Konstitutionsutskottets memorial Nr 17
1940-05-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1940:17, Konstitutionsutskottets memorial Nr 17
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
1
Nr 17.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1940 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets memorial angående granskning av de i
statsrådet förda protokoll.
Till konstitutionsutskottet hava på därom hos vederbörande gjord framställning
blivit överlämnade de under tiden från och med den 10 januari
1939 till och med den 9 januari 1940 i statsrådet förda protokoll, nämligen
över
justitiedepartementsårenden från och med den 12 januari 1939 till och
med den 9 januari 1940;
justitieärenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 30
december 1939;
utrikesdepartementsärenden från och med den 12 januari 1939 till och med
den 9 januari 1940;
försvarsärenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 9
januari 1940;
socialärenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 9 januari
1940;
kommunikationsärenden från och med den 12 januari 1939 till och med
den 4 januari 1940;
finansärenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 9
januari 1940;
ecklesiastikärenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 4
januari 1940;
jordbruksärenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 4
januari 1940;
liandelsårenden från och med den 12 januari 1939 till och med den 4
januari 1940; samt
folkbushållningsärenden från och med den 14 oktober 1939 till och med
den 9 januari 1940.
Därjämte hava på därom särskilt gjorda framställningar till utskottet
överlämnats
dels utdrag av protokollen över utrikesdepartementsärenden den 19 januari
och den 9 februari 1940, i vad de avse sammankallande av utrikesnämnden,
dels utdrag av protokollet över försvarsärenden den 13 april 1940, i vad
det avser Kungl. Maj:ts cirkulär (nr 207) till länsstyrelserna och kommunerna
angående förberedande åtgärder för tillämpning av nya bestämmelser
örn familjebidrag åt värnpliktiga under krigstjänstgöring m. m.,
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 sami. 2 avd■ Nr 17.
1
2
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
dels ock utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden den 2 februari
1940, i vad det avser Kungl. Maj:ts cirkulär (nr 56) till skolöverstyrelsen,
domkapitlen, folkskolinspektörerna samt rektorerna, föreståndarna och styrelserna
för de under skolöverstyrelsens inseende ställda läroanstalterna angående
den nya svenska koralbokens användning i skolorna.
Slutligen har från utskottet den 8 mars 1940 framställning gjorts om överlämnande
även av det eller de särskilda protokoll, som må hava förts i
statsrådet i fråga örn svensk hjälp till Finland under tiden från och med
den finsk-ryska konfliktens uppkomst till och med den 16 februari 1940.
Upplysning har vunnits, att särskilt protokoll icke förts i detta ämne.
Till utskottet har jämlikt § 57 riksdagsordningen från andra kammaren
remitterats en av herr Flyg gjord anmälan örn anledning till anmärkning
mot statsministern Hansson. Annrärkningsanledningen har omförmälts uti
ett till utskottet tillika överlämnat av herr Flyg undertecknat skriftligt anförande.
A.
Vid den granskning av ovan omförmälda protokoll och protokollsutdrag,
som i överensstämmelse med grundlagens föreskrift av utskottet företagits,
har anledning icke förekommit att mot någon ledamot av statsrådet tillämpa
§ 106 regeringsformen, vilket utskottet får för riksdagen
anmäla.
B.
Granskningen har ej heller givit utskottet anledning besluta någon anmärkning
jämlikt § 107 regeringsformen mot ledamot av statsrådet, vilket
utskottet får för riksdagen
anmäla.
C.
Vid granskningen av statsrådsprotokollen har utskottet uppmärksammat
nedanstående förhållanden, som utskottet ansett sig böra för riksdagen omförmäla.
1. I lagen den 1 juni 1894 angående tiden för allmänna författningars
trädande i kraft stadgas, att i Svensk författningssamling införd lag eller
annan allmän författning, i vilken icke blivit utsatt viss tid, varifrån den
kommer att gälla, eller av vars lydelse icke framgår, att den genast efter
utfärdandet länder till efterrättelse, skall träda i kraft fyra veckor efter
den dag, då lagen eller författningen, enligt därå meddelad uppgift, från
trycket utkommit. Vidare innehåller 4 § i kungörelsen den 4 januari 1928
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
3
angående Svensk författningssamling en bestämmelse örn att författning bör,
där ej särskilda omständigheter till annat föranleda, från trycket utkomma
å sådan tid, att den kan vara vederbörande myndigheter tillhanda, innan
författningen träder i kraft.
