Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924
1940-05-09 · 43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
K2LU 1940:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924
Dokumentets text
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1940 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting, m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 23 februari 1940 dagtecknad proposition, nr 89, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)
om landsting;
2) lag örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;
3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 298) om
anställande av distriktsbarnmorskor m. m.; samt
4) lag om ändring i vissa delar av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr
443).
Propositionen har, i vad den avser ändring i landstingslagen, hänvisats
till konstitutionsutskottet samt i övrigt till lagutskott. För behandling i sistnämnda
avseenden har propositionen tilldelats andra lagutskottet.
I anledning av förevarande proposition hava inom riksdagen väckts följande
motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 155 av herr Heuman
m. fl. och nr 162 av herr Källman m. fl. samt motionen i andra kammaren
nr 205 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.
Motionerna, vilka samtliga beröra den till lagutskott hänvisade delen av
propositionen, hava tilldelats andra lagutskottet.
Propositionen och motionerna hava därefter enligt överenskommelse mellan
konstitutionsutskottet och andra lagutskottet hänskjutits till behandling
av sammansatt konstitutions- och andra lagutskott.
Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med utskottets
yttrande i de delar, som motionerna avse.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda
förslagen och för motionärernas yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i den följande framställningen, hänvisa till propositionen
och motionerna.
Med stöd av Kungl. Maj:ts den 31 augusti 1938 givna bemyndigande har
chefen för socialdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för utredning,
huruvida icke ledningen för såväl hälso- som sjukvården inom landstingsområdena
med fördel skulle kunna samordnas. De sakkunniga, vilka an
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 3 avd. Nr 3.
1
2 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
tagit benämningen 1938 års hälso- och sjukvårdssakkurmiga, hava den 29 juli
1939 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande ledningen av
landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet (statens off. utredn. 1939: 23).
Betänkandet har varit föremål för remiss till medicinalstyrelsen, statskontoret,
Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i länen, stadsfullmäktige
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, samtliga
förste provinsialläkare, landstingens förvaltningsutskott, styrelserna för svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, förste provinsialläkarnes
förening, centralstyrelsen för Sveriges läkareförbund, styrelserna för lasarettsläkarföreningen,
sanatorieläkarföreningen och Sveriges yngre läkares
förening, Sveriges tandläkarförbund, svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund
ävensom centralstyrelsen för svensk sjuksköterskeförening.
Med ledning av de inkomna yttrandena har därefter de sakkunnigas förslag
undergått överarbetning inom socialdepartementet, vilken överarbetning
lett till upprättandet av Kungl. Maj :ts nu framlagda förslag.
Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för de olika hithörande
spörsmålen, därvid utskottet kommer att följa den indelning av ämnet,
som iakttagits i propositionen.
Nuvarande förhållanden.
Under denna rubrik har i propositionen (sid. 19—27) lämnats redogörelse
för gällande bestämmelser inom förevarande områden dels rörande hälsovården
— varunder hänförts distriktsvården, dispensärvården, barnmorskeväsendet,
den förebyggande mödra- och barnavården, folktandvården och
epidemivården — dels ock i fråga om sjukvården. Uppgifter rörande organisationen
av ledningen för den socialhygieniska verksamheten och för epidemivården
hava vidare lämnats å sid. 22—23 i propositionen, varjämte å
sid. 26—27 däri i korthet redogjorts för vissa centraliseringsåtgärder inom
landstingsområdena i samband med sjukvården.
Förslaget i allmänhet.
I propositionen har under ovanstående rubrik å sid. 27—32 lämnats redogörelse
för de sakkunnigas motivering av behovet av en centralisering av
landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet samt för de sakkunnigas förslag
att för ändamålet tillskapa ett centralorgan för nämnda verksamhet med
rätt för landstingen att avgöra, huruvida särskild hälsovårds- och särskild
sjukvårdsberedning borde tillsättas eller gemensam ledning för båda verksamhetsområdena
anordnas. Beträffande de i förevarande del, avgivna yttrandena
över betänkandet hänvisar utskottet till propositionen sid. 32—35.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har härutinnan anfört
följande:
Den under senare år genomförda utvidgningen av landstingens uppgifter
på såväl hälso- sorn sjukvårdsområdet har med nödvändighet framkallat krav
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 3
På en enhetlig ledning av landstingens verksamhet på dessa områden. Den
starka splittring på ett flertal organ av hithörande viktiga arbetsuppgifter,
som nu är tillfinnandes, kan icke vara ägnad att skapa den fasthet i organisationen
och det rationella tillgodoseende av de olika vårdbehoven inom ett
län, som numera måste krävas ej minst ur ekonomisk synpunkt.
Inom hälsovårdsområdet ha visserligen olika organisationsfrågor redan
lösts på° sådant sätt, att möjlighet öppnats för landstingen att för verksamheten
på detta område tillskapa en enhetlig ledning. Men de åtgärder, som
härutinnan vidtagits, lia allenast haft provisorisk karaktär och avsikten har
varit att på grundvalen av närmare utredning skrida till en mera definitiv
reglering. Utredningen i detta hänseende anförtroddes de sakkunniga. Jag
ansåg emellertid, att utredningen icke utan vidare kunde avse enbart den
hälsovårdande verksamheten. Önskemål hade framkommit, att jämväl sjukvården
lades under enhetlig ledning, och åtskilliga av de verksamhetsgrenar,
varom här är fråga, falla inom båda områdena. I första hand skulle det
även ankomma å de sakkunniga att klargöra, huruvida icke ledningen för
såväl hälso- som sjukvården inom landstingsområdena med fördel kunde
samordnas.
Innebörden av de sakkunnigas förslag är att åstadkomma en centraliserad
ledning av såväl hälsovårds- som sjukvårdsarbetets administration.
Centraliseringen skall såsom sådan vara obligatorisk, men dess former kunna
anpassas efter föreliggande behov. För att utgöra centralorgan kan tillsättas
en särskild beredning. Förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning
kan även anlitas för ändamålet. Följande möjligheter föreligga:
1) gemensam hälso- och sjukvårdsberedning;
2) skilda hälso- och sjukvårdsberedningar;
3) förvaltningsutskottet både hälso- och sjukvårdsberedning;
4) förvaltningsutskottet hälsovårdsberedning och särskild sjukvårdsberedning;
samt
5) förvaltningsutskottet sjukvårdsberedning och särskild hälsovårdsberedning.
Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit synes mig i allt väsentligt välgrundat.
Det stora flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna
har även tillstyrkt de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.
De betänkligheter mot förslaget av mera principiell innebörd, som
på några håll yppats, lia närmast berört organisationen inom sjukvårdsväsendet.
Härvid har medicinalstyrelsen gjort gällande, att de många viktiga°
problem, som röra tillgodoseendet av statens berättigade synpunkter
i fråga örn administrationen av den slutna kroppssjukvården, blivit av de
sakkunniga ensidigt bedömda. Styrelsen, som i februari 1939 hos Kungl.
Maj :t hemställt örn utredning angående vissa ändringar i gällande sjukhuslagstiftning,
påyrkar, alt i samband därmed jämväl ifrågavarande spörsmål
upptagas lill en mera allsidig utredning. Medicinalstyrelsens berörda hemställan
bär, på sätt framgår av den s. k. besparingspropositionen (nr 79) till
urtima riksdagen 1939/40, ansetts icke för närvarande böra föranleda någon
Kungl. Maj :ts åtgärd. Då den av de sakkunniga framlagda utredningen synes
vara klargörande för ett erforderligt bedömande av hithörande frågor,
har jag med hänsyn till nuvarande förhållanden icke ansett anledning föreligga
att låta anstå med lösningen av dessa, utan tvivel sedan länge aktuella
frågor.
Från vissa håll har framhållits vanskligheten av att uppdraga gränsen
mellan verksamheten för de särskilda hälso- och sjukvårdsberedningarna,
därest sådana inrättades i något län. Vidare lia farhågor uttalats för att
4 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
den föreslagna organisationen kunde bli alltför invecklad. I särskilda fall —
säges det vidare — skulle en överorganisation kunna inträda, och man anser
därför, att centralorganet icke bör vara obligatoriskt utan att landstingen
böra ha rätt att besluta, om sådant organ skall inrättas eller ej. De betänkligheter,
som i nu berörda avseenden yppats, kunna enligt min mening
icke tillmätas betydelse, då den av de sakkunniga föreslagna organisationen,
samtidigt som den befordrar ett enhetligt system, innebär möjlighet
till en anpassning efter lokala förhållanden. Tillika må anmärkas, att förslaget
öppnar möjlighet för att i författningsväg vidtaga de jämkningar i organisationen,
som i särskilda fall kunna finnas påkallade.
I sitt förslag behandla de sakkunniga vidare de arbetsuppgifter, som
skulle tillkomma centralorganet, samt dettas sammansättning. I samband
med centralorganets arbetsuppgifter har tagits under omprövning å ena sidan
vilka av de nu å sjukhusdirektion ankommande uppgifter, som skulle kunna
överflyttas å centralorganet, samt å andra sidan i vad mån vissa medicinalstyrelsen
nu åliggande uppgifter skulle kunna hänvisas till lokal handläggning,
närmast av centralorganet. De frågor som här behandlats lia främst
gällt arbetsfördelningen mellan förvaltningsutskottet, hälso- och sjukvårdsberedningarna
och de lokala direktionerna samt medicinalstyrelsen. Tillika
har ett flertal andra frågor berörande såväl hälsovårds- som sjukvårdsverksamheten
varit föremål för de sakkunnigas prövning. — -—- —• —
Den omreglering på förevarande områden, som enligt min mening nu
bör företagas, föranleder ändringar i ett flertal lagar och författningar. De
lagar, som härvid beröras, äro lagen örn landsting, lagen örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus, lagen om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m. samt epidemilagen. Författningar, som komma i fråga,
äro bl. a. sjukhusstadgan, kungörelserna örn statsbidrag till distriktsvård,
dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande, förebyggande mödraoch
barnavård samt folktandvård ävensom reglementena för barnmorskestyrelserna
i riket och för barnmorskor. I detta sammanhang anmäler jag
endast de ändringar, som erfordras i de angivna lagarna och vartill förslag
inom departementet upprättats. Med hänsyn till omfattningen av de ändringar,
som påkallas i sjukhuslagen, har förslag till ny lag i ämnet ansetts
böra upprättas.----
De grundläggande föreskrifterna angående det centrala organ, som skall
utöva ledningen av landstings hälso- och sjukvårdande verksamhet, lia ansetts
böra införas i landstingslagen samt där upptagas i en ny paragraf,
betecknad AO a §. Jämlikt 1 mom. första stycket i denna paragraf skall
nämdna ledning, i den mån icke genom lag eller författning annorlunda föreskrives,
enligt landstingets bestämmande utövas av en gemensam hälso- och
sjukvårdsberedning eller ock av en särskild hälsovårds- och en särskild sjukvårdsberedning.
Landsting, som så finner lämpligt, skall enligt 2 mom. jämväl
äga besluta, att beredningen skall utgöras av förvaltningsutskottet eller
viss avdelning därav.----
Centralorganets allmänna befogenheter och uppgifter.
Föredragande departementschefen har i detta ämne anfört följande:
Beträffande centralorganets allmänna befogenhet och ställning i förhållande
till landstingets förvaltningsutskott ha de sakkunniga ansett, att beredningen
i sin verksamhet skall liksom varje annat landstingets förvaltningsorgan
vara ställt under det samfällda förvaltningsutskottets uppsikt och kon
-
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
5
troll. De förslag, som i enlighet härmed av de sakkunniga framlagts, ha icke
mött någon erinran och kunna även av mig tillstyi-kas. Bestämmelserna berörande
detta ämne lia införts dels i AO § landstingslagen och dels i 3 § av den
föreslagna nya sjukhuslagen. På förslag av de sakkunniga har jag dessutom
funnit, att de förvaltningsutskott enligt 39 § landstingslagen tillkommande
åliggandena böra kompletteras med skyldighet för sådant utskott att årligen
till landstinget avge berättelse över sin verksamhet.
Vad angår centralorganets funktion såsom hälsovårdsberedning innebär
de sakkunnigas förslag i stort sett endast, att på beredningen bli tillämpliga
de i lagar och författningar meddelade bestämmelser, som gälla för de olika
fristående styrelser, vilka för närvarande handha ledningen av de skilda grenarna
av landstingets socialhygieniska verksamhet. Att hälsovårdsberedningen
skall inträda i de särskilda styrelsernas ställe synes mig riktigt, och någon
invändning har ej heller gjorts härutinnan. Förslaget påkallar ändring i
lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt dessutom i författningarna
angående distriktsvården, dispensärvården, barnmorskestyrelserna,
den förebyggande mödra- och barnavården samt folktandvården.
Vidkommande sjukvårdsberedningens allmänna uppgifter skola dessa enligt
de sakkunnigas förslag i första hand utgöras av sådana, som kräva en
överblick av hela landstingsområdets sjukhusväsende och en för samtliga
sjukhus inom området enhetlig handläggning. De sakkunniga ha närmare
angivit de olika frågor, vilkas behandling i enlighet härmed skulle ankomma
å sjukvårdsberedningen. Någon erinran på dessa punkter har icke gjorts.
Ej heller jag finner anledning till sådan. Erforderliga bestämmelser i ämnet
ha upptagits i A och 8 §§ av den föreslagna nya sjukhuslagen. I detta sammanhang
bör även uppmärksammas 9 och 13 §§. Sakkunnigförslaget innebär
vidare rätt för landstingen besluta, såväl att sjukvårdsberedningen skall
utgöra direktion för ett eller flera landstingsdrivna sjukhus som ock att ett
eller flera dylika sjukhus, oberoende av om de regleras av sjukhuslagen eller
icke, skola ställas under samma direktion. Även härutinnan är jag ense med
de sakkunniga. De farhågor, som på något håll yppats därom, att denna
anordning kunde leda till ett otillbörligt undertryckande av lokala önskemål,
synas mig icke grundade. Stadgandet örn ifrågavarande rätt för landstingen
har influtit i 10 § sjukhuslagen.
I fråga örn epidemisjukhusväsendet ha de sakkunniga föreslagit, att ledningen
därav skulle inom landstingsområde överflyttas å sjukvårdsberedningen
men inom stad, som utgör eget epidemidistrikt, alltjämt tillkomma hälsovårdsnämnden.
Medicinalstyrelsen har påpekat vissa olägenheter, som skulle
kunna uppkomma vid en sådan överflyttning. Dessa olägenheter synas mig
emellertid icke kunna uppväga de fördelar, vilka otvivelaktigt måste vara
förenade med en anordning som möjliggör ett ställande av landstings hela
sjukhusväsende under enhetlig ledning. Jag ansluter mig alltså till de sakkunnigas
förslag i vad avser landstingsområde. Däremot anser jag i likhet
med svenska stadsförbundet och vissa städer, att konsekvensen bjuder tillskapandet
av en motsvarande anordning jämväl för sådan stad, som utgör
eget epidemidistrikt. Dylik stad hör således medgivas rätt alt uppdraga
åt den sjukvårdsberedning, vilken enligt föreskrift i sjukhuslagen skall finnas
i staden, att vara epideminämnd. T sådan nämnd lior dock — såsom
stadsförbundet påpekat — förste stadsläkaren vara ledamot. De av mig sålunda
förordade ändringarna lia införts i 19 § epidemilagen. T samband härmed
bär 27 £ nämnda lag ansetts kunna utgå såsom obehövlig, varjämte viss
jämkning vidtagits i 20 §.
