Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18
1940-05-21 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1940:18, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
1
Nr 18.
Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1940 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse
av §§ 96, 97 och 98 regeringsformen samt av
§ 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen jämte i ämnet
väckt motion.
Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 13
mars 1940 hänvisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition,
nr 152, däri Kungl. Majit till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning
framlagt nedan intagna förslag till ändrad lydelse av §§ 96, 97 och 98 regeringsformen
samt av § 42 mom. 2 och § 68 riksdagsordningen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en i anledning
av propositionen inom första kammaren väckt, till utskottet remitterad motion,
nr 174, av herr Lindhagen, vari hemställes,
»att riksdagen ville med anledning av propositionen 152:
1) allenast provisoriskt godkänna propositionen, dock med följande ändringar,
som utskottet torde formulera:
a) Ombudsmännens huvudsakliga uppgifter även enligt instruktionen
böra uppflyttas till grundlagen.
b) Valet av ombudsmän bibehålies att såsom nu vara ett allmänt val och
ej principiellt förvandlas till en proportionell, i vår tid ännu gemenligen
partipolitisk valförrättning.
c) Den i propositionen omsider medgivna betänketiden för valmännen att
upptäcka den lämpligaste kandidaten utsträckes från föreslagna tio dagar
till åtminstone tjugo dagar.
d) Riksdagen bör förorda någon utväg till närmande i någon mån till
romarnas lag, enligt vilken folktribunema finge väljas endast bland plebejerna,
det vill säga de obefordrade i landet eller deras förtroendemän.
2) i skrivelse anhålla, att Kungl. Majit ville skyndsamt överväga och för
riksdagen framlägga förslag till de två ämbetsverkens sammanslagning och
omdanande till ett kollegium i förstone på tre personer med det arbetssätt
och den samverkan, som ovan ifrågasatts.»
Angående motiveringen får utskottet beträffande det i propositionen framlagda
förslaget hänvisa till det vid densamma fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över justitiedcpartementsärenden för den 8 mars 1940 samt
beträffande de i motionen framlagda förslagen hänvisa till samma motion.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. . 5 sami. 2 avd. Nr IS—19.
1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
Jämlikt § 96 regeringsformen skall varje lagtima riksdag förordna två
för lagkunskap och utmärkt redlighet kända män, den ene till JO och den
andre till MO. Dessa riksdagens ombud skola, efter den instruktion riksdagen
för vardera utfärdat, hava tillsyn över lagars och författningars efterlevnad,
MO i vad de skola tillämpas vid krigsdomstolarna samt av ämbetsoch
tjänstemän med avlöning från de till försvarsväsendet anslagna medel
och JO i vad de eljest skola vid domstolarna samt av ämbets- och tjänstemän
tillämpas. Vidare skola JO och MO, enligt den fördelning som nu är
sagd, vid vederbörliga domstolar i laga ordning tilltala dem, som i sina ämbetens
utövning av väld, mannamån eller annan orsak någon olaglighet begått
eller underlåtit att behörigen fullgöra sina ämbetsplikter. Enligt instruktionen
den 14 maj 1915 för JO bör denne förnämligast anmärka och
beivra sådana av domare, ämbets- och tjänstemän begångna fel, som synas
honom antingen härröra från egennytta, vrångvisa, väld eller grov försumlighet
eller bereda en allmän osäkerhet för medborgares rättigheter. En
motsvarande föreskrift finnes i den samma dag meddelade instruktionen för
MO; däri understrykes jämväl vikten av att anmärka och beivra sådana
fel, som kunna föranleda att anstalter inom försvarsväsendet icke uppfylla
sitt ändamål. I anslutning till dessa bestämmelser är i instruktionerna för
JO och MO uttalat, att, därest ombudsmannen finner någon domare, ämbets-
eller tjänsteman hava felat endast av ovarsamhet, utan vrång avsikt,
ombudsmannen må låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring
eller vad eljest förekommit i saken. I § 101 regeringsformen är vidare stadgat,
att om ledamöter i högsta domstolen eller regeringsrätten finnas hava
av egennytta, vrångvisa eller försumlighet så orätt dömt, att därigenom
någon, emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen styrkta förhållande,
mistat eller kunnat mista liv, personlig frihet, ära och egendom, JO
eller, örn målet från krigsdomstol kommit under högsta domstolens prövning,
MO är pliktig ■—- ävensom JK berättigad — att ställa den felande under
tilltal vid en särskild domstol, kallad riksrätten, varom närmare stadgas i §
102 regeringsformen. Då konstitutionsutskottet beslutar ställa någon statsrådets
ledamot under tilltal inför riksrätten, är det enligt § 106 regeringsformen;
JO som utför åtalet. Enligt § 99 regeringsformen samt de i anslutning
därtill givna bestämmelserna i instruktionerna för JO och MO må
ombudsmännen, envar när han anser det nödigt för sitt ämbetes utövning,
övervara domstolars och ämbetsverks överläggningar och beslut, dock utan
rättighet att sin mening därvid yttra, ävensom äga tillgång till alla domstolars,
ämbetsverks samt ämbets- och tjänstemäns protokoll och handlingar.
