Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till effektivisering av statsrevisorernas verksamhet.

1940-05-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1940:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till effektivisering av statsrevisorernas verksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1940 kl. Va 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om åtgärder till effektivisering av statsrevisorernas

verksamhet.

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 99

i törsta kammaren av herr Andrén m. fl. och nr 96 i andra kammaren av herrar

Persson i Falla och Anderson i Norrköping hemställes, att riksdagen i

syfte att stärka statsrevisorernas ställning m. m. för sin del ville såsom vilande

för vidare behandling i grundlagsenlig ordning antaga vissa i motionerna

närmare angivna förslag till ändringar i §§ 72 och 73 riksdagsordningen.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa lill motionerna.

Grundläggande bestämmelser örn statsrevisorernas organisation och verksamhet

äro införda i §§ 72 och 73 riksdagsordningen samt § 107 regeringsformen.

Enligt riksdagsordningen skall varje lagtima riksdag förordna tolv

revisorer, hälften från vardera kammaren, jämte samma antal suppleanter,

att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens

och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Revisorernas

uppgift skall enligt regeringsformen vara att verkställa en generell översikt

av statsmedlens utdelning. Varje revision skall omfatta ett räkenskapsår

och vara fullbordad inom en tid av tre månader. Revisorernas verksamhet

har närmare bestämts i en år 1925 antagen instruktion med däri senare gjorda

ändringar. Enligt denna instruktion skola revisorerna efter valet sammanträda

till konstituerande sammanträde för att välja ordförande och vice ordförande.

Vid detta sammanträde äga de jämväl besluta örn utseende av sekreterare

och organisation av arbetet. Revisionsarbetet tager sin början varje år

den 16 september eller, om helgdag då inträffar, dagen därefter. Revisorerna

skola tillse, att dem i behörig ordning tillhandahållas de för räkenskapsår avslutade,

av föregående revisorer icke granskade räkenskaper över alla medel,

sorn genom allmänna bidrag tillkommit eller genom traktater med främmande

makter riket tillflutit, samt av verk, myndigheter och inrättningar avgivna

årsberättelser, så ock alla de kungl, brev, protokoll och handlingar, på vilka

nämnda räkenskaper och berättelser grunda sig. Grundläggande föreskrifter

om vederbörande förvaltningsmyndigheters redovisningsskyldighet äro

meddelade i kungl, cirkulär den 14 aug. 1841. Redovisningsskyldighet föreligger

i fråga örn alla medel, av vad beskaffenhet som helst, ordinarie eller

extra ordinarie, som genom allmänna bidrag tillkommit eller genom traktater

med främmande makter riket tillflutit. T kungörelse den 30 juni 1936 stadliilumg

lill riksdagens protokoll 1940. S sand. 2 avd. Nr 15—10.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

gas skyldighet för verk och inrättningar att insända vissa handlingar till riksdagens

revisorer. Sådan skyldighet föreligger, efter rekvisition, då verk

eller inrättning på grund av särskild föreskrift har att avgiva årsberättelse.

Vidare har i kungl, förordning den 4 juni 1937 lämnats föreskrifter angående

skyldighet i vissa fall att till riksdagens revisorer avgiva redogörelse för

användningen av statsunderstöd.

Antalet statsrevisorer, som i 1810 års riksdagsordning fastställts till tjugu - fyra — sex från varje stånd — nedsattes i 1866 års riksdagsordning till tolv.

I den gamla riksdagsordningen saknades stadganden örn val av suppleanter.

Enligt den nya skulle ursprungligen sex suppleanter väljas. Övergången till

årliga riksdagar i samband med genomförandet av 1866 års representationsreform

medförde att valet av revisorer kom att gälla för ett verksamhetsår från

att — därest urtima riksdag ej sammankallades — ursprungligen avse fem,

senare tre år. Arbetstidens längd, som vid 1856—58 ars riksdag bestämts till

två månader, bibehölls oförändrad. Vid 1874 års riksdag väcktes en motion

(II: 178) om mandatperiodens utsträckande till samma tid — tre år — som

valperioden för andra kammaren. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet

(uti. nr 9) och avslogs av riksdagen. Såsom skäl för sitt ståndpunktstagande

anförde utskottet, att riksdagens ställning till sina ifrågavarande delegerade

vore den en huvudman intoge till sina befullmäktigade ombud, varför

riksdagen borde vara i tillfälle att varje gång, den sammanträdde, utöva den

rättighet att återkalla sin fullmakt, som allmän lag tillerkände varje huvudman.

Sedermera väcktes vid 1890, 1891, 1892, 1893, 1895 och 1896 års riksdagar

motioner om ökning av statsrevisorernas antal. Samtliga motioner avslogos

emellertid av riksdagen. I en vid 1922 års riksdag väckt motion

(I: 105) erinrades örn dessa tidigare förslag samtidigt som förslag framlades

bl. a. örn att låta revisorernas verksamhet pågå hela året. I en annan motion

(11:195) vid denna riksdag framfördes bl. a. tanken på ett revisionsutskott,

som skulle övertaga statsutskottets granskningsplikt. Konstitutionsutskottet

fann i sitt över motionerna avgivna utlåtande (uti. nr 13) en förlängning av

liden för statsrevisorernas arbete från två månader till tre av omständigheterna

påkallad. Därigenom skulle enligt utskottets mening tillräckliga garantier

vinnas för grundlighet i granskningsarbetet utan att en ökning av revisorernas

antal behövde vidtagas. Tanken pa ett särskilt ievisionsutskott

avvisades däremot helt av utskottet. I anledning av utskottets utlåtande

anhöll riksdagen i skrivelse (nr 166) till Kungl. Majit örn utredning rörande

statsrevisionens verksamhet och förutsättningarna för densamma. En av tillkallade

sakkunniga inom finansdepartementet verkställd utredning föranledde

framläggande av proposition (nr 149) till 1924 års riksdag med förslag

örn förlängning av den i § 72 riksdagsordningen fastställda tiden för revisionsförrättningen

från två till tre månader. Vid samma riksdag väcktes motion

(1: 287) om sådan ändring av § 73 riksdagsordningen att för riksdagens tolvrevisorer

skulle utses lika många personliga suppleanter. Konstitutionsutskottet

tillstyrkte (uti. nr 29) och riksdagen antog såsom vilande de föreslagna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

3

ändringarna i riksdagsordningen, vilka slutligt genomfördes påföljande år.

