Utlåtande i anledning av väckt motion Blekinge. angående fisket i västra
1940-05-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1940:46, Utlåtande i anledning av väckt motion Blekinge. angående fisket i västra
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
7
JNr 46.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1910 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion
Blekinge.
angående fisket i västra
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 63, av herrar Holmgren och Hällgren har hemställts, att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Majit anhålla om en allsidig utredning av förhållandena
rörande fisket i västra Blekinge samt örn de förslag, vartill utredningen
kan komma att föranleda.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för motionen, får utskottet hänvisa
till denna.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
från domänstyrelsen och lantbruksstyrelsen, varjämte vissa fiskare i Mörrum
och Elleholm till utskottet inkommit med en skrift i ärendet.
Fisket i den s. k. Pukaviksfjorden eller Mörrumsbukten utanför Mörrumsåns
utlopp i Östersjön i västra Blekinge har tidigare varit föremål för behandling
inom riksdagen. Sedan gammalt har här funnits ett för fritt laxfiske
fridlyst område, som ursprungligen från ena stranden av fjorden sträckte
sig 1 Va mil ut till Listers huvud och å den andra % mil till Sternö udde.
Med föranledande av en vid 1916 års riksdag inom andra kammaren av
herr Ingvarson därom väckt motion, nr 109, anhöll riksdagen i skrivelse den
31 maj 1916, nr 176, att Kungl. Majit måtte låta verkställa en allsidig utredning
av frågan örn laxfiskets fullständiga frigivande i Mörrumsbukten
eller fredningslinjens inflyttande närmare Mörrumsåns utlopp i bukten samt
för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Kungl. Majit anbefallde kammarkollegiet att verkställa den begärda utredningen.
Inom nämnda ämbetsverk verkställdes utredningen av kammarrådet
A. W. Dufwa. Sedan utredningen fullbordats, överlämnades densamma av
kollegiet till Kungl. Majit med skrivelse den 28 februari 1925. I skrivelsen
hemställdes, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva, att fredningslinjen
för laxfisket i Mörrumsbukten finge inflyttas till sträckningen Sternö
udde—Lörby kladd. I utredningen framhölls, att det av flera skäl icke torde
vara tillrådligt att helt slopa fredningslinjen, samt att en sådan åtgärd
icke heller syntes behövlig. Man borde därför stanna vid att inflytta fred
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
ningslinjen närmare åns utlopp till den förordade sträckningen, med vilken
Listerlandets fiskeriförening förklarat sig fullt tillfredsställd.
I yttranden över utredningen tillstyrkte lantbruksstyrelsen och länsstyrelsen
i Blekinge län fredningslinjens inflyttning på föreslaget sätt. Kyrkhults
kommun hemställde om fredningslinjens indragning och fiskets frigivande
i Mörrumsbukten under det att Elleholms och Mörrums kommuner, enskilda
laxfiskeägare i Mörrumsån och i havet vid åns utlopp, vilka beretts tillfälle
att avgiva yttrande i ärendet, samt domänstyrelsen avstyrkte fredningslinjens
inflyttning. Domänstyrelsen framhöll i sitt yttrande, att styrelsen ansåg sig
böra avstyrka en inskränkning av det fridlysta området, då såväl kronolaxfisket,
till förmån för vilket fridlysning skett, som de enskilda fiskena, vilka
sedan urminnes tider faktiskt rönt inflytande av frid lysningen, skulle röna
menlig inverkan av inskränkningen. Härtill komme en omständighet, som
icke vore minst betydande, nämligen att, örn, såsom länsstyrelsen föreslagit,
de enskildas skattlagda fisken skulle av kronan inlösas för de dem vid senaste
fastighetstaxeringen åsätta värdena uppgående till tillhopa 355,500
kronor, det med avseende å den försämring av laxfisket i ån, som utan tvivel
måste bliva en följd av fritt fiskande i bukten, torde finnas ringa utsikt
att kronan skulle framdeles kunna förränta lösesumman.
