Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för ersättning till veterinärer, som deltaga i bekämpandet av epizootier m. m.

1940-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:45, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för ersättning till veterinärer, som deltaga i bekämpandet av epizootier m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1940 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrade grunder för ersättning till veterinärer, som

deltaga i bekämpandet av epizootier m. m.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 1 mars 1940 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 121, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, beslutat

inhämta riksdagens yttrande över i propositionen framlagda förslag rörande

ändrade grunder för ersättning till veterinärer, som deltaga i bekämpandet

av epizootier m. m.

Den 3 februari 1939 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla sju sakkunniga att inom departementet verkställa

utredning och avgiva förslag rörande nya bestämmelser för bekämpandet av

smittsamma husdjurssjukdomar samt för den statsunderstödda försäkringsverksamheten

mot förluster till följd av sådana sjukdomar. Med stöd av

detta bemyndigande tillkallade chefen för jordbruksdepartementet såsom sakkunniga

landshövdingen A. Beskow, tillika ordförande, generaldirektören

J. A. Höjer, professorn H. Magnusson, byråchefen för lagärenden i jordbruksdepartementet

B. Fallenius, extra byråchefen i medicinalstyrelsen S. Jerlov,

sekreteraren hos hushållningssällskapet i Malmöhus län B. Lanke samt lantbrukaren

M. Hj. Nilsson i Marielund. De sakkunniga, vilka antagit benämningen

epizootisakkunniga, lia med skrivelse den 27 januari 1940 avgivit utlåtande

med förslag till ändrade grunder för ersättning till veterinär, som

deltagit i bekämpandet av epizootier. Herrar Magnusson och Jerlov ha framfört

särskilda yrkanden, över utlåtandet ha yttranden avgivits av statskontoret,

riksräkenskapsverket, medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen, allmänna

lönenämnden, veterinärhögskolans styrelse och lärarråd, Sveriges lantbruksförbund

samt svenska veterinärläkareföreningen och Sveriges yngre veterinärers

förening.

Gällande bestämmelser.

De grunder, efter vilka ersättning för närvarande utgår till veterinär, som

tages i anspråk för biträde vid bekämpandet av en epizooti, äro angivna dels

i kungörelsen den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående

mimny till riksdagens protokoll 1940. 10 sami. Nr 45—47.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootikungörelsen), dels

i den av Kungl. Majit den 8 december 1933 (nr 630) fastställda taxan för

arvode åt vissa i civil tjänst anställda veterinärer m. fl. (veterinärtaxan), dels

ock i Kungl. Majits brev den 26 januari 1934 angående föreskrifter rörande

ersättning vid uppehållande av läns- och distriktsveterinärbefattning m. m.

Jämlikt 9 § 7 mom. epizootikungörelsen skall sålunda, där icke annorledes

särskilt stadgas, ersättning gäldas av allmänna medel för av veterinär företagen

förrättning enligt sagda kungörelse eller eljest i vederbörlig ordning

givna föreskrifter för bekämpande av i kungörelsen avsedd sjukdom. Enligt

11 § 2 mom. kungörelsen utgår denna ersättning jämlikt veterinärtaxan

(tjänstetaxan). I 13 § 1 mom. nämnda taxa föreskrives, att veterinär för

tjänsteförrättning, som han utför på grund av gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, äger åtnjuta ett arvode av 8 kronor, dock att, därest under

samma dygn flera tjänsteförrättningar verkställas, arvodet för varje förrättning

utöver den första utgår med allenast 4 kronor. Därest förrättningsstället

är beläget på längre avstånd från veterinärens bostad än 2 kilometer

och veterinären för förrättningens utförande måst företaga särskild resa, äger

han därjämte uppbära resekostnadsersättning ävensom — för den händelse

resan kräver hans bortovaro från bostaden längre tid än 6 timmar — traktamentsersättning,

allt enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet, dock

att beträffande traktamentsersättningen gäller att dylik ersättning tillkommer

veterinär endast för tid överstigande 6 timmar samt att nattraktamente

utgår för varje sådan resa, som avslutas mellan klockan 1 och 6 f. m. Slutligen

är i Kungl. Majits brev den 26 januari 1934 under punkt 4) föreskrivet,

att veterinär, vilken blivit av medicinalstyrelsen förordnad till fortfarande

tjänstgöring å ställe, där smittsam kreaturssjukdom utbrutit, skall, om han

är distriktsveterinär eller civil veterinärstipendiat, under tiden åtnjuta ett

dagarvode av 15 kronor men eljest av 20 kronor. Under punkt 5) samma

brev stadgas vidare, att veterinär, som vid utbrott av smittsam kreaturssjukdom

av medicinalstyrelsen förordnats att hava överinseende över de veterinära

åtgärderna å orten i fråga eller som på styrelsens förordnande innehar

annan ledande veterinär ställning vid dylikt tillfälle, efter styrelsens bestämmande

