Utlåtande i anledning av väckt motion angående främjande av en mera tillfredsställande vård av enskilda skogar.
1940-05-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1940:53, Utlåtande i anledning av väckt motion angående främjande av en mera tillfredsställande vård av enskilda skogar.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
1
Kr 53.
Ankom till riksdagens kansli den 28 maj 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående främjande av
en mera tillfredsställande vård av enskilda skogar.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 68, av herr Karlsson i Granebo m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte
hos Kungl. Majit anhålla om verkställande av en allsidig utredning rörande
åtgärder för främjande av en mera tillfredsställande vård av enskildas skogar,
därvid särskilt bör beaktas möjligheten av en vidgad upplysnings- och
konsulentverksamhet, samt rörande åtgärder i syfte att genom ökat ekonomiskt
bistånd till markägare främja skogsplantering på kalmarker och därför
lämpliga hedmarker.
I motionen framhålles i huvudsak följande:
Skogen är den enda naturtillgång som förnyas. Det ligger då vikt uppå
att de möjligheter våra skogar ge också på bästa sätt utnyttjas. Detta kan
ske dels genom att bereda befintliga skogsbestånd sådan vård, att de lämna
största möjliga avkastning, och dels genom nyplantering av skog på sådan
mark, som icke vid annan användning lämnar rikare ekonomiskt utbyte.
Det måste framhållas att det ingalunda är enbart den enskilde skogsägaren,
som har intresse av hur den mark han äger utnyttjas. Det är också ett
allmänt intresse — och ej minst ett intresse för kommande generationer —
att produktionen hålles uppe på högsta möjliga nivå.
Upprepade gånger har det av skogsvårdens representanter, av kommittéer
och utredningsmän framhållits, att tillståndet i våra enskilda skogar icke
möjliggör den avkastning eller garanterar det framtidsvärde, som måste anses
önskligt, detta oaktat staten med såväl penningbidrag som lagstiftning
sökt åstadkomma ett bättre resultat.
Den svenska träförädlingsindustrien kämpar för närvarande en hård
kamp för att hävda sin plats på gamla exportmarknader. Konkurrenterna
ha ännu i stor utsträckning orörda naturtillgångar av skog att hämta råvaran
ur, och arbetskostnaderna äro i flertalet andra träexporterande länder
avsevärt lägre än hos oss. Skola vi därför kunna hävda vår plats och behålla
arbets- och försörjningsmöjligheterna för vårt folk samt förränta de
väldiga kapital, som nedlagts i vår träindustri, måste denna få tillgång till
högklassig råvara. Sådan skapas dock icke i en handvändning. Dess framställning
kräver årtionden.
Då det gäller vården av redan befintliga skogsbestånd bör det ju ligga
i den enskilde skogsägarens eget intresse att få så rik avkastning som möjligt
av sin skog. Tyvärr synes dock varken insikten örn en rationell skogs
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 10 samt. Nr 53—54. ]
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
vårds ekonomiska betydelse eller insikten om vilka åtgärder, som böra vidtagas
för att skogen skall lämna största möjliga avkastning, ännu ha trängt
så in i det allmänna medvetandet som önskligt vore. En vidgad upplgsningsoch
rådgivande verksamhet i likhet med den som genom hushållningssällskapens
försorg äger rum på jordbrukets område borde vara ägnad att i
avsevärd grad främja det angivna syftet. Det allmännas kostnader härför
skulle säkerligen befinnas vara väl använda pengar. Åtgärder för främjande
av skogsvården äro så mycket mer påkallade som de skogsägande jordbrukarna
endast i mindre grad torde ha blivit delaktiga av de senaste årens
jordbrukshjälp.
Bland andra åtgärder, som kunna vidtagas för skogsvårdens främjande,
må nämnas ett generellt förbud mot betesgång i skogsmark. Tiden torde
nu vara mogen för ett sådant förbud, vars inskränkning i skogsägarens fria
förfogande över sin mark måste anses väl motiverad.