6 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
Centralorganets befattning med läkartjänster.
För att klargöra hur de sakkunnigas förslag rörande tillsättande av läkartjänster
(sid. 42—46 i propositionen) ställa sig till den nuvarande ordningen
på området må följande tablåer jämte anmärkningar tjäna.
Lasaretts- och sanatorieläkare.
Förslag
Förord
Utnämning
Gällande be-
Medicinalstyrelsen
Direktionen
Kungl. Majit
stämmelser
De sakkunnigas
»
Sjukvårdsberedningen
>
förslag
efter direktionens
hörande
Vad i tablån angivits gäller även sjukstuguläkare vid sjukstuga med mer
än 30 vårdplatser. Annan sjukstuguläkare tillsättes för närvarande av direktionen;
enligt de sakkunnigas förslag skall sådan läkare tillsättas av
sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande. Jämväl ansvarig läkare
vid upptagningsanstalt eller vid sjukhus anordnad avdelning för tillfällig
vård av sinnessjuka har av de sakkunniga, i analogi med vad som förordats
i fråga om sistnämnda sjukstuguläkare, ansetts böra antagas av sjukvårdsberedningen
efter direktionens hörande.
Underläkare.
Förslag
Förord
Förordnande
Gällande be-
Direktionen
Direktionen
Medicinalstyrelsen
stämmelser
De sakkunnigas
Särskild sakkunnig-
Vederbörande lasaretts-
Sjukvårdsberedningen
förslag
nämnd
läkare
Anmärkas må att enligt gällande bestämmelser vederbörande lasarettsläkare
har att yttra sig över inkomna ansökningar, att enligt de sakkunnigas
förslag direktionen äger avge yttrande i ärenden angående underläkares tillsättande
samt att såväl enligt gällande bestämmelser som enligt de sakkunnigas
förslag förordnande å underläkartjänst icke utan Kungl. Maj:ts medgivande
må överstiga tre år i sänder. Den föreslagna särskilda sakkunnignämnden
skulle bestå av tre ledamöter, vilka jämte en suppleant för var och en av
dem skulle utses av medicinalstyrelsen för en tid av fyra år i sänder företrädesvis
bland landstingsområdets (sjukvårdsområdets) lasaretts- och sanatorieläkare.
Sakkunnignämndens förslag skulle ej få överklagas, ej heller
sjukvårdsberedningens förordnande annat än på formella grunder.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 7
Distrikt standläkare.
Förslag
Förord
Förordnande
Gällande be-
Förvaltningsutskottet
d:o
Medicinalstyrelsen
slämmclser
resp. distrikts vårds-
styrelsen
De sakkunnigas
Tandvårdsinspektören
—
Hälsovårdsberedningen
förslag
|
Enligt gällande bestämmelser har tandvårdsinspektören att yttra sig över
inkomna ansökningar. Tandvårdsinspektörens förslag skulle ej få överklagas,
ej heller bälsovårdsberedningens förordnande annat än på formella
grunder.
Föreståndare för centraltandpoliklinik.
Förslag
Förord
Förordnande
Gällande be-
Förvaltningsutskottet
d:o
Medicinalstyrelsen
stämmelser
resp. distriktsvårds- styrelsen
De sakkunnigas
Medicinalstyrelsen
Direktionen
Hälsovårdsberedningen
förslag
Anmärkas må att enligt gällande bestämmelser direktionen vid vederbörande
lasarett eller sjukhus har att yttra sig över inkomna ansökningar.
Hälsovårdsberedningens förordnande skulle ej få överklagas annat än på
formella grunder.
Beträffande de sakkunnigas motivering i här anmärkta avseenden ävensom
rörande de sakkunnigas i denna del av ämnet i övrigt gjorda uttalanden
hänvisar utskottet till sid. 44—48 i propositionen. Innehållet i de över de
sakkunnigas ifrågavarande förslag avgivna yttrandena redovisas i propositionen
å sid. 48—52.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
Vad först angår spörsmålet om tillsättande av lasaretts- och sanatorieläkare
samt därmed jämställda sjukstuguläkare ha de sakkunniga endast föreslagit
den ändringen, att förord skall avgivas, i stället för såsom nu av direktionen,
av sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande. Detta förslag torde vara
helt betingat av den ställning, som skulle tillkomma sjukvårdsberedningen.
Jag kan därför med bortseende från framställda erinringar ansluta mig till
detsamma. Likaså kan jag godtaga de sakkunnigas förslag, att annan sjukstuguläkare
samt ansvarig läkare vid upptagningsanstalt eller vid sjukhus anordnad
avdelning för tillfällig vård av sinnessjuka skola tillsättas av sjukvårdsberedningen
efter direktionens hörande. Bestämmelserna i nu förevarande
avseenden lia i det upprättade förslaget till ny sjukhuslag införts i 14
och 25 §§. I anslutning härtill påkallas även vissa ändringar i sjuklmsstadgan.
8 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
Beträffande förordnande av underläkare vid lasarett eller sanatorium innebär
sakkunnigförslaget en helt ny ordning. Sådant förordnande skulle nämligen
meddelas av sjukvårdsberedningen i stället för av medicinalstyrelsen.
Vederbörande sjukhusdirektion, som nu har att avge förslag med förord,
skulle endast äga yttra sig i ärende angående tillsättande av underläkare.
Förslag, vilket ej finge överklagas, skulle uppgöras av en särskild, av medicinalstyrelsen
tillsatt sakkunnignämnd, och förord skulle avges av vederbörande
lasarettsläkare. Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit har främst
från läkarhåll väckt opposition. Jag anser mig dock kunna ansluta mig till
sakkunnigförslaget. Främst har mot detta invänts, att sjukvårdsberedningen
icke skulle vara kompetent för uppdraget, vilket kunde leda till att cn mindre
skicklig läkare gåves företräde framför en mera skicklig sådan, samt vidare
att kraven på enhetlighet och objektivitet lätt kunde åsidosättas. Härvid
har särskilt framhållits, att klagan ej skulle få föras mot sakkunnignämndens
förslag samt att sjukvårdsberedningens förordnande skulle få överklagas
endast på formella grunder. Vad till en början besvärsrätten beträffar
synes mig, liksom de sakkunniga, att av praktiska skäl klagan ej
bör vara tillåten över avgivet förslag. Däremot anser jag, att klagorätt även
på materiella grunder bör vara tillåten i fråga om beredningens förordnande
samt att medicinalstyrelsen bör vara besvärsinstans. Härtill återkommer jag
i samband med den klagorätt, som bör vara medgiven rörande centralorganets
beslut i allmänhet. Beträffande de övriga skäl, som anförts mot förslaget,
vill jag framhålla, att jag icke hyser någon tvekan om att sjukvårdsberedningarna
komma att visa sig skickade att handha avgörandena i förevarande
ärenden, detta så mycket mera som de ha att hämta stöd hos en av
medicinalstyrelsen tillsatt nämnd, företrädesvis bestående av lasaretts- och
sanatorieläkare. Denna nämnd synes mig även borga för att objektivitetens
krav ej åsidosättas. Såsom landstingsförbundet erinrat, ådagalägger hittillsvarande
erfarenhet, att redan direktionerna fullgjort dem nu tillkommande
åligganden vid tjänstetillsättningen på ett sådant sätt, att berättigad kritik i
stort sett icke kan riktas däremot. Givetvis innebär tillkomsten av ett centralorgan
än större garantier för ett objektivt bedömande. Då klagan över beredningens
beslut skall få föras hos medicinalstyrelsen, torde ej heller anledning
vara att befara, att nödig enhetlighet eftersättes. Den av medicinalstyrelsen
uttalade farhågan, att sjukvårdsberedningarna skulle missbruka
möjligheten att förlänga förordnanden för underläkare utöver tre år, kan
jag ej dela. Bestämmelse om att underläkare skall tillsättas av sjukvårdsberedningen
har införts i 16 § arv den nya sjukhuslagen. De närmare bestämmelserna
om ordningen för dessa läkartjänsters tillsättande äro avsedda
att meddelas i sjukhusstadgan.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle vidare distriktstandläkare tillsättas av
hälsovårdsberedningen i stället för såsom för närvarande av medicinalstyrelsen.
Vederbörande tandvårdsinspektör, som nu har att yttra sig över inkomna
ansökningar, skulle ha att avge förslag till tjänstens besättande. Sådant
förslag tillika med förord avges enligt gällande bestämmelser av förvaltningsutskottet
respektive distriktsvårdsstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga förordat
skulle tandvårdsinspektörens förslag ej få överklagas, ej heller hälsovårdsberedningens
förordnande annat än på formella grunder. I huvudsak
samma invändningar lia här rests mot sakkunnigförslaget som i fråga om underläkares
tillsättande. Emellertid anser jag mig ej heller på denna punkt
böra frångå de sakkunnigas förslag, och jag kan inskränka mig till att åberopa
av mig nyss anförda skäl, vilka här torde äga motsvarande giltighet.
Därutöver vill jag erinra därom, att vid de nu gällande bestämmelsernas tillkomst
uttryckligen förutsatts, att tillsättningsproceduren skulle ansluta sig
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
9
till den för sjukhusunderläkarna fastställda. Tandvårdsinspektören — i
regel föreståndaren för den inom landstingsområdet anordnade centraltandpolikliniken
—- bör dock med den ställning han intager till folktandvården
och med det ansvar han bär för denna verksamhet vara närmast till att avge
förslag vid ifrågavarande tjänsters tillsättande. Dessutom anser jag mig
böra påpeka, att hälsovårdsberednings förordnande av distriktstandläkare
liksom sjukvårdsberednings förordnande av underläkare bör få överklagas
hos medicinalstyrelsen även på materiella grunder. Den nya ordningen för
distriktstandläkares tillsättande torde böra komma till uttryck genom ändring
i kungörelsen angående statsbidrag till folktandvård.
Énligt de sakkunnigas förslag skulle även rätten att förordna föreståndare
för centraltandpoliklinik överflyttas från medicinalstyrelsen till hälsovårdsberedningen.
— — — På sätt de sakkunniga själva framhållit torde tjänsten
närmast vara att jämställa med lasarettsläkartjänst. Med hänsyn härtill
anser jag mig böra förorda, att ordningen för sådan tjänsts tillsättande här
vinner motsvarande tillämpning. Detta innebär, att Kungl. Maj:t skall ha
att förordna föreståndare för centraltandpoliklinik, sedan medicinalstyrelsen
avgivit förslag och hälsovårdsberedningen efter direktionens hörande meddelat
förord. Bestämmelser härom torde införas i kungörelsen angående statsbidrag
till folktandvården.
Vad ovan sagts örn förordnande av distriktstandläkare och föreståndare
för centraltandpoliklinik gäller endast beträffande av landsting anordnad
verksamhet för folktandvård. Förslaget berör sålunda ej dylik verksamhet,
vilken anordnats av stad, som ej deltager i landsting. Härutinnan skall alltså
nuvarande ordning fortfarande bestå.
De invändningar, som gjorts mot övriga av de sakkunnigas här behandlade
förslag, äro enligt min mening icke av beskaffenhet att böra föranleda ett
frångående av sakkunnigförslaget. Dessa förslag avse rätt för lasaretts-,
sanatorie- och sjukstuguläkare att med tjänsten förena annan befattning,
beviljande av semester eller annan tjänstledighet för ifrågavarande läkare
och tandläkare samt förordnande av vikarie eller om uppehållande av vakans
ävensom utfärdande av instruktioner för lasaretts- och underläkare. I
förevarande avseenden påkallade ändringar beröra sjukhusstadgan samt
kungörelsen angående statsbidrag till folktandvård. Vad beträffar vikariatsförordnanden
av längre varaktighet samt vakansförordnanden å underläkartjänster
vid lasarett och sanatorier finner jag i likhet med medicinalstyrelsen
det vara ett allmänt intresse, att dylika förordnanden tillkännagivas
lediga för ansökan. Någon bestämmelse härutinnan synes dock ej behövlig,
då det måste förväntas, att så ändå kommer att förfaras. Att medge
sjukvårdsberedning rätt att vid vikariatsförordnanden meddela tillfällig legitimation
åt medicine kandidat kan ej vara erforderligt. Sådan legitimation
bör vid förekommande behov alltjämt meddelas av medicinalstyrelsen.
Centralorganets uppgifter i övrigt.
Föredragande departementschefen har härom anfört följande:
Förslaget, att ärenden angående ålderstillägg åt befattningshavare inom
vissa grenar av den hälsovårdande verksamheten skola avgöras av hälsovårdsberedningen
i stället för såsom nu av medicinalstyrelsen, synes vara
ägnat att medföra en välbehövlig lättnad i medicinalstyrelsens arbetsbörda.
Såsom statskontoret och landstingsförbundet framhållit, förekommer det redan,
alt motsvarande avgöranden inom andra statsunderstödda grenar av
10 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
samhällelig verksamhet ankomma på annan än statlig myndighet. Förslaget
innebär sålunda icke en nyhet inom vår statsförvaltning. Emellertid bör uppmärksammas,
att dessa ärenden kunna vara av helt olika natur. I vissa fall
lär nämligen fråga kunna uppkomma om tillgodoräkning av föregående anställning
för erhållande av ålderstillägg. Enligt vad jag inhämtat har medicinalstyrelsen
funnit sådant tillgodoräknande böra ske bland annat för
distriktssköterskor, som tidigare haft anställning i enlighet med de äldre bestämmelserna
örn distriktsvården och som automatiskt övergått till den nya
ordningen eller som innehaft dispensärskötersketjänst och på grund av de
ändrade bestämmelserna rörande dispensärverksamheten övergått till distriktsvården.
Ärenden, där fråga är om tillgodoräkning av föregående
tjänstgöring, synas mig vara av beskaffenhet att prövningen däri alltjämt
bör förbehållas medicinalstyrelsen. Sådana ärenden rörande ålderstillägg,
däri dylik fråga ej förekommer, torde däremot lämpligen kunna överflyttas
till hälsovårdsberedningen, vars beslut örn ålderstillägg för övrigt lära komma
att bli föremål för granskning av vederbörande länsstyrelse i samband
med statsbidragens utanordnande. Då tvekan yppats i vad mån de bestämmelser,
vari ifrågavarande ålderstillägg regleras, enligt sin ordalydelse
medgiva tillgodoräkning av föregående anställning för erhållande av ålderstillägg,
har jag till behandling inom departementet upptagit frågan om
ett förtydligande av dessa bestämmelser, så att tvivelsmål i framtiden undvikes
rörande den utsträckning, i vilken dylikt tillgodoräknande må ske. I
denna sak bär även medicinalstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9
februari 1940 gjort framställning. Att, såsom från några håll ifrågasatts,
i detta sammanhang företaga ändring i de grunder, efter vilka statsbidrag
till här berörda vårdgrenar utgå, anser jag icke lämpligt. Den ståndpunkt
jag sålunda intagit påkallar ändringar i kungörelserna angående statsbidrag
till distriktsvård, till förebyggande mödra- och barnavård samt till
folktandvård ävensom i reglementet för barnmorskor.
Med hänsyn till den ställning, som ansetts böra tillkomma sjukvårdsberedning,
finner jag det fullt riktigt, att denna beredning — såsom de sakkunniga
föreslagit — tillägges befogenhet att efter direktionens hörande
förordna styresman för sjukhus, där flera ansvariga läkare finnas, samt
att tillsätta och entlediga syssloman och i vissa fall bestämma om tjänstledighet
m. m. för denne. Såsom i det följande närmare angives, biträder
jag jämväl de sakkunnigas förslag, att sjukvårdsberedning skall fastställa
instruktion för husmoder. Befogenhet för sjukvårdsberedning att förordna
styresman har kommit till uttryck i 11 § av den föreslagna nya sjukhuslagen.