En granskning av de under år 1939 i Svensk författningssamling införda
författningarna ger vid handen, att av de av Kungl. Majit sagda år utfärdade
947 författningarna endast omkring 230 trädde i kraft fyra veckor eller senare
från kungörandet. I de allra flesta fall bestämdes däremot, antingen
att författningen skulle träda i kraft å viss dag, innan fyra veckor förflutit
från kungörandet, eller också att ikraftträdandet skulle äga rum »omedelbart»,
»genast efter utfärdandet» eller dagen efter den då författningen »enligt
därå meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling».
I bortåt 100 fall fastställdes en frist av 8—27 dagar och i över 180
fall en frist av 2—7 dagar. I mera än 300 fall skulle ikraftträdandet ske
omedelbart eller dagen efter kungörandet. Slutligen märkas 134 fall, i vilka
författningen — antingen i sin helhet eller i vissa delar — förklarades skola
lända till efterrättelse från ett datum före kungörandet. Vidare må nämnas,
att under tiden 15—30 juni 1939 kungjordes 171 författningar, av vilka
det stora flertalet — över 130 — trädde i kraft den 1 juli eller tidigare. Härtill
kommo sedermera under juli 85 författningar, som skulle gälla fr. o. m.
den 1 juli. Under tiden 15—31 december 1939 utkommo 104 författningar,
av vilka 85 trädde i kraft den 1 januari 1940 eller tidigare. —- I samband
härmed bör framhållas att efter det å vederbörande författning angivna datum
för dess kungörande regelmässigt någon tid förflyter, innan den faktiskt
kommer myndigheter och enskilda till handa.
Vid bedömandet av nu anförda uppgifter har utskottet icke förbisett, att
ett särskilt snabbt ikraftträdande eller en föreskrift örn retroaktiv tillämpning
understundom påkallats av tungt vägande skäl. Den senare tidens omfattande
krislagstiftning ger i detta avseende åtskilliga exempel. I andra
fall kan den korta fristen eller bestämmelsen örn retroaktivitet anses försvarlig
av särskilda anledningar, såsom att författningen väsentligen vänder
sig till en jämförelsevis trängre krets, att den icke berör enskildas rätt
eller i varje fall icke länder till inskränkning däri o. s. v. Likväl kvarstår
ett betydande antal fall, där de principer, som ligga till grund för de inledningsvis
omförmälda författningsbestämmelserna, icke tillbörligen iakttagits.
Vid sådant förhållande och som författningarnas utsändande tager
en viss tid i anspråk, har utskottet velat understryka önskvärdheten av att,
där ej synnerliga skäl till annat föranleda, författningarna vederbörligen
kungöras i god lid före ikraftträdandet.
Närvarande: Herrar Hallén, Sandegård, Herlitz, Thulin, Karl Bodin, Nils Andersson.
Persson, öman*, Härdin, Söderkvist, Lindskog, Vougt, Mosesson*, Eriksson i
Toftercd, Fält*, Norén*, Spångberg, Wolgast och Ryling.
* Ej närvarande vid justeringen.
4 Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
2. I anledning av att Kungl. Maj:t under åren 1932 och 1933 på därom
gjorda ansökningar förklarat ett antal lärjungar, vilka underkänts i den
muntliga prövningen i studentexamen, liava avlagt godkänd examen, framställde
konstitutionsutskottet anmärkningar mot vederbörande föredragande
departementschefer i 1933 och 1934 års dechargebetänkanden (memorial
nr 18 p. 3, resp. memorial nr 11 p. 5). Utskottet framhöll härvid bl. a., att
censorernas auktoritet skulle undergrävas, om Kungl. Majit utom i särskilda
undantagsfall bifölle ansökningar av detta slag. År 1934 anförde utskottet
därjämte att det förhållandet, att i 1933 års förnyade läroverksstadga bestämmelser
införts örn rätt att få frågor rörande godkännande av lärjunge, som
blivit i vederbörlig ordning underkänd, prövade av skolöverstyrelsen, icke
kunde medföra ett brytande av den praxis, som 1932 inletts och 1933 fortsatts
genom de då fattade besluten. Om denna praxis lämnades opåtalad,
kunde den därför enligt utskottets mening befaras bliva grundläggande för
prövningen av dylika ansökningar även i fortsättningen. Under behandlingen
i andra kammaren av ifrågavarande punkt i utskottets dechargeinemorial
framhöll dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att Kungl. Majits
prövning av ansökningar örn godkännande i studentexamen enligt 1933 års
läroverksstadga icke vore av materiell utan uteslutande av formell natur.
De i 1933 års berörda läroverksstadga givna bestämmelserna om anordnande
av studentexamen tillämpades för första gången vårterminen 1935.
