huvudtiteln kronor

129 Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar, för
slagsanslag

...................... 202,800

130 » : Egnahemsstyrelsen: Omkostnader,

förslagsanslag .................. 72,000

131 » : Egnahemsnämnderna: Avlöningar,

förslagsanslag.................... 768,500

132 » : Egnahemsnämnderna: Omkostnader,

förslagsanslag.................... 275,000

133 » : Ersättningar åt egnahemsombuden,

förslagsanslag.................... 30,000

134 » : Förvaltningsbidrag till egnahemslåne
förmedlare

m. m., förslagsanslag.. 675,000

135 » : Avsättning till fonden för premielån

till egnahemslåntagare............ 600,000

136 » : Bidrag till inlösen av vissa byggnader

vid utökning av ofullständiga jordbruk,

reservationsanslag.......... 75,000

137 » : Byggande av odlingsvägar, förslags
anslag

.......................... 100,000

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 10 sami. Nr 33. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Punkt under Beräknat

kapitalbud- belopp

geten: bil. 8 kronor

11 Egnahemslånefonden ................................ —

12 Jordförmedlingsf onden................................ —

13 Arrendelånefonden, reservationsanslag.................. 150,000

14 Arbetarsmåbrukslånefonden, reservationsanslag.......... 2,000,000

19 Ackordslån och hjälplån till jordbrukare, reservationsanslag

............................................ 100,000

23 Jordfonden, reservationsanslag........................ 3,000,000

24 Arrendeegnahemsfonden, reservationsanslag............ 1,000,000.

Sedermera Ilar Kungl. Majit i en till riksdagen den 8 mars 1940 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 130, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

I) dels godkänna ändrad avlöningsstat för egnahemsstyrelsen, att tillämpas

tillsvidare från och med budgetåret 1940/41;

II) dels för egnahemsnämnderna fastställa personalförteckning;

lil) dels godkänna avlöningsstat för egnahemsnämnderna, att tillämpas

tillsvidare från och med budgetåret 1940/41;

IV) dels för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisa:

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag

av 202,800 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag

av 72,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 735,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag

av 275,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Ersättningar åt egnahemsombuden ett förslagsanslag

av 30,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m.

m. ett förslagsanslag av 675,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Premielån till egnahemslåntagare m. m. ett anslag

av 600,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Bidrag till inlösen av vissa byggnader vid utökning

av ofullständiga jordbruk ett reservationsanslag av 75,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Byggande av odlingsvägar ett förslagsanslag av

100.000 kronor;

V) dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas statsbidrag intill

125.000 kronor för byggande av odlingsvägar;

VI) dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas lån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 20,000,000 kronor, därav 12,000,000 kro
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

3

nor för jordbruksfastigheter och 8,000,000 kronor för bostadsfastigheter, med

rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle giva anledning

därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks- och bostadsfastigheter;
VII)

dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder till Arrendelånefonden

för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 150,000

kronor;

VIII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder till Arbetarsmåbrukslånefonden

för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av

2,000,000 kronor;

IX) dels å kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd till Ackordslån

och hjälplån till jordbrukare för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservalionsanslag

av 100,000 kronor;

X) dels besluta inrättande av en kapitalfond, benämnd Jordfonden, med

den uppgift som i propositionen angivits;

XI) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till Jordfonden för

budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

XII) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till Arrendeegnahemsfonden

för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000

kronor;

XIII) dels medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad av departementschefen föreslagits i avseende å grunderna för statsbidrag

till byggande av odlingsvägar, upphörande av den särskilda livförsäkringen

i förening med egnahemslån samt grunderna för ackordslån och

hjälplån till jordbrukare, utfärda bestämmelser i dessa ämnen;

XIV) dels besluta, att egnahemslån, som beviljas under budgetåret 1940/41,

skola förräntas efter fast räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter

och till 4 procent för lån till bostadsfastigheter, samt bemyndiga

Kungl. Majit att meddela föreskrifter i fråga örn amorteringen av

lånen;

XV) dels medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter ingången av år

1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från egnahemslånefonden, den årliga

räntan å stående del av lånen må under åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6

procent för jordbrukslån och 4 procent för bostadslån;

XVI) dels godkänna de av departementschefen i propositionen förordade

grunderna för uppgörelse mellan staten och hushållningssällskapen i avseende

å överflyttningen till staten av egnahems- och därmed jämförliga lån,

dispositionen av sällskapens riskfonder samt andra med egnahemsverksamhetens

omorganisation sammanhängande frågor ävensom bemyndiga Kungl.

Majit att i övrigt besluta örn de åtgärder, som föranledas av nämnda omorganisation;
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

XVII) dels medgiva, att byrådirektören hos egnahemsstyrelsen Olof Agerberg

må, därest han erhåller befattning såsom egnahemsdirektör, i denna befattning

tillgodonjuta avlöning enligt löneklass 29 å löneplan A i civila avlöningsreglementet;
XVIII)

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela beslut i fråga om rätt

för tjänsteman hos hushållningssällskap, vilken i samband med egnahemsverksamhetens

omorganisation övergår till en med pensionsrätt icke förenad

befattning hos egnahemsnämnd, att personligt bibehållas vid den pensionsrätt

i statens pensionsanstalt, som tillkommit honom på grund av befattningen

hos hushållningssällskapet.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 164 av herr von Stockenström m. fl. likalydande med II: 227 av herr

Lundbom m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta placering av de

verkställande tjänstemännen hos egnahemsnämnderna i lönegrad A 24;

2) I: 165 av herr Andersson, Elof, likalydande med II: 243 av herr Hedlund

i Häste, vari hemställts, att riksdagen må uttala sig för att Agerberg,

därest han erhåller befattning som egnahemsdirektör, må bibehålla sin nuvarande

lönegradsplacering;

3) I: 186 av herr Caap m. fl. likalydande med II: 246 av herr Lövgren

m. fl, vari hemställts, att riksdagen med frångående av Kungl. Maj:ts förslag

ville besluta, att tre ordinarie egnahemskonsulentbefattningar inrättas

inom Norrbottens län från och med den 1 juli 1940 eller, örn detta förslag

icke vinner bifall, att två dylika befattningar inrättas, varav då den ena

skulle avse egnahemslånerörelsen och den andra jordanskaffningsverksamheten;
4)

I: 187 av herr Sten, vari hemställts,

a. att riksdagen uttalar sina betänkligheter i fråga om den starka beskärningen

av kapitalökningsanslaget till arbetaresmåbrukslånefonden och

b. att möjlighet beredes lånesökande med stora familjer att även under

nästa budgetår, enligt i fjol fastställda grunder, erhålla särskilda statsbidrag

till vissa byggnadskostnader;

5) I: 188 av herr Johanson, Karl August, m. fl. likalydande med II: 244

av herr Sandberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling av

Kungl. Maj :ts proposition nr 130 måtte besluta, att två egnahemskonsulentbefattningar

inrättas för Västerbottens län;

6) I: 189 av herr Nilsson, Bror, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 130 ville besluta,

a. att 1939 års lagtima riksdags beslut angående sättet för egnahemslåneräntans

beräkning skall gälla och

b. att 1939 års lagtima riksdags beslut om egnahemsdirektörens lönegradsplacering

skall stå fast;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

5

7) 1:190 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med 11:247 av herr

Nolin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

a. att med inrättandet av statliga egnahemsnämnder skall tills vidare anstå;

b. att i enlighet därmed anslaget till egnahemsnämnderna: avlöningar

735.000 kronor samt omkostnader 275,000 kronor icke skola anvisas;

c. att fullt egnahemslån å äldre fastigheter ej måtte få beviljas i vidare utsträckning

än som är möjligt med nuvarande bestämmelser samt

d. att anslaget till arrendeegnahemsfonden måtte begränsas till 500,000

kronor;

8) I: 191 av herr Carlström m. fl. likalydande med II: 245 av herr Lövgren

m. fl., vari hemställts,

att riksdagen för undvikande av rättstvist eller eventuellt en ur statens

synpunkt mindre önskvärd utveckling av egnahemsorganisationen i vissa

län ville för varje hushållningssällskap, som äger ny riskfond, låta närmare

utreda vad som enligt gällande egnahemsförfattnings 36 § verkligen är

ny riskfond samt besluta, att endast hit hänförliga fondmedel, d. v. s. överskotten

på de statliga förvaltningsbidragen, skola av berörda sällskap i samband

med utestående egnahemslåns överlåtelse på staten inlevereras till

statsverket eller alternativt,

att riksdagen — örn mot förmodan kungl, kungörelsen av den 8 juni 1928,

nr 217, skulle befinnas icke äga direkt tillämpning eller annat hinder möter

för slutlig uppgörelse på denna grund — ville besluta att uppgörelse mellan

staten och hushållningssällskapen i fråga om de nya riskfonderna skall ske

på de grunder, om vilka partexna kunna enas;

9) II: 6 av herr Ericson i Boxholm, vari hemställts, att riksdagen företager

sådan ändring i lagen om egnahemsverksamheten att för bostadsegnahem

höjes maximivärdet som villkor för egnahemslån från 12,000 kronor till

15.000 kronor;

10) II: 226 av herr Närlinge, vald hemställts örn sådan ändring av Kungl.

Maj:ts proposition nr 130, att endast den del av hushållningssällskapens s. k.

nya riskfonder för egnahemslåneverksamheten, som uppstått av överskott

å sällskapens statliga förvaltningsbidrag, jämte skälig ränta därå, skall i

samband med ifrågavarande lånerörelses öveiiagande av staten överlämnas

till den statliga egnahemsverksamheten;

11) II: 228 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vari hemställts, att xåksdagen

måtte besluta bemyndiga Kungl. Majit att av anvisade medel till arbetarsmåbrukslåneverksamheten

för budgetåret 1940/41 disponera en summa av

50.000 kronor för utanordnande av bidrag till arbetarsmåbrukslåntagare

med barnrika familjer i enlighet med låksdagens beslut år 1939;

12) II: 229 av herr Ericsson i Sörsjön m. fl., vaxa hemställts, alt riksdagen

måtte besluta bemyndiga Kungl. Majit att av anvisade medel till arbetarsmåbrukslåneverksamheten

för budgetåret 1940/41 disponera en summa av

25.000 kronor för utanordnande av odlingsbidrag till arbetarsinåbrukslåntagare

enligt samma grunder som gälla för andi-a innehavare av ofullständiga

jordbruk;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

13) II: 248 av herr Sandström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

besluta, att egnahemsdirektör skall vara placerad i 24 lönegraden.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

De vid 1939 års lagtima riksdag beslutade nya bestämmelserna för den

fortsatta egnahemsverksamheten — vilka i allmänhet äro avsedda att träda

i tillämpning den 1 juli 1940 — ha i avbidan på att vissa verksamheten berörande

frågor skola underställas 1940 års riksdag ännu icke utfärdats. De

nya grunderna för verksamheten äro i huvudsak av följande innebörd.

Verksamheten skall, i vad gäller jordbruket, ha till uppgift att underlätta

för mindre bemedlade att förvärva egna jordbruk av ändamålsenlig storlek

och ägosammansättning. Verksamheten skall främst inriktas på familjejordbruk,

d. v. s. jordbruk som icke är större än att det kan brukas av innehavaren

och hans familj utan nämnvärt anlitande av lejd arbetskraft och ej

heller mindre än att familjen kan erhålla sin fulla bärgning därav. Nybildning

av jordbruk skall i stort sett icke förekomma annorstädes än i de nordligaste

länen. Stor varsamhet skall iakttagas vid styckning av större gårdar

för egnahemsändamål. Egnahemsorganisationen skall under vissa förutsättningar

kunna medverka även vid förvärv av redan befintliga jordbruk. Den

icke minst väsentliga uppgiften för egnahemsverksamheten skall vara att befrämja

en sanering av de många ofullständiga jordbruken i vårt land. En

sammanläggning av sådana alltför små brukningsenheter till bärkraftiga

jordbruk skall eftersträvas.

Egnahemsorganisationen skall även kunna medverka vid förvärv av stödjordbruk,

d. v. s. jordbruk som är avsett att bereda innehavaren och hans

familj sysselsättning och tillskott till försörjningen vid sidan av annat förvärvsarbete,

liksom även vid förvärv av bostadsegnahem. Beträffande dessa

senare skall fortfarande upprätthållas principen, att stöd från egnahemsverksamhetens

sida i allmänhet endast skall lämnas för nybildning av egnahem.

Egnahemsorganens jordförmedlings- och jordanskaffningsverksamhet är

avsedd att effektiviseras. Där så lämpligen kan ske, skall efterfrågan på

jord i första hand tillgodoses genom förmedlingsverksamhet, ökat intresse

skall ägnas åt bebyggelsen på landsbygden.

Egnahemslån till förvärv av jordbruksegnahem skall kunna utlämnas i

form av jordbrukslån, skogslån och premielån. Lån beviljas ej till förvärv

av jordbruksegnahem, vars värde överstiger 30,000 kronor. Dock kan egnahemsstyrelsen

i särskilda fall medgiva, att lån får utgå till förvärv av fastighet

med värde intill 35,000 kronor. Jordbrukslån kan beviljas intill ett belopp

högst motsvarande nittio procent av fastighetsvärdet. Skogslån kan

utlämnas intill motsvarande procenttal av värdet å fastighetens växande

skog. Premielån kan utgå med högst 3,000 kronor och i särskilda undantagsfall

efter egnahemsstyrelsens prövning med högst 4,500 kronor. Bottenkredit

i egnahemsfastighet skall kunna placeras hos annan långivare. Jordbrukslån

och skogslån delas vart för sig med avseende å återbetalningen i

en stående del, motsvarande sextio procent av fastighetsvärdet, samt en

amorteringsdel, utgörande återstoden av lånet. Föreskrifter meddelas örn

grunderna för amorteringen av lånen. Av premielån skall, sedan amorteringsskyldighet

för jordbrukslånet i fastigheten inträtt, under vart och ett

av följande tio år på vissa villkor efterskänkas en tiondel. Jordbrukslån och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

7

skogslån förräntas efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot. Denna

fastställes av Kungl. Maj:t och får icke understiga medelräntan för statens

upplåning mot obligationer under de tre budgetår, som närmast föregått det,

varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Premielån är

i regel räntefritt.

Till förvärv av bostadsegnahem, vars värde icke överstiger 12,000 kronor,

kan beviljas egnahemslån i form av bostadslån. Sådant lån kan uppgå till

sjuttiofem procent av fastighetsvärdet. Även här kan bottenkredit placeras

hos kreditinrättning. Bostadslån delas i en stående del, som motsvarar femtio

procent av fastighetsvärdet, samt en amorteringsdel, utgörande återstoden

av lånet. Bostadslån kan även beviljas till örn- eller tillbyggnad å bostadsegnahem.

Räntan för bostadslån bestämmes på samma sätt som för

jordbrukslån.

Särskilda föreskrifter meddelas vidare om egnahemslån till underlättande

av förstärkning av ofullständiga jordbruk genom förvärv och i förekommande

fall förbättring av lämpligt område avsett att tilläggas den ursprungliga

fastigheten (tillskottsjord) eller genom ny-, örn- eller tillbyggnad å

dylikt jordbruk. I samband härmed kan beviljas bidrag till inlösen av byggnader

på tillskottsjorden, som bli överflödiga efter sammanläggningen.

Från kronan tillhörig jord kan fastighet upplåtas på arrende med rätt för

arrendator att inlösa till honom upplåten fastighet (arrendeegnahem). Fastigheten

skall i regel utgöras av familjejordbruk och skall vara bebyggd vid

upplåtelsen. Samtidigt med denna kail beviljas arrendelån till inköp av

jordbruksinventarier m. m. Sådant lån skall icke kunna utgå med högre

belopp än 4,500 kronor. Arrendelån är räntefritt.

För skogsarbetare eller därmed likställd arbetare, vilken önskar förvärva

mindre lägenhet, ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,

drivet vid sidan av annan verksamhet, finnes en särskild låneform, arbetarsmåbrukslån.

Högsta lånebelopp utgör 7,000 kronor. Lån delas i en stående

del och en amorteringsdel. Den stående delen fastställes till belopp, motsvarande

kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, sextio procent

av beräknad kostnad för sådant förbättringsarbete, som avses i gällande

kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk

m. m. Å amorteringsdelen erlägges ej ränta. Å den stående delen skall

efter amorteringstidens utgång gäldas ränta efter den räntefot, som Kungl.

Majit bestämmer med hänsyn tagen till räntesatsen å egnahemslån för jordbrukslägenheten

Särskilda statsbidrag skola kunna beviljas till arbetarsmåbrukslåntagare

med barnrika familjer för bestridande av vissa byggnadskostnader.

Utlämnandet av jordbrukslån, skogslån, premielån, bostadslån, lån till förstärkning

av ofullständiga jordbruk m. m., bidrag till vissa byggnader samt

arrendelån skall ankomma på statliga egnahemsnämnder. Detsamma gäller

upplåtandet av arrendeegnahem. En egnahemsnämnd skall finnas inom varje

hushållningssällskaps område, d. v. s. två nämnder i vartdera av Kalmar

och Älvsborgs län samt en nämnd i edvart av övriga län. Egnahemsverksamhetcn

står under ledning och tillsyn av egnahemsstyrelsen. För varje

kommun utses i regel ett egnahemsombud, vilken ingår i kommunens egnahemskommitté.