Övriga av här avgivna förslag betingade ändringar i gällande bestämmelser
beröra blott sjukhusstadgan.
Centralorganets sammansättning oell organisation.
I denna del har föredragande departementschefen anfört följande:
Såsom de sakkunniga förordat bör det ankomma å landstinget att i enlighet
med de bestämmelser, som gälla i fråga örn förvaltningsutskott, utse
ledamöter och suppleanter i centralorganet. Bestämmelser härutinnan ävensom
rörande valbarhet m. m. ha ansetts böra införas i 32 och Al §§ landstingslagen.
Vad centralorganets sammansättning beträffar anser jag i likhet
med vissa av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna det av de
sakkunniga föreslagna minsta antalet ledamöter, tre, vara väl litet. De viktiga
arbetsuppgifter, särskilt av administrativ natur, som skola ankomma å
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 11
detta organ, måste städse nödvändiggöra en allsidigare representation inom
organet än som kan inrymmas bland ett så ringa antal ledamöter. Jag föreslår
därför, att minsta antalet ledamöter sättes till fern. Ett allmänt önskemål
är förvisso, att kvinnorna bli representerade i det centrala organet. Ett
tillgodoseende av detta önskemål synes mig likväl icke — såsom från några
håll gjorls gällande — kräva en föreskrift därom, att minst en kvinna skall
vara ledamot i centralorganet.---Ej heller anser jag skäl föreligga att
tillstyrka ett framställt yrkande om införande av rätt för landshövdingen i
länet att närvara vid hälso- och sjukvårdsberedningarnas sammanträden
samt deltaga i beredningarnas överläggningar. Bestämmelserna rörande centralorganets
sammansättning bilda andra stycket i 1 mom. av den föreslagna
nya paragrafen, AO a §, i land sting slag en. Häri föreskrives tillika, att beredningen
utser inom sig ordförande samt att landstinget bestämmer den ordning,
i vilken beredningen har alt fatta beslut.
Jag är ense med de sakkunniga därom, att förste provinsialläkaren bör
kallas till varje sammanträde med såväl hälso- som sjukvårdsberedning och
äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin
mening antecknad till protokollet. Härav framgår, att jag ej kunnat villfara
deras mening, som ansett, att förste provinsialläkaren borde vara självskriven
ledamot i beredning eller i allt fall i hälsovårdsberedning. De intressen
som förste provinsialläkaren är satt alt bevaka och den sakkunskap han äger
synas mig kunna bli vederbörligen företrädda utan att denne befattningshavare
tillägges rätt att jämväl deltaga i beredningens beslut. Med hänsyn
härtill kan jag ej heller finna det erforderligt, att landstingen — på sätt
majoriteten inom de sakkunniga föreslagit — medges befogenhet att tilldela
förste provinsialläkaren sådan rätt. I denna fråga ansluter jag mig alltså
till reservanternas av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar understödda
mening. Föreskrifterna i ämnet lia meddelats i 3 mom. av AO a §
landstingslagen.
Berednings behov av att äga tillgång till särskild sakkunskap vid olika
frågors bedömande lia de sakkunniga ansett kunna tillgodoses genom rätt
för beredning att i förekommande fall till överläggning nied beredningen inkalla
inom landstingets hälso- och sjukvårdande verksamhet anställda läkare
och övriga befattningshavare. Skyldighet alt tillkalla sådan sakkunnig
skulle dock föreligga vid handläggning inom hälsovårdsberedning av
ärenden angående dispensärvård och folktandvård. Från olika håll har
gjorts gällande, att det vore nödvändigt med en mera allmän föreskrift om
skyldighet för beredning att i ärenden rörande specialvård tillkalla inom
vårdgrenen specialutbildad läkare eller tandläkare. Vidare har det ansetts,
att vid behandling inom sjukvårdsberedning av sjukhusärenden viss styresman
eller annan sjukhusläkare alltid borde lia side i beredningen. Då elef
måste förutsättas, alt beredning i alla de fall behov därav föreligger anlitar
den sakkunskap, som står beredningen till buds, har jag icke ansett mig
böra i förevarande hänseende binda beredning i vidare mån än de, sakkunniga
föreslagit. Tungt vägande praktiska skäl tala för denna ståndpunkt.
Angående skyldigheten för hälsovårdsberedning att vid ärenden rörande dispensärvård
och folktandvård tillkalla sakkunnig läkare respektive tandläkare,
vilken skyldighet för närvarande är stadgad i fråga örn respektive lillsynsorgan,
torde, på sätt nu giiller, bestämmelser böra meddelas i de författningar,
som reglera statsbidrag till dessa vårdgrenar. Utan uttryckligt
stadgande måste beredning äga rätt att till (''iverläggning inkalla inom landstingets
hälso- och sjukvårdande verksamhet anställda kikare och övriga befattningshavare.
Genom föreskrift i sjukluissladgan bör — såsom de sakkunniga
föreslagit - styresman ävensom lasarettsläkare, som ej är styres
-
12 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
man, åläggas skyldighet inställa sig vid sjukvårdsberednings sammanträden
för att yttra sig i frågor, som angå sjukvården eller förvaltningen.
Klagan över centralorganets beslut.
Föredragande departementschefen har i detta ämne anfört följande:
Enligt de sakkunnigas förslag till lagstiftning i ämnet skulle klagan över
centralorganets beslut vara tillåten endast på formella grunder och talan
skulle föras hos medicinalstyrelsen. Från åtskilliga håll har anmärkts,
att berednings beslut rörande förordnande av underläkare och distriktstandläkare
borde få överklagas jämväl på materiella grunder. Till denna mening
har jag —--kunnat ansluta mig. I enlighet härmed böra särskilda be
stämmelser
meddelas dels i sjukhusstadgan beträffande klagan över sjukvårdsberednings
beslut örn förordnande av underläkare och dels i kungörelsen
angående statsbidrag till folktandvård i fråga om klagan över hälsovårdsberednings
beslut örn förordnande av distriktstandläkare. Genom dessa bestämmelser
torde ledamot av beredningen eller den som äger deltaga i beredningens
överläggningar eller vars enskilda rätt beröres av beslutet erhålla rätt att,
örn han icke åtnöjes med detta, däri hos medicinalstyrelsen söka ändring
inom den tid, som föreskrivits för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut.
Frånsett nyss berörda fall synas mig i fråga om klagan över berednings
beslut enahanda regler böra gälla, som tillämpas beträffande talan mot beslut
av sådana kommunala organ, som kunna anses intaga en ställning likartad
med hälso- och sjukvårdsberedning. Det sagda innebär, att den nu
tillämpade besvärsordningen rörande förvaltningsutskotts beslut även kommer
att avse beslut av sådan hälso- och sjukvårdsberedning, som tillsatts av
landsting. Härmed skulle även — såsom från landstingsförbundets sida
framhållits -—- vinnas, att samma forum, nämligen regeringsrätten, finge
pröva ett förvaltningsutskotts beslut, vare sig detta fattats av utskottet såsom
hälso- och sjukvårdsberedning eller i annan egenskap. I gällande lagstiftning
saknas emellertid särskilda bestämmelser angående klagan över förvaltningsutskotts
beslut. I rättstillämpningen ha härutinnan de bestämmelser
i landstingslagen, som ha avseende å klagan över landstings beslut, ansetts
analogivis tillämpliga. Samma lär ock vara förhållandet beträffande klagan
över beslut av beredningar, som landstinget tillsatt. Med hänsyn härtill
synes det ej vara erforderligt eller ens lämpligt att i landstingslagen enbart
för hälso- och sjukvårdsberednings del meddela uttryckliga föreskrifter i
ämnet. Vidkommande klagan över beslut av sådan sjukvårdsberedning, vilken
enligt bestämmelserna i sjukhuslagen skall finnas inom kommun, som driver
sjukhus, torde likaledes utan särskilda föreskrifter de regler bli tillämpliga,
som gälla om besvär över kommunala nämnders beslut i allmänhet.
Utom i fråga om klagan över förordnande av underläkare eller av distriktstandläkare
har jag alltså ej funnit mig böra föreslå några uttryckliga bestämmelser
angående klagan över centralorganets beslut.
Sjukhusdirektionens uppgifter och sammansättning.
Rörande de sakkunnigas förslag må följande anföras:
Såsom framgår av det föregående förorda de sakkunniga, att vissa av direktionens
nuvarande arbetsuppgifter överflyttas å sjukvårdsberedningen.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 13
Detta gäller bland annat viss befattning med byggnadsfrågor, tillsättande
av styresman å sjukhus, där flera ansvariga läkare finnas, avgivande av
förord vid tillsättande av lasaretts- och sanatorieläkartjänst, tillsättande av
läkare å vissa sjukstugor samt tillsättande och entledigande av syssloman. I
ärenden angående tillsättande av underläkare, däri direktionen för närvarande
har att upprätta förslag med förord, skulle direktionen endast ha att
avge yttrande. Direktionens nuvarande befogenhet att bevilja lasaretts- och
sanatorieläkare tjänstledighet skulle något beskäras, varemot direktionens
hittillsvarande befogenhet att bevilja underläkare tjänstledighet och förordna
vikarie för sådan läkare skulle i viss mån vidgas.
I övrigt skulle direktion i allmänhet bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter.
Sålunda skulle alltjämt ordinarie sjukvårdspersonal antagas och entledigas
av direktionen. De sakkunniga föreslå emellertid härutinnan den
ändringen, att direktionen skulle äga att åt annan överlämna befogenheten
att antaga och på egen begäran entlediga till nämnda personal hörande befattningshavare.
Beträffande direktionens sammansättning gäller för närvarande, att den
skall bestå av minst fem eller vad angår sjukstuga minst fyra ledamöter.
De sakkunniga förorda, att antalet ledamöter städse skall vara
minst tre.
I anslutning till begränsningen i antalet ledamöter föreslå de sakkunniga,
att där direktion består av endast tre ledamöter, den skall vara beslutför,
då två ledamöter eller suppleanter närvara vid direktionssammanträde och
de äro örn beslutet ense.
Den nuvarande anvisningen i sjukhuslagen, att en av direktionens ledamöter
bör vara läkare, ha de sakkunniga, närmast i betraktande av den
relativt ringa utsträckning, i vilken anvisningen i praktiken följts, ansett
kunna utgå. De sakkunniga ha vidare icke funnit tillräckliga skäl föreligga
att bibehålla gällande bestämmelse angående landshövdings rätt att deltaga
i sammanträde med direktion, i vilken han icke utsetts till ledamot.
Såsom en följd av förslaget, att det icke skall tillkomma direktionen utan
en särskild sakkunnigdelegation resp. sjukvårdsberedningen att upprätta förslag
till underläkartjänst samt avge förord i fråga om lasaretts- och sanatorieläkartjänst,
ha de sakkunniga slutligen förordat viss jämkning av bestämmelserna
örn klagan över direktions beslut.
För de avgivna yttrandena över förslaget har redogörelse lämnats å sid.
09—71 i propositionen.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
Från olika håll ha farhågor yppats, att de lokala direktionernas inflytande
på sjukhusärendena genom den föreslagna centraliseringen skulle alltför
starkt begränsas och att direktionernas hittills visade stora intresse för sjukhusväsendets
ändamålsenliga gestaltning därmed skulle avsevärt minskas.
Den föreslagna centraliseringen innebär visserligen, att beslutanderätten i
flera betydelsefulla frågor — exempelvis byggnadsfrågor — överflyttas från
direktionen till sjukvårdsberedningen. Men dessa frågor lämpa sig tvivelsutan
bättre för central behandling, och tillfälle är städse berett direktionen
14 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
att få sin mening framförd. Den närmaste tillsynen vid och ansvaret för
förvaltningen av sjukhus skall alltjämt handhavas av direktionen, som även
i fortsättningen skall lia att antaga och entlediga sjukvårdspersonalen. Under
dessa omständigheter och med hänsyn till de möjligheter förslaget öppnar
för landstinget att anpassa organisationen efter olika lokala förhållanden
anser jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag såvitt rör direktionens
arbetsuppgifter. Ävenså gillar jag vad de sakkunniga föreslagit därutinnan,
att direktionen skall äga att åt annan överlämna befogenheten att antaga
och på egen begäran entlediga till sjukvårdspersonalen hörande befattningshavare.
Den av de sakkunniga föreslagna, utan erinran lämnade begränsningen av
antalet ledamöter i direktion från fem till tre anser jag böra godtagas. I likhet
med de sakkunniga finner jag även, såväl att den nuvarande anvisningen
i sjukhuslagen att en av direktionens ledamöter bör vara läkare kan utgå
som ock att anledning icke föreligger att bibehålla den nuvarande bestämmelsen
i sjukhusstadgan angående landshövdings rätt till deltagande i sammanträde
med direktion.
De ändrade bestämmelser rörande direktions arbetsuppgifter och sammansättning,
som sålunda skulle bli gällande, lia — i den mån de icke lia sin
plats i sjukhusstadgan — upptagits i 10 § av den föreslagna nya sjukhuslagen.
Då direktion icke vidare skulle lia att upprätta förslag till underläkartjänst
elier att avge förord i fråga örn lasaretts- och sanatorieläkartjänst, har i
enlighet med sakkunnigförslaget viss jämkning företagits i bestämmelserna
örn klagan över direktions beslut. Dessa bestämmelser återfinnas i 12 § av
nyssnämnda lagförslag.
I de likalydande motionerna I: 155 av herr Heuman m. fl. och II: 205 av
herr Nilsson i Göteborg m. fl. har framställts yrkande, att riksdagen måtte
besluta, att bestämmelsen i 10 § 2 punkten sista stycket av förslaget till lag
om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, avseende förbud för befattningshavare
vid sjukhus att vara ledamot av sjukhusets direktion eller
suppleant för denne, skall utgå.
Centralorgan för kommuns sjukhus.
Föredragande departementschefen har härutinnan anfört:
Att kommunal sjukvårdsberedning bör ha motsvarande uppgifter som
landstings sjukvårdsberedning synes tydligt. Likaså bör kommun äga rätt
att åt det organ, som har att upprätta utgifts- och inkomststaten för kommunen,
uppdraga att med avseende å sjukhusväsendet fullgöra de åligganden,
som inom landsting tillkomma dess förvaltningsutskott samfällt. Då
här icke är fråga örn en skyldighet för kommun, torde de erinringar, som på
denna punkt framställts mot förslaget, ej vara avgörande. Bestämmelserna i
förevarande ämne återfinnas i 5 § av den föreslagna nya sjukhuslagen.
Sj ukh usens personal bostäder.
Beträffande de sakkunnigas förslag härutinnan må följande anmärkas:
7 § gällande sjukhuslag innehåller föreskrift därom, att medicinalstyrelsen
efter byggnadsstyrelsens hörande skall granska varje förslag till ny-, till- eller
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 15
ombyggnad av sjukhusanläggning. De sakkunniga anse tvivelaktigt, huruvida
denna föreskrift innebär skyldighet för huvudmannen att underställa
jämväl byggnadsförslag rörande helt fribelägna personalbyggnader sådan
granskning. Med åberopande av att enligt de sakkunnigas förslag byggnadsritningar
inom sjukvårdsberedningen alltid skulle komma att granskas av
förste provinsialläkaren, som får anses besitta särskild sakkunskap på bostadshygienens
område, samt att man icke, där ej särskilda skäl därtill föranleda,
bör belasta medicinalstyrelsen med uppgifter, som kunna på ett tillfredsställande
sätt lokalt handläggas, föreslå de sakkunniga en sådan avfattning
av ifrågavarande föreskrift, att medicinalstyrelsens granskningsskyldighet
begränsas till byggnadsåtgärder, som beröra själva sjukhusanläggningen.
