Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en kommission för det norrländska näringslivets förkovran.

1940-05-10 · 23 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:44, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en kommission för det norrländska näringslivets förkovran.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1940 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en

kommission för det norrländska näringslivets förkovran.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 89 av herr Velander m. fl. samt II: 109 av herr Lindmark

m. fl. har hemställts,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om tillsättandet av

en kommission med uppgift att enligt i motionerna antydda riktlinjer vidtaga

åtgärder för det norrländska näringslivets förkovran; samt

att riksdagen till bestridande av kostnaderna för kommissionens verksamhet

för budgetåret 1940/41 måtte anvisa ett förslagsanslag å 25,000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för dessa framställningar, får

utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtanden över motionerna

av domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund samt länsstyrelserna i de fem nordligaste länen. Domänstyrelsen

har vid sitt utlåtande fogat yttranden av överjägmästarna i Mellersta Norrlands,

Umeå, Skellefteå samt Nedre och övre Norrbottens distrikt. Länsstyrelserna

ha tillika överlämnat yttranden av respektive läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott.

Tidigare utredningar.

Geografiskt utgör Norrland den del av Sverige, som ligger norr om Svealand

och omfattar landskapen Gästrikland, Hälsingland, Härjedalen, Jämtland,

Medelpad, Ångermanland, Västerbotten och Lappland. Dess areal utgör 58 °/o

av landets hela ytvidd.

Ehuru naturförhållandena i denna vidsträckta landsdel givetvis icke äro

fullständigt likartade, förete de dock i förhållande till övriga delar av riket

vissa karakteristiska kännetecken. Landskapet är sålunda till största delen

skogigt och bergigt och de odlade arealerna jämförelsevis ringa. Klimatet

är i stort sett kallare och bebyggelsen flerstädes glesare.

Norrlands ekonomiska och sociala spörsmål hava sedan början av 1900- talet vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas intresse. Under

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 44.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

benämningen »Norrlandsfrågan» ha de för Norrland karakteristiska förhållandena

i berörda avseenden varit föremål för diskussioner och överväganden.

Härvid lia oftast de delar av Dalarna, som ligga norr om Dalälven,

behandlats på i huvudsak samma sätt som det egentliga Norrland.

En av de första norrlandsutredningarna var den s. k. N orrlandskommittén,

som tillsattes den 7 juni 1901 på föranledande av en av herr Lindhagen vid

nämnda års riksdag väckt motion. Sagda kommitté avlämnade den 27 oktober

1904 slutbetänkande, vilket lades till grund för en omfattande lagstiftning

huvudsakligen berörande frågor om inskränkning i bolags rätt att

förvärva jord samt vissa jorddelningsfrågor.

Av senare utredningar i norrlandsfrågor, som tillsatts av Kungl. Majit, må

här endast nämnas några. 1936 års skogsuf redning tillsattes jämlikt två särskilda

Kungl. Maj:ts beslut den 23 juli och den 3 oktober 1936. Utredningsmän

ha varit förutvarande statsrådet G. Strindlund och statssekreteraren

N. A. E. Malmfors jämte ett stort antal specialister.

Enligt direktiven för 1936 års skogsutredning har denna att undersöka betydelsen

för jordbruket av ett lönande skogsbruk, att granska sambandet

mellan dessa båda näringsgrenar samt att klarlägga, huruvida och på vad

sätt statsmakterna kunna mildra verkningarna inom vårt land av en i framtiden

inträffande konjunkturförsämring å den internationella marknaden för

skogsprodukter. Genom utredningen skall i första hand belysas skogsbrukets

samt den därpå grundade förädlingsindustriens betydelse ur försörjningssynpunkt.

Avsättningsförhållandena för skogsprodukter såväl inom som utom

Sverige samt transportförhållandena och deras betydelse för avsättningen av

skogens alster ha därjämte varit föremål för undersökning.

1936 års skogsutredning har avgivit åtskilliga utlåtanden och yttranden.

Bland desamma må nämnas ett utlåtande, daterat den 2 december 1936, med

förslag till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad statistik rörande

skogsproduktion och virkesuttag, ett betänkande, dagtecknat den 25 november

1938, med förberedande undersökningar och uttalanden rörande skogsnäringen

och statens förhållande till densamma samt ett betänkande, avgivet

den 26 november 1938 (stat. off. utr. 1938:58), med utredning och förslag

rörande åtgärder för främjande av en ändamålsenlig virkesproduktion.

Västernorrlandsutredningen — officiellt benämnd sakkunniga för utredning

rörande Västernorrlands läns försörjningsmöjligheter -— tillsattes den

16 april 1937. Som ordförande utsågs landshövdingen A. Wijkman och

som ledamöter agronomen G. Ericsson, direktören G. Göransson, redaktören

K. Mäler, avdelningschefen G. Olsson, redaktören I. Österström samt riksdagsmannen

G. Strindlund. Den senare entledigades sedermera på egen begäran,

sedan han utnämnts till statsråd. Utredningen har numera slutfört

sitt uppdrag och den 29 september 1939 avgivit slutbetänkande (stat. off.

utr. 1939:51). I betänkandet beröras frågor örn tillgång och konsumtion

av råvara för skogsindustrierna i Västernorrlands län. Vidare behandlas

möjligheterna att få till stånd ytterligare förädling av de nu frambringade

skogsprodukterna samt möjligheterna att öka skogens avkastningsförmåga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

3

Den 12 maj 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla högst fem utredningsmän för att verkställa utredning rörande

de möjligheter, som förelåge att snabbt skapa nya skogstillgångar i

vissa delar av Norrland. På grund av detta bemyndigande tillkallade chefen

för jordbruksdepartementet samma dag såsom utredningsmän sekreteraren

i skogsvårdsstyrelsemas förbund, jägmästaren E. A. F. Lundh, ordförande,

samt skogschefen E. W. Ronge, ledamoten av riksdagens andra kammare

E. H. Lindberg, hemmansägarna C. A. Strömbäck i Korpikå och A.

Rådström i Meselefors. Utredningsmännen, vilka antogo benämningen Norrländska

skogsproduktionsutredningen, avlämnade den 2 februari 1940 betänkande

med förslag till åtgärder för befordrande av produktionen å enskilda

skogar i vissa delar av Norrland (stat. off. utr. 1940: 3). De framlagda

förslagen avse att genom ökad bidragsverksamhet understödja skogsproduktionen

i de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Kopparbergs län. För

detta ändamål föreslås, att årligen under en period av tjugu år ett belopp av

5,000,000 kronor skall anvisas. I proposition, nr 190, till årets riksdag har

sedermera Kungl. Majit för berörda ändamål för budgetåret 1940/41 under

hänvisning till rådande statsfinansiella läge begärt anvisande av ett anslag

av 1,000,000 kronor.

Bland de utredningar i norrlandsfrågor, som tillkommit på annat sätt än

genom beslut av Kungl. Majit, må endast nämnas följande. På initiativ av

landstingen i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

tillkom under år 1916 en utredning i syfte att klarlägga dels Norrlands naturliga

tillgångar och möjligheter beträffande jordbruk, bergshantering och

kraftresurser, dels ock dess behov av kommunikationer och andra i samband

med ett raskt framåtskridande stående åtgärder. Som resultat av utredningens

arbete har utkommit ett betänkande i två delar, den förra under

år 1923 och den senare under år 1928, huvudsakligen innehållande statistiska

utredningar. Betänkandet benämnes »Norrland i statistisk belysning».

Sedan år 1932 ha anslag till kommittén icke utgått. Ledamöter av

kommittén äro landshövdingen G. Rosén, sekreteraren A. Granström och

landstingskamreraren G. Wigren (valda av Västerbottens läns landsting för

år 1939) samt konsulenten A. V:son Österman, riksdagsmannen E. Hage

och bergmästaren C. I. Asplund (valda av Norrbottens läns landsting för

åren 1939 och 1940).

Jämte denna s. k. Norrlandskommitté finnas f. n. industrikommittéer i Västerbottens

och Norrbottens län. Västerbottens läns landsting beslöt sålunda

under år 1937 att tillsätta en kommitté, benämnd Västerbottens industrikommitté,

vilken skulle bestå av nio ledamöter, av vilka tre skulle utgöra kommitténs

arbetsutskott. Som ordförande fungerar landshövdingen G. Rosén.

Norrbottens läns landsting hade redan året därförut tillsatt en dylik kommitté,

i vilken landshövdingen D. Hansén är ordförande. Landstinget i

sistnämnda län bär slutligen år 1939 tillsatt ytterligare en näringskommitté.

Under ledning av hushållningssällskapet i Västernorrlands län ha vidare

systematiska inventeringar företagits i en rad socknar inom länet i syfte

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

att få till stånd en allsidig utredning av jordbrukets tillstånd och behov.

Primärmaterialet från dessa inventeringar har bearbetats av professorn L.

Nanneson i Uppsala.

Genom statens jordbruksnämnds försorg har slutligen under senare år

verkställts en ingående utredning rörande jordbrukets läge i Norrland. Betänkandet

är dagtecknat den 10 februari 1937.

Av utskottet infordrade yttranden.

Domänstyrelsen har uttalat, att styrelsen anslöte sig till motionernas syfte

och förordat bifall till desamma.

Av de hörda överjägmästarna ha över jägmästarna i Mellersta Norrlands,

Umeå, Skellefteå och Övre Norrbottens distrikt tillstyrkt bifall till motionerna,

medan överjågmästaren i Nedre Norrbottens distrikt avstyrkt bifall till

desamma.

I övrigt har av överjägmästarna anförts i huvudsak följande.

överjägmästaren i Mellersta Norrlands distrikt: Ej blott de sjunkande tillgångarna

på råvara för skogsindustrien gör, att framtidsutsikterna för den i

den nuvarade industrien arbetande befolkningen synas mörka, om icke denna

industri i avsevärd grad kan driva förädlingen av skogsprodukterna

längre än nu är fallet, då huvudsakligen halvfabrikat framställas. En alltmera

intensifierad rationalisering av industriens verksamhet gör behovet av

mänsklig arbetskraft allt mindre per enhet av de framställda industriprodukterna.

Även på det skogs- och flottningstekniska området pågår rationalisering

på flera sätt, vilket successivt minskar behovet av mänsklig arbetskraft

även på dessa områden. När sådant sker och av ekonomiska skäl väl

måste genomföras, samtidigt som råvarutillgången för skogsindustrien minskas,

blir självfallet det sociala problem, som försörjningsmöjligheterna för

överbliven mänsklig arbetskraft utgör, av största betydelse.