Under år 1935 upptog Kungl. Majit åtta ansökningar örn godkännande av
studentexamen enligt bestämmelserna i den nya läroverksstadgan till prövning.
Besvären lämnades i samtliga dessa fall utan bifall. Under år 1936
förekommo fyra ärenden av samma beskaffenhet, under år 1937 två ärenden
och 1938 elva; i samtliga fall avslogos besvären.
Vid den nu företagna granskningen av statsrådsprotokollen har konstitutionsutskottet
funnit, att Kungl. Majit jämväl under år 1939 i flertalet fall
lämnat dylika besvär utan bifall. I tvenne fall har Kungl. Majit emellertid
den 29 september 1939 på föredragning av dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
bifallit sådana besvär. Kungl. Majit förklarade nämligen då i
ett fall, alt en sökande, vilken såsom lärjunge från enskild undervisning
avlagt samtliga prov för studentexamen dels höstterminen 1938 och därvid
underkänts i kristendomskunskap och fysik samt med tvekan godkänts i matematik
(specialkurs), dels vårterminen 1939 godkänts i nämnda ämnen men
underkänts i historia med samhällslära och kemi och med tvekan godkänts
i engelska samt båda gångerna underkänts av examinatorerna, med hänsyn
till i ärendet förekomna särskilda omständigheter skulle anses hava avlagt
delad studentexamen i enlighet med bestämmelserna i läroverksstadgan. Vidare
förklarade Kungl. Majit en sökande, vilken vårterminen 1939 avlagt
prov för studentexamen och därvid godkänts av examinatorerna men underkänts
av censorerna, med hänsyn till i ärendet förekomna särskilda omständigheter
hava undergått godkänd studentexamen. I båda dessa ärenden
hade skolöverstyrelsen, som efter hörande av vederbörande censorer och
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17. 5
examinatorer ej funnit skäl bifalla framställningarna, i avgivna utlåtanden
avstyrkt bifall till besvären.
Kungl. Maj:ts beslut i det först nämnda av de båda den 29 september
1939 avgjorda ärendena innebär, att en lärjunge, som vid tvenne tillfällen
avlagt muntliga prov för odelad studentexamen oell båda gångerna underkänts,
på besvär fått sina godkända prov betraktade såsom avlagd delad studentexamen.
Ett bifall till besvär av dylik beskaffenhet kan enligt utskottets
mening lätt leda därhän, att de lärjungar från enskild undervisning,
för vilka en delad muntlig prövning är den naturliga vägen att avlägga studentexamen,
i stället söka avlägga denna examen över en odelad prövning i
förhoppning att icke behöva riskera något med ett misslyckande. Följden
härav* kan befaras bliva, att den oberäknelighet, som redan nu understundom
präglar sådana lärjungars (s. k. privatisters) examensförsök, ytterligare
kommer att stegras. Utskottet har därför ur principiella synpunkter ansett
sig böra göra en erinran mot vad i detta ärende förekommit. Med anledning
av Kungl. Maj:ts beslut vid samma tillfälle att på grund av särskilda
i ärendet förekomna omständigheter förklara en annan vid den normala
prövningen underkänd lärjunge liava avlagt godkänd studentexamen vill
utskottet, under åberopande av vad utskottet tidigare i 1933 och 1934 års
dechargebetänkanden anfört, framhålla betydelsen av att sådana dispenser
endast i sällsynta undantagsfall och då på synnerligen starka skäl lämnas.
Närvarande: Herrar Guslaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*, Herlitz, Källman*
Björck*, Thulin, Karl Bodin, Nils Andersson, Persson, Anders Andersson,
Andersson i Igelboda, Lindskog, Fast, Andersson i Ovaninyra*, Arnemark*,
Nordström i Torsby*, Eriksson i Toftered, Hällgren, Sundström i Skövde och
Annér.
Ej närvarande vid justeringen.
3. Två nyinrättade befattningar såsom förste reparatörer vid statens
järnvägar å 17 bansektionen, Sollefteå, söktes, den ena av reparatörerna A
och B och den andra av — utom andra personer — reparatörerna C och D.
Av handlingarna rörande förstnämnda befattning framgår, att A, som är
född den 20 maj 1888, anställdes som extra banvakt den 23 maj 1906, som
e. o. banvakt den 1 juli 1909 och som ordinarie banvakt den 1 januari
1915. A befordrades därefter till ordinarie reparatör den 1 april 1920 samt
har innehaft förordnanden alt uppehålla förste reparatörsbefaltning sammanlagt
103 dagar. Det av A uppnådda s. k. tjänstålderstalet utgör 2,345.