Kommuner samt vissa aktiebolag och föreningar kunna antagas

till förmedlare av egnahemslån. De kunna härvid hos egnahemsstyrelsen

erhålla egnahemsstatslån lör utlämnande av bostadslån. Sådant egnahemsstatslån

skall återbetalas och förräntas efter grunder, som motsvara

villkoren för utlämnade bostadslån. Vidare kan kommun, aktiebolag eller

förening, varom här är fråga, av egnahemsstyrelsen tilldelas förlagslån för

användning såsom rörelsekapital vid inköp och exploatering av fastighet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

lämplig att helt eller huvudsakligen användas för bildande av bostadsegnahem.

Å förlagslån skall utgå ränta efter fyra procent. Till bestridande av

låneförmedlares med egnahemsverksamheten förenade förvaltningskostnader

och å egnahemslånerörelsen uppkommande förluster — staten svarar ej för

dessa — åtnjuter en var låneförmedlare ett årligt statsbidrag motsvarande

0.5 procent av låneförmedlarens kapitalskuld för egnahemsstatslån vid nästföregående

års utgång.

Beviljandet av arbetarsmåbrukslån ankommer alltid på kommunerna, men

lån skall underställas vederbörande egnahemsnämnd för godkännande. För

utlämnandet av arbetarsmåbrukslån erhåller kommun hos egnahemsstyrelsen

lån av statsmedel, arbetarsmåbruksstatslån. Uppkommer förlust å utlämnat

arbetarsmåbrukslån, sedan amorteringsskyldighet inträtt beträffande

lånet, skall förlusten, örn lånet godkänts av vederbörligt egnahemsorgan och

den med lånet åsyftade lägenheten vid avsyning likaledes vunnit egnahemsorganets

godkännande, bäras till en fjärdedel av kommunen och till återstående

del av staten. I annat fall än nu sagts skall uppkommen förlust å arbetarsmåbrukslån

helt bäras av kommunen.

Den här lämnade redogörelsen för grunderna för egnahemsverksamheten

avser, såsom framgår av det föregående, de bestämmelser som äro antagna

att gälla från och med den 1 juli 1940. Intill denna dag handhaves egnahemslångivningen

— förutom av vissa kommuner, aktiebolag och föreningar

■— av hushållningssällskapen genom dessas egnahemsnämnder. Låneförmedlarna

ha på grund av handhavandet av egnahemslångivningen uppburit vissa

förvaltningsbidrag till bestridande av förvaltningskostnader och förluster.

Hushållningssällskapens överskott å uppkomna bidrag lia tillförts sällskapens

s. k. riskfonder. Dessa riskfonder äro av två slag, nämligen dels »gamla»

fonder, som bildats före 1928 års egnahemsreform, och dels »nya» fonder,

bildade därefter. Enligt den ståndpunkt, som intagits vid 1939 års lagtima

riksdag, skola av hushållningssällskapen utlämnade egnahemslån och

därmed jämförliga lån och bidrag den 1 juli 1940 överlåtas på staten, som

härvid även skall övertaga de nya riskfonderna, medan hushållningssällskapen

behålla de gamla riskfonderna. Det har förutsatts, att en stor del av

de hittillsvarande egnahemsnämndernas personal skall kunna placeras hos

de nya nämnderna. I fråga om villkoren för egnahemslån, som utlämnats

före den 1 juli 1940, skola hittillsvarande bestämmelser gälla, men frågan

om räntan för tiden efter år 1939 har avsetts skola föreläggas 1940 års riksdag.

Egnahemsorganen taga även befattning med vissa andra verksamhetsgrenar

än de nu angivna, särskilt utlämnandet av bostadsförbättringsbidrag, nybyggnadslån,

förbättringslån, lantarbetarbostadslån och lantarbetarbostadsbidrag.

Numera ha, såsom framgår av det följande, förslag även framkommit

om överflyttande på egnahemsorganen av handhavandet av bidragsverksamhet

till odlingsvägar samt ackords- och därmed jämförlig verksamhet.

I den till 1939 års lagtima riksdag avgivna propositionen i egnahemsfrågan

har förutsatts, att egnahemsstyrelsen skall utreda vissa spörsmål, som sammanhänga

med förstatligandet av egnahemsnämnderna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

9

Egnahemsstyrelsen har i augusti 1939 till hushållningssällskapens förvaltningsutskott

överlämnat en promemoria beträffande förevarande spörsmål

samt anhållit om utskottens yttrande över densamma. I promemorian har

till en början behandlats frågan om personalbehovet hos de statliga egnahemsnämnderna

och i samband härmed framförts vissa synpunkter i avseende

å möjligheterna att utnyttja de nuvarande egnahemsnämndernas personal

hos de nya nämnderna. Vidare lia berörts spörsmålen om överflyttning

av nuvarande egnahemslån på staten och om dispositionen av hushållningssällskapens

riskfonder samt vissa andra med egnahemsverksamhetens omorganisation

sammanhängande frågor.

Sedan yttranden över ifrågavarande promemoria inkommit från förvaltningsutskotten,

har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 15 november 1939, med

åberopande av nämnda yttranden, avgivit förslag i ämnet till Kungl. Maj:t.

Enligt vad styrelsen inledningsvis anfört i denna skrivelse har styrelsen icke

funnit behövligt, att direkta underhandlingar anordnades mellan staten och

hushållningssällskapen rörande överflyttningen av egnahemslån m. m. I ett

par fall hade emellertid i yttrandena från sällskapen önskemål framförts örn

eif sammanträffande mellan representanter för egnahemsstyrelsen och respektive

sällskap. Önskemålen härom hade tillgodosetts av styrelsen. Även

i flera andra fall hade styrelsen i en eller annan form stått i förbindelse med

sällskapen. Några utformade överenskommelser hade egnahemsstyrelsen icke

ansett det lämpligt att avsluta. Då egnahemsstyrelsen utgått från att styrelsens

förslag skulle kunna genomföras utan störande i någon avsevärd grad av

hushållningssällskapens intressen, hade styrelsen funnit sig icke böra enbart

med hänsyn till den omständigheten, att yrkanden om längre gående medgivanden

framkommit från enstaka hushållningssällskap, tillmötesgå dessa sällskap

på ett sätt, som skulle giva dem förmåner framför andra sällskap. Styrelsen

hade icke heller kunnat undgå att taga hänsyn till att hushållningssällskapen

vore organ för samhälleliga uppgifter och att det därför icke syntes

kunna ifrågakomma, att sällskapen försvårade genomförandet av anordningar,

som statsmakterna funne lämpliga och skäliga. Egnahemsstyrelsen hade

sålunda icke anledning att utgå från annat än att hushållningssällskapen

skulle vara villiga att, under vissa förutsättningar med avseende å dispositionen

över riskfonderna, överflytta sina egnahemslån till staten.

Egnahemsstyrelsens förevarande skrivelse har genom styrelsens försorg i

avskrift tillställts hushållningssällskapens förvaltningsutskott. Styrelsen har

hemställt, att utskotten måtte efter hushållningssällskapens årsmöten under

hösten 1939 lämna meddelande om sällskapens ståndpunktstaganden i fråga

om överflyttning av nuvarande egnahemslån och därmed jämförliga lån på

staten och örn överlåtande av vissa riskfondsmedel m. m.

Med skrivelse den 1 februari 1940 har egnahemsstyrelsen till Kungl. Maj:t

överlämnat skrivelser från hushållningssällskapen i förevarande ämne, av vilka

framgår, all samtliga hushållningssällskap beslutat att på vissa villkor, räknat

från och med den 1 juli 1940, överflytta då utestående egnahems- m. fl.

lån på staten och likaledes till staten överlåta vissa riskfondsmedel eller att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

bemyndiga vederbörande förvaltningsutskott att bestämma härom. I samband

härmed lia från vissa hushållningssällskap uttalats önskemål i olika hänseenden.

Särskilda skrivelser ha inkommit till Kungl. Maj:t från Malmöhus läns och

Norrbottens läns hushållningssällskap.

över egnahemsstyrelsens förslag ha yttranden inhämtats från statskontoret,

riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden, statens pensionsanstalt och

lantbruksstyrelsen. Till statskontoret har jämväl varit remitterad nyssnämnda

skrivelse från Norrbottens läns hushållningssällskap. Slutligen må nämnas,

att på uppdrag av hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott

f. justitierådet P. von Seth avgivit ett utlåtande beträffande beräkningen av

hushållningssällskapens riskfonder.

I. Egnahemsstyrelsen.

Beträffande egnahemsstyrelsens förslag hänvisas till redogörelse i propositionen

sid. 7.

Departementschefens anförande:

I nuvarande läge anser jag mig icke kunna förorda den av egnahemsstyrelsen

föreslagna höjningen av anslagsposten till grundavlöningar m. m.

till övrig icke-ordinarie personal. Jag finner likväl önskvärt, att av styrelsen

åsyftade tekniska och ekonomiska utredningar på byggnadsområdet

icke behöva åsidosättas, och förutsätter, att det icke skall vara omöjligt

att bekosta sådana i erforderlig utsträckning inom ramen för nu utgående

anslag. Likaledes finner jag arbetet med ackordslån åt jordbrukare — jag

återkommer till denna fråga i ett senare sammanhang — kunna överflyttas

på egnahemsstyrelsen utan ökning av styrelsens avlöningsanslag. I anslutning

till vad chefen för finansdepartementet anfört vid anmälan i statsverkspropositionen

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor torde anslagsposten

avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra minskas med

5,400 kronor till 118,700 kronor och posten rörligt tillägg höjas med motsvarande

belopp till 16,200 kronor. Avlöningsstatens slutbelopp blir härvid

oförändrat.

I fråga om anslaget till egnahemsstyrelsens omkostnader föreslår jag

med hänsyn till nödvändigheten av största möjliga sparsamhet en begränsning

till 72,000 kronor.

Slutligen får jag erinra örn att av anslaget till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden medel plägat enligt Kungl. Maj:ts beslut tagas i

anspråk för vissa kostnader för egnahemsstyrelsen, vilka haft samband

med bostadsförbättringsverksamheten. Denna möjlighet bör fortfarande stå

öppen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

11

Departementschefens statförslag beträffande egnahemsstyrelsen avser upprätthållande

av styrelsens verksamhet i enlighet med den av 1939 års lagtima

riksdag beslutade omorganisationen. Anslaget till avlöningar är sålunda

oförändrat, medan viss minskning av omkostnadsanslaget ansetts möjlig.

Utskottet biträder förslaget.

II. Egnahemsnämnderna.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till propositionen

sid. 8—28.

Departementschefens anförande:

Såsom framgår av det föregående innebär 1939 års lagtima riksdags beslut

rörande omorganisationen av egnahemsverksamheten, bland annat, att

denna verksamhet skall från och med den 1 juli 1940 överflyttas från hushållningssällskapens

egnahemsnämnder till statliga sådana nämnder. En

egnahemsnämnd skall inrättas för ettvart hushållningssällskaps område,

d. v. s. en egnahemsnämnd i varje län utom Kalmar och Älvsborgs, vilka

län skola ha två egnahemsnämnder vartdera.

I 1939 års egnahemsproposition har icke intagits någon bestämd ståndpunkt

i fråga om de nya egnahemsnämndernas sammansättning och personalbehov

utan allenast antytts en del preliminära synpunkter i detta hänseende.

Det har förutsatts, att egnahemsstyrelsen skulle verkställa ytterligare

utredning härutinnan, vilket även skett.

Med utgångspunkt från vad som anförts i nämnda proposition har egnahemsstyrelsen

haft under övervägande en sådan differentiering av ledamotsantalet

hos egnahemsnämnderna, att hos en del nämnder skulle finnas fem

och hos andra tre ledamöter, i båda fallen inberäknat den verkställande

tjänsteman, som i det följande avses. Styrelsen har emellertid funnit, att

ett antal av tre ledamöter är alltför lågt även i de minsta länen, för att

olika slags sakkunskap och intressen skola kunna bli företrädda inom

nämnden. Med hänsyn härtill har styrelsen förordat, att antalet ledamöter

skall fastställas till fem för alla egnahemsnämnder. Statskontoret har ifrågasatt,

att ledamotsantalet genomgående skall bestämmas till fyra. För min

del anser jag önskvärt, att egnahemsnämnderna särskilt i de större länen

icke erhålla ett mindre antal ledamöter än fem, inberäknat verkställande

tjänstemannen. Då jag finner egnahemsstyrelsen ha skäl för sin uppfattning,

att någon skillnad i förevarande hänseende ej bör göras mellan

olika nämnder, och då frågan saknar större betydelse ur kostnadssynpunkt,

anser jag mig böra förorda, att antalet ledamöter för alla nämnder

bestämmes till fem. Såsom jag redan framhållit i förra årets proposition,

böra ledamöterna — lämpligen för en tid av fyra år — förordnas

av Kungl. Maj:t, som även bör utse en av dem till ordförande, och verkställande

tjänstemannen bör vara självskriven ledamot. Vid utseendet av

ledamöterna bör, såsom egnahemsstyrelsen understrukit, beaktas önskviird
-

Utskoitei.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

heten av att kontakten mellan egnahemsnämnderna och hushållningssällskapen

underlättas. Ledamot av egnahemsnämnd — bortsett från den verkställande

tjänstemannen — bör åtnjuta dagarvode och reseersättning enligt

i huvudsak de grunder, som föreslagits av egnahemsstyrelsen. Till ordförande

bör därutöver utgå årsarvode, vilket bör bestämmas av Kungl. Majit

och ej överstiga 1,000 kronor.

Hos varje egnahemsnämnd bör finnas en verkställande tjänsteman. Egnahemsstyrelsen

har föreslagit, att denne tjänsteman i samtliga län placeras i

lönegrad A 24, och har sålunda icke upptagit den i 1939 års proposition framförda

tanken, att ifrågavarande tjänsteman i en del län skulle placeras i

lägre lönegrad. Även här finner jag styrelsen lia anfört vägande skäl mot

en differentiering mellan olika län. Vid bestämmandet av löneställning för

dessa tjänstemän bör enligt min mening beaktas, att på dem kommer att

vila en stor del av ansvaret för att egnahemsverksamheten bedrives på ett

ekonomiskt och socialt tillfredsställande sätt. Den verkställande tjänstemannen

bör därför, förutom kunskaper på egnahemsverksamheten berörande

områden, äga initiativkraft och blick för verksamhetens ekonomiska

sida. På grund av de särskilda kvalifikationer, som böra fordras hos innehavaren

av här avsedda befattning, anser jag löneställningen böra bestämmas

förhållandevis högt. Likväl synas mig ifrågavarande befattningar med

hänsyn till pågående utredning rörande hushållningssällskapens organisation

åtminstone icke för närvarande böra placeras i högre lönegrad än A 23.

Befattningshavarna torde böra benämnas egnahemsdirektörer. Av det sagda

följer, att sammanlagt 26 sådana befattningar böra upptagas på personalförteckningen

för egnahemsnämnderna.

Med hänsyn till förhållandena i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands,

Västernorrlands och Kristianstads län har egnahemsstyrelsen funnit det motiverat,

att i dessa län även anställas egnahemskonsulenter i lönegrad A 21.

Enligt styrelsens förslag skulle inom vartdera av förstnämnda båda län anställas

två konsulenter och i övriga län en sådan befattningshavare. Jag anser

det åtminstone tills vidare vara tillräckligt, att fyra konsulentbefattningar

inrättas, nämligen en för vartdera av de nyssnämnda norrländska länen.

Ytterligare behov av personal med liknande kvalifikationer bör tillgodoses

genom anställande av lägre avlönade befattningshavare.

Egnahemsstyrelsen har förordat, att anslag beräknas för avlönande av 11

assistenter i lönegrad Eo 16. För min del hyser jag tvekan, örn icke lämpliga

personer kunna förvärvas för dessa befattningar, även om lönen sättes något

lägre än den nyss angivna. Jag anser det böra ankomma på egnahemsstyrelsen

att bedöma, i vilken utsträckning sådana lägre avlönade befattningshavare

böra anställas. Härigenom kan någon besparing i utgifterna

för ändamålet vinnas. Å andra sidan har jag nyss uttalat mig för att av

egnahemsstyrelsen föreslagna konsulenter i vissa län skola ersättas med lägre

avlönad personal. Med hänsyn härtill torde de beräknade kostnaderna för

assistentpersonal behöva något ökas i förhållande till vad styrelsen föreslagit.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att som villkor för anställning

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

13

som egnahemsdirektör, konsulent eller assistent visserligen i allmänhet bör

gälla, att sökanden avlagt agronomexamen. Detta bör emellertid icke utgöra

en undantagslös regel. Särskilt bör till erhållande av assistentbefattning

kunna ifrågakomma även annan än den, som kan åberopa agronomexamen.