I nämnda § av regeringsformen stadgas vidare, att skyldighet föreligger
för ämbetsmännen i allmänhet att lämna JO och MO handräckning samt
för alla fiskaler att utföra åtal, då det av ombudsmannen äskas. I § 100
regeringsformen innehålles stadgande om skyldighet för JO och MO att till
varje lagtima riksdag avlämna redogörelse för sin ämbetsförvaltning samt
däruti utreda lagskipningens tillstånd i riket, anmärka lagarnas och författningarnas
brister och uppgiva förslag till deras förbättring. Valet av JO
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
3
och MO förrättas av särskilda av kamrarna utsedda elektorer, vilka jämväl
för envar av ombudsmännen utse en person till dennes suppleant och eventuelle
efterträdare. Riksdagens rätt i dessa avseenden utövas mellan riksdagarna
av de av riksdagen valda fullmäktige i riksbanken samt av fullmäktige
i riksgäldskontoret. JO och MO, vilka enligt § 97 regeringsformen skola
så länge de innehava sina ämbeten i alla avseenden anses lika med JK, uppbära
f. n. lön med 18,000 kronor årligen. De äga icke rätt till pension i
denna sin egenskap.
Enligt § 27 regeringsformen må Konungen till JK nämna en lagfaren,
skicklig och oväldig man, som i domarevärv varit nyttjad. Det åligger honom
förnämligast att såsom Konungens högste ombudsman föra eller genom
de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens talan i mål, som röra
allmän säkerhet och kronans rätt, samt att å Konungens vägnar hava tillsyn
över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel som begås
av domare och ämbetsmän. Om JK:s befogenhet med avseende å riksrättsåtal
stadgas i §§ 101 och 102 regeringsformen såsom redan antytts.
JK tillsättes genom fullmakt och har enligt § 35 regeringsformen förtroendesyssla,
varifrån han må entledigas, när Konungen prövar rikets tjänst det
fordra. Till JK utgår för närvarande lön enligt lönegraden B 3 i 1939 års
civila avlöningsreglemente med 18,000 kronor om året jämte rörligt tillägg.
JK är vidare berättigad till tjänste- och familjepension.
Sedan vid flera tidigare riksdagar förevarit frågor berörande JK:s, JO:s
och MO:s ämbetsställning, väcktes vid 1937 års riksdag ånyo motioner i ämnet.
I anledning av dessa motioner hemställde riksdagen i skrivelse (nr 313)
till Kungl. Majit, under åberopande av konstitutionsutskottets utlåtande nr
20, örn utredning, med beaktande av i utlåtandet anförda synpunkter, angående
JK:s, JO:s och MO:s allmänna ämbetsställning och därmed sammanhängande
spörsmål samt om framläggande snarast möjligt för riksdagen av
de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I detta utlåtande hade utskottet
förklarat, att förutsättningar torde finnas för en utredning i syfte att giva
de ifrågavarande ämbetsmännen större möjlighet att under mera stadigvarande
innehav av ämbetena med kraft utöva desamma, varjämte utskottet anfört
följande:
I första hand bör utredningen härom avse JO och MO, men då riksdagens
ombudsmäns ställning nära sammanhänger med och delvis beror av JK:s
ställning, har det synts utskottet nödvändigt att även denna, med hänsyn till
vad som yrkats i samtliga tre motioner, kommer att omfattas av utredningen;
utskottet förutsätter härvid, alt också frågan om JK:s kontroll över
högre myndigheters verksamhet på sätt tidigare gällt kommer under utredning.
JK:s kontroll över den högsta rättsskipningen och förvaltningen har
nämligen efter 1840 allt mera trätt i bakgrunden för hans andra uppgift
som högsta allmänna åklagare.
