Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924

1940-05-09 · 43 sidor, varav 43 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 43 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

K2LU 1940:3, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 11 maj 1940 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 20 juni 1924 (nr 349) om landsting, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 23 februari 1940 dagtecknad proposition, nr 89, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting;

2) lag örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;

3) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 298) om

anställande av distriktsbarnmorskor m. m.; samt

4) lag om ändring i vissa delar av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr

443).

Propositionen har, i vad den avser ändring i landstingslagen, hänvisats

till konstitutionsutskottet samt i övrigt till lagutskott. För behandling i sistnämnda

avseenden har propositionen tilldelats andra lagutskottet.

I anledning av förevarande proposition hava inom riksdagen väckts följande

motioner, nämligen motionerna i första kammaren nr 155 av herr Heuman

m. fl. och nr 162 av herr Källman m. fl. samt motionen i andra kammaren

nr 205 av herr Nilsson i Göteborg m. fl.

Motionerna, vilka samtliga beröra den till lagutskott hänvisade delen av

propositionen, hava tilldelats andra lagutskottet.

Propositionen och motionerna hava därefter enligt överenskommelse mellan

konstitutionsutskottet och andra lagutskottet hänskjutits till behandling

av sammansatt konstitutions- och andra lagutskott.

Vad motionärerna hemställt återgives i det följande i samband med utskottets

yttrande i de delar, som motionerna avse.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de i propositionen framlagda

förslagen och för motionärernas yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas i den följande framställningen, hänvisa till propositionen

och motionerna.

Med stöd av Kungl. Maj:ts den 31 augusti 1938 givna bemyndigande har

chefen för socialdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för utredning,

huruvida icke ledningen för såväl hälso- som sjukvården inom landstingsområdena

med fördel skulle kunna samordnas. De sakkunniga, vilka an
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 3 avd. Nr 3.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

tagit benämningen 1938 års hälso- och sjukvårdssakkurmiga, hava den 29 juli

1939 avgivit betänkande med utredning och förslag rörande ledningen av

landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet (statens off. utredn. 1939: 23).

Betänkandet har varit föremål för remiss till medicinalstyrelsen, statskontoret,

Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i länen, stadsfullmäktige

i Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, samtliga

förste provinsialläkare, landstingens förvaltningsutskott, styrelserna för svenska

landstingsförbundet och svenska stadsförbundet, förste provinsialläkarnes

förening, centralstyrelsen för Sveriges läkareförbund, styrelserna för lasarettsläkarföreningen,

sanatorieläkarföreningen och Sveriges yngre läkares

förening, Sveriges tandläkarförbund, svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund

ävensom centralstyrelsen för svensk sjuksköterskeförening.

Med ledning av de inkomna yttrandena har därefter de sakkunnigas förslag

undergått överarbetning inom socialdepartementet, vilken överarbetning

lett till upprättandet av Kungl. Maj :ts nu framlagda förslag.

Utskottet övergår härefter till att lämna en redogörelse för de olika hithörande

spörsmålen, därvid utskottet kommer att följa den indelning av ämnet,

som iakttagits i propositionen.

Nuvarande förhållanden.

Under denna rubrik har i propositionen (sid. 19—27) lämnats redogörelse

för gällande bestämmelser inom förevarande områden dels rörande hälsovården

— varunder hänförts distriktsvården, dispensärvården, barnmorskeväsendet,

den förebyggande mödra- och barnavården, folktandvården och

epidemivården — dels ock i fråga om sjukvården. Uppgifter rörande organisationen

av ledningen för den socialhygieniska verksamheten och för epidemivården

hava vidare lämnats å sid. 22—23 i propositionen, varjämte å

sid. 26—27 däri i korthet redogjorts för vissa centraliseringsåtgärder inom

landstingsområdena i samband med sjukvården.

Förslaget i allmänhet.

I propositionen har under ovanstående rubrik å sid. 27—32 lämnats redogörelse

för de sakkunnigas motivering av behovet av en centralisering av

landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet samt för de sakkunnigas förslag

att för ändamålet tillskapa ett centralorgan för nämnda verksamhet med

rätt för landstingen att avgöra, huruvida särskild hälsovårds- och särskild

sjukvårdsberedning borde tillsättas eller gemensam ledning för båda verksamhetsområdena

anordnas. Beträffande de i förevarande del, avgivna yttrandena

över betänkandet hänvisar utskottet till propositionen sid. 32—35.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har härutinnan anfört

följande:

Den under senare år genomförda utvidgningen av landstingens uppgifter

på såväl hälso- sorn sjukvårdsområdet har med nödvändighet framkallat krav

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 3

På en enhetlig ledning av landstingens verksamhet på dessa områden. Den

starka splittring på ett flertal organ av hithörande viktiga arbetsuppgifter,

som nu är tillfinnandes, kan icke vara ägnad att skapa den fasthet i organisationen

och det rationella tillgodoseende av de olika vårdbehoven inom ett

län, som numera måste krävas ej minst ur ekonomisk synpunkt.

Inom hälsovårdsområdet ha visserligen olika organisationsfrågor redan

lösts på° sådant sätt, att möjlighet öppnats för landstingen att för verksamheten

på detta område tillskapa en enhetlig ledning. Men de åtgärder, som

härutinnan vidtagits, lia allenast haft provisorisk karaktär och avsikten har

varit att på grundvalen av närmare utredning skrida till en mera definitiv

reglering. Utredningen i detta hänseende anförtroddes de sakkunniga. Jag

ansåg emellertid, att utredningen icke utan vidare kunde avse enbart den

hälsovårdande verksamheten. Önskemål hade framkommit, att jämväl sjukvården

lades under enhetlig ledning, och åtskilliga av de verksamhetsgrenar,

varom här är fråga, falla inom båda områdena. I första hand skulle det

även ankomma å de sakkunniga att klargöra, huruvida icke ledningen för

såväl hälso- som sjukvården inom landstingsområdena med fördel kunde

samordnas.

Innebörden av de sakkunnigas förslag är att åstadkomma en centraliserad

ledning av såväl hälsovårds- som sjukvårdsarbetets administration.

Centraliseringen skall såsom sådan vara obligatorisk, men dess former kunna

anpassas efter föreliggande behov. För att utgöra centralorgan kan tillsättas

en särskild beredning. Förvaltningsutskottet eller dess sjukvårdsavdelning

kan även anlitas för ändamålet. Följande möjligheter föreligga:

1) gemensam hälso- och sjukvårdsberedning;

2) skilda hälso- och sjukvårdsberedningar;

3) förvaltningsutskottet både hälso- och sjukvårdsberedning;

4) förvaltningsutskottet hälsovårdsberedning och särskild sjukvårdsberedning;

samt

5) förvaltningsutskottet sjukvårdsberedning och särskild hälsovårdsberedning.

Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit synes mig i allt väsentligt välgrundat.

Det stora flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna

har även tillstyrkt de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

De betänkligheter mot förslaget av mera principiell innebörd, som

på några håll yppats, lia närmast berört organisationen inom sjukvårdsväsendet.

Härvid har medicinalstyrelsen gjort gällande, att de många viktiga°

problem, som röra tillgodoseendet av statens berättigade synpunkter

i fråga örn administrationen av den slutna kroppssjukvården, blivit av de

sakkunniga ensidigt bedömda. Styrelsen, som i februari 1939 hos Kungl.

Maj :t hemställt örn utredning angående vissa ändringar i gällande sjukhuslagstiftning,

påyrkar, alt i samband därmed jämväl ifrågavarande spörsmål

upptagas lill en mera allsidig utredning. Medicinalstyrelsens berörda hemställan

bär, på sätt framgår av den s. k. besparingspropositionen (nr 79) till

urtima riksdagen 1939/40, ansetts icke för närvarande böra föranleda någon

Kungl. Maj :ts åtgärd. Då den av de sakkunniga framlagda utredningen synes

vara klargörande för ett erforderligt bedömande av hithörande frågor,

har jag med hänsyn till nuvarande förhållanden icke ansett anledning föreligga

att låta anstå med lösningen av dessa, utan tvivel sedan länge aktuella

frågor.

Från vissa håll har framhållits vanskligheten av att uppdraga gränsen

mellan verksamheten för de särskilda hälso- och sjukvårdsberedningarna,

därest sådana inrättades i något län. Vidare lia farhågor uttalats för att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

den föreslagna organisationen kunde bli alltför invecklad. I särskilda fall —

säges det vidare — skulle en överorganisation kunna inträda, och man anser

därför, att centralorganet icke bör vara obligatoriskt utan att landstingen

böra ha rätt att besluta, om sådant organ skall inrättas eller ej. De betänkligheter,

som i nu berörda avseenden yppats, kunna enligt min mening

icke tillmätas betydelse, då den av de sakkunniga föreslagna organisationen,

samtidigt som den befordrar ett enhetligt system, innebär möjlighet

till en anpassning efter lokala förhållanden. Tillika må anmärkas, att förslaget

öppnar möjlighet för att i författningsväg vidtaga de jämkningar i organisationen,

som i särskilda fall kunna finnas påkallade.

I sitt förslag behandla de sakkunniga vidare de arbetsuppgifter, som

skulle tillkomma centralorganet, samt dettas sammansättning. I samband

med centralorganets arbetsuppgifter har tagits under omprövning å ena sidan

vilka av de nu å sjukhusdirektion ankommande uppgifter, som skulle kunna

överflyttas å centralorganet, samt å andra sidan i vad mån vissa medicinalstyrelsen

nu åliggande uppgifter skulle kunna hänvisas till lokal handläggning,

närmast av centralorganet. De frågor som här behandlats lia främst

gällt arbetsfördelningen mellan förvaltningsutskottet, hälso- och sjukvårdsberedningarna

och de lokala direktionerna samt medicinalstyrelsen. Tillika

har ett flertal andra frågor berörande såväl hälsovårds- som sjukvårdsverksamheten

varit föremål för de sakkunnigas prövning. — -—- —• —

Den omreglering på förevarande områden, som enligt min mening nu

bör företagas, föranleder ändringar i ett flertal lagar och författningar. De

lagar, som härvid beröras, äro lagen örn landsting, lagen örn vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus, lagen om anställande av distriktsbarnmorskor

m. m. samt epidemilagen. Författningar, som komma i fråga,

äro bl. a. sjukhusstadgan, kungörelserna örn statsbidrag till distriktsvård,

dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande, förebyggande mödraoch

barnavård samt folktandvård ävensom reglementena för barnmorskestyrelserna

i riket och för barnmorskor. I detta sammanhang anmäler jag

endast de ändringar, som erfordras i de angivna lagarna och vartill förslag

inom departementet upprättats. Med hänsyn till omfattningen av de ändringar,

som påkallas i sjukhuslagen, har förslag till ny lag i ämnet ansetts

böra upprättas.----

De grundläggande föreskrifterna angående det centrala organ, som skall

utöva ledningen av landstings hälso- och sjukvårdande verksamhet, lia ansetts

böra införas i landstingslagen samt där upptagas i en ny paragraf,

betecknad AO a §. Jämlikt 1 mom. första stycket i denna paragraf skall

nämdna ledning, i den mån icke genom lag eller författning annorlunda föreskrives,

enligt landstingets bestämmande utövas av en gemensam hälso- och

sjukvårdsberedning eller ock av en särskild hälsovårds- och en särskild sjukvårdsberedning.

Landsting, som så finner lämpligt, skall enligt 2 mom. jämväl

äga besluta, att beredningen skall utgöras av förvaltningsutskottet eller

viss avdelning därav.----

Centralorganets allmänna befogenheter och uppgifter.

Föredragande departementschefen har i detta ämne anfört följande:

Beträffande centralorganets allmänna befogenhet och ställning i förhållande

till landstingets förvaltningsutskott ha de sakkunniga ansett, att beredningen

i sin verksamhet skall liksom varje annat landstingets förvaltningsorgan

vara ställt under det samfällda förvaltningsutskottets uppsikt och kon
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

5

troll. De förslag, som i enlighet härmed av de sakkunniga framlagts, ha icke

mött någon erinran och kunna även av mig tillstyi-kas. Bestämmelserna berörande

detta ämne lia införts dels i AO § landstingslagen och dels i 3 § av den

föreslagna nya sjukhuslagen. På förslag av de sakkunniga har jag dessutom

funnit, att de förvaltningsutskott enligt 39 § landstingslagen tillkommande

åliggandena böra kompletteras med skyldighet för sådant utskott att årligen

till landstinget avge berättelse över sin verksamhet.

Vad angår centralorganets funktion såsom hälsovårdsberedning innebär

de sakkunnigas förslag i stort sett endast, att på beredningen bli tillämpliga

de i lagar och författningar meddelade bestämmelser, som gälla för de olika

fristående styrelser, vilka för närvarande handha ledningen av de skilda grenarna

av landstingets socialhygieniska verksamhet. Att hälsovårdsberedningen

skall inträda i de särskilda styrelsernas ställe synes mig riktigt, och någon

invändning har ej heller gjorts härutinnan. Förslaget påkallar ändring i

lagen örn anställande av distriktsbarnmorskor m. m. samt dessutom i författningarna

angående distriktsvården, dispensärvården, barnmorskestyrelserna,

den förebyggande mödra- och barnavården samt folktandvården.

Vidkommande sjukvårdsberedningens allmänna uppgifter skola dessa enligt

de sakkunnigas förslag i första hand utgöras av sådana, som kräva en

överblick av hela landstingsområdets sjukhusväsende och en för samtliga

sjukhus inom området enhetlig handläggning. De sakkunniga ha närmare

angivit de olika frågor, vilkas behandling i enlighet härmed skulle ankomma

å sjukvårdsberedningen. Någon erinran på dessa punkter har icke gjorts.

Ej heller jag finner anledning till sådan. Erforderliga bestämmelser i ämnet

ha upptagits i A och 8 §§ av den föreslagna nya sjukhuslagen. I detta sammanhang

bör även uppmärksammas 9 och 13 §§. Sakkunnigförslaget innebär

vidare rätt för landstingen besluta, såväl att sjukvårdsberedningen skall

utgöra direktion för ett eller flera landstingsdrivna sjukhus som ock att ett

eller flera dylika sjukhus, oberoende av om de regleras av sjukhuslagen eller

icke, skola ställas under samma direktion. Även härutinnan är jag ense med

de sakkunniga. De farhågor, som på något håll yppats därom, att denna

anordning kunde leda till ett otillbörligt undertryckande av lokala önskemål,

synas mig icke grundade. Stadgandet örn ifrågavarande rätt för landstingen

har influtit i 10 § sjukhuslagen.

I fråga örn epidemisjukhusväsendet ha de sakkunniga föreslagit, att ledningen

därav skulle inom landstingsområde överflyttas å sjukvårdsberedningen

men inom stad, som utgör eget epidemidistrikt, alltjämt tillkomma hälsovårdsnämnden.

Medicinalstyrelsen har påpekat vissa olägenheter, som skulle

kunna uppkomma vid en sådan överflyttning. Dessa olägenheter synas mig

emellertid icke kunna uppväga de fördelar, vilka otvivelaktigt måste vara

förenade med en anordning som möjliggör ett ställande av landstings hela

sjukhusväsende under enhetlig ledning. Jag ansluter mig alltså till de sakkunnigas

förslag i vad avser landstingsområde. Däremot anser jag i likhet

med svenska stadsförbundet och vissa städer, att konsekvensen bjuder tillskapandet

av en motsvarande anordning jämväl för sådan stad, som utgör

eget epidemidistrikt. Dylik stad hör således medgivas rätt alt uppdraga

åt den sjukvårdsberedning, vilken enligt föreskrift i sjukhuslagen skall finnas

i staden, att vara epideminämnd. T sådan nämnd lior dock — såsom

stadsförbundet påpekat — förste stadsläkaren vara ledamot. De av mig sålunda

förordade ändringarna lia införts i 19 § epidemilagen. T samband härmed

bär 27 £ nämnda lag ansetts kunna utgå såsom obehövlig, varjämte viss

jämkning vidtagits i 20 §.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

Centralorganets befattning med läkartjänster.