Hos varje egnahemsnämnd bör vidare finnas en kassör. Då egnahemsdireklören

i stor utsträckning befinner sig på resor, kommer kassören även

att tjänstgöra såsom kontorsföreståndare samt stå allmänheten till förfogande

med råd och upplysningar. Av skäl, som anförts av egnahemsstyrelsen,

anser jag ifrågavarande befattningshavare tills vidare icke böra erhålla

ordinarie ställning. Olika anställningsformer böra komma i fråga,

alltefter förhållandena i de särskilda fallen. I de större länen kan det vara

motiverat att anställa kassörer med heltidstjänstgöring, enligt egnahemsstyrelsens

bestämmande placerade i någon av lönegraderna Eo 15—18. På

andra håll kan det vara tillräckligt, att kassören allenast erhåller halvtidstjänstgöring

eller möjligen trekvartstjänstgöring hos egnahemsnämnden, varvid

han har möjlighet att samtidigt lia anställning hos hushållningssällskapet.

I sådana fall anser jag övervägande skäl tala för att kassörens avlöning

bör utgå i form av arvode, vilket emellertid bör bestämmas i huvudsaklig anslutning

till lönen i nyssnämnda lönegrader, med vederbörlig reducering i

förhållande till den avkortade tjänstgöringstiden. En konsekvens av att ersättningen

bestämmes i form av arvode blir, att befattningen icke blir förenad med

pensionsrätt. Att särskilda åtgärder kunna vara motiverade i avseende å befattningshavare,

som hittills haft pensionsrätt på grund av befattning hos hushållningssällskap,

framgår av det följande. Såsom en ytterligare form för anställandet

av kassör har egnahemsstyrelsen ansett kunna ifrågakomma, att

denne erhåller heltidsanställning med placering i lägre lönegrad än förut

nämnts, förslagsvis i lönegrad Eo 11. En sådan anordning skulle enligt

egnahemsstyrelsens mening särskilt kunna tillgripas, där det synes tveksamt,

om handhavandet av kassörsgöromålen gör en heltidstjänst behövlig,

lirén skäl tala för att nied dessa göromål kunna kombineras andra mindre

kvalificerade arbetsuppgifter, så att en heltidsbefattning blir motiverad. Det

synes böra ankomma på egnahemsstyrelsen att bedöma, när en sådan anordning

kan befinnas lämplig. Där egnahemskassör samtidigt har anställning

hos hushållningssällskap, bör på grund av vad riksräkenskapsverket

framhållit såvitt möjligt undvikas, att han bär det direkta ansvaret för båda

institutionernas kassor. I detta sammanhang vill jag giva min anslutning

till egnahemsstyrelsens uppfattning, att efter den avsedda omorganisationen

av egnahemsnämnderna skäl icke längre komma att finnas att, såsom hittills

på ett par håll skett, uppdraga kassagöromålen åt enskild bankinrättning.

I fråga örn lägre befattningar hos egnahemsnämnderna har egnahemsstyrelsen

föreslagit inrättandet av 5 ordinarie kanslibiträdesbefattningar, 32 ordinarie

kontorsbilrädesbefattningar samt ett 20-tal icke-ordinarie kontorseller

skrivbiträdesbefattningar. I anslutning tilt vad statskontoret och riksräkenskapsverket

anfört finner jag de ordinarie kanslibiträdesbefattningarna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

tills vidare kunna undvaras. I stället torde anslag böra beräknas för ickeordinarie

personal i motsvarande ställning. För övrigt föranleder egnahemsstyrelsens

förslag i förevarande hänseende icke något annat uttalande

från min sida, än att all möjlig sparsamhet bör iakttagas i avseende å personalanställningen

hos nämnderna.

Medel behöva också stå till förfogande för ersättning åt speciell sakkun

skap, som i viss omfattning kan behöva anlitas av egnahemsnämnderna. I

detta sammanhang vill jag erinra om egnahemsstyrelsens förslag, att även

efter det egnahemsnämnderna blivit förstatligade särskilda medel böra ställas

till deras förfogande fran det under femte huvudtiteln uppförda anslaget

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden för att täcka nämndernas

kostnader för handhavandet av denna verksamhet. Det är här närmast

fråga om kostnader för anlitande av särskild byggnadssakkunskap. Ehuru

jag i princip biträder statskontorets och riksräkenskapsverkets uppfattning,

att det vore riktigast om ersättningar av här avsedda slag bestredes från samma

anslag som egnahemsnämndernas avlöningskostnader i övrigt, finner jag

likväl övervägande skäl tala för att dylika kostnader tills vidare i viss utsträckning

skola få avföras å nyssnämnda anslag till främjande av bostadsbyggande

på landsbygden.

Egnahemsstyrelsen har utgått från att befattningshavare hos hushållningssällskapen,

vilka i mera väsentlig utsträckning sysselsatts med egnahemsfrågor,

skola kunna överflyttas till de nya statliga egnahemsnämnderna.

Härvid har styrelsen uttalat sig för att ifrågavarande befattningshavares

möjligheter att i löneklasshänseende tillgodoräkna anställning hos hushållningssällskapen

skola göras mera förmånliga än som enligt avlöningsreglementena

gäller i fråga om tjänstemän i allmänhet under jämförliga förhållanden.

I likhet med flera av de hörda ämbetsverken anser jag en sådan

särskild anordning varken vara behövlig eller lämplig. Det torde bli

möjligt att, där så prövas skäligt, med tillämpning av de vanliga bestämmelserna

i avlöningsreglementena tillgodose tjänstemän, som överflytta från hushållningssällskapen,

pa sadant sätt att de icke skola behöva lida nämnvärd

minskning i de inkomster, som de tidigare haft hos sällskapen. Vad särskilt

angår de kassörer, som anställas mot arvode, synes det lämpligt, att arvodet

för undvikande av löneminskning skall kunna sättas högre än som motsvarar

lägsta löneklassen inom vederbörlig lönegrad. Fråga örn sådan höjning

av arvodet torde böra underställas Kungl. Maj:ts prövning.

I delta sammanhang vill jag uttala min anslutning till statskontorets och

statens pensionsanstalts förslag, att befattningshavare hos hushållningssällskap,

vilken övergår till en med pensionsrätt icke förenad befattning hos egnahemsnämnd,

skall kunna personligt bibehålla sin pensionsrätt i pensionsanstallen.

Riksdagens bemyndigande torde böra utverkas för Kungl. Maj:t

att meddela beslut i nämnda hänseende. Ett sådant bemyndigande torde

även böra innefatta rått för Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstäm
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

15

melse med vad statens pensionsanstalt föreslagit, besluta i fråga om bestridandet

av kostnaderna för pensionsavgifter i fall, varom här är fråga.

Med hänsyn till vad som anförts av egnahemsstyrelsen kan jag icke finna

tillräckliga skäl föreligga för staten att tillerkänna någon ersättning åt sekreterare

eller andra befattningshavare hos hushållningssällskap, vilka till

följd av egnahemsverksamhetens omorganisation gå miste om biförtjänster,

som de hittills tillgodonjutit för arbete hos egnahemsnämnden. Till frågan

om gottgörelse åt ett eller annat hushållningssällskap för vissa pensionskostnader,

som hänföra sig till tidigare tjänstemäns befattning med egnahemsärenden,

återkommer jag i det följande.

I förevarande sammanhang torde jag också få upptaga egnahemsstyrelsens

förslag, att byrådirektören hos styrelsen Olof Agerberg, om han erhåller befattning

såsom egnahemsdirektör, skall få bibehålla sin placering i 29 :e löneklassen.

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i förevarande fall

anser jag riksdagens medgivande härtill böra inhämtas.

Såsom egnahemsstyrelsen föreslagit, böra egnahemsorganen i vissa fall

kunna betinga sig ersättning för biträde med jordförmedling och byggnadsrådgivning.

Mot vad egnahemsstyrelsen anfört i detta hänseende har jag

intet annat att erinra än att inkomsterna härav — vilka åtminstone till en

början torde bli föga betydande — i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag

böra redovisas å egnahemsnämndernas omkostnadsanslag under rubriken

särskilda uppbördsmedel.

Vad slutligen angår beräkningen av anslag till de statliga egnahemsnämnderna

för budgetåret 1940/41 vill jag erinra om att jag i det föregående uttalat

mig för viss sänkning av löneställningen för egnahemsdirektörerna, i

förhållande till vad egnahemsstyrelsen föreslagit, samt för minskning av antalet

konsulentbefattningar och uteslutning av de ordinarie kanslibiträdesbefattningarna.

Med hänsyn härtill och till vad chefen för finansdepartementet

vid anmälan i statsverkspropositionen av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor anfört rörande avlöningsanslagens beräkning, torde det

av egnahemsstyrelsen föreslagna anslagsbeloppet för avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat böra minskas med 72,400 kronor till 347,000 kronor. Anslagsposterna

till årsarvoden till ordförande i egnahemsnämnderna och till

dagarvoden till ordförande och ledamöter i nämnderna torde i enlighet med

egnahemsstyrelsens förslag böra uppföras med respektive 15,000 kronor och

40,000 kronor eller sammanlagt 55,000 kronor. Anslagsposten till grundavlöningar

m. m. till icke-ordinarie personal torde, i anslutning till vad jag

föreslagit i fråga örn anställande av icke-ordinarie kanslibiträden och av

ökat antal egnahemsassistenter, böra i förhållande till egnahemsstyrelsens

förslag ökas med 20,600 kronor lill 255,000 kronor samt anslagsposten till

avlöningsförhöjningar m. m. med 3,300 kronor lill 26,000 kronor. Anslagsposten

till avlöningar till icke-ordinarie personal kommer härvid att uppgå

till 281,000 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra upptagas

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

med 52,000 kronor. Avlöningsstaten för egnahemsnämnderna kommer härvid

att sluta å ett belopp av 735,000 kronor.

I avseende å omkostnadsstaten för egnahemsnämnderna kan jag med hänsyn

till nödvändigheten att begränsa statsutgifterna icke tillstyrka högre anslag

än 275,000 kronor, varav förslagsvis 200,000 kronor till reseersättningar

och förslagsvis 75,000 kronor till expenser. Att ersättningar för egnahemsnämndernas

biträde med jordförmedling och byggnadsrådgivning i det föregående

föreslagits skola redovisas såsom särskilda uppbördsmedel å omkostnadsanslaget,

torde icke böra påverka anslagets beräkning.

I enlighet med 1939 års principbeslut rörande inrättandet av statliga egnahemsnämnder

i länen, att träda i verksamhet den 1 juli 1940, har departementschefen

på grundval av fortsatt utredning av egnahemsstyrelsen framlagt

förslag örn dessa nämnders organisation. Då detta förslag i stort sett

överensstämmer med de preliminära synpunkter i förevarande organisationsspörsmål,

som godkändes av fjolårets lagtima riksdag, har utskottet

ansett sig böra här beröra allenast vissa därmed förknippade frågor.

Till en början bär då utskottet till behandling upptagit det i de likalydande

motionerna I: 190 och II: 247 framställda yrkandet örn att med inrättandet av

statliga egnahemsnämnder skall tillsvidare anstå. Ehuruväl utskottet funnit

de skäl, som motionärerna anfört, värda visst beaktande — särskilt nödvändigheten

av att i nuvarande krisläge iakttaga största möjliga sparsamhet

med allmänna medel och därför söka undvika nya kostnadskrävande anordningar

— anser utskottet det dock vara en sådan trängande samhällsangelägenhet

att 1939 års egnahemsreform fullföljes enligt antagen plan,

att utskottet icke kan biträda motionärernas uppskovsyrkande beträffande

nyorganisationen av egnahemsnämnderna.

Departementschefen har åtminstone för närvarande ansett sig böra föreslå,

att egnahemsnämndernas verkställande tjänstemän, egnahemsdirektörerna,

icke placeras i högre lönegrad än A 23. Egnahemsstyrelsen bär föreslagit

dessas placering i lönegrad A 24. Vid egnahemsfrågans behandling vid

1939 års lagtima riksdag godkändes departementschefens då framförda uppfattning,

att de med egnahemsdirektörsbefattning förenade uppgifterna betingade

befattningens placering i lönegrad A 24, därvid emellertid samtidigt

framfördes den tanken, att ifrågavarande tjänstemän i en del län skulle placeras

i lägre lönegrad. Frågan örn egnahemsdirektörernas löneställning har

upptagits till behandling i vissa nu väckta motioner, nämligen I: 184 och

II: 227, likalydande, samt I: 189 och II: 248, vari motionärerna anslutit sig

till egnahemsstyrelsens förslag i frågan. Samma ståndpunkt intogs av 1936

års egnahemsutredning. Inom utskottet har vidare dryftats ett förslag, att

ifrågavarande tjänstemän tills vidare borde erhålla icke-ordinarie ställning

och därvid placeras i lönegrad Eo 24. Då nu utskottet övergår till att angiva

sin ståndpunkt i förevarande lönefråga, vill utskottet framhålla, att de skäl,

som på sin tid anfördes i fråga om egnahemsdirektörernas löneställning och

som godtogos av 1939 års lagtima riksdag, alltjämt synas bärande med hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

17

syn till de viktiga arbetsuppgifter inom egnahemsverksamheten, som skola

åligga dessa tjänstemän. Utskottet biträder sålunda motionärernas yrkande,

att ifrågavarande befattningar placeras i lönegrad A 24. I enlighet härmed

har utskottet omräknat den föreslagna avlöningsstaten för egnahemsnämnderna.

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i fråga örn byrådirektören

Agerbergs ställning i egnahemsstyrelsen har departementschefen biträtt styrelsens

förslag, att Agerberg bör beredas möjlighet att kunna erhålla befattning

såsom egnahemsdirektör med bibehållande av sin placering i 29 :e löneklassen.

I motionerna I: 165 och II: 243, likalydande, har föreslagits, att

Agerberg i berörda fall bör få bibehålla även sin nuvarande lönegradsplacering

i A 26. Enär utskottet ansett det möta principiella betänkligheter att

öppna möjlighet för en tjänsteman att erhålla lägre befattning utan att behöva

underkasta sig därmed förenad sämre löneställning, har utskottet ej

kunnat tillstyrka sådant förslag, icke ens i den modifierade form som departementschefen

ifrågasatt.

Inrättandet av egnahemskonsulentbefattningar i lönegrad A 21 hos de statliga

egnahemsnämnderna har departementschefen ansett kunna åtminstone

tillsvidare begränsas till en dylik befattning för vartdera av de fyra nordligaste

länen. Motionsvis har påyrkats utökning av antalet konsulentbefattningar;

sålunda föreslås i de likalydande motionerna I: 186 och II: 246 inrättande

av tre eller åtminstone två i Norrbottens län och i de jämväl likalydande

motionerna I: 188 och II: 244 inrättande av två i Västerbottens län.

Även om under normala förhållanden ett ökat antal egnahemskonsulenter

torde erfordras i vissa län, finner utskottet det emellertid icke tillrådligt att

i nuvarande ovisshet om den närmaste utvecklingen föreslå sådan personalökning.

lil. Överflyttning av hushållningssällskapens egnahemslånestock

på staten. Sällskapens riskfonder. Ersättningar till vissa

sällskap m. m.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 33—50.

Departementschefens anförande:

Den överflyttning av egnahemslån från hushållningssällskapen till staten,

som åsyftats skola äga rum med ingången av budgetåret 1940/41, torde

böra genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som angivits

av egnahemsstyrelsen. I den mån icke Kungl. Maj:t meddelar särskilda

föreskrifter i ämnet, bör det ankomma på styrelsen alt, delvis i samråd

med statskontoret, iakttaga statens rätt vid lånens överflyttning.

Alt staten avsetts skola övertaga egnahemslånen och de därmed förenade

riskerna, bar föranlett ett övervägande, örn icke även de riskfonder, som

hushållningssällskapen samlat för täckande av förluster å egnahemslånerörelsen,

åtminstone i viss utsträckning böra överlåtas på staten. Emellertid

lia skäl ansetts tala för att de s. k. äldre riskfonderna, vilka tillkommit före

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sand. Nr 33.

i

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

1928 års egnahemsreform och vilka hushållningssällskapen i mer eller mindre

uttrycklig form erhållit rätt att själva disponera, skola få behållas av sällskapen.

Samma skäl motivera icke, att sällskapen i fortsättningen få tillgodogöra

sig de nya riskfonderna. Förra årets lagtima riksdag har i enlighet

härmed i princip fattat beslut om att de äldre riskfonderna skola få kvarbliva

hos sällskapen men att — och detta skall gälla som villkor för statens övertagande

av egnahemslånen — de nya riskfonderna skola överlåtas på staten.

Beträffande de äldre riskfonderna har emellertid nyssnämnda medgivande

förknippats med ett förbehåll av innebörd att dessa fonder icke må utan

Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd användas för andra ändamål än främjande

av det mindre jordbruket och dess binäringar ävensom uppmuntrande av

trädgårdsodlingen. I enlighet med önskemål, som framkommit från åtskilliga

håll, har egnahemsstyrelsen numera föreslagit, att ifrågavarande förbehåll

skall eftergivas. Styrelsen har ansett förutsättningarna härigenom kunna

ökas för en friktionsfri övergång lill den nya organisationen. För min

del vill jag icke motsätta mig detta förslag. Emellertid synes det mig naturligt,

att hushållningssällskapen, även örn de icke uttryckligen förbindas härtill,

komma att förutom för vissa utgifter i samband med omorganisationen

huvudsakligen disponera fonderna för nyss avsedda ändamål.