Det spörsmål, som främst kräver en lösning, avser JK:s samt de båda
ombudsmännens allmänna ämbetsställning, för vilken enligt gällande rätt
JK:s skall vara normerande. Det synes utskottet att dessa ämbetsmän, vilka
enligt grundlag och instruktion skola utöva kontroll över rikets högsta myn
-
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
diglieter med undantag för statsrådet, böra erhålla en ställning, sorn minst
motsvarar den, som tillkommer justitie- och regeringsråd. Både med hänsyn
till utövningen av kontroll under ämbetstiden och med hänsyn till önskvärdheten
att dessa ämbeten icke, såsom ofta varit fallet, bli genomgångsplatser
till de högsta administrativa och judiciella ämbetena, finner utskottet
en reglering av förhållandet till dessa senare önskvärd. Utskottet anser
uteslutet att ytterligare valbarhetsvillkor utöver vad grundlag redan
stadgat skulle uppställas, men finner utredning önskvärd, om och vilka åtgärder
möjligen kunde vidtagas för att vidga den krets av personer, ur vilken
man skall kunna finna de för uppgiften lämpligaste. Att härmed följer
en ändrad löneställning för vederbörande, såsom motionsvis vid denna riksdag
ifrågasatts, ligger i sakens natur. Utskottet har därvid icke förbisett,
att en dylik ändring i löneställning måhända dessutom kan kräva vissa
följdregleringar även i fråga om andra med JK och ombudsmännen hittills
likställda ämbetsmän; utskottet förutsätter, att dessa spörsmål vid utredningen
beaktas.
Då JK är förtroendeämbetsman, men JO och MO skola väljas av varje
lagtima riksdag, har naturligt uppstått fråga, örn icke de båda sistnämnda
skulle kunna väljas för längre tid exempelvis 4 år, motsvarande andrakammarperioden.
Utan att taga ställning till denna fråga anser utskottet, att
densamma bör vid utredningen upptagas till närmare prövning, varvid dock
bör beaktas, att i någon form riksdagens årliga kontroll över sina ombudsmäns
allmänna ämbetsförvaltning bevaras. Oavsett örn en förlängning av
valperioden genomföres eller ej, lärer ock vara nödvändigt undersöka, örn
och på vad sätt pension må kunna beredas en avgående JO och MO efter
vissa års tjänstgöring.
I visst samband med frågan örn valperioden, men även oberoende därav,
tarvar frågan om valsättet en utredning. Valet sker nu genom valmän, som
skola förrätta detta samma dag de själva blivit utsedda, varmed kan följa,
att det verkliga avgörandet sker under hand i förväg. Det torde därför böra
undersökas, om icke valförrättningen må kunna uppskjutas till en senare
dag för att bereda tillfälle till överläggningar mellan valmännen, och om i
övrigt reglerna för valets förrättande behöva överses.
Inom utskottet har vidare framhållits, att i 1810 års riksdagsordning § 33
endast JO:s berättelse rörande givna lagförklaringar skulle hänvisas till dåvarande
lagutskottet och att i praxis granskning av JO:s verksamhet i övrikt
skedde genom konstitutionsutskottet ända till 1830, då sagda paragraf
ändrades därhän, att lagutskottet övertog konstitutionsutskottets förutvarande
befattning med denna granskning. Utan något ståndpunktstagande till
spörsmålet om vilket utskott, som bör granska ombudsmännens verksamhet
eiler för dem gällande instruktioner, finner utskottet frågan härom böra
beaktas vid en blivande utredning. Ombudsmännens instruktioner böra jämväl
undergå granskning.
Även beträffande kontrollen över tryckfriheten synes det utskottet vara
önskligt, att en utredning verkställes för att vinna större klarhet och reda ur
konstitutionell synpunkt med avseende å JK:s åtalsrätt och förhållandet mellan
JK och chefen för juslitedepartementet. Det konstitutionella ansvar, som
nu åvilar justitiedepartementets chef, kan hilva illusoriskt, om icke sagda
förhållande fullt klarlägges i grundlag. Utskottet finner även en undersökning
önskvärd, om ej likställigheten mellan JK samt JO och MO i fråga om
rätt och plikt att infinna sig hos domstolar och myndigheter bör föranleda
lika grundlagsstadganden.
Huruvida de åtgärder i avseende å JK:s, JO:s och MO:s ämbetsställning,
som utskottet anser önskvärda, möjligen kunna annorledes än genom grund
-
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
5
lagsändringar åvägabringas, lärer komma att av utredningen framgå, och utskottet
vill i detta avseende endast framhålla, att, om och i den mån grundlagsändringar
kunna ifrågasättas, förslag härom så tidigt måtte bringas under
riksdagens prövning, att de kunna slutligt avgöras efter nästa ordinarie
andrakammarval.