Även då det gäller nyplantering av skog torde ett kraftigare ingripande
från det allmännas sida vara påkallat. På många håll i södra och mellersta
Sverige ha kalmarker uppkommit av olika anlednigar, där det icke med
stöd av gällande lag kan åläggas vederbörande markägare att verkställa nyplantering.
Om här endast skall litas till förnyelse genom självsådd, dröjer
det ofta alltför länge innan skälig avkastning kan erhållas av marken. Det
vore också obilligt att utan vidare ens med det stöd det allmänna nu lämnar
ålägga markägaren att sörja för återväxten, då han i många för att icke
säga flertalet fall icke har utsikt att i sin livstid få någon avkastning av
det sålunda nedlagda kapitalet. Statsmakterna synas därför böra ingripa
med ekonomiskt stöd i större utsträckning och i annan form än som nu
lämnas för att stimulera till nyplantering av kalmarkerna.
Ej minst i södra Sverige finnas också avsevärda arealer hedmark, som
nu är så gott som värdelös. Såsom skogbärande mark skulle den emellertid
kunna ge rik avkastning. Visserligen har skogsplantering den senaste
tiden ägt rum i ganska stor omfattning, men också här kräves ökad stimulans
från det allmännas sida för att ett tillfredsställande och tillräckligt
snabbt resultat skall kunna uppnås. En sådan stimulans kan anses så mycket
mera skälig som allt tyder på att skogens värde snarare kommer att
ökas än minskas.
Till ledning vid bedömandet av de i motionen behandlade spörsmålen anser
sig utskottet böra lämna följande redogörelse.
Riksdagen har under en följd av år beviljat medel till vård i olika avseenden
av inom riket befintliga skogar. Av anslag med dylikt syfte må nämnas
följande:
Skogsvård m. m.: Statens skogsutdikningsanslag. För anslaget gälla bestämmelserna
i Kungl. Maj :ts kungörelse den 27 juni 1927 (nr 270) angående
villkoren för statsbidrag från statens skogsutdikningsanslag med däri
genom kungörelserna nr 273/1930, 581/1933, 422/1937, 451/1938 och 118/
1939 vidtagna ändringar. Anslaget avser utdikning av skogar under skogsvårdslagen,
lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden samt lagen om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna. Statsbidrag kan anvisas till utförande av
torrläggningsföretag, som avse höjande av alstringsförmågan hos mark med
hänsyn till dess utnyttjande för skogsbörd.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
3
Skogsvård m. m.: Statens skogsodlingsanslag. Anslaget utbetalas enligt bestämmelserna
i Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 juni 1930 (nr 270) angå
ende villkoren för statsbidrag från statens skogsodlingsanslag med däri ge
nom kungörelserna nr 588/1933, 423/1937 och 452/1938 vidtagna ändringar.
Anslaget avser samma skogar som det nyssnämnda skogsutdikningsanslaget.
Bidrag kunna anvisas till utförande av företag, som avse skogsodling eller
annan åtgärd för vinnande av ändamålsenlig skogsproduktion å följande
marker med otillfredsställande skogstillgång nämligen skogsmark, som helt
saknar trädvegetation eller är bevuxen med blott enstaka träd, vanhävdad
skogsmark, där skogsbeståndet är av synnerligen otillfredsställande slutenhet
och tillika i väsentlig mån saknar utvecklingsmöjligheter, samt skogsmark,
som är bevuxen med s. k. stavaskogsbestånd.
Skogsvård m. m.: Väg- och flottledsbgggnader å skogar i enskild ägo.
Anslagsbeviljandet är reglerat av bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 16 september 1933 (nr 549) med däri genom kungörelsen nr 349/1938
vidtagen ändring. Bidrag kan beviljas till åtgärder å skogar, varå följande
författningar och bestämmelser äro tillämpliga, nämligen skogsvårdslagen,
förordningen angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden, lagen angående husbehovsskogar
inom vissa områden, förordningen angående allmänningsskogar i Västerbottens
och Norrbottens län, lagen om vård av vissa skogar inom Västerbottens
och Norrbottens läns lappmarker med flera områden samt lagen om
häradsallmänningar ävensom gällande bestämmelser örn de vid storskifte avsatta
besparingsskogar inom Kopparbergs och Gävleborgs län.