— B, som är född den 1 augusti 1898, anställdes som banvaktsaspirant den
1 mars 1917, som e. o. banvakt den 1 januari Ulls och som e. o. reparatör
den 1 januari 1919 men entledigades från denna anställning den 30 september
1922 på grund av då vidtagna personalinskränkningar. B anställdes
emellertid omedelbart som stadigvarande banarbetare, åleranställdes som
6
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
e. o. reparatör den t februari 1924 och erhöll ordinarie tjänst som reparatör
den 1 januari 1929. Vidare har B innehaft förordnanden att uppehålla
förste reparatörsbefattning sammanlagt 118 dagar samt har uppnått ett
tjänstålderstal av 1,682.
Vid ett den 27 december 1938 hållet sammanträde hos baningenjören i
Sollefteå med förordsfullmäktige — särskilda av tjänstemännen valda fullmäktige
för delgivande av personalens uppfattning rörande de å en befattning
aspirerande personerna — deltog såsom den ene av fullmäktige reparatören
D (sökande i det andra målet), vilken i en särskild skrift förordade
B till erhållande av ifrågavarande befattning som förste reparatör. Även
den andre i sammanträdet deltagande fullmäktigen förordade B, och baningenjören
anslöt sig i sitt förslag till de fullmäktiges uppfattning.
Distriktschefen i vederbörande distrikt konstituerade den 28 december
1938 A att från och med den 1 januari 1939 vara förste reparatör vid statens
järnvägar med placering tills vidare å förenämnda bansektion. B besvärade
sig hos järnvägsstyrelsen över distriktschefens beslut. Styrelsen
fann besvären icke föranleda någon styrelsens åtgärd. B fullföljde hos
Kungl. Majit sin talan.
Kungl. Majit fann i beslut den 9 juni 1939 med hänsyn till i målet förekommande
omständigheter B hava bort före A ifrågakomma till erhållande
av tjänsten och återförvisade målet till distriktschefen, som hade att för B
utfärda konstitutorial såsom förste reparatör vid statens järnvägar.
Beträffande tillsättandet av den andra befattningen som förste reparatör
inhämtas av handlingarna att C, som är född den 14 december 1890, anställdes
som extra banvakt den 1 juli 1916, som reparatörsaspirant den 10 november
1916, som e. o. reparatör den 1 januari 1917 och som ordinarie
reparatör den 1 januari 1918. C har innehaft förordnanden såsom förste reparatör
sammanlagt 110 dagar samt har uppnått ett tjänstålderstal av 1,806.
— D, som är född den 19 januari 1894, anställdes i tillfällig tjänst den 19
november 1917, som reparatörsaspirant den 1 januari 1918 och som e. o.
reparatör den 1 januari 1919. Den 15 april 1921 entledigades D från sistnämnda
anställning på grund av personalinskränkning men anställdes omedelbart
som stadigvarande banarbetare, vilken anställning han innehade till
den 1 april 1926, då han befordrades till ordinarie reparatör. D har erhållit
ett tjänstålderstal av 1,569.
Vid förordsfullmäktigsammanträde den 27 december 1938 hos baningenjören
i Sollefteå tjänstgjorde B (sökande i det förra målet) jämte annan
person såsom förordsfullmäktig. I en särskild skrift framhöll B, att D
borde uppsättas i första rummet och C i det tredje, medan den andre fullmäktigen
ansåg, att C borde placeras i första och D i andra rummet. Baningenjören
föreslog D i första rummet och C i det andra.
Distriktschefen i distriktet konstituerade den 28 december 1938 C att från
och med den 1 januari 1939 vara förste reparatör vid statens järnvägar med
placering tills vidare på förenämnda bansektion. D besvärade sig hos järn
-
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
7
vägsstyrelsen över distriktschefens beslut. Styrelsen fann besvären icke föranleda
någon styrelsens åtgärd. D fullföljde hos Kungl. Majit sin talan.
Kungl. Majit fann i beslut den 9 juni 1939 med hänsyn till i målet förekommande
omständigheter D hava bort före G ifrågakomma till erhållande
av tjänsten och återförvisade målet till distriktschefen, som hade att för D
utfärda konstitutorial såsom förste reparatör vid statens järnvägar.