I anledning av den av riksdagen gjorda framställningen företogs inom
justitiedepartementet en utredning i ämnet genom tillkallade sakkunniga.
Det av dessa avgivna betänkandet (Statens offentl. utreda. 1939: 7) har lagts
till grund för den förevarande propositionen. Denna åsyftar grundlagsändringar
endast berörande JO- och MO-ämbetena men icke beträffande JKämbetet.
Förslaget innebär främst en förlängning av valperioden för riksdagens
ombudsmän från ett till fyra år. Riksdagen skall dock beredas möjlighet
att före tjänstetidens slut entlediga en ombudsman, som ej längre åtnjuter
dess förtroende, på förslag av vederbörande utskott, vilket granskat
hans ämbetsförvaltning och funnit honom icke längre förtjänt av riksdagens
förtroende. De av riksdagen utsedda elektorerna för val av ombudsmän
skola vidare erhålla ett rådrum på tio dagar från det de utsetts
till själva valförrättningen. Denna föreslås skola äga rum jämlikt samma regler
som gälla för val av talmän. Elektorerna skola enligt propositionen
utses i samma ordning som utskotten d. v. s. enligt proportionell metod.
Till stöd för de föreslagna grundlagsändringarna har föredragande departementschefen
anfört bl. a. följande:
Riksdagens ombudsmän ha en viktig uppgift inom svenskt statsliv. Såsom
en självständig, på riksdagens förtroende stödd myndighet för övervakning
och kontroll av rättsskipning och förvaltning intager JO-ämbetet en framträdande
ställning, och dess verksamhetsområde har blivit alltmera omfattande
efter hand som statsförvaltningen utvidgats. MO-ämbetet har under sin
tjugufemåriga tillvaro erhållit en betydelse för kontrollen på försvarsväsendets
område, vilken motsvarar den som det äldre ämbetet tillvunnit sig beträffande
den civila förvaltningen. På grund av den särskilda beskaffenheten
av MO-ämbetets kontrolluppgifter har dess verksamhet utvecklats efter
i viss mån andra linjer än JO-ämbetets. Omfattningen av MO-ämbetets
arbetsuppgifter liksom ämbetets betydelse ökas uppenbarligen i tider då försvarsväsendet
utbygges. Den vid olika tillfällen uppkomna frågan om sammanslagning
av de båda ämbetena saknar numera aktualitet.
Syftet med den sakkunnigutredning, för vilken redogjorts i det föregående,
har varit att stärka ämbetenas ställning. Med hänsyn till deras betydelse
såsom kontrollorgan är det tydligt att synnerlig vikt ligger därpå att
befattningarna städse innehavas av personer, vilkas objektivitet och självständighet
icke med fog kan dragas i tvivelsmål. 1 likhet med de sakkunniga
anser jag att grund saknas för påståenden att ämbetena försvagats
eller att deras oberoende ställning icke är oomtvistlig. Att en sådan uppfattning
kunnat göras gällande torde såsom de sakkunniga anfört vara föranlett
av att ombudsmännen ofta, efter att blott under kort tid lia innehaft
ämbetena, övergå till befattningar som äro förmånligare i ekonomiskt hänseende
och erbjuda innehavaren större trygghet. Detta system — som särskilt
framträtt i fråga örn JO-ämbetet — är otvivelaktigt ur flera synpunkter
olämpligt. De sakkunniga ha i sitt betänkande framlagt förslag till åtgärder
ägnade att förbättra och trygga ombudsmännens ställning och därige
-
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.
nom på ett mera stadigvarande sätt binda dem vid ämbetena. Förslagen
innebära främst förlängning av valperioden samt förbättring i löne- och
pensionshänseende.
Mot den föreslagna förlängningen av tjänstetiden från ett till fyra år eller
således till samma tidslängd som andrakammarperioden kunna väl framställas
vissa invändningar. Utan en sådan förlängning torde emellertid syftet
att trygga ombudsmännens ställning svårligen kunna uppnås. Den
längre ämbetsperioden kan dessutom antagas göra befattningarna mera eftersträvade
och öka möjligheten för riksdagen att på dessa poster behålla sådana
kvalificerade ämbetsinnehavare, örn vilkas tjänster riksdagen är angelägen.
Riksdagen bör dock icke betagas varje möjlighet att under löpande
tjänsteperiod entlediga en ombudsman, som icke längre åtnjuter riksdagens
förtroende. Enligt de sakkunnigas mening skulle förutsättningen för entledigande
vara, att hemställan därom gjorts av det utskott som granskat
vederbörandes ämbetsförvaltning. Denna regel synes böra godtagas.