Vad härefter angår de nya riskfonderna kan jag ej finna tillräcklig anledning

att intaga någon annan ståndpunkt än föregående år, då jag förordat

att dessa fonder böra överlåtas på staten. Det kan naturligt nog för ett hushållningssällskap,

som förlorat sin äldre riskfond men har i behåll en ny

riskfond till större eller mindre belopp, synas hårt att behöva avstå från

denna, särskilt som omorganisationen av egnahemsverksamheten även kan

tänkas föranleda vissa utgifter. Med tanke härpå kommer jag i det följande

att föreslå, att någon ersättning skall kunna utgå i dylika fall. En del

sällskap ha, utan att framställa invändningar mot principen att de nya riskfonderna

skola överlåtas på staten, velat omräkna dessa till lägre belopp än

dem, till vilka de äro bokförda. Till stöd härför har åberopats, att hushållningssällskapen

under årens lopp av egna medel bekostat en del utgifter,

som sällskapen varit befogade att bestrida från de nya riskfonderna,

eller ock tillfört dessa fonder vissa inkomster, vilka icke författningsenligt

behövt tillföras fonderna, i båda fallen med resultat att de nya riskfonderna

blivit större än eljest skulle ha blivit förhållandet. Med särskild styrka

har framförts önskemålet att en omräkning av inkomsterna måtte få

äga rum. Egnahemsstyrelsen har motsatt sig, att fonderna skola få omräknas

vare sig i avseende å utgifter eller inkomster. För min del finner jag

de av styrelsen anförda skälen bärande. Att nu konstatera, huru stora de

nya riskfonderna skulle ha varit, om dessa belastats med så stor del av hushållningssällskapens

utgifter som kunnat ifrågakomma och å andra sidan

tillförts så liten del av inkomsterna som författningsenligt låtit sig göra,

skulle i praktiken vara omöjligt. För övrigt synas mig inga starkare skäl tala

för att, där riskfonderna exempelvis tillförts sådana räntor å statliga bostadsförbättringsmedel,

vilka härröra från att sällskapen kunnat lyfta med
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

19

len innan desamma utlämnats till bidrags- eller låntagare, dylika ränteinkomster

skola avföras från riskfonderna och tillerkännas hushållningssällskapen.

Det bör uppmärksammas att, sedan dessa och andra inkomster en

gång tillförts de nya riskfonderna, hushållningssällskapen icke haft anledning

att räkna med att desamma skulle få användas för annat ändamål än

egnahemsverksamheten. överhuvud taget torde man kunna utgå från att

de från några sällskap framställda yrkandena i förevarande hänseende ha

sin rot däri att vissa andra sällskap kunnat dra fördelar av att i förevarande

hänseende följa andra principer för bokföringen av de nya riskfonderna.

Att avgöra vad som skulle utgöra full rättvisa i förevarande hänseende låter

sig knappast göra, så mycket mindre som jämsides med riskfondernas storlek

måste tagas hänsyn till de risker, varmed de från de olika hushållningssällskapen

överlämnade lånen äro förbundna. I enlighet nied det här anförda

bör enligt min mening någon omföring av inkomster och utgifter, vilka

redan bokförts å de nya riskfonderna, icke tillstädjas. Såsom riksräkenskapsverket

föreslagit, böra de nya riskfonderna överlämnas till staten med

de belopp, vartill de äro bokförda den 30 juni 1940 med tillägg för eventuella

överskott å förvaltningsbidrag för första halvåret 1940.

Storleken av de riskfondsmedel, som avsetts skola överlämnas till staten,

har av egnahemsstyrelsen beräknats till omkring 1,900,000 kronor. Efter

samråd med chefen för finansdepartementet finner jag mig böra förorda

riksräkenskapsverkets förslag, att belopp, som av sällskapen överlämnas i

likvida medel, tagas till uppbörd under inkomsttiteln övriga diverse inkomster.

Överlämnas fondmedel placerade i fastigheter eller lån, böra dylika

värden uppföras under särskild diversemedelstitel, varifrån överföring till

nyssnämnda inkomsttitel verkställes i samband med tillgångarnas realiserande.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen ha en del hushållningssällskap

gjort framställning om vissa ersättningar i samband med egnahemsverksamhetens

omorganisation.

Malmöhus läns hushållningssällskap har sålunda anhållit, att sällskapet

måtte tillerkännas ett belopp av sammanlagt omkring 244,000 kronor.

Av detta belopp hänföra sig 83,000 kronor till underskott å sällskapets riskfond

samt av sällskapet bestridda förvaltningskostnader, 143,000 kronor

till förluster å s. k. regleringslån samt 18,000 kronor till förlust å exploatering

av viss fastighet. Egnahemsstyrelsen har avvisat hushållningssällskapets

anhållan örn täckning för förluster å egnahemsverksamheten och ansett

ansvaret härför böra åvila hushållningssällskapet. Däremot har styrelsen

funnit skäl tala för att sällskapet tillerkännes någon gottgörelse för

nyssnämnda förvaltningskostnader och med hänsyn härtill förordat sådan

ökning av sällskapets förvaltningsbidrag för egnahcmslångivningen under

första halvåret 1940, att detsamma i ett för allt utgår med 50,000 kronor,

.lag vill icke motsätta mig den av egnahemsstyrelsen föreslagna anordningen

till lösning av förevarande ersättningsfråga.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Enligt egnahemsstyrelsens förslag skall sådant sällskap, som förlorat sin

äldre riskfond genom uppkomna förluster å egnahemsverksamheten, kunna

av Kungl. Maj:t tillerkännas ett engångsanslag av förslagsvis 5,000 kronor

för täckande av utgifter i samband med omorganisationen. Styrelsen har

ansett sådant bidrag kunna ifrågakomma för Södermanlands, Kronobergs

och Västernorrlands läns hushållningssällskap. Då jag anser detta förslag

lämpligt och det endast medför förhållandevis obetydliga utgifter för staten,

vill jag tillstyrka förslaget.

Ett par hushållningssällskap ha hemställt, att staten måtte övertaga ansvaret

för vissa pensioner eller tilläggspensioner. Det har synts egnahemsstyrelsen

möjligt, att staten i någon utsträckning bör bidraga till sådana pensionskostnader.

Örn och i vad mån detta bör ske, har styrelsen ansett böra få

avgöras av Kungl. Majit efter övervägande av omständigheterna i de särskilda

fallen. Styrelsen har vidare även antytt möjligheten av att det i något

enstaka fall kan befinnas skäligt att tillerkänna hushållningssällskap

gottgörelse för hyreskostnader, som föranledas av ändrade lokalförhållanden

för egnahemsnämnderna. Enligt min mening bör Kungl. Majit ha möjlighet

att anvisa hushållningssällskap ett mindre engångsbidrag till utgifter

av förevarande art under övergångstiden. Härvid bör tagas hänsyn till

storleken av sällskapets äldre riskfond. Nu avsedda ersättningar torde

sammanlagt kunna hållas inom ett belopp av 5,000 kronor och i varje fall

icke nämnvärt överstiga detta belopp.

De ersättningar av olika slag, som av mig tillstyrkts, torde böra bestridas

av anslaget till förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m. m.

Utöver vad jag i det föregående förordat anser jag skäl icke förefinnas

för några ersättningar åt hushållningssällskapen i samband med egnahemsverksamhetens

omorganisation.

Såsom framgår av det föregående kunna även i andra hänseenden än de

hittills berörda i samband med egnahemsnämndernas förstatligande uppkomma

frågor örn reglering av mellanhavanden mellan staten och hushållningssällskapen.

Bland annat kan fråga uppkomma om statens övertagande

av jordanskaffningsföretag, som igångsatts av hushållningssällskap.

Vad egnahemsstyrelsen anfört i detta hänseende ger mig ej skäl till erinran.

I anslutning till vad styrelsen anfört torde Kungl. Maj:t även böra äga befogenhet

att, där så erfordras till förekommande av förluster för vissa hushållningssällskap

å borgensförbindelser, som ingåtts för egnahemsändamål,

träffa uppgörelse med sällskapen om eftergivande av borgensansvaret.

Kungl. Maj:t torde även böra äga att i förekommande fall besluta om de

åtgärder, som kunna föranledas av att kommuner, egnahemsföreningar och

egnahemsbolag helt eller delvis avveckla av dem bedriven egnahemsverksamhet.

Med utgångspunkt från vad här i olika hänseenden anförts torde Kungl.

Maj:t böra utverka riksdagens godkännande av de av mig förordade grunderna

för uppgörelse mellan staten och hushållningssällskapen i avseende

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

21

å överflyttningen till staten av egnahems- och därmed jämförliga lån, dispositionen

av sällskapens riskfonder samt vissa andra med egnahemsverksamhetens

omorganisation sammanhängande frågor ävensom ett bemyndigande

för Kungl. Majit att i övrigt besluta örn de åtgärder, som föranledas

av nämnda omorganisation.

Med avseende på hushållningssällskapens riskfonder för egnahemslånerörelsen

beslöts vid 1939 års lagtima riksdag, att de gamla fonderna

skulle få kvarbliva hos sällskapen medan de nya fonderna skulle överlåtas

på staten. I fråga örn de gamla riskfonderna gjordes emellertid det

förbehållet, att dessa fonder icke skulle kunna utan Kungl. Maj:ts särskilda

tillstånd användas för andra ändamål än främjande av det mindre jordbruket

och dess binäringar ävensom uppmuntrande av trädgårdsodlingen. Med

hänsyn till de önskemål, som framkommit från olika håll, har nu departementschefen

icke velat motsätta sig egnahemsstyrelsens förslag, att ifrågavarande

förbehåll skall eftergivas. Även utskottet ansluter sig härtill men

vill samtidigt understryka departementschefens uttalande, att det synes naturligt,

att hushållningssällskapen likväl komma att förutom för vissa utgifter

i samband med omorganisationen huvudsakligen disponera fonderna

för nyssnämnda ändamål.

I motionerna I: 191 och 11:245, likalydande, samt 11:226 har hemställts,

att de nya riskfonderna, innan de överlämnas till slaten, skola enligt vissa

närmare angivna grunder omräknas till att omfatta endast vad som verkligen

kan befinnas utgöra överskott på de statliga förvaltningsbidragen till

hushållningssällskapen. Enär liknande krav framställts även under egnahemsstyrelsens

utredningsarbete, har styrelsen och likaså departementschefen

tagit desamma under övervägande men funnit sig böra motsätta sig begärd

omräkning och utgått från att de bokförda fondbeloppen skola redovisas.

överlämnandet till staten av de bokförda nya fonderna har enligt 1939

års beslut avsetts skola gälla såsom villkor för statens övertagande av hushållningssällskapens

egnahemslånestock. Utskottet finner icke anledning att

nu föreslå ändring härutinnan och kan följaktligen ej heller biträda motionärernas

förslag.

Med tanke på de hushållningssällskap, som förlorat sina gamla riskfonder,

har departementschefen föreslagit, att vartdera av dessa sällskap skall

kunna av Kungl. Majit tillerkännas ett engångsanslag av 5,000 kronor för

täckande av utgifter i samband med omorganisationen. Undantag har emellertid

gjorts för Malmöhus läns hushållningssällskap såtillvida att detta sällskap

på grund av särskilda förhållanden föreslagits skola i stället erhålla

ett från 15,000 å 20,000 kronor till 50,000 kronor ökat förvaltningsbidrag

för första halvåret 1940. Vad sålunda föreslagits i fråga om engångsersättningar

till vissa hushållningssällskap föranleder ingen erinran från utskottets

sida, ehuruväl utskottet varit tveksamt om lämpligheten av att icke

jämställa samtliga här ifrågakommande hushållningssällskap.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

IV. Ersättningar åt egnahemsombuden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 54—56.

Departementschefens anförande:

Jag biträder egnahemsstyrelsens förslag, att ersättningarna åt egnahemsombuden,

vilka årligen i efterhand böra fastställas av egnahemsstyrelsen

efter förslag av egnahemsnämnderna, skola beräknas efter 4 kronor för

varje ärende, varmed ombud i någon mera väsentlig utsträckning tagit befattning,

dock med högst 12 kronor för en och samma dag. Den efter dessa

grunder beräknade årsersättningen bör emellertid, på sätt egnahemsstyrelsen

förordat, kunna jämkas med hänsyn till det allmänna intresse och den duglighet,

som egnahemsombud ådagalagt vid fullgörandet av sitt uppdrag.

Egnahemsombud bör även tillgodonjuta resekostnadsersättning efter klass

III i allmänna resereglementet. Sådan ersättning bör kunna utbetalas utan

samband med ombudets årsersättning.

I överensstämmelse med vad egnahemsstyrelsen föreslagit, böra lån- eller

bidragstagare icke behöva bidraga till ersättningar åt egnahemsombuden

i annat fall än att de genom missvisande uppgifter föranlett eljest onödiga

rese- eller andra kostnader.

I förevarande sammanhang vill jag erinra örn att det i princip är avsett,

att ett egnahemsombud skall finnas för varje kommun. Enligt min mening

bör emellertid hinder icke möta att tills vidare, i den mån så kan anses lämpligt,

något begränsa antalet egnahemsombud.

För ifrågavarande ändamål torde böra uppföras ett särskilt anslag å riksstaten.

I avbidan på erfarenheter, i vilken utsträckning egnahemsombud

komma att anlitas, torde anslaget för budgetåret 1940/41 böra upptagas med

ett belopp av allenast 30,000 kronor. Anslaget torde böra erhålla karaktär

av förslagsanslag.

De beräkningsgrunder för ersättningar åt egnahemsombuden, som departementschefen

föreslagit, finner utskottet lämpligt avvägda. Utskottet vill

visserligen ej motsätta sig, att tillsvidare och i den mån så kan anses lämpligt

antalet egnahemsombud må något begränsas. För att egnahemsombuden

skola kunna förväntas besitta erforderlig personal- och lokalkännedom

hör dock framhållas önskvärdheten av att — såsom i princip är avsett —

ett ombud utses för varje kommun.

V. Förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m. m.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 57 o. 58.

Departementschefens anförande:

Mot vad egnahemsstyrelsen föreslagit i fråga om anvisandet av anslag till

förvaltningsbidrag till egnahemslåneförmedlare m. m. har jag intet att

s. 23 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

23

erinra. Från anslaget böra bestridas även de ersättningar, som av mig i

det föregående föreslagits skola utgå till vissa hushållningssällskap i samband

med egnahemsnämndernas förstatligande. Anslaget torde i enlighet med

egnahemsstyrelsens förslag böra för budgetåret 1940/41 uppföras med 675,000

kronor. Det bör uppmärksammas, att anslaget i vad det avser förvaltningsbidrag

och ersättningar till hushållningssällskapen har karaktär av

engångsanslag, vartill någon motsvarighet icke kommer att finnas under

kommande budgetår.

Den gjorda beräkningen av behovet av medel till förvaltningsbidrag till

egnahemslåneförmedlare grundas på gällande bestämmelser och med hänsyn

tagen till att hushållningssällskapens egnahemsnämnder skola vara verksamma

endast under första halvåret 1940. Utskottet har ingen erinran att

framställa i förevarande hänseende.

VI. Premielån till egnahemslåntagare m. m.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 58—61.

Departementschefens anförande:

I avseende å beräkningen av anslaget till premielån vill jag först något

uppehålla mig vid frågan i vad mån sådana lån även skola utgå i samband

med försäljning av fastigheter, som ingå i egnahemsorganens jordanskaffningsverksamhet.

Jag kan icke biträda riksräkenskapsverkets förslag, att

staten alltid skulle, oberoende av försåld egnahemsfastighets bruksvärde, betinga

sig en köpeskilling, som skulle täcka statens samtliga kostnader för förvärvet

och iordningställandet av fastigheten, låt vara att samtidigt skulle beviljas

ett premielån till täckande av skillnaden mellan den salunda bestämda

köpeskillingen och bruksvärdet. På sätt egnahemsstyrelsen framhållit, är en

sådan anordning ägnad att väcka betänkligheter med hänsyn till såväl köparens

intresse som svårigheterna att fördela kostnaderna för ett jordanskaffningsföretag

på de däri ingående särskilda fastigheterna. Även om köpeskillingen

i princip bör bestämmas på grundval av bruksvärdet, synes

emellertid hinder icke böra möta att, där det kan anses motiverat med hänsyn

till önskvärdheten att motverka spekulativa försäljningar av egnahemsfastigheter,

i vissa fall bestämma köpeskillingen något högre än det aktuella

bruksvärdet och täcka mellanskillnaden medelst premielån.

Såsom i annat sammanhang förordas böra statens kostnader för förvärv

och iordningställande av jord för egnahemsbildning ävensom å andra

sidan köpeskillingarna för försålda fastigheter bokföras å en förlagsfond,

benämnd jordfonden. Örn försäljningssumman för fastigheter, ingående

i ett jordanskaffningsföretag, understiger kostnaderna för förvärvet

och iordningställandet av fastigheterna, bör skillnadsbeloppct täckas av medel,

som anvisas å driftbudgeten under nionde huvudtiteln. Med hänsyn till

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

svårigheten att, innan erfarenheter vunnits av jordanskaffningsverksamhetcn,

beräkna de erforderliga anslagsmedlens storlek vill jag såsom en provisorisk

anordning förorda, att anslaget till premielån skall kunna utnyttjas för ifrågavarande

ändamål, varvid ur bokföringen bör kunna utläsas, i vilken utsträckning

anslaget disponeras för premielån och för täckning av underskott

å jordanskaffningsföretag. Detta anslag bör även tillgodogöras överskott, som

uppkommer när inkomsterna av ett jordanskaffningsföretag överstiga utgifterna

för företaget. Den av mig sålunda förordade anordningen synes komma

ganska nära riksräkenskapsverkets förslag i ämnet. Då jag utgår från att

den statliga jordanskaffningsverksamheten i stort sett icke skall gå med

förlust — jag bortser här från särskilda kolonisationsföretag i övre Norrland

torde vid beräkningen av anslaget till premielån åtminstone icke för närvarande

någon större hänsyn behöva tagas till den utvidgning av anslagets

användning, som jag här förordat.