Åtskilliga arbetstillfällen och väldiga kvantiteter användbar och värdefull

råvara gå vidare förlorade därigenom att sulfitspritfabriker ännu icke kommit

till utförande.

En annan synpunkt är att den dominerande roll, som de stora bolagen

i Norrland spelat och alltjämt spela i fråga om utnyttjandet av skogsprodukterna,

i viss mån verkat förlamande eller hindrande för uppkomsten av

smärre företag, snickerifabriker och dylikt. Bidragande orsaker till detta

förhållande torde även vara dels en viss oföretagsamhet hos befolkningen,

dels ock de svårigheter, som de långa avstånden och bristen på kapital hos

befolkningen medföra för igångsättande och drivande av småindustri.

En jämförelse mellan å ena sidan förhållandena i Norrland och å andra

sidan inom det sydsvenska barrskogsområdet (Småland) torde i berörda avseenden

kunna giva anledning till en hel del nyttiga slutsatser och impulser.

överjägmästaren i Skellefteå distrikt: Beträffande skogsskötseln har norrländska

skogsproduktionsutredningen i nyligen avlämnat betänkande framlagt

förslag till åtgärder för höjande av produktionen å enskilda skogar i

vissa delar av Norrland. Då därtill kommer, att de allmänna skogarna handhavas

av domänverket och de enskilda stå under uppsikt av vederbörande

skogsvårdsstyrelser, synes den av motionärerna föreslagna kommissionen åtminstone

för närvarande icke i större grad behöva sysselsätta sig med den

norrländska skogsvården. Stor uppmärksamhet bör däremot ägnas åt pro
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

5

Wernell att på bättre eller helt nya sätt tillvarataga produkterna och avfallsprodukterna

inom skogsindustrien. Exempelvis hör barkavfallet nyttiggöras,

brännoljetillverkning ur trävirke utexperimenteras, torvbrikettering igångsättes

o. s. v.

I fråga om jordbruket må framhållas, att detta åtminstone i lappmarken

på grund av sämre jord och dåliga avsättningsförhållanden för produkterna

sällan kan helt föda sin brukare. Denne blir därför i regel beroende av

tillskott till försörjningen genom kontanta arbetsinkomster, vanligast invänta

på skogsarbete. Sistnämnda tillskottsarbete får därvidlag ofta komma

i första rummet. Under sådana förhållanden, vilka råda inom stora delar

av Norrland, äro möjligheterna att bedriva intensivt jordbruk tämligen

obetydliga. Å vissa trakter böra dock binäringar tilli jordbruket samt boskapsskötsel

kunna bedrivas i ökad omfattning och väsentligt förbättra jordbrukarnes

ställning.

För upphjälpande av särskilt lappmarksbefolkningens självförsörjningsmöjligheter

är det av stor vikt, att tillgången på fisk ökas genom vidtagande

av lämpliga fiskevårdsåtgärder. Vilda bär böra även tillgodogöras i ökad

omfattning, eventuellt genom anläggning av flera bärindustrier och förädlingsanläggningar.

Det måste slutligen vara en given fördel att ifrågavarande undersökningar

och förslag handhavas av ett enda organ, som lättare kan överblicka och

se vilka åtgärder, som i första hand böra ifrågakomma.

över jägmästaren i Nedre Norrbottens distrikt: Försörjningen av Norrbottens

växande folkmängd är otvivelaktigt ett problem, av vilket statsmakterna

ofta fått känning. Länet har stora naturtillgångar i sina skogar

och malmfält, men av den vinst, som exploateringen av dessa inbragt, har

minsta delen stannat inom länet. Visserligen har genom desamma tillskapats

stora arbetstillfällen för den del av befolkningen, som ej kunnat finna

sin utkomst av jordens avkastning, och visserligen har jordbruket i de stora

arbetscentra, som uppstått, fått avnämare, som för detsamma varit av största

betydelse, liksom ock de jordbrukare, som vid sidan av sitt jordbruk

behövt andra, kontantgivande inkomstkällor, ävenledes i skogsbruket fått

sysselsättning för sin lediga arbetskraft.

Men i den kapitalinvestering, som krävdes för naturtillgångarnas tillvaratagande,

kunde Norrbottens län på grund av där rådande kapitalknapphet

icke insätta behövlig andel. Kapitalet måste komma samt kom också från

andra håll. Dit gick ock företagarevinstema och kapitalräntan, som eljest

skulle hava bildat underlag för länets fortsatta utveckling.

När sedermera ändrade konjunkturer inträffade och den tidigare investeringsvinsten

förbyttes i underskott fick som följd härav länets befolkning

till fullo erfara betydelsen av minskade arbetstillfällen och underhållsskyldighet

för alla deni, åt vilka arbete och sysselsättning icke längre räckte

till. Skatterna stego till det orimligas gräns, och möjligheterna för att

främmande kapital ånyo skulle ens till någon del våga söka placering inom

länet avtogo undan för undan.

Av de ändrade konjunkturerna drabbades värst trävaruindustrien, som

dock gav de flesta arbetsmöjligheterna. Det är helt naturligt, att vederbörande

industrimän •—■ med denna katastrof i färskt minne — under senare

tid blevo försiktigare vid uppgörande av sina projekt och haft grundad

anledning att i huvudsak inrikta sig på att driva förädlingsverk inom

områden, där företagarna åtminstone i viss omfattning kunnat stödja sig

på egna skogstillgångar. Trävaruindustriens senaste utbyggnad har på

detta sätt kommit alt bliva förlagd till sydligare delar av Norrland, varigenom

den träindustriella verksamheten därstädes överdimensionerats.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

På senare tid lia ofta framförts önskemål örn utbyggande av den grankonsumerande

industrien i Norrbotten. Förslagsställarna åsyfta därmed

att åstadkomma en efter råvarutillgången bättre avpassad förläggning av

träförädlingsindustrien, utan att deras förslag synes hava rönt något inflytande

av motsättningen mellan statssocialistisk och privatkapitalistisk

samhällsåskådning. Förslaget har med andra ord endast syftat till att utdraga

de riktiga konsekvenserna ur statens egenskap av ägare till de ojämförligt

största skogsarealerna i övre Norrland.

Många tungt vägande skäl av nationalekonomisk art lägga hinder i vägen

för bifall till ett kategoriskt yrkande på att den norrbottniska skogens avkastning

skall genom en eller annan statlig åtgärd förbehållas endast länets

förädlingsindustri. Det borde i stort sett få stanna vid den ansats därtill,

som kronoparksvirkets förädling vid Seskarö, Båtskärsnäs, Karlsborg och

Lövholmen innebär. Därigenom bevaras ett visst mått av arbete åt den

befolkning, som redan är knuten till skogsindustrien.

Det har av nyss anförda skäl visat sig allt svårare att intressera enskilt

kapital i den norrbottniska trävaruindustrien. Staten har trätt i stället.

Genom vad som skett har emellertid i det övriga Sverige och tydligen även

i en del riksdagskretsar den uppfattningen stadgats, att intet är att göra åt

Norrbotten. Betraktelsesättet har obestridligen medfört de mest ogynnsamma

verkningar. Det har bibringat rikets övriga bebyggare tanken, att Norrbotten

i ekonomiskt hänseende huvudsakligen tär på landet, och det bär

hos norrbottningarna själva skapat en understödstagarementalitet, som ofta

tager sig uttryck, såväl i tid som otid.

Vad som i realiteten kan göras för Norrbotten, det torde dess egna myndigheter

och företrädare vara mest lämpliga att framföra. Det viktigaste är

att de därvid kunna vinna gehör för uppfattningen om Norrbottens på

leveranserna till statskassan grundade rätt till meddelaktighet däri, ty Norrbotten

är ingen tiggarpåse på Sveriges rygg.

Över huvud synas motionärerna här —- som på så många andra områden

numera sker — hava överskattat betydelsen av den tilltänkta kommissionen.

Vad vår skogsindustris framtid beträffar är den förvisso fortfarande

beroende av det enskilda initiativets förmåga att finna nya affärsmässiga

och tekniska utvägar. Mera än till kommissionsutredningar hava vi säkert

att trygga oss till våra vältränade industrimäns förmåga att försvara den

genom åratal av trägen och förutseende verksamhet upparbetade marknaden

och våra utan gensägelse skickliga teknikers förmåga till industriell

anpassning. Svenskt statligt och enskilt skogsbruk kan med förtröstan

fortsätta sitt arbete för en rikligare och kvalitativt bättre råvaruförsörjning

åt vår industri.

Överjågmästaren i Övre Norrbottens distrikt: De norrländska försörjningsproblemen

och möjligheterna för olika grenar av det norrländska näringslivet

ur folkförsörjande synpunkt lia under de senaste åren vid en

mångfald tillfällen och i åtskilliga mer eller mindre offentliga utredningar

varit under övervägande. Alltsedan den stora Norrlandskommitténs dagar

ha dessa olika spörsmål emellertid upptagits och skärskådats i huvudsak

var för sig, varigenom en tillbörlig hänsyn till olika näringsgrenars samordning

och beroende av varandra icke tagits. Kort sagt har mycket blivit

utrett, förslag har ej heller saknats, men föga har blivit uträttat.

Att orda om de mångomvittnade norrländska naturtillgångarna, vilka under

långa tidsperioder till stor del exporterats söderut i oförädlad form, är

överflödigt. Det kan emellertid erkännas, att exempelvis träindustrien bland

annat genom statliga ingripanden i sen tid räddats till så stor del, att det

allvarligaste hotet mot gamla industriområdens folkförsörjning nödtorftigt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

1

avvärjts. Men därmed har man endast sökt upprätthålla ett tidigare status

quo, och icke skapat ökade möjligheter för den alltjämt växande norrlandsbefolkningens

försörjning.

Det är uppenbart, att inom huvudnäringarna jordbruk, skogsbruk, bergsbruk

och industri ännu finnes ofantligt mycket att uträtta i fråga om ekonomisk

hantering och samtidigt skapande av försörjningsmöjligheter för

ovannämnda befolkningsöverskott. Men för att något skall kunna uträttas,

kräves främst en förändring en gång för alla av uppfattningen om Norrland

såsom intagande en koloniliknande ställning till landet i övrigt.