Den samma år av riksdagen antagna instruktionen för riksdagens revisorer

har undergått ändringar åren 1933, 1936 och 1937. I densamma föreskrevs

ursprungligen att revisorernas första sammanträde skulle äga rum varje år

den 16 september. Efter framställning av revisorerna, som funnit att arbetet

skulle kunna bedrivas på ett effektivare sätt, därest tillfälle bereddes dem

att redan under våren organisera sitt arbete, genomfördes sedermera vid 1937

års riksdag på statsutskottets tillstyrkan (uti. nr 144 p. 2) sådan ändring av

instruktionen, att revisorerna redan under pågående riksdag skola sammanträda

till konstituerande sammanträde och därvid äga utse sekreterare ävensom

organisera sitt arbete.

I de nu föreliggande, likalydande motionerna I: 99 och II: 96 anvisas olika

utvägar att stärka statsrevisionen. För att trygga kontinuiteten och plan

mässigheten i statsrevisionens arbete skulle det, enligt motionärernas mening,

först och främst vara lämpligt om revisorerna valdes för fyra år i

sänder, varvid de olika kamrarnas val skulle äga rum med två års mellanrum,

och en ökning ske av revisorssuppleanternas antal från en till två för

varje revisor. Även utan en mera genomgripande reform skulle emellertid,

enligt vad som anföres i motionerna, en ökning av statsrevisionens effektivitet

kunna åvägabringas. I detta syfte föreslås, att statsrevisorerna redan

efter valet eller vid slutet av en lagtima riksdag skulle beredas tillfälle att

samlas för ingående överläggning örn arbetets planläggning. Revisorernas

resor skulle vidare till en större del förläggas till sommaren. Ett mera permanent

kansli borde också upprättas och granskningsarbetet underlättas genom

att administrativ sakkunskap i större utsträckning än hittills ställdes till

revisorernas förfogande. Motionärerna ifrågasätta slutligen, om det ej vore

lämpligt att genom nya stadganden säkerställa den tämligen obegränsade

kontrollrätt, som statsrevisionen under senare tid fått på de olika områden,

vilka beröras av riksstatens inkomst- och utgiftssidor.

Utskottet. Det i förevarande motioner framförda önskemålet örn en

effektivisering av statsrevisorernas verksamhet finner utskottet beaktansvärt.

Statsförvaltningens och statsverksamhetens utbredning i vårt land under

senare tid hava otvivelaktigt ställt ökade krav på riksdagens revisorer.

Enligt utskottets mening äro emellertid de föreslagna ändringarna i §§ 72

och 73 riksdagsordningen icke erforderliga för främjande av motionärernas

huvudsyfte. Sålunda kunna de fördelar, som en förlängning av revisorernas i

grundlagen fastställda mandällid i förening med en successiv förnyelse av

revisorerna skulle medföra, uppnås genom förnyade omval av tidigare revisorer,

något som ock i viss — ehuru måhända ej tillräcklig — utsträckning

redan äger rum. Härmed bibehåller riksdagen sin fulla frihet att välja

för uppdraget särskilt lämpade personer till revisorer och kan, örn så skulle

visa sig påkallat, i särskilt fall giva revisor kortare funktionstid. Utskottet

finner ej heller den i motionerna föreslagna ökningen av revisorssuppleanternas

antal behövlig.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 15.

Flertalet övriga av motionärerna framförda önskemål kunna tillgodoses

utan grundlagsändringar. De beröra väsentligen frågor, som sammanhänga

med instruktionen för riksdagens revisorer och ej tillhöra konstitutionsutskottets

utan statsutskottets beredning. Utskottet vill i detta sammanhang

dock erinra örn att så sent som år 1937 på revisorernas eget initiativ

ändringar genomförts i instruktionen i syfte att effektivisera statsrevisionens

arbete samt att möjligheter härigenom skapats att bättre än tidigare

planlägga revisorernas arbete.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1940.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande: herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson, Per Andersson,

Herlitz, Källman, Björck, Karl August Johanson, Nils Andersson, Anders

Andersson, Sylwan*, Andersson i Igelboda, Fast*, Andersson i Ovanmyra, Mosesson*,

Nordström i Torsby, Nilsson i Göteborg, Nolin och Wolgast.

* Ej närvarande vid justeringen.

Särskilt yttrande

av herr Herlitz, som anfört följande:

Då jag instämde i syftet med förevarande motion, var det framför allt med

tanke på att statsrevisionens effektivitet väsentligt kunde främjas, örn det

för ändamålet verksamma organet (efter erforderlig ändring av organisationen)

dels bleve verksamt under större del av året, eventuellt permanent,

dels berättigades att i viss utsträckning granska även det löpande årets förvaltning,

dels utrustades med befogenhet att direkt hos Kungl. Maj:t hemställa

om erforderliga åtgärder. I dessa tre hänseenden utgör den nyligen

inrättade krisrevisionen ett beaktansvärt mönster. Inom utskottet har jag

förordat en utredning bl. a. åsyftande lämpligheten och möjligheten av

grundlagsändringar i nu antytt syfte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.