Med hänsyn dels till nödvändigheten att i nuvarande läge starkt begränsa

statsutgifterna och dels till den försiktighet, som särskilt vid stigande jordpriser

och byggnadskostnader bör iakttagas av jordbrukarna i avseende å

startande av jordbruksföretag, anser jag anslagsmedlen för premielån böra

väsentligt beskäras i förhållande till vad eljest skulle vara motiverat. Ur

nyssnämnda synpunkter har dispositionen av anslagsmedlen för innevarande

budgetår redan begränsats. Den odisponerade behållning, som på

grund härav eller av andra skäl kommer att finnas på premielånefonden

vid ingången av nästkommande budgetår, sannolikt mellan 100,000 och

200,000 kronor, kan i stället användas under budgetåret 1940/41. Såsom

nytt anslag till ifrågavarande ändamål för sistnämnda budgetår torde böra

anvisas 600,000 kronor. Anslagets beteckning torde böra förkortas till »premielån

till egnahemslåntagare m. m.».

Utehorn. De allmänna riktlinjer för premielånemedlens användning, som departe
mentschefen

angivit, synas utskottet godtagbara. Liksom vid 1939 års lagtima

riksdag förutsätter emellertid utskottet, att närmare föreskrifter om

premielångivningen komma att meddelas. Den starka begränsningen av anslagsäskandet

för ändamålet torde medföra, att startandet av egnahemsjordbruk

kommer att få ringa omfattning. Att så sker torde försiktigheten bjuda

i nuvarande tidsläge till förekommande av att alltför dyrbara och oräntabla

egnahemsföretag igångsättas.

VII. Bidrag till inlösen av vissa byggnader vid utökning av ofullständiga

jordbruk.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 62 o. 63.

Departementschefens anförande:

Ur såväl jordbruksekonomisk som social synpunkt är det av stor betydelse,

att komplettering av ofullständiga jordbruk främjas. Möjligheten att er
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

25

hålla statsbidrag till täckande av kostnader för byggnader, som bli överflödiga

vid sammanläggning av brukningsdelar, torde vara ägnad att i många

lall underlätta genomförandet av en dylik komplettering. Med hänsyn härtill

anser jag mig böra tillstyrka, att ett anslag av 75,000 kronor anvisas till

ifrågavarande ändamål för budgetåret 1940/41. Anslaget torde böra erhålla

karaktär av reservationsanslag.

Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag om anvisning

av medel för bidrag till inlösen av byggnader, som bliva överflödiga

vid sammanläggning av brukningsdelar i syfte att förstärka ofullständiga

jordbruk.

VIII. Byggande av odlingsvägar.

Beträffande 1936 års egnahemsutrednings förslag i ämnet hänvisas till

redogörelse i propositionen sid. 63—73.

Departementschefens anförande:

Såsom jag vid anmälan av egnahemspropositionen till 1939 års lagtima

riksdag framhållit, bör egnahemsverksamheten framdeles icke i lika hög

grad som tidigare vara inriktad på nykolonisation. I stället bör en annan

uppgift träda i förgrunden, nämligen sådan komplettering av ofullständiga

jordbruk med tillskottsjord, att bärkraftiga jordbruk skapas. Såsom ett led

i åtgärderna för främjande av denna komplettering bör, såsom egnahemsutredningen

föreslagit, statsbidrag kunna utgå till byggande av odlingsvägar

vilka, där det ej kan undvikas att tillskottsjordarna komma att ligga på något

avstånd från gårdarna, erfordras för förbindelsen mellan ägolotterna. Då

behovet av statsbidrag till sådana vägar kan antagas göra sig huvudsakligen

gällande i Norrland och Dalarna, biträder jag utredningens förslag, att ifrågavarande

bidragsverksamhet inskränkes till nämnda landsdelar.

Egnahemsutredningens förslag innebär, att de nuvarande reglerna för statsbidrag

till nybyggesvägar, med vissa ändringar, skola erhålla tillämpning

jämväl i fråga om vägar, som nyss avsetts. Lantbruksstyrelsen har däremot

uttalat sig för att bidragsgivningen till sistnämnda vägar skall inordnas i bidragsverksamheten

till understödjande av torrläggningsföretag. Såsom ett

tredje alternativ har antytts, att statsbidrag till här avsedda odlingsvägar

skulle utgå efter de vanliga reglerna för bidrag till enskild väghållning. För

min del anser jag övervägande skäl tala för att, liksom hittills bidragsgivningen

till nybyggesvägar utgjort en självständig bidragsform vid sidan av

understödjandet av torrläggningsföretag och av enskild väghållning, så blir

fallet även sedan verksamheten utvidgats till att avse förbindelsevägar av nu

ifrågavarande art.

Den bidragsverksamhet, som nu utövas till förmån för nybyggesvägar, har

handhafts av länsstyrelserna. Detsamma har tidigare varit förhållandet med

statsbidragen till enskilda vägar. Emellertid har sistnämnda bidragsgivning

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbrulcsutskottets utlåtande Nr 33-

från och med den 1 juli 1939 överflyttats från länsstyrelserna till väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen. Med utgångspunkt härifrån har egnahemsutredningen

ansett länsstyrelserna framdeles icke heller böra lia hand om beviljandet

av bidrag till odlingsvägar. Utredningen har föreslagit, att detta arbete

uppdrages åt de statliga egnahemsnämnderna. I en del yttranden har

emellertid i stället förordats, antingen att bidragsverksamheten bibehålies

hos länsstyrelserna eller att densamma, liksom torrläggningsverksamheten,

lägges hos lantbruksstyrelsen eller ock uppdrages åt hushållningssällskapen.

Med hänsyn till att det kommer att åligga egnahemsorganen såsom en av deras

viktigaste uppgifter att medverka vid kompletteringen av ofullständiga

jordbruk med tillskottsjord och då bidragsgivningen till odlingsvägar har ett

nära samband med denna kompletteringsverksamhet men däremot icke avser

ett kommunikationsändamål i egentlig mening, delar jag egnahemsutredningens

uppfattning, att arbetet härmed lämpligast bör åläggas egnahemsnämnderna.

Dessa böra i erforderlig utsträckning få anlita biträde av de

hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anställda länsschaktmästarna. Av skäl,

som anförts av nyssnämnda styrelse, böra egnahemsnämnderna i varje särskilt

bidragsärende införskaffa yttrande från styrelsen. Nämnderna böra

även, i den mån det finnes lämpligt, samråda med länsstyrelserna och vederbörande

kommuner. De från ett par håll framförda principiella betänkligheterna

mot att egnahemsnämnderna såsom primära organ inhämta yttranden

från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna finner jag

såtillvida mindre bärande, som dessa yttranden komma att till stor del erhålla

karaktär av upplysningar rörande förhållanden, vilka böra beaktas av

egnahemsnämnderna vid sidan av de jordbruksekonomiska överväganden,

som närmast ankomma på nämnderna.

Det för statsbidrag till nybyggesvägar hittills gällande villkoret, att bidrag

även skall lämnas av vederbörande landsting, synes i enlighet med vad allmänt

förordats böra borttagas.

Av egnahemsutredningen föreslagen höjning av maximibeloppet för statsbidrag

till 60 procent av kostnaderna för vägföretag kan jag icke förorda.

Liksom gäller i fråga örn enskilda vägar i allmänhet bör statsbidrag till odlingsvägar

ej kunna beviljas till högre belopp än 50 procent av kostnaderna.

Vad i ett par yttranden anförts rörande behovet av garantier för att vägföretag

planläggas på ett tillfredsställande sätt och för att vägar, vartill statsbidrag

utgått, framdeles underhållas, synes mig icke motivera strängare bestämmelser

härutinnan än de nu gällande. Klart är emellertid, att egnahemsnämnderna

böra ägna uppmärksamhet åt förevarande förhållanden. I

detta sammanhang vill jag understryka angelägenheten av att egnahemsnämnderna

överhuvud taget vaka över att de statliga bidragsmedlen verkligen

komma till avsedd nytta.

Uppkommande kostnader för kontroll över vägbyggen böra, i enlighet med

vad egnahemsstyrelsen föreslagit, bestridas av egnahemsnämnderna.

I överensstämmelse med de grunder, som angivits i det föregående, har

upprättats ett utkast till kungörelse angående statsbidrag till byggande av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

27

odlingsvägar i Norrland och Dalarna, vilket utkast torde få fogas som bilaga

till statsrådsprotokollet (Bilaga A).

Tillgängliga anslagsmedel torde årligen, efter förslag av egnahemsstyrelsen,

böra av Kungl. Maj:t fördelas mellan de olika länen.

Genomförandet av de nya bestämmelserna i fråga örn bidrag till odlingsvägar,

vilka bestämmelser böra gälla från och med den 1 juli 1940, torde

framdeles medföra ökat behov av anslagsmedel. Emellertid anser jag bidragsverksamheten,

med hänsyn till nuvarande tidsläge och i avbidan på

erfarenheter av de nya bestämmelserna, under budgetåret 1940/41 böra hållas

inom relativt snäva gränser. Kungl. Majit torde sålunda böra inhämta riksdagens

medgivande, att för nästa budgetår må beviljas statsbidrag intill ett

belopp av 125,000 kronor. Ett förslagsanslag av 100,000 kronor torde böra

anvisas för ändamålet.

I enlighet med ett av 1936 års egnahemsutredning framlagt betänkande

har departementschefen föreslagit omläggning av den hittillsvarande bidragsverksamheten

för nybyggesvägar till att avse byggande av odlingsvägar.

Dylik väg avses skola dragas till sådant område i Norrland och

Dalarna, vilket med hänsyn till storlek, markbeskaffenhet och övriga förhållanden

finnes vara ägnat att användas för jordbruksändamål såsom tillskottsjord

åt ofullständigt jordbruk eller såsom självständigt jordbruk. Förslaget

utgör ett led i de strävanden att åstadkomma bärkraftiga jordbruk,

som särskilt kommit till uttryck i 1939 års egnahemsreform. Medan bidragsverksamheten

för nybyggesvägar handhafts av länsstyrelserna, går det nu

föreliggande förslaget ut på att den ändrade verksamheten skall uppdragas

åt de blivande statliga egnahemsnämnderna. En annan väsentlig olikhet

ligger däri att det för statsbidrag till nybyggesvägar hittills gällande villkoret,

att bidrag även skall lämnas av vederbörande landsting, föreslås böra

borttagas. Bidragsbeloppet skall vara maximerat till 50 procent av den beräknade

kostnaden för väganläggningen.

Då det här föreliggande förslaget synes på ett naturligt sätt ansluta sig till

och utbygga 1939 års reform inom egnahemsväsendet, vill utskottet, som

icke finner anledning till erinran mot de ifrågasatta bestämmelsernas utformning,

tillstyrka förslagets genomförande liksom anvisning av härför

äskade medel. Kungl. Maj:ts författningsförslag i ämnet bifogas detta utlåtande

(Bilaga A).

IX. Egnahemslånefonden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag samt 1936 års egnahcmsutrednings

förslag hänvisas till redogörelse i propositionen sid. 75—81.

Departementschefens anförande:

Inledningsvis har redogjorts för de huvudsakliga grunder, som efter egnahemsverksamlietens

omläggning den 1 juli 1940 skola tillämpas i avseende

å egnahemslångivningen.

Utskottet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Med hänsyn till att frågan om räntan å lån från statens utlåningsfonder

för närvarande är föremål för utredning genom särskilda sakkunniga och

till vad dessa framhållit i sin förut återgivna skrivelse finner jag det vara

att förorda, att de nya grunderna för egnahemslånen tills vidare icke sättas

i tillämpning såvitt gäller lånens förräntning. Under budgetåret 1940/41 beviljade

egnahemslån torde böra förräntas efter i huvudsak samma grunder

som nu utestående lån. Övervägande skäl synas tala för att lånen, utan hänsynstagande

vare sig till fördelningen på stående delar och amorteringsdelar

eller till tiden för amorteringsskyldighetens inträde, förräntas efter en fast

räntefot av 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter och 4 procent för lån

till bostadsfastigheter. Kungl. Majit torde böra äga att med utgångspunkt

från nämnda förräntningsregler meddela föreskrifter i fråga om amorteringen

av lånen.

Vad angår egnahemslån, som utlämnats före den 1 juli 1940, torde den

för åren 1937—1939 medgivna provisoriska nedsättningen av räntan å stående

delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt, böra erhålla förlängd

giltighet även för åren 1940 och 1941. Härvid kommer räntan å lånen

i sin helhet att utgöra 3.G procent för jordbrukslån och 4 procent för

bostadslån.

Beträffande grunderna för egnahemslångivningen vill jag i detta sammanhang

erinra om att enligt 1939 års lagtima riksdags beslut maximivärdet

å bostadsfastighet, till vars förvärvande egnahemslån må beviljas, blivit höjt

från 10,000 till 12,000 kronor. Redan i samband med förberedandet av föregående

års proposition framkommo önskemål om en längre gående höjning

av nämnda värde. Uttalanden i samma riktning ha även senare gjorts och

härvid motiverats med den av krigsutbrottet föranledda stegringen av byggnadskostnaderna.

För min del anser jag mig emellertid, med hänsyn bland

annat till risken att ett möjliggörande av egnahemsbelåning av fastigheter

med högre värde än nyss sagts i sin mån skulle kunna bidraga till en pressning

uppåt av bostadsstandarden och fastighetsvärdena, åtminstone icke för

närvarande böra framställa något förslag om höjning av maximivärdet å

bostadsegnahem. Det är enligt min mening önskvärt, att de stegrade byggnadskostnaderna

i viss utsträckning motverkas genom rationalisering och förenkling

av olika slag.

En annan fråga i avseende å egnahemslångivningen, som nu bör upptagas

till övervägande, gäller örn i enlighet med egnahemsutredningens förslag bestämmelserna

örn livförsäkring i anslutning till egnahemslån böra upphävas

i samband med övergången till de nya egnahemslånebestämmelserna. För

min del biträder jag egnahemsutredningens uppfattning, att efter egnahemsverksamhetens

förstatligande tillräckligt starka skäl icke längre finnas att

bibehålla ifrågavarande föga anlitade försäkringsform. Denna synes icke

bereda vare sig låntagarna eller det allmänna fördelar, som motsvara låntagarnas

kostnader för försäkringen och egnahemsnämndernas besvär med

bokföring, uppbörd och indrivning av försäkringsavgifterna. Ett upphävande

av bestämmelserna om livförsäkring i anslutning till egnahemslån synes så

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

29

mycket mer naturligt i detta läge, som bestämmelserna i varje fall med hänsyn

till de nya grunderna för egnahemslångivningen skulle behöva bli föremål

för revision. På grund av vad sålunda anförts och av de skäl i övrigt,

som framförts av egnahemsutredningen, förordar jag, att ifrågavarande

bestämmelser upphävas från och med den 1 juli 1940. Desamma böra dock

fortfarande äga tillämpning i fråga om låntagare, som redan tagit livförsäkringar,

i den mån dessa hållas vid kraft.

Vad slutligen angår frågan om omfattningen av långivningen från egnahemslånefonden

biträder jag egnahemsstyrelsens mening, att maximeringen

av årsutlåningen framdeles bör hänföras till budgetår i stället för kalenderår.

Till följd härav bör, där såsom i fråga om egnahemsstatslån viss tid är

fastställd för sökande av lån, denna tid ändras med hänsyn till nyssnämnda

omläggning av utlåningsperioden. För budgetåret 1940/41 anser jag maximibeloppet

för årsutlåningen icke böra sättas så högt som av egnahemsstyrelsen

föreslagits, eller 25,000,000 kronor. Jag får erinra om att jag i vad

gäller utlämnandet av premielån funnit mig icke kunna räkna med sådan

bidragsverksamhet till större sammanlagt belopp än 700,000 å 800,000 kronor.

Härvid har jag bland annat understrukit angelägenheten av att särskilt

vid stigande jordpriser och byggnadskostnader försiktighet iakttages av

jordbrukarna i avseende å startandet av jordbruksföretag. Av liknande skäl

och med hänsyn till det samband, som består mellan utlämnandet av jordbrukslån

och beviljandet av premielån, anser jag maximum för utlåningen

från egnahemslånefonden för budgetåret 1940/41 ej böra sättas högre än till

20,000,000 kronor, fördelade med 12,000,000 kronor på jordbruksfastigheter

samt 8,000,000 kronor på bostadsfastigheter. Kungl. Majit torde emellertid

böra Ira rätt att, därest förhållandena skulle giva anledning därtill, medgiva

jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks- och bostadsfastigheter.

På grund av den kontanta kapitaltillgång, som kan antagas komma att

finnas å egnahemslånefonden, torde något kapitalökningsanslag icke erfordras

för budgetåret 1940/41.