För att klargöra hur de sakkunnigas förslag rörande tillsättande av läkartjänster

(sid. 42—46 i propositionen) ställa sig till den nuvarande ordningen

på området må följande tablåer jämte anmärkningar tjäna.

Lasaretts- och sanatorieläkare.

Förslag

Förord

Utnämning

Gällande be-

Medicinalstyrelsen

Direktionen

Kungl. Majit

stämmelser

De sakkunnigas

»

Sjukvårdsberedningen

>

förslag

efter direktionens

hörande

Vad i tablån angivits gäller även sjukstuguläkare vid sjukstuga med mer

än 30 vårdplatser. Annan sjukstuguläkare tillsättes för närvarande av direktionen;

enligt de sakkunnigas förslag skall sådan läkare tillsättas av

sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande. Jämväl ansvarig läkare

vid upptagningsanstalt eller vid sjukhus anordnad avdelning för tillfällig

vård av sinnessjuka har av de sakkunniga, i analogi med vad som förordats

i fråga om sistnämnda sjukstuguläkare, ansetts böra antagas av sjukvårdsberedningen

efter direktionens hörande.

Underläkare.

Förslag

Förord

Förordnande

Gällande be-

Direktionen

Direktionen

Medicinalstyrelsen

stämmelser

De sakkunnigas

Särskild sakkunnig-

Vederbörande lasaretts-

Sjukvårdsberedningen

förslag

nämnd

läkare

Anmärkas må att enligt gällande bestämmelser vederbörande lasarettsläkare

har att yttra sig över inkomna ansökningar, att enligt de sakkunnigas

förslag direktionen äger avge yttrande i ärenden angående underläkares tillsättande

samt att såväl enligt gällande bestämmelser som enligt de sakkunnigas

förslag förordnande å underläkartjänst icke utan Kungl. Maj:ts medgivande

må överstiga tre år i sänder. Den föreslagna särskilda sakkunnignämnden

skulle bestå av tre ledamöter, vilka jämte en suppleant för var och en av

dem skulle utses av medicinalstyrelsen för en tid av fyra år i sänder företrädesvis

bland landstingsområdets (sjukvårdsområdets) lasaretts- och sanatorieläkare.

Sakkunnignämndens förslag skulle ej få överklagas, ej heller

sjukvårdsberedningens förordnande annat än på formella grunder.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 7

Distrikt standläkare.

Förslag

Förord

Förordnande

Gällande be-

Förvaltningsutskottet

d:o

Medicinalstyrelsen

slämmclser

resp. distrikts vårds-

styrelsen

De sakkunnigas

Tandvårdsinspektören

—

Hälsovårdsberedningen

förslag

|

Enligt gällande bestämmelser har tandvårdsinspektören att yttra sig över

inkomna ansökningar. Tandvårdsinspektörens förslag skulle ej få överklagas,

ej heller bälsovårdsberedningens förordnande annat än på formella

grunder.

Föreståndare för centraltandpoliklinik.

Förslag

Förord

Förordnande

Gällande be-

Förvaltningsutskottet

d:o

Medicinalstyrelsen

stämmelser

resp. distriktsvårds- styrelsen

De sakkunnigas

Medicinalstyrelsen

Direktionen

Hälsovårdsberedningen

förslag

Anmärkas må att enligt gällande bestämmelser direktionen vid vederbörande

lasarett eller sjukhus har att yttra sig över inkomna ansökningar.

Hälsovårdsberedningens förordnande skulle ej få överklagas annat än på

formella grunder.

Beträffande de sakkunnigas motivering i här anmärkta avseenden ävensom

rörande de sakkunnigas i denna del av ämnet i övrigt gjorda uttalanden

hänvisar utskottet till sid. 44—48 i propositionen. Innehållet i de över de

sakkunnigas ifrågavarande förslag avgivna yttrandena redovisas i propositionen

å sid. 48—52.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

Vad först angår spörsmålet om tillsättande av lasaretts- och sanatorieläkare

samt därmed jämställda sjukstuguläkare ha de sakkunniga endast föreslagit

den ändringen, att förord skall avgivas, i stället för såsom nu av direktionen,

av sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande. Detta förslag torde vara

helt betingat av den ställning, som skulle tillkomma sjukvårdsberedningen.

Jag kan därför med bortseende från framställda erinringar ansluta mig till

detsamma. Likaså kan jag godtaga de sakkunnigas förslag, att annan sjukstuguläkare

samt ansvarig läkare vid upptagningsanstalt eller vid sjukhus anordnad

avdelning för tillfällig vård av sinnessjuka skola tillsättas av sjukvårdsberedningen

efter direktionens hörande. Bestämmelserna i nu förevarande

avseenden lia i det upprättade förslaget till ny sjukhuslag införts i 14

och 25 §§. I anslutning härtill påkallas även vissa ändringar i sjuklmsstadgan.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

Beträffande förordnande av underläkare vid lasarett eller sanatorium innebär

sakkunnigförslaget en helt ny ordning. Sådant förordnande skulle nämligen

meddelas av sjukvårdsberedningen i stället för av medicinalstyrelsen.

Vederbörande sjukhusdirektion, som nu har att avge förslag med förord,

skulle endast äga yttra sig i ärende angående tillsättande av underläkare.

Förslag, vilket ej finge överklagas, skulle uppgöras av en särskild, av medicinalstyrelsen

tillsatt sakkunnignämnd, och förord skulle avges av vederbörande

lasarettsläkare. Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit har främst

från läkarhåll väckt opposition. Jag anser mig dock kunna ansluta mig till

sakkunnigförslaget. Främst har mot detta invänts, att sjukvårdsberedningen

icke skulle vara kompetent för uppdraget, vilket kunde leda till att cn mindre

skicklig läkare gåves företräde framför en mera skicklig sådan, samt vidare

att kraven på enhetlighet och objektivitet lätt kunde åsidosättas. Härvid

har särskilt framhållits, att klagan ej skulle få föras mot sakkunnignämndens

förslag samt att sjukvårdsberedningens förordnande skulle få överklagas

endast på formella grunder. Vad till en början besvärsrätten beträffar

synes mig, liksom de sakkunniga, att av praktiska skäl klagan ej

bör vara tillåten över avgivet förslag. Däremot anser jag, att klagorätt även

på materiella grunder bör vara tillåten i fråga om beredningens förordnande

samt att medicinalstyrelsen bör vara besvärsinstans. Härtill återkommer jag

i samband med den klagorätt, som bör vara medgiven rörande centralorganets

beslut i allmänhet. Beträffande de övriga skäl, som anförts mot förslaget,

vill jag framhålla, att jag icke hyser någon tvekan om att sjukvårdsberedningarna

komma att visa sig skickade att handha avgörandena i förevarande

ärenden, detta så mycket mera som de ha att hämta stöd hos en av

medicinalstyrelsen tillsatt nämnd, företrädesvis bestående av lasaretts- och

sanatorieläkare. Denna nämnd synes mig även borga för att objektivitetens

krav ej åsidosättas. Såsom landstingsförbundet erinrat, ådagalägger hittillsvarande

erfarenhet, att redan direktionerna fullgjort dem nu tillkommande

åligganden vid tjänstetillsättningen på ett sådant sätt, att berättigad kritik i

stort sett icke kan riktas däremot. Givetvis innebär tillkomsten av ett centralorgan

än större garantier för ett objektivt bedömande. Då klagan över beredningens

beslut skall få föras hos medicinalstyrelsen, torde ej heller anledning

vara att befara, att nödig enhetlighet eftersättes. Den av medicinalstyrelsen

uttalade farhågan, att sjukvårdsberedningarna skulle missbruka

möjligheten att förlänga förordnanden för underläkare utöver tre år, kan

jag ej dela. Bestämmelse om att underläkare skall tillsättas av sjukvårdsberedningen

har införts i 16 § arv den nya sjukhuslagen. De närmare bestämmelserna

om ordningen för dessa läkartjänsters tillsättande äro avsedda

att meddelas i sjukhusstadgan.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle vidare distriktstandläkare tillsättas av

hälsovårdsberedningen i stället för såsom för närvarande av medicinalstyrelsen.

Vederbörande tandvårdsinspektör, som nu har att yttra sig över inkomna

ansökningar, skulle ha att avge förslag till tjänstens besättande. Sådant

förslag tillika med förord avges enligt gällande bestämmelser av förvaltningsutskottet

respektive distriktsvårdsstyrelsen. Enligt vad de sakkunniga förordat

skulle tandvårdsinspektörens förslag ej få överklagas, ej heller hälsovårdsberedningens

förordnande annat än på formella grunder. I huvudsak

samma invändningar lia här rests mot sakkunnigförslaget som i fråga om underläkares

tillsättande. Emellertid anser jag mig ej heller på denna punkt

böra frångå de sakkunnigas förslag, och jag kan inskränka mig till att åberopa

av mig nyss anförda skäl, vilka här torde äga motsvarande giltighet.

Därutöver vill jag erinra därom, att vid de nu gällande bestämmelsernas tillkomst

uttryckligen förutsatts, att tillsättningsproceduren skulle ansluta sig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

9

till den för sjukhusunderläkarna fastställda. Tandvårdsinspektören — i

regel föreståndaren för den inom landstingsområdet anordnade centraltandpolikliniken

—- bör dock med den ställning han intager till folktandvården

och med det ansvar han bär för denna verksamhet vara närmast till att avge

förslag vid ifrågavarande tjänsters tillsättande. Dessutom anser jag mig

böra påpeka, att hälsovårdsberednings förordnande av distriktstandläkare

liksom sjukvårdsberednings förordnande av underläkare bör få överklagas

hos medicinalstyrelsen även på materiella grunder. Den nya ordningen för

distriktstandläkares tillsättande torde böra komma till uttryck genom ändring

i kungörelsen angående statsbidrag till folktandvård.

Énligt de sakkunnigas förslag skulle även rätten att förordna föreståndare

för centraltandpoliklinik överflyttas från medicinalstyrelsen till hälsovårdsberedningen.

— — — På sätt de sakkunniga själva framhållit torde tjänsten

närmast vara att jämställa med lasarettsläkartjänst. Med hänsyn härtill

anser jag mig böra förorda, att ordningen för sådan tjänsts tillsättande här

vinner motsvarande tillämpning. Detta innebär, att Kungl. Maj:t skall ha

att förordna föreståndare för centraltandpoliklinik, sedan medicinalstyrelsen

avgivit förslag och hälsovårdsberedningen efter direktionens hörande meddelat

förord. Bestämmelser härom torde införas i kungörelsen angående statsbidrag

till folktandvården.

Vad ovan sagts örn förordnande av distriktstandläkare och föreståndare

för centraltandpoliklinik gäller endast beträffande av landsting anordnad

verksamhet för folktandvård. Förslaget berör sålunda ej dylik verksamhet,

vilken anordnats av stad, som ej deltager i landsting. Härutinnan skall alltså

nuvarande ordning fortfarande bestå.

De invändningar, som gjorts mot övriga av de sakkunnigas här behandlade

förslag, äro enligt min mening icke av beskaffenhet att böra föranleda ett

frångående av sakkunnigförslaget. Dessa förslag avse rätt för lasaretts-,

sanatorie- och sjukstuguläkare att med tjänsten förena annan befattning,

beviljande av semester eller annan tjänstledighet för ifrågavarande läkare

och tandläkare samt förordnande av vikarie eller om uppehållande av vakans

ävensom utfärdande av instruktioner för lasaretts- och underläkare. I

förevarande avseenden påkallade ändringar beröra sjukhusstadgan samt

kungörelsen angående statsbidrag till folktandvård. Vad beträffar vikariatsförordnanden

av längre varaktighet samt vakansförordnanden å underläkartjänster

vid lasarett och sanatorier finner jag i likhet med medicinalstyrelsen

det vara ett allmänt intresse, att dylika förordnanden tillkännagivas

lediga för ansökan. Någon bestämmelse härutinnan synes dock ej behövlig,

då det måste förväntas, att så ändå kommer att förfaras. Att medge

sjukvårdsberedning rätt att vid vikariatsförordnanden meddela tillfällig legitimation

åt medicine kandidat kan ej vara erforderligt. Sådan legitimation

bör vid förekommande behov alltjämt meddelas av medicinalstyrelsen.

Centralorganets uppgifter i övrigt.

Föredragande departementschefen har härom anfört följande:

Förslaget, att ärenden angående ålderstillägg åt befattningshavare inom

vissa grenar av den hälsovårdande verksamheten skola avgöras av hälsovårdsberedningen

i stället för såsom nu av medicinalstyrelsen, synes vara

ägnat att medföra en välbehövlig lättnad i medicinalstyrelsens arbetsbörda.

Såsom statskontoret och landstingsförbundet framhållit, förekommer det redan,

alt motsvarande avgöranden inom andra statsunderstödda grenar av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

samhällelig verksamhet ankomma på annan än statlig myndighet. Förslaget

innebär sålunda icke en nyhet inom vår statsförvaltning. Emellertid bör uppmärksammas,

att dessa ärenden kunna vara av helt olika natur. I vissa fall

lär nämligen fråga kunna uppkomma om tillgodoräkning av föregående anställning

för erhållande av ålderstillägg. Enligt vad jag inhämtat har medicinalstyrelsen

funnit sådant tillgodoräknande böra ske bland annat för

distriktssköterskor, som tidigare haft anställning i enlighet med de äldre bestämmelserna

örn distriktsvården och som automatiskt övergått till den nya

ordningen eller som innehaft dispensärskötersketjänst och på grund av de

ändrade bestämmelserna rörande dispensärverksamheten övergått till distriktsvården.

Ärenden, där fråga är om tillgodoräkning av föregående

tjänstgöring, synas mig vara av beskaffenhet att prövningen däri alltjämt

bör förbehållas medicinalstyrelsen. Sådana ärenden rörande ålderstillägg,

däri dylik fråga ej förekommer, torde däremot lämpligen kunna överflyttas

till hälsovårdsberedningen, vars beslut örn ålderstillägg för övrigt lära komma

att bli föremål för granskning av vederbörande länsstyrelse i samband

med statsbidragens utanordnande. Då tvekan yppats i vad mån de bestämmelser,

vari ifrågavarande ålderstillägg regleras, enligt sin ordalydelse

medgiva tillgodoräkning av föregående anställning för erhållande av ålderstillägg,

har jag till behandling inom departementet upptagit frågan om

ett förtydligande av dessa bestämmelser, så att tvivelsmål i framtiden undvikes

rörande den utsträckning, i vilken dylikt tillgodoräknande må ske. I

denna sak bär även medicinalstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 9

februari 1940 gjort framställning. Att, såsom från några håll ifrågasatts,

i detta sammanhang företaga ändring i de grunder, efter vilka statsbidrag

till här berörda vårdgrenar utgå, anser jag icke lämpligt. Den ståndpunkt

jag sålunda intagit påkallar ändringar i kungörelserna angående statsbidrag

till distriktsvård, till förebyggande mödra- och barnavård samt till

folktandvård ävensom i reglementet för barnmorskor.

Med hänsyn till den ställning, som ansetts böra tillkomma sjukvårdsberedning,

finner jag det fullt riktigt, att denna beredning — såsom de sakkunniga

föreslagit — tillägges befogenhet att efter direktionens hörande

förordna styresman för sjukhus, där flera ansvariga läkare finnas, samt

att tillsätta och entlediga syssloman och i vissa fall bestämma om tjänstledighet

m. m. för denne. Såsom i det följande närmare angives, biträder

jag jämväl de sakkunnigas förslag, att sjukvårdsberedning skall fastställa

instruktion för husmoder. Befogenhet för sjukvårdsberedning att förordna

styresman har kommit till uttryck i 11 § av den föreslagna nya sjukhuslagen.