äger åtnjuta ett arvode av högst 30 kronor om dagen under tjänstgöringstiden.

En ändring av föreskrifterna under punkt 4) i brevet har

emellertid så till vida skett att, när det gäller tjänstgöring i anledning av

mul- och klövsjuka, Kungl. Majit genom beslut den 20 januari 1939 bestämt,

att dagarvode till distriktsveterinär eller civil veterinärstipendiat må utgå

med högst 15 kronor och till annan veterinär med högst 20 kronor. I anslutning

härtill fastställde medicinalstyrelsen dagarvodet åt distriktsveterinär

till 12 kronor samt åt veterinärstipendiat till 9 kronor. Utöver nu omförmälda

ersättning har åt i bekämpandet av smittsam husdjurssjukdom deltagande

veterinär, som innehar ordinarie statsanställning, jämväl utgått gottgörelse

för de avlöningsförmåner å den ordinarie statstjänsten han visar säg

ha gått förlustig.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

3

De sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär i huvudsak följande. För tjänsteförrättning,

som veterinär utför på grund av gällande instruktion eller myndighets

uppdrag, skall han såsom regel åtnjuta ett arvode av 8 kronor. Härutinnan

innefattar förslaget icke någon ändring i vad nu gäller. Därest under samma

dygn flera tjänsteförrättningar verkställas skall enligt förslaget ett arvode

för var och en av andra till och med fjärde förrättningen utgå med 4

kronor samt för varje förrättning utöver den fjärde med 2 kronor. En begränsning

av arvodet å 4 kronor har sålunda skett till andra, tredje och

fjärde förrättningen. För närvarande utgå 4 kronor för samtliga förrättningar

efter den första. Efter den fjärde förrättningen har arvodet enligt

förslaget begränsats till 2 kronor. De sakkunniga ha därjämte föreslagit införande

av en särskild taxa för skyddsympning. Enligt denna skall veterinär

eller studerande vid veterinärhögskolan, vilken av medicinalstyrelsen

förordnats att i egenskap av extra tjänsteveterinär för bekämpande av sjukdom

som avses i epizootilagen verkställa skyddsympning, äga uppbära arvode

för varje ympat djur med 20 öre. Såsom ett tillägg till denna bestämmelse

har föreslagits, att minsta arvode för ympad besättning dock skall

vara 2 kronor.

I fråga om dagarvodena ha de sakkunniga förordat, att dylika skola utgå

till av medicinalstyrelsen förordnade överveterinärer och extra veterinärer

under varje dag sådant förordnande avser. För närvarande utgår arvodet

till överveterinär endast under förrättningsdag. Arvodena ha föreslagits till

högst 30 kronor för överveterinär, till högst 15 kronor för distriktsveterinär

och civil veterinärstipendiat, till högst 20 kronor för annan veterinär

samt till högst 8 kronor för studerande vid veterinärhögskolan. Det skall

ankomma på medicinalstyrelsen att inom nu nämnda maximibelopp fastställa

arvodena. De sakkunniga ha slutligen föreslagit, att traktamentsersättning

icke skall utgå då dagarvode utbetalas. Enligt de sakkunnigas mening

böra samtliga nu omförmälda bestämmelser sammanföras i 13 § i veterinärtaxan.

Departementschefens anförande.

Av den förebragta utredningen synes framgå, att de nu gällande bestämmelserna

rörande ersättning åt veterinärer för deras arbete vid epizootier ur

flera synpunkter äro mindre tillfredsställande. De arvoden, som veterinärerna

i enlighet med gällande bestämmelser uppburit under den senaste

mul- och klövsjukeepizootien, torde i stor utsträckning ha varit högre än

som kan anses skäligt med hänsyn till arten av de utförda göromålen.

