Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående främjande av en mera tillfredsställande vård av enskilda skogar.

1940-05-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1940:53, Utlåtande i anledning av väckt motion angående främjande av en mera tillfredsställande vård av enskilda skogar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

1

Kr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1940 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående främjande av

en mera tillfredsställande vård av enskilda skogar.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,

nr 68, av herr Karlsson i Granebo m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte

hos Kungl. Majit anhålla om verkställande av en allsidig utredning rörande

åtgärder för främjande av en mera tillfredsställande vård av enskildas skogar,

därvid särskilt bör beaktas möjligheten av en vidgad upplysnings- och

konsulentverksamhet, samt rörande åtgärder i syfte att genom ökat ekonomiskt

bistånd till markägare främja skogsplantering på kalmarker och därför

lämpliga hedmarker.

I motionen framhålles i huvudsak följande:

Skogen är den enda naturtillgång som förnyas. Det ligger då vikt uppå

att de möjligheter våra skogar ge också på bästa sätt utnyttjas. Detta kan

ske dels genom att bereda befintliga skogsbestånd sådan vård, att de lämna

största möjliga avkastning, och dels genom nyplantering av skog på sådan

mark, som icke vid annan användning lämnar rikare ekonomiskt utbyte.

Det måste framhållas att det ingalunda är enbart den enskilde skogsägaren,

som har intresse av hur den mark han äger utnyttjas. Det är också ett

allmänt intresse — och ej minst ett intresse för kommande generationer —

att produktionen hålles uppe på högsta möjliga nivå.

Upprepade gånger har det av skogsvårdens representanter, av kommittéer

och utredningsmän framhållits, att tillståndet i våra enskilda skogar icke

möjliggör den avkastning eller garanterar det framtidsvärde, som måste anses

önskligt, detta oaktat staten med såväl penningbidrag som lagstiftning

sökt åstadkomma ett bättre resultat.

Den svenska träförädlingsindustrien kämpar för närvarande en hård

kamp för att hävda sin plats på gamla exportmarknader. Konkurrenterna

ha ännu i stor utsträckning orörda naturtillgångar av skog att hämta råvaran

ur, och arbetskostnaderna äro i flertalet andra träexporterande länder

avsevärt lägre än hos oss. Skola vi därför kunna hävda vår plats och behålla

arbets- och försörjningsmöjligheterna för vårt folk samt förränta de

väldiga kapital, som nedlagts i vår träindustri, måste denna få tillgång till

högklassig råvara. Sådan skapas dock icke i en handvändning. Dess framställning

kräver årtionden.

Då det gäller vården av redan befintliga skogsbestånd bör det ju ligga

i den enskilde skogsägarens eget intresse att få så rik avkastning som möjligt

av sin skog. Tyvärr synes dock varken insikten örn en rationell skogs
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 10 samt. Nr 53—54. ]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

vårds ekonomiska betydelse eller insikten om vilka åtgärder, som böra vidtagas

för att skogen skall lämna största möjliga avkastning, ännu ha trängt

så in i det allmänna medvetandet som önskligt vore. En vidgad upplgsningsoch

rådgivande verksamhet i likhet med den som genom hushållningssällskapens

försorg äger rum på jordbrukets område borde vara ägnad att i

avsevärd grad främja det angivna syftet. Det allmännas kostnader härför

skulle säkerligen befinnas vara väl använda pengar. Åtgärder för främjande

av skogsvården äro så mycket mer påkallade som de skogsägande jordbrukarna

endast i mindre grad torde ha blivit delaktiga av de senaste årens

jordbrukshjälp.

Bland andra åtgärder, som kunna vidtagas för skogsvårdens främjande,

må nämnas ett generellt förbud mot betesgång i skogsmark. Tiden torde

nu vara mogen för ett sådant förbud, vars inskränkning i skogsägarens fria

förfogande över sin mark måste anses väl motiverad.

Även då det gäller nyplantering av skog torde ett kraftigare ingripande

från det allmännas sida vara påkallat. På många håll i södra och mellersta

Sverige ha kalmarker uppkommit av olika anlednigar, där det icke med

stöd av gällande lag kan åläggas vederbörande markägare att verkställa nyplantering.

Om här endast skall litas till förnyelse genom självsådd, dröjer

det ofta alltför länge innan skälig avkastning kan erhållas av marken. Det

vore också obilligt att utan vidare ens med det stöd det allmänna nu lämnar

ålägga markägaren att sörja för återväxten, då han i många för att icke

säga flertalet fall icke har utsikt att i sin livstid få någon avkastning av

det sålunda nedlagda kapitalet. Statsmakterna synas därför böra ingripa

med ekonomiskt stöd i större utsträckning och i annan form än som nu

lämnas för att stimulera till nyplantering av kalmarkerna.