Övriga av här avgivna förslag betingade ändringar i gällande bestämmelser

beröra blott sjukhusstadgan.

Centralorganets sammansättning oell organisation.

I denna del har föredragande departementschefen anfört följande:

Såsom de sakkunniga förordat bör det ankomma å landstinget att i enlighet

med de bestämmelser, som gälla i fråga örn förvaltningsutskott, utse

ledamöter och suppleanter i centralorganet. Bestämmelser härutinnan ävensom

rörande valbarhet m. m. ha ansetts böra införas i 32 och Al §§ landstingslagen.

Vad centralorganets sammansättning beträffar anser jag i likhet

med vissa av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna det av de

sakkunniga föreslagna minsta antalet ledamöter, tre, vara väl litet. De viktiga

arbetsuppgifter, särskilt av administrativ natur, som skola ankomma å

s. 11 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 11

detta organ, måste städse nödvändiggöra en allsidigare representation inom

organet än som kan inrymmas bland ett så ringa antal ledamöter. Jag föreslår

därför, att minsta antalet ledamöter sättes till fern. Ett allmänt önskemål

är förvisso, att kvinnorna bli representerade i det centrala organet. Ett

tillgodoseende av detta önskemål synes mig likväl icke — såsom från några

håll gjorls gällande — kräva en föreskrift därom, att minst en kvinna skall

vara ledamot i centralorganet.---Ej heller anser jag skäl föreligga att

tillstyrka ett framställt yrkande om införande av rätt för landshövdingen i

länet att närvara vid hälso- och sjukvårdsberedningarnas sammanträden

samt deltaga i beredningarnas överläggningar. Bestämmelserna rörande centralorganets

sammansättning bilda andra stycket i 1 mom. av den föreslagna

nya paragrafen, AO a §, i land sting slag en. Häri föreskrives tillika, att beredningen

utser inom sig ordförande samt att landstinget bestämmer den ordning,

i vilken beredningen har alt fatta beslut.

Jag är ense med de sakkunniga därom, att förste provinsialläkaren bör

kallas till varje sammanträde med såväl hälso- som sjukvårdsberedning och

äga rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin

mening antecknad till protokollet. Härav framgår, att jag ej kunnat villfara

deras mening, som ansett, att förste provinsialläkaren borde vara självskriven

ledamot i beredning eller i allt fall i hälsovårdsberedning. De intressen

som förste provinsialläkaren är satt alt bevaka och den sakkunskap han äger

synas mig kunna bli vederbörligen företrädda utan att denne befattningshavare

tillägges rätt att jämväl deltaga i beredningens beslut. Med hänsyn

härtill kan jag ej heller finna det erforderligt, att landstingen — på sätt

majoriteten inom de sakkunniga föreslagit — medges befogenhet att tilldela

förste provinsialläkaren sådan rätt. I denna fråga ansluter jag mig alltså

till reservanternas av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar understödda

mening. Föreskrifterna i ämnet lia meddelats i 3 mom. av AO a §

landstingslagen.

Berednings behov av att äga tillgång till särskild sakkunskap vid olika

frågors bedömande lia de sakkunniga ansett kunna tillgodoses genom rätt

för beredning att i förekommande fall till överläggning nied beredningen inkalla

inom landstingets hälso- och sjukvårdande verksamhet anställda läkare

och övriga befattningshavare. Skyldighet alt tillkalla sådan sakkunnig

skulle dock föreligga vid handläggning inom hälsovårdsberedning av

ärenden angående dispensärvård och folktandvård. Från olika håll har

gjorts gällande, att det vore nödvändigt med en mera allmän föreskrift om

skyldighet för beredning att i ärenden rörande specialvård tillkalla inom

vårdgrenen specialutbildad läkare eller tandläkare. Vidare har det ansetts,

att vid behandling inom sjukvårdsberedning av sjukhusärenden viss styresman

eller annan sjukhusläkare alltid borde lia side i beredningen. Då elef

måste förutsättas, alt beredning i alla de fall behov därav föreligger anlitar

den sakkunskap, som står beredningen till buds, har jag icke ansett mig

böra i förevarande hänseende binda beredning i vidare mån än de, sakkunniga

föreslagit. Tungt vägande praktiska skäl tala för denna ståndpunkt.

Angående skyldigheten för hälsovårdsberedning att vid ärenden rörande dispensärvård

och folktandvård tillkalla sakkunnig läkare respektive tandläkare,

vilken skyldighet för närvarande är stadgad i fråga örn respektive lillsynsorgan,

torde, på sätt nu giiller, bestämmelser böra meddelas i de författningar,

som reglera statsbidrag till dessa vårdgrenar. Utan uttryckligt

stadgande måste beredning äga rätt att till (''iverläggning inkalla inom landstingets

hälso- och sjukvårdande verksamhet anställda kikare och övriga befattningshavare.

Genom föreskrift i sjukluissladgan bör — såsom de sakkunniga

föreslagit - styresman ävensom lasarettsläkare, som ej är styres
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

man, åläggas skyldighet inställa sig vid sjukvårdsberednings sammanträden

för att yttra sig i frågor, som angå sjukvården eller förvaltningen.

Klagan över centralorganets beslut.

Föredragande departementschefen har i detta ämne anfört följande:

Enligt de sakkunnigas förslag till lagstiftning i ämnet skulle klagan över

centralorganets beslut vara tillåten endast på formella grunder och talan

skulle föras hos medicinalstyrelsen. Från åtskilliga håll har anmärkts,

att berednings beslut rörande förordnande av underläkare och distriktstandläkare

borde få överklagas jämväl på materiella grunder. Till denna mening

har jag —--kunnat ansluta mig. I enlighet härmed böra särskilda be
stämmelser

meddelas dels i sjukhusstadgan beträffande klagan över sjukvårdsberednings

beslut örn förordnande av underläkare och dels i kungörelsen

angående statsbidrag till folktandvård i fråga om klagan över hälsovårdsberednings

beslut örn förordnande av distriktstandläkare. Genom dessa bestämmelser

torde ledamot av beredningen eller den som äger deltaga i beredningens

överläggningar eller vars enskilda rätt beröres av beslutet erhålla rätt att,

örn han icke åtnöjes med detta, däri hos medicinalstyrelsen söka ändring

inom den tid, som föreskrivits för överklagande av förvaltande myndigheters

och ämbetsverks beslut.

Frånsett nyss berörda fall synas mig i fråga om klagan över berednings

beslut enahanda regler böra gälla, som tillämpas beträffande talan mot beslut

av sådana kommunala organ, som kunna anses intaga en ställning likartad

med hälso- och sjukvårdsberedning. Det sagda innebär, att den nu

tillämpade besvärsordningen rörande förvaltningsutskotts beslut även kommer

att avse beslut av sådan hälso- och sjukvårdsberedning, som tillsatts av

landsting. Härmed skulle även — såsom från landstingsförbundets sida

framhållits -—- vinnas, att samma forum, nämligen regeringsrätten, finge

pröva ett förvaltningsutskotts beslut, vare sig detta fattats av utskottet såsom

hälso- och sjukvårdsberedning eller i annan egenskap. I gällande lagstiftning

saknas emellertid särskilda bestämmelser angående klagan över förvaltningsutskotts

beslut. I rättstillämpningen ha härutinnan de bestämmelser

i landstingslagen, som ha avseende å klagan över landstings beslut, ansetts

analogivis tillämpliga. Samma lär ock vara förhållandet beträffande klagan

över beslut av beredningar, som landstinget tillsatt. Med hänsyn härtill

synes det ej vara erforderligt eller ens lämpligt att i landstingslagen enbart

för hälso- och sjukvårdsberednings del meddela uttryckliga föreskrifter i

ämnet. Vidkommande klagan över beslut av sådan sjukvårdsberedning, vilken

enligt bestämmelserna i sjukhuslagen skall finnas inom kommun, som driver

sjukhus, torde likaledes utan särskilda föreskrifter de regler bli tillämpliga,

som gälla om besvär över kommunala nämnders beslut i allmänhet.

Utom i fråga om klagan över förordnande av underläkare eller av distriktstandläkare

har jag alltså ej funnit mig böra föreslå några uttryckliga bestämmelser

angående klagan över centralorganets beslut.

Sjukhusdirektionens uppgifter och sammansättning.

Rörande de sakkunnigas förslag må följande anföras:

Såsom framgår av det föregående förorda de sakkunniga, att vissa av direktionens

nuvarande arbetsuppgifter överflyttas å sjukvårdsberedningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 13

Detta gäller bland annat viss befattning med byggnadsfrågor, tillsättande

av styresman å sjukhus, där flera ansvariga läkare finnas, avgivande av

förord vid tillsättande av lasaretts- och sanatorieläkartjänst, tillsättande av

läkare å vissa sjukstugor samt tillsättande och entledigande av syssloman. I

ärenden angående tillsättande av underläkare, däri direktionen för närvarande

har att upprätta förslag med förord, skulle direktionen endast ha att

avge yttrande. Direktionens nuvarande befogenhet att bevilja lasaretts- och

sanatorieläkare tjänstledighet skulle något beskäras, varemot direktionens

hittillsvarande befogenhet att bevilja underläkare tjänstledighet och förordna

vikarie för sådan läkare skulle i viss mån vidgas.

I övrigt skulle direktion i allmänhet bibehålla sina nuvarande arbetsuppgifter.

Sålunda skulle alltjämt ordinarie sjukvårdspersonal antagas och entledigas

av direktionen. De sakkunniga föreslå emellertid härutinnan den

ändringen, att direktionen skulle äga att åt annan överlämna befogenheten

att antaga och på egen begäran entlediga till nämnda personal hörande befattningshavare.

Beträffande direktionens sammansättning gäller för närvarande, att den

skall bestå av minst fem eller vad angår sjukstuga minst fyra ledamöter.

De sakkunniga förorda, att antalet ledamöter städse skall vara

minst tre.

I anslutning till begränsningen i antalet ledamöter föreslå de sakkunniga,

att där direktion består av endast tre ledamöter, den skall vara beslutför,

då två ledamöter eller suppleanter närvara vid direktionssammanträde och

de äro örn beslutet ense.

Den nuvarande anvisningen i sjukhuslagen, att en av direktionens ledamöter

bör vara läkare, ha de sakkunniga, närmast i betraktande av den

relativt ringa utsträckning, i vilken anvisningen i praktiken följts, ansett

kunna utgå. De sakkunniga ha vidare icke funnit tillräckliga skäl föreligga

att bibehålla gällande bestämmelse angående landshövdings rätt att deltaga

i sammanträde med direktion, i vilken han icke utsetts till ledamot.

Såsom en följd av förslaget, att det icke skall tillkomma direktionen utan

en särskild sakkunnigdelegation resp. sjukvårdsberedningen att upprätta förslag

till underläkartjänst samt avge förord i fråga om lasaretts- och sanatorieläkartjänst,

ha de sakkunniga slutligen förordat viss jämkning av bestämmelserna

örn klagan över direktions beslut.

För de avgivna yttrandena över förslaget har redogörelse lämnats å sid.

09—71 i propositionen.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

Från olika håll ha farhågor yppats, att de lokala direktionernas inflytande

på sjukhusärendena genom den föreslagna centraliseringen skulle alltför

starkt begränsas och att direktionernas hittills visade stora intresse för sjukhusväsendets

ändamålsenliga gestaltning därmed skulle avsevärt minskas.

Den föreslagna centraliseringen innebär visserligen, att beslutanderätten i

flera betydelsefulla frågor — exempelvis byggnadsfrågor — överflyttas från

direktionen till sjukvårdsberedningen. Men dessa frågor lämpa sig tvivelsutan

bättre för central behandling, och tillfälle är städse berett direktionen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

att få sin mening framförd. Den närmaste tillsynen vid och ansvaret för

förvaltningen av sjukhus skall alltjämt handhavas av direktionen, som även

i fortsättningen skall lia att antaga och entlediga sjukvårdspersonalen. Under

dessa omständigheter och med hänsyn till de möjligheter förslaget öppnar

för landstinget att anpassa organisationen efter olika lokala förhållanden

anser jag mig böra tillstyrka de sakkunnigas förslag såvitt rör direktionens

arbetsuppgifter. Ävenså gillar jag vad de sakkunniga föreslagit därutinnan,

att direktionen skall äga att åt annan överlämna befogenheten att antaga

och på egen begäran entlediga till sjukvårdspersonalen hörande befattningshavare.

Den av de sakkunniga föreslagna, utan erinran lämnade begränsningen av

antalet ledamöter i direktion från fem till tre anser jag böra godtagas. I likhet

med de sakkunniga finner jag även, såväl att den nuvarande anvisningen

i sjukhuslagen att en av direktionens ledamöter bör vara läkare kan utgå

som ock att anledning icke föreligger att bibehålla den nuvarande bestämmelsen

i sjukhusstadgan angående landshövdings rätt till deltagande i sammanträde

med direktion.

De ändrade bestämmelser rörande direktions arbetsuppgifter och sammansättning,

som sålunda skulle bli gällande, lia — i den mån de icke lia sin

plats i sjukhusstadgan — upptagits i 10 § av den föreslagna nya sjukhuslagen.

Då direktion icke vidare skulle lia att upprätta förslag till underläkartjänst

elier att avge förord i fråga örn lasaretts- och sanatorieläkartjänst, har i

enlighet med sakkunnigförslaget viss jämkning företagits i bestämmelserna

örn klagan över direktions beslut. Dessa bestämmelser återfinnas i 12 § av

nyssnämnda lagförslag.

I de likalydande motionerna I: 155 av herr Heuman m. fl. och II: 205 av

herr Nilsson i Göteborg m. fl. har framställts yrkande, att riksdagen måtte

besluta, att bestämmelsen i 10 § 2 punkten sista stycket av förslaget till lag

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, avseende förbud för befattningshavare

vid sjukhus att vara ledamot av sjukhusets direktion eller

suppleant för denne, skall utgå.

Centralorgan för kommuns sjukhus.

Föredragande departementschefen har härutinnan anfört:

Att kommunal sjukvårdsberedning bör ha motsvarande uppgifter som

landstings sjukvårdsberedning synes tydligt. Likaså bör kommun äga rätt

att åt det organ, som har att upprätta utgifts- och inkomststaten för kommunen,

uppdraga att med avseende å sjukhusväsendet fullgöra de åligganden,

som inom landsting tillkomma dess förvaltningsutskott samfällt. Då

här icke är fråga örn en skyldighet för kommun, torde de erinringar, som på

denna punkt framställts mot förslaget, ej vara avgörande. Bestämmelserna i

förevarande ämne återfinnas i 5 § av den föreslagna nya sjukhuslagen.

Sj ukh usens personal bostäder.

Beträffande de sakkunnigas förslag härutinnan må följande anmärkas:

7 § gällande sjukhuslag innehåller föreskrift därom, att medicinalstyrelsen

efter byggnadsstyrelsens hörande skall granska varje förslag till ny-, till- eller

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 15

ombyggnad av sjukhusanläggning. De sakkunniga anse tvivelaktigt, huruvida

denna föreskrift innebär skyldighet för huvudmannen att underställa

jämväl byggnadsförslag rörande helt fribelägna personalbyggnader sådan

granskning. Med åberopande av att enligt de sakkunnigas förslag byggnadsritningar

inom sjukvårdsberedningen alltid skulle komma att granskas av

förste provinsialläkaren, som får anses besitta särskild sakkunskap på bostadshygienens

område, samt att man icke, där ej särskilda skäl därtill föranleda,

bör belasta medicinalstyrelsen med uppgifter, som kunna på ett tillfredsställande

sätt lokalt handläggas, föreslå de sakkunniga en sådan avfattning

av ifrågavarande föreskrift, att medicinalstyrelsens granskningsskyldighet

begränsas till byggnadsåtgärder, som beröra själva sjukhusanläggningen.