Skogsvård m. m.: Vissa tillfälliga skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar.
För sistnämnda anslag gälla bestämmelserna i Kungl. Maj:ts kungörelse den
30 juni 1933 (nr 437), angående statsbidrag till understödjande av vissa tillfälliga
skogsvårdsåtgärder å enskildas skogar med däri genom kungörelserna
nr 548/1933 och 198/1934 vidtagna ändringar. Under det att beträffande
skogsutdiknings- och skogsodlingsanslagen statshjälpen är begränsad till att
avse skogar under skogsvårdslagen, nya lappmarkslagen och lagen om allmänningsskogar
i Norrland och Dalarna omfattar bidragsverksamheten med
sistnämnda anslag jämväl skogar, å vilka följande författningar och bestäm
melser äga tillämpning, nämligen den äldre lappmarkslagen och förordningen
angående allmänningsskogar i Västerbottens och Norrbottens län, lagen
angående liusbehovsskogar inom vissa områden, lagen om häradsallmänningar
samt gällande bestämmelser örn de vid storskifte avsatta besparingsskogar
inom Kopparbergs och Gävleborgs län.
Under senare år lia vidare flera utredningar varit sysselsatta med skogsvårdsproblem.
Bland desamma må endast nämnas 1936 års skogsutredning,
som tillsattes genom beslut den 23 juli 1936. Såsom direktiv för
nämnda utredning gäller följande:
Betydelsen för jordbruket av ett lönande skogsbruk skall utredas. Även
i övrigt bör det samband, som råder mellan dessa båda näringsgrenar, bliva
föremål för undersökning. Vidare bör undersökas, huruvida och på vad
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
sätt statsmakterna kunna mildra verkningarna inom vårt land av en i framtiden
inträffande konjunkturförsämring å den internationella marknaden för
skogsprodukter. Genom utredningen bör i första hand belysas skogsbrukets
samt den därpå grundade förädlingsindustriens betydelse ur försörjningssynpunkt.
Uppgifter böra sålunda lämnas örn antalet inom sagda näringsgrenar
verksamma personer och deras utkomstmöjligheter med mera. Vidare
bör undersökas, i vilken utsträckning skogsbruket bereder tillgång till
biinkomster åt olika yrkesutövare.
Genom utredningen bör även utredas möjligheterna att under statens medverkan
höja skogsbrukets bärkraft. För detta ändamål erfordras en undersökning
rörande avsättningsförhållandena för skogsprodukter såväl inom
som utom Sverige samt om förädlingsindustriens möjligheter att genom rationaliseringsåtgärder
eller eljest hävda sig gentemot den utländska konkurrensen.
I sammanhang härmed bör ock undersökas, huruvida från statens
sida åtgärder kunna och böra vidtagas till främjande av exporten av dylika
varor. Jämväl möjligheterna att utvidga användningen av inhemska skogsprodukter
inom landet böra ingående undersökas.
Transportförhållandena och deras betydelse för avsättningen av skogens
alster böra likaledes utredas. Sålunda bör undersökas, huruvida genom statens
medverkan omkostnaderna vid flottningen eller virkets transport å land
kunna nedbringas. Även frågan örn nu utgående frakter vid transport av
trävirke m. m. å järnväg kunna anses lämpligt avvägda bör bliva föremål
för prövning. Frågan om skogsägarnas inflytande vid handhavande av flottningsföreningarnas
angelägenheter bör jämväl upptagas till granskning. Detsamma
gäller övriga med virkestransporternas ändamålsenliga ordnande
sammanhängande spörsmål.