Det är numera tillfullo klarlagt, att jordbruk och trädgårdsskötsel ha

mycket goda naturliga förutsättningar i Norrland. I stor utsträckning har

emellertid utvecklingen inom detta område försvårats genom en högst olycklig

jorddelningspolitik. Inom skogsbruket, där man relativt sett utan tvivel

gjort betydande framsteg under de senaste decennierna, kunna helt visst

många åtgärder vidtagas för en förbättrad produktion och skapande av arbetstillfällen,

även om frukten av detta arbete icke kan skördas förrän i

framtiden. Å andra sidan måste man räkna med den snart förestående nedgång

i avkastningen, som sammanhänger med realiserandet av urskogskapitalet.

Bergsbruket synes lia stora utvecklingsmöjligheter genom ökad förädlingsverksamhet

och industrien slutligen kan kompletteras på mångahanda

sätt särskilt genom förädling av egna råvaror eller biprodukter för hemmamarknadens

behov.

Åtgärder i nu antydd riktning äro alla ägnade att trygga folkförsörjningen

och samtidigt göra det avlägsna och kommunikationstekniskt svårbemästrade

Norrland mera oberoende än hittills av införsel fran söder. Men åtgärderna

kunna icke genomföras utan betydande kapitalinsatser, som dock

kunna betraktas som en verklig hjälp till självhjälp. Med hänsyn till denna

frågas vitala betydelse för Norrland och därmed också landet i övrigt

bör det vara statsmakterna angeläget att tillskjuta det nödiga kapitalet ej

blott för ett direkt stöd åt näringslivet utan även till förmån för en förbättrad

och ökad yrkesutbildning inom alla områden, i och med vilken det uppväxande

släktet blir bättre rustat att slå sig fram som samhällsnyttiga medborgare.

Problemen inom det norrländska näringslivet kunna emellertid på grund

av de olika näringsgrenarnas intima beroende av varandra icke lösas var

för sig utan måste angripas efter en samordnande generalplan. Det måste

därför anses angeläget att på sätt i motionerna föreslagits tillskapa ett organ,

som har till uppgift att samarbeta de erfarenheter och utredningsförslag,

som redan föreligga och som genom sina rekommendationer, planer,

råd och anvisningar kan verka för de stimulerande åtgärder, som böra vidtagas

för det norrländska näringslivets förkovran.

Lantbruksstyrelsen anser, att ur de synpunkter, som torde vara utslagsgivande

vid behandlingen av ifrågavarande motioner, tillräckliga skäl icke

föreligga för att tillstyrka bifall till desamma. Till stöd för sin uppfattning

härutinnan har lantbruksstyrelsen anfört i huvudsak följande.

Frågan örn det norrländska jordbrukets ställning har i ett flertal avseenden

särskilt på senare år varit föremål för statsmakternas speciella intresse.

Jordbruket i Norrland har också otvivelaktigt arbetat under i hög grad tryckta

förhållanden, varför fog har förelegat att undersöka, vad som kunde göras

för att tillgodose det norrländska jordbrukets behov. Lantbruksstyrelsen

har även vid ett flertal tillfällen föreslagit eller biträtt framställda förslag

örn åtgärder till det norrländska jordbrukets stödjande. Särskilda norr
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

ländska förhållanden synas alltjämt tala för att statsmakterna böra ägna uppmärksamhet

åt utvecklingen av det norrländska jordbrukets ekonomiska läge.

För närvarande föreligger emellertid knappast behov av utredning rörande

speciellt det norrländska jordbrukets ekonomi. Under senare år har

nämligen ett omfattande utredningsarbete utförts eller påbörjats i syfte att

bringa de spörsmål, varom i motionen är fråga, till lösning. Lantbruksstyrelsen

vill erinra om statens jordbruksnämnds den 10 februari 1937 avgivna

betänkande rörande jordbrukets läge i Norrland. Vidare må erinras, att 1936

års egnahemsutredning och samma års skogsutredning från olika synpunkter

utrett frågor av vital betydelse för bland annat jordbruksnäringen, frågor

som i åtskilliga avseenden varit av särskilt intresse för det norrländska jordbruket.

Västemorrlandsutredningen har till behandling upptagit spörsmål

rörande bland annat jordbruket i Västernorrlands län, varjämte norrländska

skogsproduktionsutredningen verkställt undersökningar, som torde bliva av

betydelse för jordbrukets och skogsbrukets utövare i Norrland. Slutligen må

framhållas, att frågan örn åstadkommande av bästa möjliga ordning ifråga

om fastighetsbildningen på landet är föremål för utredning genom fastighetsbildningssakkunniga,

en utredning som givetvis torde få betydelse jämväl

för norrländska förhållanden.

Vissa av de förslag, som framkommit i samband med här berörda eller

övriga för det norrländska jordbruket betydelsefulla utredningar, hava redan

varit föremål för statsmakternas prövning. Andra förslag i ämnet torde

kunna förväntas bliva behandlade inom den närmaste tiden. Åtskilliga statsåtgärder

av natur att åstadkomma förbättring av det norrländska jordbrukets

ställning hava också under senare år igångsatts och ytterligare sådana

åtgärder torde vara att förvänta.

Motionärerna synas hava velat särskilt understryka behovet för Norrlands

vidkommande av åtgärder till, bland annat, stärkande av ofullständiga jordbruk,

förhindrande av nybildning utav ofullständiga jordbruk och skogsproduktionens

främjande. Med anledning härav må erinras, att beslut om intensifiering

av de statliga åtgärderna till ofullständiga jordbruks stärkande

fattats vid 1939 års riksdag i samband med riksdagens beslut örn omläggning

av egnahemsverksamheten. Vid detta beslut torde självfallet hänsyn

hava tagits jämväl till norrländska förhållanden. Nämnda verksamhet synes

efter omläggningen även kunna få ökad betydelse för motverkande av'' att

otillräckligt bärkraftiga jordbruksenheter nybildas. I sistnämnda avseende

torde även genomförandet av väntade förslag från ovanberörda utredning

genom fastighetsbildningssakkunniga komma att verksamt bidraga. Vad beträffar

behovet av åtgärder till skogsproduktionens främjande i Norrland

torde 1940 års riksdag — sedan norrländska skogsproduktionsutredningen

nn avgivit förslag härutinnan — komma att föreläggas proposition i detta

ämne. I detta sammanhang torde jämväl förtjäna framhållas, att under senare

år anvisats betydande belopp till produktions- och avsättningsbefrämjande

åtgärder på jordbrukets område i Norrland.

Lantbruksstyrelsen kail ej finna annat än att den grad av effektivitet, som

kan uppnås av det speciella stöd, vilket jordbruket i Norrland är i behov av

och vilket statsmakterna i olika sammanhang visat sig vilja skänka, för

närvarande är nästan uteslutande beroende av den utsträckning, vari statsmedel

ställas till förfogande för stödåtgärdernas genomförande. Något framträdande

behov av ett organ av den i motionerna föreslagna arten synes i

allt fall ur de synpunkter, lantbruksstyrelsen har att företräda, icke föreligga.

Behovet av att bringa olika stödåtgärder i inbördes samklang är givetvis

stort, men detta behov synes kunna fyllas genom redan till buds stående

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

9

möjligheter härutinnan, överläggningar och samarbete de olika ifrågakommande

lokala organen sinsemellan samt mellan dessa organ och vederbörande

centrala organ synas härvid hava stora utsikter att bliva av betydelse

och synas också i icke oväsentlig omfattning redan hava kommit till stånd.

Ifråga om den nied anlitande av särskilda statsmedel genom hushållningssällskapens

försorg hedrivna produktionsbefrämjande verksamheten på jordbruksområdet

må anföras, att lantbruksstyrelsen haft överläggningar rörande

denna verksamhets planläggning nied hushållningssällskapen i ifrågavarande

landsdelar.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund anser, att några nya undersökningar

rörande skogsvårdens förkovran i Norrland för närvarande

icke äro av behovet påkallade. Därest emellertid en sådan kommission, som

av motionärerna föreslås, skulle anses behövlig till främjande av försörjningen

i Norrland i övrigt, hade centralrådet intet att erinra mot att densamma

tillsattes. I övrigt anför centralrådet följande.

Av på området verkställda utredningar synes framgå, att utkomstmöjligheterna

i Norrland i synnerhet för jordbrukarbefolkningen i allmänhet äro

sämre än annorstädes i landet. Den norrländska landsbefolkningen lever som

regel under knappa förhållanden. Ett bistånd i olika former från det allmännas

sida har därför funnits erforderligt för att den skall kunna erhålla

en tryggad, skälig levnadsstandard. Samma torde ock gälla andra delar av

befolkningen därstädes. Ramen för centralrådets verksamhet gör det emellertid

knappast möjligt att allsidigt bedöma, huruvida och i vad mån en kommission

av beskaffenhet, som i motionerna avses, kan vara till gagn för höjande

av det norrländska näringslivet. Vad särskilt beträffar de ifrågasatta åtgärderna

för skogsvårdens upphjälpande behandlas i de tvenne skogliga kommittéundersökningar,

som nyligen utförts av 1936 års skogsutredning samt

norrländska skogsproduktionsutredningen och vilka äro föremål för Kungl.

Majrts prövning, ingående skogsvårdsfrågor av betydelse för Norrland. 1936

års skogsutredning har uppdragit vissa riktlinjer för skogsbrukets befrämjande

överhuvud taget, under det norrländska skogsproduktionsutredningen

utarbetat ett detaljerat skogsvårdsprogram för enskildas skogar i lappmarkerna

och vissa andra skogar. De förslag, som i dessa betänkanden framlagts

för åstadkommande av en intensifiering av skogsskötseln, har centralrådet

i det väsentliga funnit synnerligen beaktansvärda. Genomförandet av

desamma i den av centralrådet förordade omfattningen skulle säkerligen stimulera

skogsvårdsintresset i Norrland och efter hand åstadkomma en produktionsökning

i skogarna.

Slutligen får centralrådet betona angelägenheten av att en eventuell »Norrlandskommission»

står i nära kontakt med redan förefintliga statliga och

kommunala institutioner på olika områden av näringslivet. I fråga om skogsnäringen

är sålunda nödvändigt, att samarbete äger rum med, jämte andra,

skogsvårdsstyrelserna inom respektive län.