I samband med bestämmandet av utlåningsbeloppet från egnahemslånefonden

har departementschefen till behandling upptagit vissa långivningen

berörande spörsmål. Med hänsyn till de ändrade förhållanden, som inträffat

efter 1939 års beslut i frågan örn egnahemslåneräntan, har departementschefen

funnit det vara att förorda, att de då beslutade grunderna för egnahemslånens

förräntning tillsvidare icke sättas i tillämpning. Departementschefen

har därvid även åberopat särskilt tillkallade sakkunniga för utredning örn

räntan å lån från statens utlåningsfonder; enligt vad dessa sakkunniga anfört

framstår den förra året antagna regeln för ränteberäkningen numera såsom

otillfredsställande. Egnahemslån, som beviljas under budgetåret 1940/41,

föreslås nu böra förräntas efter en fast räntefot av 3.0 procent för lån till

jordbruksfastigheter och 4 procent för lån till bostadsfastigheter. För egnahemslån,

som utlämnats före den l juli 1940, avses 1937—1939 års provisoriska

räntesänkning till 3.0 procent för jordbrukslån och 4 procent för

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33-

bostadslån skola erhålla förlängd giltighet även för åren 1940 och 1941. I

motionen I: 189 har emellertid hemställts, att förra årets beslut angående

sättet för egnahemslåneräntans beräkning skall gälla, innebärande att räntefoten

för egnahemslån till såväl jordbruks- som bostadsfastigheter komme

att vara cirka 3V« procent. Redan vid fjolårets lagtima riksdag intog utskottet

den ståndpunkten, att ett system med rörlig egnahemslåneränta vore

att föredraga. Utskottet är sålunda ense med departementschefen om att

1939 års ränteregler icke nu böra vinna tillämpning. I avbidan på att räntefrågan

i dess helhet beträffande egnahemslån underkastas förnyade överväganden

vill utskottet tillstyrka, att räntan tillsvidare bestämmes provisoriskt

för åren 1940 och 1941. I rådande krissituation och inför de

svårigheter, som numera uppkommit på kapitalmarknaden, anser sig utskottet

icke kunna förorda lägre räntesatser än dem, som departementschefen

föreslagit. Utskottet kan alltså icke biträda det motionsvis framförda

yrkandet.

Departementschefen har vidare uppehållit sig vid framkomna önskemål

om höjning av maximivärdet å bostadsfastighet, som må belånas med egnahemslån,

men ansett sig ej kunna tillmötesgå dessa. Enligt beslut vid 1939

års reform höjdes sagda värde från 10,000 till 12,000 kronor. I den vid innevarande

riksdags början väckta motionen II: 6 har påyrkats ytterligare höjning

till 15,000 kronor. På de av departementschefen angivna skälen anser

sig icke heller utskottet åtminstone för närvarande kunna förorda ändring i

förevarande hänseende.

En annan ändring i 1939 års lånebestämmelser föreslås i de likalydande

motionerna I: 190 och II: 247, nämligen att egnahemslån för äldre fastigheter

ej måtte få beviljas i vidare utsträckning än som varit möjligt hitintills. Motionärerna

synas härmed avse upphävande av bestämmelsen om belåning av

även äldre jordbruksfastigheter upptill 90 procent av fastighetsvärdet. Enligt

tidigare gällande nybildningsprincip ha dylika fastigheter varit undantagna

från egnahemsbelåning. Innan ännu det nya egnahemslånesystemet trätt i

kraft, synes det utskottet icke vara anledning att ingå på en omprövning av

detsamma i förevarande del.

I detta sammanhang har departementschefen framfört förslag örn att, i

enlighet med vad 1936 års egnahemsutredning i särskilt betänkande förordat,

upphäva hittillsvarande bestämmelser om livförsäkring i anslutning

till egnahemslån. Jämväl utskottet biträder den uppfattningen, att efter egnahemsverksamhetens

förstatligande tillräckligt starka skäl icke längre finnas

att bibehålla ifrågavarande föga anlitade försäkringsform.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutslcottets utlåtande Nr 33.

31

X. Jordförmedlingsfonden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 83.

Departementschefens anförande:

Jordförmedlingsfonden torde visserligen även framdeles böra bibehållas

såsom självständig utlåningsfond med uppgift att användas till utlämnande

av förlagslån till kommuner, aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka utöva

jordanskaffningsverksamhet för egnahemsändamål. Emellertid anser

jag denna utlåningsverksamhet tills vidare i stort sett kunna ligga nere, och

några nya medel för ändamålet torde därför icke böra anvisas för budgetåret

1940/41. Vad nu sagts bör icke utgöra hinder för egnahemsstyrelsen att,

där genom återbetalningar av lån kontanta tillgångar bli disponibla, använda

dessa för ny utlåning i enlighet med fondens ändamål.

Den av departementschefen angivna ändrade dispositionen av jordförmedlingsfonden

sammanhänger med omorganisationen av egnahemslåneförmedlingen.

Vad sålunda föreslagits biträdes av utskottet.

XI. Arrendelånefonden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 84.

Departementschefens anförande:

Medelsåtgången på arrendelånefonden är beroende av i vilken omfattning

arrendeegnahemsverksamheten bedrives. I det följande kommer jag att uttala

mig för en beskärning av kapitaltillskottet till arrendeegnahemsfonden

för nästa budgetår. Med utgångspunkt härifrån och från att en ganska betydande

kontant behållning kan väntas komma att förefinnas å arrendelånefonden

vid ingången av budgetåret 1940/41, förordar jag, att anslaget till fonden

för detta budgetår begränsas till 150,000 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

XII. Arbetarsmåbrukslånefonden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 84 o. 85.

Departementschefens anförande:

För budgetåret 1940/41 är jag icke beredd att tillstyrka, att större kapitalökningsanslag

anvisas till arbetarsmåbrukslånefonden än 2,000,000 kronor.

Med hänsyn till den minskning i utlåningsverlcsamheten, som härigenom

automatiskt framtvingas, och till att det ej med bestämdhet nu kan be
-

Utskottet.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Utskottet.

räknas, i vad mån tidigare beviljade statslån komma att uttagas under nästkommande

budgetår, anser jag det ej vara erforderligt eller lämpligt, att utlåningen,

såsom hittills varit fallet, på förhand bindes inom ett av riksdagen

fastställt årsbelopp. Ehuru enligt de grunder för den fortsatta arbetarsmåbruksverksamheten,

varom beslut fattats vid 1939 års lagtima riksdag, handhavandet

av utlåningen till kommunerna skall överflyttas från Kungl. Maj:t

till egnahemsstyrelsen, förutsätter jag, att Kungl. Majit särskilt i nuvarande

läge kommer att på lämpligt sätt ge direktiv i avseende å verksamhetens omfattning.

I förevarande sammanhang vill jag erinra om att enligt de av nyssnämnda

riksdag godkända grunderna för arbetarsmåbruksverksamheten särskilda

statsbidrag skola kunna utgå till arbetarsmåbrukslåntagare med barnrika familjer

för täckande av vissa byggnadskostnader. Jag har med hänsyn till

nödvändigheten att i möjligaste mån begränsa statsutgifterna funnit mig icke

kunna föreslå, att något anslag anvisas till nu berörda ändamål för budgetåret

1940/41.

Med anledning av departementschefens förslag om anvisande av 2,000,000

kronor såsom kapitalökningsanslag till arbetarsmåbrukslånefonden har i motionen

I: 187 hemställts, att riksdagen måtte uttala sina betänkligheter i fråga

om denna starka beskärning av ifrågavarande anslag. I nuvarande läge finner

emellertid utskottet icke anledning till erinran mot den anslagsberäkning,

som departementschefen angivit.

Vidare har i berörda motion samt i motionen II: 228 påyrkats, att medel

måtte ställas till förfogande för utlämnande av särskilda statsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagare

med barnrika familjer för täckande av vissa byggnadskostnader

i enlighet med de bestämmelser, som antogos av 1939 års lagtima

riksdag. Departementschefen har med hänsyn till nödvändigheten att

i möjligaste mån begränsa statsutgifterna funnit sig icke kunna nu föreslå

någon medelsanvisning för sagda ändamål. Utskottet finner motionärernas

yrkande mycket behjärtansvärt och har därför sökt finna någon utväg att

kunna tillgodose detsamma. En sådan synes utskottet öppna sig genom

att det ifrågasatta kapitalökningsanslaget minskas med motsvarande belopp,

som anses böra ställas till förfogande för ifrågavarande ändamål. Utskottet

vill sålunda föreslå, att 50,000 kronor anvisas till statsbidrag, medan

1,950,000 kronor tillföras fonden.

Motionen II: 229 går ut på att ett belopp av 25,000 kronor måtte anvisas för

beviljande av odlingsbidrag till arbetarsmåbrukslåntagare enligt samma grunder,

som gälla för innehavare av ofullständiga jordbruk. Utskottet får med

anledning härav erinra örn att berörda spörsmål behandlades vid 1939 års

lagtima riksdag, då utskottet förutsatte, att Kungl. Maj:t skulle verkställa en

utredning i ämnet samt vidtaga därav betingade åtgärder. I avbidan på resultatet

av sagda utredning anser sig utskottet icke heller nu kunna föreslå

någon medelsanvisning för ändamålet.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

33

XIII. Ackordslån och hjälplån till jordbrukare.

Beträffande centralnämndens för ackordslåneärenden m. m. utredning och

förslag i ämnet hänvisas till redogörelse i propositionen sid. 86—94.

Departementschefens anförande:

Det förslag till omläggning av nuvarande ackords- och exekutivlåneverksamhet,

som avgivits av centralnämnden, har till ändamål att tillgodose sådana

jordbrukare med hjälp, vilka oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter

och stå under hotet att nödgas övergiva sina jordbruk. Förslaget syftar

närmast på tider av normala förhållanden. Den framtida utvecklingen

framstår även för jordbruksnäringen såsom oviss. Emellertid anser jag de

anordningar för stöd åt jordbrukare i ekonomiskt trångmål, vilka föreslagits

av centralnämnden, i stort sett ha större förutsättningar än de nuvarande att

motsvara framtida krav. Med hänsyn härtill och då centralnämndens förslag

kan medföra en viss kostnadsbesparing i organisatoriskt hänseende, anser

jag detta förslag nu böra underställas riksdagens prövning.

Centralnämndens förslag innebär, att exekutivlånen, vilka införts år 1935

såsom en stödform vid sidan av ackordslånen, skola avskaffas. Erfarenheterna

ha visat, att dessa lån icke haft någon större uppgift att fylla. I stället

har centralnämnden föreslagit införandet av ett nytt slags lån, s. k. hjälplån,

vilka utan anlitande av ackordsvägen skola kunna användas till reglering

av skuldbördan för jordbrukare, som äro i trängande behov av ekonomiskt

bistånd. Något närmare angivande av i vilka fall hjälplån skall kunna beviljas

förekommer ej i centralnämndens författningsförslag. Prövningen

härav avses skola vara ganska fri. Sålunda skall hjälplån även kunna utgå,

där en jordbrukares ekonomiska svårigheter ha sin grund i att sjukdom

drabbat hans familj eller i andra jämförliga förhållanden. Häremot har

statskontoret invänt, att svårigheter av sådan art icke kunna anses typiska

för jordbruket. För min del kan jag inte finna annat än att det icke blott

är ett socialt utan även ett ekonomiskt intresse ur samhällets synpunkt, att

en jordbrukare, som väl sköter det av honom innehavda jordbruket, icke

tvingas att lämna detsamma av skäl, varöver han icke själv kan råda. Jag

anser den av centralnämnden föreslagna nya låneformen ha ett viktigt behov

att fylla. Härmed är naturligtvis icke sagt, att hjälplånen skola komma till

någon utbredd användning. Fastmera förutsätter jag, i likhet med egnahemsstyrelsen,

att sådana lån allenast skola få karaktären av speciella åtgärder

i undantagsfall. Enligt nuvarande bestämmelser gäller såsom villkor

för lån, att det skall kunna antagas med hög grad av sannolikhet, att lånesökanden

skall bli i stånd att, om lån erliålles, fortsätla jordbruksdriften och

därunder göra rätt för sig. Jag kan icke finna tillräckliga skäl att, i överensstämmelse

med centralnämndens förslag, förorda någon uppmjukning av

denna föreskrift.

Enligt centralnämndens förslag skall tilläggslån kunna beviljas icke blott

som hittills till anskaffande av yttre inventarier eller reparation av nybygg
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 33. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33-

nader utan även till andra byggnadsarbeten, som äro oundgängliga för jordbrukets

fortsatta bedrivande. Jag tillstyrker detta förslag.

Utöver vad centralnämnden föreslagit beträffande de allmänna grunderna

för ifrågavarande hjälpverksamhet har dess förslag även avseende å verksamhetens

organisation. Enligt förslaget skola centralnämnden och dess

ortsombud indragas och verksamheten övertagas av egnahemsstyrelsen med

biträde av egnahemsnämnderna. Med hänsyn till egnahemsstyrelsens och

egnahemsnämndernas omorganisation finner jag den av centralnämnden föreslagna

anordningen lämplig. Såsom jag i samband med anslaget till egnahemsstyrelsen

framhållit, föranleder styrelsens övertagande av ifrågavarande

verksamhet icke något ökat anslagsbehov för styrelsen. Då några medel

framdeles icke behöva anvisas för centralnämnden och dess underorgan,

vinnes sålunda genom omorganisationen en icke oväsentlig utgiftsbesparing.

Det återstår att behandla vissa frågor, berörande särskilda delar av centralnämndens

författningsförslag. Enligt min mening bör fortfarande finnas

möjlighet att erhålla lån till högre belopp än 10,000 kronor, dock i intet fall

till belopp överstigande 15,000 kronor. För en sådan höjning bör emellertid

fordras Kungl. Maj:ts medgivande. Vad angår säkerheten för lån torde egnahemsstyrelsen

böra ha frihet att avgöra, om inteckning i jordbruksinventarier

bör avkrävas låntagaren. Någon annan författningsföreskrift torde icke erfordras

än att inventarieinteckning icke bör godtagas såsom ensam säkerhet,

om därutöver annan säkerhet kan lämnas. Såsom centralnämnden föreslagit

bör, där säkerheten för lån utgöres av fastighetsinteckning, förbehåll kunna

ske om det ytterligare villkor för lån, att sådan föreskrift blivit meddelad,

som avses i lagen om begränsning av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

Beträffande förräntningen av lånen får jag erinra om att chefen för finansdepartementet

igångsatt en särskild utredning rörande räntan å lån från

statens utlåningsfonder. Resultatet av denna utredning kan även påverka

bestämmandet av räntan å lån, varom här är fråga. I avbidan på de ändrade

grunder för förräntningen av statliga lån, som kunna föranledas av

utredningen, synas emellertid skäl icke föreligga att upptaga räntan å nu

avsedda lån till annan procentsats än den hittills tillämpade, eller fyra procent.

Det synes mig lämpligt, att egnahemsstyrelsen, lika väl som styrelsen skall

kunna i särskilda fall från början eftergiva kravet på säkerhet för lån, även

under lånetiden undantagsvis kan eftergiva sådan säkerhet. Att sådana frågor

skola underställas Kungl. Maj:t, synes mig icke behövligt.

Beträffande övergången till den nya ordningen biträder jag egnahemsstyrelsens

uppfattning, att de nya bestämmelserna skola tillämpas även i avseende

å ansökningar, som gjorts före den 1 juli 1940 men icke slutbehandlats

dessförinnan. Skulle detta i något enstaka fall leda till ett otillfredsställande

resultat, torde det böra stå Kungl. Majit öppet att medgiva undantag

från nämnda regel.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

35

Huruvida även äldre lån böra överflyttas från länsstyrelserna — vilka hittills

handhaft förvaltningen av lånen — till egnahemsstyrelsen, torde det böra

ankomma på Kungl. Majit att framdeles avgöra.

1 överensstämmelse med de grunder, som angivits i det föregående, har

upprättats ett utkast till kungörelse om ackordslån och hjälplån till jordbrukare,

vilket utkast torde få fogas som bilaga till statsrådsprotokollet (Bilaga

B).

Vad slutligen angår behovet av anslag för ifrågavarande verksamhet anser

jag, att anslaget för budgetåret 1940/41 bör begränsas till 100,000 kronor.

Anslaget torde böra upptagas å kapitalbudgeten under rubriken fonden för

låneunderstöd.

Departementschefens ifrågavarande förslag syftar till en efter utvecklingen

under normala förhållanden anpassad omläggning av de senare årens

ackords- och exekutivlåneverksamhet i ändamål att tillgodose sådana jordbrukare

med hjälp, vilka oförvållat kommit i ekonomiska svårigheter och

stå under hotet att nödgas övergiva sina jordbruk. Exekutivlånen avses sålunda

bliva ersatta med ett nytt slags lån, benämnda hjälplån. Verksamheten

skall vidare omorganiseras och övertagas av egnahemsstyrelsen med biträde

av egnahemsnämnderna, varvid centralnämnden och dess ortsombud

indragas. Under hänvisning i övrigt till vad departementschefen anfört tillstyrkes

den sålunda ifrågasatta reformen av utskottet, som icke heller funnit

anledning till erinran mot hjälpverksamhetens närmare utformning sådan

denna framgår av det propositionen bifogade författningsförslaget (Bilaga B

till detta utlåtande).