Av handlingarna i förevarande besvärsmål framgår, att omförmälda sökande
i vartdera fallet i fråga örn skicklighet få anses ungefärligen jämställda,
men att de av distriktschefen först utnämnda i avseende å förtjänst äro
avgjort överlägsna vederbörande medsökande. Enligt utskottets mening borde
dessa senare omständigheter hava vägt tyngre än de av särskilda förhållanden
betingade hänsyn, som föredragande departementschefen tagit. I anledning
av vad i målen förekommit vill utskottet i förevarande sammanhang
jämväl framhålla sina principiella betänkligheter mot en sådan användning
av systemet med förordsfullmäktige, som kommit till uttryck i förevarande
ärenden, nämligen att sökande i två samtidigt förekommande befordringsärenden
kunna hava tillfälle att i egenskap av förordsfullmäktige förorda
varandra till erhållande av vardera tjänsten.
Närvarande: Herrar Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*, Herlitz, Källman,
Björck*, Thulin, Karl Bodin, Nils Andersson, Härdin, Albert Andersson,
Andersson i Igelboda, Lindskog, Andersson i Ovanmyra*, Arnemark, Norén*,
Sundström i Skövde, Spängberg, Wolgast, Jonsson i Haverö och Annér.
* Ej närvarande vid justeringen.
Stockholm den 17 maj 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
HARALD HALLÉN.
Närvarande: Herrar Hallén, Gustaf Adolf Björkman, Sandegård, Herlitz, 1''hulin, Karl
Bodin, Nils Andersson, Persson, Härdin, Söderkvist, Albertsson, Andersson i
Igelboda, Lindskog, Eriksson i Tonered, Hällgren, Sundström i Skövde,
Spängberg, Wolgast, Nyling och Annér.
Reservation
av herr Herlitz, sorn anfört följande:
»Utskottet har, i likhet med vad som skett vid föregående tillfällen, beslutat
''bringa’ vissa vid statsrådsprotokollens granskning iakttagna för
-
8
Konstitutionsutskottets memorial Nr 17.
hållanden ''till riksdagens kännedom’ utan att för dessa tillkännagivanden
åberopa något av de grundlagsbud (RF §§ 106 och 107), som utgöra den
rättsliga grundvalen för utskottets verksamhet. Jag har av principiella skäl
ej kunnat biträda dessa beslut, enär jag håller före att utskottet har att utföra
sin verksamhet inom den av grundlagarna angivna ramen. Att rent
faktiska förhållanden anmälas utan något särskilt i grundlag givet stöd
kan väl icke anses betänkligt. Men det kan icke anses tillhöra utskottet att
i annan form än den av regeringsformen anvisade utöva kritik mot statsrådens
rådslag och ämbetsutövning i övrigt. I de av utskottet gjorda framställningarna
ingår emellertid en sådan kritik. I själva verket framstå de
närmast som ''anmärkningar’ av lägre valör. Förfaringssättet torde förklaras
av den enligt min mening ogrundade uppfattningen, att RF § 107 endast
skulle åsyfta en sådan kritik, som vore av särskit graverande art och
innebure någonting för statsråden personligen nedsättande. Denna tolkning
är enligt min tanke ej riktig. RF § 107 möjliggör anmälningar om smått
och stort, och det bör ej förglömmas, att stadgandet kan användas icke blott
då vederbörande statsråds handlingssätt framstår som ur subjektiv synpunkt
klandervärt (d. v. s. då han ej visat ''oväld, nit, skicklighet och
drift’) utan även eljest för uttalande av en från vederbörande statsråds avvikande
uppfattning örn vad som ur allmänna synpunkter varit lämpligt och
ändamålsenligt (''icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta’). Det vore således
enligt min tanke riktigt alt anlita RF § 107 i större omfattning än som sker;
den större eller mindre vikt som utskottet lägger vid de iakttagelser som det
tillkännagiver för riksdagen, kan ju utan svårighet markeras genom de ordasätt
utskottet i särskilda fall använder.
Även i så måtto skiljer jag mig från utskottet, att jag icke anser det vara
utskottets sak att uttala önskemål om det sätt, varpå vissa slag av ärenden
skola av Kungl. Maj:t handläggas. Regeringsformen anvisar andra utvägar
för sådana önskemåls framställande från riksdagens sida. Det må
visserligen vara naturligt att kritiken av en vidtagen åtgärd tillika får formen
av önskemål beträffande den framtida handläggningen av likartade
ärenden. Sådant är i själva verket ofrånkomligt. Men utskottet har ingen
statsrättslig grundval för uttalande av önskemål utan samband med sådan
kritik.
1 enlighet med min nu utvecklade uppfattning skulle jag beträffande vissa
av de i utskottets memorial under avdelning C omförmälda ämnena kunnat
deltaga i beslut om tillkännagivanden med åberopande av RF § 107.»
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
401775
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.