Fribelägna personalbyggnader skulle sålunda klart undandragas

sådan underställelse.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att ur sjukhusstadgan skulle utgå däri

förekommande anvisningar örn beredande av bostad åt lasarettsläkare samt

underläkare och dennes vikarie inom lasarettet eller dess grannskap. Däremot

skulle enligt de sakkunnigas förslag — i likhet med vad redan gäller

beträffande lasarettsläkare — underläkare, som icke tillhandaliålles bostad

in natura, ändock vara skyldig att såvitt möjligt taga sin bostad i lasarettets

grannskap. I fråga om företrädesrätt till å lasarettstomt eller i dess omedelbara

grannskap anordnad bostad skulle enligt förslaget sådan rätt tillkomma

jämväl föreståndare för särskild barnbördsavdelning.

Yttrandena över förslaget i denna del hava i propositionen återgivits å sid.

73—74.

Föredragande'' departementschef en har uttalat följande:

Förslaget, att medicinalstyrelsens godkännande av byggnadsritningar skall

inskränkas att avse allenast ritningar till själva sjukhusanläggningen, finner

jag böra godtagas. Visserligen skulle skillnad komma att göras mellan bostäder

belägna inom själva sjukhusanläggningen, vilka alltjämt skola granskas

av medicinalstyrelsen, samt fribelägna bostadsbyggnader, som ej bli

föremål för sådan granskning. Detta förhållande torde dock vara utan

större betydelse, då ritningar till sistnämnda bostäder i allt fall bli underkastade

den granskning, som kommunal myndighet enligt gällande författningar

har att utföra beträffande ritningar till varje för bostadsändamål

avsedd byggnad. De ändrade föreskrifterna i ämnet ha influtit i 9 § av den

föreslagna nya sjukhuslagen. Här lia jämväl upptagits bestämmelser om

skyldighet för sjukvårdsberedning att vid vissa byggnadsföretags avslutande

därom göra anmälan till medicinalstyrelsen.

De sakkunnigas förslag att ur sjukhusstadgan borttaga bestämmelserna,

att bostad bör beredas lasarettsläkare och underläkare inom lasarettet eller

i dess grannskap, anser jag mig ock kunna tillstyrka, i all synnerhet som

dessa bestämmelser blott äro anvisningar, samt det kan förväntas, att landstingen

ändock skola låta sig angeläget vara alt vidtaga åtgärder för beredande

av bostad åt sjukhusläkare, där så kan vara av omständigheterna

påkallat. De sakkunnigas förslag, att underläkare, som icke tillhandaliålles

bostad in natura, likväl skall vara skyldig att såvitt möjligt taga sin bostad

i lasarettets grannskap, finner jag välbetänkt. Samma synes mig vara förhållandet

med förslaget, att företrädesrätt till å lasarettstomt eller i dess

omedelbara grannskap anordnad bostad bör tillkomma jämväl förestån
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

dare för särskild barnbördsavdelning. Från något håll har yrkats å ena

sidan en ändring av de föreslagna bestämmelserna om företrädesrätt till

bostad och å andra sidan ett uteslutande av sagda bestämmelser. Till stöd

för sistnämnda yrkande har framhållits att det med de å olika orter varierande

förhållandena vore lämpligast att överlåta åt sjukvårdsberedningen

eller direktionen att helt besluta i denna fråga. Då emellertid enligt sakkunnigförslaget

hinder ej möter för nämnda organ att här laga efter läglighet,

finner jag de nämnda yrkandena ej böra bifallas. De bestämmelser, som

ha avseende å ifrågakomna förhållanden, beröra endast sjukhusstadgan.

Inrättande av underläkartjänst.

De sakkunnigas förslag under denna rubrik innehåller i huvudsak följande:

Enligt gällande bestämmelser må ny underläkartjänst icke inrättas utan

Kungl. Maj:ts eller efter Kungl. Maj:ts förordnande medicinalstyrelsens medgivande.

Vid ansökan om dylikt medgivande skall uppgift lämnas om arbetets

omfattning ävensom örn de med tjänsten förenade anställnings- och

avlöningsförmånerna. Enligt de sakkunnigas mening får det anses praktiskt

taget uteslutet, att landsting beslutar inrätta nya underläkartjänster,

av vilka med hänsyn till sjukvårdsarbetets omfattning behov icke föreligger,

och då man därjämte har anledning räkna med att i analogi med hittills

tillämpad praxis vissa enhetliga minimibestämmelser i fråga örn underläkares

avlöning komma att bli gällande, föreligger enligt de sakkunnigas uppfattning

icke längre skäl att betunga vare sig Kungl. Maj:t eller medicinalstyrelsen

med en prövning av varje fråga om inrättande av ny underläkartjänst.

De sakkunniga föreslå därför, att landstinget självt skall få bestämma

härom.

Redogörelse för yttrandena över förslaget i denna del lämnas å sid. 76 i

propositionen.

Föredragande departementschefen har i ämnet anfört följande:

Förslaget, att landsting självt skall få besluta om inrättande av ny underläkartjänst,

förutsätter genomförandet av enhetliga minimibestämmelser i

fråga om underläkares avlöning. Frågan härom är emellertid alltjämt under

utredning av de sakkunniga. Först då denna utredning slutförts, synes förevarande

förslag böra tagas under övervägande. Tillsvidare torde alltså nuvarande

bestämmelser i ämnet få gälla. Dessa ha i förslaget till den nya sjukhuslagen

införts i 16 §.

Styresman oell syssloman.

De sakkunnigas förslag innefattar huvudsakligen följande:

Beträffande styresman ha de sakkunniga ansett lämpligt uttryckligen

föreskriva, att lasarettsläkare, som förordnas till styresman, skall vara

skyldig mottaga dylikt förordnande. Vidare lia de sakkunniga föreslagit,

att direktionen skulle få uppdraga åt annan lasarettsläkare än styresmannen

att fullgöra vissa dennes åligganden samt att lasarettsläkare, som icke är

styresman, skulle vara pliktig att på direktionens uppdrag utföra de ålig
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 17

Randen, som liro av beskaffenhet att böra fullgöras av en av sjukhusets

läkare.

Vad angår syssloman ha de sakkunniga hemställt örn viss ändring

av de föreskrifter i sjukhusstadgan, som reglera dennes ställning. I samband

härmed ha de sakkunniga föreslagit en omreglering av styresmannens

och sysslomannens inbördes befogenheter. De

sakkunniga ha fördelat skyldigheten att till behandling förbereda och i direktionen

föredraga på dess prövning ankommande ärenden, som ordföranden

ej förbehållit sig, och sålunda föreslagit, att ärenden av sjukvårdsteknisk

art alltjämt skola beredas och föredragas av styresmannen samt ärenden

av ekonomisk art av sysslomannen. Ärenden, vilka icke äro att hänföra

till endera av dessa grupper, skola — i den mån direktionen icke annorlunda

beslutar — beredas av styresmannen och sysslomannen gemensamt samt

efter gemensamt utlåtande föredragas av styresmannen. Direktionen skall

kunna bestämma, att styresmannen i vissa fall skall rådföra sig förutom med

en eller två av direktionen utsedda ledamöter även med sysslomannen. Jämväl

på annat sätt skall sysslomannen efter direktionens bestämmande kunna

deltaga i ärendens beredning. — Styresmannen befrias från skyldigheten att

deltaga i de årliga besiktningarna av sjukhusets fastigheter m. m.; i styresmannens

ställe träder sysslomannen. — Vid handhavandet av sjukhusets

ekonomiska förvaltning och därmed sammanhängande angelägenheter skall

sysslomannen vara underställd direktionens förmanskap och inseende i stället

för, såsom nu gäller, direktionens förmanskap och styresmannens inseende.

Sysslomannen skall vara skyldig ställa sig till efterrättelse icke blott vad direktionen

utan jämväl vad sjukvårdsberedningen enligt sjukhusstadgan anbefaller.

De sakkunniga ha därjämte velat utvidga huvudmannens nuvarande befogenhet

att tillsätta gemensam syssloman för flera sjukhus till att omfatta

icke blott sjukhus, som lia gemensam direktion, utan samtliga av huvudmannen

drivna sjukhus, beträffande vilka med fördel gemensam syssloman

anställes.

Rörande innehållet i de häröver avgiva yttrandena får utskottet hänvisa till

redogörelsen å sid. 79 i propositionen.

Föredragande departementschefens uttalanden i denna del äro av följande

lydelse:

Lika nied de sakkunniga anser jag uttrycklig föreskrift böra meddelas

därom, att lasarettsläkare, som förordnas till styresman, skall vara skyldig

mottaga sådant förordnande. Vidare finner jag de sakkunnigas förslag välgrundade

i vad därigenom direktionen medges rätt att åt annan lasarettsläkare

än styresmannen uppdraga fullgörandet av vissa dennes åligganden

samt lasarettsläkare, som icke är styresman, förklaras pliktig att på direktionens

uppdrag utföra de åligganden, som äro av beskaffenhet att böra fullgöras

av en av sjukhusets läkare. Föreskrifter härutinnan torde meddelas i

sjukhusstadgan.

Beträffande de sakkunnigas förslag örn ändring av de bestämmelser i

sjukhusstadgan, sorn reglera sysslomans ställning, och den av de sakkunniga

i samband därmed företagna omregleringen av styresmannens och sysslo
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 3 avd. Nr 3- 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

mannens inbördes befogenheter ha från flera håll tvivel yppats, om därigenom

skulle vinnas någon egentlig förbättring. Visserligen synes den nuvarande

ordningen på förevarande område så till vida ej vara fullt tillfredsställande,

att den ej alldeles utesluter friktionsmoment inom sjukhusförvaltningen.

Men såvitt jag kan finna skulle dylika friktionsmoment icke avlägsnas,

därest de sakkunnigas förevarande förslag genomfördes. Vidare kan man

icke bortse från betydelsen av att äga en fullt enhetlig ledning inom sjukhusförvaltningen.

Bland olika frågor, som härvid förekomma, torde blott undantagsvis

kunna särskiljas sådana, som icke på ett eller annat sätt intimt

sammanhänga med sjukvården. Även för personalens del är det av vikt att

chefskapet samlas på en hand och att samme person sålunda har förmanskapet

över all personal vid sjukhuset. Jag vill i detta hänseende blott erinra

om att vissa befattningshavare åvilande göromål nära beröra både den sjukvårdande

och den ekonomiska sidan av verksamheten vid ett sjukhus. Detta

gäller icke minst husmodern, som i regel har att ordna med antagning av

samt tjänstledighet och vikarier för kvinnliga befattningshavare, tillhörande

såväl sjukvårds- som ekonomipersonalen, ävensom handhava förråd av olika

slag. Jämväl beträffande kökspersonalen och baderskorna kunna intressekonflikter

uppkomma mellan styresmannen och sysslomannen. Med

hänsyn till vad jag sålunda anfört är jag icke beredd att tillstyrka en ändring

av den nuvarande ordningen i den riktning, som av de sakkunniga förordats.

Dock anser jag, att — på sätt de sakkunniga föreslagit — direktion

skall kunna bestämma, att styresmannen i vissa fall skall rådföra sig förutom

med en eller två av direktionen utsedda ledamöter även med sysslomannen.

Likaså bör sakkunnigförslaget följas i vad därigenom sysslomannen underställts

sjukvårdsberedningen samt befogenhet tillagts landstinget att tillsätta

gemensam syssloman även för sjukhus, som icke lia gemensam direktion.

De i förevarande avseenden erforderliga bestämmelserna torde böra meddelas

i sjukhusstadgan.

I motionen 1:162 av herr Källman m. fl. har hemställts, att riksdagen med

avseende å sysslomans ställning i fråga om den ekonomiska förvaltningen å

sjukhus måtte ansluta sig till den mening, som fått uttryck i de sakkunnigas

förslag.

Husmoder.

Föredragande departementschefen har anfört följande:

Då, som de sakkunniga framhållit, hinder ej bör möta mot att husmoder

jämväl upprätthåller annan befattning, finner jag intet vara att erinra däremot,

att anställande av husmoder blir obligatoriskt vid varje lasarett. Likaså

kan jag tillstyrka, att syslomannen skall lia att deltaga i upprättande av

förslag till besättande av husmoderstjänst. Att medicinalstyrelsen även i fortsättningen

skall lia att fastställa instruktion för husmoder synes mig icke erforderligt.

Sådan intruktion bör — som jag tidigare angivit — lämpligen,

på sätt de sakkunniga föreslagit, fastställas av sjukvårdsberedningen. Beträffande

förslaget, att såväl sjukvårds- som kontors- och ekonomipersonalens

lydnadsplikt skall utsträckas att avse även husmoder, har från vissa

håll ifrågasatts lämpligheten av att här medtaga även kontors- och ekonomipersonalen.

Med beaktande av vad härutinnan framhållits föreslår jag,

att kontors- och ekonomipersonal ålägges lydnadsplikt gentemot husmoder

endast i den mån för husmoder utfärdad instruktion innehåller bestämmelse

härom. De rörande husmoder erforderliga förskrifterna ha sin plats i

sjukhusstadgan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 19

Medicinalstyrelsens allmänna tillsynsmyndighet.

5 § sjukhuslagen stadgar för närvarande, att högsta tillsynen över sjukhus

utövas av medicinalstyrelsen, vilken särskilt har att ägna uppmärksamhet

åt sjukvården och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden. Vidare

innehåller 26 § 1 mom. epidemilagen, bland annat, det stadgandet, att epidemisjukhus

står under överinseende av medicinalstyrelsen i allt vad som rör

sjukvården och den vid sjukhuset anställda sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

De sakkunniga lia i sitt förslag funnit önskvärt, att 5 § sjukhuslagen erhåller

en sådan avfattning, att medicinalstyrelsens allmänna tillsynsmyndighet

över själva sjukvården komme till ett klarare uttryck. Med anledning härav

ha de sakkunniga förordat, att föreskriften i nämnda paragraf därom, att

medicinalstyrelsen särskilt har att ägna uppmärksamhet åt sjukvårdspersonalens

arbetsförhållanden, utgår. Vidare ha de sakkunniga, som föreslagit

att vissa delar av sjukhuslagen, bland annat bestämmelserna i 5 §,

skulle göras tillämpliga jämväl å epidemisjukhusen, förordat att med anledning

därav ovan omförmälda stadgande i 26 § 1 mom. epidemilagen även

skulle utgå.

Yttrandena i denna del redovisas å sid. 82 i propositionen.

Föredragande departementschefen har härom anfört följande:

Genom den föreslagna ändringen i 5 § sjukhuslagen lära de sakkunniga

icke ha åsyftat någon rubbning i medicinalstyrelsens allmänna tillsynsmyndighet

över olika med sjukvården sammanhängande förhållanden. Ändringen

har motiverats av önskemålet, att styrelsens allmänna tillsynsmyndighet

över själva sjukvården skulle komma till ett klarare uttryck. Då nuvarande

stadgande synes ge ett riktigt uttryck för vad därmed avses, finner jag emellertid

anledning icke föreligga att härutinnan föreslå någon ändring. I förslaget

till den nya sjukhuslagen har stadgandet influtit i 6 §. Då jag på sätt,

vartill jag i det följande återkommer, i likhet med de sakkunniga ansett, att

berörda stadgande bör göras direkt tillämpligt även med avseende å epidemisjukhusen,

torde i enlighet med sakkunnigförslaget ur 26 § 1 mom. epidemilagen

kunna utgå vad där stadgas om medicinalstyrelsens överinseende över

epidemisjukhus.

Sjukhuslagens och sjukliusstadgans tillämpningsområde.