Det nu tillämpade avlöningssystemet är även onödigt invecklat och tungrott

med ett flertal olika arvoden och ersättningar. En revidering av bestäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

melserna synes, såsom ock riksdagens revisorer framhållit, vara i hög grad

påkallad. Jag förordar därför att en sådan nu måtte komma till stånd.

Vad angår utformningen av de nya bestämmelserna kan jag i huvudsak

ansluta mig till vad de sakkunniga föreslagit. Förslaget synes i stort sett

ha på ett tillfredsställande sätt avvägt förhållandet mellan de två här förefintliga

intressena, nämligen å ena sidan statens intresse att begränsa utgifterna

för epizootiema i största möjliga utsträckning och å andra sidan

veterinärernas önskan att erhålla skälig gottgörelse för sitt under epizootierna

ofta krävande och svåra arbete. Genom förslagets realiserande vinnes

även en förenkling av bestämmelserna i ämnet. Den av de sakkunniga

föreslagna begränsningen av förrättningsarvodena enligt veterinärtaxan synes

sålunda böra genomföras. Arvodena skulle härvid bli för första förrättningen

8 kronor och för de tre följande 4 kronor samt för de efterföljande

2 kronor. Ett genomförande av riksräkenskapsverkets förslag skulle

medföra en begränsning av veterinärernas taxeinkomster även då epizootier

icke vore för handen, vilket icke i detta sammanhang avsetts. I likhet med

de sakkunniga anser även jag, att en särskild taxa bör införas i fråga om

ersättning för ympning av djur vid epizootier. Såsom de sakkunniga förordat

torde ett arvode å 20 öre för ympat djur böra utgå. Lägsta ersättningen

för en besättning torde dock böra fastställas till 2 kronor. Att öka arvodet

till 25 öre för ympat djur på sätt av två av de sakkunniga samt i vissa

yttranden påyrkats synes mig icke erforderligt för att veterinärerna skola erhålla

skälig gottgörelse för sitt arbete. Såsom av utredningen framgår torde

en veterinär kunna vaccinera omkring 170 djur om dagen. Ersättningen

härför skulle då bli minst 34 kronor. Med hänsyn till den föreslagna bestämmelsen,

att minsta ersättningen för en besättning skall vara 2 kronor,

torde dock en något högre dagsinkomst kunna påräknas. Utöver denna

gottgörelse skall veterinären erhålla dagarvode. Till storleken av detta arvode

återkommer jag i det följande. Den av statskontoret framförda tanken,

att en differentiering av ersättningen för vaccinering skulle ske sålunda, att

för de tjugu första vaccinerade djuren skulle utgå ett arvode av 20 öre och

för de följande viss nedsättning av arvodet skulle ske, så att efter vaccinering

av mer än 100 djur på en dag arvodet per djur skulle utgå endast med 10

öre, kan jag icke biträda, då genomförandet av detta förslag skulle kunna

äventyra vaccineringsarbetets snabba utförande. I överensstämmelse med

vad lönenämnden anfört bör givetvis samma ersättning utgå till överveterinär

som till extra veterinär vid verkställande av skyddsympning.

I fråga om dagarvodenas storlek kan jag icke helt ansluta mig till vad

de sakkunniga förordat. De för veterinärerna med undantag för överveterinärerna

föreslagna maxima för dagarvodena synas mig väl höga under det

att å andra sidan arvodet till veterinärstuderandena torde få anses väl

lågt. Enligt min mening böra dagarvodena bestämmas sålunda, att till överveterinär

må utgå högst 30 kronor, till distriktsveterinär och veterinärstipendiat

högst 12 kronor och till annan veterinär högst 18 kronor samt till studerande

vid veterinärhögskolan högst 10 kronor. Det bör ankomma på me
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

5

dicinalstyrelsen att inom den nu förordade ramen bestämma dagarvodenas

storlek. Jag vill understryka vikten av att medicinalstyrelsen har sin uppmärksamhet

fäst på denna uppgift. Det torde nämligen vara uppenbart att

samma dagarvoden icke lämpligen böra fastställas för hela landet. Vid en

epizooti t. ex. i Norrland eller andra glest befolkade delar av landet, där

med hänsyn till avstånden endast ett fåtal förrättningar per dag kan utföras,

bör ett högre dagarvode fastställas än t. ex. i mera tättbebyggda delar

av landet, där under en mul- och klövsjukeepizooti antalet förrättningar under

dagen kan bli förhållandevis stort. Hänsyn bör vid arvodenas bestämmande

jämväl tagas till om veterinären får kvarstanna i hemorten eller icke.