Därest tjänsteperioden förlänges, blir det uppenbarligen av särskild vikt
att reglerna om valförfarandet utformas på sådant sätt att största möjliga
säkerhet vinnes för att en lämplig person blir utsedd. Med den nu gällande
ordningen, enligt vilken de av riksdagen nämnda elektorerna skola
förrätta valet samma dag de själva bliva utsedda, kan, såsom av 1937 års
konstitutionsutskott framhållits, följa att det verkliga avgörandet sker under
hand i förväg. Jag vill därför tillstyrka de sakkunnigas förslag att elektorerna
erhålla ett skäligt rådrum från det de utsetts till själva valförrättningen.
Denna synes, på sätt ävenledes förordats av de sakkunniga, lämpligen
kunna äga rum enligt de regler som gälla för val av kamrarnas talmän.
De sakkunniga ha slutligen vad beträffar utseendet av elektorerna —
vilket enligt gällande ordning sker genom enkelt majoritetsval inom varje
kammare — föreslagit, att i grundlagen införes bestämmelse därom att elektorerna
skola utses i samma ordning som gäller för val till utskott, d. v. s.
enligt proportionell valmetod. Även detta förslag synes böra genomföras.
På den fria överenskommelsens väg ha för övrigt sedan länge vidtagits sådana
anordningar, att de olika partierna vid elektorsvalet blivit representerade
i förhållande till sin styrka.
Löneförmånerna för riksdagens ombudsmän äro för närvarande ej obetydligt
lägre än de som tillkomma innehavare av sådana ämbeten, till vilka
ombudsmännen ofta övergå efter att några år lia beklätt sina befattningar.
De sakkunniga ha förordat en höjning av den nuvarande lönen till belopp
motsvarande lönerna för justitieråd och regeringsråd. I samband härmed
ha de sakkunniga föreslagit att ombudsmännen erhålla viss rätt till tjänstepension.
Även familjepension bör enligt de sakkunniga tillkomma ombudsmännen.
Vad de sakkunniga sålunda förordat i fråga om förbättring av ombudsmännens
ekonomiska villkor torde vara av betydelse för vinnande av syftet
att stärka ämbetena och minska innehavarnas benägenhet att alltför
snart övergå till annan tjänst. Det slutliga avgörandet av löne- och pensionsfrågorna
torde emellertid böra anstå till den riksdag, som har att
definitivt besluta örn grundlagsändringarna. Den närmare regleringen av
JO:s och M:os ställning torde lämpligen böra genomföras i ett sammanhang.
I fråga örn JK-ämbetet ha de sakkunniga icke framlagt några ändringsförslag.
Med hänsyn till likvärdigheten i arbetsuppgifter har hittills den
ståndpunkten intagits, att JK och riksdagens ombudsmän borde vara jämställda
i fråga om sin allmänna ställning, vilket även gällt löneförmånerna.
1 det läge, vari frågan för närvarande befinner sig, är jag emellertid icke beredd
att framlägga något förslag beträffande JK-ämbetet.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
7
Utskottet. De i propositionen föreslagna grundlagsändringarna finner
utskottet väl ägnade att bidraga till det stärkande av JO:s och MO:s
ställning, för vilket riksdagen år 1937 uttalat sig. Riksdagens ombudsmän
hava så betydelsefulla uppgifter i svenskt statsliv, att stora krav på självständighet
och objektivitet måste kunna ställas på dem. På sina håll har
emellertid den — visserligen felaktiga — föreställningen uppkommit, att
ämbetena försvagats eller att deras oberoende ställning icke är oomtvistlig.
Anledningen härtill torde främst vara att söka i det förhållandet, att ombudsmännen
ofta efter en ganska kort tjänstgöringstid övergått till andra
förmånligare eller tryggare ämbeten, ett system som otvivelaktigt ur flera
synpunkter är olämpligt. Den i propositionen i syfte att förbättra ombudsmännens
ställning föreslagna åtgärden med förlängning av deras tjänstetid
från ett till fyra år kan emellertid endast vara ett led i strävandet att på
ett mera stadigvarande sätt binda dem vid ämbetena. Härför erfordras
jämväl, såsom utskottet redan tidigare framhållit, en förbättring av deras
avlöningsförmåner. De i förevarande fråga inom justitiedepartementet tillkallade
sakkunniga hava ytterligare understrukit detta samt förordat en höjning
av ombudsmännens löner till belopp motsvarande justitie- och regeringsråds.