XIV. Jordfonden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelsen

i propositionen sid. 96—100.

Departementschefens anförande:

I enlighet med egnahemsstyrelsens och riksräkcnskapsverkets förslag torde

för finansiering av den statliga jordanskaffningsverksamheten böra inrättas

en särskild förlagsfond, benämnd jordfonden. Denna torde böra redovisas

under rubriken Diverse kapitalfonder. Å fonden böra bokföras å

ena sidan statens kostnader för förvärv och iordningställande av jord för

egnaliemsbildning och å andra sidan köpeskillingarna för försålda fastigheter.

Örn den sammanlagda försäljningssumman för de fastigheter, som ingå

i ett jordanskaffningsföretag, understiger kostnaderna för förvärvet och iordningställandet

av fastigheterna, bör skillnadsbeloppet täckas av medel, som

anvisas å driftbudgeten under nionde huvudtiteln. Att ett särskilt kostnadsvärde

beräknas för varje delfastighet, anser jag ej tillräckligt motiverat.

En sådan uppdelning skulle, såsom egnahemsstyrelsen framhållit, av olika

skäl ofta bli tämligen godtycklig. Jag vill även erinra örn att jag i det före
-

Utskottet.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

gående uttalat mig för att köpeskillingarna för av egnahemsorganen försålda

fastigheter icke skola behöva rättas efter fastigheternas kostnadsvärden

utan i princip bestämmas att motsvara deras bruksvärden. En specificerad

fördelning av ett jordanskaffningsföretags kostnader mellan olika delfastigheter

synes så mycket mindre vara av nöden, som det torde kunna förutsättas,

att jordanskaffningsföretag i allmänhet skola kunna — bortsett

från enstaka större kolonisationsföretag i Norrland — avvecklas ganska

snabbt genom däri ingående fastigheters försäljning eller överföring till arrendeegnahemsfonden.

Det behöver alltså icke riskeras, att eventuellt uppkommande

förluster skola kunna belasta jordfonden under en längre följd

av år utan att aktualiseras. Egnahemsstyrelsen synes ha utgått från att förlust,

som konstaterats efter ett jordanskaffningsföretags slutförande, icke

skall behöva täckas förrän under ett följande budgetår. En sådan balansering

av förluster torde icke vara lämplig. Medel torde böra stå till förfogande

för täckning av förlust redan linder det budgetår, då företaget är

slutfört. Jag har i det föregående uttalat mig för att, i den mån medel erfordras

för täckning av förluster av här avsedd art, anslaget till premielån

till egnahemslåntagare m. m. skall provisoriskt få tagas i anspråk härför.

Om ett jordanskaffningsföretag till en del utnyttjas till arrendeegnahem,

bör jordfonden beredas ersättning härför från arrendeegnahemsfonden med

belopp svarande mot skäligt bruksvärde. Denna fond bör, enligt vad i det

följande kommer att föreslås, bibehållas såsom en självständig fond. Erfordras

efter en fastighets överförande till arrendeegnahemsfonden kostnader

för dess iordningställande, torde dessa kostnader böra bestridas av sistnämnda

fond. Om arrendeegnahemmet framdeles skall inlösas av arrendatorn

eller eljest försäljas, bör detta ske över jordfonden, så att denna gottger

arrendeegnahemsfonden med ett belopp motsvarande det, varmed arrendeegnahemmet

tidigare överförts från jordfonden till arrendeegnahemsfonden,

med tillägg av de kostnader, med vilka sistnämnda fond senare belastats.

I den mån ifrågavarande belopp överstiger försäljningssumman för

egnahemmet, drabbas jordfonden av en förlust, som enligt vad nyss sagts

bör täckas av anslaget till premielån till egnahemslåntagare. På motsvarande

sätt böra vinster på jordanskaffningsföretag tillgodoföras nämnda anslag.

När för egnahemsorganisationens jordanskaffningsverksamhet tages i anspråk

jord, som står under domänverkets förvaltning, torde det mest rationella

vara, att domänfonden från jordfonden beredes ersättning härför på

grundval av respektive egendoms bokförda värde och att egendomen med

samma värde tillföres jordfonden, varefter med egendomen bör förfaras på

enahanda sätt som örn den av egnahemsorganisationen förvärvats genom inköp

å allmänna marknaden.

Egnahemsstyrelsen har, i enlighet med vad egnahemsutredningen föreslagit,

uttalat sig för att de hittillsvarande statliga jordanskaffningsföretagen

i Norrland böra överföras till jordfonden. En sådan överföring synes obehövlig.

Det torde nu vara tillräckligt med en föreskrift av Kungl. Majit, att

inkomster från nämnda jordanskaffningsföretag skola tills vidare balanseras

s. 37 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

37

i avvaktan på att slutlig ställning tages till sättet för täckning av på jordfonden

uppkommande förluster.

Anslaget till jordfonden anser jag böra, i avbidan på erfarenheter av fondens

användning, för budgetåret 1940/41 begränsas till 3,000,000 kronor.

Förslaget om inrättandet av en jordfond ansluter sig till de förarbeten,

som verkställts av 1936 års egnahemsutredning, och utgör ett led i 1939 års

egnahemsreform. Vad departementschefen föreslagit beträffande användningen

av fonden och därmed sammanhängande spörsmål föranleder ingen

utskottets erinran.

Emellertid ställer sig utskottet något tveksamt rörande lämpligheten av

det ifrågasatta förfarandet vid överflyttning till jordfonden av jord, som står

under domänverkets förvaltning. Departementschefen har funnit det vara

mest rationellt, att domänfonden från jordfonden beredes ersättning för sådan

jord på grundval av respektive egendoms bokförda värde och att egendomen

ifråga med samma värde påföres jordfonden. Enligt vad erfarenheten

från jordnämndens verksamhet givit vid handen har ej sällan inträffat, att

bokföringsvärdet mer eller mindre överskjutit det saluvärde för ifrågakommande

domän, som kunnat erhållas vid försäljning i vanlig ordning. Detta

har då huvudsakligen berott på att främst domäner med dåligt husbyggnadsbestånd

ansetts lämpliga för styckning till egnahems jordbruk och att taxeringsvärdena

för dessa domäner visat sig vara högre än saluvärdena. I dylikt

fall skulle förvärvet för jordfondens räkning komma att ställa sig ekonomiskt

ofördelaktigare än om egendomen ifråga inköpts från annat håll. Det kan

tänkas, att vederbörande med önskan att kunna uppvisa bästa möjliga ekonomiska

resultat av jordanskaffningsverksamheten hellre avstår från jordförvärvet

än belastar jordfonden med detsamma och att i stället annan spekulant

uppträder, som kan få inköpa egendomen efter dess verkliga saluvärde.

Sådana konsekvenser av överlåtelseförfarandet kunna uppenbarligen

motverka egnahemsverksamheten. Då det å andra sidan givetvis kan inträffa,

att ifrågakommande domäns taxeringsvärde understiger saluvärdet,

anser sig utskottet icke böra motsätta sig, att ytterligare erfarenhet inhämtas

och att tillsvidare bokföringsvärdet lägges till grund vid fastställandet av

ersättningen för jordförvärv, varom här är fråga.

XV. Arrendeegnahemsfonden.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 102.

Departementschefens anförande:

Arrendeegnahemsfonden torde böra bibehållas såsom självständig fond.

Av skäl, som berörts av egnahemsstyrelsen, bör fonden erhålla karaktär av

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

ren fastighetsfond. Den bör å kapitalbudgeten upptagas under rubriken Diverse

kapitalfonder.

Att egnahemsorganens kostnader för anskaffande av arrendeegnahem liksom

även inkomster av försäljningen av desamma framdeles böra redovisas

över jordfonden men att under upplåtelsetiden uppkommande kostnader för

arrendeegnahemmen böra bestridas från arrendeegnahemsfonden, framgår av

vad jag anfört vid behandlingen av frågan örn anslag till jordfonden.

I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla såsom lämpligt, att

frågor beträffande upplåtelse och försäljning av arrendeegnahem antingen

genom bestämmelser i kungörelsen angående den statliga egnahemsverksamheten

eller instruktionsvis föreskrivas skola bli i viktiga avseenden beroende

av egnahemsstyrelsens prövning. Om sådana frågor självständigt skulle få

avgöras av egnahemsnämnderna, skulle likformigheten och den ekonomiska

överblicken över rörelsen kunna bli lidande härav.

Jag kan icke tillstyrka, att anslaget till arrendeegnahemsfonden för budgetåret

1940/41 bestämmes till högre belopp än 1,000,000 kronor.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen föreslagit beträffande

arrendeegnahemsfonden. Att nedsätta kapitalökningsanslaget från föreslagna

1,000,000 kronor till 500,000 kronor, såsom påyrkats i de likalydande

motionerna I: 190 och II: 247, finner utskottet sålunda icke tillrådligt. Utskottet

förutsätter dock, att all nödig försiktighet iakttages vid tillskapandet

av arrendeegnahem så att i en tid med höga byggnads- och andra anläggningskostnader

icke alltför dyrbara företag genomföras.

XVI. Frågor sammanhängande med egnahemsorganisationens

kassarörelse och fondförvaltning.

Beträffande egnahemsstyrelsens utredning och förslag hänvisas till redogörelse

i propositionen sid. 103—105.

Enligt vad departementschefen anfört torde frågan om centralisering av

egnahems verksamhetens kassarörelse böra bliva föremål för övervägande

i ett vidare sammanhang, och synes honom därför frågan lämpligen få slutligt

anmälas vid en senare tidpunkt.

Utskottet. Departementschefens ställningstagande i frågan föranleder ingen utskottets

erinran.

XVII. Utskottets hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

X) att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

I) dels godkänna följande avlöningsstat för egnahemsstyrelsen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

39

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis ................... kronor 118,700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit:

a) Arvoden till fyra särskilda

styrelseledamöter

å 1,800 kronor. . kronor 7,200

b) Arvode till en bygg
nadskontrollant

.. » 4,800 , 12,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)

Grundavlöningar

m. m. .. *......... kronor 50,000

b) Avlöningsförhöjning
ar

m. m., förslagsvis » 5,900 » 55,900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 16,200

Summa kronor 202,800;

II) dels för egnahemsnämnderna fastställa följande

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

26 egnahemsdirektörer .......................... A 24

4 egnahemskonsulenter.......................... A 21

32 kontorsbiträden ............................. A 4;

III) dels godkänna följande avlöningsstat för egnahemsnämnderna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis .................... kronor 358,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit:

a) Årsarvoden till ord
förande

i egnahemsnämnderna

....... kronor 15,000

b) Dagarvoden till ord
förande

och ledamöter

i egnahemsnämnderna,

förslagsvis . . » 40,000 » 55,000

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie per
sonal:
a)

Grundavlöningar

m. m...........kronor 255,000

b) Avlöningsförhöjning
ar

m. m., förslagsvis » 26,000 kronor 281,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ » 53,000

Summa kronor 747,000;

IV) dels för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln

anvisa:

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Avlöningar ett

förslagsanslag av 202,800 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsstyrelsen: Omkostnader

ett förslagsanslag av 72,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Avlöningar

ett förslagsanslag av 747,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Egnahemsnämnderna: Omkostnader

ett förslagsanslag av 275,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Ersättningar åt egnahemsombuden

ett förslagsanslag av 30,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Förvaltning sbidrag till egnahemslåneförmedlare

m. m. ett förslagsanslag av 675,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Premielån till egnahemslåntagare

m. m. ett anslag av 600,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Bidrag till inlösen av vissa byggnader

vid utökning av ofullständiga jordbruk ett reservationsanslag

av 75,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Byggande av odlingsvägar ett förslagsanslag

av 100,000 kronor;

till Egnahemsbildning: Byggnadsbidrag till vissa arbetarsmåbrukslåntagare

ett reservationsanslag av 50,000 kronor;

V) dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas

statsbidrag intill 125,000 kronor för byggande av odlingsvägar;
VI)

dels medgiva, att för budgetåret 1940/41 må beviljas

lån från egnahemslånefonden intill ett belopp av 20,000,000

kronor, därav 12,000,000 kronor för jordbruksfastigheter och

8,000,000 kronor för bostadsfastigheter, med rätt dock för

Kungl. Maj:t att, därest förhållandena skulle giva anledning

därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning mellan jordbruks-

och bostadsfastigheter;

s. 41 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

41

VII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder

till Arrendelånefonden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av 150,000 kronor;

VIII) dels å kapitalbudgeten under Statens utlåningsfonder

till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1940/41 anvisa

ett reservationsanslag av 1,950,000 kronor;

IX) dels å kapitalbudgeten under Fonden för låneunderstöd

till Ackordslån och hjälplån till jordbrukare för budgetåret

1940/41 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor;

X) dels besluta inrättande av en kapitalfond, benämnd

Jordfonden, med den uppgift som i propositionen angivits;

XI) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till

Jordfbudén för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor;

XII) dels å kapitalbudgeten under Diverse kapitalfonder till

Arrendeegnahemsf onden för budgetåret 1940/41 anvisa ett reservationsanslag

av 1,000,000 kronor;

XIII) dels medgiva, att Kungl. Majit må, i huvudsaklig

överensstämmelse med vad av departementschefen föreslagits

i avseende å grunderna för statsbidrag till byggande av odlingsvägar,

upphörande av den särskilda livförsäkringen i

förening med egnahemslån samt grunderna för ackordslån

och hjälplån till jordbrukare, utfärda bestämmelser i dessa

ämnen;

XIV) dels besluta, att egnahemslån, som beviljas under

budgetåret 1940/41, skola under åren 1940 och 1941 förräntas

efter en räntefot, bestämd till 3.6 procent för lån till jordbruksfastigheter

och till 4 procent för lån till bostadsfastigheter,

samt bemyndiga Kungl. Majit att meddela föreskrifter

i fråga om amorteringen av lånen;

XV) dels medgiva, att beträffande egnahemslån, som efter

ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940 beviljats från

egnahemslånefonden, den årliga räntan å stående del av lånen

må under åren 1940 och 1941 utgå efter 3.6 procent för jordbrukslån

och 4 procent för bostadslån;

XVI) dels godkänna de av departementschefen i propositionen

förordade grunderna för uppgörelse mellan staten och

hushållningssällskapen i avseende å överflyttningen till staten

av egnahems- och därmed jämförliga lån, dispositionen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

av sällskapens riskfonder samt andra med egnahemsverksamhetens

omorganisation sammanhängande frågor ävensom

bemyndiga Kungl. Maj:t att i övrigt besluta om de åtgärder,

som föranledas av nämnda omorganisation;

XVII) dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela beslut

i fråga om rätt för tjänsteman hos hushållningssällskap, vilken

i samband med egnahemsverksamhetens omorganisation

övergår till en med pensionsrätt icke förenad befattning hos

egnahemsnämnd, att personligt bibehållas vid den pensionsrätt

i statens pensionsanstalt, som tillkommit honom på grund

av befattningen hos hushållningssällskapet;

B) att följande motioner, nämligen I: 164 och II: 227, likalydande,

1:165 och 11:243, likalydande, 1:186 och 11:246,

likalydande, 1:187, 1:188 och 11:244, likalydande, 1:189,

I: 190 och 11:247, likalydande, 1:191 och 11:245, likalydande,

II: 6, II: 226, II: 228, II: 229 samt II: 248,

må, i den mån de icke kunna anses besvarade genom vad

utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 19 april 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Carl Eriksson, Gabrielsson, Allred Andersson, Mannerskantz,

Jacob Hansson, Bror Nilsson, Anderberg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Gustafson

i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström, Andersson i Tungelsta, Gustafson i Dädesjö

och Janson i Frändesta.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

43

Reservationer:

A. Beträffande II. Egnahemsnämnderna av

1) herr Mannerskantz, som i anslutning till de likalydande motionerna

I: 190 och II: 247 anfört följande:

»Genomförandet av den utvidgning och intensifiering av egnahemsverksamheten,

som beslutades 1939, måste röna inflytande av de inträffade hårda

tiderna, då säkrandet av landets frihet och självständighet blivit den

aktuellaste av alla frågor. Därför bör 1939 års beslut tillämpas med en

återhållsamhet i vad det rör kapitalkrävande åtgärder, vilken under mera

normala tider icke varit i samma grad önskvärd. Med hänsyn härtill bör

med inrättandet av statliga egnahemsnämnder tillsvidare anstå och anslagen

till egnahemsnämnderna: avlöningar 747,000 kronor samt omkostnader

275,000 kronor icke anvisas.»;

2) herr Carlström, vilken ansett, att utskottet bort biträda Kungl. Maj:ts

förslag örn egnahemsdirektörernas placering i lönegrad A 23;

3) herrar Gabrielsson, Hedlund i Häste, Gustafson i Vimmerby och

Andersson i Tungelsta, vilka ansett, att utskottet bort biträda Kungl. Maj:ts

förslag, att byrådirektören Olof Agerberg må, därest han erhåller befattning

såsom egnahemsdirektör, i denna befattning tillgodonjuta avlöning enligt

löneklass 29 å löneplan A i civila avlöningsreglementet;

4) herr Gabrielsson, som anslutit sig till motionerna I: 186 och II: 246,

likalydande, samt I: 188 och II: 244, likalydande, med yrkande om inrättande

av ökat antal egnahemskonsulentbefattningar i Norrbottens och Västerbottens

län.