Dagarvode å 30 kronor till överveterinär torde endast böra förekomma i sådana

fall, då särskilda skäl förefinnas härför. Inom den av mig nu förordade

ramen för arvodena synas dessa kunna bestämmas så att de jämte

taxeinkomsterna bli av den storlek, att veterinärerna erhålla en skälig gottgörelse

för sitt arbete även örn därvid tages i betraktande att detta understundom

är av krävande beskaffenhet med långa arbetsdagar. I vissa yttranden

har anmärkts, att arvodena borde sättas högre med hänsyn till dels

att veterinärerna ha utgifter för sprutor, kanyler, skyddskläder och dylikt

och dels att vissa dagar några förrättningar ej påkallas. De av mig förordade

ersättningarna torde vara tillräckliga även om dessa förhållanden tagas

i betraktande. Det är för övrigt att märka, att veterinärerna ha utgifter

av detta slag även i sin vanliga praktik.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit föranleder inga erinringar från min

sida. Sålunda torde traktamentsersättning icke böra utbetalas då dagarvode

utgår. Såsom de sakkunniga framhållit bör åt de i bekämpandet av epizooti

deltagande veterinärerna, som inneha ordinarie statsanställning, ersättning

utgå jämväl för de avlöningsförmåner å den ordinarie statstjänsten, som

de visa sig ha gått förlustiga. Även då förrättningsmannen — utan att vara

statstjänsteman — innehar fast anställning med reglerad avlöning eller är

kommunalt anställd tjänsteman, torde kunna ifrågakomma att ersättning

för mistade löneförmåner skall utgå. Frågan härom bör emellertid i

varje särskilt fall underställas Kungl. Majrts prövning. Såsom de sakkunniga

framhållit kunna givetvis förhållanden inträffa, vilka medföra, att de

normer som nu föreslagits för ersättningar behöva jämkas i ett eller annat

hänseende. Jag förväntar att medicinalstyrelsen bär sin uppmärksamhet

fäst härpå och till Kungl. Majit inkommer med de förslag, som i sådant

avseende kunna vara av behovet påkallade. De från veterinärläkarehåll

framförda förslagen att förbjuda överveterinär att under tid han innehar förordnande

utöva praktik samt att begränsa antalet besök å smittade gårdar

anser jag mig icke nu böra upptaga till övervägande. Dessa förslag torde i

stället höra behandlas vid den mera omfattande revidering av bestämmelserna

rörande epizootibekämpandet, som kan komma att genomföras i samband

med de förslag som de sakkunniga framdeles komma att framlägga.

Därvid torde även böra upptagas riksräkenskapsverkets förslag örn centralisering

av utbetalningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 45.

Beträffande utformningen av de nu ifrågasatta bestämmelserna torde det

vara lämpligt att desamma på sätt de sakkunniga föreslagit sammanföras i

13 § veterinärtaxan.

Över de av mig i det föregående förordade förslagen torde riksdagen böra

beredas tillfälle att giva sin mening tillkänna.

DUkotlet. I likhet med departementschefen anser utskottet påkallat, att en revidering

sker av gällande bestämmelser rörande ersättning åt veterinärer för

deras arbete vid epizootier. Vad i propositionen härutinnan föreslagits synes

utskottet innebära en tillfredsställande avvägning mellan å ena sidan

statens intresse att i största möjliga utsträckning begränsa de med epizootiernas

bekämpade förknippade utgifterna och å andra sidan veterinärernas

önskan att erhålla skälig gottgörelse för sitt under dylika farsoter ofta krävande

och svåra arbete. Genom förslagens realiserande synes även en avsevärd

förenkling av bestämmelserna i ämnet vinnas.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla, att

vid granskning av de i propositionen framlagda förslagen rörande

ändrade grunder för ersättning till veterinärer, som

deltaga i bekämpandet av epizootier, riksdagen ej funnit skäl

att mot desamma framställa någon erinran.

Stockholm den 10 maj 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Närvarande: se utlåtande nr 44.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1940:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition angående ändrade grunder för ersättning till veterinärer, som deltaga i bekämpandet av cpizoot a1 i texten