De sakkunniga ha i förevarande avseende upprättat ett förslag till kungörelse,

däri stadgas att vissa beträffande sjukstugor i sjukhuslagen

meddelade bestämmelser skola i tillämpliga delar gälla även med avseende å

av landsting eller kommun drivna såväl epidemisjukhus, frånsett sådana tillfälliga

sjukvårdslokaler, vilka avses i 20 § epidemilagen, som vårdhem för

kroniskt sjuka och för konvalescenter. Vidare stadgas i förslaget, att för

dessa anstalter dessutom skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad i

sjukhusstadgan föreskrives örn sjukstuga med mindre än 30 vårdplatser,

dock med undantag för bestämmelserna örn de handlingar, som skola

avlämnas vid intagning, och örn den ordning, vari sådan skall ske. De be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

träffande sjukstugor i sjukhuslagen meddelade bestämmelser, som här i

tillämpliga delar skulle bli gällande, äro bestämmelserna angående högsta

tillsynen över sjukhusen, dessas förseende med erforderlig personal och utrustning,

regleringen av anställningsvillkoren för personalen, anläggningen

av sjukhus, sjukhusdirektion och styresman, tillsättande av sjukstuguläkare

vid sjukstuga med högst 30 vårdplatser, sjukhusläkares rätt till ersättning

för behandling och skötsel av å sjukhuset intagen person samt giltigheten av

äldre, för vissa sjukhus meddelade bestämmelser.

Remissyttrandenas innehåll i förevarande del har i korthet återgivits å sid.

84—85 i propositionen.

Föredragande departementschefen har i ämnet anfört följande:

De sakkunnigas förslag innebär en utvidgning i vissa avseenden av sjukhuslagens

och sjukhusstadgans tillämpningsområde. Utvidgningen gäller

vissa av landsting eller kommun drivna anstalter, nämligen epidemisjukhus,

med undantag för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som avses i 20 § epidemilagen,

samt anstalter för vård av kroniskt sjuka eller konvalescenter. Dessa

anstalter skulle i tillämpliga delar vara underkastade dels vissa angivna

i sjukhuslagen beträffande sjukhus meddelade bestämmelser bland annat

dem som avse direktion dels ock, med visst undantag, vad i sjukhusstadgan

föreskrives om sjukstuga med mindre än trettio vårdplatser. Vad de

sakkunniga sålunda föreslagit anser jag mig kunna tillstyrka. Av medicinalstyrelsen

har mot förslaget invänts, att flera vårdhem och konvalescenthem

hade så ringa antal vårdplatser, att en särskild direktion för dessa hem

bleve en alltför vidlyftig organisation. Det må emellertid erinras om att enligt

de bestämmelser, som skulle bli tillämpliga å vårdhemmen, särskild

direktion icke erfordras för sådant hem. Gemensam direktion kan nämligen

anordnas för två eller flera sjukhus och sjukvårdsberedningen kan fungera

som direktion. Medicinalstyrelsen och stadsfullmäktige i Norrköping lia hyst

vissa farhågor, därest bestämmelserna örn direktion skulle bli tillämpliga

även med avseende å epidemisjukhus i stad, som utgör eget epidemidistrikt.

Dessa farhågor kan jag icke dela. Ej heller anser jag mig kunna biträda det

av en länsstyrelse framställda yrkandet, att här föreslagen utvidgning av

sjukhuslagens och sjukhusstadgans tillämpningsområde ej skulle avse av annan

kommun än landsting drivna vårdhem.

De sakkunniga lia föreslagit utfärdandet av en särskild kungörelse, däri

skulle anges de olika bestämmelser i sjukhuslagen och sjukhusstadgan, som

skulle bli tillämpliga å förevarande anstalter. Från medicinalstyrelsens sida

har framställts önskemål örn mera precisa bestämmelser till undvikande av

tolkningssvårigheter. För egen del anser jag, da här är fråga örn tillämpningsområdet

för nämnda lag och stadga, att saväl i lagen som i stadgan

höra meddelas föreskrifter örn vilka av de däri meddelade bestämmelserna

jämväl skola äga tillämpning å ifrågakomna anstalter. Vad härvid sjuk!utslagen

angår har detta föranlett en jämkning av 1 §, dit jämväl förts det i nuvarade

2 a § meddelade undantagsstadgandet för karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet. I 23 § av den föreslagna nya sjukhuslagen lia de bestämmelser

i lagen angivits, vilka i tillämpliga delar skola gälla även med avseende

å anstalterna i fråga.

Utskottet. Kravet på en enhetlig ledning av landstingens verksamhet på hälso- och

sjukvårdsområdena har under senare ar i samma man som landstingens uppgifter

vidgats med allt större styrka gjort sig gällande. I vissa landsting

s. 21 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 21

har en centralisering av denna verksamhet redan nu i stor utsträckning genomförts

i praktiken. De genom propositionen framlagda förslagen innebära

ett fullföljande och befästande av denna utvecklingslinje. Den föreslagna

organisationen ger emellertid utrymme för en smidig anpassning efter

de skiftande behov, som kunna föreligga på olika orter. Utskottet finner

förslagen i stort sett väl avvägda och ägnade att läggas till grund för

lagstiftning i ämnet.

I avseende å de föreslagna särskilda bestämmelserna får utskottet anföra

följande.

Huvudbestämmelserna angående det centrala organ, som skall utöva ledningen

av landstings hälso- och sjukvårdande verksamhet, ha upptagits i en

ny paragraf, 40 a §, i landstingslagen. I 3 mom. av detta lagrum stadgas,

att förste provinsialläkaren skall kallas till sammanträde nied hälso- och

sjukvårdsberedning. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har

från skilda håll framhållits, att vid behandling inom sjukvårdsberedning av

sjukhusärenden en sjukhusläkare alltid borde ha säte i beredningen. Givet

är, att en beredning i många fall har behov av att äga tillgång till den särskilda

sakkunskap, som finnes hos sjukhusläkarna. Utskottet anser sig emellertid

kunna utgå från att dessa läkare i dylika fall — liksom hittills i regel

skett — få tillfälle att göra sig hörda. Att i förevarande lagrum införa

uttryckligt stadgande härom torde icke vara erforderligt och skulle även

kunna göra förfarandet onödigt invecklat.

I 4 § sista stycket förslaget till sjukhuslag lämnas föreskrifter örn landstings

rätt alt anordna gemensam upphandling för två eller flera sjukhus.

Enligt utskottets mening hör den i lagrummet reglerade befogenheten liksom

enligt den nuvarande lagen gälla allenast i fråga om sjukhus, för vilkas

driftkostnad landstinget i sista hand helt ansvarar. Utskottet föreslår

i anslutning härtill en jämkning av lagtexten. I förevarande sammanhang

vill utskottet erinra om andra lagutskottets uttalande vid behandlingen av

motsvarande bestämmelse i gällande sjukhuslag, att lagtexten uppenbarligen

icke utgjorde hinder för landsting att med annat landsting eller med

kommun, sammanslutning eller annan, som i sista hand helt ansvarade för

driftkostnaden för sjukhus, träffa överenskommelse örn gemensam upphandling.

Detta uttalande har enligt utskottets mening alltjämt sin giltighet.

Förslagets 5 § 1 mom. innehåller bl. a. föreskriften, att kommun, som

driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig kommunal nämnd eller annat kommunalt

organ uppdraga att vara sjukvårdsberedning. Utskottet vill i detta

sammanhang framhålla, att lagtexten uppenbarligen icke lägger hinder i vägen

för kommun att tillsätta särskild nämnd för sådant ändamål.

I fråga örn 8 § första stycket och 10 § 1 mom. föreslår utskottet ändringar

motsvarande den beträffande 4 § sista stycket förordade. De i Kungl. Maj:ts

förslag förekommande uttrycken »av landstinget drivna sjukhus» respektive

»sjukhus, som drivas av landstinget» skulle således utbytas mot de i gällande

lag använda orden »sjukhus, för vilkas driftkostnad landstinget i sista

hand helt ansvarar».

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

I motionerna 1:155 och 11:205 har hemställts, att bestämmelsen i 10 §

2 mom. sista stycket, som innefattar förbud för befattningshavare vid sjukhus

att vara ledamot av sjukhusets direktion eller suppleant för ledamot,

måtte utgå. Bestämmelsen är ordagrant hämtad ur gällande sjukhuslag.

Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes tre motioner i samma syfte som de nu

föreliggande. Andra lagutskottet framhöll i sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 34) i ämnet, att det visserligen vore i hög grad önskvärt, att styrelsen

eller direktionen för ett allmänt företag vid behov kunde erhålla tillgång

till den särskilda erfarenhet, som personalen under sin tjänstgöring

förvärvat. Denna erfarenhet kunde dock enligt andra lagutskottets mening

i allmänhet icke i önskvärd omfattning göras tillgänglig allenast därigenom,

att en befattningshavare inträdde som ledamot av styrelsen eller direktionen.

I detta hänseende syntes större fördelar vara att vinna genom rådplägning

med representanter för just de personalgrupper, som kunde besitta särskild

sakkunskap i en viss till behandling föreliggande fråga. Andra lagutskottet

framhöll ytterligare, att man, innan slutlig ställning toges till det i motionerna

berörda spörsmålet, borde avvakta, huruvida då föreliggande sakkunnigförslag

till lag om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän komme att

läggas till grund för lagstiftning i ämnet och i så fall vilka erfarenheter, som

kunde vinnas av förhandlingsrättens genomförande. Förslag till lag örn

förhandlingsrätt för nyssnämnda befattningshavare har genom proposition

(nr 4) framlagts för den nu samlade riksdagen. Förslaget har i huvudsakliga

delar tillstyrkts av andra lagutskottet, vars utlåtande (nr 25) i ämnet

av riksdagen godkänts. Efter antagandet av denna lag har åt samtliga vid

sjukhusen anställda beretts rätt till förhandling rörandes deras allmänna

anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom tillämpningen av dessa

villkor. Utskottet håller före, att de synpunkter, som ligga till grund för de

nu ifrågavarande motionerna, skola bliva i allt väsentligt tillgodosedda genom

sistnämnda lagstiftning. Skulle erfarenheten visa, att så ej blir fallet,

torde det av motionärerna väckta spörsmålet få tagas under förnyat övervägande.

I förslagets 16 § stadgas, att vid lasarett eller sanatorium må anställas

jämte lasaretts- eller sanatorieläkare även underläkare. Ny underläkartjänst

må dock ej inrättas utan medgivande av Kungl. Majit eller, efter Kungl.

Maj:ts förordnande, av medicinalstyrelsen. Enligt utskottets mening tala

starka skäl för en sådan utvidgning av berörda bestämmelse att, då särskilda

omständigheter därtill föranleda, underläkartjänst må kunna inrättas även

vid sjukstuga, vid vilken med vederbörligt tillstånd anordnats mer än det

normala maximiantalet — 30 —- vårdplatser. Utskottet föreslår i syfte att

möjliggöra detta en ändring av 16 § första stycket.

I fråga om styresmannens och sysslomannens inbördes befogenheter hava

de sakkunniga föreslagit en omreglering av gällande föreskrifter såtillvida

att sysslomannen icke blott, såsom nu ofta är fallet, i praktiken utan även

formellt skulle bliva den inför sjukhusdirektionen och huvudmannen ansvarige

ledaren för sjukhusets ekonomiska drift med skyldighet för honom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 23

att bereda och i direktionen föredraga hithörande ärenden. Föredragande

departementschefen har med hänsyn framför allt till betydelsen av att äga

en fullt enhetlig ledning inom sjukhusförvaltningen förklarat sig icke vara

beredd att tillstyrka en ändring av den nuvarande ordningen i den riktning,

som av de sakkunniga förordats. Enligt hans mening borde emellertid

direktion — på sätt de sakkunniga föreslagit — kunna bestämma, att styresmannen

i vissa fall skall rådföra sig förutom med en eller två av direktionen

utsedda ledamöter även med sysslomannen. I motionen I: 162 har

yrkats, att riksdagen måtte ansluta sig till de sakkunnigas förslag beträffande

sysslomannens ställning. De ekonomiska ärenden, vilka sysslomännen

handlägga, äro av stor vikt, och önskvärt är därför, att sysslomännen

exhålla en sådan ställning, att de känna sitt ansvar för sjukvårdsanstalternas

ekonomiska skötsel. Departementschefens nyss återgivna uttalande örn

betydelsen av en enhetlig ledning inom sjukhusförvaltningen måste emellertid

i detta sammanhang beaktas. Enligt utskottets mening hör det vara

möjligt att utan undanskjutande av sistnämnda synpunkt i framtiden liksom

hittills mångenstädes skett bereda sysslomännen en förhållandevis

självständig ställning.

Beträffande föreliggande förslag till lag örn ändring i vissa delar av epidemilagen

förordar utskottet i förtydligande syfte en jämkning i avfattningen

av 19 §.

I propositionen har föreslagits, att den nya lagstiftningen skall träda i kraft

den 1 januari 1941. Detta skulle förutsätta, att arbetet på dess praktiska

genomförande finge koncentreras till en jämförelsevis kort tid, vilket torde

kunna medföra vissa svårigheter. Därtill kommer, att en övergång till

den nya organisationen knappast är tillrådlig i nuvarande kritiska läge, som

redan ställt de för sjukvården i vårt land ansvariga inför nya krävande uppgifter.

Med hänsyn härtill vill utskottet förorda, att tiden för lagstiftningens

ikraftträdande framflyttas ett år.

Enligt övergångsbestämmelserna — 27 § — i förslaget till ny sjukhuslag

skulle Kungl. Majit även i fortsättningen vara befogad att meddela särbestämmelser

för vissa sjukhus och anstalter. Häremot synes intet vara att

erinra. I samband med genomförandet av den nya lagstiftningen torde

ändringar i hittills meddelade särbestämmelser i allmänhet böra företagas

så, att vad som faktiskt nu gäller beträffande dessa sjukhus och anstalter

i huvudsak bibehålies.

I de hänseenden, som här ovan icke särskilt berörts, har utskottet icke funnit

anledning vare sig att göra erinran mot de genom propositionen framlagda

lagförslagen eller att framställa önskemål beträffande utformningen av den

blivande sjukhusstadgan och andra ifrågakommande författningar.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, med förklarande att de genom propositionen

framlagda lagförslagen icke kunnat i oförändrat skick

antagas, måtte för sill del antaga följande förslag till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

i) Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349) om

landsting.

Härigenom förordnas, dels att 32 § samt 39—41 §§ lagen den 20 juni 1924

om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock

att i lagen efter 40 § skall införas en ny paragraf, betecknad 40 a §, av nedan

angivet innehåll:

32 §.

Val av ledamöter och suppleanter i landstingets förvaltningsutskott samt

av personer för beredning, varom förmäles i 31, 40 a och 42 §§, så ock av

revisorer och revisorssuppleanter, som avses i 53 §, skall, där två eller flera

personer skola utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så

många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes

antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Om

förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

39 §.

Landstinget skall---å förvaltningsutskottet;

att avgiva förslag till utgifts- och inkomststat för landstinget; samt

att till landstinget avgiva berättelse över sin verksamhet under tiden från

senaste lagtima möte.

I den---dess möten.

40 §.

Landstinget antager---ledamöternas antal.

I reglementet äger landstinget tillika bestämma, huruvida och i vilken

omfattning de utskottet tillkommande bestyren skola fördelas å två eller

flera särskilda avdelningar av utskottet. Där utskottet skall vara uppdelat

på avdelningar, må landstinget i reglementet kunna föreskriva, att dessa avdelningar

skola av landstinget utses genom särskilda val. Har uppdelning

skett, ankommer dock å utskottet samfällt att uppgöra det förslag till utgifts-

och inkomststat, som skall föreläggas landstinget, ävensom att hava

överinseendet över den ekonomiska förvaltning, som utövas av beredning,

varom förmäles i 40 a §, och med eget yttrande till landstinget överlämna

de framställningar från sådan beredning, som ankomma på landstingets

handläggning. t ft

Utskottet och---sina åligganden.

40 a §.