Skogsvårdsstyrelscn i Gävleborgs län: Principiellt kan ifrågasättas, örn en

hela Norrland omspännande speciell utredningskommission verkligen på ett

fruktbringande siitt kan samordna de åtgärder, som måste vidtagas för ett

rationellt tillvaratagande av Norrlands tillgångar och möjligheter. Jordbrukets

och skogsbrukets tillstånd och behov i skilda delar av Norrland, befolkningens

utkomstmöjligheter m. m. kräva nämligen i regel mera lokalt avgränsade

dispositioner. För kort tid sedan lia inom jordbruket vidtagits

åtgärder för åstadkommande av en verksamhet, som lämpar sig för de norrländska

bygderna. Även här har emellertid konstaterats, att de vitt skilda

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

förhållandena inom olika län försvåra uppläggningen av ett program, som

kan vinna allmän anslutning. Enligt styrelsens åsikt skulle det av motionärerna

framförda syftemålet bättre och säkrare ernås, om inom jordbruksdepartementet

norrlandsfrågorna samordnades och företräddes genom speciell,

på norrlandsförhållandena inriktad sakkunskap. Överväganden i sådant

syfte äro påkallade.

Skogsvärdsstyrelsen i Västernorrlands län: De svårigheter som förefinnas

för skogsbrukets förkovran inom länet, äro — örn man bortser från frågan

rörande reglering av det gemensamma betet — av beskaffenhet att böra lösas,

icke genom särskild lagstiftning utan fastmer genom ekonomiskt stödjande

och upplysande verksamhet från statsmakternas sida, i vilken verksamhet

ett organ med uppgift och sammansättning, som förutsättes i de föreliggande

motionerna, helt säkert skulle kunna göra mycket värdefulla insatser

i samverkan med de statliga och kommunala institutionerna. Med

den möjlighet till översyn över hela den norrländska produktionen, som förutsättes

skola tillkomma sagda organ, torde också en utjämning av arbetsförhållandena

inom olika delar av Norrland därigenom kunna ernås.

Med hänsyn härtill förordar skogsvärdsstyrelsen bifall till motionerna. 1

betraktande av Norrlands stora utsträckning och därigenom framkallade växlande

behov och förutsättningar för produktionens olika former vill skogsvårdsstyrelsen

emellertid ifrågasätta lämpligheten av att till hjälp åt den

föreslagna »Norrlandskommissionen» skulle, exempelvis för varje län, inrättas

lokala nämnder, bestående av representanter för de intressen, som på

olika håll böra företrädas.

Skogsvärdsstyrelsen i Jämtlands län: Den senaste krisen har visat, i huru

hög grad näringslivet i Norrland är beroende av konjunkturerna på trävarumarknaden.

Med hänsyn härtill är motionärernas syftemål belijärtansvärt,

och skogsvärdsstyrelsen vill för sin del tillstyrka, att kommissionen tillsättes.

Skogsvärdsstyrelsen i Västerbottens län: Vad beträffar frågan örn jordbrukets

höjande, näringslivets differentiering samt utbyggandet av småindustrierna

och hantverken, skulle säkerligen redan förefintliga lokala kommittéer

kunna åstadkomma värdefulla utredningar och även få till stånd åtgärder

till gagn för näringslivet, därest dessa kommittéer kunde erhålla för

ändamålet erforderliga medel. En av Kungl. Majit tillsatt kommission, på

sätt motionärerna skisserat, måste dock äga större förutsättningar att kunna

följa den allmänna utvecklingen på förevarande områden, företaga mera

omfattande och djupgående undersökningar samt därefter framlägga förslag

till näringslivets förkovran. En dylik kommission torde också äga större

möjligheter att vinna gehör hos statsmakterna och myndigheterna för

sina förslag, varigenom snabbare åtgärder torde kunna påräknas.

Skogsvärdsstyrelsen finner det icke nödvändigt, att för närvarande ytterligare

utredningar verkställas av med skogsskötsel sammanhängande förhållanden.

Däremot anser styrelsen att med avseende å andra viktiga grenar

i det norrländska näringslivet vägande skäl tala för tillsättandet av en

med särskild sakkunskap utrustad kommission. Styrelsen tillstyrker sålunda

motionärernas förslag.

Skogsvärdsstyrelsen i Norrbottens län har icke ansett sig böra till behandling

upptaga frågor, som ej beröra skogsvården.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför, att även örn för nämnda läns vidkommande

behovet av en ny kommission med ifrågasatt uppgift för närvarande

icke kunde anses trängande, länsstyrelsen dock med hänsyn till svårigheterna

för det norrländska näringslivet i övrigt icke ville motsätta sig den i mo
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

11

tionerna gjorda hemställan. Länsstyrelsen förutsatte emellertid, att en blivande

norrlandskommission inriktade sitt arbete på tillvaratagande av möjligheterna

till näringslivets höjande i länet i dess helhet alltså jämväl i vad

avsåge den del av länet, där speciella norrlandsförhållanden icke kunde anses

vara rådande.

I övrigt har länsstyrelsens utlåtande följande innehåll.

På sätt i motionerna anförts, förefinnas givetvis flera olika möjligheter att

upphjälpa och förkovra näringslivet i Norrland. Särskilt synes frågan om

tillskapandet av en kemisk-teknisk industri för tillvaratagande av träindustriens

avfallsprodukter värd beaktande. Förutom större statliga anslag

för jordbrukets höjande och ökad skogsvård är vidare ett uppmuntrande avsmåindustrien

en värdefull hjälp för det mindre bärkraftiga jordbruket. I

sistberörda hänseende har också inom detta län — som för övrigt beröres av

de speciellt norrländska problemen endast beträffande de allra nordligaste

delarna — under senare år med framgång nedlagts ett icke ringa arbete, som

jämväl synes hava förutsättningar att med tiden medföra goda resultat. En

tillsatt konsulent i kommittén för småföretag inom länet står nämligen allmänheten

till tjänst med råd och upplysningar för tillvaratagande av möjligheterna

att åstadkomma en lämplig småindustri. Ett statligt stöd för intensifiering

av denna verksamhet samt för upphjälpande av hantverket i

Norrland i övrigt synes önskvärt.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott är icke övertygat

om nyttan av en kommission, sådan som av motionärerna föreslås.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län förordar åtgärder i motionernas syfte

och anför i huvudsak följande.

På mångahanda sätt torde det få anses fastslaget, vilken dominerande roll

Norrland och dess naturrikedomar under en lång följd av år intagit och alltjämt

intager i landets ekonomiska liv, samt vilken avgörande inverkan i gynnsam

riktning Norrland sedan lång tid tillbaka utövat på landets handelsbalans.

Från dessa utgångspunkter har i olika sammanhang framkommit krav

på att Norrland och dess befolkning som en gärd av rättvisa i större utsträckning,

än som hittills skett, borde få komma i åtnjutande av en »återbäring»

av den nationalinkomst, som det norrländska näringslivet under årens lopp

frambragt till båtnad för riket i dess helhet. Detta krav gör sig nu med ökad

styrka gällande, vilket givetvis har sin grund i de försörjningssvårigheter,

som de senare åren medfört för norrlandsbefolkningen.

Emot tillsättandet av en kommission, sådan som den i motionerna föreslagna,

kan måhända invändas, att det norrländska näringslivets olika grenar redan

varit föremål för en mångfald sakkunnigundersökningar och utredningar,

och att fördenskull tveksamhet kan råda, huruvida en särskild norrlandskommission

skulle hava någon egentlig uppgift att fylla. Emellertid håller

länsstyrelsen i likhet med motionärerna före, att det hittills »saknats en

sammanhållande kraft, ett organ för handling och samordning av de olika

försöken alt främja det norrländska näringslivet».

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har intet

att erinra mot bifall till motionerna och anför.

De problem beträffande det norrländska näringslivets förkovran, som den

ifrågasatta kommittén skulle få alt enligt i motionen antydda riktlinjer syssla

med, äro som bekant till finnandes i utpräglad omfattning inom Västernorr
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

lands län. Genom av Kungl. Majit tillsatt särskild kommitté har även en

omfattande utredning verkställts beträffande försörjningsmöjligheterna i

Västernorrlands län. Delvis som ett komplement till nämnda utredning har

Västernorrlands läns hushållningssällskap med tillhjälp av tillgängligt statsanslag

till stödåtgärder för jordbruket låtit verkställa en specialutredning beträffande

jordbruksbefolkningens utkomstmöjligheter med tillhjälp av särskilda

lokalundersökningar. Inom Västernorrlands län är restarbetslösheten

eller dess verkningar större än i övriga Norrlandslänen, varjämte förekomsten

av relativt stora odlingsmarker inom de båda nordligaste länen

skapa särskilda möjligheter till jordbrukskolonisation, men i övrigt torde

frågorna örn förbättring av näringslivet i egentliga Norrland till sin natur

vara ganska likartad i de skilda länen, varför det säkerligen är av värde,

att^ en viss enhetlighet kan göra sig gällande vid behandling av ärendena

ifråga. Förvaltningsutskottet anser sig emellertid icke kunna taga ställning

till, huruvida den föreslagna formen för den ifrågasatta statliga medverkan

är den lämpligaste.

Länsstyrelsen i Jämtlands län åberopar som eget yttrande att av länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott avgivet utlåtande. I sistnämnda utlåtande

framhålles, att en utredning rörande det norrländska näringslivets förkovran

vore av allra största vikt, samt tillstyrkes bifall till motionerna. I

övrigt anföres i huvudsak följande.

Motionärerna hava velat klassificera jordbruksdriften i Norrland. De hava

då gått ut ifrån att i de mera fruktbärande delarna av Norrland större

jordbruk än för närvarande borde finnas. De odlade arealerna höra därför

utökas för varje brukningsdel antingen genom nyodling eller sammanslagning

av jordbruk. Villkoren för nyodling är att tillgång på lämplig odlingsmark,

som med fördel kan uppodlas, finnes. Möjlighet bör också finnas för

alt ordna ett rationellt bete, om mjölkavkastningen skall kunna höjas.

Man får dock icke ensidigt taga sikte på ökandet av den odlade arealen.

Ett intensivt utnyttjande av densamma är mera betydelsefullt och ekonomiskt

bättre. Detsamma gäller även kreaturskötseln. Att hålla många djur,

som ge ringa avkastning, är synnerligen oekonomiskt för en jordbrukare.