Fribelägna personalbyggnader skulle sålunda klart undandragas
sådan underställelse.
De sakkunniga ha vidare föreslagit, att ur sjukhusstadgan skulle utgå däri
förekommande anvisningar örn beredande av bostad åt lasarettsläkare samt
underläkare och dennes vikarie inom lasarettet eller dess grannskap. Däremot
skulle enligt de sakkunnigas förslag — i likhet med vad redan gäller
beträffande lasarettsläkare — underläkare, som icke tillhandaliålles bostad
in natura, ändock vara skyldig att såvitt möjligt taga sin bostad i lasarettets
grannskap. I fråga om företrädesrätt till å lasarettstomt eller i dess omedelbara
grannskap anordnad bostad skulle enligt förslaget sådan rätt tillkomma
jämväl föreståndare för särskild barnbördsavdelning.
Yttrandena över förslaget i denna del hava i propositionen återgivits å sid.
73—74.
Föredragande'' departementschef en har uttalat följande:
Förslaget, att medicinalstyrelsens godkännande av byggnadsritningar skall
inskränkas att avse allenast ritningar till själva sjukhusanläggningen, finner
jag böra godtagas. Visserligen skulle skillnad komma att göras mellan bostäder
belägna inom själva sjukhusanläggningen, vilka alltjämt skola granskas
av medicinalstyrelsen, samt fribelägna bostadsbyggnader, som ej bli
föremål för sådan granskning. Detta förhållande torde dock vara utan
större betydelse, då ritningar till sistnämnda bostäder i allt fall bli underkastade
den granskning, som kommunal myndighet enligt gällande författningar
har att utföra beträffande ritningar till varje för bostadsändamål
avsedd byggnad. De ändrade föreskrifterna i ämnet ha influtit i 9 § av den
föreslagna nya sjukhuslagen. Här lia jämväl upptagits bestämmelser om
skyldighet för sjukvårdsberedning att vid vissa byggnadsföretags avslutande
därom göra anmälan till medicinalstyrelsen.
De sakkunnigas förslag att ur sjukhusstadgan borttaga bestämmelserna,
att bostad bör beredas lasarettsläkare och underläkare inom lasarettet eller
i dess grannskap, anser jag mig ock kunna tillstyrka, i all synnerhet som
dessa bestämmelser blott äro anvisningar, samt det kan förväntas, att landstingen
ändock skola låta sig angeläget vara alt vidtaga åtgärder för beredande
av bostad åt sjukhusläkare, där så kan vara av omständigheterna
påkallat. De sakkunnigas förslag, att underläkare, som icke tillhandaliålles
bostad in natura, likväl skall vara skyldig att såvitt möjligt taga sin bostad
i lasarettets grannskap, finner jag välbetänkt. Samma synes mig vara förhållandet
med förslaget, att företrädesrätt till å lasarettstomt eller i dess
omedelbara grannskap anordnad bostad bör tillkomma jämväl förestån
-
16 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
dare för särskild barnbördsavdelning. Från något håll har yrkats å ena
sidan en ändring av de föreslagna bestämmelserna om företrädesrätt till
bostad och å andra sidan ett uteslutande av sagda bestämmelser. Till stöd
för sistnämnda yrkande har framhållits att det med de å olika orter varierande
förhållandena vore lämpligast att överlåta åt sjukvårdsberedningen
eller direktionen att helt besluta i denna fråga. Då emellertid enligt sakkunnigförslaget
hinder ej möter för nämnda organ att här laga efter läglighet,
finner jag de nämnda yrkandena ej böra bifallas. De bestämmelser, som
ha avseende å ifrågakomna förhållanden, beröra endast sjukhusstadgan.
Inrättande av underläkartjänst.
De sakkunnigas förslag under denna rubrik innehåller i huvudsak följande:
Enligt gällande bestämmelser må ny underläkartjänst icke inrättas utan
Kungl. Maj:ts eller efter Kungl. Maj:ts förordnande medicinalstyrelsens medgivande.
Vid ansökan om dylikt medgivande skall uppgift lämnas om arbetets
omfattning ävensom örn de med tjänsten förenade anställnings- och
avlöningsförmånerna. Enligt de sakkunnigas mening får det anses praktiskt
taget uteslutet, att landsting beslutar inrätta nya underläkartjänster,
av vilka med hänsyn till sjukvårdsarbetets omfattning behov icke föreligger,
och då man därjämte har anledning räkna med att i analogi med hittills
tillämpad praxis vissa enhetliga minimibestämmelser i fråga örn underläkares
avlöning komma att bli gällande, föreligger enligt de sakkunnigas uppfattning
icke längre skäl att betunga vare sig Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen
med en prövning av varje fråga om inrättande av ny underläkartjänst.
De sakkunniga föreslå därför, att landstinget självt skall få bestämma
härom.
Redogörelse för yttrandena över förslaget i denna del lämnas å sid. 76 i
propositionen.
Föredragande departementschefen har i ämnet anfört följande:
Förslaget, att landsting självt skall få besluta om inrättande av ny underläkartjänst,
förutsätter genomförandet av enhetliga minimibestämmelser i
fråga om underläkares avlöning. Frågan härom är emellertid alltjämt under
utredning av de sakkunniga. Först då denna utredning slutförts, synes förevarande
förslag böra tagas under övervägande. Tillsvidare torde alltså nuvarande
bestämmelser i ämnet få gälla. Dessa ha i förslaget till den nya sjukhuslagen
införts i 16 §.
Styresman oell syssloman.
De sakkunnigas förslag innefattar huvudsakligen följande:
Beträffande styresman ha de sakkunniga ansett lämpligt uttryckligen
föreskriva, att lasarettsläkare, som förordnas till styresman, skall vara
skyldig mottaga dylikt förordnande. Vidare lia de sakkunniga föreslagit,
att direktionen skulle få uppdraga åt annan lasarettsläkare än styresmannen
att fullgöra vissa dennes åligganden samt att lasarettsläkare, som icke är
styresman, skulle vara pliktig att på direktionens uppdrag utföra de ålig
-
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 17
Randen, som liro av beskaffenhet att böra fullgöras av en av sjukhusets
läkare.
Vad angår syssloman ha de sakkunniga hemställt örn viss ändring
av de föreskrifter i sjukhusstadgan, som reglera dennes ställning. I samband
härmed ha de sakkunniga föreslagit en omreglering av styresmannens
och sysslomannens inbördes befogenheter. De
sakkunniga ha fördelat skyldigheten att till behandling förbereda och i direktionen
föredraga på dess prövning ankommande ärenden, som ordföranden
ej förbehållit sig, och sålunda föreslagit, att ärenden av sjukvårdsteknisk
art alltjämt skola beredas och föredragas av styresmannen samt ärenden
av ekonomisk art av sysslomannen. Ärenden, vilka icke äro att hänföra
till endera av dessa grupper, skola — i den mån direktionen icke annorlunda
beslutar — beredas av styresmannen och sysslomannen gemensamt samt
efter gemensamt utlåtande föredragas av styresmannen. Direktionen skall
kunna bestämma, att styresmannen i vissa fall skall rådföra sig förutom med
en eller två av direktionen utsedda ledamöter även med sysslomannen. Jämväl
på annat sätt skall sysslomannen efter direktionens bestämmande kunna
deltaga i ärendens beredning. — Styresmannen befrias från skyldigheten att
deltaga i de årliga besiktningarna av sjukhusets fastigheter m. m.; i styresmannens
ställe träder sysslomannen. — Vid handhavandet av sjukhusets
ekonomiska förvaltning och därmed sammanhängande angelägenheter skall
sysslomannen vara underställd direktionens förmanskap och inseende i stället
för, såsom nu gäller, direktionens förmanskap och styresmannens inseende.
Sysslomannen skall vara skyldig ställa sig till efterrättelse icke blott vad direktionen
utan jämväl vad sjukvårdsberedningen enligt sjukhusstadgan anbefaller.
De sakkunniga ha därjämte velat utvidga huvudmannens nuvarande befogenhet
att tillsätta gemensam syssloman för flera sjukhus till att omfatta
icke blott sjukhus, som lia gemensam direktion, utan samtliga av huvudmannen
drivna sjukhus, beträffande vilka med fördel gemensam syssloman
anställes.
Rörande innehållet i de häröver avgiva yttrandena får utskottet hänvisa till
redogörelsen å sid. 79 i propositionen.
Föredragande departementschefens uttalanden i denna del äro av följande
lydelse:
Lika nied de sakkunniga anser jag uttrycklig föreskrift böra meddelas
därom, att lasarettsläkare, som förordnas till styresman, skall vara skyldig
mottaga sådant förordnande. Vidare finner jag de sakkunnigas förslag välgrundade
i vad därigenom direktionen medges rätt att åt annan lasarettsläkare
än styresmannen uppdraga fullgörandet av vissa dennes åligganden
samt lasarettsläkare, som icke är styresman, förklaras pliktig att på direktionens
uppdrag utföra de åligganden, som äro av beskaffenhet att böra fullgöras
av en av sjukhusets läkare. Föreskrifter härutinnan torde meddelas i
sjukhusstadgan.
Beträffande de sakkunnigas förslag örn ändring av de bestämmelser i
sjukhusstadgan, sorn reglera sysslomans ställning, och den av de sakkunniga
i samband därmed företagna omregleringen av styresmannens och sysslo
Bihang
till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 3 avd. Nr 3- 2
18 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
mannens inbördes befogenheter ha från flera håll tvivel yppats, om därigenom
skulle vinnas någon egentlig förbättring. Visserligen synes den nuvarande
ordningen på förevarande område så till vida ej vara fullt tillfredsställande,
att den ej alldeles utesluter friktionsmoment inom sjukhusförvaltningen.
Men såvitt jag kan finna skulle dylika friktionsmoment icke avlägsnas,
därest de sakkunnigas förevarande förslag genomfördes. Vidare kan man
icke bortse från betydelsen av att äga en fullt enhetlig ledning inom sjukhusförvaltningen.
Bland olika frågor, som härvid förekomma, torde blott undantagsvis
kunna särskiljas sådana, som icke på ett eller annat sätt intimt
sammanhänga med sjukvården. Även för personalens del är det av vikt att
chefskapet samlas på en hand och att samme person sålunda har förmanskapet
över all personal vid sjukhuset. Jag vill i detta hänseende blott erinra
om att vissa befattningshavare åvilande göromål nära beröra både den sjukvårdande
och den ekonomiska sidan av verksamheten vid ett sjukhus. Detta
gäller icke minst husmodern, som i regel har att ordna med antagning av
samt tjänstledighet och vikarier för kvinnliga befattningshavare, tillhörande
såväl sjukvårds- som ekonomipersonalen, ävensom handhava förråd av olika
slag. Jämväl beträffande kökspersonalen och baderskorna kunna intressekonflikter
uppkomma mellan styresmannen och sysslomannen. Med
hänsyn till vad jag sålunda anfört är jag icke beredd att tillstyrka en ändring
av den nuvarande ordningen i den riktning, som av de sakkunniga förordats.
Dock anser jag, att — på sätt de sakkunniga föreslagit — direktion
skall kunna bestämma, att styresmannen i vissa fall skall rådföra sig förutom
med en eller två av direktionen utsedda ledamöter även med sysslomannen.
Likaså bör sakkunnigförslaget följas i vad därigenom sysslomannen underställts
sjukvårdsberedningen samt befogenhet tillagts landstinget att tillsätta
gemensam syssloman även för sjukhus, som icke lia gemensam direktion.
De i förevarande avseenden erforderliga bestämmelserna torde böra meddelas
i sjukhusstadgan.
I motionen 1:162 av herr Källman m. fl. har hemställts, att riksdagen med
avseende å sysslomans ställning i fråga om den ekonomiska förvaltningen å
sjukhus måtte ansluta sig till den mening, som fått uttryck i de sakkunnigas
förslag.
Husmoder.
Föredragande departementschefen har anfört följande:
Då, som de sakkunniga framhållit, hinder ej bör möta mot att husmoder
jämväl upprätthåller annan befattning, finner jag intet vara att erinra däremot,
att anställande av husmoder blir obligatoriskt vid varje lasarett. Likaså
kan jag tillstyrka, att syslomannen skall lia att deltaga i upprättande av
förslag till besättande av husmoderstjänst. Att medicinalstyrelsen även i fortsättningen
skall lia att fastställa instruktion för husmoder synes mig icke erforderligt.
Sådan intruktion bör — som jag tidigare angivit — lämpligen,
på sätt de sakkunniga föreslagit, fastställas av sjukvårdsberedningen. Beträffande
förslaget, att såväl sjukvårds- som kontors- och ekonomipersonalens
lydnadsplikt skall utsträckas att avse även husmoder, har från vissa
håll ifrågasatts lämpligheten av att här medtaga även kontors- och ekonomipersonalen.
Med beaktande av vad härutinnan framhållits föreslår jag,
att kontors- och ekonomipersonal ålägges lydnadsplikt gentemot husmoder
endast i den mån för husmoder utfärdad instruktion innehåller bestämmelse
härom. De rörande husmoder erforderliga förskrifterna ha sin plats i
sjukhusstadgan.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 19
Medicinalstyrelsens allmänna tillsynsmyndighet.
5 § sjukhuslagen stadgar för närvarande, att högsta tillsynen över sjukhus
utövas av medicinalstyrelsen, vilken särskilt har att ägna uppmärksamhet
åt sjukvården och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Vidare
innehåller 26 § 1 mom. epidemilagen, bland annat, det stadgandet, att epidemisjukhus
står under överinseende av medicinalstyrelsen i allt vad som rör
sjukvården och den vid sjukhuset anställda sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.
De sakkunniga lia i sitt förslag funnit önskvärt, att 5 § sjukhuslagen erhåller
en sådan avfattning, att medicinalstyrelsens allmänna tillsynsmyndighet
över själva sjukvården komme till ett klarare uttryck. Med anledning härav
ha de sakkunniga förordat, att föreskriften i nämnda paragraf därom, att
medicinalstyrelsen särskilt har att ägna uppmärksamhet åt sjukvårdspersonalens
arbetsförhållanden, utgår. Vidare ha de sakkunniga, som föreslagit
att vissa delar av sjukhuslagen, bland annat bestämmelserna i 5 §,
skulle göras tillämpliga jämväl å epidemisjukhusen, förordat att med anledning
därav ovan omförmälda stadgande i 26 § 1 mom. epidemilagen även
skulle utgå.
Yttrandena i denna del redovisas å sid. 82 i propositionen.