1 mom. Ledningen av landstingets hälso- och sjukvårdande verksamhet

skall, i den mån icke genom lag eller författning annorlunda föreskrives,

enligt landstingets bestämmande utövas av en gemensam hälso- och sjuk
-

1 Senaste lydelse av 32 § se SFS 1930: 256.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 25

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vårdsberedning eller ock av en särskild hälsovårds- och en särskild sjukvårdsberedning.

Beredning skall bestå av minst fem för en tid av fyra kalenderår av landstinget

valda ledamöter jämte lika antal för samma tid utsedda suppleanter.

Beredningen utser inom sig ordförande och vice ordförande. Landstinget

bestämmer den ordning, i vilken beredningen har att fatta beslut.

2 mom. Där landsting finner sådant lämpligt, må landstinget besluta, att

beredning skall utgöras av förvaltningsutskottet eller viss avdelning därav.

3 morn. Till sammanträde med beredning skall förste provinsialläkaren

kallas med rätt för honom att deltaga i överläggningarna men ej i besluten

samt att få sin mening antecknad till protokollet.

A mom. Angående hälso- och sjukvårdsberednings verksamhet gäller i

övrigt vad därom stadgas i lag eller författning.

41 §.

Till ledamot eller suppleant i förvaltningsutskottet eller i beredning, som

avses i 40 a §, må kunna utses annan än landstingsman.

I avseende på villkoren för valbarhet till ledamot eller suppleant i utskott

eller beredning, som i första stycket sägs, ävensom angående befogenhet

att innehava sådant uppdrag och rättighet att avsäga sig detsamma gäller

i motsvarande tillämpning vad i 6 § är stadgat om landstingsman.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

19 Al.

Landsting har att vid lagtima möte

år 19A0 fatta de beslut och företaga

de val, som må påkallas för denna

lags ikraftträdande nämnda dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

19A2.

Landsting har att vid lagtima möte

år 19Al fatta de beslut och företaga

de val, som må påkallas för denna

lags ikraftträdande nämnda dag.

2) Lag

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Landsting, så ock stad, som ej deltager i landsting, åligger att för dem,

som hava sin vistelseort eller hemort inom landstingsområdet eller staden,

ombesörja anstaltsvård för sjukdom, skada och kroppsfel, i den mån icke annan

drager försorg örn sådan vård. I enahanda omfattning bör landsting liksom

stad, som nyss nämnts, ombesörja anstaltsvård vid barnsbörd.

Vård, som ovan avses, må ock ombesörjas av kommun, vilken deltager i

landsting.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag äger icke tillämpning å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

och skall vad däri finnes stadgat endast i den mån nedan föreskrives

gälla anstaltsvård, varom föreskrifter äro meddelade i epidemilagen,

samt anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, kroniskt

kroppssjuka eller konvalescenter.

2 §•

1. Sjukhus anses vara drivet av landsting eller kommun, därest landstinget

eller kommunen eller sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager,

helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar för driftkostnaden.

2. Med sjukhus förstås nedan i denna lag sjukvårdsanstalt, som drives av

landsting eller kommun och som ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt eller

lyder under militär myndighet.

Sjukhus, som ej är inrättat uteslutande för vård av tuberkulossjuka, benämnes

lasarett, örn det är avsett för vårdbehövande oberoende av fallets

svårare eller lindrigare art, och eljest sjukstuga. Sjukhus, som är inrättat

uteslutande för vård av tuberkulossjuka (tuberkulossjukvårdsanstalt), benämnes

sanatorium, om det är avsett för sådana sjuka oberoende av vårdens

art, och eljest tuberkulossjukstuga.

För sjukvård ansvarig läkare benämnes, där fråga ej är örn läkare, som

avses i 17 eller 25 §, vid lasarett lasarettsläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare,

vid sanatorium sanatorieläkare och vid tuberkulossjukstuga tuberkuloss

jukstugulåkare.

3 §•

Landstings samfällda förvaltningsutskott åligger i fråga om landstingets

sjukhusväsende att, på sätt i lagen örn landsting stadgas, hava överinseende

över den ekonomiska förvaltningen inom de organ, som enligt landstingets

bestämmande handhava ledningen och förvaltningen av sjukhusen, och med

eget yttrande till landstinget överlämna de framställningar från sådant organ,

som ankomma på landstingets handläggning. Vad nu sagts gäller

även från övriga sjukhusorgan gjorda framställningar, i den mån dessa

ankomma på landstingets handläggning. Utskottet äger att i frågor rörande

landstingets sjukhusväsende verkställa den ytterligare beredning eller särskilda

utredning, som må finnas av omständigheterna påkallad, och till

landstinget inkomma med de särskilda framställningar och förslag, som därav

föranledas.

4 §•

Den centrala ledningen av landstingets sjukhusväsende utövas i den omfattning

här nedan sägs av landstingets sjukvårdsberedning.

Sådan sjukvårdsberedning åligger:

1) att med uppmärksamhet följa sjukhusväsendets behov och utveckling

inom landstingsområdet;

2) att till landstinget avgiva utlåtande och förslag i anledning av såväl

s. 27 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 27

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

de särskilda för landstingets sjukhus tillsatta direktionernas förslag till avlönings-

samt utgifts- och inkomststater som ock övriga av direktionerna

gjorda framställningar, vilka avse åtgärd av landstinget;

3) att, då någon sjukhusvården berörande fråga av beskaffenhet att

böra underställas landstinget förekommer, vari landstingets beslut icke utan

synnerlig olägenhet kan avvaktas, vidtaga erforderliga åtgärder; beslut av

sådan innebörd må dock icke gå i verkställighet, innan det godkänts av det

samfällda förvaltningsutskottet;

4) att, när behov därav föreligger, efter direktionernas hörande till landstinget

avgiva förslag angående ändrade grunder för legosängsavgifternas

utgående;

5) att till direktionerna göra de framställningar och erinringar rörande

sjukhusets administration och ekonomiska förvaltning, som av omständigheterna

påkallas;

6) att härutinnan meddela direktionerna erforderliga råd och anvisningar;

samt

7) att i övrigt fullgöra, vad som enligt lag eller annan allmän författning

eller landstingets beslut tillkommer sjukvårdsberedning.

I den mån icke annorlunda av landstinget bestämmes, skall det ankomma

på sjukvårdsberedningen att bereda och framlägga förslag, som avser inrättande

av nytt eller ändring av befintligt sjukhus, och tillkommer det

därvid beredningen att söka verka för främjande av största möjliga planmässighet

i landstingets sjukhusväsen samt för sådant ändamål, i den mån

omständigheterna det påkalla, söka samarbete med vederbörande statsmyndighet,

så ock med andra sjukvårdsberedningar.

Landsting må besluta, att sjukvårdsberedningen skall, på sätt landstinget

i varje särskilt fall föreskriver eller beredningen eljest finner lämpligt, omhänderhava

verkställande av vid landstingets sjukhus förekommande ny-,

till- och ombyggnadsarbeten, som ej äro av den ringa omfattning, att de

kunna hänföras till ordinarie underhåll.

Landsting äger ock att genom sjuk- Landsting äger ock att genom sjukvårdsberedningen

eller annorledes i vårdsberedningen eller annorledes i

den ordning och utsträckning, som den ordning och utsträckning, som

finnes lämplig, anordna gemensam finnes lämplig, anordna gemensam

upphandling för två eller flera sjuk- upphandling för två eller flera sjukhus.

hus, för vilkas driftkostnad lands
tinget

i sista hand helt ansvarar.

5 §.

1. Kommun, som driver sjukhus, är pliktig att åt lämplig kommunal

nämnd eller annat kommunalt organ uppdraga att vara sjukvårdsberedning

med skyldighet att i fråga örn kommunens sjukhusväsende fullgöra den

verksamhet, som i avseende å landstings sjukhusväsende jämlikt 4 § åligger

sjukvårdsberedning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Kommun må, där så befinnes lämpligt, uppdraga åt det kommunala

organ, som har att upprätta förslag till utgifts- och inkomststat för kommunen,

att fullgöra de åligganden, som enligt 3 § inom landsting tillkommer

samfällt förvaltningsutskott.

Ansvarar sammanslutning, vari landsting eller kommun deltager, helt

eller till viss kvotdel i sista hand för driftkostnaden för sjukhus, skall, utan

hinder av vad i 4 § samt i första stycket av detta mom. är stadgat, verksamheten

såsom sjukvårdsberedning beträffande sjukhuset uppdragas åt

sammanslutningens styrelse eller annat dess organ.

Drives sjukhus gemensamt av landsting eller kommun och annan utan

att särskild sammanslutning bildats för ändamålet, skall nyssnämnda verksamhet

ankomma å sjukvårdsberedning, som enligt vad ovan sagts har befattning

med sjukhuset, eller, om flera sådana beredningar finnas, å dessa

gemensamt.

Å organ, vilket har att i kommun eller för sammanslutning bereda förslag,

varom i 4 § tredje stycket förmäles, skall vad där stadgas äga motsvarande

tillämpning.

Bestämmelserna i 4 § fjärde och femte styckena skola äga motsvarande

tillämpning i avseende å kommun, så ock i avseende å sammanslutning, varom

i tredje stycket av detta mom. förmäles.

2. Vad nedan i denna lag finnes föreskrivet örn landsting skall i fråga

örn sjukhus, för vars driftkostnad kommun eller sammanslutning, vari landsting

eller kommun deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand ansvarar,

tillämpas, såvitt angår landstinget såsom beslutande myndighet, i avseende å

det organ, som äger att besluta för kommunen eller sammanslutningen, och

eljest i avseende å kommunen eller sammanslutningen.

6 §•

Högsta tillsynen över sjukhus utövas av medicinalstyrelsen, vilken särskilt

har att ägna uppmärksamhet åt sjukvården och sjukvårdspersonalens arbetsförhållanden.

7 §•

Vid sjukhus skall för dess behöriga skötande erforderlig personal finnas anställd.

Personalen skall vara så talrik och hava sin tjänstgöring så ordnad,

att nödig vila och ledighet kan beredas densamma.

Sjukhus skall vara försett med den utrustning, som med hänsyn till dess

ändamål kan anses av behovet påkallad.

Sjukstuga må ej vara försedd med mer än trettio vårdplatser; dock må med

medicinalstyrelsens medgivande ytterligare intill tjugu vårdplatser inrättas.

Tuberkulossjukstuga må ej hava mer än fyrtio vårdplatser.

Sjukhus, som har mer än tjugufyra vårdplatser, skall för vård av sådana

personer, som må å sjukhuset mottagas och på grund av smittsam sjukdom

eller av annan anledning icke utan olägenhet kunna vårdas å allmän sal,

vara försett med nödigt antal för sjuka å sådan sal avsedda särskilda rum.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra laffutskotts utlåtande Nr 3. 29

(Utskottets förslag.)

Landsting äger att genom sjukvårdsberedningen

eller i den ordning

eljest finnes lämpligt samt med iakttagande

av bestämmelserna i denna

lag och av Konungen med stöd av

22 § eller eljest meddelade föreskrifter

enhetligt reglera anställningsvillkoren

för personal vid sjukhus, för

vilkas driftkostnad landstinget i sista

hand helt ansvarar.

Har sådan reglering skett vare sig genom tjänste- och avlöningsreglementen

eller genom avtal med personalen eller på annat sätt, skola de givna bestämmelserna

lända till efterrättelse för vederbörande direktioner och befattningshavare.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

8 §

Landsting äger att genom sjukvårdsberedningen

eller i den ordning

eljest finnes lämpligt samt med iakttagande

av bestämmelserna i denna

lag och av Konungen med stöd av

22 § eller eljest meddelade föreskrifter

enhetligt reglera anställningsvillkoren

för personal vid av landstinget

drivna sjukhus.

9 §•

Anläggning av sjukhus må ej påbörjas, förrän medicinalstyrelsen, efter

inhämtande av byggnadsstyrelsens yttrande, godkänt såväl den för sjukhuset

avsedda tomten som byggnadsritningar för sjukhusanläggningen samt

ritningar över uppvärmnings- och sanitärtekniska anordningar vid densamma.

Vad sålunda stadgats örn anläggning av sjukhus skall i tillämpliga delar

gälla i avseende å inrättande av sjukhus i byggnad, som tidigare uppförts

för annat ändamål, så ock i fråga om avsevärd till- eller ombyggnad av befintligt

sjukhus.

Då nytt sjukhus är färdigt att öppnas för begagnande, skall sjukvårdsberedningen

därom göra anmälan hos medicinalstyrelsen. Detsamma skall

gälla efter avsevärd tillbyggnad av sjukhus, så ock då sjukhus efter större

ombyggnad är färdigt att ånyo tagas i bruk.

10

1. Den närmaste tillsynen vid och

ansvaret för förvaltningen av sjukhus

skall utövas av en direktion, vilken

utses av den, som driver sjukhuset.

Landsting äger besluta, att

sjukvårdsberedningen skall utgöra

direktion för ett eller flera sjukhus,

.sorn drivas av landstinget, ävensom

att gemensam direktion skall finnas

för två eller flera dylika sjukhus.

2. Direktion skall bestå av minst t

ledamöter.

§•

1. Den närmaste tillsynen vid och

ansvaret för förvaltningen av sjukhus

skall utövas av en direktion, vilken

utses av den, som driver sjukhuset.

Landsting äger besluta, att

sjukvårdsberedningen skall utgöra

direktion för ett eller flera sjukhus,

för vilkas driftkostnad landstinget i

sista hand helt ansvarar, ävensom att

gemensam direktion skall finnas för

två eller flera dylika sjukhus,

re för en tid av fyra kalenderår valda

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Direktion för sjukhus, för vars driftkostnad landsting i sista hand helt ansvarar,

utses av landstinget. Erfordras fyllnadsval före valtidens utgång,

skall sådant ske för den återstående delen av valtiden.

För ledamöterna skall finnas lämpligt antal suppleanter, vilka utses i enahanda

ordning och för samma tid som ledamöterna. Vid suppleantvalet skall

bestämmas, i vilken ordning suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

De år, då nyval av direktionsledamöter och suppleanter skall äga rum, har

direktionen att i god tid göra anmälan därom hos vederbörande sjukvårdsberedning.

Befattningshavare vid sjukhus må ej vara ledamot av sjukhusets direktion

eller suppleant för ledamot.

3. Beslutar landsting jämlikt 1 morn., att sjukvårdsberedningen eller en

för flera sjukhus gemensam direktion skall övertaga förvaltningen av sjukhus,

för vilket särskild direktion finnes tillsatt, skall sistnämnda direktions

uppdrag upphöra vid ingången av det år, från och med vilket beredningen

skall övertaga förvaltningen eller den gemensamma direktionen träda i verksamhet

beträffande sjukhuset.

4. Drives sjukhus gemensamt av landsting och annan och har ej för ändamålet

särskild sammanslutning bildats, skall avtal träffas om antalet direktionsledamöter

och suppleanter, som en var skall utse. I fråga om de ledamöter

och suppleanter, som skola utses av landstinget, skall vad i 2 mom.

stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

5. För nyinrättat sjukhus, som är avsett att förvaltas av särskild direktion,

skall direktion utses i så god tid, att den må kunna jämväl före sjukhusets

öppnande vidtaga på direktionen ankommande åtgärder.

6. Utgör sjukvårdsberedning direktion för ett eller flera sjukhus, skall

vad i denna lag och med stöd av densamma utfärdade bestämmelser sägs om

direktion i tillämpliga delar lända till efterrättelse för beredningen.

7. Konungen må beträffande visst sjukhus på framställning av den, som

driver sjukhuset, meddela undantag från bestämmelserna i denna paragraf. 11

11 §•

Den i 2 § 2 mom. avsedde ansvarige läkaren eller, där flera sådana finnas,

den av dem, som därtill av sjukvårdsberedningen förordnas, är mellan direktionens

sammanträden sjukhusets inför direktionen ansvarige styresman.