En stor del av fodret åtgår då för djurens kroppsliga underhåll, utan att

lämna någon produktion. Ett mindre antal djur med högre avkastning är

vida bättre. Då blir underhållsfodret ringa och mera foder kan användas för

produktionsändamål. En god djuravel förenad med utfodringsteknik är av

stor betydelse för jordbrukets ekonomi i Norrland. Utnyttjar man möjligheterna

för den egna foderproduktionen på rätt sätt, skall säkert ej heller

större kraftfoderinköp behöva förekomma, utan kunna utgifterna härför betydligt

nedbringas.

Den andra kategorien jordbruk i Norrland, vid vilken motionärerna uppehålla

sig, äro sådana, som under vissa tider av året äro beroende utav arbetsförtjänsten,

såsom skogs-, väg- och flottningsarbeten samt arbete inom trävaruindustrien.

Ägarna till dessa jordbruk och deras familjer kunna icke

livnära sig helt och hållet av jordbruket. För förräntning av i jordbruket

nedlagt kapital, till kläder och andra inköp för familjens behov är tillgång

till arbetsförtjänst ytterligt nödvändig.

Motionärerna hava ansett att man bör eftersträva att uppdelningen av

hemman i största möjliga utsträckning begränsas och att de av sönerna,

som ej övertaga jordbruket, kunna ha sysselsättning på annat håll. I della

önskemål får förvaltningsutskottet endast till viss del instämma. Många

hemman i Norrland äro dock så stora, att uppdelning kan ske, särskilt om

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

13

god tillgång på odlingsjord finnes, och nya jordbruk kunna skapas. Inom

en syskonskara älska vanligen barnen hemmet och ha intresse för jordbruket

samt önska få sin del av fädernetorvan. I sådant fall bör detta icke

förhindras, om möjligheter för styckning finnas, utan att jordbruket alltför

mycket söndersplittras. Kan så ske blir det ett led i vår strävan att bibehålla

den kunniga jordbrukareungdomen kvar vid sitt fäderneärvda yrke.

De ganska talrika sågverken, som tidigare funnits i det inre av Norrland,

ökade alltid möjligheterna till säsongarbete för jordbrukarna samtidigt som

de voro ett värdefullt skatteobjekt inom den kommun, där rörelsen var

förlagd.

En viss förskjutning har emellertid skett inom skogsindustrien. Till följd

av hårda avverkningar är tillgången till grövre virke, som kan försågas

och exporteras numera ringa. Flertalet sågverk ha därför upphört med verksamheten

och trämasseindustrien har blivit den förhärskande. Trämassefabrikerna

förekomma dock ytterst sparsamt i det inre av Norrland. En

viss strävan synes ha gjort sig gällande att försöka få all träförädling förflyttad

till kusten. En sådan utveckling är dock inom de inre delarna av

Norrland icke önskvärd. När en större industri lägges ned, är det rätt vanligt,

att den befolkning, som haft sin bärgning inom nämnda industri, blir

överflödig. Fabriksarbetare äro ofta ensidigt utbildade till att endast utföra

ett visst arbete. Det åtgår därför mången gång lång tid, innan de kunna

anpassa sig för annan sysselsättning. I sådana fall uppkomer ofta arbetslöshet

och utbetalning av arbetslöshetsundsstöd blir följden. Talande bevis

härpå finnas från början av 1930-talet, då ett flertal trämasseindustrier inom

t. ex. Jämtlands län nedlades, och det syntes svårt en tid att få ett återupptagande

av driften till stånd. På många håll ansågs det lämpligt, att råvaran

fördes till kusten för att där förädlas.

Norrland utgör ett stort område. Ekonomiskt kunna därför intressemotsättningar

mellan olika delar av detta område förekomma.

En annan gren av förvärvsmöjligheter för jordbrukarna och deras familjer

hava motionärerna vidrört. Detta är hantverket och hemindustrien.

Arbetsfältet här synes kunna bliva omfattande. Genom småindustriens främjande

samt ett upplivande av de gamla hantverksgrenarna, där hemslöjd

bedrives, kläder och andra artiklar tillverkas för försäljning, kan säkerligen

ökade inkomster beredas en jordbrukarefamilj. På detta område arbetar

inom Jämtlands län numera en företagareförening. Det norrländska jordbruksproblemet

är omfattande och mångsidigt. Det hör samman med hela

näringslivet inom denna landsdel.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har åberopat ett av länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott avgivet längre yttrande, i vilket bifall till motionerna

avstyrkes. Förvaltningsutskottets yttrande är av följande lydelse.

Förvaltningsutskottet finner det erkännansvärt, att motionärerna velat fästa

statsmakternas uppmärksamhet på att Norrland i väsentligt ökad utsträckning

och på allt flera områden är i trängande behov av statens stöd. Visserligen

äro de spörsmål som av motionärerna beröras icke nya, men de lia antingen

icke tilldragit sig statsmakternas intresse eller icke vunnit det beaktande,

som man kunnat förvänta. Det är uppenbarligen med full insikt örn att

ett fortsatt tillbakahållande av de norrländska intressena varken är tillrådligt

eller försvarbart, sorn motionärerna velat finna en form, varigenom norrlandsfrågorna

skulle kunna bliva behörigen beaktade. Förvaltningsutskottet

är dock icke övertygat örn att den föreslagna vägen leder lill målet.

Alltsedan den norrländska exportindustrien började exploatera Norrlands

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

skogar och malmfält lia årligen ofantliga kapitaluttag skett från Norrland.

Dessa kapitaluttag lia tillfört staten och enskilda stora rikedomar. Arbetslönerna

ha blivit Norrlands del. I förhållande till de sålunda uttagna kapitalvärdena

lia kapitalinvesteringarna i Norrland såväl av staten som av enskilda

varit synnerligen obetydliga. Det är därför ej att förvåna sig över, att Norrlands

befolkning med stigande oro börjar se mot framtiden men också kräver

att statsmakterna, innan svårigheterna för befolkningen bli katastrofala, vidtaga

alla åtgärder som kunna säkerställa en växande befolknings näringsmöjliglieter

och existensvillkor.

Vad beträffar skogstillgångarna dröjer det ej många år, förrän de sista resterna

av urskogsförrådet försvunnit. Det grövre timret blir allt mer sällsynt,

och redan ligga stora arealer skogsmarker utan eller med ringa produktion.

Den norrländska skogsproduktionsutredningen har under påpekande av dessa

förhållanden och under framhållande av nödvändigheten att öka skogsproduktionen

framlagt förslag till ett omfattande restaureringsarbete, varvid

under loppet av 20 år 97 miljoner kronor av statsmedel skulle investeras å

enskildas skogar i Norrland. Någon ytterligare utredning rörande behovet

och nödvändigheten av en förbättring av skogsvården å .sådana skogar torde

för närvarande icke behöva företagas. Behovet är av utredningsmännen fastslaget,

och förvaltningsutskottet vill endast uttala sin anslutning till utredningsmännens

förslag och sin förhoppning, att förslaget nu skall genomföras.

Det är emellertid icke tillfyllest med en förbättrad vård av enskildas skogar.

Förvaltningsutskottet kan icke underlåta att erinra örn att behovet av

liknande åtgärder även å de betydande skogsarealer som staten äger i Norrland

sedan ett kvarts sekel framhållits av kolonisationskommittén, av riksdagens

revisorer, av länsstyrelsen i Västerbottens län, av motionärer i riksdagen

och andra, utan att skönjbara verkningar ännu kunnat spåras av dessa

samstämmiga yrkanden. På detta område är det fara i fortsatt dröjsmål.

Staten skördar år efter år många miljoner ur de norrländska kronoskogarna

men offrar obetydliga summor på skogsvård och återväxtens tryggande, varigenom

den framtida skogstillgången äventyras.

Med statsmakternas bistånd synes övre Norrland vara på väg att mer och

mer förvandlas till en råvarukoloni, varigenom befolkningens existens försvåras.

Det föreligger fördenskull ett trängande behov av sådana åtgärder,

varigenom våra skogsprodukter kunna bättre utnyttjas och befolkningen beredas

ökat arbete. Detta kan emellertid icke nås utan statens intresserade

medverkan.

De naturatillgångar, som malmerna utgöra, behandlas i viss utsträckning

på samma sätt. Järnmalmen brytes och utföres som råvara i huvudsak

över utländsk hamn. Av den ofantliga avkastningen stannar allenast arbetslönerna

i de orter, där gruvorna finnas. En ljusglimt är visserligen Bolidens

gruvaktiebolags vidareförädling till halvfabrikat av en del västerbottensmalmer.

Men statens egna gruvor, av vilka flertalet numera böra vara

omsorgsfullt undersökta, ha icke föranlett någon kraftyttring från statsmakternas

sida för förekomsternas utnyttjande. Det vill därför synas som örn

viljan till en verklig insats kunde påräknas blott av ett eller annat enskilt

intresse. Tyvärr kommer emellertid under nuvarande förhållanden all

vinst att söka sig söderut, medan allenast arbetslönerna blir Norrlands lott.

Vidareförädlingen av malmerna i fyndorternas närhet är ett livsvillkor för

Norrland, som snart måste tillgodoses. Denna fråga bör ses ej blott ur synpunkten

av vad som därigenom vinnes i ökade arbetstillfällen, lägre skatter

och en högre materiell och kulturell standard. Genom storindustrier av sådant

slag givas också skiftande uppgifter åt småindustri och hantverk, och

liven jordbrukets utveckling gagnas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

15

Statsmakterna lia ägnat vattenkraften stort intresse. Ledningar föra emellertid

en hel del av kraften söderut att tjäna andra landsdelars intressen

medan en ej ringa del av Västerbottens läns befolkning sedan många år

förgäves väntar på att få del av den kraft som alstras i norrländska älvar.

Följes samma princip i fortsättningen kommer man därhän, att då krafttillgångarna

äro utnyttjade har huvudförbrukningen fastlåsts till orter utom

Norrland, som då får tillgodose sin kraftförsörjning genom importbränsle.

Hela exploateringssystemet medför sålunda att Norrlands näringsliv förlamas

eller rent av förhindras.

Befolkningstillväxten har varit stor i Norrland och är alltjämt stark i de

båda nordligaste länen. Det synes vara en angelägenhet av vikt icke blott

att befolkningen gives möjlighet till utkomst utan även att den norrländska

landsbygdens hittillsvarande låga levnadsstandard höjes.