Föredragande departementschefen har härom anfört följande:
Genom den föreslagna ändringen i 5 § sjukhuslagen lära de sakkunniga
icke ha åsyftat någon rubbning i medicinalstyrelsens allmänna tillsynsmyndighet
över olika med sjukvården sammanhängande förhållanden. Ändringen
har motiverats av önskemålet, att styrelsens allmänna tillsynsmyndighet
över själva sjukvården skulle komma till ett klarare uttryck. Då nuvarande
stadgande synes ge ett riktigt uttryck för vad därmed avses, finner jag emellertid
anledning icke föreligga att härutinnan föreslå någon ändring. I förslaget
till den nya sjukhuslagen har stadgandet influtit i 6 §. Då jag på sätt,
vartill jag i det följande återkommer, i likhet med de sakkunniga ansett, att
berörda stadgande bör göras direkt tillämpligt även med avseende å epidemisjukhusen,
torde i enlighet med sakkunnigförslaget ur 26 § 1 mom. epidemilagen
kunna utgå vad där stadgas om medicinalstyrelsens överinseende över
epidemisjukhus.
Sjukhuslagens och sjukliusstadgans tillämpningsområde.
De sakkunniga ha i förevarande avseende upprättat ett förslag till kungörelse,
däri stadgas att vissa beträffande sjukstugor i sjukhuslagen
meddelade bestämmelser skola i tillämpliga delar gälla även med avseende å
av landsting eller kommun drivna såväl epidemisjukhus, frånsett sådana tillfälliga
sjukvårdslokaler, vilka avses i 20 § epidemilagen, som vårdhem för
kroniskt sjuka och för konvalescenter. Vidare stadgas i förslaget, att för
dessa anstalter dessutom skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i
sjukhusstadgan föreskrives örn sjukstuga med mindre än 30 vårdplatser,
dock med undantag för bestämmelserna örn de handlingar, som skola
avlämnas vid intagning, och örn den ordning, vari sådan skall ske. De be
-
20 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
träffande sjukstugor i sjukhuslagen meddelade bestämmelser, som här i
tillämpliga delar skulle bli gällande, äro bestämmelserna angående högsta
tillsynen över sjukhusen, dessas förseende med erforderlig personal och utrustning,
regleringen av anställningsvillkoren för personalen, anläggningen
av sjukhus, sjukhusdirektion och styresman, tillsättande av sjukstuguläkare
vid sjukstuga med högst 30 vårdplatser, sjukhusläkares rätt till ersättning
för behandling och skötsel av å sjukhuset intagen person samt giltigheten av
äldre, för vissa sjukhus meddelade bestämmelser.
Remissyttrandenas innehåll i förevarande del har i korthet återgivits å sid.
84—85 i propositionen.
Föredragande departementschefen har i ämnet anfört följande:
De sakkunnigas förslag innebär en utvidgning i vissa avseenden av sjukhuslagens
och sjukhusstadgans tillämpningsområde. Utvidgningen gäller
vissa av landsting eller kommun drivna anstalter, nämligen epidemisjukhus,
med undantag för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som avses i 20 § epidemilagen,
samt anstalter för vård av kroniskt sjuka eller konvalescenter. Dessa
anstalter skulle i tillämpliga delar vara underkastade dels vissa angivna
i sjukhuslagen beträffande sjukhus meddelade bestämmelser bland annat
dem som avse direktion dels ock, med visst undantag, vad i sjukhusstadgan
föreskrives om sjukstuga med mindre än trettio vårdplatser. Vad de
sakkunniga sålunda föreslagit anser jag mig kunna tillstyrka. Av medicinalstyrelsen
har mot förslaget invänts, att flera vårdhem och konvalescenthem
hade så ringa antal vårdplatser, att en särskild direktion för dessa hem
bleve en alltför vidlyftig organisation. Det må emellertid erinras om att enligt
de bestämmelser, som skulle bli tillämpliga å vårdhemmen, särskild
direktion icke erfordras för sådant hem. Gemensam direktion kan nämligen
anordnas för två eller flera sjukhus och sjukvårdsberedningen kan fungera
som direktion. Medicinalstyrelsen och stadsfullmäktige i Norrköping lia hyst
vissa farhågor, därest bestämmelserna örn direktion skulle bli tillämpliga
även med avseende å epidemisjukhus i stad, som utgör eget epidemidistrikt.
Dessa farhågor kan jag icke dela. Ej heller anser jag mig kunna biträda det
av en länsstyrelse framställda yrkandet, att här föreslagen utvidgning av
sjukhuslagens och sjukhusstadgans tillämpningsområde ej skulle avse av annan
kommun än landsting drivna vårdhem.
De sakkunniga lia föreslagit utfärdandet av en särskild kungörelse, däri
skulle anges de olika bestämmelser i sjukhuslagen och sjukhusstadgan, som
skulle bli tillämpliga å förevarande anstalter. Från medicinalstyrelsens sida
har framställts önskemål örn mera precisa bestämmelser till undvikande av
tolkningssvårigheter. För egen del anser jag, da här är fråga örn tillämpningsområdet
för nämnda lag och stadga, att saväl i lagen som i stadgan
höra meddelas föreskrifter örn vilka av de däri meddelade bestämmelserna
jämväl skola äga tillämpning å ifrågakomna anstalter. Vad härvid sjuk!utslagen
angår har detta föranlett en jämkning av 1 §, dit jämväl förts det i nuvarade
2 a § meddelade undantagsstadgandet för karolinska sjukhuset och
serafimerlasarettet. I 23 § av den föreslagna nya sjukhuslagen lia de bestämmelser
i lagen angivits, vilka i tillämpliga delar skola gälla även med avseende
å anstalterna i fråga.
Utskottet. Kravet på en enhetlig ledning av landstingens verksamhet på hälso- och
sjukvårdsområdena har under senare ar i samma man som landstingens uppgifter
vidgats med allt större styrka gjort sig gällande. I vissa landsting
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 21
har en centralisering av denna verksamhet redan nu i stor utsträckning genomförts
i praktiken. De genom propositionen framlagda förslagen innebära
ett fullföljande och befästande av denna utvecklingslinje. Den föreslagna
organisationen ger emellertid utrymme för en smidig anpassning efter
de skiftande behov, som kunna föreligga på olika orter. Utskottet finner
förslagen i stort sett väl avvägda och ägnade att läggas till grund för
lagstiftning i ämnet.
I avseende å de föreslagna särskilda bestämmelserna får utskottet anföra
följande.
Huvudbestämmelserna angående det centrala organ, som skall utöva ledningen
av landstings hälso- och sjukvårdande verksamhet, ha upptagits i en
ny paragraf, 40 a §, i landstingslagen. I 3 mom. av detta lagrum stadgas,
att förste provinsialläkaren skall kallas till sammanträde nied hälso- och
sjukvårdsberedning. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har
från skilda håll framhållits, att vid behandling inom sjukvårdsberedning av
sjukhusärenden en sjukhusläkare alltid borde ha säte i beredningen. Givet
är, att en beredning i många fall har behov av att äga tillgång till den särskilda
sakkunskap, som finnes hos sjukhusläkarna. Utskottet anser sig emellertid
kunna utgå från att dessa läkare i dylika fall — liksom hittills i regel
skett — få tillfälle att göra sig hörda. Att i förevarande lagrum införa
uttryckligt stadgande härom torde icke vara erforderligt och skulle även
kunna göra förfarandet onödigt invecklat.
I 4 § sista stycket förslaget till sjukhuslag lämnas föreskrifter örn landstings
rätt alt anordna gemensam upphandling för två eller flera sjukhus.
Enligt utskottets mening hör den i lagrummet reglerade befogenheten liksom
enligt den nuvarande lagen gälla allenast i fråga om sjukhus, för vilkas
driftkostnad landstinget i sista hand helt ansvarar. Utskottet föreslår
i anslutning härtill en jämkning av lagtexten. I förevarande sammanhang
vill utskottet erinra om andra lagutskottets uttalande vid behandlingen av
motsvarande bestämmelse i gällande sjukhuslag, att lagtexten uppenbarligen
icke utgjorde hinder för landsting att med annat landsting eller med
kommun, sammanslutning eller annan, som i sista hand helt ansvarade för
driftkostnaden för sjukhus, träffa överenskommelse örn gemensam upphandling.
Detta uttalande har enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet.
Förslagets 5 § 1 mom. innehåller bl. a. föreskriften, att kommun, som
driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig kommunal nämnd eller annat kommunalt
organ uppdraga att vara sjukvårdsberedning. Utskottet vill i detta
sammanhang framhålla, att lagtexten uppenbarligen icke lägger hinder i vägen
för kommun att tillsätta särskild nämnd för sådant ändamål.
I fråga örn 8 § första stycket och 10 § 1 mom. föreslår utskottet ändringar
motsvarande den beträffande 4 § sista stycket förordade. De i Kungl. Maj:ts
förslag förekommande uttrycken »av landstinget drivna sjukhus» respektive
»sjukhus, som drivas av landstinget» skulle således utbytas mot de i gällande
lag använda orden »sjukhus, för vilkas driftkostnad landstinget i sista
hand helt ansvarar».
22 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
I motionerna 1:155 och 11:205 har hemställts, att bestämmelsen i 10 §
2 mom. sista stycket, som innefattar förbud för befattningshavare vid sjukhus
att vara ledamot av sjukhusets direktion eller suppleant för ledamot,
måtte utgå. Bestämmelsen är ordagrant hämtad ur gällande sjukhuslag.
Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes tre motioner i samma syfte som de nu
föreliggande. Andra lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande
(nr 34) i ämnet, att det visserligen vore i hög grad önskvärt, att styrelsen
eller direktionen för ett allmänt företag vid behov kunde erhålla tillgång
till den särskilda erfarenhet, som personalen under sin tjänstgöring
förvärvat. Denna erfarenhet kunde dock enligt andra lagutskottets mening
i allmänhet icke i önskvärd omfattning göras tillgänglig allenast därigenom,
att en befattningshavare inträdde som ledamot av styrelsen eller direktionen.
I detta hänseende syntes större fördelar vara att vinna genom rådplägning
med representanter för just de personalgrupper, som kunde besitta särskild
sakkunskap i en viss till behandling föreliggande fråga. Andra lagutskottet
framhöll ytterligare, att man, innan slutlig ställning toges till det i motionerna
berörda spörsmålet, borde avvakta, huruvida då föreliggande sakkunnigförslag
till lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän komme att
läggas till grund för lagstiftning i ämnet och i så fall vilka erfarenheter, som
kunde vinnas av förhandlingsrättens genomförande. Förslag till lag örn
förhandlingsrätt för nyssnämnda befattningshavare har genom proposition
(nr 4) framlagts för den nu samlade riksdagen. Förslaget har i huvudsakliga
delar tillstyrkts av andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 25) i ämnet
av riksdagen godkänts. Efter antagandet av denna lag har åt samtliga vid
sjukhusen anställda beretts rätt till förhandling rörandes deras allmänna
anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av dessa
villkor. Utskottet håller före, att de synpunkter, som ligga till grund för de
nu ifrågavarande motionerna, skola bliva i allt väsentligt tillgodosedda genom
sistnämnda lagstiftning. Skulle erfarenheten visa, att så ej blir fallet,
torde det av motionärerna väckta spörsmålet få tagas under förnyat övervägande.
I förslagets 16 § stadgas, att vid lasarett eller sanatorium må anställas
jämte lasaretts- eller sanatorieläkare även underläkare. Ny underläkartjänst
må dock ej inrättas utan medgivande av Kungl. Majit eller, efter Kungl.
Maj:ts förordnande, av medicinalstyrelsen. Enligt utskottets mening tala
starka skäl för en sådan utvidgning av berörda bestämmelse att, då särskilda
omständigheter därtill föranleda, underläkartjänst må kunna inrättas även
vid sjukstuga, vid vilken med vederbörligt tillstånd anordnats mer än det
normala maximiantalet — 30 —- vårdplatser. Utskottet föreslår i syfte att
möjliggöra detta en ändring av 16 § första stycket.
I fråga om styresmannens och sysslomannens inbördes befogenheter hava
de sakkunniga föreslagit en omreglering av gällande föreskrifter såtillvida
att sysslomannen icke blott, såsom nu ofta är fallet, i praktiken utan även
formellt skulle bliva den inför sjukhusdirektionen och huvudmannen ansvarige
ledaren för sjukhusets ekonomiska drift med skyldighet för honom
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 23
att bereda och i direktionen föredraga hithörande ärenden. Föredragande
departementschefen har med hänsyn framför allt till betydelsen av att äga
en fullt enhetlig ledning inom sjukhusförvaltningen förklarat sig icke vara
beredd att tillstyrka en ändring av den nuvarande ordningen i den riktning,
som av de sakkunniga förordats. Enligt hans mening borde emellertid
direktion — på sätt de sakkunniga föreslagit — kunna bestämma, att styresmannen
i vissa fall skall rådföra sig förutom med en eller två av direktionen
utsedda ledamöter även med sysslomannen. I motionen I: 162 har
yrkats, att riksdagen måtte ansluta sig till de sakkunnigas förslag beträffande
sysslomannens ställning. De ekonomiska ärenden, vilka sysslomännen
handlägga, äro av stor vikt, och önskvärt är därför, att sysslomännen
exhålla en sådan ställning, att de känna sitt ansvar för sjukvårdsanstalternas
ekonomiska skötsel. Departementschefens nyss återgivna uttalande örn
betydelsen av en enhetlig ledning inom sjukhusförvaltningen måste emellertid
i detta sammanhang beaktas. Enligt utskottets mening hör det vara
möjligt att utan undanskjutande av sistnämnda synpunkt i framtiden liksom
hittills mångenstädes skett bereda sysslomännen en förhållandevis
självständig ställning.
Beträffande föreliggande förslag till lag örn ändring i vissa delar av epidemilagen
förordar utskottet i förtydligande syfte en jämkning i avfattningen
av 19 §.
I propositionen har föreslagits, att den nya lagstiftningen skall träda i kraft
den 1 januari 1941. Detta skulle förutsätta, att arbetet på dess praktiska
genomförande finge koncentreras till en jämförelsevis kort tid, vilket torde
kunna medföra vissa svårigheter. Därtill kommer, att en övergång till
den nya organisationen knappast är tillrådlig i nuvarande kritiska läge, som
redan ställt de för sjukvården i vårt land ansvariga inför nya krävande uppgifter.
Med hänsyn härtill vill utskottet förorda, att tiden för lagstiftningens
ikraftträdande framflyttas ett år.
Enligt övergångsbestämmelserna — 27 § — i förslaget till ny sjukhuslag
skulle Kungl. Majit även i fortsättningen vara befogad att meddela särbestämmelser
för vissa sjukhus och anstalter. Häremot synes intet vara att
erinra. I samband med genomförandet av den nya lagstiftningen torde
ändringar i hittills meddelade särbestämmelser i allmänhet böra företagas
så, att vad som faktiskt nu gäller beträffande dessa sjukhus och anstalter
i huvudsak bibehålies.
I de hänseenden, som här ovan icke särskilt berörts, har utskottet icke funnit
anledning vare sig att göra erinran mot de genom propositionen framlagda
lagförslagen eller att framställa önskemål beträffande utformningen av den
blivande sjukhusstadgan och andra ifrågakommande författningar.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med förklarande att de genom propositionen
framlagda lagförslagen icke kunnat i oförändrat skick
antagas, måtte för sill del antaga följande förslag till
24 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
i) Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om
landsting.
Härigenom förordnas, dels att 32 § samt 39—41 §§ lagen den 20 juni 1924
om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock
att i lagen efter 40 § skall införas en ny paragraf, betecknad 40 a §, av nedan
angivet innehåll:
32 §.
Val av ledamöter och suppleanter i landstingets förvaltningsutskott samt
av personer för beredning, varom förmäles i 31, 40 a och 42 §§, så ock av
revisorer och revisorssuppleanter, som avses i 53 §, skall, där två eller flera
personer skola utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så
många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes
antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Om
förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.