Utskottet delar föredragande departementschefens mening om att avgörandet
i löne- och pensionsfrågorna lämpligen bör anstå till den riksdag,
som definitivt beslutar om grundlagsändringarna på förevarande område,
varigenom det slutliga ställningstagandet till föreliggande spörsmål alltså
kommer att äga rum i ett sammanhang. Vad härefter beträffar JK-ämbetet
har intet förslag angående detta framlagts i propositionen. De skäl, som de
sakkunniga och föredragande departementschefen anfört härutinnan, har
utskottet funnit bärande.
Mot det i propositionen framlagda grundlagsändringsförslagets avfattning
har utskottet intet att invända. I detta sammanhang vill utskottet uttala,
att de föreslagna lydelserna av § 97 andra stycket regeringsformen och
§ 42 mom. 2 riksdagsordningen böra så förstås, att hemställan om JO:s eller
MO:s entledigande endast skall kunna göras i vederbörande utskotts utlåtande
angående granskningen av ombudsmämiens förvaltning och på grund av
iakttagelser, gjorda vid denna granskning.
Utskottet, som funnit vad i motionen I: 174 anförts icke böra föranleda
någon ändring i det kungl, förslaget eller eljest någon riksdagens åtgärd,
hemställer alltså,
1) att riksdagen, med bifall till den föreliggande propositionen,
såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling
måtte antaga följande
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
Förslag
till
ändrad
lydelse ar §§ 96, 97 och 98 regeringsformen samt ar
§ 42 mom. 2 oell § 68 riksdagsordningen.
(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Regeringsformen. Regeringsformen.
§ 96.
Varje lagtima riksdag skall förordna
två för lagkunskap och utmärkt
redlighet kända män, den ene såsom
justitieombudsman och den andre
såsom militieombudsman, att i egenskap
av riksdagens ombud, efter den
instruktion riksdagen för vardera utfärdat,
hava tillsyn över lagars och
författningars efterlevnad, militieombudsmannen
i vad de skola tillämpas
vid krigsdomstolarna samt av ämbetsoch
tjänstemän med avlöning från de
till försvarsväsendet anslagna medel
och justitieombudsmannen i vad de
eljest skola vid domstolarna samt av
ämbets- och tjänstemän tillämpas,
ävensom att enligt den fördelning nu
är sagd vid vederbörliga domstolar i
laga ordning tilltala dem, som uti
sina ämbetens utövning av väld,
mannamån eller annan orsak någon
olaglighet begått eller underlåtit att
sina ämbetsplikter behörigen fullgöra.
Ombudsmännen vare i all måtto
underkastade samma ansvar och
plikt, som allmän lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka.
§ 97.
Justitieombudsmannen och militieombudsmannen,
som, så länge de sina
ämbeten innehava, skola i alla avseenden
anses lika med Konungens
justitiekansler, väljas på sätt riks
-
§ 96.
Riksdagen skall förordna två för
lagkunskap och utmärkt redlighet
kända medborgare, den ene såsom
justitieombudsman och den andre såsom
militieombudsman, att i egenskap
av riksdagens ombud, efter den
instruktion riksdagen för vardera utfärdat,
hava tillsyn över lagars och
författningars efterlevnad, militieombudsmannen
i vad de skola tillämpas
vid krigsdomstolarna samt av ämbets-
och tjänstemän med avlöning
från de till försvarsväsendet anslagna
medel och justitieombudsmannen
i vad de eljest skola vid domstolarna
samt av ämbets- och tjänstemän tiillämpas,
ävensom att enligt den fördelning
nu är sagd vid vederbörliga
domstolar i laga ordning tilltala dem,
som uti sina ämbetens utövning av
väld, mannamån eller annan orsak
någon olaglighet begått eller underlåtit
att sina ämbetsplikter behörigen
fullgöra. Ombudsmännen vare i all
måtto underkastade samma ansvar
och plikt, som allmän lag och rättegångsordning
för aktörer utstaka.
§ 97.
Justitieombudsmannen och militiebudsmannen
väljas å lagtima riksdag
för tid och på sätt riksdagsordningen
stadgar; och bör därvid jämväl för en
var av dem utses en ställföreträdare
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
9
(Nuvarande lydelse.)
dagsordningen stadgar; och bör därvid
jämväl för en var av dessa riksdagens
ombudsmän utses en man av
de egenskaper, som hos ombudsmannen
erfordras, att honom efterträda,
ifall han, innan nästföljande lagtima
riksdag anställt nytt val av ombudsman,
skulle med döden avgå, samt att
utöva ämbetet under den tid, ombudsmannen
kan vara av svår sjukdom
eller annat laga förfall därifrån hindrad.