I proposition, nr 186, till 1926 års riksdag föreslog Kungl. Majit riksdagen,
att dels, såvitt rörde kronans rätt, medgiva, att den för laxfisket i Mörrumsbukten
fastställda fredningslinjen finge inflyttas till sträckningen Sternö
udde—Lörby kladd, dels bemyndiga Kungl Majit att i samband med inflyttningen
träffa uppgörelse med ägarna till de enskilda laxfiskena i Mörrumsån
om inlösen av fiskena mot en ersättning, icke överstigande nuvarande
taxeringsvärden, dels ock medgiva, att för sagda inlösen erforderliga medel
finge utgå av statens domäners fond. Propositionen bifölls av riksdagen
(r. skr. nr 181).
Den 11 juni 1926 anbefallde Kungl. Majit domänstyrelsen, att dels föranstalta
örn utredning och undersökning ej mindre rörande dåvarande värdet
av enskilda särskilt taxerade laxfisken i Mörrumsån, än även angående förekomsten
av enskilda laxfiskerättigheter i ån, vilka icke särskilt taxerats samt
värdet av eventuellt förekommande sådana rättigheter, dels ock till Kungl.
Majit inkomma med förslag till inlösen av sagda laxfisken och laxfiskerättigheter
i enlighet med de grunder, som angivits i riksdagens nämnda skrivelse.
Tillämpningen av de av 1926 års riksdag antagna inlösningsbestämmelserna
visade sig möta vissa svårigheter. I en till 1929 års riksdag avlåten proposition,
nr 165, föreslog därför Kungl. Majit riksdagen medgiva, att Kungl.
Majit, i anslutning till en inflyttning på föreslaget sätt av den med avseende
å laxfisket i Mörrumsån fastställda fredningslinjen, finge träffa avtal örn
inlösen för kronans räkning av enskilda tillhöriga laxfisken i nämnda å och
vid dess utlopp enligt vissa andra grunder, därvid erforderliga medel skulle
utgå av statens domäners fond. Även denna proposition blev av riksdagen
bifallen (r. skr. nr 86).
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
9
Den 14 februari 1930 förordnade Kungl. Maj:t, att fredningslinjen i Mörrumsbukten
skulle från och med den 1 mars 1930 inflyttas till sträckningen
Sternö udde—Lörby kladd.
De av 1926 och 1929 års riksdagar lämnade bemyndigandena avsågo rätt
för Kungl. Majit att anlita domänfondens medel för förvärvandet med äganderätt
av vissa laxfisken i Mörrumsån. Däremot var det ej tal om inlösen
jämväl av de arrenderätter, som upplåtits till samma fisken. I en till 1934
års riksdag avlåten proposition, nr 140, föreslog Kungl. Majit riksdagen medgiva,
att Kungl. Majit skulle äga träffa avtal om inlösen för kronans räkning
av arrenderätter till av kronan med äganderätt förvärvade laxfisken i Mörrumsån
och vid dess utlopp, därvid erforderliga medel skulle utgå av statens
domäners fond. Propositionen bifölls av riksdagen (r. skr. nr 98).
I enlighet med statsmakternas nämnda beslut har kronan förvärvat enskilda
tillhöriga laxfisken i Mörrumsån på Elleholms redd och i Saltsjön, för
ett sammanlagt värde av 374,376 kronor 63 öre samt inlöst arrenderätter
till sådana fisken för tillhopa 4,065 kronor 62 öre.
I förevarande sammanhang torde jämväl böra framhållas, att länsstyrelsen
i Blekinge län med stöd av 9 § Kungl, fiskeristadgan den 17 oktober 1900
utfärdat vissa bestämmelser till skydd för laxfisket i Mörrumsån med tillflöden
samt fjärden utanför åns utlopp.
