Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för jakt efter sjöfågel å vissa vatten och områden.

1940-05-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:41, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för jakt efter sjöfågel å vissa vatten och områden.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

1

Nr 41.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1940 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder

för jakt efter sjöfågel å vissa vatten och områden.

(2:a avd.)

1 två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 91 av herr Mannerskantz m. fl. samt II: 149 av herr

Jonsson i Skedsbygd, har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Majit hemställa om utredning och förslag snarast möjligt

i fråga om ändrade grunder för jakt efter sjöfågel på vatten och områden,

som avses i 13 § lagen om rätt till jakt.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

I lagen den 3 juni 1938 (nr 274) örn rätt till jakt har 13 § följande lydelse:

»Å öppna havet ävensom i skärgård på holmar, klippor och skär, som ej

höra till visst hemman, må utan tillstånd av kronan icke idkas annan jakt

än sådan som den bofasta kustbefolkningen av ålder bedrivit efter säl eller

sjöfågel.»

Motionärerna anse, att tillräckligt lång tid förflutit, för att verkningarna

av nämnda § skola kunna bedömas, och hava kommit till den slutsatsen, att

ett lämpligare förfaringssätt borde vara, att all jakt på kronans vatten fordrade

licens. Sådan licens borde utfärdas av länsstyrelserna, efter hörande av

vederbörande jaktvårdsförenings styrelse, varvid grunderna för licensgivningen

i främsta rummet borde vara vederbörande sökandes kvalifikationer

såsom ansvarskännande jaktulövare. Behovet av tillskott för livsuppehället

borde även kunna påverka bedömandet särskilt i tveksamma fall. Licenserna

borde vara belagda med viss mindre avgift, varigenom jaktvårdsfonderna

skulle komma att tillföras medel att användas till gäldande av kostnaderna

för viss övervakning samt bestyr med granskning av licensansökningarna.

Tänkbart vore även, alt licenserna gåves sådan avfaltning, att de avsåge

nedläggandet av visst antal fåglar eller jakt under visst antal dagar,

såsom fallet vore i vissa andra länder.

Lots- och fyrpersonal borde i allmänhet erhålla licens, men en viss begränsning

i antalet nedlagda fåglar vore i vissa fall aktuell även för nämnda

personal.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 41.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

U tskottet.

Någon olägenhet av att säljägarna lämnades frihet att bedriva sin näring

ulan licens torde icke finnas, varför de skulle kunna utgöra ett undantag.

Härigenom skulle mycket arbete med tilldelning av licenser för jakt efter

säl kunna inbesparas.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionerna

från domänstyrelsen och Svenska jägareförbundet.

Domänstyrelsen har anfört följande.

Bestämmelserna i 13 § jaktlagen hava i många fall inneburit vissa tolkningssvårigheter.

Uttrycket »den bofasta kustbefolkningen» har på en del

håll givits en innebörd, som vid lagens utarbetande ej torde hava avsetts.

De i motiven till jaktlagen uttalade farhågorna för svårighet vid tolkningen

av detta begrepp hava således i praktiken besannats.

Styrelsen anser önskvärt, att dessa svårigheter bliva så snart ske kan på

något sätt undanröjda och är av den meningen, att en anordning i stil med

den motionärerna avsett är ägnad att avhjälpa dessa olägenheter.

Styrelsen får därför tillstyrka utredning och förslag som i motionerna

angivits.

Ehuru motionärerna endast hemställt örn utredning och förslag i denna

fråga anhåller styrelsen att redan nu få framlägga en del ytterligare synpunkter,

som böra komma till övervägande vid förslagets utarbetande.

Det av motionärerna avsedda syftemålet torde kunna vinnas genom att

13 § jaktlagen gives följande ändrade lydelse:

»Å öppna havet ävensom i skärgård på holmar, klippor och skär, som ej

höra till visst hemman, må utan tillstånd av vederbörande länsstyrelse icke

idkas annan jakt än efter säl.

Närmare föreskrifter örn utfärdande av sådant tillstånd meddelas av Konungen.

»

Vid flera tillfällen har styrelsen framhållit angelägenheten av införande av

förbud mot all vårjakt. Denna fråga torde emellertid ej kunna lösas i detta

sammanhang. Styrelsen får emellertid nu föreslå, att —■ därest det av motionärerna

framförda förslaget kommer till genomförande — länsstyrelserna

erhålla sådana direktiv, att licens för vårjakt meddelas endast till sådana

personer, för vilka denna jakt är av mera påtaglig betydelse ur närings- eller

försörjningssynpunkt.

Svenska jägareförbundet har genom sitt arbetsutskott tillstyrkt bifall till

motionerna.

Såsom av domänstyrelsens utlåtande framgår, hava vissa tolkningssvårigheter

uppstått vid tillämpningen av 13 § lagen den 3 juni 1938 (nr 274) om

rätt till jakt, vilken paragraf reglerar jakträtten å öppna havet och de s. k.

ödeskären. Tveksamhet har sålunda kommit till synes rörande rätta tolkningen

av den i berörda paragraf intagna bestämmelsen, att därstädes icke

utan tillstånd av kronan är tillåten »annan jakt än sådan som den bofasta

kustbefolkningen av ålder bedrivit» efter säl eller sjöfågel.

Svårigheter att i vart särskilt fall kunna avgöra, huruvida vissa personer

äro att karakterisera som »bofast kustbefolkning» och av dem bedriven jakt

såsom »av ålder bedriven», förutsågos redan vid behandlingen inom utskottet

av förslaget till berörda lag. Utskottet uttalade emellertid då den för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 41.

3

hoppningen, att förhållandena på platsen skulle erbjuda tillräcklig ledning

för ett dylikt avgörande.

Motionärerna föreslå, att jakten efter sjöfågel å ifrågavarande jaktplatser

skulle göras beroende på innehav av särskild licens, vilken borde utfärdas

av länsstyrelserna. Enär det torde kunna befaras, att vid licensgivningen

samtliga länsstyrelser, som i ifrågavarande hänseende kunna komma i

fråga, icke komma att tillämpa likartade principer, anser utskottet, att ett

dylikt förfaringssätt icke är ägnat att medföra en rättvis fördelning av jakttillfällena.

Dessutom synes utskottet så kort tid hava förflutit sedan den 1

juli 1938, då ifrågavarande lag trädde i kraft, att det ännu är för tidigt att uttala

sig om verkningarna av densamma. I varje fall torde icke redan nu en så

fast praxis å området hava hunnit utbilda sig, att ändringar i lagen erfordras

för att rätta denna praxis.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna 1:91 och 11:149 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 40.

Reservation

av herrar Mannerskantz och von Stockenström, som ansett, att utskottet

bort tillstyrka bifall till förevarande båda likalydande motioner 1:91 och

II: 149.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.