§ 98.
I händelse justitieombudsmannen
eller militieombudsmannen, under det
riksdag är församlad, avsäger sig det
erhållna förtroendet eller med döden
avgår, skall riksdagen i ämbetet genast
insätta den man, som blivit till
efterträdare utsedd. Skulle ombudsmans
utsedde efterträdare, under riksdag,
avsäga sig det erhållna förtroendet
eller i ombudsmansämbetet insättas
eller med döden avgå, utväljes,
på ovan stadgade sätt, en annan behörig
man i hans ställe. Inträffar
något av dessa fall emellan riksdagarna,
skall riksdagens rätt härutinnan
genom de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i
riksgäldskontoret utövas.
(Föreslagen lydelse.)
av de egenskaper, som hos ombudsmannen
erfordras, att i dennes ställe
utöva ämbetet i de fall instruktionen
angiver.
Skulle ombudsman eller ställföreträdare
ej längre åtnjuta riksdagens
förtroende, må riksdagen, på hemställan
av det utskott som granskat
hans ämbetsförvaltning, entlediga honom
utan avbidan å utgången av den
tid för vilken han blivit vald.
§ 98.
I händelse justitieombudsmannen
eller militieombudsmannen avsägelse
det erhållna förtroendet eller ombudsmans
ämbete eljest bliver ledigt,
övertage ställföreträdaren omedelbart
ämbetet; och skall, örn lagtima
riksdag är församlad, denna samt,
örn så icke är fallet, närmast därefter
sammanträdande lagtima riksdag förrätta
nytt val av ombudsman. Skulle
ställföreträdare avsäga sig det erhållna
förtroendet eller har han övertagit
ombudsmansämbetet eller bliver eljest
hans befattning ledig, åge nytt val av
ställföreträdare rum, varvid iakttages
att, örn sådant val erfordras under det
lagtima riksdag ej är församlad, riksdagens
rätt härutinnan utövas genom
de av riksdagen valde fullmäktige i
riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret.
Riksdagsordningen.
Riksdagsordningen.
§ 42.
§ 42.
2. Ett av lagutskotten skall ock 2. Det tillkommer ock lagutskott
granska justitieombudsmannens och att granska justitieombudsmannens
militieombudsmannens avgivna redo- och militieombudsmannens avgivna
görelser, ävensom deras ämbetsdiarier redogörelser, ävensom deras ämbetsBihang
till riksdagens protokoll 1940. 5 sami. 2 avd. Nr 18—19. 2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.
(Nuvarande lydelse.)
och registratur, saint med utlåtande
däröver till riksdagen inkomma.
§ 68.
Till följd av regeringsformens 96 §
skall varje lagtima riksdag förordna
två för lagkunskap och utmärkt redlighet
kända mån, den ene såsom justitieombudsman
och den andre såsom
militieombudsman, att i egenskap av
riksdagens ombud hava tillsyn över
lagars och författningars efterlevnad
av domare, ämbets- och tjänstemän
samt att inför den riksrätt, som i bemälda
grundlags 102 § till dess inrättning
och göromål beskrives, eller vid
andra vederbörliga domstolar, i laga
ordning tilltala dem, som i sina ämbetens
utövning anses av väld, mannamån
eller annan orsak hava någon
olaglighet begått eller underlåtit att
sina ämbetsplikter behörigen fullgöra.
Justitieombudsmannen och militieombudsmannen,
vilkas rättigheter och
åligganden ytterligare så väl i regeringsformen
som genom särskild för
en var av dem utfärdad instruktion
utstakas, väljas var för sig av fyrtioåtta
för tillfället nämnda valmän,
av vilka vardera kammaren inom sig
utser tjugufyra. Dessa valmän, vilka
böra till valförrättningen sammanträda
samma dag, då de blivit utsedda,
(Föreslagen lydelse.)
diarier, protokoll och registratur,
samt med utlåtande däröver till riksdagen
inkomma. Skulle utskottet av
granskningen finna, att ombudsman
eller hans ställföreträdare icke är förtjänt
av riksdagens förtroende och
fördenskull bör skiljas från sin befattning
utan avbidan å utgången av
den tid för vilken han blivit vald,
skall utskottet i sitt utlåtande hos riksdagen
härom göra hemställan.
§ 68.
Till följd av regeringsformens § 96
har riksdagen att förordna en justitieombudsman
och en militieombudsman
av de egenskaper där angivas.