I sitt över motionen avgivna yttrande har domänstyrelsen avstyrkt bifall
till densamma. I övrigt har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Innan laxfiskena i Mörrumsån, på Elleholms redd och i Saltsjön förvärvades
av kronan, ägde kronan laxfisket nr 25 i Mörrums socken. Detta var
utarrenderat för tiden 1924 14/3 1930 mot ett årligt arrende av 21,100 kronor,
varjämte det ålåg arrendatorn att årligen erlägga ett belopp av 2,000 kronor
att användas till bestridande av kostnader dels för avlöning av tillsyningsman
vid fisket, dels för laxodling och dels för skötsel och underhåll av fyrapparaten
vid Lörby kladd, ävensom att ansvara för alla fisket åvilande skatter
och onera. För tiden efter den 14 mars 1930 utarrenderades detta laxfiske
för tiden dels 1930 14/3 1931 mot arrende av 5,400 kronor, dels 1931 “/3
1932 mot arrende av 3,000 kronor och dels 1932 14/3 1933 mot arrende av
1,000 kronor, varvid arrendatorn skulle erlägga berörda 2,000 kronor samt
gälda skatterna. De inköpta laxfiskena utarrenderades, på sätt framgår av
denna tablå.
I. Vissa laxfisken i Mörrums och Elleholms socknar.
1930 14/3 1931 4,000 kronor. Arrendatorn betalade skatterna.
1931 14/3 1932 4,000 kronor. Arrendatorn betalade skatterna.
II. Laxfisken till fyra hemman i Mörrum samt 4/2 av laxfisket Mörrum nr
26 i Mörrums socken.
1931 14/s 1932 300 kronor. Arrendatorn betalade skatterna.
Fiskena under I och II här ovan.
1932 14/3 1933 1,500 kronor. Arrendatorn betalade skatterna.
lil. Laxfisken till två hemman i Elleholm.
1931 14/s 1932 80 kronor. Arrendatorn betalade skatterna.
1932 14/3 1933 50 kronor. Arrendatorn betalade skatterna.
IV. Laxfisket Mörrum nr 25 samt samtliga inköpta laxfisken (I + II + III
här ovan) 1933 14/3 1934 och 1934 14/3 1935, vartdera året 1,000 kronor,
varjämte arrendatorn hade att erlägga förberörda 2,000 kronor jämte
skatter.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
Sedan auktion hållits för fiskenas utarrendera^ efter den 14 mars 1935
och därvid visat sig, att högre anbud än 3,000 kronor för år + berörda
2,000 kronor — dock med skyldighet för kronan att gälda skatterna — ej
kunde erhållas, beslöt styrelsen att ej utarrendera fiskena utan handhava
desamma genom dåvarande fiskeriintendenten i Södra distriktet. Ehuru
fångstredskap, båtar m. m. måste anskaffas, vilka sedan måste försäljas för
avsevärt reducerade priser, lämnade fiskena ett netto av cirka 3,000 kronor.
Sedan arrenderätten till fiskena under år 1935 utbjudits å auktion, äro desamma
nu utarrenderade för tiden 1936 1/3 1941 mot årligt arrende av 9,000
kronor för åren 1936 1/3 1940 samt 9,500 kronor för 1940 1/3 1941. Härjämte
skall arrendatorn årligen erlägga 2,000 kronor för övervakning m. m. Kronan
betalar dock skatterna.
Såsom framgår av det anförda, ha arrendeavgifterna sjunkit oerhört
snabbt efter fredningslinjens inflyttning år 1930. Även taxeringsvärdena
ha — örn ej i samma grad — sjunkit avsevärt. Sålunda åsattes laxfisket
Mörrum nr 25 vid 1928 års fastighetstaxering ett taxeringsvärde av 422,000
kronor, under det att 1933 och 1938 års taxeringsvärden utgöra 241,500 kronor.