Att denna utveckling kan ske i stor utsträckning genom jordbruksnäringen

är uppenbart. Men därvid får man övergiva tanken på att Norrland

även framgent skall förbli exportmarknad för sydsvensk livsmedelsproduktion.

Ej minst vid senaste tidens militärinkallelser borde det lia

framstått såsom mycket betydelsefullt, att livsmedelsförsörjningen varit någorlunda

riklig i norrländska bygder. Om än mer av livsmedel och foder

behövt fraktas till Norrland, hade de redan nu svåra transportförhållandena

blivit järnvägen övermäktiga. Genom en utvidgning av brukningsdelarna

och en ökad differentiering av jordbruksdriften kan en mera tryggad

självförsörjning uppnås. Denna utveckling måste statsmakterna utan hänsyn

till sydsvenska särintressen befordra.

Tidigare har framhållits, att genom rådande exploateringssystem beträffande

skog och malm endast arbetslönerna stanna i Norrland. Detta är

emellertid oriktigt såtillvida som en stor del även av denna inkomst gått

söderut för inköp av livsmedel, kläder, husgeråd och de förnödenheter av

alla slag, som behövdes. Endast så småningom har någon förbättring på

detta område ägt rum, främst i fråga om livsmedelsförsörjningen. Mycket

återstår dock att uträtta. Främst erfordras mejerier i lappmarken, varom

hushållningssällskapet gjort upprepade framställningar. Denna hjälp till

självhjälp åt en fattig men idog befolkning, som kämpar med stora svårigheter,

kan och får inte låta vänta på sig.

Så länge jordbruket måste arbeta under isoleringens tryck, kan något

uppsving på detta område eller för näringslivet i övrigt icke väntas. Flera

vägar och bättre post-, telefon- och järnvägsförbindelser äro nödvändiga.

Om betydelsen härav torde ej minst nuvarande militärpolitiska situation ha

givit kraftig undervisning.

I fråga örn småindustrien har ett uppbyggnadsarbete igångsatts med en

till synes lovande början. På detta område fordras dock ett långt verksammare

stöd av staten än det som hittills lämnats. Framförallt kräves

en snar lösning av yrkesskolefrågan, ty utan god utbildning skapas inga

dugande yrkesmän. Vi måste inom kort komma därhän att Norrland får

en blomstrande småindustri, ett starkt utvecklat hantverk och ett livskraftigt,

välskött jordbruk. Den beroendeställning till syd- och mellansvensk

produktion, som Norrland nu intager, äro vi ur folkförsörjningens och

trygghetens synpunkt tvingade att befrias ifrån.

Då kapitalet, som bildas i Norrland eller där uttages, på olika vägar flyter

i en jämn ström lill huvudstaden och övriga delar av syd- och mellansverige,

synes det främst ankomma på statsmakterna att sörja för alt kapitalbehovet

för den ofrånkomliga utbyggnaden av Norrlands näringsliv blir

nöjaktigt tillgodosett. Detta bör ske ej hiöl! därigenom all staten mera

aktivt ingriper för att vidmakthålla skogstillgångarna oell utnyttja sina

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

gruvor, utan även genom understödjande av ortsbefolkningens strävanden.

Detta bör ske med större förtroende till ortsbefolkningens och dess organs

förmåga att kunna förstå sina egna angelägenheter lika bra som andra, för

vilka de norrländska förhållandena äro ganska främmande. Icke utan

beklämning måste man nämligen konstatera detta ständigt återkommande

förmynderskap, som norrländska angelägenheter utsättas för, ofta till avsevärd

skada för Norrland.

Örn statsmakterna och de centrala myndigheterna ville anförtro de norrländska

organen litet större självverksamhet, även då statens medel lämnas,

skulle ortsorganens arbete avsevärt effektiviseras. Detta skulle ytterligare

kunna ske om medelstilldelningen bringades något närmare behovet,

än vad fallet vanligen är. Den återhållsamhet, som ortsorganen nu måste

iakttaga, är sålunda en följd av för ringa medelstillgång och begränsad

rörelsefrihet, i båda fallen till förfång även för staten.

Betydelsen av att i centralförvaltningen större intresse och förståelse visas

för norrländska spörsmål bör också i detta sammanhang framhållas. Där

sådant intresse funnits och finnes har man redan tacksamt kunnat inregistrera

framgångar, som i motsatt fall varit otänkbara. Med dylika erfarenheter

måste man efterlysa en allmän norrlandsvänlig hållning hos såväl

statsmakterna som dess organ såsom det i första rummet nödvändiga. Därigenom

skulle utvecklingen av Norrlands rika förutsättningar ske i hastigare

takt och på ett ändamålsenligare sätt. Ingen tvekan bör råda därom,

att detta till sist skulle lända hela landet till vida större fördel än det tillbakahållande,

som tyvärr alltför ofta kunnat förmärkas.

Förvaltningsutskottet känner sig övertygat därom, att motionärerna syfta

till ett resultat sådant som det nu angivna. De önska en vidgad förståelse

för Norrland och en väsentligt ökad hjälp åt Norrland, varigenom möjligheter

skapas för Norrlands folk att få sin försörjning. Förvaltningsutskottet

fruktar emellertid, att den av motionärerna anvisade vägen att nå målet

genom inrättande av en norrlandskommission icke är framkomlig. Man

skulle tillskapa en remissinstans, till vilken flertalet frågor som kunna beröra

Norrland överlämnas, och i avvaktan på denna kommissions svar skulle

alla åtgärder inställas även i sådana fall, där behovet av åtgärder vore till

fullo erkänt. Sådana hänvisningar till utredningar, även örn utredningarna

avse något annat, äro icke ovanliga och ha i fråga om Norrland nyligen

förekommit. På nu ifrågavarande område skulle kommissionens tillsättande

ofelbart medföra att all utveckling genom statlig medverkan avstannar.

Detta vöre så mycket iner att beklaga som folkmängdstillväxten i övre Norrland

icke synes avstanna och kravet på försörjning ej låter sig avvisas med

hänvisning till pågående utredning.

Men härtill komma även andra synpunkter. Norrland är en stor landsdel,

större än Svealand och Götaland tillsammans. Förhållandena torde skifta

vida mera mellan de nordligaste och sydligaste norrlandslänen än mellan

norra Svealand och södra Götaland. En utredning som den här åsyftade

skulle sannolikt aldrig kunna ifrågasättas för Svealand och Götaland gemensamt,

men när det gäller Norrland synes man hålla före att synpunkterna

överallt böra vara lika. Norrlandslänen ha vitt skilda intressen. En

»norrlandskommission» som skall omhändertaga de norrlandsfrågor, som

tränga till en snar lösning, ställes inför problem som måste betecknas såsom

olösliga.

Förvaltningsutskottet vill erinra örn, att den av övervägande norrlänningar

bestående kolonisationskommittén först efter nära sex års arbete var färdig

med sin utredning örn kolonisation å kronopark och bondejord i Norrland

och Dalarna. Utredningen, som kostade 766,911 kronor, ådagalade bl. a. att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

17

det erfordrades 13,000 arbetare utöver de förutvarande för att statens skogar

i nämnda del av landet skulle erhålla nödig skötsel. Antalet kolonat är nu 472.

Sakkunniga för utredning av landsbygdens elektrifiering (utan norrlandsrepresentant)

tillsattes år 1917. Efter tre år var planen färdig för elektrifiering

av Malmöhus läns landsbygd, och sedan de sakkunnigas »arbetstid»

begränsats kommo liknande förslag år 1923 för vissa andra län, däribland

norrlandslänen. För några år sedan igångsattes en ny utredning på området,

vilken denna gång skulle verkställas av ett ämbetsverk. Något förslag bar

ej avgivits, och efter en mer än 20-årig utredning har erforderlig elektrifiering

av detta läns landsbygd ej kommit till stånd, trots upprepade framställningar

därom. Kostnaden för den ursprungliga utredningskommitténs arbete

uppgick till 482,896 kronor.

Många andra omfattande och tidskrävande utredningar lia utförts, utan

att de kommit till avsedd nytta. Det är fördenskull förklarligt att utredningsvägen

icke kan verka inbjudande, allra minst när det gäller så omfattande

spörsmål som här äro ifråga — skogsvård, gruvdrift, förädlingsindustrier,

elektrifiering, jordbruk, småindusti, hantverk, kommunikationer, yrkesutbildning

och allt° annat, som därmed kan äga sammanhang. En sådan kommission

skulle fa något värde endast för dem som önska att norrlandsfrågorna

skola ställas på framtiden. Vårt land är emellertid icke betjänt därmed. Det

fordras på detta område främst handling, i många fall enligt förslag som

redan föreligga. Då en aktiv norrlandspolitik synes framstå som en tvingande

nödvändighet, kan förvaltningsutskottet, trots sin uppskattning av motionärernas

goda syfte, icke tillstyrka deras hemställan.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har, därest vissa av länsstyrelsen framlagda

synpunkter bliva beaktade, för sin del intet att erinra mot bifall till

motionerna. Länsstyrelsen anför.

Varje strävande, som går ut på att främja utvecklingen av Norrlands näringsliv,

hälsas givetvis med tillfredsställelse, och för länsstyrelsen i Norrbotten

gäller detta av naturliga skäl i främsta rummet åtgärder till förmån

för detta läns näringsliv. Det blir sa mycket naturligare att länsstyrelsen

i sitt yttrande koncentrerar sig på Norrbotten vid bedömandet av den föreliggande

motionen som ju Norrbotten är det län, där näringslivets utveckling

i relation till folktillväxten är mest eftersatt. Det bär sannerligen icke

berott därpå, att Norrbotten saknat naturliga betingelser eller att Norrbotten

icke under mångå årtionden genom exploatering av sina naturrikedomar givit

det övriga landet stora och till och med mycket stora inkomster. Det

synes fastmera närmast bero därpå att dessa inkomster tämligen undantagslöst

dragits från länet och därmed undandragits från alt stimulera till

nya företag, och en mångsidigare utveckling av näringslivet och sålunda icke

använts till berikande av länets ekonomiska liv i det hela.