39 §.
Landstinget skall---å förvaltningsutskottet;
att avgiva förslag till utgifts- och inkomststat för landstinget; samt
att till landstinget avgiva berättelse över sin verksamhet under tiden från
senaste lagtima möte.
I den---dess möten.
40 §.
Landstinget antager---ledamöternas antal.
I reglementet äger landstinget tillika bestämma, huruvida och i vilken
omfattning de utskottet tillkommande bestyren skola fördelas å två eller
flera särskilda avdelningar av utskottet. Där utskottet skall vara uppdelat
på avdelningar, må landstinget i reglementet kunna föreskriva, att dessa avdelningar
skola av landstinget utses genom särskilda val. Har uppdelning
skett, ankommer dock å utskottet samfällt att uppgöra det förslag till utgifts-
och inkomststat, som skall föreläggas landstinget, ävensom att hava
överinseendet över den ekonomiska förvaltning, som utövas av beredning,
varom förmäles i 40 a §, och med eget yttrande till landstinget överlämna
de framställningar från sådan beredning, som ankomma på landstingets
handläggning. t ft
Utskottet och---sina åligganden.
40 a §.
1 mom. Ledningen av landstingets hälso- och sjukvårdande verksamhet
skall, i den mån icke genom lag eller författning annorlunda föreskrives,
enligt landstingets bestämmande utövas av en gemensam hälso- och sjuk
-
1 Senaste lydelse av 32 § se SFS 1930: 256.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 25
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
vårdsberedning eller ock av en särskild hälsovårds- och en särskild sjukvårdsberedning.
Beredning skall bestå av minst fem för en tid av fyra kalenderår av landstinget
valda ledamöter jämte lika antal för samma tid utsedda suppleanter.
Beredningen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Landstinget
bestämmer den ordning, i vilken beredningen har att fatta beslut.
2 mom. Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta, att
beredning skall utgöras av förvaltningsutskottet eller viss avdelning därav.
3 morn. Till sammanträde med beredning skall förste provinsialläkaren
kallas med rätt för honom att deltaga i överläggningarna men ej i besluten
samt att få sin mening antecknad till protokollet.
A mom. Angående hälso- och sjukvårdsberednings verksamhet gäller i
övrigt vad därom stadgas i lag eller författning.
41 §.
Till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet eller i beredning, som
avses i 40 a §, må kunna utses annan än landstingsman.
I avseende på villkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant i utskott
eller beredning, som i första stycket sägs, ävensom angående befogenhet
att innehava sådant uppdrag och rättighet att avsäga sig detsamma gäller
i motsvarande tillämpning vad i 6 § är stadgat om landstingsman.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
19 Al.
Landsting har att vid lagtima möte
år 19A0 fatta de beslut och företaga
de val, som må påkallas för denna
lags ikraftträdande nämnda dag.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
19A2.
Landsting har att vid lagtima möte
år 19Al fatta de beslut och företaga
de val, som må påkallas för denna
lags ikraftträdande nämnda dag.
2) Lag
om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Landsting, så ock stad, som ej deltager i landsting, åligger att för dem,
som hava sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet eller staden,
ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel, i den mån icke annan
drager försorg örn sådan vård. I enahanda omfattning bör landsting liksom
stad, som nyss nämnts, ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd.
Vård, som ovan avses, må ock ombesörjas av kommun, vilken deltager i
landsting.
26 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Denna lag äger icke tillämpning å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;
och skall vad däri finnes stadgat endast i den mån nedan föreskrives
gälla anstaltsvård, varom föreskrifter äro meddelade i epidemilagen,
samt anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt
kroppssjuka eller konvalescenter.
2 §•
1. Sjukhus anses vara drivet av landsting eller kommun, därest landstinget
eller kommunen eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager,
helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar för driftkostnaden.
2. Med sjukhus förstås nedan i denna lag sjukvårdsanstalt, som drives av
landsting eller kommun och som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt eller
lyder under militär myndighet.
Sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes
lasarett, örn det är avsett för vårdbehövande oberoende av fallets
svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat
uteslutande för vård av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalt), benämnes
sanatorium, om det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens
art, och eljest tuberkulossjukstuga.
För sjukvård ansvarig läkare benämnes, där fråga ej är örn läkare, som
avses i 17 eller 25 §, vid lasarett lasarettsläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare,
vid sanatorium sanatorieläkare och vid tuberkulossjukstuga tuberkuloss
jukstugulåkare.
3 §•
Landstings samfällda förvaltningsutskott åligger i fråga om landstingets
sjukhusväsende att, på sätt i lagen örn landsting stadgas, hava överinseende
över den ekonomiska förvaltningen inom de organ, som enligt landstingets
bestämmande handhava ledningen och förvaltningen av sjukhusen, och med
eget yttrande till landstinget överlämna de framställningar från sådant organ,
som ankomma på landstingets handläggning. Vad nu sagts gäller
även från övriga sjukhusorgan gjorda framställningar, i den mån dessa
ankomma på landstingets handläggning. Utskottet äger att i frågor rörande
landstingets sjukhusväsende verkställa den ytterligare beredning eller särskilda
utredning, som må finnas av omständigheterna påkallad, och till
landstinget inkomma med de särskilda framställningar och förslag, som därav
föranledas.
4 §•
Den centrala ledningen av landstingets sjukhusväsende utövas i den omfattning
här nedan sägs av landstingets sjukvårdsberedning.
Sådan sjukvårdsberedning åligger:
1) att med uppmärksamhet följa sjukhusväsendets behov och utveckling
inom landstingsområdet;
2) att till landstinget avgiva utlåtande och förslag i anledning av såväl
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 27
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
de särskilda för landstingets sjukhus tillsatta direktionernas förslag till avlönings-
samt utgifts- och inkomststater som ock övriga av direktionerna
gjorda framställningar, vilka avse åtgärd av landstinget;
3) att, då någon sjukhusvården berörande fråga av beskaffenhet att
böra underställas landstinget förekommer, vari landstingets beslut icke utan
synnerlig olägenhet kan avvaktas, vidtaga erforderliga åtgärder; beslut av
sådan innebörd må dock icke gå i verkställighet, innan det godkänts av det
samfällda förvaltningsutskottet;
4) att, när behov därav föreligger, efter direktionernas hörande till landstinget
avgiva förslag angående ändrade grunder för legosängsavgifternas
utgående;
5) att till direktionerna göra de framställningar och erinringar rörande
sjukhusets administration och ekonomiska förvaltning, som av omständigheterna
påkallas;
6) att härutinnan meddela direktionerna erforderliga råd och anvisningar;
samt
7) att i övrigt fullgöra, vad som enligt lag eller annan allmän författning
eller landstingets beslut tillkommer sjukvårdsberedning.
I den mån icke annorlunda av landstinget bestämmes, skall det ankomma
på sjukvårdsberedningen att bereda och framlägga förslag, som avser inrättande
av nytt eller ändring av befintligt sjukhus, och tillkommer det
därvid beredningen att söka verka för främjande av största möjliga planmässighet
i landstingets sjukhusväsen samt för sådant ändamål, i den mån
omständigheterna det påkalla, söka samarbete med vederbörande statsmyndighet,
så ock med andra sjukvårdsberedningar.
Landsting må besluta, att sjukvårdsberedningen skall, på sätt landstinget
i varje särskilt fall föreskriver eller beredningen eljest finner lämpligt, omhänderhava
verkställande av vid landstingets sjukhus förekommande ny-,
till- och ombyggnadsarbeten, som ej äro av den ringa omfattning, att de
kunna hänföras till ordinarie underhåll.
Landsting äger ock att genom sjuk- Landsting äger ock att genom sjukvårdsberedningen
eller annorledes i vårdsberedningen eller annorledes i
den ordning och utsträckning, som den ordning och utsträckning, som
finnes lämplig, anordna gemensam finnes lämplig, anordna gemensam
upphandling för två eller flera sjuk- upphandling för två eller flera sjukhus.
hus, för vilkas driftkostnad lands
tinget
i sista hand helt ansvarar.
5 §.
1. Kommun, som driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig kommunal
nämnd eller annat kommunalt organ uppdraga att vara sjukvårdsberedning
med skyldighet att i fråga örn kommunens sjukhusväsende fullgöra den
verksamhet, som i avseende å landstings sjukhusväsende jämlikt 4 § åligger
sjukvårdsberedning.
28 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Kommun må, där så befinnes lämpligt, uppdraga åt det kommunala
organ, som har att upprätta förslag till utgifts- och inkomststat för kommunen,
att fullgöra de åligganden, som enligt 3 § inom landsting tillkommer
samfällt förvaltningsutskott.
Ansvarar sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager, helt
eller till viss kvotdel i sista hand för driftkostnaden för sjukhus, skall, utan
hinder av vad i 4 § samt i första stycket av detta mom. är stadgat, verksamheten
såsom sjukvårdsberedning beträffande sjukhuset uppdragas åt
sammanslutningens styrelse eller annat dess organ.
Drives sjukhus gemensamt av landsting eller kommun och annan utan
att särskild sammanslutning bildats för ändamålet, skall nyssnämnda verksamhet
ankomma å sjukvårdsberedning, som enligt vad ovan sagts har befattning
med sjukhuset, eller, om flera sådana beredningar finnas, å dessa
gemensamt.
Å organ, vilket har att i kommun eller för sammanslutning bereda förslag,
varom i 4 § tredje stycket förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande
tillämpning.
Bestämmelserna i 4 § fjärde och femte styckena skola äga motsvarande
tillämpning i avseende å kommun, så ock i avseende å sammanslutning, varom
i tredje stycket av detta mom. förmäles.
2. Vad nedan i denna lag finnes föreskrivet örn landsting skall i fråga
örn sjukhus, för vars driftkostnad kommun eller sammanslutning, vari landsting
eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar,
tillämpas, såvitt angår landstinget såsom beslutande myndighet, i avseende å
det organ, som äger att besluta för kommunen eller sammanslutningen, och
eljest i avseende å kommunen eller sammanslutningen.
6 §•
Högsta tillsynen över sjukhus utövas av medicinalstyrelsen, vilken särskilt
har att ägna uppmärksamhet åt sjukvården och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.
7 §•
Vid sjukhus skall för dess behöriga skötande erforderlig personal finnas anställd.
Personalen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad,
att nödig vila och ledighet kan beredas densamma.
Sjukhus skall vara försett med den utrustning, som med hänsyn till dess
ändamål kan anses av behovet påkallad.
Sjukstuga må ej vara försedd med mer än trettio vårdplatser; dock må med
medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill tjugu vårdplatser inrättas.
Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än fyrtio vårdplatser.
Sjukhus, som har mer än tjugufyra vårdplatser, skall för vård av sådana
personer, som må å sjukhuset mottagas och på grund av smittsam sjukdom
eller av annan anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal,
vara försett med nödigt antal för sjuka å sådan sal avsedda särskilda rum.
Sammansatt konstitutions- och andra laffutskotts utlåtande Nr 3. 29
(Utskottets förslag.)
Landsting äger att genom sjukvårdsberedningen
eller i den ordning
eljest finnes lämpligt samt med iakttagande
av bestämmelserna i denna
lag och av Konungen med stöd av
22 § eller eljest meddelade föreskrifter
enhetligt reglera anställningsvillkoren
för personal vid sjukhus, för
vilkas driftkostnad landstinget i sista
hand helt ansvarar.
Har sådan reglering skett vare sig genom tjänste- och avlöningsreglementen
eller genom avtal med personalen eller på annat sätt, skola de givna bestämmelserna
lända till efterrättelse för vederbörande direktioner och befattningshavare.
(Kungl. Maj:ts förslag.)
8 §
Landsting äger att genom sjukvårdsberedningen
eller i den ordning
eljest finnes lämpligt samt med iakttagande
av bestämmelserna i denna
lag och av Konungen med stöd av
22 § eller eljest meddelade föreskrifter
enhetligt reglera anställningsvillkoren
för personal vid av landstinget
drivna sjukhus.
9 §•
Anläggning av sjukhus må ej påbörjas, förrän medicinalstyrelsen, efter
inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset
avsedda tomten som byggnadsritningar för sjukhusanläggningen samt
ritningar över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma.
Vad sålunda stadgats örn anläggning av sjukhus skall i tillämpliga delar
gälla i avseende å inrättande av sjukhus i byggnad, som tidigare uppförts
för annat ändamål, så ock i fråga om avsevärd till- eller ombyggnad av befintligt
sjukhus.
Då nytt sjukhus är färdigt att öppnas för begagnande, skall sjukvårdsberedningen
därom göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Detsamma skall
gälla efter avsevärd tillbyggnad av sjukhus, så ock då sjukhus efter större
ombyggnad är färdigt att ånyo tagas i bruk.
10
1. Den närmaste tillsynen vid och
ansvaret för förvaltningen av sjukhus
skall utövas av en direktion, vilken
utses av den, som driver sjukhuset.
Landsting äger besluta, att
sjukvårdsberedningen skall utgöra
direktion för ett eller flera sjukhus,
.sorn drivas av landstinget, ävensom
att gemensam direktion skall finnas
för två eller flera dylika sjukhus.
2. Direktion skall bestå av minst t
ledamöter.
§•
1. Den närmaste tillsynen vid och
ansvaret för förvaltningen av sjukhus
skall utövas av en direktion, vilken
utses av den, som driver sjukhuset.
Landsting äger besluta, att
sjukvårdsberedningen skall utgöra
direktion för ett eller flera sjukhus,
för vilkas driftkostnad landstinget i
sista hand helt ansvarar, ävensom att
gemensam direktion skall finnas för
två eller flera dylika sjukhus,
re för en tid av fyra kalenderår valda
30 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Direktion för sjukhus, för vars driftkostnad landsting i sista hand helt ansvarar,
utses av landstinget. Erfordras fyllnadsval före valtidens utgång,
skall sådant ske för den återstående delen av valtiden.
För ledamöterna skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda
ordning och för samma tid som ledamöterna. Vid suppleantvalet skall
bestämmas, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.
De år, då nyval av direktionsledamöter och suppleanter skall äga rum, har
direktionen att i god tid göra anmälan därom hos vederbörande sjukvårdsberedning.
Befattningshavare vid sjukhus må ej vara ledamot av sjukhusets direktion
eller suppleant för ledamot.
3. Beslutar landsting jämlikt 1 morn., att sjukvårdsberedningen eller en
för flera sjukhus gemensam direktion skall övertaga förvaltningen av sjukhus,
för vilket särskild direktion finnes tillsatt, skall sistnämnda direktions
uppdrag upphöra vid ingången av det år, från och med vilket beredningen
skall övertaga förvaltningen eller den gemensamma direktionen träda i verksamhet
beträffande sjukhuset.
4. Drives sjukhus gemensamt av landsting och annan och har ej för ändamålet
särskild sammanslutning bildats, skall avtal träffas om antalet direktionsledamöter
och suppleanter, som en var skall utse. I fråga om de ledamöter
och suppleanter, som skola utses av landstinget, skall vad i 2 mom.
stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
5. För nyinrättat sjukhus, som är avsett att förvaltas av särskild direktion,
skall direktion utses i så god tid, att den må kunna jämväl före sjukhusets
öppnande vidtaga på direktionen ankommande åtgärder.
6. Utgör sjukvårdsberedning direktion för ett eller flera sjukhus, skall
vad i denna lag och med stöd av densamma utfärdade bestämmelser sägs om
direktion i tillämpliga delar lända till efterrättelse för beredningen.