De inlösta fiskena taxerades 1928 till 344,200 kronor, 1933 till 237,300
kronor samt 1938 till 247,800 kronor. Styrelsen har anfört besvär hos kammarrätten
över 1938 års taxeringsvärde med yrkande om nedsättning av detsamma
till 150,000 kronor, men har utslag härå ej meddelats. För belysande
av fiskenas nettoavkastning får styrelsen framhålla, att 1938 års kronoocli
kommunalskatter uppgingo till 3,372 kronor 72 öre.
Motionärerna framhålla, dels att allt laxfiske inom Lörby kladd—Sternö
är förbjudet för fiskarbefolkningen och förbehållet en arrendator, och dels
att fiskarbefolkningen i många fall fiskat innanför fredningslinjen, men att
orsaken härtill i många fall varit att båtarna av vind och ström drivit innanför
linjen. Vidare hava motionärerna ifrågasatt, huruvida icke fredningslinjen
borde flyttas till ett område cirka 500 meter från Mörrumsåns mynning
samt hemställt örn en allsidig utredning av förhållandena rörande fisket i
västra Blekinge.
Styrelsen får framhålla, att laxfiske innanför fredningslinjen i Pukaviksbukten
är förbjudet och sålunda ej förbehållet någon arrendator. Denne
arrenderar laxfisket endast i och omedelbart utanför Mörrumsån. Ostridigt
torde vara att fiskarbefolkningen av misstag bedrivit laxfiske innanför fredningslinjen,
men torde detta tidigare hava berott på att den där befintliga
fyren ej varit fullt effektiv. En ny fyr med tillräcklig ljusstyrka har föregående
år bekostats av kronan.
Av vad styrelsen här ovan anfört framgår, att en mycket ingående utredning
i de av motionärerna angivna hänseendena verkställts så sent som 1925,
varför en ny sådan synes meningslös, då några nya omständigheter ej torde
kunna hava tillkommit. Utredningen föreligger, och kan med stöd av denna
givetvis nya förslag framläggas med hänsyn till de erfarenheter som vunnits
av fredningslinjens inflyttning. Av den av styrelsen här ovan framlagda
utredningen angående värdet av laxfisket i Mörrumsån före och efter fredningslinjens
inflyttande framgår, att styrelsen hade rätt i sina förmodanden,
att denna flyttning skulle högst menligt inverka på laxfisket i ån. Skulle
nu denna linje ytterligare inflyttas, torde detta resultera i att laxfisket i Mörrumsån
bleve i det närmaste värdelöst. Följderna av inflyttningen för den
av staten i Mörrumsån bedrivna laxodlingsverksamheten undandrager sig
styrelsens bedömande, men torde klarläggas av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsen anser sig i sitt yttrande ej böra förorda åtgärder i motionens
syfte. Till stöd för sin uppfattning härutinnan har lantbruksstyrelsen
anfört i huvudsak följande.
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
11
Förhållandena rörande laxfisket i Mörrumsån och Pukaviksbukten ha rätt
nyligen varit föremål för ingående utredningar, vilka bland annat resulterat
i att ett betydande område i nämnda bukt blivit tillgängligt för drivgarnsfiske
efter lax. Genom en ny inflyttning av fredningslinjen skulle väl ytterligare
någon plats kunna beredas drivgarnsfisket. Det område, som genom
en sådan åtgärd vunnes, skulle emellertid till följd av de talrika grund,
som finnas i inre delen av Pukaviken, endast i ganska ringa utsträckning
kunna utnyttjas av drivgarnsfisket och skulle därför för detta fiske bliva
av relativt underordnad betydelse. Inom detta område skulle däremot lax
kunna fångas i fasta redskap. Enligt av länsstyrelsen i Blekinge län fastställda
bestämmelser till laxfiskets skyddande är emellertid nu — utom i
vissa skattlagda eller s. k. hävdvunna laxfisken — fiske efter lax med förankrade
nät helt förbjudet innanför linjen Sternö udde—Listers huvud.