Sjukvårdsberedning må, när skäl därtill äro, återkalla meddelat förordnande

och förordna annan styresman.

För sjukhus, som förvaltas av särskild direktion, må styresman icke av

sjukvårdsberedningen förordnas eller entledigas utan direktionens hörande.

Om beslut angående förordnande, som i första stycket sägs, eller återkallande

av sådant förordnande skall beredningen ofördröjligen underrätta

medicinalstyrelsen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 31

(Kungl. Majis förslag.) (Utskottets förslag.)

Från bestämmelserna i första stycket må Konungen beträffande visst sjukhus

på framställning av den, som driver sjukhuset, meddela undantag.

12 §.

Där ledamot av direktion eller någon, som enligt bestämmelser, vilka

meddelats av Konungen, äger deltaga i direktions överläggningar eller vars

enskilda rätt beröres av direktions beslut, förmenar, att direktionens beslut

ej tillkommit i laga ordning, eller icke åtnöjes med sådant beslut i fråga

rörande sjukvård, läkares tjänsteutövning, vid sjukhuset anställd sjukvårdspersonals

arbetsförhållanden eller, därest entledigande av befattningshavare,

som tillhör sagda personal, skall ankomma på direktionen, med beslut i

sådant hänseende, må den missnöjde hos medicinalstyrelsen söka ändring

i beslutet inom den tid och i den ordning, som föreskrivits för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

13 §.

Finnes nödigt, att lasarett eller sanatorium uppdelas på två eller flera sjukavdelningar

med särskilda för sjukvården ansvariga läkare eller att vid lasarett

eller sanatorium ny avdelning med särskild för sjukvården ansvarig läkare

inrättas, har den, som driver sjukhuset, att, efter det sjukvårdsberedningen

och direktionen samt lasaretts- eller sanatorieläkare, som redan må

hava anställts, i ärendet avgivit yttrande, hos Konungen göra framställning

i ämnet. Är fråga örn delning av lasarett eller sanatorium eller av sjukavdelning,

skall vederbörande läkare i sitt yttrande angiva, vilken avdelning

han önskar behålla. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning,

då fråga uppstår att anställa särskild lasaretts- eller sanatorieläkare

med uppgift att verkställa undersökningar eller meddela sjukbehandling av

speciell art utan att för ändamålet ny sjukavdelning inrättas.

I framställning, som ovan sagts, skall uppgift lämnas om storleken av de

föreslagna sjukavdelningarna samt örn avlöning och andra förmåner, vilka

skola tillkomma innehavare av nyinrättad läkartjänst.

Vid sjukstuga eller tuberkulossjukstuga må sådan anordning, som avses i

första stycket, icke äga rum.

14 §.

1. Lasaretts- och sanatorieläkare utnämnas av Konungen.

Då sådan läkartjänst skall tillsättas, åligger det medicinalstyrelsen att, i

den mån enligt vederbörligen meddelade bestämmelser behöriga sökande anmält

sig, å förslag uppföra de tre i avseende å skicklighet och förtjänst

främsta bland de sökande. Kan sökande inom det område, som tjänsten avser,

åberopa framstående skicklighet, ådagalagd genom berömvärd tjänstgöring

å sjukhus, grundlig utbildning eller väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete,

skall särskild hänsyn därtill tagas.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sedan förslag upprättats, äger sjukvårdsberedningen efter direktionens

hörande att avgiva förord till förmån för någon av de å förslaget uppförda

eller annan sökande, vilken av någon av dem, som inom medicinalstyrelsen

deltagit i behandlingen av ärendet, ansetts böra erhålla förslagsrum.

2. Sjukstuguläkare vid sjukstuga, beträffande vilken medicinalstyrelsen

lämnat sådant medgivande, som i 7 § tredje stycket sägs, utnämnes av Konungen.

I avseende å sådant tillsättande skall vad i 1 mom. stadgats lända

till efterrättelse.

Annan sjukstuguläkare, så ock tuberkulossjukstuguläkare tillsättes av

sjukvårdsberedningen efter hörande av vederbörande direktion genom förordnande

för viss tid eller tills vidare, i senare fallet med ömsesidig rätt till

minst sex månaders uppsägningstid. Sådan läkartjänst må ej besättas med

annan än den, som av medicinalstyrelsen funnits enligt vederbörligen meddelade

bestämmelser till tjänsten behörig. I förordnande, som för viss tid

meddelas sjukstuguläkare, skall intagas förbehåll därom, att, därest beslut

fattas om sådant utvidgande, att sjukstuguläkaren skall tillsättas enligt

första stycket, eller om sjukstugans omändring till lasarett, sjukstuguläkaren

skall vara pliktig att avgå sex månader efter uppsägning.

15 §.

Där sjukhusläkare, som avses i 2 § 2 morn., med sjukvårdsberedningens

medgivande å sjukhuset anordnar mottagning för öppen sjukvård, äger beredningen

bestämma, örn och i vad mån läkaren skall lämna ersättning för

användande av sjukhusets lokaler, instrument, förbandsartiklar och övriga

hjälpmedel samt för biträde, som lämnas av den vid sjukhuset jämte läkaren

anställda personalen.

Är läkare pliktig att vid mottagning, som ovan sägs, tillämpa särskilda

regler angående mottagningstid och dylikt samt att, i den mån ej annat följer

av stadgandena i 21 § 1 mom. första stycket, vid begäran örn gottgörelse av

de besökande icke överskrida en av medicinalstyrelsen bestämd taxa, skall

sådan taxa på anmälan av sjukvårdsberedningen utfärdas av medicinalstyrelsen.

Då taxas utfärdande påkallas, skall beredningen tillika till medicinalstyrelsen

avlämna ett av beredningen och läkaren gemensamt uppgjort förslag

därtill eller, örn enighet mellan beredningen och läkaren ej kunnat vinnas,

av beredningen och läkaren var för sig uppgjorda förslag; dock skall

vad sålunda stadgats om förslag av läkaren icke tillämpas, örn läkartjänsten

är vakant. Där ej annat i vederbörlig ordning bestämts, skall taxan tillämpas

från och med månaden näst efter den, då laga kraftägande beslut rörande

taxans utfärdande föreligger. Väckes av beredningen eller läkaren förslag

örn ändring i taxan, skall beredningen göra anmälan därom hos medicinalstyrelsen,

och skall i avseende å genomförande av sådan ändring vad som

är stadgat om taxas utfärdande i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 33

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Är läkaren icke underkastad sådan förpliktelse, som avses i andra stycket,

men finnas bestämmelser i ämnet erforderliga, bör den, som driver sjukhuset,

genom sjukvårdsberedningen med läkaren träffa överenskommelse i ämnet.

Dylik överenskommelse må träffas att gälla för läkarens tjänstetid eller

för kortare tid eller, där uppsägningsrätt förbehållits, till dess den på grund

av uppsägning upphör att äga giltighet.

16 §.

Vid lasarett eller sanatorium må

jämte lasaretts- eller sanatorieläkare

underläkare anställas; dock må ny

underläkartjänst ej inrättas utan medgivande

av Konungen eller, efter Konungens

förordnande, av medicinalstyrelsen.

I ansökan om sådant medgivande

skall uppgift lämnas om arbetets

omfattning, de för tjänsten anslagna

löneförmånerna och de villkor,

som för deras åtnjutande ansetts böra

uppställas.

Vid lasarett, sjukstuga, beträffande

vilken medicinalstyrelsen givit tillstånd,

som i 7 § tredje stycket sägs,

eller sanatorium må jämte lasaretts-,

sjukstuga- eller sanatorieläkare underläkare

anställas; dock må ny underläkartjänst

ej inrättas utan medgivande

av Konungen eller, efter Konungens

förordnande, av medicinalstyrelsen.

Vad angår sjukstuga, som

här avses, md sådant medgivande

lämnas allenast då särskilda omständigheter

därtill föranleda. I ansökan

om medgivande, som nu är sagt,

skall uppgift lämnas om arbetets omfattning,

de för tjänsten anslagna löneförmånerna

och de villkor, som för

deras åtnjutande ansetts böra uppställas.

Underläkare tillsättes av sjukvårdsberedningen genom förordnande på

viss tid, som utan Konungens medgivande icke må överstiga tre år i sänder.

Tiden för förordnandet skall räknas från och med månaden näst efter den,

då laga kraftägande förordnande föreligger.

17 §.

Är å odelat lasarett eller å viss, under särskild lasarettsläkare ställd avdelning

av lasarett mer än en underläkare anställd, må medicinalstyrelsen efter

därom av vederbörande lasarettsläkare gjord, av sjukvårdsberedningen och

direktionen tillstyrkt framställning förordna en av underläkarna att, med bibehållande

av sina åligganden som underläkare, i egenskap av biträdande

lasarettsläkare på eget ansvar handhava vården av de sjuka å visst eller vissa

sjukrum.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning i avseende å sanatorium.

3

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 3 avd. Nr 3.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

18 §.

Vid sjukhus anställda befattningshavare, vilka vunnit stadigvarande anställning,

skola berättigas att årligen utan minskning av lönen erhålla semester

under viss tid, vilken för läkare, som är ansvarig för sjukvård å vederbörande

sjukhus, icke må bestämmas kortare än en månad.

För åtnjutande av lön må ej, såvitt angår läkare, som nyss sagts, utan Konungens

tillstånd uppställas villkor, varigenom läkaren förhindras att utöva

enskild praktik, som avser konsultation på annan läkares kallelse, mottagning

för sjuka i läkarens bostad eller behandling av sjuka i fall, där den sjuke

eljest icke skulle hava tillgång till läkare eller icke utan olägenhet eller

omgång kunna erhålla läkare med den för den sjukes behandling erforderliga

specialutbildningen.

19 §.

1. Intagning å sjukhus må ej ske för annan vård än sådan, varför sjukhuset

är inrättat; dock må å sjukhus, som är inrättat för allenast visst slag

av vårdbehövande eller för allenast visst slag av behandling, intagning för

annat i 1 § omförmält ändamål ske, där särskilt trängande omständigheter

därtill föranleda.

Sjuk, vilken lider av sjukdom, som avses i 2 § 1 eller 6 mom. eller 24 §

epidemilagen, må icke, ändå att fråga är örn vård, varför sjukhus är inrättat,

där intagas, med mindre betryggande åtgärder mot smittans spridande vidtagas.

Intagning av den, som lider av kronisk kroppssjukdom eller av sinnessjukdom,

må icke, ändå att fråga är om vård, som nyss sagts, äga rum, därest

sjukdomen skulle medföra avsevärt obehag för andra sjuka.

Är sjukhus uppdelat på avdelningar med särskilda ansvariga läkare, skall

vad ovan stadgats om sjukhus äga motsvarande tillämpning å sådan avdelning.

2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor

och tuberkulossjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej utan särskilda skäl

må intagas annan vårdbehövande än sådan, som med hänsyn till sjukstugans

utrustning och sjukstuguläkare^ utbildning lämpligen kan där behandlas.

Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sjukhus,

som nu är sagt, endast om det kan ske utan olägenhet.

20 §.

Den, som driver sjukhus, bestämmer, efter vilka grunder och till vilket belopp

legosängsavgift skall erläggas för den, som är intagen å sjukhuset. Beträffande

beloppet av sådan ersättning för vård, som det jämlikt lagen om

fattigvården eller lagen om samhällets barnavård åligger fattigvårdssamhälle

eller kommun att vidkännas, gäller dock vad i sagda lagar finnes därom

stadgat.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 35

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Sättes legosängsavgiften till lägre belopp för sjuka från det landstings område

eller från den kommun, som driver sjukhuset, än för andra sjuka, må ej

till sistnämnda grupp hänföras den, som vid intagningen är bosatt inom landstingsområdet

eller kommunen. Vad sålunda är stadgat skall dock icke gälla,

där avgiften erlägges av fattigvårdssamhälle eller kommun jämlikt någon av

de i första stycket omförmälda lagarna.

Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett bestämmelserna

i denna paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner

kostnadsfritt, såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum, avsett

för sjuka å sådan sal.

21 §.

1. För sjukvård å lasarett eller sjukstuga ansvarig läkare må icke mottaga

särskild ersättning för åtgärd, som står i omedelbart samband med intagning

å eller utskrivning från sjukhuset, eller för undersökning, behandling

eller skötsel av den, som vårdas å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för

sjuka å sådan sal.

I den mån ej mellan den, som driver sjukhuset, och läkare, som avses i

första stycket, överenskommits, att läkaren ej heller må mottaga särskild ersättning

för vård av person, som intagits å halvenskilt eller enskilt rum, må

läkaren för undersökning, behandling eller skötsel av sådan person mottaga

frivilligt tillbjuden ersättning; dock må i intet fall ersättning för dylik åtgärd

begäras.

Det åligger medicinalstyrelsen att till ledning för den, som vill erlägga ersättning,

varom i andra stycket förmäles, utfärda en för sjukhuset avsedd

taxa.

Angående upprättande och ikraftträdande av samt ändring i sådan taxa

skall vad i 15 § stadgas rörande där omförmäld taxa i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

2. För sjukvård å tuberkulossjukvårdsanstalt ansvarig läkare må icke

mottaga särskild ersättning för åtgärd, som avses i 1 mom. första eller andra

stycket.

3. Annan å sjukhus anställd personal än läkare, som ovan sagts, må icke

fordra ersättning i någon form för behandling eller skötsel av där intagen

person.

22 §.

Konungen äger att beträffande sjukhus meddela bestämmelser

1) örn inspektion;

2) örn direktions verksamhet;

3) örn upprättande av förslag till underläkartjänst;

4) om tillsättande och entledigande av andra befattningshavare än ansvariga

läkare och underläkare;

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

5) om ledighet för befattningshavai''e och tillfälligt uppehållande av befattning;

•

6) om befattningshavarnas åligganden; samt

7) om de handlingar, som skola avlämnas vid intagning, och om den ordning,

vari sådan skall ske.

23 §.

Bestämmelserna i 6 §, 7 § första och andra styckena, 8—12 §§, 14 § 2

mom. andra stycket, 21 § 2 och 3 mom. samt 22 § skola i tillämpliga delar

gälla även med avseende å följande av landsting eller kommun drivna anstalter,

nämligen dels anstalt för vård av personer, som äro behäftade med

någon av de i 2 § 1 mom. epidemilagen uppräknade sjukdomar, dock

med undantag för sådana tillfälliga sjukvårdslokaler, som avses i 20 § nämnda

lag, dels ock anstalt för vård av kroniskt kroppssjuka eller konvalescenter.

Övergångsbestämmelser.

24 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1941, då lagen den 22 juni 1928

fnr 302) om vissa av landsting eller

kommun drivna sjukhus upphör att

gälla. Där i lag eller författning förekommer

hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i den nya

lagen, skall denna i stället lända till

efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1942, då lagen den 22 juni 1928

(nr 302) örn vissa av landsting eller

kommun drivna sjukhus upphör att

gälla. Där i lag eller författning förekommer

hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i den nya

lagen, skall denna i stället lända till

efterrättelse.

25 §.

Jämväl efter lagens ikraftträdande skall, i den mån ej Konungen annorledes

förordnar, inom varje landstingsområde, så ock i stad, som ej deltager

i landsting, finnas särskild av landstinget eller staden driven upptagningsanstalt

för sinnessjuka eller ock vid något av landstinget eller staden

drivet sjukhus vara anordnad avdelning för tillfällig vård av sådana sjuka.

Å sådan sjukvårdsinrättning skola bestämmelserna i denna lag i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Till ansvarig läkare vid anstalt eller avdelning, som i första stycket sägs,

må sjukvårdsberedningen efter direktionens hörande för viss tid antaga legitimerad

läkare, vilken av medicinalstyrelsen förklarats därtill kompetent.

26 §.