7. Konungen må beträffande visst sjukhus på framställning av den, som
driver sjukhuset, meddela undantag från bestämmelserna i denna paragraf. 11
11 §•
Den i 2 § 2 mom. avsedde ansvarige läkaren eller, där flera sådana finnas,
den av dem, som därtill av sjukvårdsberedningen förordnas, är mellan direktionens
sammanträden sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman.
Sjukvårdsberedning må, när skäl därtill äro, återkalla meddelat förordnande
och förordna annan styresman.
För sjukhus, som förvaltas av särskild direktion, må styresman icke av
sjukvårdsberedningen förordnas eller entledigas utan direktionens hörande.
Om beslut angående förordnande, som i första stycket sägs, eller återkallande
av sådant förordnande skall beredningen ofördröjligen underrätta
medicinalstyrelsen.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 31
(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)
Från bestämmelserna i första stycket må Konungen beträffande visst sjukhus
på framställning av den, som driver sjukhuset, meddela undantag.
12 §.
Där ledamot av direktion eller någon, som enligt bestämmelser, vilka
meddelats av Konungen, äger deltaga i direktions överläggningar eller vars
enskilda rätt beröres av direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut
ej tillkommit i laga ordning, eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga
rörande sjukvård, läkares tjänsteutövning, vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals
arbetsförhållanden eller, därest entledigande av befattningshavare,
som tillhör sagda personal, skall ankomma på direktionen, med beslut i
sådant hänseende, må den missnöjde hos medicinalstyrelsen söka ändring
i beslutet inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för överklagande
av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
13 §.
Finnes nödigt, att lasarett eller sanatorium uppdelas på två eller flera sjukavdelningar
med särskilda för sjukvården ansvariga läkare eller att vid lasarett
eller sanatorium ny avdelning med särskild för sjukvården ansvarig läkare
inrättas, har den, som driver sjukhuset, att, efter det sjukvårdsberedningen
och direktionen samt lasaretts- eller sanatorieläkare, som redan må
hava anställts, i ärendet avgivit yttrande, hos Konungen göra framställning
i ämnet. Är fråga örn delning av lasarett eller sanatorium eller av sjukavdelning,
skall vederbörande läkare i sitt yttrande angiva, vilken avdelning
han önskar behålla. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,
då fråga uppstår att anställa särskild lasaretts- eller sanatorieläkare
med uppgift att verkställa undersökningar eller meddela sjukbehandling av
speciell art utan att för ändamålet ny sjukavdelning inrättas.
I framställning, som ovan sagts, skall uppgift lämnas om storleken av de
föreslagna sjukavdelningarna samt örn avlöning och andra förmåner, vilka
skola tillkomma innehavare av nyinrättad läkartjänst.
Vid sjukstuga eller tuberkulossjukstuga må sådan anordning, som avses i
första stycket, icke äga rum.
14 §.
1. Lasaretts- och sanatorieläkare utnämnas av Konungen.
Då sådan läkartjänst skall tillsättas, åligger det medicinalstyrelsen att, i
den mån enligt vederbörligen meddelade bestämmelser behöriga sökande anmält
sig, å förslag uppföra de tre i avseende å skicklighet och förtjänst
främsta bland de sökande. Kan sökande inom det område, som tjänsten avser,
åberopa framstående skicklighet, ådagalagd genom berömvärd tjänstgöring
å sjukhus, grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete,
skall särskild hänsyn därtill tagas.
32 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Sedan förslag upprättats, äger sjukvårdsberedningen efter direktionens
hörande att avgiva förord till förmån för någon av de å förslaget uppförda
eller annan sökande, vilken av någon av dem, som inom medicinalstyrelsen
deltagit i behandlingen av ärendet, ansetts böra erhålla förslagsrum.
2. Sjukstuguläkare vid sjukstuga, beträffande vilken medicinalstyrelsen
lämnat sådant medgivande, som i 7 § tredje stycket sägs, utnämnes av Konungen.
I avseende å sådant tillsättande skall vad i 1 mom. stadgats lända
till efterrättelse.
Annan sjukstuguläkare, så ock tuberkulossjukstuguläkare tillsättes av
sjukvårdsberedningen efter hörande av vederbörande direktion genom förordnande
för viss tid eller tills vidare, i senare fallet med ömsesidig rätt till
minst sex månaders uppsägningstid. Sådan läkartjänst må ej besättas med
annan än den, som av medicinalstyrelsen funnits enligt vederbörligen meddelade
bestämmelser till tjänsten behörig. I förordnande, som för viss tid
meddelas sjukstuguläkare, skall intagas förbehåll därom, att, därest beslut
fattas om sådant utvidgande, att sjukstuguläkaren skall tillsättas enligt
första stycket, eller om sjukstugans omändring till lasarett, sjukstuguläkaren
skall vara pliktig att avgå sex månader efter uppsägning.
15 §.
Där sjukhusläkare, som avses i 2 § 2 morn., med sjukvårdsberedningens
medgivande å sjukhuset anordnar mottagning för öppen sjukvård, äger beredningen
bestämma, örn och i vad mån läkaren skall lämna ersättning för
användande av sjukhusets lokaler, instrument, förbandsartiklar och övriga
hjälpmedel samt för biträde, som lämnas av den vid sjukhuset jämte läkaren
anställda personalen.
Är läkare pliktig att vid mottagning, som ovan sägs, tillämpa särskilda
regler angående mottagningstid och dylikt samt att, i den mån ej annat följer
av stadgandena i 21 § 1 mom. första stycket, vid begäran örn gottgörelse av
de besökande icke överskrida en av medicinalstyrelsen bestämd taxa, skall
sådan taxa på anmälan av sjukvårdsberedningen utfärdas av medicinalstyrelsen.
Då taxas utfärdande påkallas, skall beredningen tillika till medicinalstyrelsen
avlämna ett av beredningen och läkaren gemensamt uppgjort förslag
därtill eller, örn enighet mellan beredningen och läkaren ej kunnat vinnas,
av beredningen och läkaren var för sig uppgjorda förslag; dock skall
vad sålunda stadgats om förslag av läkaren icke tillämpas, örn läkartjänsten
är vakant. Där ej annat i vederbörlig ordning bestämts, skall taxan tillämpas
från och med månaden näst efter den, då laga kraftägande beslut rörande
taxans utfärdande föreligger. Väckes av beredningen eller läkaren förslag
örn ändring i taxan, skall beredningen göra anmälan därom hos medicinalstyrelsen,
och skall i avseende å genomförande av sådan ändring vad som
är stadgat om taxas utfärdande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 33
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Är läkaren icke underkastad sådan förpliktelse, som avses i andra stycket,
men finnas bestämmelser i ämnet erforderliga, bör den, som driver sjukhuset,
genom sjukvårdsberedningen med läkaren träffa överenskommelse i ämnet.
Dylik överenskommelse må träffas att gälla för läkarens tjänstetid eller
för kortare tid eller, där uppsägningsrätt förbehållits, till dess den på grund
av uppsägning upphör att äga giltighet.
16 §.
Vid lasarett eller sanatorium må
jämte lasaretts- eller sanatorieläkare
underläkare anställas; dock må ny
underläkartjänst ej inrättas utan medgivande
av Konungen eller, efter Konungens
förordnande, av medicinalstyrelsen.
I ansökan om sådant medgivande
skall uppgift lämnas om arbetets
omfattning, de för tjänsten anslagna
löneförmånerna och de villkor,
som för deras åtnjutande ansetts böra
uppställas.
Vid lasarett, sjukstuga, beträffande
vilken medicinalstyrelsen givit tillstånd,
som i 7 § tredje stycket sägs,
eller sanatorium må jämte lasaretts-,
sjukstuga- eller sanatorieläkare underläkare
anställas; dock må ny underläkartjänst
ej inrättas utan medgivande
av Konungen eller, efter Konungens
förordnande, av medicinalstyrelsen.
Vad angår sjukstuga, som
här avses, md sådant medgivande
lämnas allenast då särskilda omständigheter
därtill föranleda. I ansökan
om medgivande, som nu är sagt,
skall uppgift lämnas om arbetets omfattning,
de för tjänsten anslagna löneförmånerna
och de villkor, som för
deras åtnjutande ansetts böra uppställas.
Underläkare tillsättes av sjukvårdsberedningen genom förordnande på
viss tid, som utan Konungens medgivande icke må överstiga tre år i sänder.
Tiden för förordnandet skall räknas från och med månaden näst efter den,
då laga kraftägande förordnande föreligger.
17 §.
Är å odelat lasarett eller å viss, under särskild lasarettsläkare ställd avdelning
av lasarett mer än en underläkare anställd, må medicinalstyrelsen efter
därom av vederbörande lasarettsläkare gjord, av sjukvårdsberedningen och
direktionen tillstyrkt framställning förordna en av underläkarna att, med bibehållande
av sina åligganden som underläkare, i egenskap av biträdande
lasarettsläkare på eget ansvar handhava vården av de sjuka å visst eller vissa
sjukrum.
Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å sanatorium.
3
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 3 avd. Nr 3.
34 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
18 §.
Vid sjukhus anställda befattningshavare, vilka vunnit stadigvarande anställning,
skola berättigas att årligen utan minskning av lönen erhålla semester
under viss tid, vilken för läkare, som är ansvarig för sjukvård å vederbörande
sjukhus, icke må bestämmas kortare än en månad.
För åtnjutande av lön må ej, såvitt angår läkare, som nyss sagts, utan Konungens
tillstånd uppställas villkor, varigenom läkaren förhindras att utöva
enskild praktik, som avser konsultation på annan läkares kallelse, mottagning
för sjuka i läkarens bostad eller behandling av sjuka i fall, där den sjuke
eljest icke skulle hava tillgång till läkare eller icke utan olägenhet eller
omgång kunna erhålla läkare med den för den sjukes behandling erforderliga
specialutbildningen.
19 §.
1. Intagning å sjukhus må ej ske för annan vård än sådan, varför sjukhuset
är inrättat; dock må å sjukhus, som är inrättat för allenast visst slag
av vårdbehövande eller för allenast visst slag av behandling, intagning för
annat i 1 § omförmält ändamål ske, där särskilt trängande omständigheter
därtill föranleda.
Sjuk, vilken lider av sjukdom, som avses i 2 § 1 eller 6 mom. eller 24 §
epidemilagen, må icke, ändå att fråga är örn vård, varför sjukhus är inrättat,
där intagas, med mindre betryggande åtgärder mot smittans spridande vidtagas.
Intagning av den, som lider av kronisk kroppssjukdom eller av sinnessjukdom,
må icke, ändå att fråga är om vård, som nyss sagts, äga rum, därest
sjukdomen skulle medföra avsevärt obehag för andra sjuka.
Är sjukhus uppdelat på avdelningar med särskilda ansvariga läkare, skall
vad ovan stadgats om sjukhus äga motsvarande tillämpning å sådan avdelning.
2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor
och tuberkulossjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej utan särskilda skäl
må intagas annan vårdbehövande än sådan, som med hänsyn till sjukstugans
utrustning och sjukstuguläkare^ utbildning lämpligen kan där behandlas.
Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sjukhus,
som nu är sagt, endast om det kan ske utan olägenhet.
20 §.
Den, som driver sjukhus, bestämmer, efter vilka grunder och till vilket belopp
legosängsavgift skall erläggas för den, som är intagen å sjukhuset. Beträffande
beloppet av sådan ersättning för vård, som det jämlikt lagen om
fattigvården eller lagen om samhällets barnavård åligger fattigvårdssamhälle
eller kommun att vidkännas, gäller dock vad i sagda lagar finnes därom
stadgat.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 35
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Sättes legosängsavgiften till lägre belopp för sjuka från det landstings område
eller från den kommun, som driver sjukhuset, än för andra sjuka, må ej
till sistnämnda grupp hänföras den, som vid intagningen är bosatt inom landstingsområdet
eller kommunen. Vad sålunda är stadgat skall dock icke gälla,
där avgiften erlägges av fattigvårdssamhälle eller kommun jämlikt någon av
de i första stycket omförmälda lagarna.
Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett bestämmelserna
i denna paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner
kostnadsfritt, såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum, avsett
för sjuka å sådan sal.
21 §.
1. För sjukvård å lasarett eller sjukstuga ansvarig läkare må icke mottaga
särskild ersättning för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning
å eller utskrivning från sjukhuset, eller för undersökning, behandling
eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för
sjuka å sådan sal.
I den mån ej mellan den, som driver sjukhuset, och läkare, som avses i
första stycket, överenskommits, att läkaren ej heller må mottaga särskild ersättning
för vård av person, som intagits å halvenskilt eller enskilt rum, må
läkaren för undersökning, behandling eller skötsel av sådan person mottaga
frivilligt tillbjuden ersättning; dock må i intet fall ersättning för dylik åtgärd
begäras.
Det åligger medicinalstyrelsen att till ledning för den, som vill erlägga ersättning,
varom i andra stycket förmäles, utfärda en för sjukhuset avsedd
taxa.
Angående upprättande och ikraftträdande av samt ändring i sådan taxa
skall vad i 15 § stadgas rörande där omförmäld taxa i tillämpliga delar lända
till efterrättelse.
2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt ansvarig läkare må icke
mottaga särskild ersättning för åtgärd, som avses i 1 mom. första eller andra
stycket.
3. Annan å sjukhus anställd personal än läkare, som ovan sagts, må icke
fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen
person.
22 §.
Konungen äger att beträffande sjukhus meddela bestämmelser
1) örn inspektion;
2) örn direktions verksamhet;
3) örn upprättande av förslag till underläkartjänst;
4) om tillsättande och entledigande av andra befattningshavare än ansvariga
läkare och underläkare;
36 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
5) om ledighet för befattningshavai''e och tillfälligt uppehållande av befattning;
•
6) om befattningshavarnas åligganden; samt
7) om de handlingar, som skola avlämnas vid intagning, och om den ordning,
vari sådan skall ske.
23 §.
Bestämmelserna i 6 §, 7 § första och andra styckena, 8—12 §§, 14 § 2
mom. andra stycket, 21 § 2 och 3 mom. samt 22 § skola i tillämpliga delar
gälla även med avseende å följande av landsting eller kommun drivna anstalter,
nämligen dels anstalt för vård av personer, som äro behäftade med
någon av de i 2 § 1 mom. epidemilagen uppräknade sjukdomar, dock
med undantag för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som avses i 20 § nämnda
lag, dels ock anstalt för vård av kroniskt kroppssjuka eller konvalescenter.
Övergångsbestämmelser.
24 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1941, då lagen den 22 juni 1928
fnr 302) om vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus upphör att
gälla. Där i lag eller författning förekommer
hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i den nya
lagen, skall denna i stället lända till
efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 januari
1942, då lagen den 22 juni 1928
(nr 302) örn vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus upphör att
gälla. Där i lag eller författning förekommer
hänvisning till lagrum, som
ersatts genom bestämmelse i den nya
lagen, skall denna i stället lända till
efterrättelse.
25 §.
Jämväl efter lagens ikraftträdande skall, i den mån ej Konungen annorledes
förordnar, inom varje landstingsområde, så ock i stad, som ej deltager
i landsting, finnas särskild av landstinget eller staden driven upptagningsanstalt
för sinnessjuka eller ock vid något av landstinget eller staden
drivet sjukhus vara anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sjuka.