Tillåtelse för envar att använda dylik redskap inom ifrågavarande område
skulle också säkerligen i hög grad menligt inverka på laxtillgången i Mörrumsåm
och därmed också så småningom minska fångstmöjligheterna för
dem, som fiska i Pukaviksbukten, i den mån dessa möjligheter äro beroende
av tillgången på i Mörrumsån uppgående lax.
Laxfisket är av stor betydelse för en väsentlig del av fiskarebefolkningen
i Blekinge. Detta fiske är emellertid mer ojämnt vad fångstutbytet beträffar
än de flesta övriga fisken. Detta torde även framgå av nedanstående sammanställning
efter den officiella statistiken över de blekingska fiskarenas
iaxfångster under åren 1920—1939.
Av fiskare i Blekinge län under åren 1920—1939 fångad lax:
1920 .......
....... 73,608 kilogram
1930 .......
...... 36,545 kilogram
1921.......
....... 77,860 »
1931.......
...... 178,822
»
1922 .......
....... 46,600 »
1932 .......
...... 133,471
»
1923 .......
....... 40,029 »
1933 .......
...... 80,310
»
1924 .......
....... 39,233
1934 .......
...... 67,641
»
1925 .......
....... 21,688 »
1935 .......
...... 75,255
»
1926 .......
....... 45,825
1936 .......
...... 80,603
»
1927 .......
....... 24,548
1937 .......
...... 57,380
»
1928 .......
....... 62,470
1938 .......
...... 18,033
»
1929 .......
....... 24,473
1939 .......
...... 13,223
»
Som av denna sammanställning framgår, växlar fångstmängden mycket
starkt och utgjorde till exempel år 1939 endast omkring 7 procent av fångstmängden
under det ovanligt rikt givande året 1931. Ej blott fångstmängden
växlar emellertid utan även fiskeplatserna. Sålunda fiskas vanligen endast
en del av den av blekingefiskarena ilandförda laxen vid kusten av Blekinge.
En större eller mindre del av den årliga fångsten erhålles ofta på mera avlägsna
fiskeplatser såsom vid Bornholm, Öland eller Gotland. En förutsättning
för att drivgarnsfiske efter lax skall kunna bliva lönande är nämligen,
förutom tillfredsställande tillgång på lax, att fiskarena hava möjlighet att
följa laxen och alltså fånga den där den för tillfället är mest talrik. Hittills
torde de blekingska laxfiskarenas rörelsefrihet i detta hänseende icke blivit
nämnvärt inskränkt till följd av krigsförhållandena. På de mest besökta
laxfiskeplatserna torde nämligen risken för minor åtminstone ännu så länge
vara förhållandevis obetydlig. Den stålka nedgången i laxfiskets fångstutbyte
under senare tid torde alltså icke bero på rådande krigsförhållanden
utan till väsentlig del på minskad laxtillgång i Östersjön.
Av vad ovan framhållits torde framgå, att en ytterligare inflyttning av
fredningslinjen i Pukaviksbukten knappast kan förväntas bliva av någon vä
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 46.
sentlig betydelse för laxfiskets upphjälpande i Blekinge, medan däremot risk
förefinnes, att genom en sådan åtgärd Mörrumsåns laxbestånd komme att
påverkas menligt.
Skulle de övriga bestämmelser till laxfiskets skydd, som för närvarande
gälla beträffande nämnda bukt, i något avseende visa sig mindre lämpliga,
torde det närmast ankomma på länsstyrelsen i Blekinge län att vidtaga erforderlig
ändring däri.
Utskottet. Såsom av det föregående framgår, har inom kammarkollegiet under åren
1916—1925 verkställts en vidlyftig utredning i det av motionärerna angivna
hänseendet. Några omständigheter av beskaffenhet att inverka på
fisket inom ifrågavarande område torde därefter icke ha inträffat. På
grund härav anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till motionen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen 11:63 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 10 maj 1940.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Närvarande: se utlåtande nr 44.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.