Bestämmelserna i 7 § sista stycket skola icke äga tillämpning i avseende

å sjukhus, som inrättats före den 1 januari 1929.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 37

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

27

De särskilda, mot denna lag stridande

bestämmelser, som före den 1

januari 1941 blivit av Konungen eller

med Konungens bemyndigande utfärdade

för vissa sjukhus eller anstalter,

så ock bemyndigande, som

nyss sagts, skola fortfarande vara

gällande, och må beträffande de ämnen,

som nämnda bestämmelser avse,

i hittills gällande ordning för sagda

sjukhus och anstalter meddelas

de föreskrifter, som må finnas lämpliga,

Konungen obetaget att återkalla

eller inskränka meddelat bemyndigande.

§•

De särskilda, mot denna lag stridande

bestämmelser, som före den 1

januari 1942 blivit av Konungen eller

med Konungens bemyndigande utfärdade

för vissa sjukhus eller anstalter,

så ock bemyndigande, som

nyss sagts, skola fortfarande vara

gällande, och må beträffande de ämnen,

som nämnda bestämmelser avse,

i hittills gällande ordning för sagda

sjukhus och anstalter meddelas

de föreskrifter, som må finnas lämpliga,

Konungen obetaget att återkalla

eller inskränka meddelat bemyndigande.

28 §.

Vad i allmän författning finnes stadgat om tuberkulossjukhus, som drives

av landsting eller kommun, skall efter denna lags ikraftträdande tillämpas

å sanatorium.

29 §.

Har sjukstuguläkare före den 1 januari 1929 antagits på förordnande tills

vidare, skall vad i 14 § 2 mom. stadgats om uppsägningstid icke tillämpas.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 4 juni 1937 (nr 298) om

anställande av distriktsbarnmorskor m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 4 juni 1937 om anställande av

distriktsbarnmorskor m. m. skall erhålla följande ändrade lydelse:

2 §•

1 mom. Ledningen av barnmorskeväsendet inom varje landstingsområde

och i varje stad, som ingår i distriktsindelningen men ej deltager i landsting,

tillkommer en barnmorskestyrelse. Sådan styrelse är inom landstingsområde

den hälsovårdsberedning, varom stadgas i lagen örn landsting,

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

samt inom stad, som nyss sagts, efter stadens bestämmande hälsovårdsnämnden

eller en styrelse, bestående av förste stadsläkaren eller dennes ställföreträdare

som ordförande samt två av stadsfullmäktige för fyra år i sänder

valda ledamöter jämte enahanda antal för samma tid utsedda suppleanter.

På framställning av sådan stad äger Konungen medgiva den ändring

av styrelsens sammansättning, som kan finnas påkallad.

2 mom. Närmare bestämmelser örn barnmorskestyrelsernas verksamhet

utfärdas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari

1941. nuari 1942.

4) Lag

örn ändring i vissa delar av epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443).

Härigenom förordnas, att 19 och 20 §§ ävensom 26 § 1 mom. epidemilagen

den 19 juni 19191 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

alt 21 § samma lag skall upphöra att gälla.

19 §.

Ledningen av epidemisjukhusväsendet

inom varje epidemidistrikt

tillkommer en epideminämnd. Sådan

nämnd är inom landstingsområde

den sjukvårdsberedning, varom

stadgas i lagen örn landsting, samt

inom stad, som utgör eget epidemidistrikt,

efter stadens bestämmande

hälsovårdsnämnden eller den sjukvårdsberedning,

vilken enligt föreskrift

i lagen örn vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus finnes

i staden. Bestämmer stad, som

nyss sagts, att sjukvårdsberedningen

skall vara epideminämnd, skall förste

stadsläkaren vara ledamot av nämnden.

Ledningen av epidemisjukhusväsendet

inom varje epidemidistrikt

tillkommer en epideminämnd. Sådan

nämnd är i stad, som utgör eget

epidemidistrikt, efter stadens bestämmande

hälsovårdsnämnden eller den

sjukvårdsberedning, vilken enligt föreskrift

i lagen örn vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus

må finnas i staden, samt å annan

ort den sjukvårdsberedning, varom

stadgas i lagen örn landsting. Bestämmer

stad, som nyss sagts, att

sjukvårdsberedningen skall vara epideminämnd,

skall förste stadsläkaren

vara ledamot av nämnden.

20 §.

Epideminämnd skall---motsvara behovet.

För sådant---det påkalla.

1 Senaste lydelse av 19 § se SFS 1937: 299.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 39

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

26 §.

1 mom. Högsta tillsynen över allmänna sjukvården vid smittsamma sjukdomar

ävensom över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars utbredning

tillkommer medicinalstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari

1941. nuari 1942.

B. att motionerna I: 155 och II: 205, i den mån de icke

blivit besvarade genom vad utskottet under A. hemställt,

icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt

C. att motionen I: 162, i den mån den icke blivit besvarad

genom vad utskottet i sin motivering anfört, icke måtte

föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 maj 1940.

På sammansatta konstitutions- och andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från konstitutionsutskottet: herrar Björkman, Källman, Oscar Gottfrid

Karlsson, Fast*, Albertsson, Nordström i Torsby, Nolin och Persson; samt

från andra lagutskottet: herrar Norman och Hagman, fröken Hesselgren,

herrar Hage, Pettersson i Hällbacken, John Gustavson*, Ekströmer och Sandström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

1) av herrar Norman och Hage, vilka hemställt, att utskottet måtte tillstyrka

det i motionerna I: 155 och 11:205 framställda yrkandet, alt 10 § 2

mom. sista stycket i förslaget till lag örn vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus, innefattande förbud för befattningshavare vid sjukhus att

vara ledamot av sjukhusets direktion eller suppleant för ledamot, måtte utgå;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

2) av herrar Björkman och Nolin, fröken Hesselgren samt herrar Ekströmer

och Sandström, vilka yrkat

A. beträffande 16 § andra stycket i förslaget till lag örn vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus:

att utskottet måtte uttala följande (att insättas å sid. 22 såsom ett särskilt

stycke omedelbart efter det stycke, som börjar med »I förslagets» och slutar

med »första stycket»):

»Enligt Kungl. Maj:ts förslag skall underläkare tillsättas av sjukvårdsberedningen

i stället för såsom nu är förhållandet av medicinalstyrelsen. Därest

de särskilda sjukvårdsberedningarna i landet skola utse underläkare, synas

enhetliga principer vid bedömandet icke tillräckligt kunna tillgodoses

och objektivt bedömande av de sökandes meriter kunna försvåras. Något

bärande skäl att från medicinalstyrelsen överflytta rätten att förordna underläkare

föreligger enligt utskottets mening icke. Av medicinalstyrelsen och

läkaresammanslutningar framhållas vägande grunder mot en sådan anordning,

och styrelsen för svenska landstingsförbundet framhåller, att styrelsen

icke anser det vara något vitalt landstingsintresse, att ifrågavarande befogenhet

tillägges det centrala landstingsorganet. Utskottet föreslår i anslutning

härtill en ändring av 16 § andra stycket.»;

samt att i följd därav 16 § andra stycket måtte i saklig överensstämmelse

med nuvarande bestämmelse i ämnet erhålla följande lydelse:

»Underläkare tillsättes av medicinalstyrelsen genom förordnande på viss

tid, som utan Konungens medgivande icke må överstiga tre år i sänder.»

B. beträffande frågan örn tillsättande av distriktstandlåkare, att utskottet

måtte uttala följande (att insättas å sid. 22 såsom ett särskilt stycke omedelbart

före det stycke, som börjar med »I fråga om» och slutar med »självständig

ställning»):

»Enligt de sakkunnigas förslag, till vilket föredragande departementschefen

i propositionen givit sin anslutning, skulle distriktstandlåkare tillsättas av

hälsovårdsberedningen i stället för såsom för närvarande av medicinalstyrelsen.

Vid de nu gällande bestämmelsernas tillkomst förutsattes uttryckligen,

att tillsättningsproceduren skulle ansluta sig till den för sjukhusunderläkarna

fastställda. Från medicinalstyrelsen och tandläkaresainmanslutningar

lia framförts erinringar mot den ifrågasatta ändringen för tillsättningen,

varigenom skulle vedervågas, att en sökandes lämplighet för och behörighet

till en viss tjänst ej bleve bedömd efter för hela landet enhetliga

grunder. Då utskottet delar de betänkligheter, som mot den föreslagna ändringen

sålunda framförts, vill utskottet förorda, att den nuvarande ordningen

för tillsättande av distriktstandläkare bibehålies.»

3) av herrar Källman, Albertsson, Hagman och Hage, vilka ansett, att

utskottet i fråga om styresmans och sysslomans inbördes befogenheter bort

ansluta sig till den mening, som framförts av de sakkunniga och kommit till

uttryck i 32 § deras förslag till sjukhusstadga (statens off. utredn. 1939:23

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 41

sid. 22) samt i anslutning därtill yrkat, att utskottets uttalande å sid. 23:

»Departementschefens nyss återgivna —--självständig ställning», måtte

ersättas med följande: »Enligt utskottets mening bör det vara möjligt att

utan undanskjutande av de lämpliga befogenheter, som böra tillkomma styresman,

liksom hittills mångenstädes skett, bereda sysslomännen sådan ställning

genom att dessa vid handhavandet av sjukhusets ekonomiska förvaltning

och därmed sammanhängande angelägenheter bli underställda direktions

förmanskap och inseende, vilket överensstämmer med de sakkunnigas

förslag och motionen 1:162.»

Till närmare utveckling av sin mening hava dessa reservanter anfört följande:
»Sjukhusstadgan

har icke underställts årets riksdag för yttrande i vidare

mån än vad som framgår av departementschefens uttalanden i propositionen.

Så skedde emellertid 1928, då nämnda stadga helt underställdes riksdagens

prövning.

I avseende å sysslomans ställning uttalade därvid riksdagen, utöver vad

Kungl. Maj:t föreslagit beträffande föredragning av ärenden hos sjukhusdirektion,

att sysslomannen, efter överenskommelse inom den delegation,

som omförmäles i gällande sjukhusstadga 8 § 2 morn., skulle ombesörja

viss föredragning. Vidare föreslogs och lämnades av riksdagen

utan erinran, att innan ärende, som rör lasarettets ekonomiska förvaltning,

avgöres av direktionen, sysslomannen skall hava erhållit tillfälle att muntligen

eller skriftligen yttra sig däri.

Samtidigt fastställdes, att till befattning som syssloman ej må antagas annan

än den, som är kunnig i bokföring och har erfarenhet i ekonomiska

frågor och förvaltningsgöromål. Sysslomannen har initiativ- och yttranderätt

hos direktionen i frågor rörande den ekonomiska förvaltningen och

äger anteckna skiljaktig mening till protokollet.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga hava härav och än mera av

sjukvårdsväsendets utveckling under tiden därefter funnit tiden mogen för

en reform, varigenom styresmans och sysslomans arbetsuppgifter och ansvar

även i lagstiftningen på ett mera lämpligt sätt fördelas. De sakkunniga hava

ifrågasatt, huruvida det allt framgent skall bli möjligt för sjukhusens ansvariga

läkare eller den av dem, som utsetts till styresman, att, särskilt då fråga

är om de stora delade lasaretten med sina skilda specialavdelningar, inför

sjukhusets direktion ensam vara ansvarig icke blott för den meddelade sjukvården

utan jämväl för sjukhusets alltmer krävande och omfattande ekonomiska

förvaltning.

De sakkunniga hava även framhållit, att örn enligt gällande sjukhusstadga

läkaren-styresmannen rent formellt har ansvaret för jämväl den ekonomiska

förvaltningen vid sjukhusen, det icke kan förnekas, att det i allmänhet

är sysslomannen som i första hand bevakar och får bära ansvaret

för att kostnaderna för sjukhusets administration och förvaltning begränsas.

Också av denna anledning bör sysslomannens ställning stärkas så, att han

även formellt blir den inför direktionen och huvudmannen ansvarige leda
Bihang

till riksdagens protokoll 19i0. 5 sami. 3 avd■ Nr 3.

4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3.

ren för sjukhusets ekonomiska drift med skyldighet att bereda oell i direktionen

föredraga hithörande ärenden. I följd av de resultat de sakkunniga

kommit till under utredningsarbetet förordas sådan ändring i sjukhusstadgan,

att sysslomannen vid handhavandet av sjukhusets ekonomiska förvaltning

och därmed sammanhängande angelägenheter bör vara underställd

direktionens förmanskap och inseende i stället för, såsom nu gäller,

direktionens förmanskap och styresmannens inseende.

De erinringar, som gjorts mot de sakkunnigas förslag i denna del, äro

ej av nämnvärd betydelse. Däremot måste alldeles särskilt avseende fästas

vid att svenska landstingsförbundet vid sitt möte den 10 och den 11 november

1939 icke hade någon som helst erinran att göra mot förslaget. Detta

möte hade som huvudfråga det ifrågavarande sakkunnigförslaget. Och

ingen lärer väl bestrida, att deltagarna vid sagda möte äro i högsta grad representativa

för svensk sjukhusförvaltning.

Sammansatta utskottets uttalande i denna del måste anses lida av en viss

oklarhet. På samma gång utskottet vill giva vederbörande sysslomän en

sådan ställning att de känna sitt ansvar för sjukvårdsanstalternas ekonomiska

skötsel, anses emellertid en enhetlig ledning genom styresmannen

vara av den betydelse, att av de sakkunniga föreslagen ändring icke av utskottet

kunnat förordas.

Härtill må emellertid framhållas, att, såsom de sakkunniga anfört, sysslomännen

i regel vid de större sjukvårdsanstalterna i verkligheten redan äro

betrodda med uppgift att utreda frågor av ekonomisk innebörd och inför

direktionen föredraga desamma. Styresmannen-läkaren saknar ofta såväl

tid som nödig utbildning för att tillfredsställande kunna ägna sig åt de

mångskiftande spörsmål, vilka gälla den ekonomiska förvaltningen.

Det bör även påminnas örn att sjukvårdsanstalterna ha och även i fortsättningen

komma att få en styrelse med titeln direktion, som inför huvudmannen

bär ansvaret för anvisade medels användning. Denna faktor har

icke tillräckligt beaktats i diskussionen om en enhetlig ledning av anstalterna.

I anslutning till den i hög grad vidgade självstyrelse för landsting och

vissa städer, som i övrigt föreslagits i Kungl. Maj:ts proposition nr 89 och

i förevarande utskottsutlåtande, betrakta reservanterna det som en allvarlig

brist, om icke riksdagen ville för sin del godkänna, att en praxis, som i avseende

å sysslomans ställning utvecklats och som visat sig vara till gagn

för svensk sjukhusförvaltning, nu även bleve legaliserad.»

4) av herr Björkman, fröken Hesselgren och herr Ekströmer, vilka beträffande

frågan örn utfärdande av instruktioner för lasarettsläkare, underläkare

och husmoder yrkat, att utskottet måtte göra följande uttalande (att

insättas å sid. 23 omedelbart efter det stycke, som börjar med »I fråga om»

och slutar med »självständig ställning»):

»Enligt de sakkunnigas och föredragande departementschefens mening

skulle rätten att utfärda ifrågavarande instruktioner, som nu tillkommer me
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Sammansatt konstitutions- och andra lagutskotts utlåtande Nr 3. 43

dicinalstyrelsen, överflyttas å sjukvårdsberedningen. Med hänsyn till vad

medicinalstyrelsen och läkaresammanslutningar anfört om betydelsen av att

vid utfärdande av instruktioner för lasarettsläkare och underläkare den centrala

medicinska myndighetens auktoritet anlitas samt Centralstyrelsens för

svensk sjuksköterskeförening hemställan, att instruktion för husmoder alltjämt

skall prövas och godkännas av medicinalstyrelsen, anser utskottet, att

ifrågavarande instruktioner fortfarande böra utfärdas av medicinalstyrelsen.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.