Ej minst i södra Sverige finnas också avsevärda arealer hedmark, som

nu är så gott som värdelös. Såsom skogbärande mark skulle den emellertid

kunna ge rik avkastning. Visserligen har skogsplantering den senaste

tiden ägt rum i ganska stor omfattning, men också här kräves ökad stimulans

från det allmännas sida för att ett tillfredsställande och tillräckligt

snabbt resultat skall kunna uppnås. En sådan stimulans kan anses så mycket

mera skälig som allt tyder på att skogens värde snarare kommer att

ökas än minskas.

Till ledning vid bedömandet av de i motionen behandlade spörsmålen anser

sig utskottet böra lämna följande redogörelse.

Riksdagen har under en följd av år beviljat medel till vård i olika avseenden

av inom riket befintliga skogar. Av anslag med dylikt syfte må nämnas

följande:

Skogsvård m. m.: Statens skogsutdikningsanslag. För anslaget gälla bestämmelserna

i Kungl. Maj :ts kungörelse den 27 juni 1927 (nr 270) angående

villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag med däri

genom kungörelserna nr 273/1930, 581/1933, 422/1937, 451/1938 och 118/

1939 vidtagna ändringar. Anslaget avser utdikning av skogar under skogsvårdslagen,

lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden samt lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna. Statsbidrag kan anvisas till utförande av

torrläggningsföretag, som avse höjande av alstringsförmågan hos mark med

hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

3

Skogsvård m. m.: Statens skogsodlingsanslag. Anslaget utbetalas enligt bestämmelserna

i Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 juni 1930 (nr 270) angå

ende villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag med däri ge

nom kungörelserna nr 588/1933, 423/1937 och 452/1938 vidtagna ändringar.

Anslaget avser samma skogar som det nyssnämnda skogsutdikningsanslaget.

Bidrag kunna anvisas till utförande av företag, som avse skogsodling eller

annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å följande

marker med otillfredsställande skogstillgång nämligen skogsmark, som helt

saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd, vanhävdad

skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande slutenhet

och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter, samt skogsmark,

som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd.

Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbgggnader å skogar i enskild ägo.

Anslagsbeviljandet är reglerat av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 16 september 1933 (nr 549) med däri genom kungörelsen nr 349/1938

vidtagen ändring. Bidrag kan beviljas till åtgärder å skogar, varå följande

författningar och bestämmelser äro tillämpliga, nämligen skogsvårdslagen,

förordningen angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden, lagen angående husbehovsskogar

inom vissa områden, förordningen angående allmänningsskogar i Västerbottens

och Norrbottens län, lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden samt lagen om

häradsallmänningar ävensom gällande bestämmelser örn de vid storskifte avsatta

besparingsskogar inom Kopparbergs och Gävleborgs län.

Skogsvård m. m.: Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar.

För sistnämnda anslag gälla bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den

30 juni 1933 (nr 437), angående statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga

skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar med däri genom kungörelserna

nr 548/1933 och 198/1934 vidtagna ändringar. Under det att beträffande

skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen statshjälpen är begränsad till att

avse skogar under skogsvårdslagen, nya lappmarkslagen och lagen om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna omfattar bidragsverksamheten med

sistnämnda anslag jämväl skogar, å vilka följande författningar och bestäm

melser äga tillämpning, nämligen den äldre lappmarkslagen och förordningen

angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län, lagen

angående liusbehovsskogar inom vissa områden, lagen om häradsallmänningar

samt gällande bestämmelser örn de vid storskifte avsatta besparingsskogar

inom Kopparbergs och Gävleborgs län.

Under senare år lia vidare flera utredningar varit sysselsatta med skogsvårdsproblem.

Bland desamma må endast nämnas 1936 års skogsutredning,

som tillsattes genom beslut den 23 juli 1936. Såsom direktiv för

nämnda utredning gäller följande:

Betydelsen för jordbruket av ett lönande skogsbruk skall utredas. Även

i övrigt bör det samband, som råder mellan dessa båda näringsgrenar, bliva

föremål för undersökning. Vidare bör undersökas, huruvida och på vad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

sätt statsmakterna kunna mildra verkningarna inom vårt land av en i framtiden

inträffande konjunkturförsämring å den internationella marknaden för

skogsprodukter. Genom utredningen bör i första hand belysas skogsbrukets

samt den därpå grundade förädlingsindustriens betydelse ur försörjningssynpunkt.

Uppgifter böra sålunda lämnas örn antalet inom sagda näringsgrenar

verksamma personer och deras utkomstmöjligheter med mera. Vidare

bör undersökas, i vilken utsträckning skogsbruket bereder tillgång till

biinkomster åt olika yrkesutövare.

Genom utredningen bör även utredas möjligheterna att under statens medverkan

höja skogsbrukets bärkraft. För detta ändamål erfordras en undersökning

rörande avsättningsförhållandena för skogsprodukter såväl inom

som utom Sverige samt om förädlingsindustriens möjligheter att genom rationaliseringsåtgärder

eller eljest hävda sig gentemot den utländska konkurrensen.