Å sådan sjukvårdsinrättning skola bestämmelserna i denna lag i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
Till ansvarig läkare vid anstalt eller avdelning, som i första stycket sägs,
må sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande för viss tid antaga legitimerad
läkare, vilken av medicinalstyrelsen förklarats därtill kompetent.
26 §.
Bestämmelserna i 7 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende
å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 37
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
27
De särskilda, mot denna lag stridande
bestämmelser, som före den 1
januari 1941 blivit av Konungen eller
med Konungens bemyndigande utfärdade
för vissa sjukhus eller anstalter,
så ock bemyndigande, som
nyss sagts, skola fortfarande vara
gällande, och må beträffande de ämnen,
som nämnda bestämmelser avse,
i hittills gällande ordning för sagda
sjukhus och anstalter meddelas
de föreskrifter, som må finnas lämpliga,
Konungen obetaget att återkalla
eller inskränka meddelat bemyndigande.
§•
De särskilda, mot denna lag stridande
bestämmelser, som före den 1
januari 1942 blivit av Konungen eller
med Konungens bemyndigande utfärdade
för vissa sjukhus eller anstalter,
så ock bemyndigande, som
nyss sagts, skola fortfarande vara
gällande, och må beträffande de ämnen,
som nämnda bestämmelser avse,
i hittills gällande ordning för sagda
sjukhus och anstalter meddelas
de föreskrifter, som må finnas lämpliga,
Konungen obetaget att återkalla
eller inskränka meddelat bemyndigande.
28 §.
Vad i allmän författning finnes stadgat om tuberkulossjukhus, som drives
av landsting eller kommun, skall efter denna lags ikraftträdande tillämpas
å sanatorium.
29 §.
Har sjukstuguläkare före den 1 januari 1929 antagits på förordnande tills
vidare, skall vad i 14 § 2 mom. stadgats om uppsägningstid icke tillämpas.
3) Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 298) om
anställande av distriktsbarnmorskor m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 4 juni 1937 om anställande av
distriktsbarnmorskor m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:
2 §•
1 mom. Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje landstingsområde
och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager i landsting,
tillkommer en barnmorskestyrelse. Sådan styrelse är inom landstingsområde
den hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen örn landsting,
38 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
samt inom stad, som nyss sagts, efter stadens bestämmande hälsovårdsnämnden
eller en styrelse, bestående av förste stadsläkaren eller dennes ställföreträdare
som ordförande samt två av stadsfullmäktige för fyra år i sänder
valda ledamöter jämte enahanda antal för samma tid utsedda suppleanter.
På framställning av sådan stad äger Konungen medgiva den ändring
av styrelsens sammansättning, som kan finnas påkallad.
2 mom. Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsernas verksamhet
utfärdas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari
1941. nuari 1942.
4) Lag
örn ändring i vissa delar av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).
Härigenom förordnas, att 19 och 20 §§ ävensom 26 § 1 mom. epidemilagen
den 19 juni 19191 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt
alt 21 § samma lag skall upphöra att gälla.
19 §.
Ledningen av epidemisjukhusväsendet
inom varje epidemidistrikt
tillkommer en epideminämnd. Sådan
nämnd är inom landstingsområde
den sjukvårdsberedning, varom
stadgas i lagen örn landsting, samt
inom stad, som utgör eget epidemidistrikt,
efter stadens bestämmande
hälsovårdsnämnden eller den sjukvårdsberedning,
vilken enligt föreskrift
i lagen örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus finnes
i staden. Bestämmer stad, som
nyss sagts, att sjukvårdsberedningen
skall vara epideminämnd, skall förste
stadsläkaren vara ledamot av nämnden.
Ledningen av epidemisjukhusväsendet
inom varje epidemidistrikt
tillkommer en epideminämnd. Sådan
nämnd är i stad, som utgör eget
epidemidistrikt, efter stadens bestämmande
hälsovårdsnämnden eller den
sjukvårdsberedning, vilken enligt föreskrift
i lagen örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus
må finnas i staden, samt å annan
ort den sjukvårdsberedning, varom
stadgas i lagen örn landsting. Bestämmer
stad, som nyss sagts, att
sjukvårdsberedningen skall vara epideminämnd,
skall förste stadsläkaren
vara ledamot av nämnden.
20 §.
Epideminämnd skall---motsvara behovet.
För sådant---det påkalla.
1 Senaste lydelse av 19 § se SFS 1937: 299.
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 39
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
26 §.
1 mom. Högsta tillsynen över allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar
ävensom över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars utbredning
tillkommer medicinalstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari
1941. nuari 1942.
B. att motionerna I: 155 och II: 205, i den mån de icke
blivit besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt
C. att motionen I: 162, i den mån den icke blivit besvarad
genom vad utskottet i sin motivering anfört, icke måtte
föranleda till någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 maj 1940.
På sammansatta konstitutions- och andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från konstitutionsutskottet: herrar Björkman, Källman, Oscar Gottfrid
Karlsson, Fast*, Albertsson, Nordström i Torsby, Nolin och Persson; samt
från andra lagutskottet: herrar Norman och Hagman, fröken Hesselgren,
herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, John Gustavson*, Ekströmer och Sandström.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herrar Norman och Hage, vilka hemställt, att utskottet måtte tillstyrka
det i motionerna I: 155 och 11:205 framställda yrkandet, alt 10 § 2
mom. sista stycket i förslaget till lag örn vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus, innefattande förbud för befattningshavare vid sjukhus att
vara ledamot av sjukhusets direktion eller suppleant för ledamot, måtte utgå;
40 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
2) av herrar Björkman och Nolin, fröken Hesselgren samt herrar Ekströmer
och Sandström, vilka yrkat
A. beträffande 16 § andra stycket i förslaget till lag örn vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus:
att utskottet måtte uttala följande (att insättas å sid. 22 såsom ett särskilt
stycke omedelbart efter det stycke, som börjar med »I förslagets» och slutar
med »första stycket»):
»Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall underläkare tillsättas av sjukvårdsberedningen
i stället för såsom nu är förhållandet av medicinalstyrelsen. Därest
de särskilda sjukvårdsberedningarna i landet skola utse underläkare, synas
enhetliga principer vid bedömandet icke tillräckligt kunna tillgodoses
och objektivt bedömande av de sökandes meriter kunna försvåras. Något
bärande skäl att från medicinalstyrelsen överflytta rätten att förordna underläkare
föreligger enligt utskottets mening icke. Av medicinalstyrelsen och
läkaresammanslutningar framhållas vägande grunder mot en sådan anordning,
och styrelsen för svenska landstingsförbundet framhåller, att styrelsen
icke anser det vara något vitalt landstingsintresse, att ifrågavarande befogenhet
tillägges det centrala landstingsorganet. Utskottet föreslår i anslutning
härtill en ändring av 16 § andra stycket.»;
samt att i följd därav 16 § andra stycket måtte i saklig överensstämmelse
med nuvarande bestämmelse i ämnet erhålla följande lydelse:
»Underläkare tillsättes av medicinalstyrelsen genom förordnande på viss
tid, som utan Konungens medgivande icke må överstiga tre år i sänder.»
B. beträffande frågan örn tillsättande av distriktstandlåkare, att utskottet
måtte uttala följande (att insättas å sid. 22 såsom ett särskilt stycke omedelbart
före det stycke, som börjar med »I fråga om» och slutar med »självständig
ställning»):
»Enligt de sakkunnigas förslag, till vilket föredragande departementschefen
i propositionen givit sin anslutning, skulle distriktstandlåkare tillsättas av
hälsovårdsberedningen i stället för såsom för närvarande av medicinalstyrelsen.
Vid de nu gällande bestämmelsernas tillkomst förutsattes uttryckligen,
att tillsättningsproceduren skulle ansluta sig till den för sjukhusunderläkarna
fastställda. Från medicinalstyrelsen och tandläkaresainmanslutningar
lia framförts erinringar mot den ifrågasatta ändringen för tillsättningen,
varigenom skulle vedervågas, att en sökandes lämplighet för och behörighet
till en viss tjänst ej bleve bedömd efter för hela landet enhetliga
grunder. Då utskottet delar de betänkligheter, som mot den föreslagna ändringen
sålunda framförts, vill utskottet förorda, att den nuvarande ordningen
för tillsättande av distriktstandläkare bibehålies.»
3) av herrar Källman, Albertsson, Hagman och Hage, vilka ansett, att
utskottet i fråga om styresmans och sysslomans inbördes befogenheter bort
ansluta sig till den mening, som framförts av de sakkunniga och kommit till
uttryck i 32 § deras förslag till sjukhusstadga (statens off. utredn. 1939:23
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 41
sid. 22) samt i anslutning därtill yrkat, att utskottets uttalande å sid. 23:
»Departementschefens nyss återgivna —--självständig ställning», måtte
ersättas med följande: »Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att
utan undanskjutande av de lämpliga befogenheter, som böra tillkomma styresman,
liksom hittills mångenstädes skett, bereda sysslomännen sådan ställning
genom att dessa vid handhavandet av sjukhusets ekonomiska förvaltning
och därmed sammanhängande angelägenheter bli underställda direktions
förmanskap och inseende, vilket överensstämmer med de sakkunnigas
förslag och motionen 1:162.»
Till närmare utveckling av sin mening hava dessa reservanter anfört följande:
»Sjukhusstadgan
har icke underställts årets riksdag för yttrande i vidare
mån än vad som framgår av departementschefens uttalanden i propositionen.
Så skedde emellertid 1928, då nämnda stadga helt underställdes riksdagens
prövning.
I avseende å sysslomans ställning uttalade därvid riksdagen, utöver vad
Kungl. Maj:t föreslagit beträffande föredragning av ärenden hos sjukhusdirektion,
att sysslomannen, efter överenskommelse inom den delegation,
som omförmäles i gällande sjukhusstadga 8 § 2 morn., skulle ombesörja
viss föredragning. Vidare föreslogs och lämnades av riksdagen
utan erinran, att innan ärende, som rör lasarettets ekonomiska förvaltning,
avgöres av direktionen, sysslomannen skall hava erhållit tillfälle att muntligen
eller skriftligen yttra sig däri.
Samtidigt fastställdes, att till befattning som syssloman ej må antagas annan
än den, som är kunnig i bokföring och har erfarenhet i ekonomiska
frågor och förvaltningsgöromål. Sysslomannen har initiativ- och yttranderätt
hos direktionen i frågor rörande den ekonomiska förvaltningen och
äger anteckna skiljaktig mening till protokollet.
1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hava härav och än mera av
sjukvårdsväsendets utveckling under tiden därefter funnit tiden mogen för
en reform, varigenom styresmans och sysslomans arbetsuppgifter och ansvar
även i lagstiftningen på ett mera lämpligt sätt fördelas. De sakkunniga hava
ifrågasatt, huruvida det allt framgent skall bli möjligt för sjukhusens ansvariga
läkare eller den av dem, som utsetts till styresman, att, särskilt då fråga
är om de stora delade lasaretten med sina skilda specialavdelningar, inför
sjukhusets direktion ensam vara ansvarig icke blott för den meddelade sjukvården
utan jämväl för sjukhusets alltmer krävande och omfattande ekonomiska
förvaltning.
De sakkunniga hava även framhållit, att örn enligt gällande sjukhusstadga
läkaren-styresmannen rent formellt har ansvaret för jämväl den ekonomiska
förvaltningen vid sjukhusen, det icke kan förnekas, att det i allmänhet
är sysslomannen som i första hand bevakar och får bära ansvaret
för att kostnaderna för sjukhusets administration och förvaltning begränsas.
Också av denna anledning bör sysslomannens ställning stärkas så, att han
även formellt blir den inför direktionen och huvudmannen ansvarige leda
Bihang
till riksdagens protokoll 19i0. 5 sami. 3 avd■ Nr 3.
4
42 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.
ren för sjukhusets ekonomiska drift med skyldighet att bereda oell i direktionen
föredraga hithörande ärenden. I följd av de resultat de sakkunniga
kommit till under utredningsarbetet förordas sådan ändring i sjukhusstadgan,
att sysslomannen vid handhavandet av sjukhusets ekonomiska förvaltning
och därmed sammanhängande angelägenheter bör vara underställd
direktionens förmanskap och inseende i stället för, såsom nu gäller,
direktionens förmanskap och styresmannens inseende.
De erinringar, som gjorts mot de sakkunnigas förslag i denna del, äro
ej av nämnvärd betydelse. Däremot måste alldeles särskilt avseende fästas
vid att svenska landstingsförbundet vid sitt möte den 10 och den 11 november
1939 icke hade någon som helst erinran att göra mot förslaget. Detta
möte hade som huvudfråga det ifrågavarande sakkunnigförslaget. Och
ingen lärer väl bestrida, att deltagarna vid sagda möte äro i högsta grad representativa
för svensk sjukhusförvaltning.
Sammansatta utskottets uttalande i denna del måste anses lida av en viss
oklarhet. På samma gång utskottet vill giva vederbörande sysslomän en
sådan ställning att de känna sitt ansvar för sjukvårdsanstalternas ekonomiska
skötsel, anses emellertid en enhetlig ledning genom styresmannen
vara av den betydelse, att av de sakkunniga föreslagen ändring icke av utskottet
kunnat förordas.
Härtill må emellertid framhållas, att, såsom de sakkunniga anfört, sysslomännen
i regel vid de större sjukvårdsanstalterna i verkligheten redan äro
betrodda med uppgift att utreda frågor av ekonomisk innebörd och inför
direktionen föredraga desamma. Styresmannen-läkaren saknar ofta såväl
tid som nödig utbildning för att tillfredsställande kunna ägna sig åt de
mångskiftande spörsmål, vilka gälla den ekonomiska förvaltningen.
Det bör även påminnas örn att sjukvårdsanstalterna ha och även i fortsättningen
komma att få en styrelse med titeln direktion, som inför huvudmannen
bär ansvaret för anvisade medels användning. Denna faktor har
icke tillräckligt beaktats i diskussionen om en enhetlig ledning av anstalterna.
I anslutning till den i hög grad vidgade självstyrelse för landsting och
vissa städer, som i övrigt föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 89 och
i förevarande utskottsutlåtande, betrakta reservanterna det som en allvarlig
brist, om icke riksdagen ville för sin del godkänna, att en praxis, som i avseende
å sysslomans ställning utvecklats och som visat sig vara till gagn
för svensk sjukhusförvaltning, nu även bleve legaliserad.»
4) av herr Björkman, fröken Hesselgren och herr Ekströmer, vilka beträffande
frågan örn utfärdande av instruktioner för lasarettsläkare, underläkare
och husmoder yrkat, att utskottet måtte göra följande uttalande (att
insättas å sid. 23 omedelbart efter det stycke, som börjar med »I fråga om»
och slutar med »självständig ställning»):
»Enligt de sakkunnigas och föredragande departementschefens mening
skulle rätten att utfärda ifrågavarande instruktioner, som nu tillkommer me
-
Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 43
dicinalstyrelsen, överflyttas å sjukvårdsberedningen. Med hänsyn till vad
medicinalstyrelsen och läkaresammanslutningar anfört om betydelsen av att
vid utfärdande av instruktioner för lasarettsläkare och underläkare den centrala
medicinska myndighetens auktoritet anlitas samt Centralstyrelsens för
svensk sjuksköterskeförening hemställan, att instruktion för husmoder alltjämt
skall prövas och godkännas av medicinalstyrelsen, anser utskottet, att
ifrågavarande instruktioner fortfarande böra utfärdas av medicinalstyrelsen.»
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.