Dessa riksdagens ombudsmän väljas å
lagtima riksdag för tiden från valet
till dess sådant val under fjärde året
därefter försiggått.
Val av justitieombudsman och mitieombudsman
verkställes genom fyrtioåtta
för tillfället nämnda valmän,
av vilka vardera kammaren inom sig
utser tjugufyra på sätt örn val till utskott
är stadgat. Dessa valmän skola
sammanträda till valförrättningen senast
å tionde dagen efter den, då de
blivit utsedda. Vid valet gäde enahanda
bestämmelser som för val av
kamrarnas talmän.
Konstitutionsutskottets utlåtande. Nr 18.
11
(Nuvarande lydelse.)
och ej må åtskiljas förr än valen äro
fulländade, skola först samfällt, medelst
slutna sedlar, var för sig föreslå
den man, som de anse böra komma
under omröstning. Falla därvid rösterna
till mer än hälften på en man,
är han behörigen vald. Åro åter
rösterna så delade mellan flera, att sadan
pluralitet för någon icke äger
rum, anstålies ny omröstning med
slutna sedlar till antagande av den,
som de flesta rösterna erhållit, eller,
örn han icke antages, av den, som näst
honom blivit av de flesta kallad
o. s. v. Skulle, sedan alla omröstningarna
sålunda försiggått, likväl
ingen hava erhållit den här föreskrivna
pluralitet, anställes ny omröstning
över alla dem, som vid den första
omröstningen blivit satta i fråga;
skolande den, som erhållit de flesta
rösterna, anses behörigen vald.
Valmännen böra vid samma tillfälle,
då justitieombudsmannen och militieombudsmannen
utses, och på enahanda
sätt för en var av dessa riksdagens
ombudsmän välja en man av
de egenskaper, som hos ombudsmannen
erfordras, för att honom efterträda,
ifall han, innan nästa lagtima
riksdag anställt nytt val av ombudsman,
skulle med döden avgå, samt
att utöva ämbetet under den tid ombudsmannen
kan vara av svår sjukdom
eller annat laga förfall därifrån
hindrad.
I händelse justitieombudsmannen
eller militieombudsmannen, under
det riksdag är församlad, avsäger sig
förtroendet, eller med döden avgår,
insätter riksdagen genast i ämbetet
den man, som blivit till efterträdare
utsedd. Skulle ombudsmans utsedde
(Föreslagen lydelse.)
Valmännen böra vid samma tillfälle,
då ombudsman utses, och på
enahanda sätt välja en ställföreträdare
för honom. Ställföreträdare utses
för tiden till dess nytt val av vederbörande
ombudsman äger rum.
I händelse justitieombudsmannen
eller militieombudsmannen avsäger
sig det erhållna förtroendet eller ombudsmans
ämbete eljest bliver ledigt,
övertage ställföreträdaren omedelbart
ämbetet; och skall, örn lagtima riksdag
är församlad, denna samt, örn så
12
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
efterträdare, under riksdag, avsäga
sig det erhållna förtroendet eller i
ombudsmansämbetet insättas eller
med döden avgå, utväljes på ovan
stadgade sätt en annan behörig man i
hans ställe.
Inträffar något av dessa fall mellan
riksdagarna skall riksdagens rätt härutinnan
genom de av riksdagen valde
fullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret utövas.
icke är fallet, närmast därefter sammanträdande
lagtima riksdag, för tid
och på sått ovan stadgas, förrätta
nytt val av ombudsman. Skulle ställföreträdare
avsäga sig det erhållna
förtroendet eller har han övertagit
ombudsmansämbetet eller bliver eljest
hans befattning ledig, åge nytt val av
ställföreträdare rum för tid och på
sätt ovan är föreskrivet, varvid iakttages
att, örn sådant val erfordras under
det lagtima riksdag ej är församlad,
riksdagens rätt härutinnan utövas
genom de av riksdagen valde
ifullmäktige i riksbanken och fullmäktige
i riksgäldskontoret.
2) att motionen I: 174, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan under 1) hemställt, icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 21 maj 1940.
På konstitutionsutskottets vägnar:
GUSTAF ADOLF BJÖRKMAN.
Närvarande: herrar Hallén*, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson*, Sandegård,
Per Andersson, Herlitz, Källman, Thulin, Nils Andersson, öman*, Albertsson,
Lindskog*, Fast*, Vougt, Arnemark, Nordström i Torsby, Eriksson i Toftered,
Nilsson i Göteborg och Wolgast.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.