Da motionärerna föreslå en speciell Norrlandskommission med uppgift

att främja näringslivets förkovran sammanfattas denna uppgift sålunda att

den i främsta rummet bör ägnas åt jordbruket och skogsskötsel^ åt näringslivets

differentiering samt utvecklande av småindustri och hantverk. Alt

jordbrukets utveckling är den allra tramsta faktorn för ernående av en tillfredsställande

lösning av folkförsörjningen i Norrbottens län är länsstyrelsen

den första att erkänna likasom att en rationell skogsskötsel har sin stora

betydelse i hushållningen. Att en vidare utveckling av småindustri och hantverk

likaledes fattats som en betydelsefull uppgift bar också i handling visats

här uppe genom den organisation, som på initiativ bland annat av länsstyrelsen

och hushållningssällskapet m. fl., samt stödd med anslag såväl av

staten som landsting och enskilda sedan åtskilliga år tillbaka arbetar inom

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 10 sami. Nr 41. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

länet. Men det är förvisso en felbedömning om man tror att näringslivets

sunda utveckling i Norrbotten skulle nås enbart på nu angivna områden.

I Norrbotten lika litet som annorstädes kan en landsändas folk linna försörjning

enbart genom exempelvis bedrivande av jordbruksproduktion. Varje

produktion kräver avnämare för att den skall kunna löna sina utövare, producenterna,

och avsättning för en högt utvecklad jordbruksproduktion i Norrbotten

kan lika litet här som annorstädes vinnas på annat sätt än genom att

den större industriens utveckling går hand i hand med jordbrukets framsteg.

Därest alltså ovan angivna uppräkning av kommissionens uppgifter

skulle utgöra dess huvudsakliga direktiv, så vill det förefalla som örn motionärerna

icke beaktat nyss påpekade obestridliga sanning.

Länsstyrelsen tillåter sig vidare framhålla att, hur önskvärt det än vore

att kunna i ett sammanhang skärskåda näringslivets utveckling i Norrland,

detta likväl icke är genomförbart. Inom det väldiga område som kallas Norrland

rymmas naturskiljaktigheter större än som råda mellan orter i Svealand

och Götaland, och intressemotsättningar kunna därinom tyvärr icke

undgås. Man behöver härutinnan endast peka på det myckna talandet och

skrivandet om trävaruindustrien i Norrland och örn råvarornas fördelning

mellan olika norrländska län för att få belägg för detta påstående. Det är

för övrigt betecknande att till och med en industri sådan som det av urtima

riksdagen beslutade järnverket i Norrbotten mötts av ett kompakt motstånd

från intressemotsättningar, visserligen huvudsakligast utom Norrland, men

även från södra Norrland. Länsstyrelsen vill icke motsätta sig motionärernas

yrkande om tillsättande av en Norrlandskommission, men länsstyrelsen

vill uttryckligen betona, att näringslivets problem nog i allmänhet måste utredas

mera lokalt för att få den belysning, som just den landsändans utveckling

kräver. Härmed är icke sagt, att utredarna behöva vara lokalt boende,

men studiet av problemen och deras belysning bör företagas i och syfta

till den landsdelens speciella utveckling med hänsyn till dess särskilda behov

och utvecklingens betingelser. Då den utveckling av näringslivet i Norrland,

som motionärerna syfta till, otvivelaktigt måste räkna med statsmakternas

kraftiga stöd, synes det länsstyrelsen som örn problemet att avväga

mellan de sålunda framkomna uppslagen från de olika länen bör överlämnas

till Kungl. Majit och riksdagen och icke till en blandad kommission.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott tillstyrker slutligen

bifall till motionerna och anför.

Förvaltningsutskottet konstaterar med tillfredsställelse, att det viktiga

spörsmålet om Norrlands näringsliv och dess betydelse för nationen i dess

helhet äntligen synes börja vinna beaktande även av icke norrlänningar.

För det svenska näringslivets utveckling i dess helhet och för landets försörjning

och befolkningens levnadsstandard är det för visso av utomordentlig

betydelse, att sådana åtgärder vidtagas från det allmännas sida, att de

rikedomar, som ligga förborgade i det vidsträckta Norrland, kunna exploateras

till gagn för hela folket. Tyvärr har insikten örn de faror, som för närvarande

hota Norrlands näringsliv, allt för länge skymts undan av de vinstmöjligheter,

som stått gångna tiders exploatörer av Norrlands rikedomar

till buds. Även örn vackra exempel finnas på motsatsen, ha dock i regel de

rikedomar, som utvunnits av Norrlands skogar och berg samt därav uppkommen

industri, framförallt hopats i andra landsdelar — mest i huvudstaden.

Härvid har staten själv gått i spetsen med dåligt föredöme. Samtidigt

har befolkningen inom de områden, som exploaterats, kommit att i jämförelse

med andra landsdelar intaga en ställning, som mest påminner om befolk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

19

ningens i imperiernas kolonier. Härvid är det huvudsakligen — som alltid —

den jordbrukande befolkningen som hårdast fått sitta emellan.

Den hastiga befolkningstillväxten i övre Norrland är ett problem, som i

detta sammanhang icke får förbises. Först och främst ur den synpunkten,

att detta förhållande synes giva vid handen, att det är härifrån, som svenska

folket skall få sin förnyelse. Det synes vara en naturens samordning av förhållandena,

att där utvecklingsmöjligheterna äro störst, där synes också en

av de primära förutsättningarna för utveckling — tillgång på människokraft

— vara förhanden och icke komma att sina. Då denna tillgång för visso

är av oskattbart värde för ett på naturtillgångar så rikt land som Sverige,

synes det vara statsmakternas oavvisliga plikt att vidtaga sådana åtgärder,

att de förhandenvarande förutsättningarna utnyttjas — icke spolieras. Det

skulle enligt förvaltningsutskottets mening vara en vanära för Sveriges land

att icke framskapa existensmöjligheter för det befolkningsöverskott, som årligen

uppstår i denna på möjligheter så rika landsända.

Det är för visso ofrånkomligt, att de olika näringarna, jordbruk, skogsbruk

och industri, i ett så avskilt område som övre Norrland måste gå hand

i hand med varandra för att alla skola kunna äga bestånd. Jordbruk och

skogsbruk, i varje fall det enskilda skogsbruket, torde i detta sammanhang

kunna betraktas som i stort sett en näring. Denna näring utgör emellertid

en förutsättning för industriens utveckling -— den intager nyckelställningen

till hela näringslivet. Även örn jordbruket för visso är beroende av industri

och näringsgrenar för avsättning av sina produkter, måste dock tagas i betraktande,

att det norrländska jordbruket, framförallt icke det övernorrländska,

för närvarande ej ens tillnärmelsevis förmår förse den inom andra

näringar arbetande befolkningen med erforderliga jordbruksprodukter, varav

följer fördyrade existensmöjligheter för dessa senare. Enligt förvaltningsutskottets

förmenande är därför första förutsättningen för att en industri

med framgång skall kunna bedrivas inom övre Norrland, att den har bakom

sig ett bärkraftigt och välutvecklat jordbruk — ett jordbruk, som kan producera

mer än det själv äter upp.

En av de viktigaste grunderna för åstadkommande av ett jordbruk, som

skall utgöra stöd för industrien, är skapandet av större brukningsdelar —

mera odlad jord till varje brukningsdel. Detta måste ske, dels genom uppodling

av ännu ej för kultur i anspråk tagen jord, där möjligheter härtill finnas

intill eller i närheten av den övriga till brukningsdelen hörande odlade

jorden, dels genom sammanslagning av befintliga men för små brukningsdelar,

där förutsättningar, som i punkt 1 angivas, saknas, dels genom skapandet

av helt nya jordbruk i första hand för de av sammanslagningen drabbade

och i andra band för dem av befolkningstillväxten, som vilja och lia

förutsättningar för att bliva jordbrukare.

En sådan utveckling i större skala förutsätter emellertid, att betydande

medel ställas till förfogande, ej endast för nyodling och dikning m. m. utan

jämväl till byggnader för »utflyttade» — de som drabbats av sammanslagningen

— till vägar m. m. Vidare erfordras en betydande utveckling av

jordbrukets yrkesskolor, så att de blivande jordbrukarna tillträda sitt yrke

så väl rustade med kunskaper som möjligt. Försöksverksamheten på husdjursområdet

är ävenledes en fråga av vital betydelse för det övernorrländska

jordbruket.

Vid diskussionen örn samordning av de viktigaste näringarna — jordbruk

och industri — i Norrland synes det därför, enligt förvaltningsutskottets

mening, vara synnerligen angeläget, att hänsyn i första band tages till jordbrukets

betydelse för industriens existensmöjligheter. Det är för övrigt ej

enbart ur synpunkten alt förse industribefolkningen med tillräckligt med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

livsmedel till rimligt pris, som är av värde för industrien, utan även ur synpunkten

av industriens avsättning, enkannerligen den industri, som är baserad

på hemmamarknaden, vilken ju också är minst beroende av fluktuationerna

på världsmarknaden och därför ej på samma sätt som exportindustrien

medverkar till kaos på det sociala området, varom på senaste tid förekommit

skrämmande exempel. Ett högt utvecklat jordbruk — framför allt med

större brukningsdelar — konsumerar industriprodukter i oerhört mycket

större utsträckning än ett extensiv! småbruk.

Av såväl motionerna som de över desamma inhämtade yttrandena framgår,

att det norrländska näringslivet på skilda områden för närvarande kämpar

med åtskilliga svårigheter.

Vad först beträffar jordbruket äro inom ifrågavarande landsdel de klimatiska

förhållandena flerstädes icke sådana, att de medgiva frambringandet

av rikare skördar. Fastmera lägga de hinder i vägen för odling av vissa sädesslag

och produkter. Jordmånen är vad lappmarkssocknama beträffar sådan,

att den lämnar blott ringa lön för odlarens möda. De självständiga

brukningsdelarna äro i allmänhet till arealen så ringa, att de icke förmå lämna

sina brukare full bärgning. Då jordbrukarna ofta befinna sig i små ekonomiska

omständigheter, sakna de vidare möjligheter att kunna tillgodogöra

sig de stora tekniska framsteg, som under de senaste årtiondena gjorts å

jordbrukets område. Vissa maskiner och redskap kräva för övrigt för att

ställa sig ekonomiska i drift större åkerarealer än som, enligt vad nyss sagts,

förekomma i Norrland. På grund av jordbrukarnas ofta mindre goda ekonomi

äro vidare mångenstädes boningshus och ladugårdar i tämligen otillfredsställande

skick. Slutligen äro avsättningsmöjligheterna för jordbruksprodukter

på grund av de långa avstånden samt bristen på kommunikationer

på många håll icke de bästa.