I sammanhang härmed bör ock undersökas, huruvida från statens

sida åtgärder kunna och böra vidtagas till främjande av exporten av dylika

varor. Jämväl möjligheterna att utvidga användningen av inhemska skogsprodukter

inom landet böra ingående undersökas.

Transportförhållandena och deras betydelse för avsättningen av skogens

alster böra likaledes utredas. Sålunda bör undersökas, huruvida genom statens

medverkan omkostnaderna vid flottningen eller virkets transport å land

kunna nedbringas. Även frågan örn nu utgående frakter vid transport av

trävirke m. m. å järnväg kunna anses lämpligt avvägda bör bliva föremål

för prövning. Frågan om skogsägarnas inflytande vid handhavande av flottningsföreningarnas

angelägenheter bör jämväl upptagas till granskning. Detsamma

gäller övriga med virkestransporternas ändamålsenliga ordnande

sammanhängande spörsmål.

Frågan huruvida staten kan medverka till ett stegrat ekonomiskt utbyte

genom förbättrad skogsvård och ökad skogsavkastning bör ävenledes ägnas

uppmärksamhet. Ytterligare bör spörsmålet om den statliga administrationen

på skogsbrukets område och frågan örn utvidgad skoglig forskningsverksamhet

övervägas.

Till övervägande bör slutligen upptagas spörsmålet, huruvida och på vad

sätt en lämpligare avvägning kan åstadkommas mellan intressena inom

ifrågavarande näringsgrenar. Till behandling i detta sammanhang bör upptagas

frågan om en avverkningsstatistik för landets skogar.

1936 års skogsutredning har avgivit åtskilliga utlåtanden och yttranden.

Bland desamma må nämnas ett utlåtande, daterat den 2 december 1936, med

förslag till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad statistik rörande

skogsproduktion och virkesuttag, ett betänkande, dagtecknat den 25 november

1938, med förberedande undersökningar och uttalanden rörande skogsnäringen

och statens förhållanden till densamma (stat. off. utr. 1938: 53)

samt ett betänkande, avgivet den 26 november 1938 (stat. off. utr. 1938: 58),

med utredning och förslag rörande åtgärder för främjande av en ändamålsenlig

virkesproduktion. Utredningen fortsätter sitt arbete.

Under det att 1936 års skogsutrednings uppdrag avser skogar inom hela

landet, ha de direktiv, som utfärdats för Norrländska skogsproduktionsutredningen,

endast avseende å förhållanden inom Norrland och därmed likartade

delar av Kopparbergs län. Sistnämnda utredning tillsattes enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1939 och har verkställt undersökning rörande

de möjligheter, som föreligga att snabbt skapa nya skogstillgångar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.

5

i berörda delar av landet. Utredningen har den 2 februari 1940 avlämnat

betänkande (stat. off. utr. 1940: 3) med förslag till åtgärder för befordrande

av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. De framlagda

förslagen avse att genom ökad bidragsverksamhet understödja skogsproduktionen

i de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Kopparbergs

län. För nämnda ändamål föreslås, att årligen under en period av tjugu

år ett belopp av 5,000,000 kronor skall anvisas. I proposition, nr 190, till

årets riksdag har sedermera Kungl. Majit för berörda ändamål för budgetåret

1940/41 under hänvisning till rådande statsfinansiella läge begärt anvisande

av ett anslag av 1,000,000 kronor.

Frågan örn reglering av skogsbetet var vid 1938 års riksdag föremål för

behandling. I en vid nämnda riksdag inom andra kammaren av herr Hagström

väckt motion, nr 113, hemställdes nämligen, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Majit begära skyndsam utredning angående effektivare åtgärder

för skogsbetets inskränkande. Andra lagutskottet, till vilket motionen

hänvisats, hemställde, att densamma måtte överlämnas till 1936 års

skogsutredning för att tagas under övervägande vid fullgörande av det åt

nämnda utredning lämnade uppdraget. Riksdagen beslöt i enlighet med

lagutskottets hemställan.

Utskottet finner det med motionen avsedda syftet att främja vården av de

enskilda skogarna inom riket värt allt beaktande. Vad motionärerna i dylikt

avseende föreslagit torde emellertid vara föremål för överväganden inom

1936 års skogsutredning, vars direktiv som ovan nämnts äro synnerligen omfattande

och vars arbete ännu icke avslutats. Beträffande vissa inom Norrland

och de nordligaste delarna av Kopparbergs län belägna skogar ha i

den förut berörda propositionen, nr 190, till årets riksdag av Kungl. Maj t

uppdragits riktlinjerna för ett omfattande skogsvårdsprogram. Innan erfarenheter

å berörda område vunnits, synas ytterligare åtgärder av sådant

slag, som föreslås av motionärerna, icke böra förordas.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionen lii 68 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 28 maj 1940.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

UtskoUet.

Närvarande: se utlåtande nr 52.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.