B. Beträffande III. överflyttning av hushållningssällskapens egnahemslånestock

på staten. Sällskapens riskfonder. Ersättningar till vissa sällskap

m. m. av herrar Johansson i Björnlunda, Mannerskantz och Janson i

Frändesta, vilka påyrkat, att utskottet bort uttala sig för att Malmöhus läns

hushållningssällskap icke bör intaga en förmånligare ställning än övriga

sällskap, som förlorat sina gamla riskfonder, med avseende på engångsersättning

för täckande av utgifter i samband med omorganisationen och att sålunda

även nämnda sällskap bör tillerkännas allenast 5,000 kronor för sagda

ändamål.

C. Beträffande IX. Egnahemslånefonden av herr Mannerskantz, som i

anslutning till de likalydande motionerna 1:190 och 11:247 hemställt, att

utskottet bort uttala sig för att egnahemslån för äldre jordbruksfastigheter

ej må beviljas i vidare utsträckning än som varit möjligt enligt hittills gällande

egnahemsförfattning.

D. Beträffande XII. Arbetarsmåbrukslånefonden av herr Mannerskantz,

vilken ansett, att utskottet bort i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen måtte lämna motionerna 1:187 och 11:228 utan ål
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

gärd i fråga om anslag till byggnadsbidrag till vissa arbetarsmåbrukslåntagare.

E. Beträffande XV. Arrendeegnahemsfonden av herr Mannerskantz, som

i anslutning till de likalydande motionerna 1:190 och 11:247 hemställt, att

utskottet bort föreslå begränsning av kapitalökningsanslaget till arrendeegnahemsfonden

till 500,000 kronor.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

45

Bilaga A.

Utkast

till

kungörelse angående statsbidrag till byggande av odlingsvägar i

Norrland och Dalarna.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

I den ordning och under de villkor nedan sägs må statsbidrag i mån av

tillgängliga medel beviljas till byggande av väg till sådant område i Norrland

och Dalarna, vilket med hänsyn till storlek, markbeskaffenhet och övriga

förhållanden finnes vara väl ägnat att användas för jordbruksändamål

såsom tillskottsjord åt ofullständigt jordbruk eller såsom självständigt jordbruk

(odlingsväg).

2 §•

Statsbidrag till odlingsväg må utgå med högst femtio procent av den beräknade

kostnaden för väganläggningen.

3 §■

Ansökning om statsbidrag skall göras hos vederbörande egnahemsnämnd.

Sådan ansökning skall innehålla eller vara åtföljd av:

1) uppgift örn vägens sträckning, längd och bredd;

2) plan för väganläggningen med betänkande och kostnadsförslag;

3) uppgift om antalet deltagare i vägföretaget;

4) därest delaktigheten i vägföretaget blivit genom överenskommelse eller

genom förrättning, dom eller förordnande enligt lagen örn enskilda vägar bestämd,

ej mindre överenskommelsen, vid förrättningen träffad förening eller

meddelat utlåtande eller domstolens dom eller länsstyrelsens förordnande än

även bevis att förrättningen, där så enligt nämnda lag är erforderligt, blivit

av vederbörande myndighet godkänd eller att förrättningen, domen eller förordnandet

vunnit laga kraft;

5) beskrivning över odlingsområdet, innefattande uppgift å dess läge, jämväl

i förhållande till förefintliga allmänna och enskilda vägar, samt storlek

och beskaffenhet med angivande av ungefärliga arealer av olika ägoslag

ävensom i förekommande fall uppgift om vidtagna eller planerade utdikningsarbeten

samt, därest upplysning därom ej lämnas genom annan ansökningshandling,

redogörelse för rådande fastighets- och äganderättsförhållanden;
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

6) redogörelse för odlingsområdets tilltänkta användning för jordbruksändamål

samt i förekommande fall beskrivning över det eller de ofullständiga

jordbruk, vars bärkraft är avsedd att förstärkas genom områdets användning

som tillskotts jord; samt

7) uppgift örn de omständigheter i övrigt, som åberopas till stöd för ansökningen.

4 §•

Innan egnahemsnämnden meddelar beslut i ärendet, har nämnden att inhämta

yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt, där så befinnes

erforderligt, jämväl från länsstyrelsen.

5 §•

Där statsbidrag beviljats, skall egnahemsnämnden med vederbörande deltagare

i vägföretaget eller, om för vägföretaget finnes särskild styrelse, med

sådan styrelse sluta kontrakt angående deltagarnas skyldigheter.

Kontraktet skall innehålla förbindelse för deltagarna att i noggrann överensstämmelse

med av egnahemsnämnden godkänd arbetsplan och under skyldighet

att därvid vara underkastade kontroll enligt egnahemsnämndens bestämmande

påbörja och fullborda arbetet inom viss tid utan ytterligare bidrag

av statsmedel, ävensom att fullgöra övriga åligganden enligt de i denna

kungörelse innefattade allmänna villkor och bestämmelser.

För fullgörande av kontraktet ävensom för lyftade bidrags återbäring, i

fall mot kontraktet brytes, skall ställas sådan säkerhet, som av egnahemsnämnden

godkännes.

6 §•

Innan beviljat statsbidrag utbetalas, skall egnahemsnämnden hava godkänt

den för vägföretaget upprättade planen. Äro flera delaktiga i företaget eller

framgår vägen eljest över fastighet, till vilken vägen icke hörer, skall dessutom

angående vägens byggande hava, i enlighet med lagen om enskilda vägar,

ägt rum laga kraftvunnen förrättning å stället eller ock föreligga laga kraftvunnen

dom eller laga kraftvunnet förordnande eller träffad överenskommelse

i sådan form, som kan av egnahemsnämnden godkännas. Innan statsbidrag

utanordnas, skall vidare egnahemsnämnden hava förordnat kontrollant

för vägbyggnadsarbetet.

Med iakttagande av vad i föregående stycke stadgas skall statsbidrag utbetalas
med

en tredjedel, sedan kontrakt om arbetets utförande blivit vederbörligen

avslutat och säkerhet för kontraktets fullgörande ställts samt arbetet inom

därför bestämd tid påbörjats,

med ytterligare en tredjedel efter det vederbörande kontrollant för arbetet

intygat, att hälften därav blivit utförd, samt

med återstående tredjedel, sedan arbetet blivit vederbörligen avsynat och

godkänt ävensom, därest flera äro delaktiga i vägföretaget, styrkt blivit, att

s. 47 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

47

vägens framtida underhåll ordnats enligt lagen om enskilda vägar vare sig

genom laga kraftvunnen förrättning eller dom eller laga kraftvunnet förordnande.

Till arbete eller viss del därav, för vars utförande erfordras tillstånd av

offentlig myndighet, må statsbidrag ej utbetalas, förrän sådant tillstånd erhållits.

7 §•

Om vägarbete, vartill utgår statsbidrag jämlikt denna kungörelse, ej blivit

utfört enligt den godkända arbetsplanen eller ej slutförts inom därför bestämd

tid, äger egnahemsnämnden, i den mån nämnden icke medgivit avvikelse

från planen eller beviljat anstånd med arbetets utförande, inställa utbetalning

av statsbidraget, och skall, där egnahemsnämnden så påfordrar,

utbetald del av statsbidraget jämte fem procent årlig ränta återbetalas till

nämnden.

8 §•

Ersättning till kontrollant för vägbyggnadsarbete bekostas av egnahemsnämnden.

9 §.

över egnahemsnämnds beslut enligt denna kungörelse må klagan föras

hos egnahemsstyrelsen genom besvär, vilka skola ingivas till egnahemsnämnden

och dit inkomma före klockan tolv å trettionde dagen efter det klaganden

erhöll del av beslutet; åliggande det egnahemsnämnden att skyndsamt,

jämte eget yttrande, översända inlagan till egnahemsstyrelsen.

Klagan över egnahemsstyrelsens beslut föres hos Kungl. Majit genom besvär

i den för administrativa mål i allmänhet gällande ordning.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag

kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 171) angående statsbidrag till byggande av

nybyggesvägar i Norrland och Dalarna upphör att gälla.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

Bilaga B.

Utkast

till

kungörelse om ackordslån och hjälplån till jordbrukare.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Jordbrukare, som är i trängande behov av ekonomiskt bistånd, må kunna,

i den mån tillgängligt anslag det medgiver, av egnahemsstyrelsen tilldelas

ackordslån eller hjälplån enligt bestämmelserna i denna kungörelse.

Såsom jordbrukare anses även den, som utan samband med jordbruk bedriver

trädgårdsskötsel såsom självständig näring.

2 §•

För beviljande av lån skola följande allmänna förutsättningar gälla, nämligen

-

att sökandens ekonomiska svårigheter icke uppkommit på grund av verksamhet,

som varit jordbrukets bedrivande ovidkommande;

att sökanden gjort vad på honom skäligen ankommit för övervinnande av

svårigheterna och i övrigt finnes förtjänt av bistånd;

att sökanden saknar möjlighet att annorledes på rimliga villkor uppbringa

nödiga medel; samt

att sökanden med hänsyn till jordbrukets avkastningsförmåga, skuldernas

storlek och beskaffenhet ävensom övriga omständigheter med hög grad av

sannolikhet kan antagas bliva i stånd att, örn lån erhålles, fortsätta jordbruksdriften

och därunder göra rätt för sig.

3 §•

Ackordslån skall användas till genomförande av ackord med gäldenärens

fordringsägare och må beviljas endast under villkor,

att ackordet omfattar jämväl fordran hos gäldenären, för vilken ställts säkerhet

i form av pant eller inteckning, till den del säkerheten finnes ej förslå

till fordringens gäldande;

att i samband med ackordet betalas förfallen utskyld eller arrendeavgift

ävensom ränta å fordran hos gäldenären i den mån för fordringen ställd

säkerhet beräknas förslå även till räntans gäldande;

att ackordet icke innebär nedsättning av tjänstehjons och arbetares lönefordran

till lägre belopp än dessa varit berättigade att utfå i händelse av

konkurs; samt

s. 49 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

49

att de i ackordet deltagande borgenärerna icke i ackordet erhålla, utöver

vad med hänsyn till gäldenärens tillgångar och skulder belöper å deras fordringar,

mer än fem procent av fordringsbeloppet; ej heller i något fall mer

än åttiofem procent av sagda belopp.

I samband med lån till genomförande av ackord må lån även beviljas för

anskaffande av sådana yttre inventarier eller utförande av sådana reparations-

eller byggnadsarbeten, som äro för jordbrukets fortsatta bedrivande

oundgängliga.

4 §•

Hjälplån skall användas till betalning av gäld i och för reglering av gäldenärens

skuldbörda på annat sätt än genom ackord. Hjälplån må ock med

eller utan samband med betalning av gäld användas till sådant ändamål, varom

förmäles i 3 § andra stycket.

Hjälplån må beviljas endast i fall där förutsättningar för sådant ackord,

som i 3 § sägs, finnas ej vara för handen och där hjälpbehovet föranletts

av särskilda omständigheter eller eljest synnerliga skäl för bistånd kunna

åberopas.

5 §•

Lån må icke beviljas till större sammanlagt belopp än åttahundra kronor,

ökat med fyrtio procent av uppskattade värdet av gäldenärens fastighet eller,

om han brukar annans fastighet, tjugofem procent av dennas uppskattade

värde.

Där ackordslån jämväl innefattar lån för sådant ändamål, som i 3 § andra

stycket avses, må sammanlagda lånebeloppet höjas med belopp, högst motsvarande

tio procent av fastighetens värde.

6 §•

Lån må icke, med mindre särskilda omständigheter därtill föranleda, beviljas

den, som förut erhållit ackordslån eller lån för förekommande av

exekutiv försäljning jämlikt tidigare gällande kungörelser eller lån enligt

denna kungörelse.

De till en och samma person utlämnade lånen må icke sammanlagt uppgå

till högre belopp än tiotusen kronor. Dock må lån efter Kungl. Maj:ts

medgivande beviljas intill ett belopp av högst femtontusen kronor.

V §•

Till säkerhet för lån skall, där gäldenären äger fastighet, vilken icke är

belånad till så högt belopp, som motsvarar dess uppskattade värde, pantförskrivas

inteckning i fastigheten intill sagda värde. Belånad inteckning, som

genom lånet frigöres, skall jämväl pantförskrivas till säkerhet för detsamma.

I övrigt skall såsom villkor för låns utlämnande föreskrivas, att för lånet

ställes godtagbar säkerhet, dock att där gäldenären saknar möjlighet att

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 33.

i

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

lämna dylik säkerhet och omständigheterna äro sådana, att gäldenären kan

förväntas fullgöra sina med lånet förbundna förpliktelser, sagda villkor må

helt eller delvis eftergivas. Säkerhet bestående av inteckning i jordbruksinventarier

bör icke godtagas såsom ensam säkerhet, om därutöver annan

säkerhet kan lämnas. Gäldenären skall förbinda sig att, så länge någon del

av lånet återstår ogulden, icke utan medgivande av egnahemsstyrelsen uttaga

eller belåna sådan inteckning eller försälja honom tillhörigt lösöre genom

avhandling, som avses i förordningen den 20 november 1845 i avseende på

handel om lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.

Där säkerheten för lån utgöres av fastighetsinteckning, må, om förhållandena

det påkalla, tillika bestämmas, att såsom villkor för lånets utlämnande

skall gälla, att sådan föreskrift blivit meddelad, som avses i lagen om begränsning

av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

Egnahemsstyrelsen må besluta om utbyte eller eftergivande av säkerhet,

som lämnats för lån.

8 §•

Lån är räntefritt under de två första åren. Därefter gäldas ränta efter

fyra procent om året. Från och med femte kalenderåret näst efter det, under

vilket lånet utlämnats, skall å lånet årligen erläggas amortering, som jämte

ränta å oguldet lånebelopp utgöres genom en varje år lika stor annuitet, så

beräknad, att lånet är återbetalt femton år efter amorteringens början.

9§-

Ansökan om lån ställes till egnahemsstyrelsen samt ingives till egnahemsnämnden

i det distrikt, där sökandens fastighet är belägen. Egnahemsnämnden

har att efter erforderlig utredning överlämna ansökningen jämte eget yttrande

till egnahemsstyrelsen.

10 §.

Lån må ej beviljas, med mindre till ledning vid lånefrågans bedömande på

platsen skett värdering av sökandens tillgångar samt undersökning såväl av

jordbrukets förutsättningar och tillstånd som av sökandens förhållanden i

övrigt.

Till grund för värdering skall läggas saluvärdet av tillgångarna.

11 §•

På egnahemsstyrelsen ankommer att efter prövning av låneärendet däri

fatta beslut, vilket ofördröjligen skall tillställas såväl sökanden som vederbörande

egnahemsnämnd.

Då lån beviljas, skola sådana föreskrifter rörande lånets användande och

sättet för dess utbetalande meddelas, att trygghet vinnes för att lånet blir

använt för därmed avsett ändamål. Viss tid må ock bestämmas, inom vilken

s. 51 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 33.

51

lånet skall vara till fullo uttaget, vid äventyr att rätten till utbekommande

av ej lyftat belopp skall vara förverkad.

Å beviljat lån skall gäldenären utfärda skuldförbindelse, däri angivas hans

åtaganden i fråga om lånets användning och återbetalande jämte övriga lånevillkor.

Beviljat lån utbetalas så snart ske kan till gäldenären eller för hans räkning

till annan person, som må hava av egnahemsstyrelsen anvisats.

12 §.

Förfallen ränta och amortering å lån skall för varje kalenderår före årets

utgång inbetalas till egnahemsnämnden.

13 §.

Egnahemsnämnden åligger övervaka, att gäldenären fullgör sina skyldigheter

i avseende å honom beviljat lån.

Efter medgivande av egnahemsstyrelsen äger egnahemsnämnden uppsäga

lån till omedelbar betalning, där det befinnes, att gäldenären genom oriktig

uppgift föranlett lånets beviljande eller där gäldenären visar försumlighet att

erlägga föreskriven ränta eller amortering eller annorledes bryter mot vad

honom enligt avgiven skuldförbindelse åligger, så ock eljest när sådana förhållanden

inträffat, att gäldenären med hänsyn till det med lånet avsedda

syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet.

Sker uppsägning av lånet enligt vad nu sagts, skall, ändå att ränta eljest

ej skolat utgå, å lånet gäldas ränta efter fyra procent örn året från och med

uppsägningsdagen.

14 §.

Finner egnahemsstyrelsen, att avskrivning helt eller delvis av fordran på

grund av utlämnat lån bör äga rum, skall frågan härom underställas Kungl.

Maj :t.

15 §.

De ytterligare föreskrifter rörande förfarandet i låneärenden eller rörande

tillämpningen i övrigt av denna kungörelse, som må finnas erforderliga, meddelas

av egnahemsstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag

lån enligt kungörelsen den 7 juni 1935 (nr 277) om lån till jordbrukare för

genomförande av ackord m. m. icke må beviljas. Centralnämndens för ackordslåneärenden

m. m. samt denna underställda orlsombuds verksamhet

skall från och med den 1 juli 1940 upphöra.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till följd av olycksfall, som drabbat elev vid veterinärhögskolan. s. 6 i texten