Vidkommande härefter det norrländska skogs- och bergsbruket synas utsikterna

för dessa näringsgrenar av många anledningar för närvarande tämligen

ovissa. En av de starkaste farhågorna för skogsbruket har sin grund i

den kraftiga exploatering av de norrländska skogstillgångarna, som tidigare

ägt rum. Nämnda omständighet har medfört risk för örn icke tillgångarnas

snara fullständiga uttömmande så dock en avsevärd minskning i den framtida

tillförseln på virke. Som förut nämnts, har Kungl. Maj:t i syfte att

trygga den icke blott för Norrland utan jämväl landet i dess helhet viktiga

skogsproduktionen inom berörda landsdel i proposition, nr 190, till årets riksdag

föreslagit riksdagen att, bland annat, för budgetåret 1940/41 anvisa ett

reservationsanslag av 1,000,000 kronor att på i propositionen närmare angivet

sätt användas till produktionsfrämjande åtgärder å vissa norrlandsskogar.

Utskottet, till vilket nämnda proposition i berörda del hänvisats, har i

sitt utlåtande nr 42 närmare ingått på hithörande frågor och saknar följaktligen

anledning att här ånyo upptaga desamma till behandling. Om såväl

skogs- som bergsbruket må framhållas, att då de i nämnda näringar frambragta

nyttigheterna till största delen äro avsedda för export, båda närings
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

21

grenarna starkt beröras av den rådande politiska oron i världen med därav

föranledd ovisshet om den närmaste utvecklingen på världsmarknaden.

Vad slutligen angår den norrländska industrien är den del av densamma,

som går ut på förädling av nämnda landsdels skogstillgångar, helt och hållet

beroende av, i vilken utsträckning dylik råvara kan erhållas. Den förut

nämnda på sina håll tydligt iakttagbara minskningen i tillgången på virke

har flerstädes medfört inskränkningar i driften inom sagda industri med ty

åtföljande arbetslöshet för befolkningen i industriområdena. I förevarande

sammanhang må även erinras örn den omfattande nedläggning av driften vid

ett stort antal norrländska sågverk, som ägde rum under 1920-talet och som

betingades av såväl minskning i råvarutillförseln som andra orsaker. Verkningarna

av dessa driftsnedläggelser i fråga om arbetslöshet och därmed sammanhängande

rubbningar i samhällslivet ha visat sig synnerligen svåra att

komma till rätta med. Minskningen i virkesdrivningarna har medfört sjunkande

inkomster jämväl för jordbrukarna. Dessa äro nämligen för sin försörjning

i stor utsträckning beroende av biinkomster av körslor och skogshuggning.

De nu berörda norrländska huvudnäringarnas —- skogs- och bergshantering

— karaktär av i huvudsak exportnäringar har gjort det norrländska näringslivet

i hög grad beroende av växlingarna på världsmarknaden för träoch

järnvaror. Minskad efterfrågan eller sjunkande priser på någon av

nämnda varor sätter omedelbart starka spår i det norrländska näringslivet

i form av inskränkt drift vid sågverk och massaindustrier med därav föranledd

arbetslöshet för landsdelens befolkning. Detta beroende av världskon

junkturerna blir så mycket starkare som jordbrukets ställning, som förut

framhållits, är svag och andra näringsgrenar såsom hantverk och småindustrier

med huvudsaklig inriktning på hemmamarknaden nästan saknas.

Nämnda brist har — förutom i motionerna — jämväl påtalats i flera av de

över desamma införskaffade yttrandena.

De norrländska naturrikedomarna ha hittills i stor utsträckning exploaterats

med hjälp av icke norrländskt kapital. Förhållandet har till följd att

avkastningen av det investerade kapitalet till stor del icke stannar inom

Norrland utan hamnar på annat håll inom landet. Beträffande avkastningen

av malmtillgångarna må slutligen framhållas, att, då nämnda tillgångar till

största delen icke förädlas inom Norrland, produktionsorterna gå miste örn

de förtjänster, som uppkomma genom förädlingen.

Norrlandsproblemen lia, såsom i det föregående framhållits, vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för behandling såväl inom som utom riksdagen.

Flera förslag till förbättringar i ett eller annat avseende ha väckts. I likhet

med motionärerna anser emellertid utskottet, att i ifrågavarande avseende

åtskilliga åtgärder ännu kunna vidtagas.

För jordbrukets vidkommande torde sålunda alla möjligheter för utökning

av de bestående ofullständiga brukningsdelarna böra övervägas. Därest

å ägolotterna odlingsbar jord finnes att tillgå, böra jordbrukarna erhålla

hjälp för uppodling å lotterna av förut obruten mark. I andra fall böra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

möjligheter skapas för brukarna att på billiga och lämpliga villkor förvärva

odlingsjord på annat håll eller åtgärder företagas för sammanslagning

av två eller flera bestående brukningsdelar till en. De nu berörda principerna

ha redan förut vunnit riksdagens gillande i samband med behandlingen

av frågan örn egnahemsväsendets omläggning. Utskottet vill emellertid

framhålla, att desammas snara tillämpning i vad rör Norrland utgör en

nödvändig förutsättning för en höjning av det därstädes bedrivna jordbrukets

bärkraft. Alla möjligheter i dylikt syfte böra därför övervägas.

Jämväl i övrigt bör det norrländska jordbruket på allt sätt stödjas och uppmuntras.

Åtgärderna för bostads- och ladugårdsförbättringar torde böra intensifieras.

Möjligheterna för ytterligare nedsättning av frakterna för kraftfoder

och gödselmedel böra undersökas. Åtgärder böra vidtagas för förbättringar

av jordbrukets avsättningsförhållanden. I dylikt syfte böra alla

möjligheter till en utökning av de förefintliga kommunikationerna undersökas.

Beträffande samtliga de skisserade metoderna för en förbättring av de

norrländska jordbrukens bärkraft vill utskottet framhålla, att desamma icke

böra komma till användning annorstädes, än där förhållandena äro sådana,

att förutsättningar för en lönande jordbruksdrift verkligen föreligga.

I fråga om skogsbruket har, som förut nämnts, Kungl. Maj :t i proposition,

nr 190, till årets riksdag föreslagit riksdagen att, bland annat, för budgetåret

1940/41 anvisa ett anslag till bidrag till skogsvårdsåtgärder å vissa norrländska

skogar. I den till grund för nämnda proposition liggande utredningen har

Norrländska skogsproduktionsutredningen föreslagit, att för ändamålet ett

belopp av i runt tal 5,000,000 kronor årligen skulle anvisas under en period

av tjugu år. Med hänsyn till det rådande läget har departementschefen emellertid

nedsatt anslagsäskandet till 1,000,000 kronor. Det i berörda proposition

framlagda skogsvårdsprogrammet är detaljerat och de föreslagna åtgärderna

av tämligen genomgripande art. Utskottet anser emellertid att därmed

icke alla problem beträffande de norrländska skogarnas förbättring funnit

sin lösning. Åtskilliga andra åtgärder i skogsvårdande syfte torde därjämte

kunna ifrågakomma.

I syfte att göra den norrländska industrien mera differentierad och följaktligen

motståndskraftigare mot växlingar i konjunkturerna på världsmarknaden

torde åtskilliga åtgärder kunna vidtagas. Staten synes sålunda i

betydligt större omfattning än hittills böra stödja uppkomsten i Norrland av

fabriker för tillverkning av produkter avsedda för hemmamarknaden. Förutom

att dylika småindustrier understödjas bör jämväl hantverket lämnas

nödig hjälp. I dylikt syfte torde yrkesundervisningen böra stödjas och utvecklas.

Tillgången på råvara synes utskottet sådan att åtminstone å vissa

orter ett blomstrande trähantverk skulle kunna uppkomma. Undersökningar

torde jämväl böra företagas för utrönande av möjligheterna för uppkomsten

av fabriker för tillvaratagande av de vid sågverken uppkomna avfallsprodukterna.

Slutligen vill det synas utskottet, som örn de rika möjligheter, som före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

23

finnas i Norrland för utvinnande av vattenkraft, icke tillnärmelsevis utnyttjats

i den utsträckning så skulle kunna ske. Undersökningar böra därför

företagas i syfte att utröna möjligheterna för ett ytterligare tillgodogörande

av nämnda energi.

Antalet kommittéer för utredning av norrlandsförhållanden har varit stort.

Icke alla ha måhända givit det resultat, man av desamma haft anledning förvänta.

Då utskottet nu går att förorda ännu en utredning av norrländska

problem, gör utskottet det med öppen blick för de svårigheter, varmed det

norrländska näringslivet för närvarande brottas, samt därutöver med den

speciella motiveringen, att det av tidigare utredningar sammanbragta materialet

för vinnande av enhetlighet behöver överarbetas och sammanställas.

För utredningsarbetet synas böra anlitas framstående fackmän och kännare

av norrlandsförhållanden inom olika områden, såsom jordbruk, skogsoch

bergsbruk, industri samt hantverk. Att, såsom i motionerna ifrågasättes,

de sakkunniga utses, med hänsyn till deras möjligheter att i viss utsträckning

uteslutande ägna sig åt utredningsuppdraget, kan utskottet emellertid icke

förorda. Vid utredningsarbetet bör uppmärksamhet även ägnas näringslivet

i de delar av Dalarna, som till sin natur och ekonomiska struktur i stort

sett överensstämma med Norrland. Kostnaderna för utredningen torde kunna

bestridas från för kommittéer och utredningar genom sakkunniga avsedda

anslag. Något särskilt anslag för ändamålet torde därför icke erfordras.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av likalydande motionerna I: 89

och II: 109 må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att

Kungl. Majit ville verkställa utredning angående åtgärder för

det norrländska näringslivets förkovran samt framlägga det

förslag i ämnet, vartill utredningen må föranleda.

Stockholm den 10 maj 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Carl Eriksson, Gabrielsson, Granath, Alfred

Andersson, Mannerskantz, Jacob Hansson och von Stockenström samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Gustafson i Vimmerby,

Casenberg, Andersson i Tungelsta, Ericsson i Sörsjön, Hilding och Janson i

Frändesta.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:279 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om tillsättande av ''en kommission för det norrländska näringslivets förkovran. a1 i texten