Frågan huruvida staten kan medverka till ett stegrat ekonomiskt utbyte
genom förbättrad skogsvård och ökad skogsavkastning bör ävenledes ägnas
uppmärksamhet. Ytterligare bör spörsmålet om den statliga administrationen
på skogsbrukets område och frågan örn utvidgad skoglig forskningsverksamhet
övervägas.
Till övervägande bör slutligen upptagas spörsmålet, huruvida och på vad
sätt en lämpligare avvägning kan åstadkommas mellan intressena inom
ifrågavarande näringsgrenar. Till behandling i detta sammanhang bör upptagas
frågan om en avverkningsstatistik för landets skogar.
1936 års skogsutredning har avgivit åtskilliga utlåtanden och yttranden.
Bland desamma må nämnas ett utlåtande, daterat den 2 december 1936, med
förslag till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad statistik rörande
skogsproduktion och virkesuttag, ett betänkande, dagtecknat den 25 november
1938, med förberedande undersökningar och uttalanden rörande skogsnäringen
och statens förhållanden till densamma (stat. off. utr. 1938: 53)
samt ett betänkande, avgivet den 26 november 1938 (stat. off. utr. 1938: 58),
med utredning och förslag rörande åtgärder för främjande av en ändamålsenlig
virkesproduktion. Utredningen fortsätter sitt arbete.
Under det att 1936 års skogsutrednings uppdrag avser skogar inom hela
landet, ha de direktiv, som utfärdats för Norrländska skogsproduktionsutredningen,
endast avseende å förhållanden inom Norrland och därmed likartade
delar av Kopparbergs län. Sistnämnda utredning tillsattes enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 12 maj 1939 och har verkställt undersökning rörande
de möjligheter, som föreligga att snabbt skapa nya skogstillgångar
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 53.
5
i berörda delar av landet. Utredningen har den 2 februari 1940 avlämnat
betänkande (stat. off. utr. 1940: 3) med förslag till åtgärder för befordrande
av produktionen å enskilda skogar i vissa delar av Norrland. De framlagda
förslagen avse att genom ökad bidragsverksamhet understödja skogsproduktionen
i de fyra nordligaste länen samt vissa delar av Kopparbergs
län. För nämnda ändamål föreslås, att årligen under en period av tjugu
år ett belopp av 5,000,000 kronor skall anvisas. I proposition, nr 190, till
årets riksdag har sedermera Kungl. Majit för berörda ändamål för budgetåret
1940/41 under hänvisning till rådande statsfinansiella läge begärt anvisande
av ett anslag av 1,000,000 kronor.
Frågan örn reglering av skogsbetet var vid 1938 års riksdag föremål för
behandling. I en vid nämnda riksdag inom andra kammaren av herr Hagström
väckt motion, nr 113, hemställdes nämligen, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit begära skyndsam utredning angående effektivare åtgärder
för skogsbetets inskränkande. Andra lagutskottet, till vilket motionen
hänvisats, hemställde, att densamma måtte överlämnas till 1936 års
skogsutredning för att tagas under övervägande vid fullgörande av det åt
nämnda utredning lämnade uppdraget. Riksdagen beslöt i enlighet med
lagutskottets hemställan.
Utskottet finner det med motionen avsedda syftet att främja vården av de
enskilda skogarna inom riket värt allt beaktande. Vad motionärerna i dylikt
avseende föreslagit torde emellertid vara föremål för överväganden inom
1936 års skogsutredning, vars direktiv som ovan nämnts äro synnerligen omfattande
och vars arbete ännu icke avslutats. Beträffande vissa inom Norrland
och de nordligaste delarna av Kopparbergs län belägna skogar ha i
den förut berörda propositionen, nr 190, till årets riksdag av Kungl. Maj t
uppdragits riktlinjerna för ett omfattande skogsvårdsprogram. Innan erfarenheter
å berörda område vunnits, synas ytterligare åtgärder av sådant
slag, som föreslås av motionärerna, icke böra förordas.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen lii 68 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 maj 1940.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
UtskoUet.
Närvarande: se utlåtande nr 52.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.